Frimuraren nummer 1 2006

Tidskrift för Svenska Frimurare Orden

Nr 1/06

FÖRÖDELSEN

öppnade generositetens dammluckor under Barmhärtighetens år.

Frimurarna bidrog med

700.000 kronor till tsunamioffren.

Anders Fahlman:

Barmhärtighet över tid och rum

T

iden går så fort hör man ofta medmänniskor säga och visst gör den det. I skrivande stund känns det för mig nästan overkligt att ett helt år har gått sedan vi fick information om det fasansfulla som drabbade människor i Thailand med flera länder inom denna del av vårt jordklot. Själv befann jag mig då tillsammans med hela familjen i södra Florida och fick tack vare en fullödig massmedial bevakning av katastrofen och dess verkningar omedelbart klart för mig vidden av det oerhörda som skett. TVreportagen gav besked om de många omkomna och att det här verkligen var frågan om en nästan ofattbar mängd av medmänniskor som var i trängande behov av omedelbar hjälp. Det är därför mycket glädjande att erfara att

medlemmarna i vår Orden så villigt prioriterade denna fråga och i detta nummer av vår tidning kan vi läsa om vad en del av de insamlade medlen använts till.

Det är säkert sannolikt så att en del av den hjälp som sänds till de behövande inte når sitt mål på grund av ohederliga mellanhänder men för de medmänniskor som nås av hjälpen utgör denna säkert en avgörande möjlighet för att gå vidare i livet. Detta är något att glädja sig åt.

Under barmhärtighetens år genomfördes ett mycket intressant symposium på Ersta diakonianstalt kring forskning och forskningsstöd. Jag minns att det vid det tillfället betonades att stödinsatser för behjärtansvärda ändamål inte får begränsas till enstaka eller korta punktinsatser i tid och rum. Komplicerad forskning är ofta tids- och resurskrävande och förutsätter åtaganden över längre tid från bidragsgivarna för att goda resultat skall kunna uppnås. Samma synsätt gäller i lika hög grad våra insatser till människor som drabbats av sorg och tragedi i stora katastrofer.

Hjälpen behövs ofta under mycket lång tid och den handlar inte bara om materiellt stöd. Det handlar också om empati och medkänsla. Barmhärtigheten blir därmed ett djupt och grundläggande förhållningssätt till våra Chefredaktör Kjell Mazetti Tel 070-900825 Almstagatan 12, 602 16 Norrköping frimuraren@frimurarorden.se

Ansvarig utgivare och ordförande i Redaktionskommittén

ISBN 1651-3576 Nästa nr utkommer vecka 20

Lars von Knorring.

Ledamöter: Kjell Mazetti, Pierre Dunbar, Björn Strömberg, Lars-Olof Mattsson, Göran Åstrand, sekr, 08-21 59 12,

medmänniskor. Det är därför min förhoppning att man inom caritasverksamheten ute i landet på olika sätt söker att hjälpa människor i en sorg och en saknad som sträcker sig över år.

Ett nytt år har nu börjat. Det enda som är sant och visst är att lidandet och eländet inte upphör i världen. Men vi närs ändå alla av den viktiga förhoppningen att det ljusa och goda skall segra.

Att det får bli ett år av glädje och positiv utveckling för oss alla. Vi lever i en tid av specialisering, fragmentarisering och stress.

Men också i en tid då teknik, kunskap och kommunikation utvecklas till gagn och glädje för många. Att vara frimurare i vår tid är fascinerande. I centrum står arbetet för det goda i människan.

Frimureriet fäster vår blick på de bestående värdena som låter sig anas bakom tillvarons föränderlighet.

Anders Fahlman

Utgivning 2006 Nr 1 vecka 8, manusstopp red mtrl 13/1, annonser 31/1.

Nr 2 vecka 20, manusstopp red mtrl 3/4, annonser 13/4.

Nr 3 vecka 38, manusstopp red mtrl 7/8, annonser 18/8.

Nr 4 vecka 50, manusstopp red mtrl 6/11, annonser 13/11.

Annonser: Pierre Dunbar, 08-57141411, Björn Strömberg, 08-661 24 08 Prenumeration 250 kr, utland 300 kr, lösnr 70 kr pg SFMO 3440-5 Annonspriser och annonsorder fax 08-571 414 91 Tryck: Trydells, Laholm

frimuraren

I detta nummer Stormästarens ledare Din hjälp når fram Redaktörens krönika Inger och Astor undkom Khao Lak 1 år senare Värdiga minnescerem.

Fiskebyn Nam Khem Rapport om Stödproj.

Golf i Riga Ledarskapsutbildning Herrgårdsbesök ...

Nytt bildspel Tack...

Pilgrimsvandring 2006 Recipien -d eller -t Broder i västerled OHT-are samlade Inbjudan till seminarie Man skriver om oss Sommarträff Verklighetens och det ondas ansikte. Bokrecension Från kansliet Slutord

sid 2 sid 3 sid 4 sid 5 sid 6 sid 6 sid 7 sid 8 sid 11 sid 12 sid 14 sid 16 sid 17 sid 18 sid 20 sid 22 sid 24 sid 25 sid 26 sid 27 sid 28 sid 30 sid 31

Din hjälp når fram !

700 000

kronor samlades in som svar på Stormästarens brev om stöd till de som drabbats av tsunamivågen. Nästan 50 kronor per medlem. Det kanske inte låter så mycket, räcker inte ens till en biobiljett sa någon.

Men det är 10 gånger så mycket per person som den årliga fasteinsamlingen ger. Änkans skärv blev en sedel och dalern fick glansen av en gulddoublon.

Men en allt återkommande fråga blev om hjälpen nått fram. Tidningar rapporterar att pengaflödet översvämmade hjälporganistionerna.

Läkare utan gränser bad givare att inte skriva vart hjälpen skulle gå. Ett antal organisationer nästan kivades om att ge hjälp.

Reportage om mutor och korrumption gav ibland skrämselhicka.

Det är ju inte till kriminalitet och de redan besuttna som gåvorna skall komma.

Men som tur är så gick inte alla insamlade medel till en och samma organisation. En bred spridning till stora och välkända stödorganisationer och stockholmslogernas riktade hjälpinsats har gjort våra gåvor till den hjälp vi avsåg.

Kansliet har gjort en sammanställning över hur våra gåvor fördelat sig mellan olika mottagare.

Lutherhjälpen och Svenska kyrkans katastrofhjälp, Röda korset och Radiohjälpen fick förvalta merparten av gåvorna. Läkare utan gränser och Rädda barnen, de organisationer som hade bekymmer med alla gåvor fick inte så mycket. Ospecificerat och övriga fick en femtedel. Kanske är det just i den gåvan direkthjälpen finns.

Liksom i Stockholmslogernas gåva genom SKUT, Svenska kyrkan i Utlandet, eller närmare bestämt Svenska kyrkan i Bangkok.

Ett strålande resultat utan tvekan!

Men dessvärre - katastrofer och farsoter på andra håll tog inte ledigt på grund av tsunamivågen. Jordbävningar, epidemier, HIV-Aids fortsätter att hemsöka människor på olika platser på vår jord. Gåvorna måste fortsätta.

De 30 miljonerna som Frimurarna delar ut har gångna tiders generationer som ursprung. Därför måste våra insamlingshåvar sluta skramla och skattmästarna behöva gummituttar när de skall räkna samman gåvorna det kommande åren. Mottagare finns i överflöd. Generösa givare mottages tacksamt.

Kjell Mazetti

T s u n a m i h jä l p

Ospecificerat och övriga 21 % Lutherhjälpen 27 % Rädda barnen 2 % Läkare utan gräns 3 % Svenska Kyrkan i Utlandet SKUT 7 %

Röda korset i Sverige och Finland 24 %

Radiohjälpen 16 %

frimuraren

Krönikan:

Generositeten måste fortsätta För många år sedan visade TV fruktansvärda bilder från barnhem i Rumänien. Bilder på handikappade barn som bundits fast i sina sängar.

Barn som aldrig fick vare sig träning eller stimulans riktade sina nästan blyga blickar mot oss. Den gången fick vi in massor av gåvor i Säfsnäs församling på en enda dags insamling.

I januari 2005 spelades skräckinjagande scener upp från stränderna i Sydostasien. Bilder på vågor som dödade och förstörde vällde rakt in i våra vardagsrum. Man talar ofta om timing nu för tiden, men den början på ett Barmhärtighetens år hade säkert inte vår Stormästare önskat.

I detta första nummer från min penna (egentligen med MAC-datorn), som chefredaktör för Frimurarordens officiella tidskrift blir redovisningen av Barmhärtighetens år en nyckeluppgift. Det handlar inte bara om en frimurardygd utan också om en hjärtefråga.

En präst möter ofta hjälpsökande, och det tar inte så lång tid att förstå att hjälpen man söker ofta bara blir en tröst för stunden. Den utsatte behöver i allmänhet mer omfattande stöd än några kronor eller en matkasse. Ibland kanske samtalet i sig ger mer för framtiden än gåvan man får med sig därifrån.

Hjälpen till Tsunamioffren har ett sådant gränsöverskridande utseende.

I början var kanske målet att klä och föda dem som mist allt, men eftersom året gått har gåvan mer och mer inneburit stöd till återuppbyggnad och fortsatt möjlighet att kunna försörja sig själv och sina närstående.

Det är lätt att förledas tro att hjälpen i och med detta kan avslutas.

Men det är kanske just då som den behöver stärkas ytterligare. I tsunamins spår finns rädsla och ovillighet att besöka Thailands underbara stränder. Den turistindustri som landets relativa välfärd byggde på raserades också av dödsvågens framfart Att våga åka tillbaka igen där man varit många gånger och acceptera att gamla kända vyer förändrats dramatiskt kan också vara ett sätt att hjälpa och stödja. Att med förundrade ögon åka dit för första gången och med egna ögon se dessa platser är också en hjälp till att ge tillbaka ”paradiset” till thailändarna ( och oss).

I detta mitt första nummer finns också ett reportage från S:t Johannes Logen Orions 125-års jubileum. Nu är ju inte 125 år så mycket inom våra kretsar, men konceptet att ta hand om gäster med anhöriga på Oskarshamns Folkhögskola och erbjuda en helpension med ett intressant program för damerna när herrarna samlades till jubileumsloge ville jag gärna uppmärksamma. Inte minst därför att jag visste att Oskarshamns Folkhögskola tar hand om människor som drabbats av afasi och hjälper dem tillbaka till livet igen. För att inte tala om alla kyrkomusiker jag mött som fått sin utbildning i Oskarshamn.

Men det är ju en helt annan låt (!)

Jag kanske skulle beskriva mig själv med några ord också i denna inledande text. Det känns som om jag gått varvet runt i mitt liv. Från en start i Handelsflottan med resebrev till den lokala tidningen som extraknäck till frilansarbete som fotograf och journalist landade jag i TV2 vid starten 1969 Efter utbildning i Stockholm flyttade jag till Norrköping. Arbete

med gudstjänster ocvh andakter i TV ställde krav på teologisk utbildning och som hobbystudent blev jag teol kand och prästvigd 1986.

Karriären inom Svenska kyrkan inrymmer de vanliga titlarna. Kyrkoadjunkt, komminister och kyrkoherde. I dag arbetar jag halvtid som konsulent för den andliga vården i kriminalvården. Mitt skrivande har egentligen aldrig upphört. Församlingsblad, föreningshäften, lokalkorre i Fredriksberg åt saligen insomnade Bergslagsposten, Aktuellt i Norrköpings Frimurarsamhälle och ett antal insändare och debattartiklar har hållit pekfingrarna igång på tangentbordet.

Precis som min företrädare Bengt Gustafson, som jag av hjärtat önskar lycka till som fritidsarbetare, har jag också ett intresse som tar upp en stor del av min fritid. Jag renoverar och åker på veteranmotorcyklar - hela året runt.

Långresorna sker dock på en fullvuxen Harley Davidson, som visserligen är registrerad år 1991 men som ser ut som om den vore av 1948 års modell.

Men tro nu inte att jag ägnar mig år MC-relaterad kriminalitet - det är inte Outlaws jag tillhör, snarare Inlaws (inlås) som Kriminalvårdens MC klubb så träffande heter. Och jag vet att vi är fler återfallsknuttar inom frimurarleden. Det vore kul att få ett mail eller telefonsamtal från andra MC-åkare så kanske vi kan träffas någonstans under sommaren på samma sätt som seglare, båtåkare, golfare och andra frimurare som funnit varandra i logen och utvecklas tillsammans också på fritiden.

Kjell Mazetti

frimuraren

Inger och Astor undkom Tsunamivågen

Under en promenad på stranden vid Khao Lak försvann plötsligt allt vatten. Astor räckte kamerafodralet till Inger.

Han skulle ta kort på detta märkliga. Någon minut senare såg de väggen av vatten som hastigt närmade sig. När en stor patrullbåt vräktes över ända av vågen förstod Astor att det var farligt. Spring skrek han till alla i närheten. De sprang allt vad de kunde. Inger snubblade, föll och när hon reste sig hade Astor försvunnit Han räddade sig upp på ett tak, hon upp i en halvfärdig byggnad en bit därifrån. Astor förstod att kameran var förstörd, men behöll den ändå. De blev av med allt. Hade bara badbyxor och bikini och hans keps. Någon dag senare såg Inger på en lista över räddade att Astor var välbehållen. Han blev mer eller mindre tvingad att åka tillbaka till Sverige igen. Astor bokade om sin biljett och åkte taxi ut till den enorma flygplatsen i Bangkok. Där innanför dörrarna mötte han sin Inger. Han hade fortfarande kameran i handen - hon bar på fodralet. Tillsammans åkte de hem...

Under året som gått har Inger och Astor Pettersson fått tillbaka både pass och plånböcker. Kameran fungerar fortfarande inte, men en ny är inköpt. Minneskortet skickades till Norge i hopp om att kunna rädda bilderna, men det försvann på posten.

Här hemma blev de intervjuade i Södermanlands Nyheter. Bättre att berätta en gång för alla i bygden än att ständigt få frågor.

Några dagar efter hemkomsten berättade Astor för dåvarande OM i Nordiska Första om sina upplevelser i Thailand. Bengt Falk bad Astor att berätta för bröderna på högtidsdagen.

Astor lovade inget - han visste inte om han skulle orka. Men han reste sig upp och berättade för bröderna om sina erfarenheter.

I datorn finns bilder både från katastrofen och dagens uppbyggda men ganska öde turistområde.

Astors berättelse gav insamlingsrekord

D

et han sa gick rakt in i hjärtat på de bröder som deltog i Nordiska Förstas Högtidsdag den 28 januari 2005.

Aldrig tidigare hade så många och så stora sedlar lagts i insamlingshåvarna. OM Bengt Falk hade utmanat bröderna med att lova att logen skulle bidra med lika mycket som bröderna samlade in.

Skattmästaren kunde meddela att 11000 kronor hade samlats in, och med OM:s löfte fanns det alltså 22.000:- att ge som stöd till de som drabbats av katastrofen.

OM Bengt Falk frågade Astor hur han ville att pengarna skulle användas. Skicka dem till Skandinaviska kyrkan i Bangkok svarade han. frimuraren

Jag mötte dem där nere. De arbetade dag och natt med att hjälpa de drabbade. Prästparet i Bangkok, Lis och Lennart Hamark hade redan från början förstått omfattningen av denna ohyggliga katastrof. De åkte ner till Khao Lak och gjorde vad de kunde för att trösta, lindra, hjälpa ochj stödja. På plats kan de se till att

de insamlade pengarna användes rätt.

OM Bengt Falk fick med sig de övriga logerna i Stockholm på en gemensam insamling med en gemensam mottagare. Det blev till slut över 100.000 kronor som Lis och Lennart Hamark fått ansvar för. Deras rapport kommer längre fram i detta nummer av Frimuraren.

Khao Lak idag - en öde strand

Ä

ven den senaste högtidsdagen i Nordiska Första fick Astor Pettersson, VIII ACM berätta om Thailand. Nu handlar hans rapport inte längre om stränder fyllda av badande, solande, skrattande turister, utan om öde stränder som rensats och städats, men där man kan vandra kilometervis utan att möta någon.

Stränder som inte längre ger något till dem som tidigare så tjänstvilligt servat de nordiska gästerna.

Hotell byggs upp igen, men saknar gäster. Restauranger har återskapats ur det kaos som tsunamivågen skapade, men ingen sitter ner vid borden och beställer av menyerna.

Hjälpen måste fortsätta men ta sig andra uttryck än insamlingshåvar.

Till nästa säsong - i november/december 2006 kommer man åter att ha 6000 bäddar i Khao Lak. Då hoppas man att åtminstone ett par stora resebyråer skall vara tillbaka Text Kjell Mazetti Foto: Lennart Hamark

Värdiga minnesceremonier på stranden

M

innesceremonierna över tsunamins offer blev mycket värdiga. Det var stort och viktigt för oss att kunna vara på plats På flera stränder på Phuket, i Khao Lak och på Phi Phi-öarna dit man anade att svenskar skulle söka sig under årsdagen, placerade det svenska generalkonsulatet ut anhörigstödgrupper bestående av personal från Räddningsverket, Svenska kyrkan och Röda korset.

Lennart skulle tjänstgöra tillsammans med kollegor vid Blue Village Pakarang i Khao Lak, där så många svenskar hade omkommit.

Tidigt på morgonen den 26 december körde vi upp till Khao Lak. Vi hade förväntat mycket trafik på den smala huvudvägen, men allt var överraskande lugnt.

På den breda sandstranden nedanför hotellanläggningen Blue Village satte Röda korsarna och en prästkollega upp en svensk flagga.

Det var en otroligt vacker morgon med strålande solsken från en klarblå himmel. Förmodligen lika

vackert som för ett år sedan. Vattnet var väldigt stilla, det slog in sakta

dyningar utmed den långgrunda stranden.

Den Thailändska Loy Krathong högtidens bananbladsbåtar sjösattes i ett stilla vatten. frimuraren

Sörjande svenskar, ett fyrtiofemtio-tal, stod i små grupper, kramade om varandra, spred blommor i vattnet och stod och tittade ut över havet.

Omkring klockan 10.30, tidpunkten då flodvågen slog in på Annandagen 2004, blev det alldeles tyst bland de samlade.

Efter denna längre tystnad höll vår anhörigstödgrupp kring flaggan en kort ceremoni. Vi läste en av Annandagens bibeltexter, ur Psaltaren 46, som märkligt nog talar om när haven rämnar. Fastän texten är två och ett halvt tusen år gammal, är det som om den vore skriven just för tsunamin. Den talar om ’jorden som skälver och bergen som störtar i havets djup’; om ’vattnen som brusar och skummar och bergen som darrar vid havets uppror’...

Så sjöng vi Röda-korsare och präster tillsammans psalm 256, som sjungits vid varje svensk kista som sänts hem från Phukets flygplats under året, Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken. ’Var inte rädd, i sanden finns det spår...det finns en mörklagd, du ser den inte nu men färdas dit’ Den officiella svenska Minnesceremonin i Khao Lak, som arrangerades av Rådet för Stöd och Samordning, upplevde vi också som mycket värdig och fin med sina sånger, dikter och tal. Det våldsamma regnet som plötsligt vräkte ner över platsen endast tjugo minuter före inledningen, påminde oss återigen om naturkrafternas nyckfullhet.

Någon sa ”till och med himlarna gråter med oss idag...”

När ord inte räcker till är det gott att få använda symbolhandlingar och riter. Från den thailändska kulturen, som redan gett oss svenskar så mycket, lånade vi Loy Krathonghögtidens bananbladsbåtar, med ljus och rökelse. De thailändska familjerna sätter dessa ljusbåtar i ett vattendrag, vid höstfesten Loy Krathong, som en omsorgens hälsning till de familjemedlemmar som inte längre finns kvar, eller som frimuraren

en rit för att avbörda sig sådant som varit svårt i livet. Nu fick vi svenskar låna dessa symboler och göra dem till våra egna en stund...

Likaså var det mycket gripande att se 543 (så många svenskar omkom i tsunamin) thailändska ljuslyktor skickas upp mot kvällshimlen.

En ljuslykta för var och en, som lämnat ett så smärtfyllt och oersättligt tomrum efter sig bland sina familjer och vänner.

Femhundrafyrtiotre är oerhört många, så väldigt många...

Text och Foto Lis och Lennart Hamark

Fiskebyn Nam Khem i oktober 2005, uppbyggnad pågår...

Innan den svenska stora minnesceremonin skulle börja klockan 15, besökte vi den thailändska fiskebyn Baan Nam Khem, som drabbades så illa av tsunamin. Nu gladdes vi över att majoriteten av byns numera fyra tusen invånare (omkring 1,500 omkom) har kunnat flytta tillbaka till byn. Butiker har åter öppnat och renoveringen av fiskehamnen pågår sedan länge. Men vägen till en normal fungerande vardag är fortfarande lång för byn och dess idogt arbetande folk. Vi blir så inspirerade av att möta dessa människor som inte ger upp hoppet!

Inger och Astor Pettersson med Lennart Hamark besöker snickerifabriken i Nam Khem

Rapport om stödprojekt efter TSUNAMIKATASTROFEN från Lis och Lennart Hamark, Skandinaviska kyrkan i Bangkok (Svenska kyrkan i Thailand)

STÖDPROJEKT 1: Starthjälp till en liten snickerifabrik PLATS: fiskebyn Nam Khem i provinsen Phang Nga THAILÄNDSK SAMARBETSPARTNER: Community Organizations Development Institute (CODI) SUMMA: 300.000 Bhat UPPDRAGSGIVARE: Frimurarlogerna i Stockholm Lis och Lennart Hamark

N

am Khem är den by i Thailand som drabbades värst av tsunamin den 26 december 2004. Den hade cirka 1.600 hushåll med ungefär 4.600 registrerade invånare. Men man räknar med att ytterligare cirka 1.500 oregistrerade personer huvudsakligen från Burma och nordöstra Thailand, bodde i byn innan katastrofen .

Av dessa 1.600 hushåll blev 1.200 totalt förstörda. Mer än 600 båtar blev förstörda eller allvarligt skadade.

Cirka 1.000 människor är döda eller saknas. Nästan en fjärdedel av alla omkomna thailändare dog i Nam Khem enligt CODI’s rapporter, våren 2005.

Vi besökte Nam Khem-byn tio dagar efter tsunamin, den 6 januari 2005. Förstörelsen var obeskrivlig...

Omkring 500 hemlösa familjer från Nam Khem flyttade den 1 januari 2005 in i Bang Muang Temporära Boendeområde, som sattes upp av den thailändska regeringen några dagar efter tsunamin.

Området ligger endast ett par kilometer från Nam Khem och består av ett antal provisoriska barackbyggnader.

Samtliga foton: Lis & Lennart Hamark

Bang Muang Temporary Shelter i Nam Khem den 6 januari 2005 Redan från starten har bymedlemmarna varit aktiva och tagit stort ansvar. Man tillsatte genast ett byråd som planerat och administrerat byns framtidsplaner och aktiviteter.

Huvuduppgiften är att planera och genomföra inkomstgenererande projekt som i framtiden kan bära byns ekonomi tillsammans med fisket.

Byrådet lyckades på kort tid tillsätta 17 olika grupper med inkomstgenererande projekt t ex svampodling, fisknättillverkning, batik, vävning, sömnad, fiskodling,

båtbygge... Över 400 personer är involverade i dessa projekt.

Under sommaren har en hel del familjer kunnat flytta tillbaka till sina renoverade eller nyuppförda hus i Nam Khem, medan flera hundra familjer fortfarande bor kvar i Bang Muang Temporary Shelter. Återflytten till byn dröjer för många, eftersom den mycket komplicerade markfrågan väntar på en lösning: Vem äger marken där familjens hus har stått i generationer? I flera fall har, fiskefamiljen ovetande, marken

Tak över huvudet ordnades snabbt genom byråd och samverkan

frimuraren

köpts av spekulanter (på grund av den snabbt ökande turist-industrin har kustremsan i Khao Lak blivit ’hot stuff ’ för business-familjer och företag). CODI assisterar familjerna i markförhandlingarna, som väntas ta mycket lång tid I början av april gjorde vi det första officiella besöket i Nam Khem och Bang Muang temporära boendeområde tillsammans med representant för CODI för att börja diskutera lämpliga stöd-projekt.

Sedan dess har vi besökt Nam Khem och Bang Muang även under maj och juni. Vi har varit tillbaka i början av september 2005.

Ett tag under våren såg det ut som om dieselmotorer till nya fiskebåtar var mest angeläget. Men där fick byn tillräckligt stöd från annat håll, bland annat från Toyota i Japan.

Flera inkomstgenerarande projekt är igång sedan i våras. Sömnad, korgflätning, byns båtproduktion, fisknätstillverkning, ett fantastiskt hantverk!

Snickeriverkstaden Vid mötena i maj förklarade Nam Khem-byrådet att man önskade sätta upp en liten snickerifabrik för att tillverka fönsterbågar och dörrposter till de nya husen i hembyn. 160 hus är under uppbyggnad och till dem behövs 1600 fönster- och dörr-ramar (byrådets projekt-rapport). På öppna marknaden kostar ramarna 400600Baht (1SEK=5Baht).

Flinka fingar och fantastiska färger formar fisknäten

Genom en egen snickeriverkstad vinner byn mycket: man sparar in kostnader genom att själva tillverka det man annars måste köpa på öppna marknaden, man får en yrkesskola för byns unga, man skapar alternativ inkomstnäring för framtiden eftersom fisket idag inte kan livnära byns hela befolkning.

Förslaget ansåg vi var mycket bra och vi valde det som ett första projekt. I början av juni månad betalade vi in den begärda summan (300.000Baht=ca 60.000SEK) och verkstaden var omedelbart igång!

Fabriksbyggnaden består av korrigerat tak på stålkonstruktion Snickerifabriken leds av tio snickarkunniga män från Nam Khem.

De utbildar nu flertalet yngre män från samma by i yrket. Byledningen planerar att snickeriverksamheten ska

Snickerifabriken blir ett alternativ till det osäkra fisket.

föra vidare till möbeltillverkning och liknande produktion i framtiden.

Lis och Lennart Hamark besökte den nyöppnade fabriken i juni 2005 Ett tiotal av byns snickarkunniga män leder arbetet på den nystartade fönsterramfabriken.

Förutom takkonstruktionen och inköp av trälager har pengarna gått till professionella maskiner och verktyg.

Snickeriverkstadens ekonomiska upplägg Bidraget till snickeriverkstaden från vårt hjälp-till-självhjälp-projekt är 300.000Baht (ca 60.000SEK).Det utgör ca 30% av vår totala projektsumma på nästan 950.000Baht (se nedan).

Bidraget har använts till följande kostnader, enligt byrådets begäran och rapport: - Takkonstruktion (själva fabriksbyggnaden) i metall: 30.000Baht - Inköp av verktyg: 100.000Baht - Inköp av trämaterial till första stora produktionen: 170.000Baht Snickerigruppens planering presenterades så här i juni 2005 Verkstaden på 6x10 m bygges. Tio snickare fungerar som arbetsledare.

Verkstaden förses med nödvändig utrustning. Ett antal personer erbjudes plats (för utbildning och produktion).

Forts nästa sida

frimuraren

Verkstaden beräknas kunna tillverka 30 dörr- och fönsterkarmar/ dag. Marknadspriset för en träram ligger på 400-600Baht, medan materialkostnaden är cirka 200Baht. Snickericooperativet säljer ramarna till den egna byns återuppbyggnadsprojekt under marknadspriset. När återuppbyggnads-projektet i Nam Khem är avslutat fortsätter fabriken sälja ramar för marknadspriset till lokala byggnadsföretag. Efter tsunamin behövs mycket återuppbyggnad i hela Phang Nga-provinsen!

Ett framtida alternativ till träramar är enkel möbeltillverkning.

Inkomsten, efter materialkostnader, kommer att fördelas i tre kategorier: - 70% går till snickarnas löner - 20% går till underhåll av maskiner och lokal - 10% avsätts till en ”revolving fund” (investerings-kapital) samt ”welfare” (sjuk- & skadeförsäkring) för snickerigruppens medlemmar.

Snickerifabriken beräknas sätta igång i början av juni-05 (vilket den också gjorde!).

Projektets fyra donatorer Skandinaviska kyrkan i Bangkok kanaliserar donationer i detta projekt från : XPonCard International Ltd Den Nordiska Första S:t Johannislogen

Med moderna verktyg kan produktionen bli lönsam för hela området

S:t Andreaslogen, Den Nordiska Cirkeln S:t Johanneslogen S:t Erik De fyra donatorerna har tillsammans bidragit med 948,441:03 Baht (cirka 177,000SEK). Av denna totalsumma har hittills betalats ut 300,000Baht till stödprojekt 1.

Svenska kyrkans prästpar Lis och Lennart Hamark tar inte betalt för sitt konsultarbete, det bjuder Svenska kyrkan på, men resekostnaderna mellan Bangkok och Phuket samt transporter i Phuket- & Khao Lakområdet måste vi självfallet ta ut ersättning för. Kostnader för mat och logi har vi ofta kunnat lösa på annat sätt. Med andra ord: de

Möte med byråd och volontärer i april 2005. Byrådets president Maitree Kongkrijuk och en volontär flankeras av personal från CODI och Lis Hamark.

10

administrativa kostnaderna för Hjälptill-självhjälp-projektet har varit låga.

NÄSTA STEG: Under oktober månad beger vi oss ner till Nam Khem återigen för att samtala med byledningen om deras vidare önskemål om projektstöd.

Liksom hittills kommer vi att samråda med personal från CODI. Samarbetet med den mycket välfungerande organisationen CODI är givande. Utan dem hade vi inte hittat de här hjälp-till-självhjälpprojekten.

CODI står för Community Organization Development Institute, som etablerades 1992. CODI arbetar i ett nätverk över hela Thailand.

Organisationen är delvis en så kallad NGO, Non Governmental Organisation, och samtidigt arbetar den i nära relation med staten.

Dess huvuduppdrag är att inspirera och vägleda människor i byar, i slumområden, på landsbygden att organisera sig kring behov och önskemål, att ta gemensamt ansvar för sina respektive by-samhällen.

Målgruppen är i första hand fattiga och utsatta grupper på olika håll i Thailand.

Huvudkontoret ligger i Bangkok.

Direktorn heter Ms. Soomsuk Boonwacha.

Text: Lis och Lennart Hamark frimuraren

Golf i Riga För fjärde gången spelas BSFOGC - Baltic Sea Freemasons Open Golf Championship i Riga den 22: e och 23:e april 2006. Golfbanan heter OZO - Golf och alla som är intresserade kan få information på hemsidan www.ozogolf.lv Vi spelar i 2 dagar, på lördagen spelas i 2–mannateam och på söndagen fortsatter den individuella tävlingen med lördagens individuella resultat.

Broder som ej deltar i teamtävlingen kan spela individuellt båda dagarna. Spelformen är stableford och stroke.

Mera information samt anmälningar kan ske via email till timo@apollo.lv eller på telefonnummer +3716338380 .

Det kommer också några bröder från Finland för att spela detta mästerskap.

Timo Ahvenaimen

frimuraren

11

Den nya organisationen med målstyrning som arbetssätt kräver ett helt annat ledarskap än forna dagars auktoritära system. Ledarskapsutbildningen är ett av de verktyg som SFMO:s ledning genom Utbildningsdirektoriets försorg lägger i händerna på ledande befattningar på alla plan.

Ledarskapsutbildningen inne på slutvarvet

D

en sedan 2003 pågående ledarskapsutbildningen för OM/O har snart gått laget runt. Från den första pilotgenomgången i Linköping hösten 2003 har Utbildningsdirektoriets Dan Ekenstierna tillsammans med konsulenterna Örjan de Besche och Håkan Wickström besökt de flesta av fördelningarna samt Storcapitlet i Finland. På alla ställen har ambitiösa förarbeten skapat en god grund till kunskap om att fortsätta sin egen utveckling och om ämbetsmannagruppens samarbete och möjligheter.

I kursförutsättningarna finns både ett högsta antal deltagare, och en prioriteringsordning, samt det självklara kravet om närvarande från första till sista stund. Den som inte klarar detta får vänta till kommande kurstillfällen.

Dessutom hade alla deltagarna i förväg skickat in ett antal av närstående besvarade frågeformulär om hur man är och beter sig både som ledare och som medmänniska.

Till dessa formulär hade man också fått tillfoga hur man trodde att man uppfattades av omgivningen, och det är nog inte alla av oss som prickar rätt i en sådan bedömning. När resultaten presenterades, uppkom många bekräftande diskussioner men också en hel del frågetecken.

Ledarskapsutvecklingen står på två ben. Det ena är ledarens självförståelse, det andra är ett sätt att förstå hur gruppen fungerar och hur han som ledare kan använda gruppmedlemmarnas olika egenskaper på bästa sätt. Dessa skapar tillsammans en god arbetsmiljö som också sprids i hela lokala organisationen.

12

Håkan Wickström, Örjan de Besche och Dan Ekenstierna har all anledning att se glada ut.

Genom att använda analysmetoder för gruppens utveckling, FIROmodellen (Fundamental Interpersonal Relationship Orientation), och självkännedom, att kunna se olikheterna i ett lag, IDI (Interpersonal Dynamics Inventory) skapa ett kontrakt med exempel, situationsanpassat ledarskap, MHA-modellen (Makt, Handledarskap, Auktoritet), Feed-back-träning, med mera ställs de närvarande både inför personliga val och gruppgemensamma övningar. Att merparten av dessa instrument utvecklats i den militära organisationen framgick ganska tydligt.

Frimuraren passade på att besöka Kristianstad när medparten av SPL: s OM/O, med PM Nils-Arne Bidsell

hade samlats för undervisning.

Och tro nu inte att dessa tunga och svårförståeliga förkortningar, eller ens oron inför hur ens omgivning i det obligatoriska förarbetet skulle uppfattas sänkte stämningen i kurslokalen. Nej tvärt om. Det blev istället kryddan som gav mersmak.

Dan Ekenstierna -Vi mötte en grupp på 16 engagerade och kompetenta ledare inom SPL. Det är mycket stimulerande att möta sådana ledare inom Orden. Det är ju dessa som tillsammans skall utveckla Orden. Ledorden för oss alla är Stormästarens två huvudmål: Att behålla medlemmarna och att öka medlemsantalet. frimuraren

Det blev en trivsam weekend med ett mycket viktigt kursinnehåll och med många och värdefulla kommentarer kring både de egna resultaten och andras uppgifter.

Den process som kursledningen strävade efter kom lätt igång, och samtal och diskussioner fortsatte under kaffepauser och måltider.

Till kursledningens glädje visade utvärderingen, att deltagarna verkligen uppskattade och tog till sig av de olika momenten. Många värdefulla synpunkter kom fram under såväl gruppdiskussionerna som i plenum. Erfarenhetsutbytet gav också många nya infallsvinklar och idéer om hur man kan utöva ledarskap i en frimurerisk enhet.

Det viktiga efter utbildningsdagarna är att PM, i denna fördelning Nils-Arne Bidsell, följer upp sina deltagares fortsatta och kanske justerade ledarskap i sina

frimuraren

Tommy Carlsson, Bengt Rolfmark och Kurt Boström hade mycket att dela med sig av

respektive enheter. Kanske borde man i en enkel enkät även följa upp hur deras medlemmar upplever dem efter utbildningen! Det är ju för medlemmarnas och Ordens skull som utbildningen genomförs.

Under 2006 kommer motsvarande utbildning att genomföras i februari

i Umeå för OM/O i PLU och några från PLH samt med två omgångar för SVEA i september och oktober.

I november genomförs en omgång för nytillträdda OM/O från de fördelningar, som tidigare genomfört denna viktiga utbildning.

Text och bild: Kjell Mazetti

13

Herrgårdsbesök höjdpunkt på S:t Johanneslogen Orions 125 års jubileum

N

är frimurarna gick till Ordenshuset för att delta i högtidssammankomsten äntrade de tillresta damerna en buss för en utflykt till Fredriksbergs Herrgård. Ett mycket uppskattat programinslag i en välfylld jubileumshelg i Oskarshamn.

För OM i Orion, Christer Holmgren och de jubilerande bröderna i Oskarshamn var omsorgen om de gästande brödernas respektive en viktig del av programmets utformning. Vi säger ju då och då att bakom varje engagerad frimurare finns en intresserad och stöttande livskamrat. Men oftast får våra damer stanna hemma när vi samlas till fest och glädje. Detta tog Christer Holmgren fasta på och bjöd in till en jubileumshelg med goda möjligheter för gäster att ta med sina respektive och ett intressant program för dem att uppleva, när männen samlats till sin högtidsloge.

14

Hela programmet, förutom högtidslogen skedde på Oskarshamns folkhögskola, vars insatser berömdes av många gäster. Även inkvarteringen på Vandrarhemmet som ligger inom folkhögskolans område höll hög klass till en mycket rimlig kostnad.

Några ord om den inledande högtidsgudstjänsten kan vara på plats innan Frimurarens redaktör klev på bussen. Christer Holmgren hade lyckats engagera två kantorer, Solwieg Hjalmarsson-Berg och Thomas Holmér, diplomorganist Birger Marmvik och kammarmusikern Ulf Malmberg.

Det är kanske inte så konstigt med Kontraktsprosten Leif Norrgård som T i Orion och Thomas Holmér som O i DTS i Oskarshamn. Musiken höll hög klass och inramade både ett mycket bra högtidstal, en berömmande lyckönskan av OSM och en predikan av nämnde Leif Norrgård.

Att det var O, Christer Holmgren som högtidstalade och vår Stormästare Anders Fahlman som lyckönskade förstår säkert alla läsare.

Med humöret på topp och löfte om kaffe med bröd och varm glögg steg ett 40-tal damer upp på den framkörda bussen, som med Barbro Håkansson som guide tog oss till Fredriksbergs Herrgård. Redan i bussen märktes intresset och när sedan kaffet med tillbehör serverades i ett stall byttes farhågor om en kylig eftermiddag ut mot glada skratt och intresserade frågor.

Inne i mangårdsbyggnaden väntade Mia Fahlström som varit guide på Fredriksbergs herrgård sedan 1991 på oss. Det blev trångt runt modellen på mangårdsbyggnaden när guiden berättade om husets olika tillbyggnader och tillkomstperioder.

Fredriksbergs herrgård byggdes i gustaviansk stil på 1780-talet.

Byggnaden är unikt placerad på en 5 meter hög gråstensterass. Ryttmästaren Peter Reinke Cederbaum med makan Maria Fredrika lät 1700-talets arkitektur och inredningsstil prägla sitt hem, och idag finns mycket kvar av denna unika byggnadskonst.

Rundvandringen med plast-tossor på fötterna gav många skratt och kommentarer inte minst på grund av att guiden då och då lämnade det formella språket och i egna kommentarer illustrerade de företeelser hon berättade om. Att man inte fick sitta i möblerna och inte ta på de utställda frimuraren

Med hjälp av en välgjord modell kunde Mia Fahlström enkelt visa på byggnadens förändringar genom seklen.

föremålen var naturligtvis självklart även om ett och annat regelbrott kunde noteras. Besöken i damernas respektive herrarnas del av huset gav många kommentarer. De ”hemliga” gångarna, både för tjänstefolkets förflyttningar mellan olika rum och inte minst kanske för kärlekskranka älskares ( kan vara makes) möjlighet att ta sig till sängkammaren gav utrymme för fantasifulla skratt.

Besöket slutade traditionsenligt i avträdet, med plats för betydligt fler än våra dagars toaletter. När väl tjänstefolket värmt upp sitsarna satte man sig väl tillrätta och det är nog många affärer som avslutats under gemytlig samvaro på detta fantastiska dass, som utnyttjade den 5 m höga stensockeln genom att vagnen nedanför bara behövde tömmas någon enstaka gång per år. Återresan till Oskarshamns Folkhögskola gav tillfälle till frågor och kommentarer och en stund för ombyte av kläder fanns innan alla samlades till den stora supén med dans till levande musik. En magnifik meny, härlig stämning och god underhållning gjorde det lätt att stanna kvar till festens slut.

Det var visserligen se men inte röra, men Eva och Christina med efternamnen Fahlman och Laurelii kände lite på antikviteterna i alla fall

Text och bild Kjell Mazetti frimuraren

15

Nytt bildspel om Frimurarorden färdigställt

IT-AV-gruppen, Bo Kippel, Clas G Rundgren och Roland Stilleborn överlämnar var sitt exemplar av den nya Power Point presentationen till OSK Sten Svensson och O ID Lars von Knorring.

E

tt modernt bildspel om frimurarorden i Power Point format har överlämnats till OSK Sten Svensson av ID-AV gruppen från Linköping. Ett stort och omfattande arbete prisades vid premiärvisningen vid Projektgruppens för barmhärtighetens års sista sammanträde.

ID-AV gruppen har bestått av Bo Kippel, Roland Stilleborn och Clas G Rundgren från Linköping, förstärkta av Jesper Stilleborn som gett presentationen en ungdomlig touch.

Man började arbetet inför ett Öppet-Hus projekt i Linköping år 2003, när det behövdes något lite mer i takt med tiden än den gamla presentationen med Over Head bilder.

Sedan dess har man bearbetat material, provat olika lay out, lagt till speakertext och musik och skapat en produkt som endera kan användas precis som den är, eller bearbetas och få en lokal prägel.

Till Värmländska Provinsiallogen har en annan version färdigställts och inom en snar framtid kommer en CD-ROM att finnas på de flesta enheterna i Frimurarsverige.

Men förhoppningsvis kommer inte denna CD att samla damm i lådorna. Öppet Hus, information för sökande, stöd vid föredrag hos andra organisationer. Det finns många användningsområden för en modern kommunikationsprodukt.

Det var med stor tacksamhet som OSK, Sten Svensson och O ID, Lars von Knorring tog emot var sin CD. Tillsammans med kanslipersonalen hade man först fått se hela programmet och sedan avslutat arbetet med en inbjudan till lunch i det av Ordens närstående stiftelser nyinköpta husets matsal. Förmodligen kommer ID-AV gruppen att hålla kontakt för nya redskap har en tendens att skapa behov och fler enheter än VPL kommer säkert att vilja ha sina ”egna” presentationsprogram utförda.

Barmhärtigheten fortsätter Ett av de sista besluten som denna projektgrupp fattade var att ställa sig bakom ett OSK-cirkulär som ger stöd åt enheternas fortsatta barmhärtighetsarbete. Ett långsiktigt arbete med orden medkänsla, omtanke, samhörighet och stöd skall fortsätta.

Caritasgruppen lyfts fram ännu mer än tidigare som förmedlare av hjälpinsatser. Kan man inte förmedla hjälpen direkt kan kyrkans diakoni eller annan hjälporganisation anlitas.

OSK Sten Svensson berättade också att stödet till tsunamioffren visserligen något ovanligt riktat sig utanför rikets gränser, men att sådan hjälp skett förut. Bland annat i samband med Surtsey katastrofen på Island.

Dessutom var så många svenskar inblandade och delar av stödet har använts till stöd vid hemkomsten så motivet stämde väl med OAL och tradition.

Text och bild: Kjell Mazetti

16

frimuraren

Det kommer ofta

N

tack...

ej - det är inte för tackets skull som vi Frimurare ger till de behövande.

Givandet i sig ger både glädje och tillfredsställelse. Men samtidigt saknar kanske de flesta av oss kunskap och information om hur stora, hur ofta och till vilka stödet går.

Ett sätt är att stödja lokala ändamål och ge tidningen på orten ett tips om att gåvan skall överlämnas. Ett annat är att gå samman med andra enheter för att göra gåvan stor.

Men inte heller detta är egentligen så viktigt.

I nr 1 2005 av Frimuraren skrev Tord Wetterqvist om barmhärtighetens dygd. Han avslutar med följande: Svenska Frimurare Orden intar en för omvärlden till synes kluven inställning till sitt eget institutionaliserade barmhärtighetsverk - det skall ju utövas lika självklart som oreflekterat och synliggöras endast för min nästa.

Kanske är vår omsorg och barmhärtighet nästa del av frimureriet som görs synlig. Men innan det sker måste vi hitta former som inte innebär att vi slår oss för bröstet av självgodhet utan att barmhärtigheten blir en självklar del av våra liv både inom vår Orden och i den allmänna världen.

Dock måste vi glädjas åt att vårt stöd till Hamregården, FMN, Föräldraföreningen mot Narkotika och ECPAT, End Child Prostitution in Asia Today skickat julhälsningar med tack för det stöd man fått.

Kjell Mazetti

Material till nästa nummer av

kan skickas till frimuraren@frimurarorden.se senast den 3 april 2006 Bilder och text måste vara i separata filer, med hög upplösning och gärna i jpg-format. frimuraren

Ingen att prata med ? ·Krångel på jobbet? ·Personalproblem? ·Hamnat i en konflikt? ·Problem i övrigt?

Psykologisk rådgivning.

För mer information eller bokning av tid 070 29 40 774, 0511-16416 ingwar.blomster@vfk.org Organisations- och utbildningsservice är ett litet företag med stora erfarenheter av coachning, mentorskap, organisationsproblemlösning och rehabilitering.

17

Pilgrimsvandring sommaren 2006

S

ommaren 2006 är det tänkt att ett spännande projekt skall bli verklighet, en pilgrimsvandring, längs den gamla pilgrimsleden från Karlstad till Trondheim.

Projektet förbereds nu i femte fördelningen och dess norska motsvarighet.

- Projektet och vandringen skall ses som en fortsättning på hundraårsmarkeringen av unionsupplösningen 2005 och som en manifestation för fred och för det gränslösa broderskapet, säger Jan Wissler som är ordförande för femte fördelningens arbetsgrupp.

Tanken är att vandringen skall starta i Karlstad den 27 juni nästa år.

Man planerar för ett antal dagsetapper, 8 - 9 stycken, till svensk-norska gränsen vid Långflon/Lutnes. Där skall den 5 juli en budkavle överlämnas till norska bröder som sedan skall fortsätta längs pilgrimsleden till Trondheim.

- Vi tänker oss, fortsätter Jan Wissler, att loger och brödraföreningar i femte fördelningen vill ta ansvar för hela eller delar av dagsetapperna på den svenska sidan. Det kan innebära t ex att medlemmar själva vandrar och/eller ordnar någon speciell aktivitet vid ”sin” etapps start eller mål Slutmålet är Trondheim dit vandrarna planeras nå den 28 juli. Norrmännen firar då Olsok, en mångfacetterad festival till minne av Olav den helige, och den svensknorska frimurarbudkavlen skall då överlämnas vid en ännu inte slututformad ceremoni.

Förhoppningen är att ett antal bröder från femte fördelningen, gärna med nära och kära som medföljande då också skall nå Trondheim för några dagars samvaro 18

Dagen efter, den 29 juli, kommer det att genomföras en ”pilgrimsloge” i grad I. I den efterföljande måltiden kommer också medföljande damer och andra följeslagare att vara välkomna. Den 30 avslutas programmet med gudstjänst i Nidaros Domkyrka.

I övrigt kommer våra norska vänner alldeles säkert med ett fint program för alla deltagare.

Våra norska bröder är i fullt arbete med att organisera sin del av vandringen med budkavlen. De har att vandra den drygt 40 mil långa vägen till Trondheim/Nidaros där vi, så många som möjligt, den 28 juli möter upp och tillsammans vandrar in i Trondheim den dag när norrmännen firar Olsok med Olovs-vaka inför ”Pilgrimsnatten”(28-29/7 ).

- Det är lite bråttom, avslutar Jan Wissler. Våra norska vänner vill redan till årsskiftet få en preliminär uppfattning om deltagande från oss.

Vi har gått ut med mer detaljerad information till loger och brödraföreningar och hoppas att den informationen trängt igenom. För dig som missat den hoppas vi att dessa rader trots julbrådska kan inspirera till en intresseanmälan. (Se separat ruta.)

Direktanmäl dig NU Du som blivit intresserad av att delta i pilgrimsvandringen respektive besöket i Trondheim 28 - 30 juli men missat att anmäla dig via din enhets sekreterare kan göra din anmälan direkt til arbetsgruppens ordförande: Jan Wissler, S:t Andreaslogen Carl August, Tingvallagatan 15, 652 24 Karlstad e-mail: jan.siv@wissler.se

frimuraren

frimuraren

19

Är vi recipienter eller recipiender?

V

id senaste reception i X graden i ÖPL uppstod vid middagen ett resonemang om huruvida talet hölls till recipienderna eller recipienterna.

Utgångspunkten för mitt resonemang är att ritualerna styrs av oss frimurare och skall i största möjliga utsträckning ansluta till de urgamla traditionerna. Språket och reglerna som omsluter ritualerna måste vara anpassade till den verklighet vi lever i.

Vi åker inte häst och vagn till receptionen bara för att man fick göra det för 230 år sedan. Vi talar också en modern svenska vid brödramåltiderna och har inte löskrage till frackskjortan.

Ordens ursprung är från latinet och skulle därför kunna antas ha samma betydelse med olika tempus.

Recipiend skulle då kunna vara futurum och recipient skulle vara imperfekt. Svenska språket och betydelsen av orden styrs dock idag av Svenska Akademins Ordlista, SAOL, och Nationalencyklopedin,

NE, (Ett uppslagsverk på vetenskaplig grund utarbetat på initiativ av statens kulturråd). Ordens exakta uttal, lydelse och stavning idag är inte som deras latinska ursprung och böjningsformerna får därför anses bli underordnade då orden ha olika betydelse i det idag talade språket.

NE skriver: Recipie’nt (lat. Reci’piens, av reci’pio ’upptaga’, ’mottaga’), mottagare.

1 i miljösammanhang hav, sjö, vattendrag eller atmosfären som är mottagare av restprodukter. 2 inom medicinen mottagare av organ vid transplantation eller blod vid transfusion.

Enligt SAOL (tolfte upplagan, andra tryckningen, 1998): Recipiend [-en’d] s. –en –er person som skall tas in i ordenssällskap e.d.

Recipient [-en’t] s. –en –er behållare, uppsamlingskärl; vattendrag som tar emot avloppsvatten; vakuumklocka;mottagare Till yttermera visso kan även tilläggas att Norstedts Svenska

Ordbok, (1990, språkdata, Sture Allén) skriver följande: Recipien’d subst. ~en ~er person som skall upptas i orden e.d.

Recipien’t subst. ~en ~er naturlig eller konstgjord behållare som tar emot och samlar upp ett visst ämne *spec. om vattendrag, sjö el. hav som mottagare av avloppsvatten * spec. äv. om behållare för gas i luftpump Jag anser det därmed klarlagt att det i allmänt språkbruk är ställt utom allt tvivel att vi är recipiender och inte recipienter. Ordet används inte i själva ritualerna varför någon form av egen tolkning av ords betydelse för vårt eget ändamål inte kan hävdas.

Vi är ju överens om att vi lyder våra lagliga förmän och överhet.

Jag förväntar mig nu ett tillrättaläggande i de instruktioner som utgår för ämbetsmännen och i utnämningarna.

Med vänlig hälsning Sten Norinder vO VR

Logedirektoriet svarar: Till frågan om recipient eller recipiend Logedirektorium har uppmanats att yttra sig i frågan om vilken av de alternativa formerna ”recipient” eller ”recipiend” som bör nyttjas inom Svenska Frimurare Orden.

Skäl kan med fog anföras för båda alternativen. Diskussionerna har varit många och långa och har förts såväl inom Ordensledningen som mellan bröder, enskilt såväl som i tidskriften Frimuraren.

Dåvarande Vetenskapliga och Litterära Nämnden ombads för ett antal år sedan att avge yttrande i samma ärende vilket utmynnade i ett förordande av formen ”recipient”.

Frågan var även uppe till diskussion 20

i samband med utarbetandet av de nya Ordens Allmänna Lagar (OAL), varvid inga skäl befanns föreligga som skulle jäva tidigare ställnings­tagande.

Den språkliga bakgrunden står att söka i latinet, varifrån de båda orden inlånats till svenskan. Latinet har en grammatisk kategori som benämns gerundivum och det är denna som är aktuell i formen ”recipiend”, ett ord som betyder ”den som bör tagas emot”. Formen ”recipient” däremot betecknar ”den som tar emot”. Logiskt kan därmed anföras för d-formen att den som antas i Orden är just en person som bör tagas emot i Orden. Men mot detta kan anföras att Orden ser sig som förvaltare av en kunskap som vi ser som vår uppgift att förmedla

till kommande generationer. Då är den som skall antas det kärl som är ämnat att ta emot denna kunskap.

Språkhistoriskt är det också formen med ”t” som är den äldsta i svenskan, vilket framgår vid en kontroll i Ordbok över svenska språket (SAOB) eller Nationalencyklopedins ordbok (NEO). Det första belägget för formen ”recipient” anges i SAOB till 1736, medan det första belägget för d-formen inte är äldre än 1845.

Vid en kontroll i äldre versioner av OAL och de respektive gradernas enskilda lagar och ritualer finner man att d-formen aldrig uppträder. Inte heller t-formen är särskilt frekvent, eftersom ordet vanligen omskrivs med ”den sökande” (med varianter) respektive ”den antagne”.

Forts nästa sida frimuraren

Någon fullständig kontroll har inte kunnat göras av Hertig Carls ritualer 1801/1803, men som framgår ovan kan inte d-formen gärna förekomma där eftersom den ännu inte hade införts i svenska språket!

I vissa sammanhang, inte minst inom den akademiska och kyrkliga världen, används vissa latinska böjningsformer byggande på gerundiver och då ofta även behållande sin fullständiga latinska böjning. Så t.ex. benämns den som skall installeras som professor installandus, medan han när akten är över kallas installatus. Om den latinska gerundiven användes inom Orden skulle således den sökande böra benämnas recipiendus, medan den nyantagne borde benämnas receptus (med i båda fallen tillhörande pluralformer). Vidare borde också valet av verb påverkas i ett sådant fall, eftersom vederbörande

då borde vara en som recipieras inom Orden (tas emot) och inte, som det allmänna språkmedvetandet fordrar, en som recipierar.

I en tid när kunskaper i latin inte längre kan förutsättas bör en förändring undvikas som skulle leda till en än större osäkerhet bland bröderna i organisationen. Sannolikt skulle ett införande nu av d-formen få till följd att en ordförande mästare skulle hålla ett tal till dagens ”recipiender”, vilket är en språklig anomali av grovt slag. Om någon är ”recipiend” är han det bara till dess han har blivit antagen, aldrig därefter.

Ibland har i diskussionerna anförts att ordet ”recipient” används om t.ex. en sjö eller ett vattendrag som tar emot avloppsvatten. Detta är ett ostridigt faktum, men frågan måste ställas om sekundära bruk av termer nyttjade inom Orden skall tvinga Orden till en förändring av sitt bruk.

Logedirektorium finner således

att termen ”recipient” hittills är den enda som förekommit och skulle ha kunnat användas av Hertig Carl, eftersom d-formen inte infördes i svenska språket förrän 1845.

Vi finner vidare att ”recipient” som beteckning för den som tar emot den kunskap som Orden vill förmedla är en adekvat benämning.

Avslutningsvis kan sägas att de språkliga och logiska problem som skulle uppkomma vid en förändring är avsevärt större än de eventuella vinsterna.

Ordensledningen har år 2003 stannat för att formen ”recipient” även fortsatt genomgående brukas inom Svenska Frimurare Orden.

Logedirektorium



frimuraren

21

Broder i västerled skildrar spännande möten

D

u känner säkert någon som känner någon som har gjort det . Åkt Greyhoundbuss genom USA. I början av 1980-talet gjorde jag min första resa tvärs över denna väldiga kontinent . Det tog 3 dygn från 42:a gatan i New York till San Francisco. Samma buss rullade hela vägen. Man tankade och bytte chaufför och gjorde ett uppehåll när man rullat 4-5 timmar. Om jag minns rätt var matpauserna 20 minuter . På den tiden fungerade detta enorma busslinjenät likt barndomens SJ. Man skulle hålla tidtabellen till varje pris. Vi kan tacka en svenskättling i Duluth, Minnesota för denna smarta tanke att hjälpa till med att bygga upp infrastrukturen i detta väldiga land.

De färggranna Greyhoundbussarna med den patriotiska amerikanska flaggan, brukades då liksom nu av resenärer med tunna plånböcker och ett tvivelaktigt

förflutet. Min vän och förre chef Roger F. Baumann. Executive Director vid Swedish Council of America i Minneapolis avrådde mig på det bestämdaste att återigen resa med dessa landsvägens linjeskepp.

Risken att bli rånad och utsatt för andra hemskheter var uppenbar.

Jag lydde inte hans råd. Dottern och undertecknad köpte var sitt 7 dagars pass till det facila priset av 175 USD. Denna min sextonde Atlantflight gick till New York och sedan med Delta Airlines till Atlanta i Georgia. Vi utnyttjade det utmärkta, säkra och rena, tunnelbanesystemet till vårt första nattkvarter. Vi anlände en söndag. I denna delstat säljs inga starka drycker (över disk) på söndagar, så den kalla ölen fick vänta till dagen därpå i det sommar varma Atlanta, CNN `s och Coca-Colas huvudstad. Passade samtidigt på att fira min 65:e födelsedag där OS gick av stapeln 1996. Jo, det blev ett par kalla öl till den amerikanska hamburgaren och pannkakorna med

Jan- Christer Tholin tillsammans med värdinnan Linda Underwood

22

smörklick och 8 sorters lönnsirap.

Mitt uppdrag denna gång var att besöka Grand Lodge of Alabama i Montgomery. Tycker att det är viktigt att träffa bröderna i den loge jag blivit utsedd att representera i Sverige. Jag har förstått att endast ett fåtal svenska bröder haft tid eller möjlighet till detta.

Broder Gunnar Lantz på utrikesavdelningen hade i god tid skickat ett rekommendationsbrev per post. De elektroniska kontakterna till det nya landet skedde via min hemdator.

Utanför bussens väldiga fönster passerar 2000-talets Amerika förbi.

Mycket är likt men ändå olikt. Det tidvis platta landskapet och de vita bomullsfälten - snart färdiga att skörda. De motorstarka bilarna med vrålande V8 motorer...den klarblå himlen och den starka solen och en och annan sköldpadda som lättjefullt passerade över den raka, välskötta vägen.

Nästan 2 timmar försenade rullar vi in på Montgomerys busstation.

Jerry M Underwood, PGM Grand Secretary, Grand Loge of Alabama och hustrun Linda möter oss. Vi får ett varmt mottagande. Nästan som vi känt varandra sedan länge. Vår lätta packning lastas in bilen och vi färdas lugnt och behagligt till familjens nybyggda villa i en exklusiv förort vid namn Prattville.

Vi installerar oss i våra rum.

Sedan snabbt klädbyte för min del. Min dotter Anna och hustru Linda har redan funnit varandra och konverserar över en kopp te på uteplatsen.

Andrew Jackson Lodge Nr.173 grundades i början av februari, 1852.

Montgomery Lodge Nr.11 bidrog till att logen kunde bildas bland annat genom generös sponsring. Andrew Jackson Lodge är en Blue Lodge (inte Scottish Rite). Man praktiserar bara de tre första graderna . Entered, Apprentice, Fellowcraft och Master frimuraren

Jan- Christer Tholin tillsammans med Jerry M Underwood och the Worshipful Master.

Mason Degree Jag deltog som passiv åskådare i Master Mason Degree. Tonläget var högt och Worshipful Master var iförd en hatt. Samtliga bröder hade sina vardagskläder och förkläden.

Undertecknad var dock klädd i svart kostym och tillhörande regalier.

Recipienten grillades verkligen av mannen med den höga, respektingivande stämman. Av förklarliga skäl kan jag inte gå in på några detaljer. Ett standar från Stenbocken överlämnades samt en hälsning från OM Björn Kejroth och våra svenska bröder.

Brödramåltiden intogs före logens öppnande. Jag presenterades för de drygt 50-talet närvarande bröderna, och kände mig mycket stolt över att omnämnas som Repr. of Grand Loge of Alabama. Måltiden som intogs bestod av flertalet lokala läckerheter.

Sådant som sydstaterna är kända för som kornröra, kyckling och kalkonbacon. Inga starka drycker intages på brödramåltiderna.

Vi befinner oss i det så kallade bibelbältet, -sa Grand Secretary, Jerry M. PGM Underwood. Kaffe, te och saft fick i stället läska våra

Det fanns gott om lokala läckerheter vid brödramåltiden som avnjöts före loge.

torra strupar. Måltiden var sponsrad, så dollarplånboken behövde inte lämna fickan. En broder som är ”stonecollector” uttrycker ett önskemål om undertecknad ville skicka över en sten. Det är redan gjort. Stenen/mineralen kommer från Falu Koppargruva. Vi byter visitkort.

Fotograferar varandra. Sedan lämnar Jerry och jag logen.

Vi sitter på Jerrys och Lindas uteplats och blickar ut i sydstatsnatten. Det är stilla och tyst. Linda frågar min dotter Anna om hon sett någon orm ? Anna har hittills inte sett någon och hoppas verkligen att så ska bli fallet fortsättningsvis. Jerry serverar iskall, lokal öl . Damerna föredrar softdrinks, alt.soda som man säger här.

Dag 2 gör vi en heldagsutflykt till den lilla staden Selma. Vi parkerar och flanerar sedan runt i sommarhettan. Bron där medborgarrättsmarschen till Montgomery började är ett måste. Året var 1965. Old Depot Museum besöks. Så även en snabb titt in till Selma Times Journal. Lunch intages på det anrika St James Hotel, Water Avenue. Byggt 1837. Lunchen är fantastisk. Portionerna jättestora och den iskalla ölen smakar underbart (nu är det sagt undertecknad föredrar öl framför vin eller destillerade drycker).

Jerry vänder nu kylaren på en av sina tre bilar mot Montgomery.

AC-n arbetar med ett lågt väsande. I Montgomery får vi tillfälle att besöka Grand Loge of Alabamas head office.

Den spegelklädda hissen för oss tre våningar upp. Vi erbjuds svalkande drycker eller kaffe om så önskas.

Huvudkontoret består av ett antal rum som alla fyller sin mission.

Här finns Jerrys kontor med de senaste datorprylarna, fantastiska möbelgrupper i svulstigt skinn. Ett bibliotek med rariteter. Böcker, såväl som dokument från flydda tider. Jerry som var Grand Master 1998-1999 vet allt om frimureriet i Alabama. Två sekreterare arbetar också här. forts sid 24

frimuraren

23

Jag får ett antal pins att lämnas till frimurarbröder ( OM plus andra förtjänta bröder i Uppsala) samt ett personligt hederstecken att bära.

Cirkeln är sluten. Vi embarkerar Greyhoundbussen mot Birmingham, Chattanooga, Nashville och vår slutdestination Atlanta. Linda har skickat med färdkost. Välkomna tillbaka säger vårt värdfolk. Vi vet att vi gärna kommer tillbaka till den amerikanska sydstaten, där klimatet kan vara tufft sommartid. Så även

Något för en OM/O att önska sig som gåva?

kriminaliteten. Därom vittnar Jerrys 22: a Saterday Special som han alltid bär laddad i den högra byxfickan.

Text & foton: Jan- Christer Tholin Repr.of Grand Lodge of Alabama, Grad VIII Svea

OHT:are med respektive samlade i Jönköping

O

HT mötet i Jönköping i slutet av september samlade inte bara OHT: are. Till detta möte hade också änkor till bortgångna medlemmar inbjudits, en uppskattad gest som förväntas bli tradition.

Nästan hälften av vår Ordens med OHT dekorerade bröder hade hörsammat kallelsen och infunnit sig i Jönköping för att under ett par dagar delta i Frimurarsamfällighetens arbete och hålla sitt eget årsmöte.

Dessutom fanns en grupp på 11 damer, som också fick ett digert program att delta i. Bland dessa damer fanns tre vars makar inte längre finns kvar i medlemskretsen Efter att ha mottagits av OM i DMP Åke Edlund och vid dukade kaffebord fått information om den frimureriska verksamheten i Jönköping deltog man i DMP:s loge i grad I och i den efterföljande brödramåltiden. ÖPL:s PM Göran Laurelii gav extra glans till kvällen.

Damerna togs omhand av Marianne Jansson, maka till Bertil, f.O i kapitelbrödraföreningen Victor Rydberg. Efter en kort promenad till Jordbruksverket fick man både andlig och kroppslig spis. Det förra i ett 24

Man ställde naturligtvis upp fört den traditionella ”lagbilden”

mycket intressant föredrag och det senare som en delikat måltid. Viktor Rydbergs museum och fabriksmuseet i Huskvarna var andra mycket uppskattade programpunkter.

På fredagskvällen deltog man slutligen i kapitelbrödraföreningens sammankomst i grad VII. O JanÅke Bäckström hade ordnat denna sammankomst speciellt för de gästande OHT:arna. Han hade kallat in Harri Jalonen från Forskningslogen Eckleffs Linköpingsavdelning som föreläste om en djupanalys av ett enkätsvar som recipiender i grad VII hade avgett. Den avslutande måltiden

kunde därför genomföras med damer, både de gästande brödernas och Jönköpingsbrödernas. Både PM Görans Laurelii och O ID Lars von Knorring förstärkte värdfolket och stämningen.

Självklart hölls sedvanliga årsmötesförhandlingar också och den vackra minnesgåvan överlämnades både till OM i DMP, Åke Edlund och O i VR, Jan-Åke Bäckström. En trivsam och givande samling hade genomförts och man väntar säkert på inbjudan till nästa års möte.

frimuraren

Seminarium om Personlighets utveckling i Linköping den 8 april kl 09.30 Bröder av alla grader, i kavaj och med gradprydnader hälsas välkomna till ÖPL:s hus på Klostergatan 11 i Linköping.

Man börjar med kaffe och fralla och under dagen kommer Lannart Fahlén att ge en intgroduktion till begreppet personlighet. Motsvarande information om begreppet utveckling kommer att ges.

Efter samtal i smågrupper kommer semainariet att avslutas av O ID Lars von Knorring.

Seminariet avslutas sedan med en brödramåltid c:a kl 15.00

frimuraren

För information och anmälan riung eller maila till Harri Jalonen, tel 013-151849. harri.jalonen@visit.se eller opl@frimurarorden.se

Östgöta Provinsial Loge Klostergatan 11, 582 23 Linköping.

Maten betalas av deltagarna som vanligt.

Välkommen med

Material till Frimuraren Alla är välkomna att bidra med tips, ideer, uppslag, reportage och/eller bilder till Frimuraren. Du kan skicka som brev, eller helst som e-mail till frimuraren@frimurarorden.se Bilder tagna med digital kamera skall ha högsta möjliga upplösning.

Pappersbilder eller dior går också bra.

Redaktionellt material undertecknas med skribentens namn. Redaktören förbehåller sig rätt att bearbeta text och bilder.

Insändare publiceras enligt gängse regler, och undertecknas med namn.

Kjell Mazetti 25

Man skriver om oss

I

länder där det är högt i tak - med pluralism och levnadsglädje - prunkar frimureriet som aldrig förr. Det stimulerar och inspirerar till ökad öppenhet. Vem som helst kan läsa Svenska Frimurare Ordens Allmänna Lagar. Men, våra ritualer är av pedagogiska skäl slutna.

Således har Orden en öppen och en sluten sida. Men vem av oss har inte det. Ofta är ju Gudsrelationen djupt personlig och innerlig och något vi bär inom oss.

Ritualerna handlar om andlig inspiration och utveckling. Att avslöja dem vore att ta bort upplevelseglädjen för blivande frimurare och bröder. Det vore lika tråkigt som att inte låta dagen överraska oss medan vi lever. Det vore lika ointressant som att i förväg dela ut facit på studentskrivningen innan provet ens har påbörjats.

Det vore att ta bort något som vi kallar ett vishetsarv och rycka bort det från dagens och morgondagens generationer.

-alltså finns vi till....

Historien upprepar sig Wolfgang Amadeus Mozart var, enligt Alfred Einstein, en lidelsefullt övertygad frimurare. Hans storverk, operan Trollflöjten, är fylld av frimurerisk symbolik och predikar vishetens läror från scenen. På Mozarts tid i Wien blev frimureriet under en tid förföljt av den kejserliga makten och myndigheterna stängde till och med frimurarloger av rädsla för att det som hänt i Frankrike skulle kunna sprida sig österut och hota monarkin även i Österrike. Men broder Mozart vägrade att överge sin loge. För honom var frimureriet kärt och viktigt hela livet. I text och ton klingar hans hälsningar till oss bröder som lever 250 år senare.

Frimurare har genom seklerna blivit vana villebråd. Under andra världskriget dog många bröder i Hitlers och Stalins koncentrationsläger. I alla totalitära regimer, har frimureriet alltid utsatts för förföljelse och utplåning.

Intoleransen har aldrig gillat vishetens tempel.

Det demokratiska Sverige har en grundlagsskyddad föreningsfrihet.

Det är därför som kan vi vara glada över att det finns många livaktiga Ordenssällskap i vårt land. De tillgodoser många intressen och gläder många medlemmar. Flera hundratusen svenskar är idag aktiva i dessa. De utgör en väsentlig del av föreningssverige.

Svenska Frimurare Orden med sina 15 000 medlemmar är en av Sveriges största kristna föreningar för män i olika åldrar och samhällsklasser. Orden har av utomstående ibland kallats för ”Sveriges största kyrkobrödrakår”.

Det behöver inte sägas att det är ovärderligt för ett land att ha en levande pluralistisk struktur med många intressegrupper och föreningar som bidrar till trivsel och utveckling för sina invånare.

Vi är tacksamma för den uppmärksamhet som visas oss. Eller för att travestera på Descarte: ”Man skriver om oss – alltså finns vi till!”

Lars von Knorring Ordförande i informationsdirektoriet

26

frimuraren

Sommarträff - på Söderslätt

Å

rets sommarträff för frimurare med damer äger som vanligt rum första fredagen efter Midsommar. Träffen i år blir den 30 juni mellan kl 1000 och 1500.

Vi besöker denna gång Söderslätt och därför medverkar även nybildade Trelleborgs Frimurarklubb som arrangör.

Studiebesöket sker i gamla sockerbruksdistriktet på Jordberga slott, där fru Clara von Arnold och unga slottsparet Catherine och Otto von Arnold lovat guida oss i slottet Lunch följer sedan på Svaneholms slottsrestaurang. Efter måltiden är det planerat, att förre museichefen i Kristianstad, Thorsten Andersson, skall tala över ämnet ”Frimureri på de skånska slotten”.

Även damerna är då välkomna att delta, innan de får göra ett besök på slottsmuséet, medan bröderna får information och nyheter inom Orden av R&K, SMS Jan Thulin, OV Göran Nordblom och vår egen PM, Nils-Arne Bidsell.

Möjligheter till kaffeservering på Jordberga slott är begränsade. Därför föreslår arrangörerna, att kaffeeller picknickkorg medförs, så att innehållet kan avnjutas i slottsparken i pauserna mellan guideomgångarna.

Vi beger oss därefter i bil till Svaneholms slott för lunch (fiskrätt), föredrag, information och museibesök. Museiföreståndaren Håkan Cerne informerar där damerna. Vi hoppas även att Clara von Arnold kan medverka. Hon har nämligen i 40 år varit chef för

museistiftelsen och har ovärderliga kunskaper om föremål och traditioner. Även bröderna har möjlighet att besöka muséet efter informationen.

Jordberga är beläget c:a 5 km SV Skurup och Svaneholm ligger c:a 1 km NV Skurup.

Alla prisuppgifter är ännu ej helt klara, men vi räknar med guideavgift, lunchkostnad och gruppinträde på muséet. Vi återkommer till kostnaderna i nr 2/2006 av Frimuraren.

Anmälan om deltagande görs som vanligt till Torsten Fälemark, Stävgatan 18, 271 52 YSTAD per brev, telefon 0411-172 02 eller via e-post: torsten.falemark@comhem.se Anmälan skall vara mig tillhanda senast måndagen den 26 juni (efter Midsommar).

Torsten Fälemark

Sammanställning över sommaraktiviteter 2006.

Enheter vilka anordnar ”frimuraraktiviteter” t.ex loger, utflykter och golftävlingar under sommarmånaderna (juni - aug) ombeds inkomma med information om detaljer kring dessa. Information om Sommarkalendariet ställs till viktor.nordström@frimurarorden.se senast den 20 april 2006.

Material till Frimuraren skickas till frimuraren@frimurarorden.se

frimuraren

27

Bokrecension:

Verkligheten och det ondas dubbla ansikte

D

et gäller att förstå de stora problem som ondskan i världen ställer oss inför. I boken Ondskans filosofi ( (Natur och Kultur, 2005) skriver den norske filosofen Lars Fr H Svendsen att han betraktar teodicéerna som teoretiska villospår.

Svendsen hävdar att ondskan i stället bör betraktas som ett rent mänskligt, moraliskt problem. Denna rent etiska tolkning av det onda innebär en avmytologisering där vi inte längre frågar quid est malum ? (vad är det onda) utan snarare unde malum faciamus ? (varför gör vi det onda) Om ondskan skriver Simone Weil: ”Det fantiserade onda ( som i myten om Dracula.Min anmärkning.) är romanitiskt och rikt på omväxling; det verkligt onda är grått enformigt, tråkigt; det fantiserade goda är tråkigt; det verkligt goda är alltid nytt, sällsamt, hänförande” Ondskan i fiktionen lever sin egen fiktionalitet. Det onda i fiktionen står i kontrast till en banal vardaglighet som det onda representerar en transcendens till.

Jean Baudrillard skriver: Att vi lever i en värld där oförnuftet segrar på alla fronter, och att detta oförnuft är själva ondskans princip.

Enligt Baudrillard lever vi i en värld genomsyrad av ondska och saknar ett språk som kan få grepp om den.

Själv menar Lars Svendsen i Ondskans filosofi att vi inte längre behöver några föreställningar om ett helvete utanför denna världen.

Han anser att nazisternas och kommunisternas dödsläger kom en bra bit på väg när det gällde att förverkliga de helvetesföreställningar som överlämnats till oss genom religiösa traditioner. Vi behöver inte föreställningen om djävulen för att förstå vad en ond aktör är – sådana 28

aktörer finns i rikligt antal mitt ibland oss.

Svendsen instämmer med Alan Bullock, som hävdar att om vi inte kan säga att Hitler var ond, förlorar ordet ”ondska” all betydelse. Han hävdar att de flesta förklaringar av det onda är bortförklaringar. Detta blir särskilt tydligt i de oräkneliga teodicéer som utgör största delen av litteraturen om ondska. Hans infallsvinkel, är att det onda först och främst är ett praktiskt problem, och att det är vår plikt att göra vårt yttersta för att förhindra andras lidande.

Den ondska som uppkom genom utrotningarna i Auschwitz eller Bosnien avslöjar inte någon djup metafysisk sanning om den moderna, västerländska kulturen, om civilisationens telos eller liknande.

Det som hände där var att en mängd individer under bestämda politiska, sociala och materiella omständigheter förföljde, torterade och mördade andra individer.

Förintelsen representerar extraordinär ondska, men det var helt vanliga människor som genomförde denna massutrotning, som gasade och kremerade, som slaktade hela byar, som utförde medicinska experiment på människor, som mördade judar för att skaffa fram skelett och skallar till ett anatomiskt institut vid ett tyskt universitet, och så vidare.

I Kambodja var det antagligen omkring 2 miljoner människor, av en befolkning på mindre än 8 miljoner, som mördades av de röda khmererna.

Att mörda mer än en fjärdedel av sitt eget folk på grund av ett politiskt program – detta är det totalitära tänkesättet bragt till sin yttersta konsekvens.

Men det är viktigt att framhålla att det var det goda som i stor utsträckning låg till grund för de här massutrotningarna – föreställningarna

om det goda som ledde till den största tänkbara ondska.

Enligt filosofen Thomas av Aquino bör det moraliskt onda helt och hållet tillskrivas människans fria vilja. På den grunden skulle det kunna hävdas att världen hade varit bättre om människan inte haft denna förmåga, men Thomas menar att världen skulle vara ofullkomlig om människan inte hade möjligheten att synda.

Vad kommunisterna anser om att tillämpa ondskan för att nå sina politiska mål framgår tydligt av författaren Georg Lukács: ”Den högsta plikten i kommunistisk etik är att acceptera nödvändigheten av att handla omoraliskt. Detta är det största offer som revolutionen kräver. Den sanne kommunistens övertygelse är att ondskan förvandlas till härlighet genom den historiska utvecklingen dialektik.”

Själv menar Svendsen att vi måste ta det lidande som uppstår genom ondskan på allvar.

Vi måste erkänna det onda för vad det är. Det onda skall inte kunna rättfärdigas, utan måste snarast minimeras. Abstrakta, metafysiska principer blockerar ofta vägen för medkänslan Enligt Niccolò Machiavelli kommer människor alltid att visa sig vara onda såvida de inte av nöden blir tvingade att vara dygdiga. I skönlitteraturen finns det gestalter som är rent goda eller rent onda, men i den verkliga världen är alla människor både goda och onda.

Somliga är mer goda, andra mer onda, men alla är goda och onda Sokrates och Platon anser att onda gärningar bara kan bero på bristande insikt om vad det goda är, och hos Aristoteles är den onde en som har missförstått vad det goda är.

Baudelaire knyter det onda till det dumma: ”Det är oursäktligt att vara frimuraren

elak men ändå en slags förtjänst att veta om man är det; och den mest ohjälpliga av alla laster är att göra det onda av dumhet. Camus skriver: ”Det onda i världen beror nästan alltid på okunnighet, och den goda viljan kan åstadkomma lika mycken skada som ondskan, om den inte är upplyst” I ett totalitärt samhälle är skillnaden mellan gott och ont inte en individuell utan en statlig angelägenhet. Målet med den totalitära indoktrineringen är inte att skapa bestämda övertygelser, utan snarare att förstöra förmågan att skapa sig övertygelser över huvudtaget, det vill säga förmågan att tänka, anser Hannah Arendt.

De avpersonaliserade strukturerna i det moderna samhället, där politiken och moralen i hög grad har förtvinat, ger upphov till likgiltighet.

Det personliga ansvaret och det kritiska tänkandet är hotade och måste återupprättas.

Alexander Solzjenitsyn skriver att den linje som skiljer gott från ont inte går genom olika grupper – stater, klasser eller politiska partier – utan tvärs genom varje människohjärta Det onda startar gärna i det lilla. De flesta stora folkmorden var inte extrema till en början, men de tilläts växa till orimliga proportioner på grund av att de inte mötte något motstånd. Alldeles avgjort förhöll det sig så med exempelvis nazisternas massutrotningar. De skulle av allt att döma aldrig ha ägt rum om det tyska folket hade protesterat mot judelagarna och tvångsdeportationerna Inom politiken är pragmatiker att föredra framför idealister. Författaren ger Karl Popper sitt fulla stöd när

han skriver: ”Arbeta för att bli av med det konkret onda i stället för att förverkliga det abstrakt goda. Försök inte skapa lycka med politiska medel.

Inrikta dig i stället på konkret elände och försök få bort det” Mänskligheten största problem är inte så mycket ett överskott av aggression som ett underskott av reflektion. Det är detta underskott som leder till att männsikor accepterar och till och med deltar i de mest vanvettiga övergrepp på sina medmänniskor.

För att minimera ondskan ser Lars Svendsen ingen annan lösning än en fortsättning av olika humanistiska projekt och genom upplysning. Det kommer inte att utrota ondskan, men hans största hopp är att det går att begränsa den.

Mats Lönnerblad

Bokens titel: Ondskans filosofi. Författare: Lars Fr H Svendsen Översättning: Ulla – Stina Rask Förlag: Natur och Kultur, 2005 Antal sidor: 298

Såg Du bilden på omslaget?

Så här ser platsen ut idag !

frimuraren

29

Från Svenska Frimurare Ordens Kansli Drätseldirektorium Förordnande Kammarherren Ulf Lagerström, X SVEA, som Ordens skattmästare från och med den 1 januari 2006 till och med den 31 december 2011.

Juris kandidaten Olle Sahlin, IX SVEA, som sekreterare från och med den 1 januari 2006 till och med den 31 december 2011.

Advokaten Bo Malmgren, X PLH, som ledamot från och med den 1 januari 2006 till och med den 31 december 2011.

Verkställande direktören Sten Tegnér, IX SVEA, som ledamot från och med den 1 januari 2006 till och med den 31 december 2011.

Auktoriserade revisorn Magnus Toréns, VIII SVEA, förlängt förordnande som ledamot från och med den 1 januari 2006 till och med den 31 december 2011.

Logedirektorium Förordnande Civilingenjören Ragnar Sterky, X ÖPL, förlängt som ledamot från och med den 1 januari till och med den 31 december 2008.

Informations direktorium Förordnanden Advokaten Lars Sjödin, X PLH, förlängt som ledamot från och med den 1 januari 2006 till och med den 31 december 2008.

Civilingenjören Christer Henke, X SVEA, förlängt som ledamot från och med den 1 januari 2006 till och med den 31 december 2007.

Planeringsdirektorium Förordnande Ingenjören Bengt-Åke Huitfeldt, X ÖPL, som ledamot från och med den 1 januari 2006 till och med den 31 december 2007.

30

Auktoriserade revisorn Edward Waller, X SVEA, förlängt som ledamot från och med den 1 januari 2006 till och med den 31 december 2006.

Civilingenjören Olof Granstedt, X SVEA, förlängt som ledamot från och med den 1 januari 2006 till och med den 31 december 2007.

Direktören Bo Rydefelt, X VPL, förlängt som ledamot från och med den 1 januari 2006 till och med den 31 december 2008.

SVEA Provinsialloge Förordnande Friherren Henric Falkenberg, X SVEA, förlängt som Ordförande för Brödraföreningen Södermanlands Grip i Katrineholm från och med den 1 februari 2006 till och med den 31 augusti 2006.

Lektorn Roland Wahlgren, VIII SVEA, som Ordförande för Brödraföreningen Södermanlands Grip i Katrineholm från och med den 1 september 2006 till och med den 31 augusti 2012.

Adjunkten Håkan Johansson, X SVEA, förlängt som Ordförande för Brödraföreningen Capella i Söderhamn från och med den 1 januari 2006 till och med den 31 december 2007.

Skånska Provinsiallogen Förordnande Majoren Tomas Thaung, X SPL, som Ordförande Mästare för S:t Johanneslogen Gustaf i Karlskrona från och med den 25 mars 2006 till och med den 24 mars 2012.

Avdelningsdirektören Ingvar Ringdahl, X SPL, som Ordförande för Brödraföreningen Hässleholms Brödraförening i Hässleholm från och med den 7 februari 2006 till och med den 6 februari 2012.

Entledigande Poliskommissarien Bengt Stoltz, X SPL, som Ordförande Mästare i S: t Johanneslogen Gustaf i Karlskrona från och med den 25 mars 2006.

Informatören Tommy Nilsson, IX SPL, som Ordförande i Brödraföreningen Gothungia i Osby från och med den 1 maj 2006.

Göta Provinsialloge En ny S:t Johannesloge med namnet Elisabeth med förkortningen El och med logenummer 3023 i Göteborg, invigs lördagen den 4 februari 2006.

Förordnande Tillsynsdirektören Leif Söderberg, X GPL, som Ordförande Mästare för S:t Johanneslogen Astrea i Borås från och med den 3 mars 2006 till och med den 2 mars 2012.

Direktören Gillis Edman, X GPL, som Ordförande Mästare för S:t Johanneslogen Elisabeth i Göteborg från och med den 4 februari 2006 till och med den 3 februari 2012.

Östgöta Provinsialloge Entledigande Överkontrollören Ulf Winquist, X ÖPL, som Ordförande Mästare i S:t Andreaslogen Den Gyllene Gripen i Linköping från och med den 18 april 2006.

Värmländska Provinsiallogen Förordnanden Ingenjören Bengt Holmgren, X VPL, som Ordförande för Brödraföreningen S:t Tomas i Filipstad från och med den 1 januari 2006 till och med den 31 december 2011.

Distriktsläkaren Per Zetterlund, VIII VPL, som Ordförande för Brödraföreningen Bergslagsbröderna i Lindesberg från och med den 1 frimuraren

januari 2006 till och med den 31 december 2011.

Entlediganden Kyrkoherden Boris Gudmundsson, X VPL, som Ordförande för Brödraföreningen Bergslagsbröderna i Lindesberg från och med den 1 januari 2006.

Stor Capitlet i Finland Entlediganden Inköpschefen Lasse Lindh, X SCF, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen S:t Henrik i Åbo från och med den 1 januari 2006.

Ordens Högtidsdag i Stora Lands Logen OBS Ändrad tid.

Logen börjar kl 16.30 den 22 mars.

OBS Ändrad tid.

Slutord från Bengt

Förlåt, men tar Ni kort?

F

rimurarens tidigare chefredaktör och ansvarige utgivare förutskickade i senaste numret att han skulle fortsätta detta år med Frimurarens layout. Så blir det inte. På sin läkares inrådan lämnar Bengt Gustafson allt schemalagt arbete för att vara fri att flyga till varma länder och golfspel, när så är nödvändigt. Bengt Gustafson har efter en ridolycka för 15 år sedan en av lungloberna avlägsnad. Hans andningskapacitet är nedsatt och han har svårt att klara höstar och vintrar i Sverige.

Bengt Gustafson

Det finns anledning att återkomma till Bengts 12 år långa arbete med tidningen.

Redan i nästa nummer..... som utkommer den

19 maj 2006 frimuraren

Tänk om alla frimurare fick ett ”frimurar-kort” att använda i de olika verksamheterna som inryms i det frimureriska livet.

Jag tänker mig ett kort i vitt med ett rött frimurarkors, i storlek som ett kontokort, och kanske med ett datachip och en magnetremsa på baksidan. Det finns säkert ett antal organisationer som vill ha 15000 kunder till, och erbjuder gratis tillverkning I kortet kan allt finnas. Man kan se kortinnehavarens adress, telefon, grad, logetillhörighet, medlemskap i brödraförening m.m. Det kan an-

vändas vid registrering av besök, vid lån av litteratur, vid betalning av mat och tillbehör i samband med brödramåltid.

Den registrering som sker vid varje besök blir en grund för befordran. Vi slipper alla besökskort som ändå inte skickas vidare. Vi kanske till och med kan sätta in pengar eller knyta det till VISA eller MasterCard och betala årsavgiften utan påminnelse eller ens avi. Egentligen är det bara fantasin som sätter gränser. Ja förutom konservatismen förståss.

Kjell Mazetti

31

Posttidning

B

Retur vid obest채llbarhet till Frimuraren Blasieholmsgatan 6 111 48 STOCKHOLM

32

frimuraren