Föreningen Granatenhjelm –Sjätte fördelningens okända bakgrundskraft

Text: Tom Waselius

Inom vår Orden har slaget vid Ratan 1809 aldrig inträffat och därför är Sverige och Finland ett och samma land. Men det finns några olikheter och därför är temat för detta nummer av Frimuraren just Finland med anledning av att Orden firar 100 år sedan återstarten i vår mest östliga fördelning.

Arbetet inom svenska Frimurare ordens sjätte fördelning, stor Capitlet i Finland, fungerar vad ritualarbetet beträffar naturligtvis i enlighet med precis samma regler och direktiv som i ordens alla andra fördelningar och enheter. vad den praktiska och organisatoriska bakgrundsstrukturen anbelangar finns det däremot vissa skillnader, som oftast kan hänföras till historiska orsaker eller till skillnader i finsk och svensk lagstiftning.

En sådan påfallande skillnad står att finna i enheternas juridiska och ekonomiska organisation. i Finland är logerna inte egna juridiska personer, utan i stället står bakom varje enhet eller varje frimurarsamhälle en understödsförening. denna understödsförening fungerar som enhetens eller frimurarsamhällets juridiskekonomiska person, och handhar således i praktiken också enhetens eller samhällets hela ekonomi. de enda medel som enheterna handhar är insamlingen till de behövande, men också de medlen förs vidare till understödsföreningarna, som sköter caritasverksamheten.

De här understödsföreningarna har i allmänhet grundats samtidigt som enheten uppstått, och grundtanken är att de här föreningarna med tiden skall kunna samla ihop ett kapital som skall göra det möjligt dels att logeutrymmena är i egen ägo, dels att verksamheten ekonomiskt kan bedrivas av egen kraft.

Helsingfors

Den äldsta och resursmässigt största av understödsföreningarna är helt naturligt den i Helsingfors, eftersom s:t Johanneslogen i Helsingfors är den äldsta i landet; den återuppstod år 1923 efter att frimureriet i Finland legat i träda under mer än 110 år, i praktiken från 1809 till 1923, under den tid som Finland utgjorde ett autonomt storfurstendöme under den ryska tsaren, och under de allra första åren av Finlands självständighetstid.

Understödsföreningen i Helsingfors heter Föreningen Granatenhjelm, och namnet och föreningen har en litet speciell historia. Frimureriet var förbjudet i det ryska kejsardömet, men det fanns dock frimurare i Finland också under den här tiden, om än inte officiellt. de här frimurarna hade alla recipierat utomlands, de flesta av dem i sverige.

Tanken på att en gång kunna återuppta det frimureriska arbetet i Finland levde trots allt hos många av dessa bröder, och år 1908 sammankallade en av dem en liten skara likasinnade för att gemensamt så småningom försöka börja utveckla den här tanken vidare. officiellt kunde detta naturligtvis inte göras i det autokratiska ryska kejsardömet, och därför behövde man ett förtäckt objekt för sin verksamhet.

Ett mycket lämpligt sådant fanns i kajsaniemiparken i Helsingfors, nämligen det som i folkmun kallades ”Frimurarens grav”, och som utgör stadens äldsta offentliga minnesmärke. det är en namnlös grav, i vilken majoren Fredrik Granatenhjelm, som dog i Helsingfors i december 1784, vilar. det finns inga belägg för att major Granatenhjelm skulle ha varit frimurare, men han blev på äldre dagar känd i staden för sin fromhet, sitt oklanderliga leverne och sin välgörenhet. Han hyllades redan vid sin död av frimurarna, och många frimurare deltog i hans begravning och i tillkomsten av hans grav i kajsaniemi park, vilket snabbt gav upphov till namnet Frimurarens grav. Graven är prydd med en stor, triangelformad sten med texten; ”Lika godt om verlden vet hvem här hilar alt nog Gud käner vad han gjort och uslingen välsignar Hans minne”.

Granatenhjelm

Fredrik Granatenhjelm var född den 1 maj 1708, och de bröder som samlades 1908, alltså 200 år efter majorens födelse, beslöt att nedlägga en krans på den Granatenhjelmska graven till 200-årsminnet av Fredrik Granatenhjelms födelse. man beslöt också samtidigt att göra detta till en tradition på första maj. därmed hade man alltså ett officiellt ändamål för sin verksamhet, och under de följande åren utökades kretsen med flera bröder.

1913 hade skaran vuxit, och man beslöt att grunda en stiftelse med namnet Granatenhjelms stiftelse, vars officiella ändamål var att sköta Fredrik Granatenhjelms grav. inofficiellt var ändå det egentliga ändamålet att man ville upprätthålla det frimureriska intresset för att eventuellt någon gång i framtiden kunna återuppta det frimureriska arbetet i Finland.

Stiftelsens medlemsavgift var under de första åren tio mark, och medlemsavgiften användes till införskaffande av den årliga kransen på första maj.

Stiftelse

Under krigsåren under första världskriget var stiftelsens aktivitet mycket liten, men kransen nedlades av någon broder varje första maj under hela kriget. då Finland förklarat sig självständigt vädrade naturligtvis frimurarbröderna morgonluft, men det dröjde ända till april 1923 innan allt var klart och den 1756 grundade s:t Johanneslogen s:t augustin kunde återinvigas och inleda det frimureriska arbetet på nytt.

Då allting började vara klart för nyinvigningen i början av år 1923 konstaterade man att Granatenhjelms stiftelse fullgjort sitt arbete, och stiftelsen nedlades därför i februari 1923. när sedan logearbetet startat i april 1923 beslöt man att grunda en understödsförening för att utgöra den juridiska personen utåt, eftersom man ansåg att logen inte kunde registreras som en förening, och den 30 maj 1923 hölls det konstituerande mötet vid vilket Föreningen Granatenhjelm etablerades.

Orsaken till uppfattningen att logen inte kunde registreras som en förening är närmare ett sekel senare något svår att utreda, men torde ha berott på att man hyste oro för att myndigheterna i något skede skulle kräva att få tillgång till ritualerna eller annat material, som man definitivt inte ville utlämna. republiken Finland var ju mycket ung år 1923, och lagar och förordningar kanske inte så väl beprövade i praktiken ännu i det skedet.

Föreningen Granatenhjelms ändamål var vid grundandet nog inte så kristallklart uttalat och definierat som det är i dag, utan i stadgarna stod att föreningen skulle ”utöva välgörenhet genom att upprätthålla och understöda företag med etiskt och humanitärt syfte, närmast en frimurarloge”, utan att närmare definiera vad detta riktigt betydde. det var först cirka tio år senare, 1934, som föreningens stadgar och organisation blev klarare definierade, och i stort fick den form som de har ännu idag.

Frimureriet

Det fanns också en klar yttre orsak till denna skärpning, och det var det hot som i europa och också i Finland alltmer började riktas mot frimureriet i 1930-talets kärva politiska klimat. Till saken hörde ytterligare att s:t Johanneslogen s:t augustin under sina första år efter återuppståndelsen haft synnerligen god vind i seglen, och recipierat en mycket stor mängd bröder.

Detta hade också redan från allra första början lett till att entusiastiska bröder hade donerat större och mindre summor till det nyuppståndna frimureriet, för än det ena, än det andra ändamålet, medel som i början på 1930-talet låg tämligen ospecificerade utan annan ägare än frimurarna, eller s:t Johanneslogen s:t augustin.

Den som främst insåg faran med den bristfälliga organisationen var s:t augustins dåvarande sekreterare och blivande ordförande mästare, det svenska frimureriets i Finland stora organisatör auli markkula. Han kände de kyliga vindarna som blåste mot frimureriet, och anade att om det gick riktigt illa så kunde frimureriet förbjudas i Finland, och då skulle med stor sannolikhet alla frimureriets medel konfiskeras om de inte kunde skyddas på något sätt.

Han gick därför in för en nyorganisation av verksamheten och fick till stånd att all den egendom som under de gångna åren samlats i s:t Johanneslogen s:t augustin och hos frimureriet överfördes till Föreningen Granatenhjelm. de facto ägde s:t augustin efter detta egentligen ingenting, utan allt ägande var koncentrerat till den fristående Föreningen Granatenhjelm. därmed var den frimureriska egendomen skyddad mot konfiskering, även om det skulle gå så illa att själva den frimureriska verksamheten skulle förbjudas. Lyckligtvis gick det aldrig så illa, men den av auli markkula år 1934 uppdragna organisationen består i stora drag ännu i dag, och har visat sig synnerligen lyckad och fungerande.

Omorganisering

Föreningen Granatenhjelm fick under 1930-talet i tillägg till den egendom som överfördes till föreningen i samband med omorganiseringen 1934 motta ytterligare donationer, och kapitalet förvaltades väl så att situationen ekonomiskt såg rätt ljus ut i slutet av decenniet. man hade då långt gående planer på såväl ett barnhem som ett hem för äldre bröder.

Så kom dock 1939 först vinterkriget och sedan fortsättningskriget, som ju vände upp och ner på situationen. efter kriget nedgick penningvärdet starkt, och föreningens förmögenhet minskade påtagligt. Genom en skicklig förvaltning, och tack vare nya donationer i början av 1950-talet steg dock kurvan så småningom igen.

Vid det här laget hade i Helsingfors redan i tillägg till s:t Johanneslogen s:t augustin år 1934 tillkommit s:t andreaslogen Phoenix, och 1953 bildades ytterligare stewardslogen i Finland – alla de här enheterna arbetade i hyrda lokaler, s:t augustin och stewardslogen i riddarhuset, och Phoenix i ett hus vid Bulevarden 10.

Då det under årens lopp förekommit slitningar i relationerna till hyresvärden i riddarhuset, och huset vid Bulevarden låg under rivningshot behövdes nya lokaler för det frimureriska arbetet, och drömmen om ett eget hus började växa sig allt starkare under 1950-talet. Föreningen Granatenhjelms utveckling var god under 1950-talet, och späddes på med ytterligare donationer.

Den starke mannen inom det svenska frimureriet i Finland då var Ane Gyllenberg, som också var en framgångsrik affärsman, och till föreningen kunde han donera det tilläggskapital, som behövdes för att Föreningen Granatenhjelm år 1960 kunde köpa stommen till det som från den 3 september 1964 har utgjort det svenska frimureriets ordenshus i Helsingfors.

I huset har senare gjorts tilläggsinvesteringar, och i dag arbetar i huset s:t Johanneslogen s:t augustin, s:t andreaslogen Phoenix och prefekturalkapitlet stor Capitlet i Finland, medan lokalerna ägs av Föreningen Granatenhjelm.

Medlemskap

Föreningen Granatenhjelm är per definition en understödsförening för frimureriet i Helsingfors. under en lång tid var kriterierna för medlemskap vad boningsorten beträffar ganska rigorösa, men i dag sägs det att en medlem skall bo inom Helsingfors ekonomiområde, vilket gör det hela rätt flexibelt. medlem kan man bli genom ansökan då man fått grad iii medlemsavgiften är för närvarande 30 eur per år.

Föreningens förmögenhet har utvecklats väl under de senaste decennierna, och tack vare sina resurser har Föreningen Granatenhjelm redan sedan 1980-talet kommit att utgöra ett slags garant för den frimureriska verksamheten inte bara i Helsingfors, utan också för nya enheter utanför Helsingforsregionen. sålunda äger föreningen de lokaler i vilka s:t Johanneslogen Tyrgils i Borgå, s:t Johanneslogen axel Gabriel Leijonhufvud i ekenäs, s:t Johanneslogen s:t Peder och s:t andreaslogen Henrik Tavast i Jakobstad samt Brödraföreningen Hans Henrik Boije i Tammerfors arbetar.

De här enheterna betalar en hyra för lokalerna till Föreningen Granatenhjelm. den långsiktiga tanken är dock att de här lokalerna i framtiden skall kunna övergå i de lokala understödsföreningarnas ägo när dessa lyckats samla ihop ett tillräckligt kapital för att klara sig själva. det är också Föreningen Granatenhjelm som centraliserat via fördelningskansliet i Helsingfors sköter hela sjätte fördelningens ekonomi, såväl externt som internt.

Föreningen Granatenhjelm idkar också i enlighet med sina stadgar välgörenhet, och delar ut understöd till behövande. under de senaste åren har utdelningen uppgått till cirka 300 000 eur årligen, och denna utdelning kanaliseras via Helsingforslogernas Caritasgrupp.

Ordenshuset

Föreningen Granatenhjelm köpte år 2012 en lokal i ordenshuset som sedan mer än 50 år hyst ett populärt hostel, och samtidigt inköptes också själva hostelrörelsen. samtidigt grundades ett aktiebolag, refecta ab, som är helägt av föreningen, och som i dag bedriver hostelverksamheten, och även driver verksamheten i refektoriet i husets översta våning.

Föreningen Granatenhjelm leds av en styrelse där ledamöterna är frimurarbröder, men där man strävat efter att besätta styrelseposterna med bröder som innehar specialkompetens inom olika viktiga områden såsom juridik, kapitalförvaltning, fastighetsskötsel och allmän ekonomi.

Föreningens ekonomiska situation är god, men det är klart att det är viktigt för föreningen att sträva till att bygga på kapitalet, för att kunna trygga verksamheten också framgent. en god förvaltning av den befintliga förmögenheten har med stigande börskurser tillsvidare framgångsrikt kunnat utöka kapitalet, men det är självklart att man inte enbart kan förlita sig på det som tidigare generationer skapat, utan det är lika viktigt nu som tidigare att också i våra dagar få donationer, små som stora, för att kunna möta eventuella utmaningar i framtiden, samt för att kunna ytterligare utöka välgörenhetsverksamheten.

Föreningen Granatenhjelm är i dag på många sätt ett fantastiskt arv, både rent konkret i form av det kapital som de bröder som gått före oss skapat, och som ger frimurarlogerna i Helsingfors väldigt goda verksamhetsmöjligheter, och i form av den goda organisationsformen, som skapades av visa bröder i en svår situation för mer än 80 år sedan, men som visat sig synnerligen välfungerande också i dagens mer normala förhållanden, alla samhällets förändringar till trots.

Det är med tacksamhet och ansvar föreningens styrelse förvaltar detta arv och utvecklar det vidare, kommande frimurargenerationer och medmänniskor till glädje och nytta. X