Frimureriet i Finland fyller 100 och 267 år

Text: Tom Waselius

Frimureriet i Finland tog sin början i och med att Frimurarlogen i Finland, som den till en början kallades, grundades i Stockholm den 24 juni 1756. Trots att den grundades i Stockholm var tanken från början att den skulle verka i Finland, vilket även det inofficiella initialnamnet ju indikerade.

Några protokoll från logens första år har inte återfunnits, varför det är litet oklart när logen för första gången sammankom i Finland. Från och med 1762 finns däremot logens gamla matrikel att tillgå, där den sista lärlingebrodern finns antecknad år 1808. det torde dock, trots avsaknaden av protokoll, vara ganska klart att logen sammankommit i Åbo åtminstone år 1758, och eventuellt redan 1757.

Från 1762 verkade logen, som 1759 antog namnet s:t augustin, i Helsingfors, med avbrott för vissa perioder, då sammankomsterna ägde rum i stockholm. detta berodde på att många av medlemmarna var officerare och riksdagsmän, och under den tid riksdagen sammankom vistades i stockholm, varför sammankomsterna av praktiska skäl hölls där.

Tsar Alexander

Åren 1808‒1809 utkämpades det så kallade Finska kriget, vars resultat blev att Sveriges östra rikshalva, Finland, måste avträdas till Ryssland, och Finland blev ett ryskt storfurstendöme. detta innebar också att frimureriet i Finland inte längre kunde fungera och verksamheten upphörde. den omedelbara orsaken till detta var att efter att sveaborg gått förlorat i maj 1808 hade en stor mängd av logens medlemmar flyttat till Sverige, så det fanns inte längre förutsättningar för att fortsätta verksamheten.

Officiellt lades verksamheten ner år 1813, då man konstaterade att det inte fanns realistiska möjligheter att bedriva frimurerisk verksamhet i Finland längre. År 1822 utfärdade tsaren Alexander i därtill ett edikt, enligt vilket all slags ”hemlig” verksamhet, såsom frimureri, förbjöds i hela det ryska riket.

Granatenhjelms grav

När Finland år 1917 förklarade sig självständigt hade frimureriet varit förbjudet i 95 år, och det hade i praktiken inte fungerat under 109 år. det fanns ändå en handfull frimurarbröder i landet, vilka reciperat utomlands, till största delen i Sverige, fastän de under den ryska tiden hemlighållit sitt medlemskap. ett drygt tiotal av de här bröderna hade redan 1908 börjat samlas en gång om året för en uppvaktning vid major Fredrik Granatenhjelms grav i Helsingfors.

Major Granatenhjelm, som var född 1708 och avled 1784, var en på sin tid mycket välkänd välgörare i staden, och för att hylla hans gärning hade han redan ett år efter sin död fått sitt sista viloställe i kajsaniemi park, på det ställe där han brukade sitta och beundra omgivningarna på äldre dagar.

Trots att Fredrik Granatenhjelm inte hade varit frimurare var det många frimurarbröder, som var tillskyndare till att han jordades på en vacker kulle i parken, och till att graven några år senare pryddes med en sten med texten: ”Lika godt om verlden vet hvem här hvilar, alt nog Gud käner hvad Han gjort och uslingen välsignar Hans minne”. i folkmun fick graven snabbt benämningen ”Frimurarens grav”.

Officiellt var ändamålet med brödernas träffar under tiden 1908‒1917 att sköta om Fredrik Granatenhjelms grav, fastän det förtäckta outtalade syftet var att upprätthålla det frimureriska intresset, och kanske någon gång i framtiden kunna återuppta den frimureriska verksamheten.

Anglosaxiskt frimureri

Efter att Finland blivit självständigt vädrade bröderna morgonluft, och den 3 april 1923 kunde S:t Johannes Logen S:t Augustin återinvigas, efter några års planeringsarbete, som intensifierats under år 1922. då hade också i augusti 1922 ett huvudsakligen finskspråkigt anglosaxiskt frimureri startats i Finland av emigrantbröder, som återvänt från USA. Till en början underlydde denna finska loge den amerikanska storlogen i New York.

I april 2023 kan alltså det återuppväckta svenska frimureriet i Finland fira sitt 100-årsjubileum. 100 år är ju visserligen inom frimureriet en relativt kort tid, men det är ändå ett väldigt jämnt tal, och därför förvisso värt att fira. det är också skäl att minnas att s:t Johanneslogen s:t augustin, trots att arbetet av nödtvång låg nere i över 100 år, och fastän logen år 1923 tekniskt sett invigdes som en ny loge, är en av svenska Frimurare ordens äldsta loger, som alltså grundades för 267 år sedan, i juni 1756.

Eget Ordenshus

Sedan s:t augustin återuppstod för ett sekel sedan har utvecklingen inom det svenska frimureriet i Finland varit enorm. Från en anspråkslös början i en liten logelokal i ett sedan 90 år försvunnet hus vid Petersgatan 1 i Helsingfors, och från att till en början endast ha fungerat i Johannesgraderna, har det svenska frimureriet i Finland blivit en egen fördelning inom svenska Frimurare orden, som recipierar bröder i alla ordens grader.

I Helsingfors finns sedan nästan 60 år ett eget ordenshus, med välfungerande

Fängslande upptäcktsresa

Det svenska frimureriets 100-årsjubileum kommer under år 2023 att uppmärksammas på många sätt. en viktig del av jubileet är en 100-årshistorik, eller 267-årshistorik om man så vill, som jag har fått glädjen att sammanställa. uppdraget, som nu närmar sig sin fullbordan, har varit synnerligen intressant och givande, men inte alldeles lätt på grund av den väldigt varierande tillgången på arkivmaterial.

Det är även frapperande att konstatera hur snabbt olika rykten fått vingar, och snart uppfattas som sanningar, och därför har det inte varit alldeles lätt att sålla agnarna från vetet. Jag har i varje fall försökt att skildra det svenska frimureriets öden och äventyr i Finland, ända sedan starten 1756, och nystarten 1923, vilket också för mig själv varit en fängslande upptäcktsresa. Jag hoppas att jag har kunnat återge åtminstone en del av spänningen hos denna upptäcktsresa också för de kommande läsarna av historiken.

Jag har under arbetets gång märkligt nog lärt känna många av de bröder, som under decenniernas lopp varit med om att skapa det som är dagens svenska frimureri i Finland, sFmo:s sjätte fördelning, utan att någonsin ha träffat dem i verkliga livet. den här personliga kontakten har uppstått genom att jag kunnat ta del av den digra personliga korrespondens, som var det vanliga kommunikationsmedlet under 1900-talet, där bilden av personerna bakom texten träder fram, ofta så småningom med en ganska skarp kontur.

Den här korrespondensen har egentligen utgjort den värdefullaste kunskapskällan för 100-årshistoriken. Planerna är att historiken utkommer i början av hösten, i september, i god tid före 100-årsjubileets stora huvudfest den 14 oktober. min förhoppning är att det här verket skall kunna skänka läsaren både glädje och intressant information om svenska Frimurare ordens sjätte fördelning, som år 2023 kan fira sitt kombinerade 100-års- och 267-årsjubileum i utmärkt kondition. X

S:t Johanneslogen S:t Augustins vapen.