Sven-Erik Weber –58 lyckliga år som frimurare

Text: Guy Catani

Han har upplevt både finska vinterkriget och fortsättningskriget. Nyss fyllda 18 år blev han den yngsta officerseleven någonsin. Från 1950 och fram till pension har han varit vd för ett antal framgångsrika företag i Finland. Frimurare blev Sven-Erik Weber 1965.

Sven-Erik Weber föddes den 28 juni 1926 i Helsingfors. Han inleder vårt samtal med:

– Jag föddes sju år efter det frihetskriget hade tagit slut och man kan nog säga att Finland var på uppåtgående och hemma hade vi nog ingen brist på någonting. Jag hade en underbar barndom som präglades av kärlek och omsorg. en farmor som höll ihop fem barn och 12 kusiner, vilkas vänskap har hållit livet ut.

Sven-Erik föddes när Helsingfors ännu var en liten idyllisk stad med bara drygt 100 000 innevånare. År 1933 började han sin skolgång i Läroverket för Gossar och Flickor, den så kallade Brobergska skolan.

Då vinterkriget bröt ut den 30 november 1939 var sven-erik bara 13 år gammal. skolgången avbröts och sven-eriks insats i landets försvar, så ung han var, bestod i att stå vakt vid masaby järnvägsstation beväpnad med ett gammalt japanskt gevär. efter fredsslutet den 13 mars 1940 fortsatte skolarbetet och sven-erik säger att inget blev som förr.

Midsommaren 1941 bröt fortsättningskriget ut. Sven-Erik fortsätter:

– Jag anslöt mig till skyddskåren (esbo marinskyddskår) där jag avancerade till korpral och vice luftbevakningschef. under vintermånaderna var det skolgång och vakttjänstgörning om vartannat. så kom då den dagen att jag direkt från skolbänken blev inkallad att göra vapentjänstgörning. Jag sändes till Luonnetjärvi för att börja en bana som stridsflygare. därav blev inget då man konstaterade att jag hade sämre syn på ena ögat. i stället bar det av till karelska näset och där till luftvärnet. de värsta striderna i samband med genombrottet på karelska näset sommaren 1944 kom jag undan med blotta förskräckelsen emedan jag sändes till underofficersskolan och därefter som nyss fylld 18 år till officersskolan, enligt uppgift var jag då landets yngsta officerselev.

Efterkrigstiden och studietiden

Efter fredsslutet hösten 1944 hemförlovades sven-erik och skolgången fortsatte. enligt sven-erik var det att återgå till skolan en katastrof. de flesta lärarna förstod inte att de pojkar som deltog i kriget inte mera var de samma pojkar som dragit ut i kriget. Lyckligtvis ordnade staten kvällskurser för sådana som tjänat i armen i minst två år. men redan 1946 kallades sven-erik igen in i armen och eftersom han hade genomgått officersskolan blev denna vistelse i armen ett år. under den tiden, under en permission, tog han studenten 1946. Hans militärgrad är löjtnant. efter hemförlovningen blev det under åren 1947–1950 en hel del olika praktikantjobb, vilka varvades med studier i svenska Handelshögskolan i Helsingfors.

Arbetskarriär

Sin arbetskarriär fram till pensioneringen 1988 (så kallad frontmannapension) gjorde Sven-Erik både inom handeln och industrin. Han hade flera chefs- och vduppdrag inom bland annat Wärtsilä-koncernen aB dalsbruks Järnverk, oy scanauto ab, oy Tikkamyynti, oy suomen vanutehdas-Finnwad Ltd och meda-Bang oy, sedemera meda oy.

Under arbetsåren gjorde Sven-Erik flera tiotals resor både till förutom europa och både nord-, syd- och Central amerika men även till afrika och asien.

Fritidsintressen och hobbyer

Sven-Erik säger att han under sitt långa liv haft många intressen. Han fortsätter:

– Från fyra års ålder fram till mogen ålder var seglingen ett allt uppslukande intresse. med min vingbåt, ving 82, lyckades jag erövra två sFi-mästerskap, erövra skolpokalen och ta hem en del pokaler till esbo segelförening. År 1953 började jag spela tennis och fortsatte med detta fram till 1968 då en hjärtattack satte stopp för en dylik ansträngning. samma år började jag intressera mig för brukshundar och brukshundstävlingar. med min egen uppfödning av riesenschnauzern ”Tomteborgens kosack”, som var välkänd i både Finland, sverige och norge erövrade vi många fina pris. Jag var ordförande i Finlands riesenschnauzerklubb och styrelsemedlem i både etelä suomen Palvelukoiraliitto och i Finska kennelklubbens Helsingforsdistrikt.

Även bridgen har sedan unga år varit en kär hobby för sven-erik.

De många resor som Sven-Erik fick göra under arbetslivet av honom smak för resande, så att han efter sin pensionering gjort många, många resor som turist över hela världen, både till intressanta och historiska platser. Han säger att han den vägen haft möjlighet att bekanta sig med många olika kulturer. allt detta tillsammans med sin Gitta och med frimurarbröder med sina fruar.

Frimureriet och dess betydelse

– I arbetslivet hade jag blivit bekant med både Gunnar Buttenhoff och Walter Hagelstam som sedan blev mina faddrar. Walter Hagelstam sade en gång till mig att du borde bli frimurare och så blev det. Jag recipierade i sJL augustin den 22 januari 1965, som en av de första i de nya lokaliteterna på nylandsgatan 9. de nya logelokalerna på nylandsgatan 9 hade invigts år 1964. mitt allt uppslukande intresse har sedan år 1965 varit den konungsliga konsten. Jag erhöll grad X den 5 september 1985.

Sin ämbetsmannabana började Sven-Erik år 1974 som stB i saL Phoenix. År 1981 blev han FCM i stor Capitlet och fortsatte sedan som AÖBB, FÖBB och StM fram till 1996 då han utnämndes till kansler för stor Capitlet i Finland, vilket ämbete han innehade fram till årsskiftet 2001/2002 då han föll för 75-årsregeln. detta betyder att han varit ämbetsman totalt under 28 år, om vilket han säger: – således sammanlagt under 28 lyckliga och givande år.

Sven-Erik Webers vapensköld.

Genuin broderlighet

För sina insatser tilldelades Sven-Erik Prins Bertils Frimuraremedalj år 1994, det Finländska Frimureriets utmärkelsetecken år 2001 samt nu senast i december 2021 Brödraskapets Förtjänstmedalj, om vilket det i diplomet sägs:

”Brödraskapets Förtjänstmedalj har tilldelats sven-erik Weber som erkänsla för hans mångåriga imponerande insats att verka för och vidarebefordra en genuin broderlighet och en varm gemenskap. med sina personliga insatser har han även utgjort ett föredöme för alla bröder. För detta har han vunnit brödernas stora uppskattning, vilket allt har länt det lokala frimurarsamhället, stor Capitlet i Finland och svenska Frimurare orden till fromma”.

– Jarl Jergmar, r&k, fom för saL Phoenix, fkm för stor Capitlet i Finland, foHP har en gång sagt mig att vara frimurare är ett sätt att leva. det håller jag med om. Frimureriet ändrade hela mitt liv och nylandsgatan 9 blev mitt andra hem och det är det fortfarande. inte en dag har jag ångrat mig. vad har då frimureriet givit mig? man kan kanske säga att det har varit ett sätt att leva. kanske har jag lärt mig att se på livet och medmänniskorna på ett annat sätt än tidigare, vilket kanske beror på att jag ser på mig själv på ett annat sätt än tidigare. Jag har försökt ge frimureriet något, men kan bara konstatera att det är jag själv som fått någonting utöver det vardagliga. dessutom har jag fått massor av goda vänner bland bröderna och deras familjer. Jag tror att jag också vågar säga att frimureriet har fört in någonting i mitt äktenskap. det är mycket svårt att själv analysera hur mycket av den ohuggna stenen man lyckats bearbeta, det får andra bedöma. inte kan jag heller ana hur livet skulle ha gestaltat sig om jag inte varit frimurare. Jag kan bara ana att det skulle ha varit mycket fattigare och innehållslösare. vad jag med bestämdhet kan säga är att jag känner en uppriktig tacksamhet över att ha fått bli delaktig av den konungsliga konsten. ske allt så!

Kärlek och omsorg

det som Sven-Erik säger om att hans barndom präglades av kärlek och omsorg har nog satt sin prägel på Sven-Erik. det är denna kärlek och omsorg för sina medmänniskor som Sven-Erik under sitt långa frimurarliv delat med sig med alla frimurarbröder, vilket vi alla som känner honom är honom evigt tacksamma för.

Denna artikel om Sven-Erik Weber baserar sig på en intervju gjord den 17 januari 2022 hemma i Munksnäs hos Sven-Erik och Gitta Weber. X

Har tidigare publicerats i Föreningsbandet.