FREDSTIDNINGEN
nr 4 | 2024
Medlemspublikation för
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
KERSTIN HAR ORDET
FÖRBERED FÖR FRED - INTE KRIG!
MED SORG OCH ILSKA har vi följt utvecklingen i världen under året. Många är liven som gått till spillo, det kände vi in på bara huden under manifestationen Läs barnens namn som du kan läsa om här i tidningen. 2024 var också året då den svenska freds- och nedrustningspolitiken blev allt hårdare skadeskjuten, efter att länge varit rödlistad. Som en svårt skadad duva, flämtande på veterinärkliniken. Skadad men inte död.
DE SENASTE ÅREN har jag intervjuats av ett stort antal internationella journalister som med en utifrånblick undrat vad det är som hänt i Sverige. En journalist från en av de större franska dagstidningarna frågade mig nyligen om broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” som nu skickats ut till svenska hushåll. Hen tyckte att det var häpnadsväckande hur direkt innehållet om krig, flyganfall och till och med kärnvapen var, budskap som skulle vara väldigt oväntat för många i Frankrike.
JAG SVARADE ATT vi i Svenska Freds är kritiska till det snäva fokuset på militära medel och beredskap istället för att förebygga kris och krig och att skrivningarna om kärnvapen är rent vilseledande. Broschyren kommer sannolikt att skapa rädsla hos både barn och vuxna, när den dimper ner på hallmattan. Troligtvis kommer vi få höra att det är ett nödvändigt ont. Att vi måste förbereda oss mentalt på att det kan bli
krig i Sverige. I januari blev det ramaskri när både dåvarande överbefälhavare och civilministern förde fram budskapet. Nu när generaldirektören för MSB upprepar dem har många redan vant sig.
TACK OCH LOV är vi många som inte vänjer oss utan ifrågasätter övertron på vad militära medel kan åstadkomma och kräver en politik som på riktigt lägger grunden för att förebygga och förhindra att krisen eller kriget kommer. Militarisering är en samhällsprocess som formar tankar, idéer, attityder och politik. Det militära perspektivet ges företräde i allt fler sammanhang. Det är i detta ljus vi behöver se miljarderna till Försvarsmakten, Natomedlemskapet, DCA-avtalet, stoppade vindkraftverk och avskaffat stöd till Sveriges fredsorganisationer. Och broschyren.
Militariseringen, skotten mot duvan. Men duvan kommer att återhämta sig och nå nya höjder. För tillsammans bygger vi en stark opinion för att en annan värld är möjlig.
NU HAR VI tagit fram en egen kortversion, en parafras av MSB:s broschyr. Vi kallar den ”Om krisen eller kriget förebyggs”. Medan orginalversionen pryds av en beväpnad soldat och stridsflyg har vi med
hjälp av några av Sveriges främsta satirtecknare i Tecknaruppropet prytt vår med bland annat en sjuksköterska, ett demonstrationståg och en duva. För vi lever i en komplex värld där inte bara krig pågår utan även klimatförändringar, pandemier, en demokratisk tillbakagång, rasism och polarisering kan skada och påverka oss. Med vår broschyr vill vi utmana tanken om vad som hotar oss och visa att både kris och krig går (och måste) förebyggas och förhindras.
TILL DIG SOM LÄSER vill jag rikta några ord från vår broschyr: Du är en del av något större. Du kan bidra till arbetet för en värld där människor i högre utsträckning kan leva i hållbar fred, nu och i framtiden, och där krig som sätt att hantera konflikter är otänkbart. Stort TACK för att du valt att bidra genom att vara medlem i Svenska Freds!
KERSTIN BERGEÅ ORDFÖRANDE SVENSKA FREDS
Fredstidningen PAX ges ut av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.
Redaktör: Linnéa Petersson
Övriga redaktionen: Kerstin Bergeå, Alice Klänge, Linn Odda, Bushra Hajikhaliif, Victoria Gillberg, Linda Åkerström & Rebecka Lindholm Schulz.
Ansvarig utgivare: Karin Wall Härdfeldt, 070 284 34 32, pax@svenskafreds.se
Tryckeri: Ljungbergs tryckeri, Klippan, 2024
Form: Linnéa Petersson
Adress: Polhemsgatan 4 112 36 STOCKHOLM
Bilden på omslaget är tecknad av Alma Thörn, från Tecknaruppropet mot kärnvapen och Nato.
Texterna i PAX #4 2024 skrevs innan 25/11.
PÅ GÅNG I SVENSKA FREDS
PAX intervjuade Nihon Hidankyos dåvarande generalsekreterare Terumi Tanaka 2012. Texten finns att läsa digitalt på Svenska Freds hemsida. Foto: Linda Åkerström.
NOBELS FREDSPRIS GÅR TILL KÄRNVAPENÖVERLEVARE
Fredagen den 11 oktober tillkännagavs att Nobels fredspris 2024 går till den japanska organisationen Nihon Hidankyo som består av atombombsöverlevare från Hiroshima och Nagasaki, även kallade Hibakushas. Organisationen får Nobels fredspris för deras strävan att göra kärnvapen tabubelagt, skapa en värld fri från dessa massförstörelsevapen och för att de genom vittnesmål visar varför kärnvapen aldrig får användas igen. Läs mer om kärnvapen på s. 12-13.
SVENSKA
FREDS I MEDIA
Varje år tillfrågas Svenska Freds om vilka som kan tänkas få Nobels fredspris och om våra favoriter. I år var vi med i bland annat med i SVT:s Nobelstudio, TV4 och Sveriges Radio P1 morgon. Bild från Kerstin Bergeås medverkan i SVT:s Morgonstudion, foto: Rebecka Lindholm Schulz.
GE INTE FÖRSVARSMAKTEN FLER UNDANTAG FRÅN SVENSK MILJÖLAGSTIFTNING
I oktober lämnade Svenska Freds in ett remissvar till Klimat- och näringslivsdepartementet där vi motsatte oss förslaget att ge Försvarsmakten, Fortifikationsverket och Försvarets materielverk undantag från miljölagstiftning under de nästkommande 5 åren. Grunden till förslaget är att dagens miljötillstånd, som krävs vid bland annat Försvarets övningsverksamhet, försvårar och hindrar takten på upprustningen av försvaret. Miljöförstöring och klimatförändringar är två av vår tids största och mest akuta säkerhetshot. För att hantera dessa måste vi grundligt ta itu med miljö- och klimatkrisen. På alla områden. Remissvaret finns att läsa på Svenska Freds hemsida.
2025 HÖJS MEDLEMSAVGIFTEN
Nästa år höjs medlemsavgiften till 360 kr per år. Medlemsavgiften och gåvor från medlemmar är helt avgörande för Svenska Freds verksamhet, särskilt efter att det statliga stödet till Sveriges fredsorganisationer dragits in. Medlemsavgiften beslutas av föreningens medlemmar och under vårens kongress i Örebro fanns en stor enighet kring att det var tid för en höjning efter 20 år av oförändrad medlemsavgift. Tack för att du som medlem bidrar till vår gemensamma starka och stabila röst för fred!
Betala din medlemsavgift genom att scanna QR-koden!
Den 23 november samlade Svenska Freds aktionsgrupp i Malmö 200 personer på Gustav Adolfs torg, Malmö, i en manifestation som krävde att regeringen agerar mot krigsbrotten i Mellanöstern. Foto: Kerstin Bergeå.
LÄS BARNENS NAMN
Farah, 0 år. Omer, 2 år. Ruqayah, 4 år. Jag är på Sergels torg en kylig oktobermorgon och hör namnen läsas upp ett efter ett. Det är svindlande. 16 500 barn har på ett år dött i Palestina och Israel. Och listan bara växer. Skribent: Linnéa Petersson. Foto: Per Lindman.
Det är den 8 oktober och Svenska Freds har initierat en 10 timmar lång manifestation där vem som helst kan delta och läsa upp ett eller flera namn på de drygt 11 500 barn som bekräftats döda och identifierats med namn i Palestina och Israel. 20 andra organisationer har ställt sig bakom manifestationen som syftar till att belysa internationell rätt och att dess grundläggande principer måste gälla alla, överallt och i alla lägen. En grundläggande mänsklig rättighet är rätten till liv och med manifestationen ville vi bidra till att lyfta fram människorna ur statistiken.
När jag på nyheterna hör om hur många som dödats i attacker i olika delar av världen, och till slut att så många som 40 000 människor bekräftats döda i Palestina och Israel på ett år, måste jag distansera mig. Det går inte att ta in att de alla är människor. Istället blir varje dödsfall ”ännu en”. Och ännu en till. Men när jag på Sergels torg hör barnens namn och ålder en efter en, timme efter timme, sjunker det in att de som dött inte bara var siffror i statistiken. De var barn. Barn som aldrig fick växa upp, gå i skolan, leka med vänner och bygga sig sin egen framtid. Barn som dödats i ett ohyggligt krig som av Rädda Barnen beskrivs som en apokalyps och Unicef som helvetet på jorden, och som mycket väl kan komma att juridiskt dömas som ett folkmord.
Timme efter timme läser privatpersoner, företrädare för olika organisationer, politiker, artister, skådespelare, journalister och landslagsidrottare upp namn efter namn. Sarah, 0 år. Malek, 14 år. Hanan, 1 år. Alla som står och lyssnar på namnen som läses upp ser tydligt berörda ut, flera gråter. Jag går fram till en kvinna som står ensam och lyssnar och frågar hur det är.
- Jo, förlåt för att jag gråter. Det är bara så sjukt allting.
Ja, det är helt sjukt, bekräftar jag henne. Samtidigt går en skolklass förbi. De kanske ska på museum eller in och leka på Kulturhuset. Det är svårt
att inte slås av tanken på orättvisan i de tusentals barn som inte ens blev så gamla att de fick börja i skolan. Jag frågar organisationen Judiskt Upprop varför de ser det som viktigt att vara medarrangör till manifestationen och de resonerar om just sorg:
- Vår gemensamma kamp behöver också tid för kollektiv sorg. I tider av folkmord och attacker på civila måste vi värna vår mänsklighet och de oskyldiga barn som inte fick växa upp. Inte i vårt namn och aldrig mer mot någon, svarar de.
Klockan närmar sig 18:oo och de tio timmarna går mot sitt slut. På torget har det börjat skymma och kylan blir mer påtaglig. Fler än 200 människor har stått vid mikrofonen under manifestationen och ändå hann vi inte läsa ens hälften av alla barnens namn. 4368 av fler än 11 500 namn. Rebecka Lindholm Schulz som jobbar som sakkunnig på Svenska Freds avslutar manifestationen med orden ”Inte ett liv till”.
Känslan på torget är tung. Sorgfylld. Det är svårt att begripa hur människor bara fortsätter dödas, och att omvärlden inte lyckas få stopp på det urskillningslösa våldet. Hur kan Sveriges regering under detta år inte ens ha fördömt Israels massiva bombningar? Eller stoppat vapenhandeln med Israel?
Men hoppet om förändring är också närvarande. Det finns hopp i att flera hundra människor deltog i manifestationen och att det redan innan klockan 8 på morgonen stod personer i kö för att läsa upp namn. Hopp i att på nyheterna samma kväll höra om manifestationen och våra krav på förändring. Det visar att det enda alternativet är att aldrig ge upp. Och att vi tillsammans måste fortsätta kräva ett omedelbart och varaktigt eldupphör! Inte ett liv till.
PAX frågade personer och organisationer som deltog i manifestationen: Varför känns det viktigt att delta idag?
- Detta är den viktigaste manifestation jag varit med på. Att få höra marginaliserade siffror väckas till liv hjälper mig att förstå omfattningen av de krigsbrott som nu sker. Varje barn får ett ansikte. Eftersom våra politiker är så tysta så kan förändring bara ske genom att vi alla reser oss upp och säger ”det är nog”, svarar Christopher Wollter, skådespelare:
- Varje barn som har dött till följd av krig är, ur humanitär synpunkt, ett misslyckande. Att bidra till att de sätts i fokus på ett så pass gripande sätt, bortom alla politiska debatter, var mycket meningsfullt för oss som medicinsk humanitär organisation med verksamhet i Gaza, svarar Pieter Jan van Eggermont, humanitär rådgivare Läkare utan Gränser.
- För att vi måste. Vi måste fortsätta orka, svarar Marit Berman, artist.
- Det kändes viktigt att så många organisationer kunde gå samman i en fredlig och solidarisk manifestation för de liv som släckts under det senaste året. Att stå upp för civila är något alla organisationer behöver göra oavsett vilka frågor vi fokuserar på till vardags, svarar Ingela Holmertz, generalsekreterare på RFSU.
- Jag tycker att det är jätteviktigt att vi uppmärksammar krigets verkliga offer. Om inte politikerna gör det måste vi göra vad vi kan för att få dom att lyssna, svarar Helena Bergman, fyrfaldig världsmästare i orientering.
RWANDA EFTER FOLKMORDET
I år är det 30 år sedan 800 000 människor på 100 dagar dödas i folkmordet i Rwanda våren 1994. Händelserna lämnade djupa sår hos landets befolkning. Efter den brutala tragedin valde Rwandas regering en oväntad väg framåt – försoning genom lokala folkdomstolar och öppna samtal. Svenska Freds praktikant Bushra Hajikhaliif undersöker vad vi kan lära oss från Rwanda idag, när Internationella domstolen (ICJ) utreder om Israel har gjort sig skyldig till folkmord i Gaza.
Rwandas väg från kris till samarbete och utveckling är ett av de mest slående exemplen på ett lands beslutsamhet att läka och gå vidare. Hutu och tutsier är två etniska grupper i Rwanda som historiskt har delat språk och kultur, men där kolonialmakternas politik förstärkte skillnader och skapade en ojämlikhet som gynnade tutsier. 1990 utbröt ett inbördeskrig mellan de två etniska grupperna som följdes av en utrotningskampanj mot tutsier. I juli 1994 dödades minst en halv miljon tutsier, såväl som tusentals hutuer, i tidernas snabbaste folkmord.
Efter folkmordet hanterade Rwanda rättvisa på flera sätt som skiljer sig från traditionella rättsprocesser. Internationella Rwandatribunalen (ICTR) inrättades i Arusha, Tanzania och dömde 1998 den före detta borgmästaren Jean Paul Akayesu. Det var första gången sedan folkmordskonventionen skrevs 1948 som någon fälldes för brottet. Tribunalen prövade 76 fall, varav 14 friades, och avslutade sitt arbete 2012 genom att överlämna åtta fall till Rwandas rättsväsende efter att landet avskaffat dödsstraff.
De inrättade även lokala folkdomstolar, så kallade Gacaca-domstolar. Gacaca-domstolarna skapade en plats där offrens röster kunde höras och förövarna fick möjlighet att erkänna sina handlingar. Gacaca syftade till att bekräfta offrens lidanden, låta förövarna visa ånger och, om möjligt, be om förlåtelse. Över en miljon fall prövades genom detta system, och även om processen ibland kritiserades för bristande rättssäkerhet och risk för partiskhet, blev den ett sätt för det rwandiska samhället att bearbeta sitt mörka förflutna. Att skapa en sådan arena för dialog och ansvarstagande krävde mod från både offer och förövare, och för många innebar det ett första steg mot samhällsläkning och försoning.
Trettio år senare har Rwanda utvecklats till ett av Afrikas tryggaste länder att bo i och är idag en
växande ekonomi. Men försoningsprocessen är fortfarande pågående - många överlevare bär ännu på svåra minnen. Det kollektiva traumat är något som även kommande generationer måste hantera. En kvinna jag pratar med på plats i Kamembe i Rwanda berättar:
- Att prata om vilken etnisk folkgrupp man tillhör är något djupt tabubelagt och något som har en gång splittrat vårt samhälle, så för att gå vidare och inte göra samma misstag igen pratar vi inte om det alls, vi är ett folk.
FN:s tidigare generalsekreterare Ban Ki Moon understryker vikten av att minnas och att agera för att förhindra nya folkmord: ”För det första får vi aldrig glömma det som hänt. För det andra får vi aldrig sluta arbeta för att förhindra nya folkmord.”
Lärdomarna från Rwanda måste tas tillvara av andra delar av världen där konflikter riskerar att eskalera. Israels krig mot Gaza väcker till exempel nya frågor om rättvisa och ansvar. Internationella samfundet står nu inför en skyldighet att agera för att skydda civila och lära från tidigare misstag - att agera för sent.
Varje konflikt och situation är på vissa sätt unik och Rwandas väg till försoning kan låta overklig och svår att uppnå i exempelvis Gaza. Men det visar att även djupt sårade samhällen kan läka med tid, stöd och vilja till förändring. Att lära av Rwandas resa innebär också att omvärlden måste vara vaksam och agera i tid, istället för att vänta tills katastrofen är ett faktum.
Skribent: Bushra Hajikhaliif
Tidigare Gacaca-domstol i Kigali. Foto: Bushra Hajikhaliif.
DAGS ATT REGLERA VAPENIMPORTEN
Det senaste året har frågan om vapenimport kommit upp på agendan, framför allt med anledning av kriget mot Gaza och Sveriges vapenhandel med Israel. Idag finns inte några lagar eller regler för vapenimport men för första gången på länge kan det finnas en öppning för att införa det.
Till skillnad från den svenska vapenexporten finns det varken någon öppen redovisning av den svenska vapenimporten eller några regler för vilka vapenföretag som Sverige får köpa in vapen och annan krigsmateriel från. Det har dock diskuterats av tidigare regeringar och enskilda beslut har fattats om att inte importera från vissa länder på grund av den påverkan vapenimporten ansetts ha på situationen i landet och regionen.
Genom åren har till exempel svensk vapenimport från Belarus och Israel väckt debatt. Mellan 1996 och 2003 importerade Försvarets Materielverk (FMV) lasersikten från Belarus för 90 miljoner kronor. Under samma period var demokratibiståndet från Sida för att stärka demokratiska värden och rörelser i landet 60 miljoner kronor. Vapenförsäljning hade utgjort en av Lukasjenkaregimens viktigaste inkomstkällor genom åren och granskningen ledde till kritik mot att Sverige genom vapenimporten stödde den odemokratiska regimen mer än kampen för demokrati i landet.
Frågan om vapenimport uppmärksammas nu på nytt i och med kriget mot Gaza. Svenska Freds får många fler frågor om vapenimport än tidigare år och fakta om vapenimporten lyfts av många aktivister, organisationer och politiker. Startskottet för frågan om vapenimport från Israel kan sägas vara i slutet av oktober 2023 när FMV skrev på ett miljardavtal med vapenföretaget Elbit Systems Sweden, ett dotterbolag till Israels största vapenföretag Elbit Systems.
85% av de drönare som används av Israels försvarsmakt kommer från Elbit.
Elbit Systems har under det senaste året blivit välkänt inom Palestinarörelsen och skyltar med budskap som ”Stoppa Elbit!” har synts på demonstrationer för Palestina. Företaget är på flera sätt inblandat i våldet mot palestinier och den israeliska ockupationen, till exempel genom att ha levererat de högteknologiska stängsel som byggts runt Västbanken.Elbit Systems bygger också drönare som bland annat användes i Gaza under 2014 och sannolikt också nu; 85% av
Vänster: Den uppemot 5 meter höga betongmuren som omger stora delar av Västbanken. Israeliska vapenföretag bidrar med bland annat övervakning för det högteknologiska stängsel som finns på muren.
Höger: Ett semi-autonomt, fjärrstyrt vapensystem som placerats vid en checkpoint i Hebron på Västbanken. Foto: Rebecka Lindholm Schulz
de drönare som används av Israels försvarsmakt kommer från Elbit. Av dessa anledningar är företaget svartlistat av flera svenska och internationella pensionsfonder och fondbolag. I Sverige har till exempel Länsförsäkringar, Nordea och AP-fonderna fattat beslut om att inte investera i Elbit.
Elbit Systems Sweden skrev tidigare på sin hemsida att ”alla våra lösningar är beprövade och har använts eller testats i riktig operativ miljö.” Det vill säga, de har använts – och testats – av israelisk militär mot människor i Gaza och på Västbanken. Meningen togs bort från företagets hemsida, efter att den uppmärksammats av kritiker i slutet av 2023.
I april 2024 offentliggjorde FMV ett nytt avtal om ett målsökningssystem till Jas Gripen värt 390 miljoner kronor. Affären framställs i FMV:s pressmeddelande som att den var med Saab Aeronautics, som skulle installera systemet, men visade sig utöver den installation Saab skulle ansvara för även handla om materiel från det israeliska vapenföretaget Rafael.
I början av hösten kom ännu en nyhet kopplad till svenska FMV, nämligen om ett planerat köp av den israelisk-italienska patrullroboten Hero. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har kritiserat detta i media. Under hösten har också flera riksdagsmotioner skrivits på ämnet vapenimport av oppositionspartierna Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Svenska Freds har sedan länge arbetat för att ett regelverk införs för vapenimport som gör det möjligt att pröva importen utifrån den säljande statens demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och internationell rätt samt deltagande i väpnad konflikt. Vi skulle också vilja se större transparens som gör det möjligt att debattera vad som är en rimlig stat att köpa krigsmateriel från.
Att importera krigsmateriel från en stat som utreds för folkmord är inte att göra allt i sin makt för att förhindra ett folkmord.
Precis som den svenska vapenexporten motiveras med att den bidrar till att stärka den svenska vapenindustrin, och därmed anses stärka det svenska försvaret, stärker den svenska importen av krigsmateriel från israeliska företag också Israels industri och militära agerande. Vapenhandel skapar alltid en relation och att importera krigsmateriel från en stat som utreds för folkmord är inte att göra allt i sin makt för att förhindra det.
Svenska Freds kräver att all vapenhandel med israeliska företag stoppas samt att ett regelverk införs för import av krigsmateriel. kommer från Elbit.
Skribenter: Linnéa Petersson & Linda Åkerström
STOPPA VAPENHANDELN MED ISRAEL
Vi är så många som redan visat att vi står upp mot kriget mot Gaza men vi måste fortsätta göra våra röster hörda. Var med och uppmana regeringen att ta ställning. Vi kräver att Sveriges regering:
• stoppar all vapenhandel och avbryter alla militära samarbeten med Israel.
• tydligt står upp för folkrätten och markerar mot de krigsbrott som begås.
• tydligt stödjer FN:s uppmaning om eldupphör så att det urskillningslösa våldet omedelbart upphör.
• stödjer alla ansträngningar för en politisk lösning för hållbar, varaktig fred.
Var med i vår vykortsaktion genom att scanna QR-koden!
Foto: Maja Landin
EU STOPPAR KÖP AV RYSK OLJA OCH GAS
Rysslands krig i Ukraina har pågått i mer än 2,5 år och läget är nu mer osäkert än på länge. Samtidigt som Ryssland under hösten har mobiliserat nordkoreanska soldater till sitt krig, har USA valt Donald Trump som lovar att ”lösa konflikten på 24 timmar” till president. Vad det skulle innebära för Ukraina återstår att se.
Svenska Freds har länge verkat för att Sveriges regering ska vidta en rad åtgärder mot Rysslands krigföring, däribland att stoppa importen av gas från Ryssland till Sverige och arbeta för sanktioner för att omvärlden inte ska bidra till Rysslands krigskassa. I somras fattade EU ett viktigt beslut i denna riktning.
Sanktioner är ett viktigt verktyg för att främja fred och säkerhet i världen genom att markera mot stater som bryter mot internationell rätt och försvåra deras krigföring. I maj 2022 beslutade en enig riksdag att regeringen skulle stoppa importen av rysk energi, med anledning av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i strid med folkrätten. Trots detta har importen av framför allt rysk naturgas fortsatt, och till och med ökat mellan 2023 och 2024. Sverige har köpt rysk naturgas till ett värde av 1,5 miljarder från 2022 till 2024, pengar som alltså bidrar till Rysslands krigskassa och till att upprätthålla kriget.
Sverige har köpt rysk naturgas till ett värde av 1,5 miljarder från 2022 till 2024, pengar som alltså bidrar till Rysslands krigskassa och till att upprätthålla kriget.
I somras fattade EU ett viktigt beslut om just detta: sanktioner som förbjuder importen av rysk naturgas. Alla terminaler som används i Sverige för att ta emot gas omfattas av sanktionerna. Sanktionerna innebär också att företaget Gasum, som ägs av finska staten och som länge köpt rysk olja och gas, stoppar importen av gas via rörledningar.
Medan EU har tagit det här både symboliskt och ekonomiskt viktiga beslutet, blir det tydligt att Sverige
ännu inte gjort tillräckligt för att stoppa Rysslands krigföring i Ukraina och förbereda för en hållbar fred.
Medan den svenska politiken och debatten om kriget i Ukraina varit fokuserad på de militära bidragen, har möjliga verktyg och insatser för fredlig konflikthantering hamnat i skymundan.
Den svenska regeringen skulle till exempel redan nu kunna lägga grunden för att stödja framtida fredsförhandlingar. När, hur och vad sådana förhandlingar ska innehålla är slutligen upp till Ukraina. Men ett sätt att stötta och förbereda för en framtida fredsprocess kan vara att redan nu samla ukrainska freds- och demokratiaktivister för samtal om återuppbyggnad och om vad som krävs för att åstadkomma en inkluderande fredsprocess med hållbar, varaktig fred som mål.
Svenska Freds fortsätter också att ställa krav på regeringen att tydligt ta ställning för den internationella rätten och mot de som bryter mot den oavsett vem som drabbas och var i världen brotten sker. Sverige måste också fortsätta att via den Internationella brottmålsdomstolen (ICC) driva på för ansvarsutkrävande för alla personer som misstänks för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser kopplat till kriget i Ukraina.
Vi har också varit en röst för att mer måste göras för att motverka vidarespridningen av svenska vapen. Tydliga och effektiva åtgärder behövs för att i största möjliga mån begränsa att de vapen som skickas till Ukraina sprids vidare under eller efter krigets slut, ett fenomen som är väl känt från andra krig med stora vapenflöden.
Kriget fortsätter med oroväckande kraft men varje steg för att försvåra krigföringen och förbereda för framtida fred är viktigt och kan sammantaget spela en stor roll. Svenska Freds fortsätter att driva på Sverige.
Skribent: Linnéa Petersson
SVENSKA FREDS DEBATTERAR
FÖREBYGG ATT KRISEN ELLER KRIGET KOMMER
INSÄNDARE I DN 21 NOVEMBER 2024. De två sista veckorna av november fick alla svenska hushåll broschyren ”Om kriget eller krisen kommer” i brevlådan. Den adresserar olika sorters kriser, men tonvikten ligger på hur Sveriges invånare ska agera i en krigssituation. Till exempel ges rådet att ta skydd i ett dike vid ett luftangrepp.
Broschyrens militära fokus är ett tydligt symptom på ett Sverige som allt mer militariseras och som glömt att krig och kriser både kan och måste förebyggas. Visst är det viktigt med krisberedskap men det viktigaste är ändå att vi gör allt för att förebygga och förhindra kris och krig, och där finns mycket mer att göra.
Det dominerande militära fokuset i broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” är bara ett i raden av symtom på att vi lever i ett samhälle där det militära perspektivet ges företräde över andra viktiga samhällsfrågor och perspektiv och i allt större utsträckning formar tankar, idéer, attityder och politik. Tänk om liknande resurser kunde satsas på att göra allt för att konflikter ska hanteras fredligt och att förebygga osäkerhet på både nationell och global nivå?
Broschyrens framsida pryds av beväpnade soldater och ett stridsflygplan. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen har gjort en parafras av broschyren för att visa på ett bredare perspektiv av säkerhet och vikten av konfliktförebyggande arbete.
Vi vill på detta sätt utmana de föreställningar och berättelser om vad säkerhet är som broschyren speglar. Vi tar i våra texter upp fler hot än de militära och ifrågasätter varför inte mer görs för att förebygga både krig och kris.
Sverige har allt mer monterat ned verktyg för konfliktförebyggande, till exempel diplomatiska relationer och internationellt bistånd, till förmån för satsningar på upprustning och avskräckning. Militära hot ges långt mycket större prioritet, resurser och fokus än de många säkerhetshot som inte kan bemötas med militära medel, men som i många fall är betydligt mer sannolika. Till exempel klimatförändringar och pandemier.
Nytt i broschyren, sedan den senast skickades ut 2018, är att den tar upp ett ökande kärnvapenhot. I en faktaruta finns råd om att, vid en kärnvapenattack, uppsöka skyddsrum och stanna där i ett par dagar
för att undvika den radioaktiva strålningen. Det är mycket missvisande att ett informationsmaterial om beredskap ger intryck av att det går att skydda sig mot kärnvapen. Faktum är att inget land kan ha beredskap för effekterna av en kärnvapenattack, det enda sättet att skydda sig är att se till att de aldrig någonsin används.
Inget land kan ha beredskap för effekterna av en kärnvapenattack, det enda sättet att skydda sig är att se till att de aldrig någonsin används.
Sverige har dock de senaste åren kraftigt försvagat arbetet för kärnvapennedrustning och ännu inte anslutit sig till FN:s förbud mot kärnvapen.
Med hänvisning till medlemskapet i Nato har Sverige backat från viktiga ställningstaganden för kärnvapennedrustning och bidrar inte aktivt i de viktigaste forumen och processerna för att förebygga att kärnvapen används.
Att förbereda sig för kriser är bra. Det är också bra att alla i Sverige bidrar och lär sig mer. Men den huvudsakliga lösningen kan inte vara förberedande, varken nationellt eller individuellt. Det viktigaste måste vara att förebygga att krig och kriser sker.
Skribent: Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande
SPRÅKET SOM SEPARERAR DIG FRÅN VERKLIGHETEN AV KÄRNVAPENKRIG
Svenska Freds praktikanter Alice Klänge och Linn
Odda analyserar hur vi pratar om kärnvapen, varför och vad det får för konsekvenser.
Nästa år är det 80 år sedan fler än 200 000 människor dödades av de två förödande atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. I årtionden efter bomberna har överlevare, Hibakushas, vittnat om de fruktansvärda humanitära konsekvenserna och om hur de fortfarande drabbas av sjukdomar som cancer, stigmatisering och diskriminering. Efter kalla krigets slut, och dess många hot om användning av kärnvapen, nådde världen konsensus: ett globalt tabu om att kärnvapen aldrig får användas igen.
Men idag hör vi hur politiker och experter världen över allt mer pratar om kärnvapen som ett användbart vapen, kärnvapenstater rustar upp och kärnvapenhotet är det största världen sett sedan kalla krigets slut, enligt fredsforskningsinstitutet Sipri.
Kärnvapendebatten har ofta präglats av två sidor av samma mynt. Rädsla. Rädslan för främmande anfall, men också rädslan för kärnvapnens blotta existens. Den senare har ofta avfärdats som känslosam, feminin och mindre faktabaserad vilket bidragit till att förespråkare för nedrustning underminerats och förlöjligats. Detta är ett sätt att styrka argumentationen hos de som förespråkar kärnvapen som rationella och legitima, och att motivera kärnvapenavskräckning som ett legitimt sätt att undvika anfall.
Rädslan för kärnvapnens blotta existens har ofta avfärdats som känslosam, feminin och mindre faktabaserad.
Carol Cohn, forskare inom fred och säkerhet med ett stort fokus på genus, alltså problematisering av hur könstillhörigheter formas och förstås, har suttit med i kärnvapenförespråkarnas stängda rum. I dessa rum har hon hört personer som har inflytande över kärnvapenpolitik och hur de använder avskräckning och andra argument för att rationalisera varför vi bör ha kärnvapen.
Cohn beskriver hur språket som användes av förespråkarna letade sig in i hennes omedvetna. Det var en process som började med att lyssna, med förfäran och oro, till att prata, ta efter orden och dess innebörd, till att tänka och till och med tro på det som hon från början lyssnade på med avsmak. Cohn förklarar denna process som att lära sig ett nytt språk som i sin tur definierar hur du uppfattar din omvärld. Hon beskriver hur hon plötsligt kunde prata om kärnvapen i dagar utan att en enda gång tänka på människorna som skulle kunna förintas av dem.
En av kärnvapenförespråkarna beskrev Indiens första kärnvapentest som att ”hon blev av med sin oskuld”.
I Cohns forskning nämns ett flertal exempel där retoriken hos förespråkarna anspelar på sexualisering av vapnet, genom att de återkommande pratade om att ”klappa missilen” (patting the missile). Det är ett bildspråk som visar på kopplingen mellan manlig sexualitet och upprustning. Patting anspelar på sexuell dominans och ägandeskap som i sin tur underminerar missilens dödlighet.
Genom användning av begrepp som anspelar på könstillhörighet och sexualitet utifrån ett manligt, heterosexuellt perspektiv, menar Cohn att sambandet mellan den ”manliga sexualiteten” får en direkt koppling till upprustning och kärnvapen. Ett annat begrepp som nämns återkommande är ”virginity” som anspelar på stater som inte har kärnvapen som ”oskulder”. En av kärnvapenförespråkarna beskrev Indiens första kärnvapentest som att ”hon blev av med sin oskuld”.
I och med att detta språk, som helt och hållet utesluter de faktiska effekterna av vapnet, normaliseras kärnvapen. Detta blir en naturlig följd när människor inte längre är referenspunkten för användningen av vapnen.
Ord som normaliserar kärnvapen urholkar det globala tabut, ett tabu som är avgörande för att kärnvapen aldrig ska användas igen.
Istället blir språk som lyfter de humanitära konsekvenserna radikalt och känslostyrt. Motpolen till den “irrationella feminina nedrustningspolitiken” blir den “rationella, manliga upprustningen”. I en värld där länder som inte har kärnvapen ses som kvinnliga oskulder medan kärnvapenstater ses som manliga män är det inte förvånande att bomberna som planade Hiroshima och Nagasaki med marken namngavs “Little Boy” och “Fat Man”.
Dessa exempel kan framstå som bisarra, skrattretande och ologiska. Men enligt Cohn handlar detta om ett språkbruk som skapar en berättelse där kärnvapnens konsekvenser förminskas. När ett massförstörelsevapen istället är en liten pojke eller en fet man är de inte längre så skrämmande. Detta språk separerar dig från verkligheten av kärnvapenkrig.
Vilka ord vi använder spelar roll, ord som normaliserar kärnvapen urholkar det globala tabut som är avgörande för att kärnvapen aldrig ska användas igen.
För att hålla liv i tabut krävs en medvetenhet om vad ord får för konsekvenser. Det kräver av oss som lyssnar till överlevares berättelse att höja vår röst; höja vår röst i en samtid där det globala tabut urholkas och de humanitära konsekvenserna försummas. En dag kommer överlevarna inte längre finnas med oss, då måste vi fortsätta påminna om vittnesmålen och kräva ”aldrig igen”.
Skribenter: Alice Klänge & Linn Odda
TIPS
Nästa gång du hör någon uttala sig om kärnvapen: fundera över om personen pratar på ett sätt som framställer kärnvapen som ett berättigat och legitimt vapen eller som något som aldrig får användas igen och därför måste avskaffas.
AI-genererad bild
HALLÅ DÄR, HÄLSINGE FREDS!
Varje dag får Svenska Freds nya medlemmar och varje dag engagerar sig många i lokalföreningar, fredsgrupper och genom digitala aktioner. Svenska Freds har sju aktiva lokalföreningar och åtta fredsgrupper. PAX intervjuar Alice Andersson som i början av året startade en fredsgrupp i Delsbo: Hälsinge Freds!
Hej Alice! Hur kom det sig att du startade en fredsgrupp?
-I december 2023 sa två av mina bästa kompisar inom ett dygn att ”jag ska nog gå med i Svenska Freds”. Jag tror att Kerstin (Svenska Freds ordförande) var med i Rapport och pratade om DCA-avtalet, att processen var så odemokratisk. Det fick mig att tänka att fredsfrågor är en bra kärnfråga att rikta in sig på. En vecka senare kom nyheten om att det statliga stödet till fredsorganisationer drogs in. De två grejerna på kort tid var lite grann startskottet.
Hur gick ni tillväga för att starta en fredsgrupp?
- Jag ringde Svenska Freds och sa att jag vill starta en fredsgrupp. Jag pratade med Miriam, som är organisationssekreterare, och fick så himla trevligt påhejande. Hälsinge Freds startade med en föreläsning där en sakkunnig från Svenska Freds kom och föreläste, för att väcka intresse och samla in anmälningar från personer som ville vara med i fredsgruppen. Därefter samlades vi i gruppen för att
prata om vad vi ville göra; en del lyfte att de ville ha en plats att ventilera och prata om fredsfrågor och att de känner sig ensamma i det här nyhetsflödet, medan andra var mer inne på utåtriktad aktivism.
Vad för aktiviteter har ni gjort i fredsgruppen?
-Under våren sågs vi ungefär varannan vecka. Vi anordnade bland annat en fredsdag med fokus på Gaza, en manifestation mot DCA-avtalet och nu har vi bokcirkel om boken Den svenska vapenexporten. Några i gruppen ville undersöka kommunen och regionens investeringar i krigsmateriel och har nu begärt ut policies kring det. Det känns som en bra och konkret fråga. Den är både global och superlokal. På kommunnivå skulle det nog inte alls vara omöjligt att påverka här, tror jag.
Hur har det varit att engagera sig i Svenska Freds?
-Det har varit jättelätt och vi har fått så himla mycket bra hjälp från kansliet, framför allt från Miriam, men också från flera sakkunniga som kommit och föreläst. Det känns som det har varit väldigt låga trösklar. Och att vi har fått fin uppmuntran och enkel kontakt.
Har du något medskick till PAX läsare?
-Jag vill verkligen trycka på att vem som helst kan starta en fredsgrupp! Prata ihop dig med några kompisar bara, ring Svenska Freds kansli och bolla idéer så hjälper de er vidare.
Läs mer om hur du startar en lokalförening eller fredsgrupp här!
Lisa Andersson, aktiv i Hälsinge Freds, gör ansiktsmålningar, mot ett bidrag till Svenska Freds. I bild: Ailo, målad till en katt.
Viktig information till Sveriges invånare
Den 18 november 2024 började MSB:s uppdaterade broschyr ”Om krisen eller kriget kommer” att skickas ut till fem miljoner hushåll i Sverige. Broschyren adresserar olika kriser men tonvikten ligger på hur Sveriges invånare ska agera i en krigssituation, till exempel ges rådet att ta skydd i ett dike vid ett luftangrepp. Broschyrens framsida pryds av beväpnade soldater och ett stridsflygplan. Svenska Freds har gjort en parafras av broschyren för att visa på ett bredare perspektiv av säkerhet och vikten av konfliktförebyggande arbete.
Vi lever i en komplex värld. Inte bara krig pågår i vår omvärld utan klimatförändringar, pandemier, en demokratisk tillbakagång, rasism och polarisering kan skada och påverka oss. Vi använder oss av den broschyr som MSB skickat ut för att påminna om att vägen till hållbar fred och mänsklig säkerhet är inte att förbereda oss för krig och väpnad konflikt utan att förebygga och förhindra att de bryter ut. Vår folder är inte en alternativ hel broschyr utan ett sätt att omformulera vad säkerhet är och väcka tankar om hur vi bäst bygger fred.
Genom att dela ut den (du har fått tre broschyrer med i tidningen) bidrar du till att väcka nya tankar, ifrågasätta militarisering och bidra till att fler blir en del av den viktiga fredsrörelsen. Beställ fler broschyrer och dela ut i brevlådor, på torget eller till vänner och bekanta. Tillsammans breddar vi perspektiven och rustar för fred!
Läs mer på Svenskafreds.se/Omkrigetochkrisenforebyggs
