3 minute read

v. Vågor

Next Article
ii. Ljud

ii. Ljud

Den övergripande cirkulationen i Bottenhavet är svag och riktad moturs med norrgående strömmar längs Finlands kust och sydgående strömmar längs den svenska kusten. Strömmarna styrs till stor del av vinden och varierar därför lokalt både i storlek och i riktning efter rådande vindförhållanden. Strömmar på grund av vattenståndsskillnader kan också uppstå.

SMHI har gjort en analys av strömmarna kring grundbankar enstaka mil sydost från Utposten 2 vid Finngrunden. Samma förhållanden för strömmar råder vid Utposten 2. Analysen baserat på resultat från den operationella havsmodellen HIROMB för åren 2002–2007. Det finns även resultat från fältmätningar av strömmar och vågor (våren och sommaren 2007) med en bottenplacerad mätare (AWAC). Instrumentet placerades på drygt 13 meters djup. Modellanalysen visar att de oftast förekommande ytströmmarna är riktade mot ost/nordost respektive mot syd/sydväst. På djupen 12–18 meter är strömmarna påverkade av topografins sträckning i den analyserade punkten och riktade mer utpräglat mot nordost respektive sydväst. Norrgående strömmar är vanligare under våren och sydgående strömmar är mer förekommande under vintern i enlighet med rådande vindar under dessa årstider. Starkare vindar under vinterhalvåret ger upphov till generellt högre strömhastigheter under vintern än under sommaren förutsatt att det råder isfria förhållanden. Vid ytan varierar månads-medelvärdet på de modellerade strömmarna mellan 5 cm/s (sommartid) och 25 cm/s (vintertid). På 12–18 meters djup är medelhastigheten lägre och varierar i regel mellan ca 2–12 cm/s.

Advertisement

Den maximala modellerade strömmen för den analyserade perioden uppgick vid ytan till 102 cm/s (60 cm/s på 12–18 meters djup) vilket inföll under de stormiga dagarna i början på november 2006. Under fältmätningsperioden uppmättes de starkaste ytströmmarna till 35 cm/s medan mer typiska värden var 5–15 cm/s. Närmare botten observerades hastigheter på som mest drygt 11 cm/s men vanligtvis var hastigheterna lägre och varierade mellan 1–6 cm/s. Jämförelser med dessa och tidigare observationer har visat att de modellerade hastigheterna ibland är högre än de uppmätta. De angivna modellerade maxhastigheterna kan därför tolkas som en övre gräns för strömmarna i området ca 35 km öster om Utposten 2.

v. Vågor Våghöjds observationer finns att hämta från SMHI:s vågboj vid Finngrundet. Man kan utläsa ur tidigare studier att våghöjder upptill 1,5 meter utgör den dominerande andelen, Figur 50 vilken har klippts ur Rapport nr 2006 4302, Riskbedömning för planerad vindkraftpark vid Finngrunden av SSPA.

Visuella våghöjdsobservationer vid fyrskeppsstationen Finngrundet har utförts av SSPA under tidsperioden november 1967 – juli 1969. Figur 50 presenterar fördelning av medelvärden av observerade våghöjder baserad på 1322 observationer. I föreliggande studie förutsätts våghöjd i figuren nedan vara detsamma som signifikant våghöjd.

Figur 50. Fördelning av medelvärden av observerade våghöjder vid fyrskeppsstationen Finngrundet under tidsperioden 1967-11-11 – 1969-07-13 (Wahl 1973).

Signifikant våghöjd beräknas som medelvärdet av den högsta tredjedelen av vågorna vid ett visst tillfälle och brukar även beskrivas som den upplevda våghöjden.

Långtida och kontinuerliga vågmätningar är sällsynta i Bottenhavet men SMHI har en av sina operationella vågbojar utsatt sydväst om Finngrunden sedan juni 2006. Nästan lika höga vågor registrerades senast i månadsskiftet oktober—november 2006 i samband med en nordostlig storm som drabbade området. Vid detta tillfälle uppmättes en maximal våghöjd på närmare 9 meter och en signifikant våghöjd på nästan 6 meter. De näst högsta vågorna som registrerades av vågbojen från dess utsättning i juni 2006 t.o.m. september 2007 kom från nord respektive ost och var ca 7 resp. 6 meter med en period omkring 10 s. De högsta signifikanta våghöjderna var vid samma tillfällen ca 5 resp. 4 meter.

I medeltal var den signifikanta våghöjden under denna tidsperiod 0,5–1 meter.

SMHI har gjort simuleringar med våg-modellen STWAVE, där den rumsliga vågutbredningen har undersökts. Utgångsläget för modellen bestämdes utifrån max- och medelförhållanden uppmätta under juni 2006-september 2007 vid SMHI:s vågboj. Trots att dessa observationer är gjorda under en relativt kort tidsperiod betraktas de som representativa för typiska förhållanden i området och överensstämmer även med tidigare modelleringsstudier. Fortplantningen av vågorna över området gjordes sedan under vindförhållanden som baserades på observationer från SMHI:s kustväderstation vid Örskär. Simuleringarna utfördes för vind- och vågpåverkan från åtta riktningar; nord, nordost, ost, sydost o.s.v. Resultatet uttrycks i signifikant våghöjd.

This article is from: