Frimuraren nummer 4 2018 by Svenska Frimurare Orden

Grand Lodge of England

Chevalier d´Eon frimurare och kvinna?

Stulet och sålt under 1700-talet

FRIMURAREN TIDSKRIFT FÖR SVENSKA FRIMURARE ORDEN | NO 4 | 2018

Pilot, frimurare poet En flygkrasch ändrade Harri Jalonens yrkesbana

Foto: Pierre Dunbar

Frimurarna i samhället

Kedjeboskolan, naturskönt belägen i Bergslagen.

med en av de allra största enskilda bidragsgivarna till forskning inom barnhälsovård i Stockholm. Bidragen till olika organisationer och stiftelser uppgår till 8 mkr. Större bidrag har lämnats till ECPAT Sverige, Föräldraföreningen mot Narkotika, Mentor Sverige, S:t Lukas i Stockholm, Svenska Diabetesförbundet samt Stockholms Stadsmission med flera organisationer. Den uppskattade clownverksamheten vid barnsjukhus i Stockholm stöds också av stiftelsen sedan många år.

Frimurarebröder inrättade det första barnhuset år 1753 i Stockholm. Verksamheten växte och utvecklades och fram till 1940 hade över 12 000 barn fått omvårdnad och utbildning. Samhällets växande resurser möjliggjorde att barnhusverksamheten kunde avvecklas och den 20 december 1940 grundades stiftelsen. I dag omfattar verksamheten en aktiv kapitalförvaltning i värdepapper och fastigheter som tillsammans med donationer och bidrag möjliggör stiftelsens betydelsefulla stöd till forskning kring barnoch ungdomssjukdomar samt till organisationer som arbetar för behövande barn och ungdomar. Sedan 1989 har stiftelsen delat ut drygt 121 miljoner kronor till forskning inom barnhälsovård.

Stiftelsen driver Kedjeboskolan söder om Fagersta till stöd för elever med särskilda behov och har ett långsiktigt engagemang i Hamregårdens pojk- och flickby utanför Orsa i Dalarna. Stiftelsens filosofi är att bidragen ska utgöra ett långsiktigt stöd och därmed skapa en trygghet för mottagarna i deras forskning och verksamhet.

Stiftelsen har under år 2017 delat ut totalt 17 mkr, varav till forskning inom barnhälsovård 10 mkr. Stiftelsen är där-

Stiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm Box 170, 101 23 Stockholm tel: 08-463 37 03 e-post: sfbs@frimurarorden.se bankgiro 5778-0272

Innehåll I detta nummer Ny säkerhetsinstruktion för mobiler och läsplattor

Vem är det som kör egentligen? – Personporträtt Harri Jalonen 6 Stulet och sålt under 1700-talet

Stipendieutdelning i Stamhuset

Chevalier d’Eon – äventyrare, frimurare och… kvinna? 15 Besök i en ungersk loge

Athos – en dröm blir verklighet 20 Korstågen – hur började de? 24 Harrison på besök i Borås

Transitionsmedicin mot kroniska sjukdomar

Barnläkare och frimurare med fokus på Caritas

En stenmästares verk

United Grand Lodge of England

Nyttan av att alltid ha med sina gradprydnader – om Werner von Heidenstams farfar 37 Bokrecension – Den gula cykeln

Frimurare på Netflix

Svea firar 25 år med boksläpp

SAL Corfitz och Acacian-Malmöhus har firat 150 år

I varje nummer Henrik Langes teckning: Vart leder min vandring? 40 Frimuraren för 70 år sedan

Ordens högste prelat: Två slags tro 41 Krysset 42 Krysslösning 43 Från Ordens kansli

Stormästarens sida

Annonser: Pierre Dunbar 08 - 571 41 411 Ripvägen 2 Strömma 139 41 Värmdö pierre@dunbar.se Materialstopp 18 februari 2019.

Omslag: Harri Jalonen vid den på 1950-talet toppmoderna S 29C, ”Tunnan”.

the golden days Frimurarsalongerna

Välkommen till en genuin engelsk pub i frimurarhuset i Göteborg

En festvåning i Göteborg utöver det vanliga, med specialpriser till frimurarbröder.

Förmånliga priser för frimurare visa upp ditt medlemskort! Ett av göteborgs största sortiment av öl och whisky Dagens lunch & After work Södra Hamngatan 31 Tel: 031-13 20 22 www.golden-days.se

Skapa ditt drömevenemang Pelarsalen i Göteborg är en av Göteborgs vackraste lokaler. Vi hjälper dig att skapa ditt drömevenemang, från den stora bröllopsmiddagen till den pampiga men mer allvarsamma begravningen. Eller varför inte göra ett starkt intryck på dina konferensdeltagare? Självklart hjälper vi dig med all service och rådgivning. Vårt kök har en bredd som passar alla tillfällen och smaker. Välkommen till Frimurarsalongerna!

www.frimurarsalongerna.se Tel: 070–793 90 39, Södra Hamngatan 31, Göteborg

Information

Ny säkerhetsinstruktion för mobiler och läsplattor Sammankomster inom Svenska Frimurare Orden är i princip lika i vår tid som de var vid starten 1735, men samhället har förändrats radikalt. För den skull är det nödvändigt att se över hur vi tryggar verksamheten. Både omedvetna handlingar och illasinnade aktiviteter måste därför beaktas.

nder 2018 har en uppdatering av regelverket skett med en ny Säkerhetsinstruktion, Administrativ Instruktion 3:2018. Kraven skärps nu för mobiler och läsplattor i loge i det uppdaterade regelverket. Säkerhetsarbetet syftar till att vi skall kunna fortsätta bedriva vårt arbete utan avbrott. Det gäller att skydda bröderna och andra involverade personer, de fastigheter vi verkar i samt de inventarier vi använder. Det fysiska tillträdet till våra lokaler är då viktigt. Ett fungerande skalskydd samt en god kontroll på insläpp och närvaroregistrering är mycket viktigt. Fokus Bästa utbyte av sammankomster uppnås med fullt fokus på det som sker. För sin egen skull men lika mycket för övriga bröders upplevelser liksom av respekt för tjänstgörande ämbetsmän skall inga störande ljud eller ljus förekomma från telefoner, läsplattor eller andra elektroniska enheter. Den som anser sig absolut behöva vara anträffbar skall nog se över sitt eget beteende. Sitter man och väntar på att det skall vibrera i telefonen i fickan kan man knappast helhjärtat deltaga i en sammankomst. För att ta till sig det budskap som språket förmedlar behöver man fokuserat

logiskt tänkande och intuition. Det blir endast framgångsrikt då man lyckas hålla undan störande impulser. Enklaste sättet att undvika störningar är att lämna mobiler och annan elektronik utanför sammankomstlokalen. Utrustning som kan registrera eller förmedla tal eller bild får inte medföras. Att sätta apparaten i ”flygläge” är inte tillräckligt då den även i detta läge kan göra inspelning eller sända ut information. Undantag kan medges för de fall en telefon är del av hörselhjälpmedel, men det måste då säkerställas att ingen inspelning eller vidareförmedling av innehåll sker. Den som leder sammankomsten kan medge sådant undantag. Skyddas Ordens Stormästare skrev i Frimuraren 2017:3 om vikten att den upplevelsebaserade pedagogiken skyddas. Elektronik fanns inte år 1735 när Orden etablerades, men kraven på tystlåtenhet som regleras i Ordens Allmänna Lagar kapitel 2 är fullt tillämpbara i vår tid. I artiklar i Frimuraren 2018:1 och 3 har även Ordens högste prelat angett motiven varför hemlighållande ger bästa möjliga utbyte av våra sammankomster. X Text: Olof Granstedt 5

B O OC H ÄT PÅ R A D I SSO N B LU S T R A N D H OT EL

RADISSON BLU STRAND HOTEL Nybrokajen 9, 103 27 Stockholm T: +46 8 50664000 radissonblu.com/sv/strandhotell-stockholm

Personporträtt

Vem är det som kör egentligen?

Harri Jalonen framför en Cessna 209.

Frimurarens skribent Lars Klingström har träffat broder Harri Jalonen. Pilot, frimurare och poet. Det här är hans berättelse.

n flygkrasch ändrade Harri Jalonens yrkesbana. – Min kollega och jag missförstod varandra om vem som skulle spaka flygplanet och bara turen räddade oss. Senare i livet har han i en rik produktion av frimurarlitteratur och som seminarieledare uppehållit sig mycket kring det som kallas Den Konungsliga Konsten. Harri har själv också funderat mycket på frågan om vem, eller vad, som styr i det vi kallar tillvaron. Tillsammans med sin yngre bror Martti kom Harri Jalonen som krigsbarn till Sverige år 1941. Han var då sju år gammal och ett av de cirka 70 000 finska barn som gavs trygghet här då Ryssland ånyo anföll Finland. – Min pappa försvann i vinterkriget 1939–40 och mamma blev ensam med oss bröder. När fortsättningskriget blossade upp ett år senare kom vi med bland dem som skickades till Sverige. Adresslappar Harri har tydliga minnen av hur de med adresslappar om halsen steg av båten i

Stockholm och sattes på ett tåg med destination Eslöv. – Vi hamnade i olika fadderhem med besked om att få träffas senare. Men när jag snart nog förstod att mina fadderföräldrar inte ens kände till att jag hade en bror brast tillvaron för mig. Min svenska var bristfällig, skånskan obegriplig och jag saknade min bror ohyggligt mycket. Hans mor kom senare också till Sverige med sikte på att kunna hämta hem sina söner. Men ödet ville annorlunda. Hon träffade en man och gifte sig. Han var lantarbetare med lön ”in natura”, det vill säga mat och husrum. Han kunde inte försörja en familj på fyra personer. – Mina fadderföräldrar erbjöd sig då att ta hand om mig och bli fosterföräldrar ”på riktigt”. Tack vare dem fick jag en bra start i livet. Harris fosterfar var inriktad på att han skulle ta över familjens elfirma. Men när det var dags för värnplikten valde Harri att emot dennes bestämda vilja istället söka som fältflygare. – Jag antogs och det var med en enorm 6

känsla av både lycka och stolthet jag så småningom kunde fästa de gyllene vingarna på uniformen. Flygvapnet Väl ute på förband fick han flera mycket påtagliga bevis för den brist på flygsäkerhet som fortfarande präglade det svenska flygvapnet på 1950-talet. – Vi var 30 som gick ut som fältflygare det året. Bara några veckor senare hade två av dem omkommit i krascher. Sammanlagt omkom sex av mina kurskamrater under sina aktiva år – tjugo procent. Så såg det statistiskt ut under hela 1950-talet. Harri hade sökt sig till F11 i Nyköping som var en spaningsflottilj utrustad med den då toppmoderna J 29, ”Tunnan”. – Efter att en gång ha sett Alec Guiness i Vingar över Malta var det en dröm som gick i uppfyllelse. Som spaningsflygare opererar man ensam i luften, ibland på högsta höjd, ibland strax över trädtopparna. Flera gånger var det nära ögat: Motorbortfall på tiotusen meters höjd över ett

Personporträtt

En Saab S 29C ”Tunnan”, spaningsversionen av den mer kända J 29.

Harri Jalonen framför “sin” S 29:a.

molntäckt Småland. Kollision med en kraftledning i Sankt Anna. För att nu bara nämna några av de allvarliga incidenter han var med om. – Men jag var ju ung och djärv. Och att flyga var vad jag ville – riskerna till trots. Inte sällan undrade jag på morgonen om jag skulle vara i livet när det blev kväll. Det var dock inte i flygvapnet som den händelse inträffade som nära nog ändade hans liv och definitivt karriären som militärpilot. – På flygklubben hemma i Linköping träffade jag en flygarkollega som prisade den nya, starkare Piper Super Cub han just flugit. Han erbjöd mig en provtur. Jag var

väl förtrogen med den vanliga ”Lillcuben”. Båda är högvingade, tvåsitsiga flygplan med dubbelkommando och sätena placerade på rad. I ”Lillcuben” är förarplatsen baktill, och jag tog för givet att samma gällde i Supercuben. Så jag tog plats i det främre sätet. Jag skulle ju bara introduceras. När vi taxade ut mot banan ropade min kamrat i talröret, att ’vi startar direkt, Saabfältet är stängt’. Och så drog han på. Flygplanet lättade och jag imponerades under ett antal sekunder av dess stigförmåga. Men snart insåg jag att något var galet. Planet steg för brant. Farten blev för låg. Planet skakade var på väg att vika sig. Jag grep instinktivt styrspaken för att dyka och få tillbaka flygförmågan igen. Men för sent. Vi gick rakt i backen. Planet blev skrot och både min kamrat och jag blev illa skadade. I mitt fall i en ryggkota.

Ingenjörsexamen Vad som hänt var att de båda flygarna inte i förväg gjort upp om vem som skulle föra flygplanet. Harri tog för givet att det var kamraten i baksits. Dennes tanke var att Harri skulle spaka från främre platsen för att själv testa flygegenskaperna. Föregående flygning hade haft en passagerare i baksits. Enligt reglerna var styrspaken därför bortmonterad där. Således var det ingen som förde flygplanet. – Med min skadade ryggkota kunde jag inte fortsätta i flygvapnet. Istället började jag studera. Tog ingenjörsexamen och arbetade sedan på ett arkitektkontor under ett antal år. Så småningom tog Harri upp flygandet igen, men nu på fritid. Engagerade sig i KSAK – Kungliga Svenska Aeroklubben – och började också utbilda piloter vid Artilleriflygskolan. Pilotutbildningen engagerade honom varför han på fritid fördjupade sig i ämnet genom att också studera pedagogik och beteendevetenskap på akademisk nivå. År 2000 disputerade han med en avhandling om den mänskliga faktorns roll för flygsäkerheten. – Av de flyghaverier som sker kan mellan 80 7

och 90 procent relateras till människan och dennes ibland stora svårigheter att i stressade situationer fatta rätt beslut. Luftfartsinspektör Hans engagemang i flygsäkerhet förde honom vidare till Luftfartsinspektionen där han ledde arbetet med ett nytt utbildningssystem för piloter och flyglärare. Därefter var han universitetslektor i ämnet Human Factors på Lärarhögskolan i Stockholm (relationen människamaskin). I samma ämne undervisade han sedan på Högskolan Väst till dess han var 72. Frimurare blev han 1974 och har sedan snart ett kvarts sekel ägnat mycken tid att tränga djupare i det för frimureriet centrala ämne som kallas Den Konungsliga Konsten. – Jag ser stora likheter mellan detta begrepp och vad jag ägnat mig åt i ”den allmänna världen”. I mitt flygarliv handlade det om att förbättra möjligheterna för människa och teknik att fungera tillsammans. Den Konungsliga Konsten handlar om att öka människans förmåga att förstå den helhet som allt levande är delar av. För mig hänger det här ihop. Han konstaterar att den tid vi idag lever i präglas av en snabbt ökande sekularisering. Materialismen och egoismen har brett ut sig. De kristna värden i form av människokärlek, empati och omsorg, som en gång omfattades av majoriteten i samhället har tryckts tillbaka. Harri anser att så som världen ser ut idag är det som uttrycks i Den Konungsliga Konsten viktigare än kanske någonsin. – Den handlar ju om kärlek och jag skulle därför hellre vilja använda namnet Den Kärleksfulla Konsten. Kärlek till nästan, kärlek till naturen, kärlek till alltet. Och det finns inget som är viktigare i tillvaron än just kärlek. Om mänskligheten hade en större insikt om detta skulle den inte hantera vare sig sina medmänniskor eller den planet vi lever på som den gör. – Den Konungsliga Konsten innebär inte minst att vara medveten om sitt jags relation till både den yttre miljön – den natur vi lever i

Personporträtt – och den inre miljön – sinnena och förmågan att forma tankar. Att förstå att vi är delar av något som är oändligt mycket större än vi själva. Människan – Som vi alla vet finns det ett slut för det fysiska livet. Men det som är dess ursprung – det som ger oss medvetande och manifesterar sig i oändligt många livsformer – är evigt. Människan har i tusentals år haft en vag aning om detta vilket givit upphov till de religioner som finns i världen. I kristendomen uttrycks det som att ”fader vår är i himmelen”. – Det är en mycket tydlig bild. En gud, en kraft med förmåga att styra i världsalltet men som inte syns och som befinner sig på en för människor onåbar plats. Idag när vi börjar ana hur universum är uppbyggt väcks tankar om att det faktiskt ligger en hel del i den här bilden. Han tar som exempel det som idag är en så central fråga i forskningen om universum: Att vi inte ens med de mest sofistikerade instrument, än mindre med våra fysiska sinnen, kan uppfatta mer än kanske fem procent av universum. De resterande 95 procenten är mörk energi och mörk materia som inte syns men som vi numera vet finns genom att observera dess påverkan på synliga himlakroppar. – Kanske är det vi kallar ”himlen” detsamma som denna mörka energi? Harri Jalonen ser också likheter mellan universum och hur allt levande är uppbyggt: Molekyler, celler, atomer, partiklar – och tomrum. Och att det kan finnas energier i de tomrummen likaväl som i rymden. Han tror att de frimureriska ritualfäderna kan ha varit detta på spåren när de utformade Svenska Frimurare Ordens gradsystem. – Det brukar ju beskrivas som en vandring i olika skeden. Födelse, liv, död och så en aning om något större och evigt. Något som har både en plan och en ritning. Och som styr utvecklingen mot en allt större fullkomlighet. Som ordförande i seminariegruppen Folke Filbyter inom Fjärde fördelningen har Harri Jalonen genomfört ett drygt 20tal seminarier, de allra flesta just på tema Den Konungsliga Konsten. – Med ålderns rätt ska jag nu dra mig tillbaka från mina officiella uppdrag, säger han. Men mitt sökande efter ”sanning och ljus” kommer jag att fortsätta med så länge jag lever. X

Harri är en mycket produktiv författare. Här i det vackra Atrium i Frimurarhuset i Linköping.

Harri Jalonen Född i Åbo 1934. Kom som ”krigsbarn” till Sverige 1941. Bosatt i Linköping. I allmänna världen: Pilot i flygvapnet 1954–1961. Därefter befattningar vid arkitektkontor, Kungliga Svenska Aeroklubben, Luftfartsinspektionen, Lärarhögskolan och Högskolan Väst. Disputerade 2000 med en avhandling om relationen flygutbildning och flygsäkerhet. Har skrivit ett antal fackböcker i detta ämne, bland annat Flyglärarhandbok (2010 och 2013) som fortfarande används. 8

Frimureriskt: Ledamot och ordförande i Seminariegruppen Folke Filbyter. Arbetande ledamot i forskningslogen Carl Friedrich Eckleff. Ledamot i Ordens nämnd för arkiv, bibliotek och museum, ABM. Har skrivit ett antal frimureriska böcker, bland annat Frimureri och den Konungsliga Konsten och Utveckling i människokärlek. Lyrik: Resa mot okänd framtid Framtidens gestaltning

Historia

Stulet och sålt under 1700-talet I artikeln i förra numret tog Marcus Willén Ode upp borttappade och upphittade föremål som nämnts i den framväxande tidningsfloran under slutet av 1700-talet. Denna gång handlar det om notiser från Stockholm om stulna frimurarting, men även sådana som var till försäljning.

En frimurarring.

ad var det då som stals? Självfallet rörde det sig om frimureriska konstföremål, gärna av ädelmetall. En frimurare efterlyste i Dagligt Allehanda 4/9 1771 sin ”bortstulne Frimurare-Ring” och beskrev däri graveringens utformning, ”at uti Mur-Slefwen war äfwen en Rosen-Sten infattad.” Arbetsgradernas gradtecken, mursleven i miniatyr, var i regel av silver och var därmed åtråvärd. Som en söndagskväll i oktober 1773 då ägodelar ”utur huset N:o 35 wid Skepsbron, blifwit bortstulne: […] samt en Frimurare-Slef, alt af Silfwer”. (Dagligt Allehanda 26/10 1773) Bortstulne Det verkar inte som om någon tjuv är intresserad specifikt av frimurarsilver, utan murslevarna följer antagligen med av bara farten vid de olika stölderna. I Dagligt Allehanda stod den 31 oktober 1798 att läsa: ”Uti huset N:o 78 wid Fyrwärkaregatan å Ladugårdslandet [nuvarande Sibyllegatan], äro genom Portens och 2:ne Kammarlås updyrkande samt en Birås sönderslagning, natten emellan den 27 och 28 Oct. följande Persedlar bortstulne: […] Decorationer af Silfwer med alt tilbehör til Frimurare-Orden […]”. I Gamla stan händer något liknande, vilket annonseras i Dagligt Allehanda den 23 juli 1778: ”Bortstulne och förlorade saker: Utur et Förmak är bortstulite et aflångt Skillerie [bildframställan] med för-

gylld Ram och Glas öfwer: Piecen föreställer en Frimurare-Loge. Den som kan uptäcka tjufwen, behagar det anmäla uti Schindlers Boklåda på Stora Nygatan, emot hederlig wedergällning.” I fallet med den sönderslagna byrån uppmanas läsare som känner till vem tjuven är att vända sig till polisen, medan den andra annonsen ger möjligheten till en privat uppgörelse eller rentav en vendetta. Konstföremål Hur fick frimurarna tag på sina föremål? En frimurare som behövde köpa en murslev kunde gå till en betrodd boklåda och införskaffa ett ”Frimurare-Smycke”. (Dagligt Allehanda 9/8 1774) Frimureriska konstföremål som cirkulerade på öppna marknaden kunde köpas lite här och var, t.ex. i det klädstånd i Gråmunkegränd som den 11 november 1776 saluförde ”et engelskt Byrjäcks-Ur af Silfwer, […]

Ett fickur, så som de såg ut på 1700-talet.

med Frimurare-Wapnet på yttra foudralet graverat”. Frimurarförkläden kunde köpas av klädhandlare, som framgår av en annons i Dagligt Allehanda 11/7 1782: ”Til salu finnes uti Klädståndet midt emot Kongl. Posthuset […] en Frimurare Ordens Drägt med Riddarband, Stjerna och Nyckel samt Förkläde, rätt wacker.” En vecka senare återkommer annonsen i ny form: ”Uti Klädståndet midt emot Kongl. Posthuset finne til salu diverse Frimurare Förkläden med Riddarband, Stjernor och Nyckel […], altsammans för billigt pris”. Dräkter och regalier var således inte hemliga för allmänheten, däremot de sammanhang i vilka de användes. Av mer kuriöst slag är den vinterannons om näsdukar avsedda för frimurare: ”Uti Fru Bagges Bod i hörnet af Malmtorgsgatan, försäljas […] äfwen flere sorter faconerade Näsdukar, som i anseende til deß utseende äro konstige

Historia [konstfulla] at påse, paßande i synnerhet för Frimurare och andra Ordens-Bröder”. (Dagligt Allehanda 15/12 1796) Men även i lotterikontoret på Blasieholmstorg kunde det ”fås underrättelse om tre st. Frimurare-Förkläden och 2:ne dito Slefwar af Silfwer, samt en större Ordens-Kors, som är til salu för lindrigt pris.” (Dagligt Allehanda 22/10 1794) Obestånd En annan anledning till att frimurarföremål kom i omlopp var att frimuraren kom på obestånd. Frimuraren vände sig då till pantbanken, ”Assistansen” på Riddarholmen, och lånade pengar med frimurarting som inlämnad säkerhet. En pantlånare redovisar den 3 oktober 1775 sina inlämnade panter, varav en benämns som ”En Frimurare-Orden”. Det hörde inte till vanligheterna att pantlånaren redovisade inlämnade panter i pressen. Detta förutsatt att inte panten var på väg att löpa ut: ”Den Mannen som på lilla Nygatan uti huset N:o 112 till wänster i portgången, pantsatt Frimurare-saker anmodas at i deßa dagar desamma igenlösa, i annor händelse blifwer deß namn och caracter itfördt; skulle någon annan wara hugad deßa saker inlösa så lämnas därtil tilstånd.” (Dagligt Allehanda 26/4 1776) Frimure-Ring Det fanns dock en förväntan på att förfallna panter skulle annonseras: ”I dag måndag som är den 20 Des. kommer på Stadens Auctions-Kammare at försäljas […] et Frimurare-Förkläde med Riddare-band och stjerna […]”; ”Nästa måndag försäljes på Stads-Auction en Frimurare-Ring med

Ett frimurarförkläde gick att köpa lite överallt på 1700-talet.

äkta Stenar […]; ”I dag d. 16 Jan försäljes på Stadsens Auctions-Kammare […] 7 st. Frimurare-Berloquer af Guld […].” (Dagligt Allehanda 3/5 1783 med flera) Inför Generalassistanskontorets vinterauktion annonserades utropet ”FrimurareRing med ägta stenar”. (Stockholms PostTidningar 12/12 1776 & 16/12 1776) Slutsatserna man kan dra är att dräkter, band och gradsmycken fanns att köpa öppet i Stockholm. De som var tillverka-

En modern murslev med frimurarsymboler.

de av ädelmetall var stöldbegärliga, men gjorde det även möjligt för frimurarna att klara sig ur en svag privatekonomi. Och för de frimurare som förlorade sina föremål på pantauktionen återstod, om det inte var dödsbon etcetera, att låna eller införskaffa nya frimurarregalier inför nästa logebesök. X Text: Marcus Willén Ode

Stipendieutdelning

Ett stort antal intresserade åhörare i Riddarsalen med Drottning Silvia.

Stipendieutdelning i Stamhuset Den 10 oktober var det dags för den årliga utdelningen av stipendier från stiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm. Givetvis var Frimuraren där för att bevaka utdelningen av stipendierna som i sedvanlig ordning utfördes av Drottning Silvia.

arje år delar stiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm ut anslag till pediatrisk forskning. För år 2018 uppgår stiftelsens anslag till tio miljoner kronor. Av 52 inkomna ansökningar har 28 forskningsprojekt tilldelats anslag på mellan 100 000 kronor och 460 000 kronor. Totalt har de 28 projekten fått dela på 7,96 miljoner kronor. Till detta kan läggas att åtta forskare även tilldelats doktorandstöd och utbildningsbidrag på totalt 2 040 000 kronor. I sedvanlig ordning anlände Drottning-

en till Stamhuset med tillhörande livvakt och eskorterades raskt till Oscarssalen för utdelning av stipendier. Där väntade de ivriga stipendiaterna tillsammans med inbjudna gäster. Efter denna procedur genomfördes som brukligt är föreläsningar i Riddarsalen av en eller flera av stipendiaterna. Så även i år. Föreläsning Först ut var doktorand Lina Broström och hennes föreläsning om förtidigt födda barn och motoriska störningar. Hon har 11

i sin forskning inriktat sig på neurologiska förändringar hos tre månader förtidigt födda. I forskningen har det framkommit att dessa barn bland annat har svårt att lära sig motoriska saker så som att lära sig att teckna. Syftet med Linas forskning är att kunna identifiera dessa barn tidigt för att på så sätt redan från början sätta in rätt resurser. Nästa person ut att föreläsa skulle ha varit docent Martina Persson som tyvärr inte kunde medverka på grund av egen sjukdom. Därför fick istället Claude Mar-

Stipendieutdelning

Broder Claude Marcus fick denna dag vara stand-in för docent Martina Persson.

Stipendium

Doktorandstöd

Doktorand Anna Backman: Terapi via Internet för ungdomar med autistiska besvär.

MSc John Jörholt: Neuromuskulära sjukdomar.

Doktorand Markus Brissman: Kirurgi vid övervikt hos ungdomar.

Dr Marta Baroncelli: Skelettets tillväxt och utveckling.

Barnläkare Silvia Malenicka: Vaccinationer vid levertransplantation på barn.

Doktorand Lina Broström: Hjärnans utveckling hos mycket förtidigt födda barn.

Ph.D Ameya Bendre: Molekylära mekanismer vid kortvuxenhet.

Dr Phillip Newton: Skelettets tillväxtzoner.

Doktorand Leif Karlsson: Effekt av tidig kortisonsubstitution vid binjurebarksvikt.

PhD Birgitta Böhm: Koffein mot andningsuppehåll hos nyfödda. MSc Bettina Celvin: Tillväxthämning av kortison och inflammation. Doktorand Emöke Deschmann: Nyfödda barn med brist på blodplättar. Doktorand Anna Ek: Insulinresistens hos barn och ungdomar. Spec. Barnläkare Anastasia Filiou: Faktorer som påverkar utvecklingen av astma hos barn. Med dr Shinobu Goto: Ny metod för reglering av neuroinflammation. Med dr Wei Han: Ny metod för reglering av neuroinflammation. Leg psykolog Tiina Holmberg Bergman: Psykoterapi för föräldrar till barn med handikapp. Doktorand Idun Holmdahl: Akutvårdskrävande astmatiska besvär hos småbarn.

Apotekare Per Nydert: Användning och biverkningar av läkemedel hos barn. Spec.läkare David Olsson: Behandling vid medfödda ämnesomsättningssjukdomar. Doktorand Nelly Padilla: Hjärnans utveckling hos mycket förtidigt födda barn. Doktorand Sowmya Ramesh: Effekt av stötvågsbehandling vid skelettillväxt. PhD Athina Samara: Nervcellers utveckling. Ph.D Yuri Shvarev: Andingsreglering. Med dr Jonas Teng: Gallvägssjukdomar hos spädbarn. Post doc Shunidchiro Tsuji: Syrebristskador hos nyfödda. MSc Annelies Van´t Westeinde: Neurologiska effekter av tidig kortisonbehandling. Bsc Cuicui Xie: Ny metod för reglering av neuroinflammation.

ST-läkare Barbora Patkova: Uppföljning av kirurgi eller icke vid blindtarmsinflammation. Bitr Överläkare Petra Peterson: Uppföljning av kirurgi vid läpp-gom-spalt. M.Sc. Ulrike Claudia Ryll: Prognos av funktion hos barn med ensidig hjärnskada. Spec.läkare Sandra Soeria-Atmadja: Behandling av barn med HIV. Utbildningsbidrag Doktorand Anna Nyman: Tidig språkutveckling vid tidig neurologisk avvikelse. Konung Gustaf VI Adolfs Frimurarefond Docent Martina Persson: Tidiga riskmarkörer för komplikationer vid diabetes.

Stipendieutdelning

Doktorand Lina Boströms föreläsning gav upphov till intressanta samtal.

cus, som följt hennes arbete på nära håll berätta om hennes forskning. Martinas forskning kretsar runt diabetes hos barn och ungdomar och att hitta tidiga markörer för dessa. Åldersdiabetes drabbar nu även barn då kroppens insulin inte längre förmår att ge kroppens celler socker. Det här är en av de kroniska sjukdomar som ökar mest bland barn. Dock står typ 1 diabetes fortfarande för 90 procent av fallen. Diabetes Den här sjukdomen innebär en stor omställning, inte minst socialt och det är mycket vanligt med ögon- och synproblem relaterat till diabetesen. Här handlar det om att försöka identifiera faktorer som gör att man insjuknar och ett nationellt diabetesregister har även instiftats. Det absolut största problemet med denna typ av diabetes bland unga är att forskningen idag inte vet varför den uppstår. Efter dessa mycket informativa föreläsningar var det så dags för lunch. Tyvärr kunde Drottningen inte stanna och närvara så som vid förra årets besök. X

Text: Ulf Hjelting

Foto: Carina Bergkvist

Frimurarna i samhället

Forskningsanslagsutdelning i Stockholm 2018. Frimurarestiftelsen arbetar med inriktning på de äldres behov. Verksamheten går tillbaka till år 1911 då man fann ett stort behov av ett ålderdomshem. Konung Gustaf V, Drottning Victoria samt Kronprins Gustaf Adolf stödde tanken och Frimurarehemmet i Lidingö började byggas i takt med att medel samlades in. Under 1970-talet kunde samhället erbjuda motsvarande eller bättre äldreboende. Lidingöhemmet avyttrades år 1980 och likviden blev grundkapital till den nuvarande stiftelsen, som gavs en ny inriktning. Stiftelsens mål blev oförändrat att möta de äldres behov och verksamheten har sedan dess utövats genom att huvudsakligen stödja geriatrisk forskning och att utöva hjälpverksamhet bland äldre behövande, främst genom organisationer med denna inriktning.

stöds forskningen kring åderförkalkningens sjukdomar (hjärt- och kärlsjukdomarna) vilket är västvärldens vanligaste dödsorsak och omvårdnadsforskning, det vill säga hur man utvecklar själva omhändertagandet av gamla och svårt sjuka patienter med stora hjälpbehov. Huvudprincipen är att ett forskningsprojekt, som fortlöpande kan redovisa goda resultat, ska kunna räkna med Frimurarestiftelsens stöd under fem år. Det är ett uttryck för insikten att all forskning är långsiktig.

Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse kan i dag årligen lämna bidrag på närmare 14,9 mkr; huvuddelen, 11,6 mkr, går till geriatrisk forskning. Frimurarestiftelsen prioriterar särskilt tre forskningsområden. Det är forskning kring hjärnans nedbrytande sjukdomar (demenssjukdomar, Parkinson och stroke) som ju kräver mycket stora vårdresurser av samhället. Vidare

Genom frivilliga bidrag, donationer och testamentariska förordnanden samt en aktiv kapitalförvaltning av värdepapper och fastigheter kan stiftelsen ge långsiktigt och betydelsefullt stöd till forskning om och vården av våra äldre.

Stiftelsens styrelse, i samverkan med frimuraresamhällena i Umeå, Stockholm, Linköping, Göteborg, Malmö/Lund och Helsingfors, möter årligen forskarna vid högtidliga utdelningsceremonier på respektive ort.

Kontakta oss gärna för information om hur dina medel kan bidra till stiftelsens verksamhet. Stöd genom en gåva.

Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse Box 170 101 23 Stockholm tel 08-463 37 03 e-post frims@frimurarorden.se bankgiro 700 - 0557

Historia

Chevalier d’Eon – äventyrare, frimurare och… kvinna? Vid ett besök i Freemasons´ Hall i London finns en märklig bild föreställande en kvinna i en fäktningsduell med en man ivrigt påhejad av The Prince of Wales (senare kung George IV). Vem var denna märkliga kvinna och varför hänger bilden i Freemasons´ Hall? Svaret är lika spännande som oväntat: kvinnan på bilden är ingen mindre än chevalier Charles d’Eon som föddes i Tonerre i Frankrike den 5 oktober 1728.

Chevalier d’Eon av Thomas Stewart.

harles d’Eons far var jurist och hans mor en kvinna av adlig börd. d’Eon påstås vara född som flicka men uppfostrad som pojke för att få ut ett arv från moderns sida om hon hade en son. d’Eon lärde sig läsa vid tidig ålder, och i skolan var han särskilt duktig på språk och vann priser för att memorera långa texter – en förmåga som han i framtiden skulle ha stor nytta av. Efter sina studier blev han kunglig censor och spenderade den mesta tiden med att granska innehållet i böcker för att hitta eventuellt regeringsfientligt material. Äventyraren 1756 anslöt sig d’Eon till ett hemligt nätverk av spioner som kallades Secret du Roi (Den kungliga hemligheten) som arbetade direkt under kung Louis XV personligen, utan regeringens vetande. Monarken skickade honom på ett hemligt uppdrag till Ryssland för att intrigera mot den habsburgska monarkin. Det sägs att han beslutade att förklä sig till dam och kallade sig för Lia de Beaumont för att ha bättre chans att spionera. Tydligen var han så pass övertygande att han anställdes som kammarjungfru åt kejsarinnan själv. Han lyckades med uppdraget och 1757 slöt Ryssland och Frankrike ett avtal om ömsesidiga diplomatiska förbindelser. 1761 återvände d’Eon till Frankrike.

Fäktningsduell med Mademoiselle la chevalière d’Eon vid Carlton House London 1787. © The Library and Museum of Freemasonry, London.

Det kommande året blev han kapten vid dragonerna under marskalken de Brolie och slogs senare under det sjuåriga kriget. Han blev skadad och fick ta emot SaintLouis orden som gjorde honom adlig med titeln chevalier (riddare). År 1763 efter en lyckad förhandling 15

med den brittiska regeringen blev d’Eon utnämnd till ambassadör i London och använde sin nya position som spion för kungen. Han samlade information för en potentiell invasion som ansågs vara ett klumpigt och oöverlagt initiativ av Louis XV som inte ens hans ministrar kände

Historia till. I London levde d’Eon ett storslaget liv och nyttjade på alla sätt sin höga position. Storheter som David Hume och Horace Walpole var ofta sedda gäster hos honom. d’Eon skapade förbindelser på höga nivåer inom den brittiska aristokratin och blev mycket populär genom att skicka stora mängder bourgognevin från sina franska vingårdar (engelskt vin är ju som bekant inte så mycket att skryta med) och njöt i fulla drag av sitt nya ämbete med dess glamour och galanta fester. Men snart börjar d’Eons stjärna dala. En gunstling till madame Pompadour, greve Guerchy, blir utnämnd till ny ambassadör i London. d’Eon blir omedelbart degraderad till ambassadsekreterare och blir retad och utskrattad av greven. Den nya situationen passar naturligtvis d’Eon inte alls. Han blir mycket förargad och beslutar sig att vägra lyda ordern att återvända till Frankrike. I ett brev till kung Louis påstår han att greven försökt droga honom med opium i vinet och på så sätt försökt kidnappa och föra honom ur England. Senare påstår han att greven skulle ha försökt mörda honom. I ett försök att behålla sin position i London publicerar han 1764 en skandalomsusad och mycket populär bok (Lettres, mémoires, et negotiations particulières) med många hemliga detaljer om intrigerna att få honom ur vägen. Där svartmålar han greven av Guerchy och beskriver honom som helt opassande för sitt ämbete. Det blir en jättelik skandal och d’Eon blir berömd. Ingen hade dittills våga skriva så öppet om diplomatiska hemligheter. Men som den spion och diplomat han var visste han också att spara på krutet. De smaskigaste bitarna om kungens hemliga planer att invadera England nämnde han inte. Han behöll detta som en sorts försäkring eller påtryckningsmedel. Mycket riktigt hanterade den franska regeringen honom försiktigt och 1766 fick han av kungen en årlig pension på 12 000 livres (vilket var en hygglig summa på den tiden) som en slags muta för att täppa till munnen på d’Eon. Med invasionsdokumenten i sin hand kunde d’Eon nu hålla kungen i schack. Frimuraren d’Eon blev antagen som frimurare 1768 i The Lodge of Immortality nummer 376 i London som hade sina sammankomster på puben The Crow and the Anchor nära The Strand. Så småningom blev han junior warden (ungefär andre bevakande broder). Det var en av de mest exklusiva

logerna i Europa på den tiden, och för att bli antagen måste man betala en avgift på motsvarande cirka 150 000 kronor i dagens penningvärde. Fastän han hela tiden bar en dragonuniform var det många frimurarbröder och andra som undrade om inte d’Eon var kvinna trots allt. Ryktena om d’Eons kön tog fart och en intensiv vadslagning började. Londons vadhållningsbyråer gjorde goda affärer, och vid toppen av hysterin var 120 000 pund (nära 120 miljoner i dagens svenska kronor) satsade i vadslagning om hans egentliga kön. Efter ett år 16

utan att man kommit sanningen närmare upphörde vadslagningen. En domare slog fast att d’Eon var kvinna, och med det var hans frimurarbana över. Kvinnan 1774, efter kung Louis XV:s död, försökte d’Eon att förhandla fram ett sätt så att han kunde resa hem till Frankrike. Efter en lång förhandling och ett 20 sidor långt avtal tilläts han att återvända till Frankrike. Han fick även behålla sin pension mot att han lämnade över de resterande hemliga handlingarna angående le Secret du Roi.

Historia

Japansk Anime, © TOW UBUKATA • PRODUCTION I.G / Project Chevalier 2006

d’Eon berättade att han fysiskt sett inte var man utan kvinna och krävde att regeringen skulle erkänna honom som kvinna. Kung Louis XVI och hans hov gick med på detta under den förutsättning att han skulle klä sig som det anstår en respektabel dam. d’Eon accepterade förslaget alldenstund kungen erbjöd sig att betala för hela hans (eller hennes) kvinnliga artiklar och dyra klänningar. 1777 återvände d’Eon till Frankrike och levde efter detta helt och hållet som kvinna. Efter detta upphörde

hon att besöka frimurarlogerna av naturliga skäl. 1785 återvände d’Eon till England. Hon hade förlorat sin pension efter den franska revolutionen och blev tvungen att sälja sitt värdefulla bibliotek. För att förbättra sin ekonomi skickade hon ett brev till den nya franska regeringen och erbjöd sig att leda en division av kvinnliga soldater mot habsburgarna, men erbjudandet negligerades totalt. Hon deltog i fäktningsturneringar och dueller (som oftast

aldrig blev av då männen inte ville fäktas med en kvinna) och blev känd som en av de förnämsta fäktarna i hela Europa. Den var en sådan duell som vi såg avbildad i Freemasons´ Hall. Chevalier d’Eon avled utfattig år 1810 i London. Läkare som med den tidens medicinska kunskap (eller okunskap) undersökte kroppen efter hennes död avgjorde att d’Eon anatomiskt var en kvinna. Men det är möjligt att d‘Eon hade Kallmans syndrom, en hormonell avvikelse som gör att en persons kropp aldrig genomgår pubertetsstadiet. Detta skulle kunna ge stöd för att han var man. Trots alla spekulationer får vi nog acceptera d’Eons eget val att bli sedd som kvinna och att därigenom också blev den första kvinnliga frimuraren. Le chevalier d’Eon lever vidare än i dag, åtminstone som en tecknad karaktär i Japan, där han har vunnit stor popularitet. Han eller hon har till och med sin egen fanclub och tv-serie. X Text: John & Atti-La Dahlgren

Källor: Lever, Evelyne; Maurice Lever (19 februari 2009). Le Chevalier d’Éon : Une vie sans queue ni tête. Fayard. pp. 384 pages Le chevalier d’Eon et la guerre de Sept ans: Avec la plume et avec l’epee : roman chronique (French Edition) av Valentin Pikul. Författarna: © John och Atti-La Dahlgren

Resa till Ungern

Besök i en ungersk loge Frimureriet finns i världens alla hörn. Denna gång är det ett besök i Ungerns huvudstad Budapest och ett besök i en ungersk loge.

Floden Donau som den flyter genom Budapest.

an stod där, precis som utlovats. På skylten som han höll i handen stod namnet ”Göran Winqvist” skrivet med stora bokstäver. Det är viktigt att hålla sina löften. Vi befann oss på Budapests – Ferenc Liszts – internationella flygplats. Göran hade haft kontakt med Attila, vår hyresvärd. Denne hade lovat att skicka en man att möta och köra oss till vårt boende i Buda, den västra delen av staden. Sedan vi installerat oss i vår lägenhet informerade Attila oss om kommunikationer och sevärdheter. Han hade även vänligheten att bjuda oss på två olika sorters Palinka, en nationell spritdryck som görs på jästa frukter. Kort och gott var det en bra start på våra fem dagar i staden med ett planerat besök i en ungersk loge. Hungary Drygt en månad tidigare hade vi haft kontakt med Per G Olson vid Ordens utrikesavdelning. Han hade för att möjliggöra vårt möte med några av de 400 bröderna i Ungern ordnat en kontaktperson för oss, nämligen Deputy Grand Secretary David Schwezoff, Symbolic Grand Lodge of

Hungary. Broder David lämnade oss en vägbeskrivning till en adress att besöka för att under en kväll kunna närvara vid logearbetet i Sas Lodge No. 5. Broder Peter, logens sekreterare, var varskodd om vår ankomst och tog vänligt emot oss. Broder Tamas tog därefter över och biträdde oss genom att översätta till engelska vad som avhandlades under kvällens logearbete samt vid brödramåltiden. Logearbetet som genomfördes i grad I skiljde sig en hel del från vad som är brukligt i Sverige. Det var en mycket intressant och trevlig loge. Efter logen följde en brödramåltid i de lokaler som man disponerade. Stämningen var mycket god och som kvällens ämne diskuterades bland annat böckernas värld och hur bröderna tog del av denna. Vi framförde ett varmt tack till våra ungerska bröder för deras vänliga mottagande och också en hälsning från logen Lejonet och Kronan i Göteborg. Som ett tecken på vår uppskattning överlämnade vi en present, en ljusstake i glas, till logens ordförande mästare, broder András. Termalbad Ungern är känt för sina termalbad, varmt vatten från underjordiska källor. Det finns 18

Bröder Göran Winqvist och Håkan Frostman på logebesök.

ett stort antal ”spa”-anläggningar. Genom våra ungerska bröder blev vi rekommenderade ett särskilt sådant, Rudas. Även vår hyresvärd föreslog detta bad som Budapestborna besökte med förkärlek. De äldsta delarna av Rudas termalbad är från mitten på 1500-talet då Ungern var en del av det ottomanska riket. Det fanns flera bassänger med olika temperaturer. Själva föredrog vi baden med 38 och 42 grader

Resa till Ungern

Det magnifika Széchenyibadet vilar som en stor gräddig badtårta mitt i stadsparken i Budapest.

varmt vatten och att samtidigt ligga och titta upp i kupolen ovanför och se ljuset strila ner genom de olikfärgade glasen måste upplevas. Måndagar – fredagar var endast män tillåtna medan det var

”mixed” på helgerna. Efter badet intog vi en härlig gulaschsoppa vilket självklart är nödvändigt vid ett besök i det härliga Ungern, precis som att dricka ett Tokajervin tillsammans med mögelost.

Vi hann också med att besöka världens näst största synagoga, Dohánygatans synagoga. En imponerande byggnad som med sina utställningar, gravstenar och andra installationer blev en påminnelse om andra världskrigets fasor som också drabbade frimureriet. Frimureriet som hade förbjudits kunde först återupptas 1989 sedan den så kallade Järnridån rivits. Donau Sista kvällen avrundade vi vårt besök i den vackra staden med en båttur på Donau. Det var en välförtjänt vila efter allt promenerande. Under turen som varade två timmar serverades mat och vin och stadens alla belysta byggnader och broar var en fantastisk avslutning på vår resa till bröderna i Ungern. Vi kan varmt rekommendera en resa med logebesök i Budapest. X

Text: Göran Winqvist och Håkan Frostman / Göteborg Bröder grad VII Skånska Provinsiallogen

Donau i aftonskrud.

Vinjett

Athos

– en dröm blir verklighet

Berget är besegrat.

Resa till Grekland

Munkstaten Athos sedd från bergets topp.

Under ett flertal besök till klosterhalvön Athos i Grekland har jag närt drömmen att en dag klara av att nå Athosbergets topp på 2033 m över havsytan. Berget Athos heter Agio Oros (’Αγιο ’ορος) på grekiska och betyder det Heliga Berget.

thos som är den östligaste av tre halvöar som sticker ut i Egeiska havet är ca 60 km lång och ca 12 km bred. Ute på halvöns södra spets finns berget som gett namn åt hela halvön. Det sägs, att det funnits munkar allt ifrån 200-talet. Men det första dokumenterade klostret uppfördes i mitten på 900-talet. Klostret heter Megisti Lavra. Det är störst av 20 huvudkloster, som finns på Athos. Dessutom finns där ca 20 underkloster, så kallade skitor. Och så ett för mig okänt antal eremitmunkar som bor helt i avskildhet. De vådligaste platserna där man kan se eremiters boställen är längs sydvästra bergväggen utmed havet. Enda färdvägen till dem är repstegar de sista 20–50 metrarna. ”Munkrepubliken” Athos har en särställning inom EU. Att ta sig till Athos föregås av en visumansökan, ett diamonitirion. Antalet besökare per dag begränsas till ca 100 män. Inga kvinnor får besöka Athos.

I oktober i fjol var vi en grupp bröder på Athos. När vi närmade oss klosterhalvöns hamnstad Dafni, tittade jag upp mot bergets molnfria topp. Då beslöt jag mig för att dit upp vill jag nästa år. Och så blev det. Senhösten 2017 stötte jag ihop med broder Peter Heinström. Jag frågade om han kommer med på äventyret, att klättra upp till Athos topp. Broder Peter tvekade. Han sov på saken och återkom: När far vi? Vårt diamonitirion fick vi i god tid. Vi fick rätten att komma till Athos den 3 maj för att övernatta tre nätter. Men sedan kom en motgång. Man skall komma överens med respektive kloster om vilken natt man kan vistas hos dem. För att kunna bestiga berget inom rimlig tid den ljusa tiden på dygnet, och hinna till ett kloster innan det stänger sina portar kl. 19, måste vi utesluta de flesta kloster. Det första klostret Megisti Lavra svarade jakande. Tre följande kloster medde21

lade att det var fullsatt. Vårt sista halmstrå skitan Anna svarade inte överhuvudtaget. Nu uppstod frågan, skall vi försöka ihärdigt få besked med risk att få ett nekande svar. Och då inte ha någon övernattning alls natten innan vår bergsvandring börjar. Eller chansar vi på att de tar emot oss? Efter en kort rådplägning beslöt vi oss att ta chansen. Ett annat osäkerhetsmoment var vädret, som har en avgörande betydelse för projektets genomförande. Prognoserna var pirriga. Men vi hade en sagolik tur med sol och ljumma lätta vindar. Enda regnskuren kom 10 minuter innan vi steg ombord på färjan tillbaka till fastlandet. Strapatser Vandringen startade från Megisti Lavra den 4 maj tidigt på morgonen, det vill säga efter gudstjänsten kl. 04.00 och morgonmålet, som avslutades ca kl. 7.30. Vi hade planerat att vandra ca 13 km till ski-

Resa till Grekland

Sovsalen i Megistis Lavras.

tan Anna längs en stig som slingrar sig runt Athos sydspets. Stigen går under de första 6 km jämt stigande till 870 m höjd. Därefter blir terrängen mera varierande både i nivåskillnader och i gångbarhet. Det visade sig att ju närmare vi kom skitan Anna, desto mer krävande blev stigen. Mycket branta nivåskillnader och fullt av lösa stenar. Vi passerade Stavros pass. Det är stället där stigen upp till toppen börjar. Då hade vi ännu framför oss vandringen ner till skitan Anna för övernattning. Och enligt planen samma utmanande väg tillbaka följande morgon för att komma till Stavros och sedan stigen upp till toppen. Broder Peter började av två skäl ifrågasätta vår möjlighet att nå toppen. För det första visste vi inte om vi fick övernatta på skitan Anna. Och för det andra var det en så stor utmaning att gå stigen från Anna till Stavros, att vägen till toppen kunde bli för svår att genomföra på en dag. Broder Peters förslag var att vi vänder om och börjar ännu samma dag klättringen mot toppen. Vi klättrar så länge det är ljust, eller tills vi kommer till kapellet Panagia på 1500 m höjd. Tanken att övernatta ute utan tält, sovsäck eller annat skydd var för mig en aning skrämmande. I Athos-skogarna finns både vildsvin och varg. Men broder Peter som var gammal scout hade planerna klara för övernattning i naturen. Med jämna mellanrum såg han fina lägerplatser. Men ju högre vi kom dess glesare blev det med bra platser, också enligt honom. Vi nådde kapellet Panagia just före solnedgången. Då var vi helt slutkörda. Vi

Kapellet Panagia på 1500 m höjd.

 Joje på stenig stig och  Peter i branten.

hade vandrat i närmare tolv timmar i krävande terräng. Vi visste inte om vi kommer in i kapellet och om det ordnar sig med sovplats. Det är ett kapell, som inte är i aktiv användning. På plats fanns redan ett sällskap med munkar och pilgrimer från det ryska klost ret Panteleimonos. De hade kommit ridande på mulåsnor. Vi hälsades välkomna. De sporde vilka vi var och hur vi tänkte övernatta. Jag sade att vi är från Finland och jag är ortodox kristen. Förbrödring uppstod. Två ryska pilgrimer beslöt sig för att sova utomhus. Vi fick deras platser. På kvällen blev jag inbjuden till ryssarnas 22

gemensamma liturgi, som var speciell på så vis att alla närvarande fick myrrasmörjelse. Det var en mycket fin och speciell upplevelse. Nästa morgon i gryningen påbörjade vi sista etappen mot toppen. Höjdskillnaden var bara dryga 500 m och stigen ca 1700 m lång. Men vi fick ta tid på oss. Luften var betydligt tunnare på den här höjden. Det krävde täta vilopauser. Stigen var full av lösa stenar och lutningen var emellanåt säkert närmare 40 grader. Det höll på att gå på tok, då jag stannade och vände mig om för att höra vad broder Peter sade, och höll på att ramla baklänges.

Resa till Grekland Det var en obeskrivbar känsla, som strömmade genom mig när vi nådde toppen av det Heliga Berget. Jag tror det var en blandning av känslan av att ha klarat av det rent fysiskt och den längtan och vördnad för det heliga som finns över hela Athos. En höjdpunkt (bildligt talat) i mitt liv. Vänliga munkar Efter att ha beundrat utsikten, vilat och ätit en anspråkslös måltid, började vi vandringen nerför berget. Till en början kändes det helt bra, men all övning och fysiska förberedelser till trots så kan ingen övning ens påminna om vad det innebär att komma nerför den branta sluttningen timme efter timme. Knäna värkte. Höften värkte. Låren skakade. Vi stannade ofta, vilade, drack vatten, åt nötter och stretchade. Och ner kom vi. Väl i klostret var vi såpass trötta att ett

nej inte fanns i tankevärlden. Ett mottagande, ”ni ryms inte här i natt” hade lett till stor förtvivlan. Vi hade ju bokat natten innan på skitan Anna. Och den här aktuella natten på klostret S:t Paul, vilket hade inneburit ca två timmar ytterligare vandring nerför berget. Den gode munken såg antagligen på oss att gossarna var helt slut. Efter att han först fått läxa upp oss, för att vi inte kom dagen innan då han hade väntat på oss, så ordnade han med bäddplatser och sedvanlig välkomstceremoni: ett glas raki, marmelad och kaffe. Det smakade underbart. I synnerhet kaffet. Följande morgon var en stor pina. Att gå över tröskeln till rummet kändes i hela kroppen. Och framför oss hade vi 1735 trappsteg (broder Guy Catani har räknat stegen vid ett tidigare besök där) ner till hamnen. De första hundra stegen var en

mardröm. Men sedan började muskelkramperna ge efter så pass mycket, att vi kunde ta resten av trapporna med en viss värdighet. Väl framme i Ouranoupolis kunde vi för första gången städa upp oss. Och få på byteskläderna, som vi lämnat på hotellet. Sedan brödramåltid på sedvanligt sätt. Och en jättegod natt mellan rena lakan och en relativt mjuk säng. Mina bröder, det var en oförglömlig resa. Envar som känner på sig att anta utmaningen, hör av er. Det finns en risk att jag gör det här en gång till! X Text: GEORG LILJESTRAND, X Foto: PETER HEINSTRÖM & GEORG LILJESTRAND Har tidigare publicerats i Föreningsbandet.

Nutiden möter traditionen.

SANKT JOHANNESLOGEN www.sydkorset.com VÄLKOMMEN TILL SPANIEN! 23

Historia

Korstågen – hur började de? Alla känner vi till korstågens existens till den heliga landet. Men hur började dessa korståg egentligen och vad var deras upprinnelse?

rdensväsen i allmänhet, och kristna ordenssammanslutningar i synnerhet, är nära länkade till korstågen, som inleddes på 1090-talet och i hundratals år fördystrade relationerna mellan kristenheten och islam. Faktum är att korståget, det heliga kriget i kristen tradition, också kom att prägla kristnas relationer till andra kristna. Korståg predikades, och utkämpades, mot grekisk- och ryskortodoxa, mot påvefientliga katoliker (till exempel tyska kejsare), upproriska bönder, kätterska husiter och albigenser, med flera. Men varför? I Nya testamentet är kristendomen pacifistisk. Det är ”vänd andra kinden till”, botande av sjuka och predikande som gäller, inte aggressiv svärdsmission. Hur kunde tanken på korståg utvecklas i en religion som inledningsvis tog fullständigt avstånd från våldsutövande? Våldsmotståndare Ett vanligt resonemang är att utgå från 300-talet, då kristendomen blev romersk statsreligion och biskoparna tvingades åta sig världsliga ämbetsuppdrag. I takt med att religionen blev officiell riksideologi blev det, har man menat, omöjligt att hålla fast vid gamla ideal. Men detta är att förenkla historien kraftigt. Många präster förblev inbitna våldsmotståndare hela medel tiden igenom, och är så än idag. Det är inte svårt att hitta kyrkomän som tagit initiativ till fredsrörelser och använt hela sin andliga makt till att mildra stormannavrede och rädda liv. För att hitta svaret måste vi rikta sökarljuset mot

samhället som sådant, inte mot den senromerska och tidigmedeltida statsmakten. Ytterst bottnade korstågen i en anpassning till de levnadsmönster och tankesätt som kännetecknade den tidiga medeltidens Europa. Efter det västromerska rikets sönderfall genomgick Europa en djupgående militarisering. Samtidigt som arméerna kraftigt minskade i storlek – en konsekvens av att skatteväsendet urholkades – ökade var mans förtrolighet med vapen. Bönder, köpmän och hantverkare fick ta hand om sitt försvar själva, och deras civila ledare blev per automatik också deras mi-

Augustine av Hippo, av Sandro Botticelli.

litära. I dokument från 700-talets Italien benämns salthandlare milites, ”soldater”, eftersom det ansågs självklart att de var beredda att skydda sina laster med vapen. Den krigiska andan är till och med uppenbar i västeuropeiska helgonbiografier, där vi kan läsa om hur nunnorna drillades i strikt disciplin inför kriget mot Satan.

Auktoritet Sett mot denna bakgrund är det inte underligt att också teologin omformades i krigisk riktning. Den mest inflytelserike av alla västliga kyrkofäder, Augustinus av Hippo, som var verksam i början av 400-talet, formulerade en teori om det ”rättfärdiga kriget” (lat. bellum iustum). Teorin förutsatte att någon av parterna hade ådragit sig krigsskuld, det vill säga var mer skyldig till våldet än den andra parten. Den som försvarade sig mot en skyldig angripare kunde inte, resonerade Augustinus, fördömas på grundval av fiendens synder. För att avgöra om ett krig var att betrakta som rättfärdigt måste man begrunda omständigheterna kring dess ursprung samt de stridande parternas motiv. Regler måste följas. En legitim auktoritet måste ta ansvar för kriget, och det måste finnas en hedervärd orsak till att kämpa. I och med detta konstaPåve Urban II predikar Det Första Korståget på Clermonts Marknadsplats. 24

Historia

Erövring av Jerusalem (1099).

terande var det inte svårt för Augustinus att gå ett steg längre, från bellum iustum till bellum Deo auctore, ett ”krig sanktionerat av Gud”. Men kyrkofadern betraktade kriget som en sista utväg, och han accepterade inte möjligheten att använda ”krig sanktionerade av Gud” för att utbreda kristendomen till nya territorier. Denna tanke möter vi istället hos Gregorius I ”den store”, påve i Rom från år 590 till år 604. Gregorius accepterade nödvändigheten i att kriga mot hedningar och därmed bereda vägen för deras frälsning. Nordtyskland Successivt lärde sig furstarna att utbreda sina kristna välden med både ord och svärd. En av nyckelpersonerna var 600-talsmissionären Amandus, som samarbetade med de frankiska kungarna. Amandus tog initiativ till våldsamt utbredande av kristendomen bland människor som inte tidigare varit kristna, en typ av mission som anammades med entusiasm av Karl den store under dennes fälttåg i nuvarande Nordtyskland i slutet av 700-talet. Karls massakrer av hedniska motståndare var så omfattande att prästerna protesterade mot övergreppen, men Karl var övertygad om att han gjorde rätt, att han förde krig till Guds ära när han lät hedningarna välja mellan dopet och döden.

I nästa skede blev det ännu lättare för biskopar att sanktionera våld. 800- och 900-talen var oroliga. När vikingar, ungrare och saracener drog härjande fram till sjöss och till lands tvingades kyrkans män ideligen ta ställning till behovet av militärt självförsvar. Eld måste bekämpas med eld. Alla fann det lovvärt att värja sig mot fientliga krigare som anlänt i ryttarskaror eller i långskepp för att plundra kloster och försätta kvinnor och barn i slaveri. Uppkomsten av idén om det kristna heliga kriget var alltså inget isolerat fenomen. Fanor och vapen välsignades för att skänka bärarna lycka och framgång. Riddaridealet utvecklades, med kyrkliga dubbningsritualer och andligt hederskodex. Svärdet och korset blev två sidor av samma andliga mynt. Slutpunkten i utvecklingen nåddes på 1090-talet, då påven godkände korståget som fenomen. Denna avgörande fas har varit föremål för omfattande forskning. Många av 1900-talets historiker har trott sig kunna urskilja två stora traditionskomplex bakom korstågstanken – dels praktiserandet av svärdsmission, dels utvecklingen av pilgrimsfärden inom folkfromheten. Båda dessa företeelser sammansmälte i slutet av 1000-talet, då korståget växte fram som en väpnad pilgrimsfärd. En centralgestalt i den idéhistoriska ut25

vecklingen var Gregorius VII, påve mellan 1073 och 1085. Gregorius huvudfiende, den tysk-romerske kejsaren Henrik IV, var katolik, men det hindrade inte Gregorius från att uppmana samtliga rättrogna att gripa till vapen mot honom. Om heliga krig, påbjudna av påven, kunde föras mot katolska tyskar – varför inte också mot otrogna som förtryckte kristna och ockuperade Jerusalem? Gregorius VII utvecklade själv en tankegång om det rättfärdiga kriget som en alternativ form av botgöring och pilgrimsfärd, och han drömde om att leda väpnade styrkor österut och strida mot islam. I och med det kom krigandet till Guds ära att förknippas med syndaförlåtelse. Sådan var situationen när påven Urban II höll sin ryktbara första korstågspredikan den 27 november 1095. Den som tog korset för att strida i Guds krig gjorde sig enligt påven förtjänt av frälsning: som korsfarare kunde en riddare göra bot genom att excellera i det dödande han var bra på. För de västeuropeiska ädlingar som levde med krig och fejd runtom hörnet blev korståget därmed den idealiska formen för kristet handlande. Resten är historia. X Text: Dick Harrison

Föreläsning

Harrison på besök i Borås Han är professor i historia vid Lunds universitet och även en av Frimurarens externa skribenter. Ibland beger sig dock Dick Harrison ut och föreläser. Den 14 november var han på besök hos bröderna i Astraea i Borås och givetvis var Frimuraren på plats.

Dick Harrison fick blommor efter avslutad föreläsning i Borås.

an är lång. Han är till och med ofantligt lång. Och smal. Väldigt smal och det förstärker enbart det långa intrycket man får av Dick Harrison. ”Ja, jisses så lång han är och det är inte alls så som jag föreställt mig honom” hinner i varje fall undertecknad tänka innan ett handfast handslag från vederbörande liksom rycker tag och väcker liv i dagdrömmaren. – Hej! Dick Harrison, trevligt att träffas och att få ett ansikte på redaktör´n.

Korsfarare På programmet stod det Föreläsning och efterföljande mingel med snittar och dryck. Kan en onsdagskväll fördrivas mer trivsamt? Knappast. På föreläsningsmenyn fanns Nordiska korsfarare. Har sådana verkligen funnits? Inte om man frågar Herman Lindqvist eller Jan Guillou. De svarar tveklöst nej på den frågan. I varje fall var det så innan Dick Harrison skrev sin bok Gud vill det! där han redovisar den ena historiska källan efter den andra och formligen omintetgör dem som hävdar att så är fallet. Alltså att nordiska korsfarare aldrig existerat. Journalister har sina källor och sitt sätt att redovisa fakta och att vara källkritiska

till det de hittar eller inte hittar. Forskare har helt andra sätt att behandla och hitta historiskt material. Dick Harrison är historiker och inte journalist. Det som skiljer honom från andra historiker är att han kan skriva på ett sätt som gör de fakta han redovisar både lättillgängliga och begripliga. Historikern Peter Englund får ursäkta, men tegelstenstjocka böcker som ideligen slår en i huvudet när de ska fungera som lite nattlektyr innan resan till drömmarnas land är allt annat än roligt. Kung Sigurd Men denna onsdagskväll handlade inte om litteratur, även om sådan fanns att köpa tillverkad av både Dick Harrisons och hustrun Katarina Harrison Lindberghs penna. Denna kväll gick i föreläsningens tecken. Kanske är Dick Harrison van att föreläsa i en stor aula. Denna kväll uppfyllde i varje fall hela hans stämma logelokalen hos Astraea och frågan är om det verkligen hade behövts någon förstärkning av hans röstresurser. Det vi som åhörare fick höra var mer eller mindre ett eldigt brandtal för att nordiska korsriddare faktiskt existerat. Allt berättat med en ovanligt rapp tunga och kryddat med magnifikt roliga utläggningar som inte sällan innehöll en och annan verbal tackling à la Kronwal26

lare i riktning mot dem som sagt sig inte hittat bevis för dessa korsfarares existens. Vilken europeisk kung var först med att sätta sin fot i det heliga landet med hjälp av ett korståg? Svar: kung Sigurd Jorsalafarare och året var 1108. Allt enligt en ivrigt gestikulerande Dick Harrison vars långa armar nästan nådde lokalens kortsidor. Efter föreläsningen blev det frågor från publiken, varav en besvarades av Dick med en motfråga: – Vilka skriver historien? Vinnarna! Vet ni förresten att Marks kommun (ligger några mil utanför Borås) var en autonom stat under Medeltiden? När jag berättade detta för kommunstyrelsens ordförande tappade han hakan, men det är en helt annan föreläsning – för dessa små självstyrande stater fanns på flera håll i Sverige, men det berättas det inte om i våra historieböcker. Har ni hört talas om dessa före ikväll? Ett dovt mumlande nej hördes från oss åhörare. Spännande? Absolut! Intressant. Kvällen hos Astraea avslutades med boksignering och mingel. Och… kommer Dick Harrison till en plats nära dig och föreläser. Gör ett besök. Du kommer inte att bli missbelåten. X Text & Bild: Ulf Hjelting

SVENSKA FRIMURARE ORDEN Informationsdirektoriet

H AR DU TILLGÅNG TILL OR DENS INFOR M ATIONSM ATER I A L? Under hösten 2018 lanserade Orden ett helt nytt informationsmaterial i form av broschyr, folder och PowerPointpresentation. Detta material riktar sig dels till potentiella medlemmar, dels till en intresserad allmänhet.

Folder och broschyr finns hos fördelningskanslierna. Informationsdirketoriet kommer att låta trycka upp nya upplagor på löpande basis. PowerPointpresentationen finns på Ordens hemsida och är tillgänglig när du loggat in.

ROTARY CAVA GIRÓ RIBOT BRUT NATURE Art. nr. 78246 Pris: 178 kr

Lagrad i 36 månader på jästbädd. Klar och fin ljusgul färg, fina små bubblor. Citrusdoft samt toner av rostade mandlar, vildblommig honung och torkade örter. Balanserad och avrundad syra och fin brödighet. Torr, frisk och fin smak med inslag av citrusfrukt, rostade toner och torkade frukter. Passar som Apéritif, till kalla förrätter och hors d’ouvres, samt till alla typer av fisk och skaldjur. Serveras vid 4–6° C. 50 % Macabeo , 30 % Xarel.lo, 20 % Parellada 15 kr/flaska Rotary Cava Giró Ribot skänks till Rotarys välgörenhetsarbete för bekämpning av polio. Vinerna finns i Systembolagets beställningssortiment. Hela vårt sortiment hittar du på samplex.se

SAMPLEX

Alkohol är beroendeframkallande 27

Seminarium

Transitionsmedicin mot kroniska sjukdomar Ett seminiarum har genomförts vid Svenska Läkarsällskapets lokaler i Stockholm. Denna gång handlade det om transitionsmedicin och dess kunskapsläge.

nsatser från två av Ordens närstående välfärdsinrättningar var avgörande för genomförandet av detta symposium. Stiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm (SFBS) som stöttar barnmedicinsk forskning med cirka tio mkr varje år och Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse (FMS) som arbetar med inriktning mot de äldres behov och idag lämnar drygt elva miljoner kronor till geriatrisk forskning. Bägge stiftelsernas forskningsbidrag är inriktade mot patientnära projekt. Förutom dessa stora och viktiga forskningsbidrag stöder SFBS arbete med utsatta barn och ungdomar och FMS lämnar stöd till behövande. För mer information se www.frimurarorden.se. Vårdprogram I år har stiftelserna beslutat att tillsammans med Karolinska Institutet (KI) och karolinska Universitetssjukhuset (KUS) arrangera ett symposium om transitionsmedicin. Det handlar om transition, det vill säga övergången hos ungdomar med kroniska sjukdomar, till vuxenvärlden. Med allt bättre barnsjukvård överlever barn med allvarliga och sällsynta sjukdomar för vilket det tidigare inte funnits kompetens eller vårdprogram inom vuxenvärlden. För många ungdomar och deras familjer är denna transition traumatisk och kan i värsta fall leda in i en otydlig framtid med bristande sjukvård. Syftet med symposiet var att belysa kunskapsläget om transition. Hur påverkas detta då man i ungdomen har en kronisk sjukdom? Vad finns det för barriärer inom sjukvården och samhället? Vad finns det för goda nationella och internationella exempel? Ungefär tio procent av ungdomarna i Sverige och Finland har kroniska hälsoproblem där frågeställningar om transition blir uppenbara och antalet ökar ständigt. Exempel på detta är diabetes, kronisk inflammatorisk tarmsjukdom (Crohn´s sjukdom och ulcerös kolit), reumatisk sjukdom, transplanta-

tion, hjärt- och lungsjukdomar, neurologiska sjukdomar, neuropsykiatriska tillstånd, svår fetmasjukdom, svåra allergier med astma och cancer. Föreläsare Kunskaperna och rutinerna om överförande av barn och ungdomar till vuxenvården med kroniska sjukdomar (”transitionen”) är mycket ojämnt utvecklade och fördelade i Sverige. Inom vissa områden finns både kunskap och resurser men inom andra områden saknas det helt. Målgruppen för symposiet var personal och beslutsfattare inom hälso- och sjukvården, såväl inom barn- som ungdoms- och vuxenvård. Som föreläsare hade inbjudits de främsta inom fältet, både forskare och kliniker, som sysslar med transition. Dessutom var beslutsfattare inom offentlig vård inbjudna. Symposiet genomfördes under en hel dag i Svenska Läkaresällskapets lokaler i Stockholm och lockade 120 deltagare, varav cirka 1/3 var läkare och 1/3 sjuksköterskor. I övrigt deltog sjukgymnaster, tandläkare, arbetsterapeuter, psykologer Program

Introduktion, Välkommen Carl- Gustaf Piehl, ordf. SFBS Bo Lindquist docent vetenskaplig sekr. SFBS Evidence based strategies promoting transition Erik W Carter, prof Nashville, USA Mental health problems among adolescents – a trend perspective Curt Hagquist, prof Karlstad Late effects of childhood cancer and transition into the adult world Adam Glaser, prof Leeds, UK Transition after childhood cancer in Sweden Marianne Jarfelt, docent Göteborg Transition after congenital heart malformations Ulf Thilén, docent Lund Transition and transfer for rare inherited disorders of metabolism Elaine Murphy, prof London, UK

och hälsoekonomer och sjukvårdsledande personal. Dessutom var det glädjande att Ordens högsta ledning var representerad med Ordens Stormästare Anders Strömberg, Stormästarens prokurator Ingmar Börjesson och Stormästarens ståthållare, Göran Karlsson, som dessutom är vice ordf. i SFBS och därutöver ingick i symposiets styrgrupp. Eftersom flera internationella föreläsare deltog både med egna föredrag och i diskussionerna genomfördes hela symposiet på engelska. Det skall understrykas att den absoluta toppen av föreläsare var inbjudna. Programmet bestod av föreläsningar och diskussioner där vi även i några avsnitt använde mentometerteknik för att få direkt input från auditoriet i diskussionen. Denna elektroniska teknik används ju ofta för rösträkning inte minst i tv-program etcetera och ger en ögonblicksbild av deltagarnas inställning till ställda frågor eller påståenden. Innehåll Ordförande i SFBS Carl-Gustaf Piehl hälsade välkommen, öppnade symposiet

Young adult clinic: a transition program to promote autonomy in young adults with a childhood onset disability Wilma van der Slot, prof Rotterdam, The Netherlands Cerebral palsy in adults Kristina Tedrof, docent Stockholm Transition and paediatric liver disease Björn Fischler, docent Stockholm Stepstones – the Swedish Transition Project Supporting Teenagers with Chronic Conditions Åsa Burström, MD Stockholm och Philip Moons, prof Leuven, Belgium Paneldiskussion Svante Norgren, MD, livmedikus och Lars Torsten Larsson, docent, Stockholm

Vinjett

Från vänster till höger: Carl-Gustaf Piehl, ordförande i SFBS; Wilma van der Slot, Rotterdam, Holland; Adam Glaser, Leeds UK; Kristina Tedroff, Stockholm; Marianne Jarfelt, Göteborg; Erik W Carter, Nashville, USA; Curt Hagqvist, Karlstad; Philip Moons, Leuven, Belgium; Peter Möller, ordförande i FMS; Bo Lindquist, vetenskaplig sekreterare; Göran Karlsson, vice ordförande i SFBS.

och lämnade kort information om Stiftelsens historik och koppling till frimureriet. Motsvarande information lämnades under dagen av ordförande i FMS, Peter Möller. Dagen inleddes med två mycket gedigna och uppskattade föredrag om basfakta och generella frågeställningar om transition av professor Erik W Carter, Nashville USA och den svenska professorn i folkhälsovetenskap i Karlstad, Curt Hagquist. Därefter presenterades flera exempel på transition med klinisk inriktning exemplifierad med cancer, neurologi metabola sjukdomar och leversjukdomar. Dagen avslutades med en livlig och engagerad delvis mentometerstödd diskussion med auditoriet under ledning av livmedikus Svante Norgren, temachef inom Barn- och Kvinnosjukvård på Karolinska Universitets-

sjukhuset och Lars-Torsten Larsson, chef för Avdelningen för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvård, Socialstyrelsen. Erfarenheter Transition är ett stort och svårt problemområde med betydelse för många patienter med kroniska sjukdomar. Dessutom ökar området i omfattning i takt med medicinens framsteg. Hur skall patienterna med olika kroniska sjukdomar och tillstånd tas om hand och behandlas på bästa sätt under övergången från ungdomsperioden till vuxenfasen? Transition är exempel på ett område som måste utvecklas och samverkan måste ske mellan forskning och klinisk verksamhet och inte minst organisatoriskt. Symposiet var unikt av flera skäl. Dels har ett liknande symposium om 29

transition inte genomförts i Sverige tidigare, dels var modellen med samverkan mellan FMS, SFBS, KI och KUS ny och avgörande för symposiets organisation och genomförande. Intresset för att delta var glädjande med många besökande och bred representation av många yrkeskategorier och även om detta är om inte unikt så ger det en viktig signal. Stiftelsernas insatser bestod av ekonomiskt stöd och dessutom mycket aktivt arbete med utformningen av symposiets innehåll och praktiska genomförande. Genom symposiet skapades en vetenskaplig mötesplats som förhoppningsvis får betydelse för fortsatta aktiviteter och utveckling inom transitionsmedicin. X Text: Bo Lindquist

Personporträtt

Barnläkare och frimurare med fokus på Caritas Bo Lindquist har varit aktiv i Svea de senaste 15 åren. Under alla dessa år har han varit aktiv och drivande i en av Ordens största dygder – barmhärtighet. Bo har utan överdrift varit med och format Caritasverksamhet och han har drivit olika frågor genom sin plats i Barmhärtighetsdirektoriet.

o Lindquist hade sin inriktning klar redan när han bestämde sitt valspråk år 1983 ”Ge ditt bästa” och riddarnamnet ”Riddare av omsorgen”. Både valspråket och riddarnamnet har präglat hans värderingar och uppdrag, såväl inom frimureriet som i den allmänna världen. Bo har varken snålat med sig själv eller pengar när det handlat om värdiga och angelägna ändamål. Läkarutbildning – Jag är född den 21 september 1941 och docent i pediatrik (barnsjukdomar). Efter läkarutbildning i Uppsala har jag arbetat som barnläkare på sjukhus i 37 år och i öppen vård fem år. Forskning om magoch tarmsjukdomar hos barn, tarmens bakterieflora och svåra infektioner hos barn ledde till disputation i Lund 1980. Jag har ägnat mig mycket åt undervisning och forskning och haft många uppdrag i barnläkarsammanslutningar och specialitetsföreningar. Under några år har jag tjänstgjort, forskat och undervisat i USA och då var jag även medlem i en amerikansk frimurarenhet (Blue lodge) som lustigt nog heter Caritas, säger Bo Lindquist. Eftersom Bo framför allt arbetat med kroniskt sjuka och svårt sjuka barn har han ofta fått långvarig kontakt med barnen, deras anhöriga, föräldrar, syskon och kompisar. – Det har ofta handlat om att försöka ge stöd och hjälp till förtvivlade patienter och närstående. Under åren har jag lärt mig att även om den medicinska situa tionen är synnerligen dyster och prognosen ser mörk ut, kan man som medmänniska och läkare alltid göra något av värde för den sjuke och de närstående. Men det krävs alltid engagemang och fantasi samtidigt som man måste vara rak, ärlig och pålitlig. Jag måste försöka förvalta det för-

Broder Bo Lindquist.

troende som patienten och de närstående ger mig. Jag tillhör de privilegierade, som kan säga, att jag att har alltid trivts med mitt arbete och jag har aldrig tvivlat på mitt yrkesval. Stjärnfonden Få känner till att Bo har startat och varit med om att bygga upp flera olika välkända verksamheter i den allmänna världen: – Tillsammans med några svenska idrottsstjärnor har jag startat Stjärnfonden. Det var ishockeyspelaren Bengt-Åke Gustafsson som kontaktade mig och han tillsammans med en grupp kända elitidrottare bidrog med olika insatser, som gav pengar, så att vi snabbt fick igång Stjärnfonden. Avsikten var att avkastningen skall gå till cancersjuka barn och deras anhöriga för att bidra till att förbättra den sjukdomspräglade vardagen. 30

– Familjen Lederhausen, som grundade Ronald Mac Donald Fonden hjälpte mig att få igång Ronald Mac Donald Apartment i Örebro. Det blev en liten välskött våning alldeles utanför sjukhusområdet, där de anhöriga och ibland också de svårt sjuka barnen kunde bo nära sjukhuset i en hemliknande miljö. Det var framför allt av värde för sjuka barn som behövde komma till sjukhuset en eller flera gånger varje dag för behandling men egentligen inte behövde ligga i en sjukhussäng. Familjen Lederhausen stod således för de initiala investeringarna men vi fick landstinget att stå för driften. Jag är fortfarande stolt över att verksamheten, som vi kallar Ljuspunkten, fungerar så bra även idag. – Min Stora Dag grundades 2000 på Huddinge av Claire Rosvall och Martine Rinman. Jag var medicinskt ansvarig för verksamheten de första 12 åren. Min Stora Dag försöker hjälpa svårt sjuka barn och deras anhöriga med sådant som sjukvården och samhället inte gör och kanske inte kan eller skall göra. Men med lite pengar, med engagemang och idérikedom kan man skapa tilläggsvärden för de svårt sjuka barnen och sätta guldkant på den grå tillvaron. Barnet får önska fritt och vi i Min Stora Dag försöker uppfylla barnets önskan. Ibland är önskningarna fullständigt orealistiska och ibland önskar sig barnet något som är möjligt att realisera. Men det viktiga är att dessa barn som lever i en vardag helt är präglad av sjukdomen, behandlingar och provtagningar visar så tydligt glädje, förväntan och hopp av att få drömma och önska. – Styrelsen leddes av Marcus Storch. Han framhöll för mig att Min Stora Dag inte enbart fick bli en Stockholmsföreteelse. Vi spred därför verksamheten och kunde arbeta upp kontakter på varje barn-

Personporträtt klinik i landet. Det ingår också en stor volontärverksamhet, som möjliggör en fungerande verksamhet. Marknadsföringen och exponeringen ute i samhället har varit bra. Min Stora Dag fungerar bra, har god ekonomi och fått viktiga bidrag från enskilda, företag och organisationer. – Under många år har jag varit engagerad i något som heter Kultursjukhuset, som bedriver sjukhusclowneri och berättarverksamhet på barnsjukhusen i Stockholm. Kultursjukhuset har under många år erhållit stora och viktiga ekonomiska bidrag från Stiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm (SFBS). Clownerna på barnsjukhusen väcker glädje och hjälper de svårt sjuka barnen att hantera oro och förtvivlan och hjälper till med förberedelse inför behandling. Frimureriet – Jag recipierade i SJL Engelbrecht i november 1974 och fick grad X i VPL 1994. Ämbetsman sedan 1976 som IB, S, CM och DM i SJL Engelbrecht. O för Örebro Kapitelbröder, ÖBB i VPL samt därefter tjänstgjort som K, ÖBB och ADPM i Svea till 2010. – Jag har tjänstgjort under tre provinsialmästare i Svea (Ingmar Börjesson, Bengt Falk och Bo Hansson) som alla tre poängterade vikten av en fungerande Caritasverksamhet. Caritas – Jag hade ansvar för Caritasverksamheten i Svea 2006–2012, ett uppdrag jag mottog med glädje och stolthet. Caritas är ett fundament för vårt frimureri och i Ordens Allmänna Lagar ges riktlinjer för verksamheten. Under min tid med Caritasarbete har det skett en förändring och breddning av arbetet eftersom både Ordens Stormästare och provinsialmästare betonade vikten av att utveckla ”intern Caritas”. Tidigare dominerades insatserna av ekonomiskt stöd till behövande medmänniskor ute i samhället. Det är utan tvekan väl motiverat och angeläget, men nu försöker vi även stötta medmänniskor inom vår Orden. Det finns många bröder som är ensamma och behövande på olika sätt och då kan vi ibland hjälpa genom Caritasinsatser. Det är vanligt att behövande har svårt att söka hjälp. Jag har funderat mycket på ”Hur hittar vi nöden?”. Vidare måste vi tänka på att när vi får kontakt med en behövande medmänniska, både inom och utom vår Orden, så är det fundamentalt viktigt att

vi kan hantera det förtroende som då visas oss på ett riktigt, värdigt och förtroendefullt sätt. Den hjälpsökande måste kunna lita blint på oss. – I varje frimurerisk enhet finns bröder som arbetar med Caritas. Det innebär att det inom vår Orden finns mer än 1 000 bröder som mer eller mindre direkt är involverade i Caritasarbete. Jag beundrar dessa bröder och deras engagemang. – Som Caritasansvarig i Svea är man även sammanhållande för Caritasverksamheten inom första fördelningen. Bland annat svarade jag då för årliga fördelningsmöten i Caritasfrågor med tillfälle till avstämning och erfarenhetsutbyte. Det var givande och lärorikt för mig och jag fick tillfälle att knyta kontakt med så många kunniga, erfarna och engagerade bröder. Barmhärtighetsdirektoriet (BD) – Ett annat uppdrag jag innehaft under cirka tio år är som ledamot i BD, ett av Ordens äldsta direktorier. Även för BD ges tydliga riktlinjer för arbetet i Ordens allmänna lagar. Bland annat skall direktoriet vara ett kompetensorgan i Caritasfrågor och det är en utmanande uppgift. Under en följd av år har vi genomfört seminarier för representanter för Caritasverksamheten från varje fördelning, då vi försökt behandla centrala övergripande frågor om barmhärtighetsarbete inom Orden. Åren i BD har betytt mycket för min egen utveckling, ökat mitt erfarenhetskapital, inspirerat mig och inte minst givit ödmjukhet inför Caritasarbetets komplexitet. Om detta har vi skrivit i boken ”CARITAS – Frimurarnas välgörenhetsarbete 2014”. Stiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm (SFBS) – Under 15 år har jag varit ledamot i SFBS som årligen delar ut stora medel, för närvarande 10 miljoner kr per år till barnmedicinsk forskning. Min specifika uppgift var att tjänstgöra som vetenskaplig sekreterare, en grannlaga uppgift. Det handlar om att samordna prioriteringsarbetet av vetenskapliga ansökningar och kort sagt se till att pengarna hamnar rätt och stöder kvalitetsforskning. Jag vill också understryka att SFBS årligen delar ut lika mycket pengar till organisationer som arbetar för behövande barn och ungdomar som ECPAT Sverige, Barnens Rätt i Samhället (BRIS) med flera.

Amicitia – Jag är sedan 2014 ordförande i Amicitia, som sedan i år är organisatoriskt länkad till Svea. Innebörden av ordet Amicitia är vänskap och det genomsyrar verksamheten som grundades 1971 av den legendariske Erik Böttiger efter inspiration och förebild från Norge. Amicitia riktar sig till äldre frimurare och deras hustrur, sambos eller änkor för att erbjuda en gemenskap och fortsatt kontakt med Orden, då kanske ordinarie kvällssammankomster inte passar så bra av hälso- eller åldersskäl. Amicitia har under terminerna månatliga sammankomster under dagtid i Stamhuset och lockar många besökande – Många av Amicitias besökare är mycket engagerade pensionerade frimurare med ett långvarigt aktivt medlemskap. Det är roligt att se att de fortsätter att värna om kontakten med vännerna i Orden genom att besöka Amicitia. Lika glädjande är att se att hustrur, sambos och änkor kommer, då de ju genom sina mäns engagemang i Orden ”levt med frimureri” i åratal. – Tillkomsten av Amicitia var en framsynt medlemsvårdande insats vid en tid, då inre Caritasarbete och Caritasgrupper ännu inte alls fanns på den frimureriska agendan. – Enligt min uppfattning har Amicitia en väsentlig betydelse och bevarar och utvecklar en gemenskap, som varit viktig för frimurarbröder under många år. Dessutom är det bra att partners deltar, eftersom många av dem under så många år varit ”involverade” i Orden men ändå inte varit med. Det formuleras bra i Bo Setterlinds poem, Frimurarhustrun! Slutsats – Det är uppenbart att mitt engagemang inom Orden fått en påtaglig slagsida mot arbete inom caritativa områden. Men det har känts rätt för mig och jag är stolt över att ha fått förtroende att gripa mig an dessa områden. Det är också tilltalande att konstatera att Ordens engagemang och ambition inom barmhärtighetsarbete under alla år varit starkt men utformningen och inriktningen av insatserna har naturligtvis varierat under åren. X

Text: Lars Billström

Kultur

En stenmästares verk När Norrköpingsbröderna samlades till högtidsdag i S:t Johanneslogen Oscar Fredrik möttes de av ett monument över en frimurares liv. Det var Norrköpings egen stenhuggare och nybliven Andreasmästare som ur ett granitblock huggit fram en del av det som kan komma att bli den släta kubiska sten som borde vara varje frimurares mål.

homas Håkansson som till vardags arbetar med att återställa gamla stenkonstruktioner och som i denna tidning presenterats under sitt arbete med en stenbro vid Ulriksdals slott har under en tid funderat över hur man kan illustrera vår verksamhet och när han fann rätt stenblock gick han till verket. Det var för ungefär ett år sedan som han presenterade sin idé för en broder som genast uppmanade honom att fortsätta. Några stenblock med olika ytor provades, men när Thomas såg detta skrovligt obearbetade granitblock så föll alla bitarna på plats. Ur blocket har han huggit fram ett hörn av en slät kubisk sten och sedan arrangerat två av sina viktiga verktyg, en peakmejsel och en handslägga på den. Spegelblank Att forma den släta bearbetade hörndelen av stenen tog ungefär en arbetsvecka och sedan fick stenmästaren göra fem olika slipningar innan den rätta blanka ytan framträdde. Denna har sedan oljats in för att kunna behålla glans och utseende. Thomas berättar att han hade planer på att lacka den uthuggna delen, men eftersom lack torkar och kan spricka så är oljan ett bättre alternativ. Om stenen behöver rengöras kan man olja in den igen och på så sätt återfå den spegelblanka yta som den har idag. Det var många bröder som under kvällen berömde sin stenmästares verk, men den kommentar som gladde mest var den broder som sa: –Men den är ju inte färdig! Kanske med ett litet leende i mungipan. X Text och bild: Kjell Mazetti

< Ur ett brutalt skrovligt granitblock har Thomas Håkansson huggit fram ett hörn med en slät och blank yta. En bra bild över en frimurares liv.

> Det nya monumentet placerades i entrén under ett frimurarkors, men den över 100 kg tunga stenen orkade inte stenhuggarmästaren Thomas Håkansson lyfta ens inför kameran.

Historia

United Grand Lodge of England (UGLE)

positiv och global dialog med utländska, likasinnade frimurare.

begynnelsen var det fyra mind re loger som sammanstrålade på värdshuset The Goose and the Gridiron1 i London, närmare bestämt i S:t Paul’s Churchyard för att grunda en engelsk storloge. En av dessa loger hoppade ganska snart av projektet, och så var de bara tre. Året var 1717, vi skrev den 24 juni i kalendern, Johannes Döparens dag, och resultatet blev The Premier Grand Lodge of England.2

Martyrdöden Grundläggarna öppnade även dörrarna till det som skulle bli ett omfattande bibliotek, och som under senare år har sammanslagits med den förenade storlogens dito. Detta har i sin tur genererat en grupp professionella bibliotekarier, som har haft hand om bibliotekets litteratur, skötsel och speciella katalogisering. Man har idag ett eget tryckeri för faksimilupplagor och nytryck av äldre litteratur. Vad namnet beträffar hänvisar det tillbaka på legenden om de Fyra Krönta/ Konungar som led martyrdöden den 8 november år 302. Den grymme kejsaren Diocletianus lät lägga dessa fyra stenhuggare levande i blykistor, som sänktes ned i floden Tibern. Eftersom de var kristna, hade de vägrat att utföra kejsarens order att hugga en staty åt den hedniske guden Aesculapius eller Asklepios. De blev skyddshelgon för alla stenhuggare i Europa cirka 400–1600. Installationsmötet hålls alltid den andra torsdagen i november månad därför att den dagen ligger på eller närmast de fyra martyrernas dödsdag. Alltsedan bildandet har medlemskap beviljats genom inbjudan och har endast riktats till bröder, som tillhör en regelrätt konstitution, och som har gjort stora bidrag i form av frimureriska studier eller som på annat sätt har utmärkt sig inom konst, litteratur eller de övriga vetenskaperna. I denna celebra skara befinner sig ingen mindre än vår egen Tom C. E. Bergroth, som infördes i de vittras skara år 2004.

96 år senare grundades United Grand Lodge of England3 på Evangelisten Johannes dag den 27 december såsom ett styrande organ för alla frimurare enheter i England och Wales samt alla loger i det före detta brittiska imperiet och samväldet. Denna loge gör anspråk på att vara den äldsta storlogen i världen i rakt nedstigande led från storlogen av år 1717. Dess motto är på latin Audi – Vide – Tace, dvs. Hör, Se, Tig. År 1884 grundades logen Quat(t)uor Coronati Lodge4 No. 2076, den första frimureriska forskningslogen i världen. Nio bröder var stiftande medlemmar: Sir Charles Warren (överste, senare general), W. Harry Rylands, Robert Freke Gould, kyrkoherde Adolphus F. A. Woodford, Sir Walter Besant, John P. Rylands, major Sisson C. Pratt, William James Hughan och George W. Speth. Samtliga var forskare och berömda för sina frimureriska forskningsframgångar. Den utnämnde ordförande mästaren, Sir Charles Warren, var utsänd på ett diplomatiskt och militärt uppdrag i Afrika, vilket innebar att invigningen kunde ske först den 12 januari år 1886. Ändamålet var att skapa och utveckla möjligheter för alla frimurarebröder att idka forskning i Den Konungsliga Konsten på alla frimureriets områden, att skriva och hålla föredrag i logerna samt att främja diskussionerna inom de olika graderna. Man betonade även vikten av att föra en öppen,

QUATUOR CORONATI CORRESPONDENCE CIRCLE 20 GREAT QUEEN STREET

Spörsmål Transactions, Ars Quatuor Coronatorum,5 ges ut varje år och innehåller föredrag och diskussioner om aktuella ämnen samt recensioner av utkommen frimurarelitteratur. År 1887 invigdes The Correspondence Circle, som sysslar med litteratur och forskning men också logens egna skrifter. Bröder av den tredje graden har rätt att ansluta sig. Som medlem får man ett exemplar av årsskriften, kallelser till loge-

Historia möten, ’Q:s’ and ’A:s’ , som ingår i den så kallade Cathecism (ordagrant katekes eller frågor och svar, ung. som en spörsmålsbok), delta i logemöten och brödramåltider, som skall förhandsanmälas två dygn i förväg. Man kan även lämna in frimureriska spörsmål till redaktören. Böcker som publiceras av logen kan även beställas. Åland Denna lilla artikel har kommit till med tanke på besöket av broder Dr John Wade från London och UGLE 14–15 september i år, då S:t Johanneslogen Ledstjärnan firar sitt 50-årsjubileum. Han föddes i Edinburgh år 1947, och efter studier i Sheffield och Durham i de klassiska språken latin och grekiska, undervisade han i dessa språk i 35 år. År 2009 doktorerade han på martyrologisten John Foxes latinska texter.

John Wade.

År 2015 bjöd John in Anders Gabriel Sundström till sin hemstad Sheffield, där denne höll två föredrag – det ena om frimuraren och Beethovens vän och stjärn elev Ferdinand Ries (som var engelsk krigsfånge i fem dagar på Föglö!), och förutom en intern spelning med stycken av Sibelius gav broder Anders en offentlig välgörenhetskonsert i Sheffield med musik av bland annat Mendelssohn, Liszt och Tjajkovskij. Anders och hans son Felix bodde hemma hos John och hans fru under den vecka de var i Sheffield. Det var en härlig vecka i England. Att John nu kommer till oss på Åland och förgyller vårt 50-årsjubileum är glädjande. För broder Anders blir det dessut-

om ett sätt att återgälda Johns upprepade generositet. Broder John Wade kommer att hålla föredrag i samband med jubileet och konsert i Alandica.

att visa vad man arbetade för i barmhärtighetens tecken. Evangelisten Lukas citat finns i den svenska Bibeln kap. 10: 30–37, där Jesus svarar på frågan: ”Vilken är då min nästa?”

Manchester År 1981 recipierade han i Fellowship Edinburgh Lodge No. 4069 och upphöjdes till RoyEnligt John Wade fjärmar vi frimurare al Arch broder 1985. Han installerade sig oss från en vettig offentlighet, som skulsom logens OM år 1991 och 2012. Han le bättra på vårt anseende i den allmänna var grundläggande OM för Amadeus Lovärlden. Vi behöver inte slå oss för brösgen No. 9359 år 1994, dess OM igen år tet, utan sakligt presentera vår ideella verk2010, OM för logen Kurrachee No. 337 samhet bland dem som har det sämst ställt (S.C), och för forskningslogen Fife & i vårt samhälle. Vi frimurare bör visa att Kinross år 2007. Han är fPABB för Yorkvi har ett medborgerligt engagemang och shire West Riding (förvaltningsdistrikt) en ganska så påtaglig anknytning till ofoch år 2014 utnämnd fÖCM för UGLE. fentliga aktiviteter, särskilt inom samhällsHan har medlemskap i många andra ordsektorn. Han förespråkar en återgång till nar. I Royal Arch är han fPS i Yorkshire, några av de tidigare aktiviteterna, och varWest Riding och Derbyshire. Åren 2003– för då inte återuppta de gamla marscher2005 var han ordförande för Sheffields na eller processionerna genom stadens gafrimureriska studiecirkel. År 2005 valdes tor och på torgen. Den som har upplevt han till fullvärdig, arbetande medlem i dessa promulgationer, kan intyga att de är QCL No. 2076, och dess OM 2009–10, mäktiga med sina olikfärgade banderoller, och AQC:s redaktör sedan 2009. År 2013 fanor och logeflaggor ackompanjerat till blev han ordförande mästare för Manhornmusik, trumvirvlar och basuner. Det chesterlogen för frimurerisk forskning No. gjorde vi – ett tjugotal åländska frimurare5502. Han har även hunnit med medbröder med damer i maj 1991 i Edinburgh. lemskap i italienska Johannesloger, PM i Och det minnet lever fortfarande kvar både GLRI, Märkes Murare Mästares loge och i öronen och på näthinnorna! X Royal Ark Mariners (Noaks ark), där han ännu är Stororganist för Italien. Även i Text: ROLF SÖDERBACK, X, fO Brf MStj USA och Frankrike har han ämbeten samt en hel del musikföreståndaruppgifter. Har tidigare publicerats i Föreningsbandet. Hans föreläsning, ”Go and do thou lihandlar kewise”6 om William Pres ton och engelska frimurareprocessioner från 1700-talet till 1900-talet. Dessa processioner var en vanlig företeelse i det brittiska samhället från cirka 1720-talet till 1930-talet. I föredraget frågar sig författaren varför frimurarna har dragit sig tillbaka från dessa offentliga processioner, som var En 800 årig tradition – frimurare deltar i en procession i London 2012. ypperliga tillfällen för (Internet)

1 2 3 4

Gåsen och grillgallret, min övers. Den första storlogen i England Den förenade storlogen i England Fyra Konungars/Kröntas loge (quattuor, fyra, skrivs med två t:n i latin, min anm.) 5 Skrifter, De Fyra Kröntas konst, min övers. 6 ”Gack du och gör sammalunda”, min övers.

BIBLIOGRAFI: – AQC 2004-5 – John Wades Curriculum Vitæ – Internet 35

Vill ni h a Läs me en frackkväll? r på vå r hems ida!

Frackar från 1.799;Hos oss handlar ni tryggt och säkert

• • • •

Alla plagg levereras på 2 -3 dagar Vi lagerhåller alla storlekar Levereras inom hela Norden Betala mot faktura eller delbetala

Kundtjänst 0454-572 055 info@fracklagret.se • www.fracklagret.se KOMPLETT SORTIMENT AV HÖGTIDSKLÄDER.

Laandling AB (Endast kontor) Väverigatan 2, 291 54 Kristianstad

Begravningsbyrån Begravningsbyrån på Sibyllegatan på Sibyllegatan41 41 öppnar igen

Den familjeägda och enda privata byrån på Sibyllegatan, Östermalm. Nu slår vi åter upp portarna på den välkända Allt inom begravning och familjejuridik. adressen på Östermalm, Vi gör även hembesök. Sibyllegatan 41. I över ett kvarts sekel har vi hjälpt tusentals anhöriga att ordna ett farväl. Nu är många vi När en närstående gårsista ur tiden uppstår tillbakaDå på samma skillnaden frågor. kan detplats vara igen, sköntmed att prata med någon att vihar nu heter Far & Son Begravningsbyrå. som lång erfarenhet. Vi finns här för dig. Du berättar. Vi lyssnar. Tillsammans hittar vi det När en närstående går ur tiden uppstår många som passar dig bäst. Välkommen! frågor. Då kan det vara skönt att prata med någon som har lång erfarenhet. Vi finns här för dig. Tel 08-300320 farsonbegravning.se Du berättar. Vi lyssnar. Tillsammans jan.hokkanen@farsonbegravning.se hittar vi det som passar dig bäst. Välkommen! Östermalm Vasastan Sibyllegatan Karlbergsvägen 44 Tel 08-30 03 41 20 | farsonbegravning.se 36

Historia

Nyttan av att alltid ha med sina gradprydnader – om Werner von Heidenstams farfar

Utan regalier kanske inte Verner von Heidenstam funnits. Det här är berättelsen om en episod i hans farfars liv.

sig i packningen. Om Heidenstams farfar inte hade tagit med sig sina gradprydnader på en resa mot England hade kanske författaren Verner von Heidenstam aldrig blivit född. Sjuk Heidenstams farfar var sjöofficer och det berättas att han på en resa på väg mot England plötsligt blev svårt sjuk. Resan skall ha inträffat vid tiden för Napoleons kontinentalblockad. Heidenstams farfar började frysa och skaka, förlorade talförmågan och dog efter ett par timmar. I alla fall uppfattade hans omgivning det så. Då man var nära den holländska kusten beslöt man sig för att föra den döde i land så att han kunde få vila i vigd jord. Man tog sig in till stranden i en slup och bar den döde till ett mindre värdshus, där man lade kroppen i ett skjul. En del av den dödes kläder och hans frimurarprydnader radade man upp på en säng. Just då kom en läkare resande och då han fick se den dödes frimurardekorationer blev han nyfiken. Han bad att få se den döde och då han studerat honom en stund bad han att få en knippa färska brännässlor. Han piskade den döde med nässlorna varvid huden ”höljdes med små blemmor”. Läkaren fortsatte med kraftiga upplivningsförsök och till slut kunde den döde sätta sig upp och börja ett nytt liv. Snart kunde han resa hem till Blekinge där han gifte sig och så småningom blev han Heidenstams farfar.

ag är frimurare och kan berätta att då frimurare samlas till en loge har man på sig speciella prydnader, som talar om vilken grad man har uppnått. Dessa gradprydnader har man bara med

sig då man skall besöka en loge och inte i några andra sammanhang. Men efter det jag nyligen läste om Heidenstams ”När kastanjerna blommade” undrar jag om det inte kan vara bra att alltid ha dem med 37

Skendöd Rädslan för skendöd behärskade många människor, man föreskrev att kistan skulle ha ett lock som kunde öppnas inifrån, det skulle finnas ett rör som släppte in frisk luft etcetera. Den Heidenstamska familjetraditionen visar att det kunde ligga allvar bakom denna fruktan. X

Text: Harald Wigstrand

Bokrecension För drygt två år sedan blev jag uppringd av Gurli Ingmansson. Hon behövde hjälp med lite statistikuppgifter om Barnhusverksamheten i Kristineberg och lite uppgifter om en frimurare, Edvard Hansen. Gurli höll på att skriva en bok om sin avlidna mamma, Elsa Regina Ingmansson.

oken Den gula cykeln är nu färdig och den innehåller dels en hel del material om Frimurare Barnhuset på Kristineberg, dels en naken beskrivning av ett av många barnöden för cirka hundra år sedan. Elsa Regina var ett så kallat oäkta barn som fötts i smyg i våningen ovanför August Strindberg 1910. Snart efter födseln lämnades hon med församlingens hjälp bort till ett fosterhem där hon vanvårdades. Det var så illa att den tvååriga flickan omhändertogs av polisen som genom annons lyckades placera Elsa Regina hos fosterföräldrar. Barnuppfostringsanstalten Frimuraren Edvard Hansen och hans maka var barnlösa, men välbeställda. I fyrtioårsåldern blev de fosterföräldrar åt två barn. Av beskrivningen i boken verkar inte Elsa Regina ha varit ett så lättuppfostrat barn och de gamla oerfarna makarna Hansen tröttnade på henne efter tre år. De letade upp hennes biologiska mamma och försökte tvinga henne att ta hand om Elsa Regina. Efter mycket bråk mellan Barnuppfostringsanstalten, den biologiska mamman och familjen Hansen placerades den sexåriga flickan på den Malmqvistska Barnuppfostringsanstalten i Stockholm. Det verkar som om Elsa Reginas tid på Barnuppfostringsanstalten fungerade ganska bra. Frimuraren Hansen började ångra att han kastat ut barnet och gjorde försök att få tillbaka henne som fosterbarn men det lyckades inte. Barnuppfostringsanstalten lades ned och när Elsa Regina är elva år lyckas Edvard Hansen få in henne och fyra ytterligare flickor i Frimurare Barnhuset på Kristineberg, av barnen kal�lat ”Krillan”. Positiv roll I boken skildras livet på ”Krillan” som strängt, men minnet är inte bittert. Edvard Hansen såg till att umgås med flickan och hjälper henne ekonomiskt och med presenter. Hon besöker regelbundet ma-

Den gula cykeln Gurli Ingmansson med boken om sin mamma, barnhusbarnet Elsa Regina. I bakgrunden ses arkitektförslaget till Barnhuset på Kristineberg.

karnas hem och på barnhemmet skaffar hon sig huslig utbildning. Efter tiden på barnhemmet får hon olika anställningar och i allt väsentligt får Elsa Regina därefter ett bra liv. Som jag förstått det spelade Frimurarna en avgörande positiv roll i den unga flickans liv. För många år sedan läste jag boken ”Rasmus på Luffen” av Astrid Lindgren. När jag läser berättelsen om Elsa Regina och hennes liv som barn får jag upp sinnebilden av de små välkammade och skrubbade barnen som står på Beauty Parade inför fosterföräldrar och där de senares välvilja är den stora möjligheten till ett anständigt liv. Det är knappt ett hundra år sedan. Stiftelsen Frimurare Barnhuset drev barnhusverksamhet åren 1753–1940. Un38

der den tiden var det totala antalet vårdade barn cirka 12 000 men under de senare åren var verksamheten avtagande. Minskningen berodde på att behoven var mindre och på att samhällets ansvar och intresse ökat. Berättelsen om Elsa Regina är ett bevis på att barmhärtighet genom Frimurarna kan göra skillnad. Barnhusstiftelsen har inköpt exemplar av boken varav ett finns i Frimurare Ordens bibliotek. X Text: Sven-Åke Bergkvist Inforuta Boken: Den Gula Cykeln. Berättelsen om Elsa Regina och hennes tid i ord och bild. Författare Gurli Ingmansson.

Storintendentens expedition

Vantar 75 kr

Handskar 250 kr

Slips/ Axelbandshållare med frimurarkors 75 kr

Ficknäsdukar 175 kr Bordsflagga 24x10 cm med stativ 350 kr

Slips med rött frimurarkors 150 kr

Bordsflagga 13,5x13,5 med stativ 300 kr

Slips med frimurarkors-mönster 275 kr Manschettknappar med frimurarkors 175 kr

Nyckelring med frimurarkors 75 kr

Frackknappar med frimurarkors 150 kr Manschettknappar + Frackknappar (paket) 300 kr

Fickur med frimureriska symboler 1 750 kr

Sedelklämma med frimurarkors 75 kr

Servietthållare, silverfärgad med frimurarkors 175 kr

Servietthållare, guldfärgad med frimurarkors 175 kr

Frimurardekaler i olika storlekar: 25 mm 30 kr 40 mm 35 kr 65 mm 30 kr 80 mm 40 kr

Pins med frimurarkors, 10 eller 4 mm 50 kr

Klackplånbok 75 kr

Bälte med frimurarkors 200 kr

Beställning sker via mail till sit@frimurarorden.se eller via vår hemsida som nås via www.frimurarorden.se. Betalning mot faktura, 20 dagar. Porto och administrationskostnad om 40 kr tillkommer på order under 200 kr. Naturligtvis kan dessa produkter även köpas hos ordensassistenterna.

Tecknat

Frimuraren för 70 år sedan

Vart leder min vandring? Vår broder Henrik Lange har medverkat i Frimuraren med en teckning i varje nummer ända sedan han blev kallad till

sin första reception. Nu har han vandrat genom fler än hälften av graderna. X

I frimuraren för 70 år sedan gick det att läsa följande ur Meddelanden från Svenska Frimurare Ordens redaktör Patrik Påhlson, årgång 21, under Ett frimureriskt minnesalbum. Genom en frikostig gåva av Sveriges minister i Rumänien och Bulgarien, envoyén Patrik Reutersvärd, har Frimurarordens Museum erhållit ett märkligt tillskott i sina samlingar. Det är ett minnesalbum från tiden 1783–1792, som minister Reutersvärd fått av direktör H. Scherlag, numera bosatt i Stockholm. Det har tillhört en viss B. Kronauer i Wien och däri hava frimurarevänner till honom inskrivit sina namn m. m. Innan en kortfattad beskrivning på detta minnesalbum här nedan lämnas, torde några ord om det tidiga frimureriet i Österrike vara av ett visst intresse. År 1742 stiftades den första logen i Wien, men den upplöstes redan året därpå, och under de följande fyra årtiondena förde frimureriet ett tynande liv och motarbetades på olika sätt. Först år 1780, då kejsar Joseph II efterträdde Maria Teresia, ljusnade det för frimurarna i Österrike och en livlig verksamhet utvecklades. På kort tid bildades i Wien icke mindre än 8 loger, bland vilka särskilt bör nämnas ”Zur gekrönten Hoffnung” och ”Zur Wahrén Eintracht”, och 1784 fanns i samtliga österrikiska stater 45 loger. Redan 1781 sammanslöto sig de främsta medlemmarnas den föreg. år bildade nyssnämnda logen ”Zur Wahrén Eintracht” till en förening. Den stod under ledning av en ädel och själfull man, Ignaz von Born, och hade till ändamål att söka bekämpa munkväsendet.

Frimurarens radannonser Till salu Frimurarring, blev för liten för mig. Diameter/storlek 23 mm, vikt 8 gram. Bra skick. Pris 2 500 kr. Hans Asplund Epost: hans.a.asplund@gmail.com Tel: 073-140 43 02

Hoppet

EFTERLYSES!

Frimuraren behöver hjälp av dig broder som har en fäbless för att katalogisera och systematisera. Det gäller artiklar införda i tidningen. Dessa behöver fyllas 40

på i ett register. Det handlar om Frimuraren från år 2000 och framåt. Är du intresserad? Skicka ett mejl till redaktören på frimuraren@frimurarorden.se

OHP:s Reflexioner

Två slags tro

är jag härom dagen för sista gången, som Ordens högste prelat (OHP), i det vackra ordenshuset i Karlstad samlat kapitelpriorerna för överläggningar kring det som utgör vår Ordens religiösa grundval, kom vårt samtal, som så ofta tidigare, att handla om innebörden i begreppet ”kristen tro”, vilket ju enligt OAL är en förutsättning för den enskildes medlemskap i Orden. En av bröderna erinrade oss, om att med ”tro” kan i den kristna teologins sammanhang menas både den enskildes tillit till den Gud som möter oss i Jesus Kristus och den teoretiska beskrivningen av ”det som alltid, överallt av alla har trotts”. Det säger sig självt att innebörden i de två begreppen ”tro” inte alltid är identiska. Relationen I den så kallade apostoliska trosbekännelsen, som i Svenska kyrkan är den vanligaste, görs ett försök att teoretiskt beskriva ”det som alltid, av alla har trotts”, vilket faktiskt inte är detsamma som innehållet i den enskildes tillit till Gud i Kristus. I Nya testamentet kan den tron också uttryckas med orden ”jag tror, hjälp min otro!” (Mark 9:24) . I den meningen handlar

”tro” snarare om den personliga relationen till Kristus än om en teoretisk beskrivning av ”det som tron tror på”. Trosbekännelsen I kretsen kring Kristus möter vi i evangelierna människor som förmodligen har kommit olika långt i sin tillit till Mästaren. Gissningsvis skulle jämförelsevis få av dem kunna formulera sin personliga tro som i den möjligen ett hundratal år senare nedtecknade apostoliska trosbekännelsen. De flesta skulle nog ha valt att formulera sig i den enkla bekännelsen ”Jesus är Herre” (1 Kor 2:3). Sammanhang I en gången tids själavård fanns ofta en varning för att ”tro på sin tro”. Den varningen borde äga sin aktualitet också i dag. Även som vi som frimurare gärna stämmer in i till exempel den apostoliska trosbekännelsen, är vi säkert alla medvetna om att vår tro inte är ”en tro på tron”, snarare ser vi nog alla tron som en resa genom ”trons landskap”, där det är en självklarhet att vi upptäcker olika mycket beroende på våra förutsättningar och erfarenheter. Medlemskap i Orden förutsätter en

Leif Norrgård är Ordens högste prelat. Under vinjetten OHP:s Reflexioner medverkar han regelbundet i Frimuraren med tankar och reflexioner (Stavningen med ”x” är avsiktlig).

beredskap att med öppenhet företa en sådan resa. Givetvis utesluter inte detta att vi i gudstjänstens sammanhang formulerar oss i bekännelsen till det ”som av alla alltid har trotts”; själva torde vi alltså ha kommit olika långt i den bekännelsen under skilda perioder i vårt liv och beroende på erfarenheter och insikter. Reflexioner När jag nu, också för sista gången som OHP, skriver under rubriken ”OHP:s reflexioner” är det tankar kring den innebörden i begreppet tro som jag gärna vill efterlämna till alla som under de gångna åren varit mina läsare och som jag mött i alla våra fördelningar. Jag har fått ta emot åtskilliga vänliga ord från bröder inom många av våra enheter med anledning av mina enkla ”reflexioner”. För alla dessa uppmuntrande ord tackar jag er varmt! X Broderligen LEIF NORRGÅRD

Korsord

Lös Frimurarens kryss – vinn en trisslott LITE AV VARJE ÅRSTID

LÖPER VISAS BESIKTNING BÄRTABLÅ INNEFATTAR SÄRK FÖR TALANDE SMAKBEDÖMNING

GICK ILLA

SPEGELVERK

LEVER PÅ RÖRELSE

AV OCH TILL

BAKPRODUKT TILL JUL

ÄMNE I HAVET

DÄCKMATERIAL FATTAR MAN INTE SÅ LÄTT

VÄGER BROTTARE

VATTENLEDNING INGÅR KARBON I

VITT VATTEN

DET ÄR DET BÄSTA I MELLANÖSTERN

SAKNAR KJOL EN I KEDJA

ÄR FÖRMÖGEN

KAN FÖLJAS PÅ VÄGEN

SKINA UPP

GENERERA SAGOFIGUR

TURKISK DRYCK STRYKER UT ETT PAR I SLOWFOX

PREFERERA

TRAVA

TUNN METALL

DRAR LOK TINGELING UTMÄRKELSER

HÄNGER EFTER

MELODISK MISS

RECEPTKORT

LOCKAR

VALE UTAN TVI

MÄRKT

ÄGARBETECKNING

r man skicklig och har lite tur, så kan man mycket väl föräras med en trisslott genom att lösa Frimurarens kryss och skicka in nyckelordet till redaktionen. Skickligheten står man själv för och turen har man i dragningen av tre vinnare bland de inskickade rätta lösning-

LEDER TILL BROTT

SÄTTA IHOP PARALLELLT

KAFFESORT

HÖGT HUS SKRÄMMANDE SAGT

FRITT FALL

HAR MAN DET MAN HAFT I REGNET

MINNE FÖR LIVET

ÄR SOM ETT DEN LILLA JORDBITEN

VÄXTSAMLING BITA

BILDEL

HAR MAN PÅ JOBBET

ANVÄNDER INTE DU

SOM BONDE TORFTIG

ÖVER HUVUD TAGET GLAPP KRYSSKRYP

HAR KAPPA BAK OCH FRAM

INNANFÖR SKALEN

VÄVNAD

BILDAS GER SVALKA

BRA OMDÖME

KAPARE MATTEVIKARIE BURR

KÄRNPUNKT

FÅR LIVRÄDD STORA

RAGGARE

arna. Vinnarna får var sin trisslott som i sin tur, i bästa fall, kan ge ekonomiskt oberoende. Bilden i krysset visar vad som ska stå i de gula rutorna. Men det är inte lösningen, utan den får man fram genom att bilda ett ord av de numrerade rutorna i krysset. 42

Mejla ordet till Frimuraren tillsammans med namn och adress – eller skicka ett vykort till redaktören. Adresserna finns i redaktionsrutan på sidan 50 i tidningen. Senast den 18 februari 2019 ska rätt lösning vara inskickad, för då dras de tre vinnarna. X

Korsord Lösning till förra numrets kryss J E R S U S F A L B E M F Ö D R U V A A R R A B R E

ENHETER I FÄLT TAS TAG I FÖR FRAMGÅNG HALLÅ BOTTENPLATTA

SAKFÖRHÅLLANDE

FACKSAMLING STÅ FÖR

S B S N I G E K O L O N S E T D S L E D N I N E R A N T A K T T R O T T HÅLLER OSS UPPE

I TANKAR EXMACK SISTA ORDET

SEPARERAR

SKRIVER UPP OCH NED

HUSDJUR LOTT SKIDOR OCH STAVAR

KOMMER INGET EFTER

TRANSPORTERAR VÄRME

FRÅN HÖGT TILL LÅGT HAR INTE TÖLP FOTLEDER

HAR SYNPUNKTER EFTER TIO

KORSNING

P L I

LIKNAR PIPPI TAR HAND OM ORDNINGSORD BORTSLÖSAD PARISGATA SPELA

A N G S E R O A

FÖRSÄMRAD FORM

SKEDBESKED

VATTUSKRÄCK

UTPLÅNA GÖR MAN INTE KUNGEN

ÄNNU EN KOPP BÖNA

L O K A L

E D K O R A L D A E O R R U M T A L S T A I K D E R E P I R I T T S T E B E T Å S T T Å

PLATSSTORA BUNDEN ÄR FAT ANSAS OFTA I

R A B A T K T O K O A N R A D E R T U T R I E R 1

VISSEN

PÅ STUDENTMÖSSOR

STÖDS AV STOLPAR

RÄNNA I KALLT LAGER

BISAK

LITURGI

VILLE JAGA VILLE

DÖK INTE UPP

TRAILERTECKEN

ÄNDA PÅ KROPPEN

K O R R O D E R A T

HANDÄR I LINGS- VÄNTANS KRAV TIDER

K Ö E R

UTAN ANVÄNT ÄR SIREN STRUKTUR

SYREKRÄVANDE HAR HÖGA ODDS

STÅR FÖR ANDRA

DRAS 6 FÖR HAND SKROV I MUNNEN

ATLAS

ATTRIBUT

LEDDE ÖSTERUT

SLINGA PÅ TOPPEN

KAN INTE GÅ SNETT

TALESÄTT

UTFYLLNAD I TAL

V A

BÄR MILITÄR

GER SKUGGA

O A S O R A R L E R O R T O

BLIVIT GRÖN ATLANTFARARE

R A

Passion for homes

VÄDJA TILL

FÄRGAR KINDEN RÖD

DRA SIG FRAM FANÉRTRÄ

SAKNAR JAGAD

B E V E K A

Fastighetsmäklare i samverkan

SKALETTA

D O HADE RÄTT NUMMER

V A N N

Bröder i såväl söder som norr anlitar auktoriserade fastighetsmäklaren brodern Bo Lingserius 08 - 23 70 00 eller 070 - 723 10 40 www.remaxsverige.se www.boetgruppen.se

Bland de inskickade rätta lösningarna har tre vinnare dragits och det blev Jan Ahlqvist, Sune Backan och Ann-Cathrin Hägglund som angett rätt lösning: Klagomuren. De tre kan se fram emot en trisslott, som med lite tur kan ge ekonomiskt oberoende resten av livet. X

Stensäker nötknäckare, till förmån för Cubiska Stenen Folke Ljung, från Skyrup utanför Hässleholm, är en företagare som ville ge någonting tillbaka till frimureriet som tack för allt som det har gett honom. I samarbete med stenkonstnären Christer Bording skapades en vacker polerad och råhuggen sten som har två praktiska funktioner. – Vi fick in tankarna på våra olika frimureriska stenar, slipade och råa. Därpå gjorde vi ett litet hål till för kryddmalning och det blev en stensäker produkt för varje brödrakök, därmed är produkten användbar mer än till jul. – Det här är en ”stensäker” produkt att ge till en människa ”som har allt”. För den här har garanterat han eller hon inte. Stenen finns endast hos frimurare och kan endast erhållas genom Kristianstads Frimurareloge Cubiska Stenen. Allt ekonomiskt överskott tillfaller logen. Stenen levereras med frimurarmärket på. Skulle någon broder se vår produkt som en utmärkt ”give away” så kan den levereras utan frimurarsymbol. Pris 398 kr, betalas till Bankgiro 5740-9740, Frimurarlogen Cubiska Stenen, Kristianstad. Frakt tillkommer. Stenen kan även kostnadsfritt avhämtas på Trästället i Skyrup.

Stenen är i granit 17x9x7 cm. Pistill 17 cm. Träbox 12x16x20 cm. Pistillen har en konvex ände och en konkav. Konvex för kryddmalning, konkav för nötknäckning. 43

Kultur

Frimurare på Netflix I samband med att Orden i England fyllde 300 år släppte Grand Lodge of England för första gången någonsin in ett tv-team för att ställa frågor och för att filma. På Netflix finns nu resultatet i den fem avsnitt långa tv-serien ”Frimurarna inifrån”.

Engelska frimurare så som det gestaltas i tv-serien på Netflix.

v-serien heter ”Inside the Freemason – The Grand Lodge Uncovered” och har på svenska fått titeln ”Frimurarna inifrån”. Denna dokumentär speglar det engelska frimureriet – både historiskt och i nutid. Enkelt förklarat får vi i tv-seriens första tre avsnitt höra medlemmarnas syn på sitt medlemskap och varför de är med och i de två sista avsnitten är medlemmarnas familjer i fokus och vi får bland annat en inblick i hur de ser på frimureriet. –Det är bara bra att han åker till sin loge, så jag får det lite lugn och ro här hemma. Haha, säger en av fruarna som blir intervjuad. Jo, så kan det kanske vara om man varit gift i 40 år. Några andra som intervjuas ställer sig betydligt mer frågande till sina mäns med-

lemskap och några är givetvis väldigt nyfikna om vad som händer bakom de vanligtvis mycket stängda dörrarna. Får man då se vad som händer i den engelska frimurarorden? Svar… nej, inte mycket. Den som tar sig an den här tvserien med förutsättningen att få veta några eventuella hemligheter kommer att bli ganska så besviken. Och om det engelska frimureriet skiljer sig från det svenska? Det tänker jag inte ens gå in på, men är man frimurare så vet man redan det efter att ha sett första avsnittet. Däremot är Orden i England betydligt mycket större än den svenska. Och givetvis finns det medlemmar som är med av olika anledningar. Några är främst med för gemenskapen – andra för att de vill få en riktning att följa utefter livets gång. 44

Givetvis ger tv-serien en intressant inblick, men den kan även ses som ett komplement till filmen ”Terra Masonica – Jorden runt på 80 loger”. Den två timmar korta filmen skrapar bara lite lite på ytan av det som är intressant och den skulle tjäna oerhört mycket på att förlängas med den dubbla speltiden mot de nuvarande två timmarna. Vad blir då det bestående intrycket av tv-serien? En sak går att ta fasta på och det är att vi nog är mer lika varandra än vad vi egentligen vill erkänna – vi som tillhör Orden oavsett nationalitet. Om sedan den här tv-serien kommer att ge oss fler främmande sökande låter jag dock vara osagt, då ”Frimurarna inifrån” och ”Terra Masonica” har sin främsta målgrupp i dem som redan är medlemmar. X Text: Ulf Hjelting

Jubileum

Svea firar 25 år med boksläpp En jubileumsbok kommer inte till på en höft. Den ska dessutom ha ett innehåll som lockar till läsning. Och är intressant även för dem som inte direkt berörs av själva jubileumet. Det var förutsättningarna när Svea Provinsialloge i år firade 25 år. Eller 258 år, beroende på hur man räknar.

edan 2017 beslutade sig provinsialmästare Peter Westrup för att det skulle ges ut en jubileumsbok till fördelningens jubileumsfirande i september i år. Och för att innehålla material som är intressant även för bröder i hela Orden, inleds boken med en historisk berättelse som tar sin början redan på 1700-talet och frimureriets uppkomst. 258-åriga Stora Landslogen beskrivs, varifrån Svea Provinsialloge nu i modern tid har knoppats av. Något som låter enkelt, men att bilda en provinsialloge kräver massor av tankekraft, sammanträden, överläggningar och godkännanden av detaljer. Redan i början av 1980-talet påbörjades förberedelsearbetet, som slutade med bildandet av Svea år 1993. Allt detta berättar de som var med i planeringen om i boken. Planera noga Men vad en bok ska innehålla i detalj måste planeras noga. Det uppdraget gick till uppsalabrodern Jan Lundberg som med en arbetsgrupp arbetade fram en disposition som Peter Westrup sedan godkände. Upptakten till bildandet av Svea är med och allt arbete från tanke till bildandet av provinsiallogen beskrivs på ett historiskt intressant sätt. Verksamheten under de

första 25 åren får läsarna en god inblick i och naturligtvis en redogörelse för Sveas Caritasarbete. Ett kapitel reserverades för att beskriva Svea i dag, hur provinsen på 25 år expanderat med 17 nya enheter till totalt 44. Hur provinsiallogen ska utvecklas och se ut i framtiden finns också med i ett särskilt kapitel ”Visionen”. Inkopplade För att få till alla tänkta kapitel kopplas flera olika bröder in för att bidra med sina specialkunskaper. Den som bedömdes att bäst kunna skriva det historiska avsnittet var Ulf Åsén, Ordens överarkivarie och överbibliotekarie. I avsnittet om Sveas första kvartsekel är det givet att provisens olika provinsialmästare presenteras. De har hunnit bli sju stycken under åren. Här kopplade Peter Westrup in ytterligare några bröder för att skriva personporträtt, men det skulle inte bara skrivas om ”högdjuren” bestämde han.

9 000 besök Så förutom berättelsen om provinsialmästaren som hittade en dold och okänd dörr i Stamhuset, finns det porträtt i boken av några av riktiga trotjänare. Som, för att nämna några, Klas Hellqvist på Sveas kansli som skött administrationen och varit flera provinsialmästares högra hand. Ett kapitel handlar om ”Ordens Första Dam” och ett annat om 91-årige Ove Sandhén som under alla sina frimurarår sett till att bröder i Stamhuset fått mat efter sammankomsterna. Ove har antagligen ett oslagbart rekord. Han har gjort över 9 000 besök i Stamhuset och står registrerad ett år för hela 58 logebesök. Vad mer när man gör Ove Sandhén, med ett oslagbart rekord, har i årtionden en bok? Det räcker inte varit den förste man mött vid besök i Ordens Stamhus. 45

Sveas provinsialmästare Peter Westrup.

med att sitta med en bunt manus. Under de sista veckorna av produktionen tillsattes en huvudredaktör, undertecknad, som bland annat fick i uppgift att ”tvätta” alla texter, se till att de var skrivna på ett enhetligt språk och i enlighet med Ordens skrivregler samt komplettera med texter som fattades. Och att tillsammans med brodern Pierre Dunbar ta fram det rikliga bildmaterialet och göra slutlayouten av boken samt sköta alla kontakter med tryckeriet. 260 gästerna fanns på plats i Ordens Stamhus för att delta i firandet av Svea Provinsialloges 25-årsjubileum. Firandet pågick till framåt midnatt med dans till 18-mannabandet On Cue, kända från nobelfesten i Stockholms Stadshus. X Text: Lars Billström Foto: Ulf Hjelting

Kultur

RomanskaRomanska bågar bågar Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna I halvmörkret. I halvmörkret. Valv gapade bakom valv och ingen överblick. Valv gapade bakom valv och ingen överblick. Några ljuslågor fladdrade. Några ljuslågor fladdrade. En ängel utan ansikte omfamnade mig En ängel utan ansikte omfamnade mig och viskade genom hela kroppen: och viskade genom hela kroppen: ”Skäms inte för att du är människa, var stolt! ”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.” Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.” Jag var blind av tårar Jag var blind av tårar och föstes ut på den solsjudande piazzan och föstes ut på den solsjudande piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini Signora Sabatini Och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt. Och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt. Tomas Tranströmer Tomas Tranströmer

nobelpristagare nobelpristagare

Foto: Pixabay

Foto: Pixab

Jubileum

Frimurarhuset i Malmö.

SAL Corfitz och AcacianMalmöhus har firat 150 år Allt började med att greve Corfitz Beck-Friis grundade en Johannesloge. Nu har denna loge firat 150 år och det i dagarna tre.

laneringen för 150-årsjubileet började redan 2016. Redan tidigt stod det klart att intresset för jubileet var stort, såväl i Sverige, Tyskland och Island som i övriga grannländer. Detta skulle då innebära ett betydande antal tillresande bröder med tillhörande damer. Mot detta som bakgrund togs ett beslut om att arrangera ett särskilt damprogram under den tid som högtidslogen skulle ske. Även beslutades det att ett antal hotellrum skulle förbokas för tillredande. Totalt 54 rum.

nat blev det guidning av lokalerna både på engelska och tyska och under fredagen serverades en buffé. Till högtidslogen den 26 maj var 195 bröder anmälda och cirka 60 damer deltog i det separata lördagsprogrammet. Till kvällen och Andreasaftonen var 250 personer anmälda och klockan 19.00 öppnades portarna till evenemanget på Rådhuset. Det blev en trerätters måltid i den vackra Knutsalen. Efter måltiden blev det dans till broder Åke Rickards band The Mammys and the Pappys.

Högtidsloge Jubileet inleddes den 25 maj med 160 föranmälda gäster. En välkomstfolder hade utformats både på svenska, engelska och tyska med tillhörande program. Bland an-

Orgelmusik Ett 60-tal bröder, med damer, deltog i söndagsevenemanget vid Börringe kyrka och kyrkogård. Där samlades deltagarna vid greve Corfitz Beck-Friis grav. Logens 47

ordförande mästare Per Andersson höll ett välkomsttal och grevens sonsons sonsons son, broder Claes Beck-Friis, höll tillsammans med hustru ett anförande om sin släkt. Efter minnesstunden samlades deltagarna i Börringe kyrka där det bjöds på orgelmusik av förre domkyrkoorganisten i Karlstad, broder Hans Nordenborg, som bland annat framförde några kortare stycken av Mozart (Trollflöjten) och Bellman. Allt avslutades sedan på Anitas restaurang vid Börringe klosterhotell. X

Text: Henrik Östberg Vid tangentbordet: Ulf Hjelting

God Jul och Gott Nytt År! Önskar Frimurarens redaktionskommitté alla bröder med förhoppningar om ett ännu bättre frimureriskt år 2019

Från Ordens kansli Ny S:t Johannesloge Ordens Stormästare har beslutat godkänna inrättandet av en ny S:t Johannesloge nämligen S:t Johanneslogen Hoppet, med säte i Uppsala, med förkortning HOP och logenummer 1143. Logen lyder under provinsialmästaren i Svea Provinsialloge och invigning sker lördagen den 2 februari 2019. Drätseldirektoriet (DD 1797) Förordnande Försäkringskonsult Jan Lundberg, X Svea, som ledamot i Drätseldirektoriet från och med den 1 januari 2019 till den 31 december 2024. Barmhärtighetsdirektoriet (BD 1800, 1922) Förordnande Komminister Tom Randgard, X ÖNPL, som ledamot i barmhärtighetsdirektoriet från och med den 13 augusti 2018 till och med den 12 augusti 2024.

Logedirektoriet (LD 1800) Entledigande Civilingenjör Bengt Nordlund, X GPL, som ledamot i Logedirektoriet i Stockholm från och med den 31 december 2018. Planeringsdirektoriet (PD 1998) Förordnande Bergsingenjör Håkan Roos, X VPL, förordnas som ledamot från och med den 1 november 2018 till och med den 31 december 2021 Säkerhetskonsult Tomas Borgh, VIII Svea, förordnas som sekreterare från och med den 1 november 2018 till och med den 31 oktober 2024. Aktuarie Rikard Bergström, IX Svea, får förlängt förordnande som ledamot från och med den 1 januari 2019 till och med den 31 december 2020. Ekonomichef Fredrik Bister, IX Svea, får förlängt förordnande som ledamot från och med den 1 januari 2019 till och med den 31 december 2020. Visitator a latere Förordnande Byggnadsingenjören Bengt Bengtsson R&K förlängt förordnande som Ordens Storinkvisitor tillika Visitator a latere från och med den 24 mars 2019 till och med den 30 juni 2019. Stora Landslogen (SLL) Förordnande Förordnanden av Stormästarens Uppvaktande Bröder (SUB) 2018. Filosofie kandidat Per G Olson X Svea, som SUB X, Överstelöjtnant Johan Falkholt, IX Svea, som SUB IX, Verkställande direktör Magnus Ek, IX Svea, som SUB IX, Konsult Jonas Forseth, VIII Svea, som SUB VIII, IT-konsult Jens Nordin, VIII Svea, som SUB VIII. Samtliga nämnda från och med den 2 september 2018 till och med den 10 maj 2019.

Carl Friedrich Eckleff Entledigande Civilingenjör Jan-Erik Nylund, X Svea, som arbetade ledamot i forskningslogen Carl Friedrich Eckleff i Uppsala från och med den 24 november 2018. Förordnande Kommunikationskonsult Arne Sandemo, X Svea, som arbetande ledamot i Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff i Uppsala från och med den 24 november 2018 och tills vidare. 1. Fördelningen (Svea) Förordnande Skattejurist Marcus Gränsmark, IX Svea, som Ordförande Mästare (OM) för S:t Andreaslogen S:t Laurentius i Uppsala från och med den 20 oktober 2018 till och med den 19 oktober 2024. Gymnasiechef Joakim Graffner, IX Svea, som Ordförande Mästare (OM) för S:t Johanneslogen Mälarporten i Södertälje från och med den 10 november 2018 till och med den 9 november 2024. VD Kenneth Ohlsson, X Svea, som Ordförande Mästare (OM) för S:t Johanneslogen Hoppet i Uppsala från och med den 2 februari 2019 till och med den 1 februari 2025. 2. Fördelningen (SPL) Förordnande Bankdirektör Christer Persson, X VPL, förlängt förordnande som Provinsialmästare (PM) för Skånska Provinsiallogen i Kristianstad från och med den 30 mars 2019 till och med den 26 april 2019. Företagsläkare Magnus Appert, IX SPL, som Ordförande Mästare (OM) för S:t Andreaslogen Gustaf Adolf i Kalmar från och med den 6 november2018 till och med den 5 november 2024. Rektor Per Hasselberg, X SPL, som Ordförande Mästare (OM) för S:t Andreaslogen Carl X Gustaf i Helsingborg från och med den 1 februari 2018 till och med den 31 januari 2024. 4. Fördelningen (ÖPL) Entledigande Civilingenjör Magnus Engström, X ÖPL, som Förste Deputerad Provinsialmästare (FDPM) i Östgöta Provinsiallog i Linköping från och med den 22 september 2018. Ingenjör Gerhard Wennerstöm, X ÖPL, som Ordförande Mästare (OM) i S:t Johanneslogen S:t Jacob i Linköping från och med den 22 februari 2019. VD Anders B Johansson, X ÖPL, som Ordförande Mästare (OM)i S:t Johanneslogen Den Mellersta Pelaren i Jönköping från och med den 21 september 2018.

Förordnande Civilingenjör Magnus Engström, X ÖPL, som tjänsteförättande Provinsialmästare (PM) i Östgöta Provinsialloge (ÖPL) från och med den 15 september 2018 till och med den 16 mars 2019. Verkställande direktören Anders B Johansson, X ÖPL, som Förste Deputerad Provinsialmästare (FDPM) för Östgöta Provinsialloge (ÖPL) från och med den 22 september 2018 till och med den 21 september 2021. 5. Fördelningen (VPL) Förordnande Skattedirektör Ingemar Dahlén, X VPL, förlängt förordnande som Andre Deputerad Provinsialmästare (ADPM) för Värmländska Provinsiallogen i Karlstad från och med den 28 februari 2019 till och med den 28 februari 2020. Ingenjör Anders Mansfeld, X VPL, som Ordförande Mästare (OM) för S:t Johanneslogen Engelbrecht i Örebro från och med den 2 mars 2019 till och med den 1 mars 2025. Brandmästaren Nils Weslien, X VPL, som Ordförande Mästare (OM) för S:t Andreaslogen Carl August i Karlstad från och med den 30 november 2018 till och med den 29 november 2024. Kriminalvårdaren/ekonomen Mikael Andersson, X VPL, som Ordförande (O) för Brödraföreningen S:t Staffan i Avesta från och med den 28 november 2018 till och med den 31 mars 2019. Riksdagsman Peter Helander, VIII VPL, som Ordförande (O) för Brödraföreningen S:t Tomas i Mora från och med den 29 september 2018 till och med den 28 september 2024. 7. Fördelningen (MNPL) Entledigande Avdelningschef Johan Båggagård, VIII MNPL, som Ordförande Mästare (OM) i S:t Johanneslogen Höga Kusten i Örnsköldsvik från och med den 3 september 2018. Förordnande Fastighetsmäklare Jan Resby, X MNPL, som tjänsteförrättande Provinsialmästare (PM) i Mellersta Norrlands Provinsialloge i Härnösand från och med den 1 januari 2019 till och med den 16 mars 2019. Arkivarie Patrik Höij, IX MNPL, som Ordförande Mästare (OM) för S:t Andreaslogen Elysium i Härnösand från och med den 21 november 2018 till och med den 20 november 2024. 8. Fördelningen (ÖNPL) Förordnande VD Mats Taaveniku, X ÖNPL, som Ordförande Mästare (OM) för S:t Johanneslogen Midnattssolen i Kiruna från och med den 1 januari 2019 till och med den 31 december 2025. Konsult Björn Åberg, IX ÖNPL, som Ordförande Mästare (OM) för S:t Johanneslogen Ultima Thule i Luleå från och med den 15 december 2018 till och med den 14 december 2024.

Storintendentens expedition

Frimurarringar

ca 9 gr: 4500:-

ca 11 gr: fr 6500:-

ca 19 gr: 10 000:-

Odd fellow

Regalieväska, läder 950 kr

Matriarkring: 2000:-

Patriarkring: 3000:-

Rebeckaringar

ca 3 gr: 1350:-

ca 4 gr: 1450:-

Vitguldstillägg: 300:-

Rebecka Regalieportfölj, läder 1590 kr Örhänge: 585:-

Beställning sker via mail till sit@frimurarorden.se eller via www.frimurarorden.se/organisation/ storintendenten/frimurarordens-webshop Betalning mot faktura, 20 dagar. Varorna skickas fraktfritt. Naturligtvis kan dessa produkter även köpas hos ordensassistenterna.

Officiellt organ för Svenska Frimurare Orden Nr 4 Årgång 91 ISBN 1651 - 35766

Postadress: Box 105, 551 13 Jönköping • Barnarpsgatan 28 Jönköping 036-16 38 00 Öppet vard 9.30-18.00, lörd 10.00-14.00 www.guldsmedjan-snarberg.se • E-mail: thomas.snarberg@telia.com

Redaktör: Ulf Hjelting, Änggatan 62, 702 24 Örebro Tel 070-441 69 10 frimuraren@frimurarorden.se Ansvarig utgivare: Herman Håkansson, SLL

Prenumeration: Helår 275:- (Sverige och Finland). Övriga utlandet: 325 SEK. Lösnummer 90:Sätt in angivet belopp på Pg 34 40 -5 och ange namn och adress. Från utlandet överförs angivet belopp i SEK till: IBAN: SE72 9500 0099 6042 0003 4405 BIC: NDEASESS

Redaktionskommitté: Ulf Hjelting, ordförande Lars Billström, SVEA Pierre Dunbar, SVEA Svedje Runebjörk, SVEA Urban Fasth, SPL Anders Wennergren, GPL Lars Klingström, ÖPL Bo Pettersson, VPL Guy Catani, SCF Ulf Fryklund, MNP Patrick Andersson, ÖNPL

Vid adressändring: - kontakta din loge! Frimuraren kan inte registrera adressändringar.

Hänge: 450:-

För övriga Ordensringar lämnas oﬀert.

Nästa nummer utkommer v. 14. Materialstopp den 18 februari 2019.

Hemsida: www.frimurarorden.se

Brosch: 650:-

Grafisk form: Patrick Dunbar, Dunbar Layout & Design Tryck Trydells Tryckeri Box 68, 312 21 Laholm Upplaga 16 500 ex, 4 ggr/år

Hör av dig till Frimuraren! Skriv några rader till tidningen och berätta om vad som händer i just din fördelning! Kan någon dessutom ta bilder och bifoga är det ännu bättre. Kanske har din loge eller brödraförening en annorlunda aktivitet som kan vara ett tips till andra. Säkert finns det också många vittnesmål om bröder som gjort sig förtjänta av uppskattning. Men skriv kort! Det händer att inskickade texter är väldigt långa, ibland så långa att de ensidigt måste förkortas. Enklare då att författaren håller sig till nedanstående enkla regler redan från början. Tänk också på att alla artiklar måste illustreras för att locka till läsning. Några enkla tumregler: För att med bild rymmas på ett uppslag bör en text inte vara längre än 6 000 tecken inklusive mellanslag. För att med bild rymmas på en sida gäller cirka 2 500 tecken. På notissidorna är övre gränsen 1 000 tecken. Det är lätt att mäta omfånget på en text i alla datorer. I Word väjer man ”granska” och sedan ”räkna ord”. Bild och text till Frimuraren skickas digitalt. Det vill säga via mejl på frimuraren@ frimurarorden.se eller på en CD-skiva till redaktören. Adress finns på denna sida.

Stormästaren

Ordens Allmänna Lagar (OAL) 16 Kap. finns bestämmelser för inträde i Orden och de krav som ställs på den person som önskar bli medlem. Det är väsentligt att varje blivande fadder studerar OAL 16 Kap. Förutsättningen för medlemskap är enligt 16 Kap.1 § ”Inträde i Orden kan endast beviljas den man som bekänner sig till kristen tro, som har ett gott anseende och som äger förmåga att tillägna sig Ordens budskap” Lämplighet Det krävs också två faddrar varav en skall inneha lägst III:e graden och den andre lägst VII:e graden. Det är faddrarnas sak att bedöma adeptens förutsättningar och noggrant förklara för honom vad det innebär att vara frimurare. Faddrarna måste sålunda ha god kännedom om den sökandens behörighet och lämplighet. De skall bedöma om den sökande kan och har en ambition att utveckla sig med hjälp av vår upplevelsebaserade pedagogik. Detta fordrar underbyggd information om vår visdomsskola och dialog med den sökande för att komma fram till om han är villig att bli en framtida ordensmedlem som kommer att vilja gå tillsammans med bröderna på denna gemensamma vandring. Som blivande faddrar måste vi ställa oss frågan - ”hur väl känner jag den man som jag avser att stå fadder för?” Jag vill betona betydelsen av att båda faddrarna dels väl känner, dels har en naturlig relation med den sökande. Så är det tyvärr inte alltid utan ibland ställer vi upp välvilligt för att hjälpa den förste faddern att kunna erbjuda sin adept möjlighet till inträde i Orden. Jag har själv erfarenhet av detta och har tyvärr blivit ställd inför en oväntad utmaning då den förste faddern lämnat Orden eller avlidit. Det finns då ingen personlig relation mellan mig som fadder och brodern. Något som efter hand kan leda till att fadder och adept förlorar kontakten med varandra. Utmaning Med anledning av faddrars bristfälliga kännedom om sina föreslagna adepter har

vi under senaste året blivit tvingade att i sista stund avbryta en reception och meddela den blivande brodern att han inte uppfyllde våra krav som medlem. Vid ett annat tillfälle fick vi utesluta en broder kort efter receptionen på grund av förhållanden som borde ha framkommit tidigare. Faddrarna i dessa fall hade uppenbart inte studerat OAL innan intresseanmälan lämnades in. Faddrarnas utmaning är att vara tydliga när de kommunicerar vårt budskap om vår Orden och dess verksamhet. Faddrarna kan ha svårt att ge en tydlig bild av vår verksamhet och vilka krav det finns på ett medlemskap och inte minst att noggrant och ärligt berätta om vad vi förväntar oss av en frimurare. Detta beror många gånger på att faddrarna är osäkra på vad som får sägas till adepten och vad som tillhör det som vi inte vill kommunicera i förväg då det ingår i vår upplevelsebaserade pedagogik i logearbetet. Kunskaper I förra numret av tidskriften Frimuraren skrev jag om nya hjälpmedel till förbättrad kommunikation avseende Orden och dess syften som stöd bland annat för faddrarna. Broschyren ”En vandring mot ljuset” och informationsfoldern ”Svenska Frimurare Orden” distribuerades med senaste numret av tidskriften Logens ordförande mästare skall vidare försäkra sig om att den sökande har fått tillräckliga kunskaper om vad ett medlemskap i Orden innebär. Många loger har valt att hålla sitt informationsmöte med intresserade och deras närstående, innan en ansökan om medlemskap lämnas in. Det skapar tillfälle för den tilltänkte brodern att tillsammans med sina faddrar ytterligare reflektera över vad Orden står för och vad som krävs av en frimurare. Huvuduppgift Ansvaret som fadder tar inte slut vid adeptens första reception. Det är vid detta tillfälle det verkliga ansvaret tar vid och blir en livslång uppgift. Detta innebär att även jag som fadder måste fundera över om jag har tid att ta hand om min adept. Var och en som kan och vill vara fadder måste ha den-

Foto: Joe Sundelin

Faddrarnas ansvar

na tid. Det kan inte vara en huvuduppgift att vara fadder för så många som möjligt. Uppgiften måste vara att vara fadder för rätt bröder och att ha tid att stödja dem i deras frimureriska vandring. Det är en ansvarsfull och grannlaga uppgift som omfattar att stödja, hjälpa, stimulera och följa sina adepter på deras frimurarevandring. Jag vill ännu en gång poängtera att Orden är ingen sällskapsklubb och har ingen ambition att bli en sådan. Vi skall ägna oss åt det som är vår kärnverksamhet - våra ritualbundna sammankomster och andra aktiviteter som syftar till att fördjupa våra kunskaper i Den Konungsliga Konsten. Det tar tid att växa in i den frimureriska världen av kunskap och genuint brödraskap - en nog så viktig erfarenhet att förmedla till våra nyrecipierade. Social samvaro mellan bröder är väsentligt men detta är en bonus i medlemskapet. Kom ihåg att vara fadder ger en ny dimension av frimureriet för oss som har kommit en bit på vår vandring i sökandet efter sanning och ljus. X

Posttidning Returadress Frimuraren Blasieholmsgatan 6 111 48 STOCKHOLM

Private Banking i Handelsbanken – en högst personlig affär

Vi har fått kapital att växa sedan 1871 och är Stockholmsbörsens äldsta bolag. Våra Private Banking-rådgivare finns över hela Sverige. Välkommen att kontakta oss eller Handelsbankens kontor för att se vad vi kan göra för dig. Sydöstra Sverige Västra Sverige Stockholm Mellersta Sverige Norra Sverige

040-24 57 80 031-774 81 60 08-701 15 70 026-17 20 90 090-15 45 90

handelsbanken.se/privatebanking

Helsingborg, Linköping, Malmö, Växjö Göteborg, Halmstad, Jönköping, Karlstad Gäller för hela Storstockholm, Gotland Gävle, Uppsala, Västerås, Örebro Luleå, Sundsvall, Umeå, Östersund