PAX #2 2024

nr 2 | 2024

Medlemspublikation för

Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

STORA RISKER MED DCA

Intervju om vapenmässor med Nikita Teryoshin

Okinawa - En plats för militärbaser och motstånd

KERSTIN HAR ORDET

FREDEN MÅSTE

KOMMA FÖRST

-DET SOM FÖRENAR OSS som samlats här är att vi alla förstått rådet från författaren, poeten, filmregissören, skådespelaren och komikern Tage Danielsson från dikten ”Råd till ett nyfött barn”. Att du “så snart som du kan gå bör du stultande gå med i det världsparti för fred som går före allting annat. Alla -ismer där vi stannat är sekunda, inte störst. Freden måste komma först. Gör den inte det min vän, kommer inget efter den.” Med dessa ord öppnade jag Svenska Freds 141-års kongress den 18 maj 2024 i Örebro.

SENARE UNDER DAGEN framkom det att just den dikten var en gåva från Tage Danielsson till oss i Svenska Freds 1982! Tomas Magnusson från Göteborg som också var på plats berättade hur det gått till. Han som dåvarande ordförande ville trycka upp vykort med orden ”Förstörelsens fästen är kraftigt bemannade. Det är dags för de snälla att bli fly förbannade!”

Ord som Danielsson skrivit i operetten Animalen om 1970 och 80-talets kapprustning och terrorbalans. Tomas kontaktade Tage Danielsson och frågade om lov. Tage svarade att han ville ha två dagar på sig att istället skriva något nytt som passade bättre.

DET KÄNNS SKÖNT att ha Tage Danielssons ord i ryggen när militarisering och polarisering ökar. De är inte bara passande än i dag utan högaktuella. Jag tänker på hans beskrivning av att om freden inte kommer först, om vi inte alltid och envist sätter människ-

ors rätt och möjlighet att leva i fred i första rummet och som högsta prioritet, så riskerar vi total förödelse och att inget kommer efter det. Därför blir det så absurt att höra statsminister Ulf Kristerssons uttalanden som öppnar upp för kärnvapen i Sverige. Ett massförstörelsevapen som om de någonsin används igen innebär massmord på civila. Inget kommer efter det.

rättigheter och vi blir fler varje dag! Vi är nu över 16 000 medlemmar, och tusentals av er har tillkommit bara 2024!

Fredstidningen PAX ges ut av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen och finansieras delvis av beviljade medel från Arvsfonden samt FBA:s stöd till civilsamhället för fred och säkerhet.

Redaktörer: Linnéa Petersson och Rebecka Lindholm Schulz

JUST NU kommer inte freden först. Det gör det militära. Storsatsningar, helomvändningar och till och med massförstörelsevapen verkar vara något som bara ska accepteras av oss alla utan kritisk debatt eller ifrågasättande av någon.

MEN VI VÄGRAR. Vi fortsätter att granska, debattera, opinionsbilda och engagera i frågor om fred och säkerhet. Vi motsätter oss det militära samarbetsavtalet med USA (DCA) som inte innehåller några skrivningar mot kärnvapen i Sverige, som ger möjlighet till ständig närvaro av amerikansk försvarsmakt i Sverige och som vår regering utan konsekvensanalys eller folklig förankring signerade i slutet av förra året.

SVENSKA FREDS som expertorganisation och som folkrörelse har sannerligen stått stadigt när militarismens vindar blåst hårt. Tusentals människor delar föreningens värderingar om fred, frihet och mänskliga

Övriga redaktionen: Kerstin Bergeå, Miriam Refai, Linda Åkerström, Nao Sakurada, Deborah Solomon, Elin Diaz, Elsa Wetter, Aaron Ladestam, Sofia Bjersér & Julia Larnemo Ask

Ansvarig utgivare: Karin Wall Härdfeldt, 070 284 34 32, pax@svenskafreds.se

Tryckeri: Ljungbergs tryckeri, Klippan, 2023

SVENSKA FREDS kongress inleddes med orden om att freden måste komma först och avslutades med budskapet att VI ÄR en kraft att räkna med. För även om andra krafter driver på för minskad finansiering av fredsorganisationer och för att förlöjliga, förminska och tysta röster för fred så är det trots allt bara bevis på att vad vi säger och gör spelar roll. Att vi har makt!

MAKT SOM INTE uppskattas av alla. Makt att kasta grus i militarismens maskineri, makt att granska, makt att trycka på för konstruktiva och fredliga sätt att hantera konflikter och för att ta små steg närmare vår vision som kärnfullt formulerats för över hundra år sedan; Alla folks frihet, Hela världens fred och Avrustning överallt!

KERSTIN BERGEÅ ORDFÖRANDE SVENSKA FREDS

Texterna i PAX #2 2024 skrevs innan 23/5.

Form: Kim Brundin

Adress: Polhemsgatan 4 112 36 STOCKHOLM

Bilden på omslaget fotograferades av Nikita Teryoshin.

Foto: Felicia Margineanu

PÅ GÅNG I SVENSKA FREDS

Engagemanget blomstrar! Varje dag får vi nya medlemmar och den senaste tiden har fem nya fredsgrupper startats: Arvika, Falköping, Gotland, Umeå och Hälsinge! Vill du starta eller gå med i en fredsgrupp eller lokalförening? Skriv till info@svenskafreds.se. Du kan se vad som händer i olika delar av landet i kalendariet eller på varje lokalföreningssida på svenskafreds.se

STORT ENGAGEMANG MOT

MILITÄRT SAMARBETSAVTAL

Kerstin Dahlberg, Skånes lokalförening, är en av många medlemmar som gör motstånd mot det s.k. DCA-avtalet med USA. Hon har fått insändare publicerade och deltagit i panelsamtal. Säkerhetschefen i Kristianstad kommun, som gränsar direkt till Ravlunda skjutfält (ett av 17 områden som berörs av avtalet) har tackat Kerstin för att hon uppmärksammat dem på DCA.

Under våren har vi föreläst om DCA både digitalt och i fysiska möten på en lång rad orter. Vår ordförande Kerstin Bergeå, Gabriella Irsten, sakkunnig på Svenska Freds och Tomas Magnusson, fd ordförande Göteborgs lokalförening, har besökt Simrishamn, Berga, Göteborg, Visby, Växjö, Umeå, Lund, Halmstad, Falun, Norrköping, Varberg och Malmö för att bara nämna några. Tomas har även kampanjat för folkomröstning om DCA som samlat in över 20 000 namnunderskrifter. Tillsammans sprider vi kunskap och ökar människors engagemang!

KRIGET MOT GAZA

Runtom i landet finns ett stort engagemang mot kriget mot Gaza. Nässjö lokalförening arrangerade en kväll med Said Mahmoudi, professor i internationell rätt om ”Kriget mellan Israel och Hamas ur ett folkrättsligt perspektiv”. Vill du arrangera en föreläsning så kan Svenska Freds anställda komma till din ort! Skriv till oss på info@svenskafreds. se. Svenska Freds har också genomfört en vykortskampanj mot det svenska företaget Aimpoints försäljning av rödpunktssikten till den israeliska militären. Aimpoint skulle delta i Swedish Game Fair och vi uppmanade människor att skriva och påverka mässan att utesluta Aimpoint.

I flera länder protesterar studenter mot kriget. Studentprotesterna har spridit sig också till Sverige. PAX har träffat Svenska Freds medlem Joeri Van der Sype, student vid Örebro universitet och aktiv i Örebro lokalförening.

KONGRESS

18-19 maj hölls Svenska Freds 141årskongress i Örebro. Kerstin Bergeå valdes om som ordförande och centralstyrelsen fick flera nya ledamöter. Under ledning av konstnären Gunilla Samberg genomförde kongressens 80 deltagare ett performance på Stortorget. Tack alla ni som var med och till lokalföreningen i Örebro för en fantastisk kongress!

Varför engagerar du dig i protesterna?

Jag har tidigare lyft frågan om universitetets samarbete med Saab och Försvarsmakten. Jag tycker inte att de ska få rekrytera på campus och ha inflytande över utbildning och forskningsprioriteringar. Palestinafrågan är för mig en förlängning av detta.

Vad vill ni uppnå?

Det första vi vill är att universitetet pratar med oss. De borde utreda hur de kan stärka akademisk frihet och oberoende, och ta ansvar för institutionella band med en ockupationsmakt och med vapenföretag. Vi efterfrågar bojkott av israeliska lärosäten, som ofta bidrar till brott på ett direkt sätt, och starkare krav mot samarbeten med vapentillverkare.

Vilka ickevåldsmetoder använder ni?

Vi har satt upp tält och flaggor på campus som en symbol för ockuperad mark i Palestina. Vi samtalar med alla som kommer förbi för att bilda opinion. Vi försöker hitta allierade och bygga

nätverk för att sätta press på universitetsledningen. Vi utgår från ett dialogperspektiv men hittills har de vägrat att samtala på riktigt.

Joeri och Lilas i Örebro

Studenterna

Foto: Lasse Persson Läs

MED KAMERAN PÅ 16 VAPENMÄSSOR

Den ryskfödde fotografen Nikita Teryoshin fick stor uppmärksamhet i sitt nuvarande hemland Tyskland när han, efter Rysslands fullskaliga folkrättsvidriga invasion i Ukraina, publicerade en bild där han tänt eld på sitt ryska pass i protest mot kriget. Åren 2016-2022 besökte och fotograferade Teryoshin 16 vapenmässor runt om i världen. Bilderna har samlats i en nyutkommen fotobok: Nothing Personal - The Back Office of War.

Med boken vill Nikita Teryoshin ta med allmänheten in bakom kulisserna på den globala vapenhandeln. Nothing personal - Inget personligt - visar det han menar är krigets backoffice, hur vapenaffärerna går till. Han har beskrivit det som en överdimensionerad lekplats för vuxna med vin, plockmat och glänsande vapen.

Svenska Freds policychef Linda Åkerström, med egen erfarenhet av vapenmässor i Sverige, Indien och Förenade arabemiraten medverkar i boken med en text om vapenindustrins marknadsföring. Hon deltog också vid lanseringen av fotoboken i Hamburg och fick en pratstund med Teryoshin om projektet, uppmärksamheten och om man får ta roliga bilder på vapen.

De flesta vet inte ens om att vapenmässor existerar. Hur kom du på idén till det här projektet?

- Bredvid mitt universitet fanns det en stor mässhall med bland annat Tysklands största jaktmässa. Jag gick dit och blev förvånad över hur många människor, i alla åldrar, som drogs till pistoler och gevär. Jag fotade en serie jag kallade

“Sons and guns”. Samma år var Östeuropas största vapenmässa, i Kielce i Polen, och jag bestämde mig för att åka dit. Nikita Teryoshins bilder fick uppmärksamhet och projektet växte. En tanke var att besöka en mässa på alla kontinenter, för att visa på den globala aspekten av vapenmarknaden och undvika att lägga skuld på något särskilt land och för att ställa frågan vad människan egentligen håller på med.

Han berättar att han tänkte på "Tjechovs gevär”, en princip formulerad av dramatikern Anton Tjechov: om det hänger ett gevär på väggen i början av en berättelse måste det avfyras innan den är slut. Även om en del av vapnen på mässorna är prototyper går det inte att bortse från att alla dessa vapen är gjorda för att användas.

Inga av dina bilder visar några ansikten, varför inte?

- Det är en sorts metafor för industrin, som också försöker gömma sig, inte få för mycket uppmärksamhet. Jag ville inte heller rikta skuld mot någon särskild person, de är symboler. Om jag hade haft med ansikten skulle det nog mer handla om de personerna än om industrin. Det var också en intressant utmaning för mig som fotograf att hitta sätt att gömma alla ansikten, utan att arrangera någonting.

Hur påverkade det dig att besöka 16 vapenmässor? Hade du en annan blick på den 16:e än du hade på den första?

- Det blev på ett sätt normalt. Efter den första tänkte jag:

“vad fan är det som händer här?”, på den sista hade jag sett det så många gånger. Samtidigt var det också deprimerande, de här mässorna är supercyniska, kanske något av det mest cyniska som finns.

För att bemöta cynismen startade han efter ett tag ett sidoprojekt att också fotografera katter på gatan i de städer han besökte för olika vapenmässor.

-För mig var det något positivt, även om katterna också har ett rätt tufft liv.

Många av Nikita Teryoshins bilder är roliga och spelar på det absurda och vardagliga i vapenförsäljarnas affärer.

Hur kom det sig att du använde dig av humor i det här projektet? Får man ta roliga bilder på vapen?

- Jag tror det är viktigt att behålla sin humor när saker blir för dåliga. Det kan hjälpa. En journalist beskrev det som att han inte visste om han tilläts skratta eller le åt bilderna, jag tycker det är viktigt och kan göra folk intresserade också av själva ämnet. Jag tror att jag kan nå fler då än om det är superseriöst.

- Man tror ju att en vapenmässa full med saker som kommer att döda massa människor och som är väldigt dyra skulle vara en väldigt allvarlig plats men det är det inte. Det är banalt.

När Ryssland invaderade Ukraina 24 februari 2022 postade Nikita Teryoshin en bild på instagram där han tänt eld på sitt ryska pass. Bilden publicerades bland an-

nat på en helsida i den tyska veckotidningen Die Ziet och fick både positiva och negativa reaktioner från vänner och bekanta i Ryssland, berättar Teryoshin. Även om det var ett pass som hade gått ut gör aktionen, tillsammans med andra uttalanden och inlägg, det svårt för Teryoshin att återvända till Ryssland. Liknande aktioner har lett till fängelsestraff och om han åkte tillbaka nu skulle han sannolikt skickas till fronten i Ukraina.

- Jag kände att med min ryska bakgrund måste jag säga någonting. Jag ville det. Jag ville också visa ukrainare att inte alla ryssar stödjer kriget. Det var definitivt inte riktat mot ryssar som inte stödjer Putins krig, som varit tvungna att lämna landet eller som fängslats för att de sagt sanningen. Vi får inte heller glömma bort att Putin kunnat inrätta sitt fascistsystem bland annat med hjälp av pengar från billig olja och gas som sålts till europeiska länder, däribland Tyskland.

Nikita Teryoshins bok heter Nothing Personal - The Back Office of War och ges ut av GOST Books i London.

SKRIBENT: LINDA ÅKERSTRÖM

Nedan vänster: Foto av Nikita Teryoshin. Nedan höger: Nikita Teryoshin, Linda Åkerström och kurator Peter Lindhorst på lanseringen av Nothing personal - the back office of war i Hamburg.

STORA RISKER MED FÖRDJUPAT MILITÄRT SAMARBETE MED USA

I december 2023 undertecknade Sverige och USA ett militärt samarbetsavtal, ett så kallat Defense Cooperation Agreement (DCA). Det innebär bland annat att USA får tillgång till 17 svenska baser. Förutom tillgången till svenska militärbaser reglerar avtalet frågor som vad som händer om amerikanska soldater begår brott i Sverige och USA:s rätt att lagra stridsfordon, ammunition och vapensystem i Sverige. Svenska Freds motsätter sig avtalet och att ytterligare ett stort säkerhetspolitiskt beslut fattats utan tillräcklig debatt och människors möjlighet att påverka.

Genom DCA-avtalet ger Sverige bort makt, inflytande och suveränitet i en rad viktiga frågor. Det är också ett uppenbart tecken på den globala trenden med en kraftigt ökad militär upprustning. Under våren har Svenska Freds analyserat avtalet och regeringens skrivelse, skrivit remissvar till riksdagen, kommenterat i media, opinionsbildat, hållit många föreläsningar och stöttat lokala initiativ mot DCA. Här är några av de frågetecken och risker vi ser med avtalet.

SUVERÄNITET - I DCA-avtalet står det att amerikanska styrkor får ökade befogenheter under “särskilda omständigheter”. Vad dessa omständigheter skulle vara är inte tydligt i avtalet. Svensk suveränitet, alltså vårt självbestämmande och vår självständighet riskeras därmed om den amerikanska försvarsmakten bedömer att deras behov är viktigare. Sverige behöver alltid, även i kriser, ha den högsta politiska makten att besluta om militära insatser på och från svenskt territorium. För att Sverige ska kunna upprätthålla sin suveränitet måste det tydligt regleras, inte enbart baseras på förtroende.

KÄRNVAPEN - I Norges och Danmarks DCA-avtal med USA står det inskrivet att länderna inte accepterar kärnvapen på sina respektive territorium. I det svenska avtalet finns inget sådant förbehåll. Både försvarsminister Pål Jonson och statsminister Ulf Kristersson har vid olika tillfällen sagt att ett förbehåll inte behöver skrivas in i avtalet eftersom den svenska positionen vad gäller kärnvapen är mycket välkänd. Vi håller inte med. För att kärnvapen aldrig ska finnas i Sverige, vare sig i freds- eller krigstid måste ett förbehåll mot kärnvapen skrivas in i avtalet. Ännu bättre vore det om Sverige gjorde som Natomedlemmarna Finland, Litauen och Spanien och lagstiftade mot kärnvapen.

PERMANENTA UTLÄNDSKA BASER? - Både den tidigare socialdemokratiska och den nuvarande moderatledda

regeringen har sagt att vi inte ska ha permanenta utländska baser i Sverige i fredstid. Men vad som utgör en permanent bas verkar vara en definitionsfråga. Vi menar att DCA-avtalet ger förutsättningar för en ständig närvaro av amerikansk försvarsmakt i Sverige och att de löften och försäkringar regeringarna Andersson och Kristersson gett därmed är vilseledande för allmänheten.

IMMUNITET OCH SEXUELLT VÅLD - På vilka sätt kommer Sverige och vi som bor här att påverkas av avtalet? Forskning från andra länder visar att utländska baser har inneburit en ökad osäkerhet för kvinnor genom en ökning av sexuellt våld, exploatering och trafficking. Amerikansk och svensk lagstiftning skiljer sig på många sätt, till exempel vad gäller lagar om prostitution och våldtäkt. De amerikanska soldaterna som är i Sverige ska lyda under amerikanska lagar. Vad gäller immunitet står det i avtalet att Sverige ger USA dispens från svensk lag, men att Sverige i särskilda fall kan dra tillbaka dispensen. Det är dock inte tydligt vad som kan utgöra ett sådant fall.

Det här numret av PAX skickades till tryck den 3 juni. Den 18 juni röstade riksdagen om DCA-avtalet. Det senaste om vårt arbete hittar ni alltid på svenskafreds.se och i våra sociala medier.

KARTA ÖVER DE 17 SVENSKA OMRÅDENA

SOM USA FÅR TILLGÅNG TILL

Det finns många fler frågetecken om DCA-avtalet. Läs vår analys och vårt remissvar till riksdagen!

MILITÄRBASERNA PÅ OKINAWA

Baserna på Okinawa förankras i två avtal mellan Japan och USA där det ena handlar om ett militärt samarbete och det andra om amerikanska soldaters rättsliga status i Japan. Båda avtalen innefattar immunitet för den amerikanska militära personalen på Okinawa.

OKINAWA - EN PLATS FÖR MILITÄRBASER OCH MOTSTÅND

Runt om i världen möter utländska militärbaser motstånd från lokalbefolkningen. Okinawa, en ögrupp i södra Japan, är ett område där motståndet mot baserna är särskilt starkt och där lokalbefolkningen dagligen protesterar mot militärbaserna. 70 procent av alla amerikanska militärbaser i Japan finns på Okinawa, 31 stycken till antalet. PAX träffar Yamashiro Hiroji, en ledande aktivist i proteströrelsen mot baser på Okinawa.

- Okinawas senaste 80 år har präglats av basfrågan, säger Yamashiro.

Han berättar att lokalbefolkningen lever under ständig skräck för olyckor relaterade till militärbaserna. Aktiviteten på baserna innebär föroreningar av vattenkällor och skogar. Stridsflygplan och metallföremål har fallit ner på förskolor och universitet. Japanska myndigheter har också svårt att utreda brott, som t.ex. våldtäkter, eftersom avtalen som reglerar den utländska militära närvaron begränsar möjligheterna för polis och domstol att utreda och pröva fallen.

Okinawa har en unik historia i relation till både Japan och USA. Innan Japans invasion på 1600-talet var Okinawa ett självständigt kungarike. Efter andra världskriget och fram till 1972 ockuperades ön av den amerikanska militären. Yamashiro beskriver dagens situation som en dubbel kolonialism: Både USA och det japanska fastlandets behov går före Okinawabornas och deras röst förtrycks både politiskt och ekonomiskt.

- Till skillnad från under den militära ockupationen är det nu också japanska poliser och myndigheter, inte bara den amerikanska militären, som exkluderar lokalbefolkningen från demokratiska diskussioner och avlägsnar demonstranter, säger Yamashiro.

Yamashiro menar att den japanska regeringen upprustar och slösar skattepengar för att tillgodose USA:s behov. Han

menar att detta beror på Japans historiska skuld till USA, till följd av andra världskriget då Japan kapitulerade ovillkorligt, och till följd av USA:s hjälp med återuppbyggnaden av Japan under efterkrigstiden.

Att vara aktivist på Okinawa är en evig kamp på många sätt. Yamashiro menar att det okinawanska folkets strävan efter fred genom ickevåldsmetoder kommer från det gemensamma traumat från de omfattande striderna på Okinawa under andra världskriget. Vidare menar han att basavtalet med USA såväl som diskriminering från det japanska fastlandet försvårar kampen för fred. När Okinawas aktivister kritiserar försvarspolitiken kallas de förolämpande för “landsförrädare” och “anti-Japan”.

Varje dag de senaste tio åren har Yamashiro och andra aktivister protesterat genom så kallade sit-ins för att försena konstruktionen av en ny militärbas i norra Okinawa.

- Vi ställer oss framför lastbilar och stridsvagnar för att fredligt blockera ingången till basen varje dag, även om det bara tar några sekunder för polisen att bära bort oss. Jag är stolt över att vi har hållit upp en mjuk men mycket stark motståndsrörelse, och jag kommer fortsätta att leda rörelsen eftersom Okinawa annars blir ett stridsområde igen om vi inte säger ifrån, säger Yamashiro.

Även om Sveriges militära samarbetsavtal med USA skiljer sig från baserna på Okinawa på många sätt så finns flera likheter. Yamashiro understryker att avtalen påverkar Japans suveränitet och demokrati och har gjort Japan osjälvständigt från USA. Han betonar också att hans aktivism inte handlar om att vara emot USA eller militärbaser i sig, utan om den bredare frågan om fredsbyggande och motstånd mot våld.

Vi står inför en skiljeväg i Sverige. Motståndskraften för fred och nedrustning behövs här och nu mer än någonsin.

SKRIBENT: NAO SAKURADA

Nao Sakurada är uppväxt på Okinawa och har varit aktiv i antibasrörelsen på ön.

Bild från demonstration på Okinawa. På skylten: “Ett Okinawa utan militärbaser för framtidens barn!”

DEBORAH HAR ORDET: SVERIGE MÅSTE GÖRA MER FÖR ATT STOPPA

Utvecklingen av AI går i en rasande takt och användningen av AI i vapensystem, även kallat mördarrobotar, innebär risker som befintlig internationell rätt inte täcker. I slutet av april deltog Deborah Solomon, sakkunnig på Svenska Freds, på en konferens i Wien om mördarrobotar. Deborah var där som en del av den globala kampanjen Stop Killer Robots och för att representera det svenska civilsamhället. Just nu finns momentum i FN för reglering av mördarrobotar. Svenska Freds arbetar för att politiken ska komma ikapp den teknologiska utvecklingen och för ett internationellt förbud av mördarrobotar.

Det var ett stort framsteg i vårt arbete för att förbjuda mördarrobotar när FN:s generalsekreterare förra året fick i uppdrag att samla in olika aktörers åsikter i frågan. Konferensen i Wien innebar ett viktigt tillfälle för länder och civilsamhällesorganisationer att redogöra för sina ställningstaganden. Och den blev mycket större än jag hade förväntat mig! 900 representanter från regeringar, civilsamhälle, näringsliv och forskarvärlden var på plats för att diskutera mördarrobotar och hur de bör hanteras. Jag var på plats för att lyfta de många risker vi ser med mördarrobotar och argumentera för ett förbud.

Ett av de tyngsta argumenten mot mördarrobotar är att de skulle innebära att beslut över människors liv och död skulle överlämnas till en maskin och algoritmer. Det väcker stora frågor om möjligheten att utkräva ansvar och ställa ansvariga inför rätta. För vem kan egentligen ställas till svars om något går fel: den krigande staten, programmeraren, den militära befälhavaren eller roboten själv?

Det som påverkade mig mest från konferensen var att höra representanter från civilsamhällesorganisationer i länder i Afrika, Asien och Sydamerika berätta om deras engagemang i frågan. Om hur mördarrobotar skulle förvärra väpnade konflikter och hur AI-teknik, som redan har visat rasistisk partiskhet, skulle påverka dem oproportionerligt mycket. Forskning visar att AI-teknik tenderar att förstärka

normer. Till exempel kan vissa system för ansiktsigenkänning förväxla eller rentav inte känna igen rasifierade personers ansikten.

I slutet av konferensen fick de fler än 140 stater som deltog i konferensen möjlighet att hålla ett anförande om mördarrobotar. Den svenska delegationen redogjorde för Sveriges hållning och ställningstaganden. Det är positivt att Sverige tar plats i debatten och engagerar sig i frågan, speciellt eftersom den svenska vapenindustrin storsatsar på utvecklingen av mördarrobotar. Tyvärr lämnade Sveriges anförande mycket att önska.

Den svenska delegationen nämnde varken de juridiska, etiska eller säkerhetspolitiska risker som mördarrobotar utgör. Sverige tar därmed ett tydligt steg tillbakåa. Tidigare anföranden, även när Sverige har varit tvetydig i frågan om mördarrobotar, har i alla fall tagit upp genusperspektivet och vikten av civilsamhällets röst. Dessa perspektiv saknades helt i år.

Sverige har mycket arbete kvar att göra. Jag, Svenska Freds och den globala kampanjen kommer att fortsätta påverka för att Sverige ska lyfta de risker som finns med mördarrobotar. Sverige måste ta en mer aktiv roll i arbetet för ett förbud mot mördarrobotar, så som många andra länder runtom i världen gör. Innan det är för sent.

MÖRDARROBOTAR

Mördarrobotar, även kallade autonoma vapensystem, är vapensystem som använder sig av maskininlärning för att självständigt identifiera mål och bruka våld utan mänsklig inblandning.

Foto: OgagaBle

FREDSPODDEN #41: VARFÖR PRATAR VI INTE MER

OM VÅLDET I KONGO?

Demokratiska Republiken Kongo har i decennier präglats av krig och miljontals människor har dödats till följd av den väpnade konflikten. I den östra delen av landet har det i mer än 20 år varit oroligt med fler än 100 aktiva väpnade grupper som både är ansvariga för krigs- och människorättsbrott. Det rapporteras om ett enormt mänskligt lidande: massakrar, brutala mord, fördrivning och sexuellt våld. Samtidigt pågår en humanitär katastrof i landet. 8,5 miljoner människor har drivits från sina hem och saknar tillgång till sjukvård och mat.

Trots detta rapporteras det väldigt lite om konflikten i Kongo. I avsnitt 41 av Fredspodden belyser vi kriget i Kongo och bakgrunden till konflikten.

För att förstå den långtgående konflikten i Kongo är det viktigt att belysa handeln av mineraler och naturresurser och landets stora naturtillgångar. Avsnittet gästas av Jonny Hogg, strategiansvarig för Demokratiska Republiken Kongo på myndigheten Folke Bernadotteakademin (FBA), som redogör för hur konfliktmineraler påverkar det väpnade våldet i Kongo.

- Det finns absolut tydliga kopplingar mellan våldet i Kongo och konfliktmineraler. Samtidigt måste man vara försiktigt att inte skapa för enkla kopplingar mellan konflikt och mineraler. Det finns delar av Kongo som har mycket naturresurser som är ganska fredliga, det finns andra delar av landet som inte har så mycket men är drabbade av mycket våld. Men viljan att kontrollera områdena där mineralerna finns är ju en motivering för olika grupper att kriga och finansiera kriget, säger Johnny. Tresor Singbo, grundare av organisationen Hope for

Kinshasa, gästar också avsnittet för att berätta om Kongos koloniala historia av exploatering och det våld som följt efter det. För att förstå det som händer i Kongo idag måste man förstå Kongos historia.

- Slaveri, kolonialism, diktatur, mord och krig sammanfattar Kongos historia. Massa blod har lämnat mycket trauma, och har förstört, krossat och gjort att människor inte kan leva som vanligt. Det är en ond cirkel som fortsätter. Men ingen säger något, omvärlden är tyst och det är anledningen till att det fortsätter, säger Tresor.

För att kunna skapa hållbar fred och lösa konflikten i Kongo förklarar Tresor att det krävs rättvisa, sanning och försoning. Kongos befolkning måste få utrymme att bearbeta det gemensamma och långtgående traumat.

- Vi måste kräva att vår regering, EU, FN, multinationella företag och att alla som har ett spel i Kongo ska ta sitt ansvar, säger Tresor.

SKRIBENT: ELIN DIAZ

Lyssna på podden och lär dig mer om grundorsakerna till kriget i Kongo!

Jonny Hogg i poddstudion.

Tresor Singbo och Svenska Freds praktikanter Elsa Wetter och Elin Diaz på klimatdemonstration.

VI FÅR ALDRIG BLUNDA FÖR KRIGET MOT GAZA

I över åtta månader har Gazas civilbefolkning levt under total belägring med massiva israeliska bombningar och en pågående markinvasion. Det har också gått över åtta månader sedan Hamas attack mot civila män, kvinnor och barn i Israel. Sedan dess har människor över hela världen samlats för att visa sitt motstånd mot våldet och kriget. Vi vägrar att tyst se på när krigsbrott begås framför världens ögon.

Svenska Freds bevakar den politiska debatten i Sverige och har kontakt med personer i området. Bland annat Redwan Baraka, sjukvårdare i Gaza, och Shaima, journalist i Hebron, som berättar om hur deras liv förändrats sedan oktober 2023.

“Mitt liv i Gaza var svårt redan före kriget, väldigt, väldigt svårt. Men min familj och jag hade ett hus och vi klarade oss. När kriget kom förlorade vi det och tvingades lämna. Vi lever nu i ett tält.”

Det berättar Redwan Baraka, sjukvårdare i Gaza, för Pax. Han är en av de över två miljoner människor som lever på den smala kustremsan Gaza. Hans familj har precis som 1,5 miljoner andra Gazabor, tvingats på flykt till Rafah, där Israel i maj påbörjat en markinvasion som riskerar att förvärra en redan omänsklig situation till ett blodbad på civila. Det råder nu utbredd svält i Gaza. Redwan vittnar också om hur den israeliska blockaden innebär förödande humanitära konsekvenser för människor i Gaza.

“Civila bor i tält. Varje morgon måste människor köa i sex timmar för att fylla dunkar med drickbart vatten. Sen måste de köa sex timmar för bröd och yttligare sex timmar för humanitära förnödenheter. Om vattnet, eller brödet, tar slut innan det är deras tur i kön så får de ingenting.”

Det rapporteras om att Israel vid upprepade tillfällen attackerat sjukvårdsinrättningar i Gaza, något som strider mot folkrätten. Nu står ett flertal sjukhus i Gaza i ruiner vilket påverkat Redwans arbete som sjukvårdare.

“Efter att flera sjukhus blivit totalförstörda jobbar jag endast på  European Hospital, det sista återstående fungerande sjukhuset i Gaza, som dagligen tar emot ett mycket stort antal skadade. Det saknas resurser och utrustning för att hjälpa och återuppliva människor som kommer till sjukhuset ”, säger Redwan.

Det som pågår i Gaza är oacceptabelt och bortom katastrofalt. I skuggan av detta ökar våldet mot palestinier på det ockuperade Västbanken och redan före oktober 2023 larmades det om att våldet mot palestinier på Västbanken var det dödligaste sedan början av 2000-talet. Vi pratar med Shaima som är journalist i Hebron på Västbanken, en av städerna som drabbas värst av den israeliska ockupationen och av bosättarvåldet.

“Efter 7 oktober har rädslan för att mista livet växt hos mig, min familj och mina vänner. Det finns en ständig risk att vi kommer att dödas, när vi är i stan, när vi lämnar våra hem, till och med när vi jobbar eller studerar. Ockupationen ser oss människor som måltavlor”.

Shaima berättar även om hur livet för palestiner har

Shaima i Gamla Stan Hebron, Västbanken. Foto: Amer Shallodi

Vänster: Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå och sakkunnige Rebecka Lindholm Schulz på plats utanför Riksdagen för att bevaka debatten den 19 april. Ovan: Svenska Freds deltog på civilsamhällesmöte med israeliska och palestinska fredsorganisationer anordnat av Olof Palmes Internationella Center i maj.

blivit svårare och våldsammare på Västbanken.

“Fängslandet av palestiner har ökat, och likaså har bosättarnas och den israeliska ockupationens våld mot palestinska städer och byar ökat. Allt fler palestiner kidnappas också av bosättare. Ett palestinskt barn kidnappades i Hebron av bosättare som brände honom levande. Det har också blivit svårare för oss att röra oss mellan städer till följd av alla checkpoints.”

På Västbanken är det mycket farligt att vara journalist. Shaima berättar om riskerna med hennes yrke, varför Israel riktar våld mot journalister och varför det är så viktigt att fortsätta rapportera om det som händer i Palestina.

“Israel är rädda för att journalisters röster ska höras, att deras kameror tar bilder som visar förtrycket mot palestinier och sedan sprids över världen. Det största beviset på att bilderna som sprids ökar stödet mot ockupationen är alla protester som stöttar Palestina, i städer världen över”, säger Shaima.

Samtidigt som civila dödas i tiotusentals och lider i ofattbar skala i Gaza tycks världen vara oförmögen att få stopp på våldet. Svenska Freds bevakade riksdagens särskilda debatt om Gaza i april och när partiledarna debatterade Gaza i maj. Flera viktiga perspektiv saknades, bland annat nämndes inte den israeliska ockupationen en enda gång under partiledardebatten. Svenska Freds kräver att Sveriges regering står upp för folkrätten och stödjer FN:s uppmaning om ett varaktigt eldupphör och att grundorsaker som den israeliska ockupationen adresseras för att på allvar kunna ha samtal om hållbar fred. Att ockupationen måste upphöra är något som både Redwan och Shaima nämner krävs för att skapa fred.

“Ni måste sätta press på världens makthavare. Det är den enda lösningen. Ni, världens befolkning måste stå

upp mot förtrycket för att skapa fred, inte bara för oss palestiner utan för varje förtryckt person i världen.”, säger Redwan till oss i en ljudinspelad video skickad från Gaza.

“Ockupationen måste få ett slut. Det skulle markera den första dagen av fred i Palestina, och när palestinier får sina mänskliga rättigheter, som alla andra i världen. Det handlar om så grundläggande saker som rätten till liv. Jag hoppas att jag kommer att leva dagen då Palestina är fritt, att jag kommer kunna resa mellan städer utan några restriktioner, att alla palestinska barn får leva som barn i andra länder; att leva i ett fritt land utan ockupation och förtryck.” säger Shaima.

Det är svårt att ta in uppgifterna från Gaza, men vi och omvärlden måste fortsätta orka berätta om det som sker. Vi kan inte stå tysta när civila dör i tiotusentals! Sverige och världen måste göra mer för att få stopp på våldet och den humanitära katastrofen i Gaza. Konflikten i Israel och Palestina är större än det akuta våld vi ser just nu. Därför krävs också röster som lyfter de långsiktiga perspektiven, som att ockupationen måste upphöra och att det behövs ökat stöd till både det israeliska och palestinska civilsamhället. Det är perspektiv Svenska Freds vill bidra med, för vi får inte blunda för kriget mot Gaza och de stora, grundläggande orsakerna till en av världens mest utdragna väpnade konflikter.

SKRIBENT: ELSA WETTER

Scanna QR-koden för att ta del av Svenska Freds analys av Riksdagens särskilda debatt om Gaza.

FRÅN MEDLARE TILL MILITÄRT ALLIERAD: SVERIGES FREDSTRADITIONER I SKUGGAN AV NATO

“Det kommer finnas en tid när det behövs fredsmäklare”, avslutade Pierre Schori sin föreläsning i Angered, Göteborg, i november 2023 och syftade till behovet av neutrala och militärt alliansfria länder som står utanför militariseringsspiralen. Pierre har tidigare varit diplomat, svensk minister och är starkt emot ett medlemskap i Nato. Under föreläsningen pratade han om hur vi bryter tystnaden i en tid då Sveriges identitet och utrikespolitik befinner sig i en drastisk förändring. Föreläsningen fick mig att reflektera över Sveriges historiska roll som medlare.

Statsminister Kristersson beskrev det nya medlemskapet Nato som “en epokgörande händelse för vårt land” i sitt tal till nationen i mars 2024. Den beskrivningen kan jag inte annat än hålla med om. Natomedlemskapet innebär en mängd konsekvenser varav många ännu är svåra att förutse, men en dimension som diskuterats lite är att Sverige indirekt avsäger sig möjligheten att effektivt medla i kriser och konflikter. Ett medlemskap

i en militärallians gör det svårare att hävda opartiskhet och ännu svårare att skapa den tillit som krävs från involverade aktörer för att aktivt medla i fredsprocesser, speciellt i situationer där ett annat medlemsland är inblandat. Hur ska vi å ena sida kunna förespråka vikten av fredliga lösningar å andra sidan ingå i en kärnvapenallians? Det är ett tydligt avstamp från århundraden av militär alliansfrihet och att vända ryggen till decennier av arbete som fredsmäklare i olika konflikter. För även om Sverige närmat sig Nato genom åren har vår position utanför alliansen möjliggjort rollen som fredsmäklare, en roll vars handlingsutrymme nu betydligt förminskas.

"Hur ska vi å ena sida kunna förespråka vikten av fredliga lösningar å andra sidan ingå i en kärnvapenallians?"

Historiskt har Sverige, i egenskap av att stå utanför militära allianser, deltagit i flertalet diplomatiska uppdrag. Det har även inneburit att Sverige kunnat göra politiska ställningstaganden, som exempelvis i Vietnamkriget. Arbetet med att hantera motsättningar har länge varit en del av Sveriges säkerhetspolitik. Mer konkret så nämns från 1968 bland annat att bidra till en fredlig utveckling i världen som en del av säkerhetspolitiken. Denna säkerhetspolitiska bana lades under Vietnamkriget när Sverige med Olof Palme i spetsen tog direkt avstånd från USAs inblandning i Vietnam och förkastade metoderna som användes av den amerikanska militären. Så blev Vietnams sak Sveriges sak och samtliga partiledare och 2,7 miljoner svenskar skrev under manifestationen “Sverige för fred i Vietnam". På kort sikt ledde motståndet till att relationen mellan USA och Sverige försurades, men ställningstagandet kom att prägla Sveriges utrikespolitik under en lång tid framöver. Det visade att Sverige var villiga att ställa sig på fredens sida även när det fick politiska konsekvenser.

"Historiskt har Sverige, i egenskap av att stå utanför militära allianser, deltagit i flertalet diplomatiska uppdrag. Det har även inneburit att Sverige kunnat göra politiska ställningstaganden, som exempelvis i Vietnamkriget."

Några år senare återspeglades samma politiska inställning under inbördeskriget i El Salvador som bröt ut 1980, där vikten av fredsbejakande arbete blev tydlig. Inbördeskriget blev kulmen av en komplex sociopolitisk situation och utkämpades under tolv år mellan El Salvadors regering och en koalition av olika grupper med en vänsterideologisk inriktning, också kallade FMLN. Den väpnade konflikten belyste skillnaderna mellan olika sorters konflikthantering. USA bidrog under perioden med militära medel till El Salvadors regering för att få ett slut på kriget via militär väg, något som misslyckades. Sverige deltog aktivt i fredsprocessen under 80-talet med diplomater och yrkade aktivt för att FN skulle ta en större roll i förhandlingarna samt begärde ett stopp på det militära stödet då det endast förlängde konflikten och försvårade fredsprocessen. Sverige fungerade också som en kommunikationslänk mellan USA och FMLN. I slutändan var det fredsprocessen som triumferade. Den dåvarande svenska statsministern Ola Ullsten, uttryckte sig på följande sätt under perioden:

...vi tjänar vitala nationella intressen också genom att söka utjämna spänningar mellan öst och väst, genom att arbeta

för nedrustning och genom att hävda FN-stadgans krav på att internationella motsättningar skall lösas med förhandlingar och inte med vapen.”

Dessa två historiska exempel markerar två saker: vikten av att stödja fredlig konflikthantering och att hitta lösningar utanför det väpnade våldet och att vår position som neutralt land utanför militära allianser gav oss möjligheten att medla, kritisera och bidra till lösningar. Är denna sortens arbete ens möjligt när vi nu är en del av en militär allians? Kan vi erhålla samma tillit från andra parter att agera som länk vid förhandlingar med bakgrunden att vi nu öppnar upp för amerikansk militär på svensk mark? Jag finner det högst osannolikt.

Med landets historia av militär alliansfrihet och medlarbakgrund klingar det väldigt falskt när Kristensson i sitt tal till nationen strax efter vårt inträde i Nato 7 mars 2024 påstår att medlemskapet är:

“..den logiska fortsättningen på den säkerhetspolitik som Sverige i praktiken har fört under många decennier".

Hur kan det vara en fortsättning på en politik som grundats på principer som ett medlemskap i en militärallians och upprustning direkt vänder ryggen till? Hur kan det vara en fortsättning på Sveriges historiska roll som fredsmäklare när vårt lands rop om nedrustning plötsligt tystnat och ersatts med skramlet av ännu en stat som tror att fler vapen och en större militär ska bidra till en säkrare värld? Det gör mig personligen besviken att vi valt att testa en så ofta undersökt hypotes vars svar alltid pekar mot att fred sällan går i militariseringens fotspår. Det är nu därför extra viktigt att bära med oss Pierre Schoris iakttagelse “Det kommer alltid finnas behov av fredsmäklare” och ta ställning till hur vi ska kunna bidra till att lösningar till motsättningar och konflikter återfinns i förhandlingar och inte i militärt våld, även i den nya verklighet vi nu befinner oss i.

Aaron gick Fredsakademin våren 2022 och studerar globala studier på Göteborgs universitet. I denna text reflekterar Aaron kring Sveriges historiska roll som fredsmäklare och hur den utmanas av att Sverige nu är medlem i militäralliansen Nato.

VÄPNADE KONFLIKTER GENOM INFLUENCERS ÖGON

Sociala medier är en stor del av mångas vardag. Genom att dela, gilla och kommentera tar vi ställning till de senaste världshändelserna. Sociala medier har kommit att bli något som ses som aktivism. Unga som gamla följer influencers liv, vad de har på sig, äter och deras politiska åsikter. Hur påverkar det människors uppfattning av väpnade konflikter?

Gaza är ett exempel på ett krig där influencers påverkat sina följare. Många har lagt ut bilder och texter som reflekterar deras politiska ställning till kriget. Båda stridande parter i konflikten använder också sociala medier för att sprida sitt narrativ, och vi har nåtts av mängder av bilder från kriget. Vissa av oss kommenterar, gillar eller delar, vissa av oss låter inläggen passera. Oavsett vad så ser vi bilderna, och de påverkar oss.

En positiv effekt av sociala medier är att information sprids snabbare och är tillgänglig över hela världen. Influencers möjlighet att uttrycka sig politiskt är en del av vår demokratiska rätt och något vi bör värna om, men vad händer när bilderna är manipulerade och om informationen inte stämmer?

Sociala medier kan skapa opinion och uppmuntra till aktion och har potential att bidra till förändring genom att små resurser kan mobilisera många människor över hela världen. På några minuter kan influencers bidra till insamlingar av ekonomiskt eller politiskt stöd. Lika snabbt kan felaktig information spridas.

Det ligger i namnet influencers att människor påverkas. Vi inspireras till att testa ny mat och nya kläder. För många är influencers förebilder som kan påverka åsikter

och tankar. Men, återigen, vad händer när informationen inte stämmer eller när informationen är ensidig? Gäller det väpnade konflikter kan det få förödande konsekvenser eftersom felaktig information kan leda till eskalering.

Är alternativet att förbjuda influencers att ta ställning i politiska frågor? Ska enbart individer med kunskap om situationen få sprida information? Eller hör politiska åsikter inte hemma på sociala medier?

Sociala medier är en utmärkt plattform för att skapa engagemang. Individer har möjlighet att dela med sig av åsikter som inte får ta plats på andra ställen. Likasinnade kan träffas och finna gemenskap med varandra. Genom att begränsa möjligheten att ta ställning på sociala medier finns det risk att vi skadar rummet där individers åsikter får plats, och så även yttrandefriheten. Vad vi bör fundera mer på är dock hur saker sprids i social media och vilka effekter det får för krig och väpnade konflikter, och vårt sätt att hantera dem. Sociala medier kan både ha en livsviktig roll i att synliggöra orättvisor och våld, men kan leda till stor skada om det görs på fel sätt eller med felaktig info. Frågan kvarstår; vad händer när vi ser väpnade konflikter genom influencers ögon?

SKRIBENT: JULIA LARNEMO ASK

Julia gick Fredsakademin våren 2023 och pluggar kandidatprogrammet i Globala studier VID Göteborgs universitet.

RÄDDA FREDSAKADEMIN: FÖR UNGAS RÖSTER OCH DELAKTIGHET

Sedan 2020 har Svenska Freds framgångsrikt byggt upp och drivit utbildningssatsningen Fredsakademin med stöd av Allmänna Arvsfonden, och det har blivit en viktig verksamhet både för Svenska Freds och alla de unga vi nått ut till. Genom Fredsakademin har vi skapat möjligheter och ett forum för tusentals ungdomar att lära sig mer om och reflektera över hur krig kan förebyggas och hur vi bäst skapar hållbar fred. I juni avslutas Fredsakademins projektfinansiering, men arbetet med att stärka ungas röster och delaktighet fortsätter.

FN:s resolution 2250 och agendan för unga, fred och säkerhet uppmärksammar ungas delaktighet som avgörande för hållbar fred och demokrati. Fredsakademin startades för att öka ungas delaktighet, och som en motreaktion på den militariserade samhällsdebatten och det allt större fokuset på militär upprustning. Det fanns ett behov av att opinionsbilda, utbilda och bredda synen på fred och säkerhet bland unga. Eftersom värnplikten återaktiverades 2017 fanns också ett behov av stöd hos de som inte vill bära vapen eller delta i det militära systemet. Att stå upp för allas rätt att slippa bära vapen är en viktig del av Svenska Freds historia.

Under Fredsakademins fyra projektår har vi nått fantastiska resultat och skapat plats för ungas delaktighet. Vi har startat upp en workshopverksamhet, den digitala plattformen fredsakademin.se, en freds- och ledarskapsutbildning och ordnat aktiviteter runt om i landet; från Storuman till Gotland och Kristianstad. Mot bakgrund av FN:s resolution 2250 och i samverkan mellan unga, universitet, forskare, gymnasieskolor och civilsamhällesaktörer, stärker vi ungas röster. Vi bidrar till ett större handlingsutrymme genom konkreta verktyg och fördjupad kunskap för fortsatt engagemang.

Den återaktiverade värnplikten, det stora mediala fokuset på krig i världen, den historiska förändringen av svensk säkerhetspolitik i och med Nato, och ungas säkerhet kopplat till gängvåld väcker många tankar och frågor hos unga idag. Samhällsdebatten är hård med starka normer om vem som får definiera problem och komma till tals. Det gör det svårt för unga att göra sina röster hörda, få inflytande och vara delaktiga i frågor som berör dem, deras säkerhet och deras framtid. Fredsakademins arbete med att stärka ungas röster och delaktighet blir därför allt viktigare.

Vårt fortsatta arbete hotas av civilsamhällets krympande utrymme och att regeringen valt att avveckla det statliga stödet till fredsorganisationer. Unga riskerar att drabbas hårdast då arbete som riktas mot unga prioriteras bort när allt fler organisationer tvingas skära ner, därför prioriterar Svenska Freds arbetet för unga, fred och säkerhet. Du behövs för att möjliggöra Fredsakademins fortsatta arbete! Se till att ungas röster får höras och ge en gåva till vår Fredsakademi.

7000 UNGA

Fredsakademin har engagerat över 7 000 unga, framförallt gymnasieelever, i samtal om fred och säkerhet genom workshops, föreläsningar och andra aktiviteter.

200 fredscoacheR

200 unga har utbildats till fredscoacher och fått kunskap om ickevåld, påverkansarbete och ledarskap.

100 engagerade

Fredsakademin har möjliggjort för över 100 unga att engagera sig i Svenska Freds verksamhet t.ex. genom att skriva i PAX och medverka i vår podcast Fredspodden.