Frimuraren nummer 1 2012

tidskrift för svenska frimurare orden | no 1 | 2012

Elva framgångsrika år

STIFTELSEN FRIMURARE BARNHUSET I STOCKHOLM Frimurarebröder inrättade det första barnhuset år 1753 i Stockholm. Verksamheten växte och utvecklades och fram till 1940 hade över 12 000 barn fått omvårdnad och utbildning.

Samhällets växande resurser möjliggjorde att barnhusverksamheten kunde avvecklas och den 20 december 1940 grundades stiftelsen.

I dag omfattar verksamheten en aktiv kapitalförvaltning i värdepapper och fastigheter som tillsammans med donationer och bidrag möjliggör stiftelsens betydelsefulla stöd till forskning kring barn- och ungdomssjukdomar samt till organisationer som arbetar för behövande barn och ungdomar.

Stiftelsen kunde under år 2010 dela ut 13 miljoner kronor, varav till pediatrisk forskning 6,5 miljoner kronor. Stiftelsen är därmed en av de allra största enskilda bi2010 års forskarstipendiater i Riddarsalen tillsammans med H.M. Drottningen, stiftelsens ordförande Sten Svensson och Ordens dragsgivarna till pediatrisk forskSigillbevarare och Kansler Karl-Erik Ericsson ning i Stockholm. Bidragen till olika organisationer uppgick till ca 6,5 mkr. Större bidrag har lämnats till Ersta Flickhem/Ersta Vändpunkten, ECPAT Sverige, Barnens Rätt i Samhället (BRIS), Föräldraföreningen mot Narkotika samt Mötesplats/ENTER inom Stockholms Stadsmission med flera organisationer. Den uppskattade clownverksamheten vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Huddinge och Solna stöds också av stiftelsen sedan många år.

Stiftelsen driver i samarbete med Stockholms skolförvaltning Kedjeboskolan söder om Fagersta och har ett långsiktigt engagemang i Hamregårdens pojk- och flickby utanför Orsa i Dalarna.

Stiftelsens filosofi är att bidragen ska utgöra ett långsiktigt stöd och därmed skapa en trygghet för mottagarna i deras forskning och verksamhet. Kontakta oss gärna för information om hur dina medel kan bidra till stiftelsens verksamhet. Stöd genom en gåva till bankgiro 5778-0272.

Box 170, 101 23 Stockholm

tel: 08-463 37 03

e-post: sfbs@frimurarorden.se

Ledare

Stormästaren slutar i maj Den 10 maj 2012 lägger vår Stormästare Professor Anders Fahlman ner sitt ämbete efter 11 framgångsrika år. Den 17 april fyller han 75 år och enligt OAL fjärde kap § 6 får han inte vara OSM längre. I varje nummer av Frimuraren de senaste åren har Broder Anders skrivit en hälsning till oss frimurarebröder, men denna gång utbad jag mig om en intervju istället, en summering av 11 års troget vinkelrätt arbete.

Vilka förhoppningar hade du vid tillträdet 2001?

- Jag hoppades då att vi skulle kunna ändra den nedåtgående trend som rådde och som hade rått under ganska lång tid faktiskt. Under 90-talet upptäcktes att vi kanske inte hade så många medlemmar som vi trodde.

Om nedgången fortsatte i den takten så skulle det vara tveksamt om Orden kunde vara kvar på sikt. Det fanns framför allt förr en stämning ute i loger och brödraföreningar att vi har det väldigt bra och varför skall vi öka antalet medlemmar. Det är ett farligt sätt att se. Vi blir ju alla äldre och får vi inte in nya medlemmar så blir till slut de medlemmar man har för gamla och verksamheten dör ut.

I dag ökar vi sakta men säkert vårt medlemsantal och färre lämnar Orden.

-I en verksamhet som funnits i lite drygt 275 år har man som medlem i dagens läge ett krav på sig. Vi som är i systemet måste se till att det fortsätter att gå vidare. Vi har en slags skyldighet att lämna detta till nästa generation. Vi måste se till att vi får Frimuraren

nya medlemmar och att vi tar hand om både nya och gamla medlemmar.

-Sverige förändrar sig. Storstäderna som Stockholm växer kraftigt medan mindre orter kanske inte ökar på samma sätt. Vi måste se till att man kan bli frimurare var man än bor och det gör att man måste ha nya loger. Dels tycker jag att brödraföreningarna bör sikta på att omvandlas till loger, dels måste man i de större städerna ge bättre möjligheter att bli frimurare. En kö på ett par år är inte bra. Det jag tycker är glädjande är att vi fått så många nya enheter. Hittills har jag varit med om att inviga 22 nya enheter, det vill säga 2 per år. Det beror på att det finns personer, bröder inom Orden som arbetar hårt – för det är minsann inte så lätt att starta en loge utan det är många som måste lägga ner väldigt mycket tid, obetalad arbetstid. Och där ser jag nu att vi blir fler och fler. Redan i höst blir det en ny loge i Örnsköldsvik och senare i Södertälje. Det växer och växer! Detta är det som gläder mig mest - Vad jag tyckte var väsentligt när jag började var att få ett gott samarbete mellan dels provisialmästarna och dels ordförandena i direktorierna, då var det nästan som två läger och så får det ju inte vara i en förening. Detta är ju en ideell förening och om vi skall lyckas får det ju inte vara så att man i ledningen inte kan arbeta åt samma håll. Det jag nu ser och känner är att det finns ett gott samarbete och vi har Högsta Rådet som är ett rådgivande organ till Stormästaren, han är den som formellt fattar alla beslut. Stämningen nu är verkligen god. Det är till och med trevligt att vara med på mötena och se hur alla vill framåt åt samma håll.

- En annan förändring är att det som vi kallar nidskriverierna har nästan försvunnit även om en och annan kvällstidning då och då skriver om

oss, men det är ganska oskyldigt nu för tiden. Men det beror ju faktiskt inte på vad jag har gjort utan att man fattade ett beslut att vi skulle göra Ordens allmänna lagar (OAL) tillgänglig för allmänheten. När man läser OAL är inget intressant längre. Förr var det så hemligt, och då blir det ju plötsligt mycket mer intressant.

-OAL genomgår ju mindre förändringar kontinuerligt, men nu satsar vi på att 2014 komma ut med en helt ny upplaga i och med att vi förändras så får det konsekvenser. Det är ju ofta så nu för tiden att det är flera enheter på en plats, och man måste anpassa sin organisation efter nya regler i samhället.

Att en professor i fysik leder en stor humanistisk organisation kanske många tycker är märkligt.

-Jag har alltid varit humanistiskt intresserad och jag blev, kan man säga, medlem av Orden på grund av en slump, men om man ser till hur Orden är organiserad och hur man skall lära sig mer och mer så beundrar jag dem som skapade denna Orden. Man tycker ju att allting går framåt, men det är lätt att överskatta sin egen tid.

-Det är roligt att ha fått uppleva och fortsätta att uppleva detta.

-Det är lugnare än det är just nu – vilket inte är så märkligt. Som Stormästare så är jag alltid klädd i frack, men nu kommer jag att kunna gå på loger i den omfattning jag vill. Det blir lite lugnare – det är helt klart.

-Vi har ju den regeln att man skall avgå det år man fyller 75, och man kan naturligtvis sitta kvar tills årsskiftet, men jag ville gå nu för att ge min efterträdare en sommar att sätta sig in i arbetet. Då är det ju relativt lugnt och lättare för vederbörande att sätta sig in i uppgiften och jag räknar med att stå till tjänst och berätta det jag vet. intervju: kjell mazetti

3

klas eriksson , mikael lindfors , klas-göran lundberg , peter trygg

Engagemang och omtanke Vi på Fonus Öst är stolta över våra 60 år i branschen. I decennier har vi erbjudit våra kunder en värdig och personlig begravning. Och vi har lyckats – idag är vi den ledande begravningsbyrån, verksamma i hela Östergötland.

Vi är också stolta över att få vara en del av ett aktivt Frimurarsamhälle i Östergötland, där vi ingår i S:t Johannes logen S:t Jacob i Linköping.

Drottninggatan 50 • Linköping • 013 - 12 47 04 www.fonusost.se

Innehåll

I detta nummer: Stormästaren slutar i maj sid 3 Att mista sin livskamrat sid 5 En broder mer sid 6 Frimurarresa i Mittens rike sid 10 Besök hos Isländska bröder sid 14 Pilgrimsresa i Skottland sid 17 På konstresa i Italien sid 20 Lars Otto Berg hyllad sid 21 Frimurarceremoni vid Arktis sid 22 Frimurare vid 66? sid 26 Frimurarhus i tiden sid 28 I västra Östergötland stod en av Sveriges vaggor sid 30 Logens vapen och valspråk sid 31 Ljusen tändes i Motala sid 32 SAL Carl Augusts firandeår sid 34 S:t Johanneslogen Victory sid 36 När knoppar brister sid 38 En äkta Öresundsloge sid 40 Vänskapsfördrag över havet sid 42 Midnattssol i midvinternatt sid 44 Polstjernan 150 år sid 45 S:t Nicolaus julklapp sid 46 Frimuraren J. O. Wallin sid 47 Franz Anton Hoffmeister frimurare och musiker sid 50 Sommaraktiviteter sid 51 Medlemsvård sid 53 Sagan om ringen sid 54 Ordens grundvalar 4. Enighet i utövning... sid 56 Inte längre yngst sid 58 Behövs präster i Orden? sid 60 Meddelanden från Ordens kansli sid 61 Våraktiviteter sid 62 Äras den som äras bör sid 63

Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse

Exray foto, Cecilia Österberg

Prinsessan Christina, Fru Magnuson, Frimurarestiftelsens Höga Beskyddare Stiftelsen arbetar med inriktning på de äldres behov. Verksamheten går tillbaka till år 1911 då man fann ett stort behov av ett ålderdomshem. Konung Gustaf V, Drottning Victoria samt Kronprins Gustaf Adolf stödde tanken och Frimurarehemmet i Lidingö började byggas i takt med att medel samlades in.

Under 1970-talet kunde samhället erbjuda motsvarande eller bättre äldreboende. Lidingöhemmet avyttrades år 1980 och likviden blev grundkapital till den nuvarande stiftelsen, som gavs en ny inriktning.

Huvudprincipen är att ett forskningsprojekt, som fortlöpande kan redovisa goda resultat, ska kunna räkna med Frimurarestiftelsens stöd under fem år. Det är ett uttryck för insikten att all forskning är långsiktig.

Stiftelsens mål blev oförändrat att möta de äldres behov och verksamheten har sedan dess utövats genom att huvudsakligen stödja geriatrisk forskning och att utöva hjälpverksamhet bland äldre behövande, främst genom organisationer med denna inriktning.

Genom frivilliga bidrag, donationer och testamentariska förordnanden samt en aktiv kapitalförvaltning av värdepapper och fastigheter kan stiftelsen ge långsiktigt och betydelsefullt stöd till forskning och vården av våra äldre.

Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse kan i dag årligen lämna bidrag på närmare 12 mkr; huvuddelen, 10,5 mkr, går till geriatrisk forskning.

Frimurarestiftelsen prioriterar särskilt tre forskningsområden.

Det är forskning kring hjärnans nedbrytande sjukdomar (demenssjukdomar, Parkinson och stroke) som ju kräver mycket stora vårdresurser av samhället. Vidare stöds forskningen kring åderförkalkningens sjukdomar (hjärt- och kärlsjukdomarna) vilket är västvärldens vanligaste dödsorsak, samt omvårdnadsforskning, dvs. hur man utvecklar själva omhändertagandet av gamla och svårt sjuka patienter med stora hjälpbehov.

Stiftelsens styrelse, i samverkan med frimuraresamhällena i Umeå, Stockholm, Linköping, Göteborg, Malmö/Lund och Helsingfors, möter årligen forskarna vid en högtidlig utdelningsceremoni.

Kontakta oss gärna för information om hur dina medel kan bidra till stiftelsens verksamhet.

Stöd genom en gåva till bankgiro 700 - 0557.

Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse Box 170 101 23 Stockholm tel 08-463 37 03 e-post frims@frimurarorden.se

Att mista sin livskamrat Jag blev ensam alltför tidigt i vårt äktenskap när min livskamrat fick cancer. Det blev naturligtvis en chock för mig, familjen, vänner och arbetskamrater, ja för hela vår omgivning. Stödet blev stort från alla.

Jag var ofta i logen under sjukdomsperioden. Alla mina tankar kretsade runt min hustru. Jag upplevde att sammankomsterna gav mig ro i den situation jag befann mig i. Min älskade hustru och livskamrat avled efter ett enda sjukdomsår. Jag tog farväl genom att lägga ner hennes handskar i kistan.

Jag har som medlem i många år tagit emot alla de grader som mig tillkommit i vår Frimurare Orden.

Jag kommer att fortsätta delta i arbetet. Jag gick till en sammankomst i grad I bara någon dag efter hennes frånfälle, och jag fortsatte att gå även sedan det blev känt att jag drabbats av sorg. Men ingen mötte mig med tröstande ord eller handtag.

Det som slår mig är att ingen av bröderna fångade upp mig i min sorg. Vi lyssnar på välformulerade tal och tankar om vad vår Orden har att ge oss som bröder. Men när sorgen inom oss skapar en avgrund saknas en hjälpande hand eller ett tröstande ord.

Med frustration och erfarenhet från min upplevelse tycker jag att logen förblev osynlig under min svåra sorgetid. Utan att anklaga någon ber jag er bröder att våga visa medkänsla och empati när du eller jag behöver tröst.

text: kjell mazetti

Översatt och bearbetat från Norska Frimurerbladet. Redaktionen skriver: Detta inlägg är anonymiserat efter önskemål av den drabbade brodern. Inlägget tar upp en viktig del av vårt frimureri.

Caritas

En broder mer...

F

örst tänkte jag göra en uppräkning av vad vi åstadkommit i vårt barmhärtighetsarbete här uppe i den åttonde fördelningen, i Luleå. Men det kändes inte bra att göra så eftersom det luktar skryt. Jag skämdes över att ens ha tänkt tanken.

Ja, men kanske någon tänker, det är ju ändå ett lovvärt arbete att hjälpa sina medmänniskor även om vi inte nödvändigtvis vill uppmärksammas då vi utför en god gärning. Men å andra sidan så ska man ju ”inte sätta sitt ljus under en skäppa”. Men tanken att vårt färdigmat-till-behövandeprogram kanske kunde vara en inspiHär packas läckerheter. Mårten Sandberg, Hans E Johansson och Urban Gustafsson packar ner matvaror som kommer att ge 50 familjer en riktigt GOD jul. ration för andra frimurarsamhällen fick balansen att tippa över i riktning mot att informera om vårt barmhärtighetsarbete i en vidare krets. som engagerat och osjälviskt handNågra dagar före julafton köper Jag skämdes också för några veckor lat, burit, skurit, hackat, sköljt, stekt, vi färdiglagad julmat till ett antal fasedan då vår broder, Gert, som också kokt, paketerat, frusit in, levererat, miljer som inte blir bjudna på julbord är diakon i Svenska Kyrkan, berättade diskat och sopat köksgolv. Allt av pur som många av oss blir. I själva verket för oss alla, proppmätta har de utvalda familjerna efter julbordet efter jul- ”Jorden kan du inte skapa om, stilla din häftiga själ, svårt att ordna någon jullogen, om hur en kartong mat överhuvudtaget. med julmat tagits emot av men en sak kan du göra, en annan människa väl.

I år var det ca 50 faen ensamstående pappa Men detta är redan så mycket att självaste stjärnorna ler, miljer (1-8 personer per med tre barn. Hur pappan en hungrande människa mindre, betyder en broder mer” familj). Inalles 108 persoblivit glad, rörd och tackner som fick var sin eller Stig Dagerman sam över den oväntade del i en julkartong som var gåvan som kommit mer än avsedd att räcka i fem dalägligt just i en svår situagar. Kartongerna innehöll tion någon dag före julafton. Det sved medmänsklighet, av kärlek till näsbl a skinka, köttbullar, prinskorv, sill, i min själ och jag blev generad över tan, grunden för allt barmhärtighetsleverpastej, sylta, korv, gröt, bröd, att pappan prisat vår julgåva. Fem daarbete, som i sin tur är del av själva smör, potatis, frukt, kaffe, godis och gars julmat per person i familjen. Jag grundvalen i vår Orden. julmust. skämdes lite över att vi bara gav av Vi lagar maten och fryser sedan in Pippi sa att om man är stark så vårt överflöd. i plasttråg efter att först ha förslutit måste man också vara väldigt snäll. med plast och satt på etiketter med Om man råkar ha ett bra kök och ett vi har mättat ett antal munnar de innehållsförteckning. Vikt 500-700 gäng empatiska och kunniga bröder två år som jag varit OM i Ultima Thule. gram per portion. Exempel på innesom är villiga att satsa några timmar Jag tog upp idén om färdiglagad mat håll: köttgryta, pannbiff, kyckling, då och då i något som vi alla anser till behövande i mitt installationstal fläskkotletter och annat, allt med vara något viktigt, vad gör man då? den 9 januari 2010. ”Köksbröderna”, grönsaker och potatis. Vi lagar också Vad tror ni Pippi skulle ha svarat? caritasgrupppen i vårt frimurarsamköttfärssås och spagettin tillhandaKanske ”då bjuder man på mat”! hälle och jag, har med förenade krafhålls då i en påse vid sidan om. Vi ter mättat en hungrig omkring tretulägger oss vinn om att laga god och sen gånger under de gångna två åren. näringsrik mat, det bästa som köket text: mårten sandberg Jag är mycket stolt över mina bröder kan åstadkomma.

8

Frimuraren

Skydda Änkan Fastighetsmäklare i samverkan

Broder Bo Lingserius 08 - 23 70 00 08 - 556 069 28 070 - 723 10 40 Auktoriserad mäklare

För bröder i såväl söder som norr!

Prostatacancer!

Har du frågor, funderingar eller behöver stöd och hjälp?

Välkommen att kontakta oss. Över hela Sverige finns 25 patientföreningar med fler än 7000 medlemmar. Där finns det kunskap och erfarenhet som man gärna delar med sig av.

Allt fler upptäcker möjligheterna med att ta ut en del av sin uppkomna vinst på fastigheter och bostadsrätter i förskott.

Medan pensionerna står stilla eller minskar har många fått se sitt boende kraftigt öka i värde över åren. De lån man har på sitt boende har amorterats över tid och är i många fall borta eller väldigt små.

Många pensionärer har trots stora värden i sitt boende svårigheter att få låna på banken på grund av strikta regler för kreditgivning och stelbenta normer för hur mycket pengar som ska finnas kvar efter att fasta kostnader och räntor är betalda. I vissa fall finns även åldergränser för att få låna.

Det tog lång tid innan idéerna med seniorlån fick fäste i Sverige. Först runt 2004-2005 började ett antal aktörer att erbjuda olika varianter av seniorlån på den svenska marknaden. Seniorlånen har ofta marknadsförts som ett sätt att sätta guldkant på tillvaron och visst är det så, men viktigare är kanske att seniorlånet skapar möjlighet till trygghet mellan makar och för att utjämna inkomstskillnader. Detta innebär stora fördelar vid den ene makens bortgång. Tack vara seniorlånet kan den efterlevande bo kvar med bara en inkomst och behöver inte tvingas till att sälja och flytta.

Hur ser då de olika seniorlånen ut och hur vet man vilket som passar bäst för just mig? I princip finns det två huvudtyper av seniorlån. Den ena fungerar som en checkkredit och man får ut en klumpsumma,

eller så kan man välja att få löpande utbetalningar. Till lånet läggs sedan ränta som kapitaliseras månads eller kvartalsvis.

Denna ränta på räntaeffekten gör att lånet ökar i storlek allt eftersom. Den andra består av ett lån i kombination med en försäkring som faller ut månadsvis och betalar räntan på lånet. Detta medför att lånet inte ökar. Räntan som betalas är avdragsgill i deklarationen medan utbetalningarna från försäkringen inte beskattas varken som inkomst av tjänst eller kapital. Upplägget är flexibelt och man kan även få ut en klumpsumma direkt eller för att tillse att man har ett fritt kapital att placera och disponera vid behov. Denna variant av seniorlån utsåg tidningen Privata Affärer till bästa seniorlånelösningen när man gjorde en stor genomgång för några år sedan.

Vilket seniorlån ska man då välja? Här bör man ta hjälp av en oberoende aktör som är specialist och har kunskap om fördelar och nackdelar med olika upplägg så att man får det som passar en själv bäst. Undvik den vanliga bankmannen som i bästa fall känner till den egna bankens produkter.

Det första man ska titta på är vilken ränta man får betala.

Vissa aktörer har påslag på sina räntor bara för att det är seniorlån medan andra tillämpar samma räntevillkor som till andra kunder och till och med ger ränterabatter.

Vill du veta mer om seniorlån kontakta mig.

Broderligen

Vill du veta mer om seniorlån?

Kontakta mig via mail, brev eller telefon

Besök vår hemsida för mer information:

www.prostatacancerforbundet.se eller ring vårt kansli 08-655 44 30

Stöd kampen mot prostatacancer! Betala in din gåva till Plusgiro 90 01 01-7, Bankgiro 900-1017

Factum Nordica Solna Torg 19 plan 5 171 45 Solna Broder Denni Wiss. IX Svea Tel: 08-22 13 30 E-post: denni.wiss@factumnordica.se

Resor

Frimurarresa till Mittens rike I början av oktober samlades en grupp frimurare från Sverige och Österbotten i Finland på Beijings flygplats för en rundresa i Kina. Huvuddelen av oss hade kommit i sällskap med våra fruar.

som ”det lugna, långa livets palats” är vackert dekorerade och enligt en sägen finns det 9999 rum inom staden.

Hade det funnits fler rum kunde det finnas risk att himlen blev förolämpad då det ansågs att ett större palats endast kunde existera i himlen.

Pensionärers (55 +) morgongymnastik i Himmelska templets park var både färgrik, elegant rytmisk till avslappnande musik. Många övade gemensamt taijiquan, en långsam och graciös form av kung-fu. Övningarna oavsett de utfördes i grupp eller enskilt var för att förbättra balans och koordination i rörelseschemat. Något som vi alla borde öva upp med åren.

Inom Himlens tempel kan nämnas runda kullens altare eller den himmelska medelpunktens sten.

E

fter att vår guide samlat ihop vår grupp och välkomnat oss på flygplatsen begav vi oss direkt till vårt första utflyktsmål. Under denna korta bussresa informerade guiden oss om att vår Kinaresa skulle hålla ett högt tempo från början för att sedan mot slutet bli lugnare så att vi kom hem till Sverige någorlunda utvilade. Vid resans avslutning kunde vi konstatera att informationen inte hade varit ett skämt. första historiska platsen blev Sommarpalatset som var vackert inbäddat i ett förmiddagsdis. Ett dis som inte enbart kunde bero på förändring av vattentemperaturen i sjön. Palatset var först en kejserlig park och fick sin nuvarande utformning under mitten av 1700-talet. Palatset har ödelagts ett par gånger och byggdes senast upp igen efter boxarupproret 1902.

Det fanns två höjdpunkter. Den ena var ”marmorbåten” - en båt förmodligen byggd från början i ett stycke från ett enda stenblock. Båtens överbyggnad på två våningar av trä är vitmålad för att likna marmor och dess vattenhjul är av riktig marmor. Den andra var den långa korridoren som löpte över 700 meter längs stranden 10

Morgongymnastik för 55+ are i Kina.

till sjön. De fyra paviljongerna och korridorens bjälkar är prydda med av otaliga målningar med natursköna motiv.

På programmet stod sedan det obligatoriska besöket på Himmelska fridens torg inkluderande ett foto av gruppen i vilken Mao tränger sig på i gruppens bakgrund genom det stora fotot på Mingporten – Tiananmen.

Porten från vilken Mao tillkännagav folkrepubliken Kinas grundande 1 oktober 1949. Den Förbjudna staden är ett byggnadskomplex från början av 1400-talet. Palatset var medelpunkten för det kejserliga hovet och dess ämbetsmän under cirka 500 år fram till kejsardömets officiella fall 1912.

Husen med fantasieggande namn

Anna-Lena och Sven Lennart Blomgren åker ”riksha” ett måste för varje god kinabesökare.

Frimuraren

Det går inte att undvika att Mao tränger sig in i gruppen när man tar det traditionella gruppfotot på Himmelska fridens torg.

Altaret finns på en cirkelrund plattform byggd i tre våningar. Terrassen har nio koncentriska ringar kring den i mitten placerade offerstenen. Nio stenar i första ringen, 18 i den andra upp till 81 i den nionde ringen, vilket symboliserar de nio himlarna. Här offrade kejsaren varje år till himlen på dagen för vintersolståndet. varje god turist bör vidare göra en tur med riksha genom ett område med hutonger för att få en bild av hur ”det gamla Peking” såg ut samt hur man levde i de små husen inom de små murförsedda gårdarna. Ordet hutong kommer från mongoliska hottog som betyder vattenbrunn. Flertalet av dessa områden med deras gamla bostadshus håller på att försvinna och ett antal av de områden som finns kvar anpassas tyvärr för turister med exklusiva butiker och restauFrimuraren

ranger. Vid busstransporterna i Beijing såg vi flera långa nybyggda murar med vackra målningar som skymde områden med äldre hutonger. Detta var inte ett tecken på bred spridning av konst utan hade kommit till för att täcka för de slitna bostadsområdena i samband med olympiaden.

I Xi´an var naturligtvis målet terrakottaarmén. Armén upptäcktes 1974 av några bönder som höll på med att gräva en brunn. Figurerna, som är i naturlig storlek och gjorda av lera, placerades utanför Qin Shi Huangdis grav för cirka 2200 år sedan. Tills idag har arkeologerna funnit mer än 7000 soldater, bågskyttar, kavalleri och hästar. Det största schaktet är 16 000 kvadratmeter stort. Arbetet med utgrävningarna pågår fortfarande och ett av de tre schakten är ännu inte öppnat Vi fick till slut egen tid i Xi´an un-

der ett par eftermiddagstimmar efter besöken på Stora vildgås pagoden och stadsmuren. Gruppens medlemmars mål under denna fritid varierade mellan allt från stadsvandring till ett för vissa efterlängtat besök på en internationell hamburgerkedjas restaurang. På kvällen flög vi vidare till Guilin och möttes utanför flyplatsen av färgglada upplysta plastpalmer och en efterlängtad värme. I Guilin träffade vi den andra frimuraregruppen som anlänt en dag senare än vi till Beijing. Efter besök på en teplantage och Elefantsnabelklippan vid Li floden hade vi tid att själva strosa runt i staden. resan gick sedan vidare på Li floden från Guilin till Yangshuo. Floden letade sig fram genom ett karstlandskap bildat av vittrade kalkstensformationer. Ett unikt landskap som troligen 11

bara har en motsvarighet i Halong bukten i norra Vietnam. På vårt fartygs reling fanns ett par säkerhetsvarningar med en text som man noga bör fundera på ”Fellinto the water carefully”. Längs floden fiskade man med hjälp av skarvar från enkla båtar gjorda av bambuliknande platsrör.

Här i Yangshuo hade vi flera utmaningar. Vi klättrade upp till toppen och utkiksplattformen på berget Xilang Shan i stadens park. Därefter prövade vi mindre framgångsrikt på taijiquan i parken nedanför berget till många stadsbors förnöjelse. Vi gjorde en cykeltur ut på landsbygden genom risfälten till det så kallade Månberget. Vi använde för säkerhets skull importerade cyklar från Taiwan då den kinesiska cykeln ”Evigheten” inte ansågs helt tillförlitlig. Månbergets topp nådde vi efter en mer än 800 trappsteg lång vandring. Vår vandrings belöning blev en fantastisk

utsikt över det grönskande landskapet samt att vi kunde studera bergsklättrare som rörde sig som flugor horisontellt i bergsöppningens båges underdel.

Besöket vid ett barndaghem för välbeställda var intressant. Ordningen var hög i sovsalarna och i klassrummen rådde ett lugn så man kunde knappt tro att det var sant. Säkerligen en behaglig miljö för barn och lärare.

Lugnet tog dock slut när våra damer framförde svenska sånger med lekinslag som barnen skulle härma. avslutningen på resans program blev ett besök vid kinesiska muren utanför Beijing. Muren bestegs med hjälp av en linbana. En känsla av annalkande höst infann sig på murkrönet då solen bröt igenom det lätta diset och ljussatte höstfärgerna på träden på sidorna av muren. På återvägen stannade vi till för ett besök

vid olympiastadion. Den sista dagen i Beijing var ledig och då besökte hustru och undertecknad Lamatemplet och Konfucius tempel som var det gamla universitetet.

Vi lämnade Beijing och Kina bakom oss med många trevliga minnen från de 15 dagar som vi varit tillsammans i gruppen. Vår mycket kunniga guide Magnus Carlsson hade lyckats att bibringa oss nya kunskaper om Kina, dess historia och kultur. Han gav oss livfulla egenupplevda beskrivningar från det dagliga livet för en utlänning som lever och arbetar i Kina. Han var också en fantastisk underhållande historieberättare som bjöd på sig själv och ställde alltid upp för oss så att vi fick ut mesta möjliga av resan. text och bild: anders strömberg

Upplev Kina hösten 2012 – en resa speciellt för Dig! Av frimurare, för frimurare, med frimurare

En fantastisk resa i ett underbart land – där du får möjlighet att verkligen uppleva landet Kina, det Kinesiska folket och kulturen!

9-23 oktober 2012 åker vi på en 15 dagars rundresa till Kina. Detta är en unik specialresa som normalt inte finns på marknaden. Allt är inkluderat, flygbiljetter, hotell, mat och dryck, inträden och dricks.

Höjdpunkterna är många, under vår första del av resan besöker vi bland annat Peking, vi kommer få uppleva Sommarpalatset, Himmelska fridens torg, Förbjudna staden, Himmelska templet och lite till.

Vi flyger vidare till Xian, där vi besöker terracottaarmén, örtmarknad, sidenfabrik, jadefabrik, ett tempel och en matmarknad.

Vi flyger vidare till Guilin, där vi besöker te-plantage.

Vi tar oss vidare till Yangshou med båt, genom det fantastiska landskapet med ”sockertoppsbergen” och sedan besök vid droppstensgrottan på vår väg tillbaka.

Ett lugnt tempo med dagsutflykter i Yangshou väntar oss nu, besök på dagis, shopping, gatuliv och en närhet till den kinesiska kulturen. Vi får därefter återvänta till Peking och shoppa, och uppleva ännu mer av denna spännande stad.

Denna resa visar det bästa av Kina och görs i samarbete med Lotus Travel AB som är teknisk arrangör.

Allt detta får ni för ca 28 500 kr.

Detta är absolut en mycket prisvärd resa, så beställ mer information om resorna nu. För program och övrig information kontakta Broder Sebastian Grimhäll, helst skriftligen på: Ängsholmsgränd 13, 127 42 Skärholmen.

Alt sebastian.grimhall@gmail.com, Mobiltelefon 0731-83 98 98 så får du program och anmälningsblankett.

12

Frimuraren

Res med till

KENYA I bröders gemenskap

22/10-6/11, 2012

Vill du möta Afrikas savann och djur, människor och kulturer?

Besöka utländskt frimureri, äta exotisk mat och dricka te på samma terass som Hemingway? Se hur hjälpinsatser verkligen gör skillnad, samt avsluta med bad i Indiska oceanen? Då skall du följa med på årets resa.

Under ledning av Broder Jarle Furali som själv varit mycket i Kenya har många människor fått uppleva otroliga resor i det ”riktiga” Afrika.

Genom långvariga kontakter med lokalbefolkningen och kontakt med olika projekt, får vi möjligheten att kombinera fantastisk safari i fera nationalparker och sol & bad längst Mombasakusten med besök i byar på landsbygden, hembesök i Nairobis slum samt besök på Ngamwanza, ett center som tar hand om föräldralösa barn.

Det unika med denna resa är att vi på många ställen kommer som gäster och inte som turister. Detta gör resan och upplevelsen så mycket större. Vi får dessutom uppleva frimureriet som funnits i Kenya sedan slutet av 1800-talet, samt Freemasons Hall i Nairobi som är en av de äldsta byggnaderna i staden.

Reseprogram Avresa från Sverige utan jetläge då vi reser rakt ner över ekvatorn. De första dagarna är vi i området runt Nairobi. Vi besöker Freemasons Hall, Äter på Karen Blixens garden, Afternoon tea på Norfolk Delamer´s terass. Vi besöker ett giraffcenter som föder upp utrotningshotade giraffarter. Här får vi möjligheten att klappa giraffer. Vi besöker ett center för föräldralösa barn samt hembesök i slummen. Dessutom äter vi på världskända Carnivore samt Limuru Country club där vi även kommer bo över någon natt.

Under några dagar åker vi på safari i Masai Mara som var nominerat till ett av naturens 7 underverk. Här bor vi på en svenskägd ecolodge. Vi besöker Masajerna samt satsar på att få se ”the big fve”. För den som vill anordnas vandringssafari.

Vi åker vidare till Tsavo som är känt för alla sina elefanter. Här blev 28 järnvägsarbetare dödade av lejon under bygget av järnvägen år 1900.

Vi bor på en fantastisk Lodge med utsikt över hela nationalparken. Här åker vi på safari och besöker intressanta projekt i byarna i området, som jag är med och driver.

I Mombasa bor vi på ett fantastiskt all-inclusive hotell direkt på stranden. Här solar vi och relaxar i några dagar. De som vill kan följa med och besöka Fort Jesus som är byggt på 1500-talet. Här förvarade man bl.a. slavar.

Ytterligare utfykter kan ordnas på plats.

Denna resan innehåller mycket mer än en vanlig Kenya/safariresa och är mycket prisvärd tack vare att vi gör resan tillsammans med en lokal Svenskägd safarifrma. Under safaridagarna och Mombasa ingår all mat. I Nairobiområdet ingår frukost samt alla restauranger som är beskrivna i reseprogrammet. Kombinationen av att vara både turist och gäst gör resan mer minnesvärd. Ta med dig din familj, vänner eller åk ensam. För ett mer detaljerat reseprogram eller svar på frågor kontakta mig.

Priset för resan är 23 900kr och då ingår följande; resa t/r Sverige- Kenya, alla resor inom Kenya, privata minivans med egna chaufförer under hela resan, alla måltider i reseprogrammet. Flygbiljetter i samarbete med fygstolen.se För mer information eller anmälan kontakta: Broder Jarle Furali, Tel: 0708-635616, jarle.furali@gmail.com

Karibu! // Broder Jarle Furali

Resor

Besök hos isländska bröder

Hyrbilen surrar fram över ett omväxlande och dramatiskt landskap. Det är en härlig septembermorgon, solen skingrar dimmorna och temperaturen letar sig upp mot 10 grader. Vi tar Suðurlandsvegur mot sydöst från Reykjavik. Vägen är någorlunda bred och ganska rak. Det är ett platt landskap som ibland korsas av små bäckar eller kanaler. Islandshästar betar på de flacka ängarna. Islandshästarna är vana att ridas tvärs över floder och glaciärer, genom myrar och över svårframkomliga fjäll. Bara för ca 70 år sedan saknades bilvägar till de flesta gårdar på landet. Man red när man skulle till affären och till kyrkan och när man skulle hälsa på sina grannar. Alla transporter av byggnadsmaterial och livsmedel måste utföras till häst.

D

et är kanske inte så konstigt att av Islands cirka 320 000 invånare är 3 500 frimurare! Även om det numera finns ett någorlunda fungerande vägnät och ett utvecklat inrikesflyg med ett tiotal destinationer, alla utgående från Keflavik, den internationella flygplatsen i väster, så betyder säkert den sociala samvaron i logen väldigt mycket. Närheten till naturens starka krafter bidrar kanske också till islänningarnas uppskattning av frimureriets dramaturgi. Vi funderar över hur det är med medlemskapet, utträden, engagemang.

Förutsättningarna är ju verkligen annorlunda här på Island.

Vi passerar Hveragerði och fortsätter mot Selfoss. Vägen tar en mer sydlig riktning och byter namn till Fjóðvegur. Efter Hvolsvöllur ändrar landskapet karaktär, de vulkaniska bergen till vänster antar imponerande höjder, där fåren betar på de branta sluttningarna och där man 14

till höger – mot söder – anar atlantkusten. Och så: Ett enormt vattenfall, Seljalandsfoss, vräker sig ned 80 meter med ett dån som blir nästan skrämmande när man närmar sig.

Det åstadkommer också en stark vind som känns onaturlig och trolskt lockande. Som en överraskande kraft i en frimurarritual. Vi ställs inför något ofattbart, annorlunda och påfordrande. Vår reaktion är bidraget till vår egen personliga utveckling.

Dags för lunch. Vi hittar ett litet ställe som jag inte har något namn på, men vi tar ”dagens fisk”, ett inte dåligt val då man alltid får färsk råvara anrättad enligt gammal god tradition.

Nu talar vi ganska mycket om tidskriften Frimurarens framtid. Vi står inför skiftet av redaktör för tidningen. Vi har ett positivt problem som innebär att annonserna ökar och för att uppfylla villkoren får de inte överstiga 20 % av den totala volymen. Men vi kanske inte kan fylla 64 sidor varje gång

i fortsättningen. Det krävs en policyförklaring. Vi konstaterar att tidningen har utvecklats till en mycket bra produkt under den nuvarande chefredaktören Kjell Mazettis ledning. Så vill vi fortsätta att utveckla tidskriften.

I morgon ska vi träffa representanter för informationsdirektorierna i våra nordiska grannländer – vi som arbetar efter det svenska systemet.

När man färdas i en bil är man ganska tätt tillsammans, man kan inte stiga av, man har samma mål och under tiden kan man låta tankar och ord flöda. Ofta inspirerat av det man upplever under resan. Vi talar mycket om morgondagens möte. Vi har med oss information om vår nya hemsida.

Både Island, Danmark och Norge har sedan flera år utvecklat sina hemsidor på ett förtjänstfullt sätt. Vi kommer under våren 2012 att lägga ut en ny hemsida för SFMO som blir helt modern och ett kraftfullt redskap för kommunikation inom vår Orden. Alla Frimuraren

enheter kan arbeta med egna sidor.

Bröderna får tillgång till utökad information. Sidan är kopplad till Ordens medlemssystem; intern information blir tillgänglig genom inloggning. Ny modern grafisk formgivning. Version för mobiltelefon – bröderna kan snabbt och lätt hämta information om sammankomster, kontaktuppgifter och geografisk placering.

ändå är så nära – ett besök till Bláa Lónið, Blå lagunen, som är ett geotermiskt spa och som snabbt har blivit en av de mest besökta attraktionerna på Island, är ett måste. Det varma vattnet är rikt på mineraler som kiseldioxid och svavel och att bada i lagunen sägs vara mycket välgörande. Vi hann ändå i tid till mottagningsmiddagen!

vi återvänder på Fjóðvegur några mil men tar av till vänster och färdas längs kusten mot väster genom ett landskap som mer och mer ger en illusion av att resa på månen. Vulkanisk lava, block och grus så långt ögat kan se. Vägen har blivit en smal grusväg som löper upp och ner genom denna ödsliga trakt. Vi är på Eyrabakkavegur, som snart bara blir Suðurstrandardvegur. En känsla av att vara bortanför all civilisation, bortom all räddning om något skulle hända, infinner sig. Och samtidigt är allt så oändligt vackert! Solen börjar gå ner i väster. Havet skummar, motorn brummar och plötsligt möter vi några vägmaskiner som förbereder en ny väg som (förhoppningsvis) förtjänar namnet landsväg. Vi kommer i morgon att tala om händelserna i Norge den 22 juli och hur vi hanterade det i våra olika länder. Vi har förberett oss på det genom att ta med information om hur vi i Sverige snabbt tog fram strategier för olika scenarios. Inom ett dygn efter de fruktansvärda händelserna i Oslo och på Utøja publicerades på IT ett uttalande från Den Norske Frimurerordens Stormester Ivar A Skar på norska och i svensk översättning.

Färden över månlandskapet blir alltmer strapatsrik och nu infinner sig en ny dimension, ganska overklig i detta sammanhang: Om två timmar ska vi, iförda dinner dress, avhämtas i hotellets lobby för att inta en välkomstmiddag med de övriga representanterna från Norge och Danmark hos våra isländska värdar. Det blir bråtton och Pierre pressar vår lilla hyrbil till det yttersta. Men när vi nu

nästa dag samlades vi i Den Isländska Frimurarordens Stamhus på Skúlagata 53. Deltagare i Nordiska informationskonferensen i Reykjavik den 15 september 2011 var: • Island: Pétur K. Esrason, Steingrímur S. Ólafsson och Kári Húnfjör • Sverige: Lars Lindquist, Lars Sjödin och Pierre Dunbar • Norge: Karl Jens Holmen och Terje Helsingen • Danmark: Paul Bjarne Hansen

Frimuraren

Pétur K. Esrason OOA (Isländska Frimurarordens Överarkitekt) öppnade mötet och hälsade välkommen.

Han informerade om Frimurarordens situation på Island. 1% av medlemmarna är präster, vartannat år öppnas en ny loge. 2010 öppnades en Forskningsloge. Man har föredrag och introduktionsmöten lika dem vi har i Sverige. Hemsidan har utvecklats och där kan man idag anmäla närvaro, den är även nu anpassad för betalning via nätet.

Vi diskuterade hanteringen av händelserna i Norge och konstaterade att Orden inte kopplas samman med gärningsmannen av media. Erfarenheterna av öppenheten är god.

Under mötet tog vi även upp kommunikationsprocessen mellan medlemmarna och Ordens ledning; här spelar tidningarna och hemsidan en avgörande roll. Hemsidan och de webbaserade informationskanalerna diskuterades.

Kári Húnfjör, redaktör för Den Isländska Frimurarordens webbsite, informerade hur han under ett halvår uppdaterat och i praktiken skapat en ny hemsida som rönt stor framgång.

Övriga länder ligger i olika stadier med hemsidorna, men de kan sägas uppfylla kraven på bra kommunikation. Sverige är på gång att uppdatera och kunde ta till sig erfarenheter från de övriga. Norge har sedan några år fördelningsanpassad information för brevmallar etc.

Steingrímur S. Ólafsson, redaktør för Den Isländska Frimurarordens tidskrift Frímurarinn ledde diskussionen om samarbete och erfarenhetsutbyte mellan de nordiska tidningarna.

De övriga länderna presenterade sina tidningar och deras utveckling.

Paul Bjarne Hansen OOA i Den Danske Frimurareorden informerade om det ofantliga arbete han leder med att digitalisera 175 000 dokument i den Danska Ordens arkiv.

Mycket givande information för övriga länder. Det stora arbetet är inte själva hanteringen utan registreringen för att skapa en relationssöknivå. dagen avslutades med en rituell sammankomst i grad VIII. Högtidligt och genomfört med den isländska stringens och charm som vi gärna tar med oss hem. Vi tar också med oss överväldigande minnen från den isländska naturen, från möten med våra isländska bröder och från den inre resa som vi fick uppleva.

text: lars lindquist bild: pierre dunbar

15

Mercedes-Benz på Gotland Jag heter Johan Bengtsson och är en tvättäkta gotlänning med bilar i blodet, bilar på hjärnan och bilar som yrke.

På Gotland känner snart sagt de flesta till mig - och väldigt många har dessutom köpt sin bil av mig. Jag har sålt bilar i 40 år och sett både märken, modeller och trender komma och gå. Nu sluts cirkeln på ett oerhört spännande sätt.

För faktum är att jag redan som 20-åring sålde MercedesBenz på mitt första bilförsäljarjobb. Sedan dess har Jag haft lyckosamma år.

Bilägare som kör Mercedes-Benz är ett stolt släkte. De har höga krav och uppskattar perfektion. Som bilhandlare är jag likadan. Jag värdesätter och brinner för det lilla extra.

Under alla mina år som bilhandlare har jag alltid varit extremt noga med att vårda mina kundrelationer. Förtroende och engagemang är A och O för att bli framgångsrik - inte minst på ett ställe som Gotland.

Broder Johan Bengtsson

SKARPHÄLLCITY • TEL. 0498 21 41 81 www.bilhandlaren.se

Resor

Pilgrimsresa till Skottland fredagen den 7 oktober bar det iväg till Skottland. För första gången skulle jag genomföra en resa där jag skulle kombinera två av mina största intressen. Dels skulle jag utbilda kampsportsutövare i kunskapen om Ki och därefter skulle jag göra en frimurerisk resa med två anhalter.

Kampsportsundervisningen ägde rum i staden Inverness. Vid kvällens middag, fick jag veta att flera personer vid mitt bord hade familjemedlemmar som antingen var frimurare eller stenmurare. Fick även veta att vår värd var släkt med familjen Sinclair, samt att släkten Bonde och Sinclair var släkt på längre avstånd.

Dagen efter seminariet åkte jag till Edinburgh och Grand Lodge of Scotland, för att träffa arkivarie och författare Robert L.D. Cooper och för att se storlogens museum, bibliotek, butik och logesal. Cooper har varit frimurare i mer än 25 år och i 20 år har han arbetat professionellt för storlogen.

Inför resan hade jag läst på en hel del om Skottland och Frimurareorden. Förutom den information jag

hade hittat på olika webbsidor, hade jag även läst tre böcker som gjorde resan extra intressant: Cracking the Freemason Code, The Rosslyn Hoax?, och History of the Lodge Kilwinning.

I en av Coopers böcker, The Rosslyn Hoax?, förklarar han att det finns många loger och utbildningssystem inom Frimurareorden. Alla loger har sin egen historia och alla legender/ myter som vi känner till idag, är skapade av frimurare för frimurare och har aldrig varit avsedda att bli granskade av allmänheten. Dessa legender skall ses som allegorier och skall inte tolkas bokstavligt. Detta gäller även exempelvis historierna om tempelriddarnas samröre med vår Orden.

Enligt Robert L.D. Cooper är dessa myter antagligen skapade för att: • Ge legitimitet till en relativt nyskapad Orden • Skapa en historia som andra loger kan enas kring • Särskilja ett frimurarsystem från ett annat • Generera pengar Med vad jag hade läst som utgångspunkt, hade jag med mig ett an-

Robert L D Cooper var en glad och intressant bekantskap som delade med sig av sitt frimureriska kunnande. Hans böcker är synnerligen läsvärda.

Frimuraren

tal frågor som jag ville få svar på.

Skottarna var mycket vänliga och alla var mycket gästvänliga och ställde gärna upp med svar på frågor och visade mig runt.

Jag ställde mina frågor till flera olika frimurare på olika orter för att se om svaren skulle skilja sig åt, men alla gav enhetliga svar. Den första personen som jag ställde mina frågor till var Broder Rodger Bullard, som arbetar på Frimurarordens museum i Edinburgh. Jag frågade honom bl.a.: Hur ser systemet ut?

Vi arbetar i tre grader: Lärlingsgrad, Medbrodersgrad och Mästaregrad. Sen har vi även en grad som heter Mark som är en fortsättning av Medbrodersgraden, men som man först når efter att man har genomgått Mästaregradens reception. Då får man även ett unikt mynt med frimurarmotiv på.

Jag vet att det är upp till varje medlem att själv ge sin tolkning till symbolerna vi arbetar med, men ursprungligen måste det ha funnits en grundläggande tolkning av symbolerna. Är det så att Frimurarorden adopterade dessa symboler och gav symbolerna en mening eller är det meningen att vi skall söka svaret bakåt dvs. ta reda på hur symbolerna skulle tolkas när de för första gången skapades?

Finns det någon bevisbar koppling till tempelriddarna eller legenden om Graal, inom Orden?

Nej, det är bara myter. Frimurareorden skapades i Skottland och har sitt historiska ursprung hos stenmurarna. Från Skottland spred sig sedan vår Orden till olika länder runt om i världen.

Mitt besök hos Freemason Hall i Edinburgh avslutades med att Robert L.D. Cooper signerade sin senaste bok till mig: The Red Triangle, samt att jag fick en kopia av världens första frimurarritual. Därefter bar det av till 17

Rosslyn Chapel, som bl.a. blev känd genom Dan Browns bok: Da Vinci koden. rosslyn chapel, även kallad Collegiate Chapel of St Matthew, är en fantastisk byggnad, upprest av den berömde Sir William St Clair (Sinclare) år 1446. Om man tycker om att studera symbolik har man verkligen kommit till rätt ställe, eftersom i princip varje meter av byggnaden var dekorerad med symboler. Man kunde bl.a. se Moses avbildad med horn i enlighet med tidiga tolkningar av Genisis. Sen kunde man gå ner i krubban, där Tom Hanks i filmen Da Vinci koden hittade Maria Magdalenas alabasterkruka, samt släktträdet från Jesus Kristus till nutid. Men om man söker efter frimurarsymboler så har man kommit fel. Symbolerna här är religiösa. Men det var absolut värt ett besök. min sista destination – Världens första frimurarloge. Det verkar som att det alltid har förekommit brödraskap och Ordnar med hemligheter under mänsklighetens historia, men Mother Kilwinning No. 0 (uttalas “Nothing”) anses vara världens första frimurarloge och grundades 1140 i domkapitlet i Kilwinning Abby. Logen döptes till moderloge nummer ingenting (på svenska) eftersom man ville visa att denna loge var först och att alla andra loger som uppkommer efter 1140 har sitt ursprung här, och att de har tillkommit efter denna loge.

Klockan 7.00 pm (19.00) var det dags att gå in i logen. Alla deltagarna gick in och satte sig på valfri plats.

Logelokalen hade annorlunda möblering och det var färre tjänstgörande ämbetsmän jämfört med Sverige.

Bland annat uppfattade inte jag att det fanns någon Ceremonimästare.

All dialog skedde dessutom helt utan manus, vilket jag tycker är mycket imponerande.

Logelokalen var helt upplyst under hela sammankomsten. Efter att logesammankomsten avslutades av Ordförandemästaren, reste deltagar18

Arbetsrummet i Th Mother Kilwinning No 0 var en sällsynt upplevelse av historia och tradition.

na sig upp och lämnade lokalen på samma sätt som de gick in. Därefter gick bröderna till en annan lokal där de kunde välja om de ville äta, eller om de ville avnjuta en öl eller om de bara ville sitta ner och prata lite. Serveringen var öppen till 23.30 och det hölls aldrig några tal efter logesammankomsten. Även museet, biblioteket och butiken var öppen efter sammankomsten.

Det var faktiskt inte mycket likheter med vår svenska ritual, men andemeningen var definitivt densamma. efter mitt logebesök samtalade jag med ett antal bröder som förklarade att det förekommer en del rituella skillnader mellan logerna i Skottland. Även om det handlar om mindre skillnader, så valde jag att maila och fråga Robert L.D. Cooper, varför det är så.

Cooper förklarade att: ”när Storlogen i Edinburgh grundades 1736, fanns det ca 100 loger utspridda i Skottland. Dessa loger bestod främst av stenhuggare, även om det fanns några med blandat medlemskap och minst en loge som inte hade någon stenhuggare alls som medlem. Logen

i Aberdeen (1670) är ett exempel på det förstnämnda och logen i Haughfoot (1702) ett exempel på det senare”.

Storlogen i Skottland konfronterades med svårigheter från början och det gick helt enkelt inte att ena alla loger i frågan om en och samma ritual.

Jag passar även på att fråga Robert L.D. Cooper om hur våra symboler skall tolkas. Cooper svarade med följande text: ”Frimureriet är ett unikt system av moral genom vilka enskilda frimurare väjer sin egen väg. Resan till frimurare kan åtföljas av andra frimurare för hela eller delar av resan, under vilken de kan erbjuda åsikter om alla aspekter av frimureriet, men i slutänden är det den enskilde frimuraren som får bestämma sig för att acceptera eller förkasta andras tolkningar. Han måste bestämma vad de olika aspekterna betyder för honom, inklusive frimurarnas symbolik, ritualer, tecken och symboliska ord.

Därför är det inte möjligt för någon människa, eller grupp av män, att tala för alla frimurare när det gäller frågor som hör till innebörd, tolkning och Frimuraren

Det skulle ta dagar att gå igenom museets hela samling i detalj.

förståelse av frimureriet.

Att försöka införa en universell förståelse och/eller definition av de många delar av frimureriet, på alla frimurarna, skulle vara att skapa och tillfoga en dogm på Craft. Då skulle frimureriet riskera att bli en religion (som en dogm är en viktig del av), men Craft är inte en religion.” när jag studerade den frimuriska ritualen och våra symboler, studerade jag även internationell litteratur och olika frimurarsystem. Jag sökte även den absolut första tolkningen av våra symboler. När jag studerade dessa symboler, som ibland hade religiös anknytning, samt vår ritual, kom jag in på att studera de sumeriska lertavlorna, astroteologi, astrologi, kabbalah och mycket mer. Efter att jag bl.a. hade läst Albert Pikes bok: Morals & Dogma fick jag mina teorier bekräftade. I alla fall när det gällde ”Ancient and accepted Scottish Rite of Freemasonry”. En ritual med 33 grader, som är skapad i Frankrike och som idag är en av världens mest kända ritual, på grund av sitt stora genomslag i USA. Men när jag nu fick uppleva en Frimuraren

att inte säga helt omöjligt) att sammanfatta alla de intryck jag har fått under resan. Men för mig var denna resa precis vad jag behövde och sökte. Om man någon gång tidigare har läst om konspirationsteorier, astronomiska myter, eller undrat över frimureriets uppkomst, gör man helt rätt i att besöka Skottland. Jag fick i alla fall ett mycket tungt och seriöst intryck (vilket jag förvisso hade fått redan tidigare) och jag rekommenderar alla att göra en liknande resa. Personligen känner jag att jag har hittat rätt och jag kommer att återvända till Skottland nästa år. På www.pyramid.n.nu kan man läsa om nästa resa.

Jag vill även passa på att varmt rekommendera böckerna som Robert L.D. Cooper har skrivit, samt de böcker som säljs via Skottlands moderloge: Mother Kilwinning no. 0. Besöker man Freemason Hall i Edinburgh kan man även köpa böcker i fickpocketformat som exempelvis förklarar alla symbolerna och alla ritualerna.

ritual så nära ”originalet” man kan komma, kan jag se att mycket av mysticismen har sitt ursprung i ”nya riter”. Det finns helt enkelt ingen mystext och bild: henrik nilsson ticism i det skotska systemet, mer än möjligtvis den personliga tolkningen av symbolerna.

Länktips Det är kanske tack vare de nytillGrand Lodge of Edinburgh - www.grandlodkomna riterna som frimurarorden gescotland.com har blivit så populär att den idag finns The Mother Lodge of Scotland: Mother representerad över hela världen. ViKilwinning No.0 - www.mk0.com Rosslyn Chapel - www.rosslynchapel.org.uk dare är det upp till varje frimurare att Robert L.D. Cooper - www.robertldcooper. göra sin egen tolkning av både symcom boler och ritualer. Därför har jag valt att tolka de ”religiösa” symbolerna utifrån astroteologi, eftersom jag på så sätt kan få till en gemensam nämnare för Vi formger alla religioner och tillverkar – studerandet pinnen, klämman & av astronomi. manschettknappen.

Vilket enligt (plus vimpeln, logemärket min tolkning och annat logen behöver) är sann upplysning.

Det är ganinfo@insignium.se www.insignium.se ska svårt (för

Snygg profil

19

Konst

På konstresa i Italien Inte mindre än 30 kvinnor och män som är medlemmar i frimurarnas konstförening samlades på Arlanda en tisdag förmiddag i oktober för att resa till Italien och besöka Capri, Sorrento, Amalfikusten och Neapel under sex hektiska dagar. Resan var skräddarsydd och kunde genomföras tack vare de personkontakter och den lokalkännedom som styrelseledamoten Eva Lampel har.

Den underbara pergolan i Axel Munthes Villa San Michele.

”Klassen” lyssnar andäktigt till Professor em Gunnar Adler Karlssons föreläsning.

efter en behaglig resa och god middag på Villa Gesomina somnade de förväntansfulla gästerna gott första resdagens kväll.

Den förutvarande intendenten på Axel Munthes Museum, Levente Erdeös tog emot oss utanför Villa Michele den första dagen och med strålande sol. Han guidade oss på ett mycket initierat sätt trots sin nedsatta syn. Axel Munthe var en svensk läkare med stor internationell erfarenhet. Han blev med tiden också kunglig livmedikus.

20

På Capri uppförde han på 1890-talet ett hus där han samlade konstskatter som han fann på ön eller köpte från antikvarat i Rom eller Neapel. Han förvärvade bergsluttningen ovanför villan med Barbarossa borgen för att förhindra fångsten av flyttfåglar. Vid sin död 1949 testamenterade han San Michele med övriga inköpta fastigheter till Svenska staten för att vara hem för forskare och andra kulturpersoner. San Michele är idag en stiftelse, ekonomin baserad enbart på inträdesavgifter. I Barba-

rossa borgen arbetar svenska och italienska ornitologer med ringmärkning av flyttfåglar.

Helt utanför programmet dök professor Gunnar Adler-Karlsson upp och bjöd in oss till den filosofiska park han byggt upp på Capri. Han visade oss en del av parken och föreläste om sin syn på det han kallar ”Ondskans biologiska ursprung”. Han vill att individer och makthavare ska ta sitt ansvar för människans bästa, i en värld där vi styrs av biologiska funktioner.

På Capri finns flera rester av de Frimuraren

palats romerska kejsare använt. Det största och mest välbevarade är Villa Jovis, som Tiberius lät uppföra och varifrån han styrde det romerska riket under sina sista tio levnadsår. Många konstnärer och författare i modern tid har också funnit Capri angenämt att vistas på. hela gruppen tog en morgon lokaltåget från Sorrento till Pompeji. Där fick vi en bra guidning av den svensktalande Maria. Hon berättade bl.a. att den eld- och rökpelare som invånarna sett stiga upp år 79 var 30 000 m hög. Betänkt att vi flyger på 10 000 m idag, så förstår man hur skrämmande det måste ha sett ut. Därefter

blev det kolsvart i två dygn.

Många av husen är väl bevarade och vi kan väl föreställa oss hur det dagliga livet såg ut i Pompeji. Det fanns både vinbarer och kök med take-away mat efter huvudgatorna.

Husen är byggda på likartat sätt kring ett atrium, en öppning i mitten. Det största av dem var på hela 3 000 m2.

Mest imponerade är dock de konstverk i mosaik vi kan se rester av. Vi besökte senare också det arkeologiska museet i Neapel där mosaiker som ser ut som målade tavlor finns bevarade.

På slingrande vägar efter kusten åkte vi ner mot Amalfikusten. Vi strosade i städer som klänger sig fast ef-

ter sluttningarna och besökte många vackra kyrkor. Citroner odlas lika flitigt som oliver och vindruvor. Visst smakade det gott med ett glas citronjuice, en citronglass eller en limocello då och då.

Lite trötta men mycket nöjda vände vi hemåt på den sjätte dagen. text och bild: urban claréus

konstföreningen gör en resa till utlandet varje år, som komplement till de studiebesök vi genomför i Stockholmstrakten. Är du intresserad av att få veta mer om vår verksamhet är du välkommen att kontakta undertecknad.

E-post: urban.clareus@swipnet.se eller mobil 070-265 63 07

Lars Otto Berg hyllad Den 17 november fyllde förre landsarkivarien, Forskningslogen Carl Friedrich Eckleffs förre OM, Lars Otto Berg 80 år, och dagen därefter hölls en större mottagning för honom i Frimurarelokalen i Uppsala.

Vid mottagningen släpptes boken ”En nutida karolin i arkiv, forskning och sällskap. En vänbok till Lars Otto Berg”. Boken är utgiven med stöd av Stiftelsen Barnhuset i Stockholm och Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff under redaktion av Henrik Berg, Kajsa Berg, Hans Norman, Ragnar Norrman, Mats Wahlberg och Johan F. Wijnblad med en omfattande tabula gratulatoria. Den rikt illustrerade boken på 365 sidor – jfr årets dagar – består av fyra avdelningar – arkiv, militärhistoria, personhistoria och sällskap – där arton av hans vänner bidrar med artiklar som speglar de vida områden där Berg har varit verksam.

Bergs intressen i arbete och på fritiden blir uppenbarad i den mycket omfattande bibliografin. Berg har varje år sedan 1963 publicerat minst en artikel eller medverkat i ett bokverk, de flesta år har det blivit mer än så konstaterar Kajsa Berg i bibliografidelen.

Lars Otto Berg har levt och lever ett rikt liv och de många vännerna har all anledning att vara glada att få räknas som vänner.

Bodil och Lars Otto Berg, äkta makar sedan 1958.

Frimuraren

text och bild: sthig jonasson

21

Arkeologi

Frimurarceremoni vid Arktis

O

m man bläddrar i den tjocka och tunga boken från fransmannen och polarforskaren Jean Malaurie: Ultima Thule - De la découverte à invasion (på engelska: Ultima Thule: Explorers and Natives in the Polar North eller på tyska: Mythos Nordpol, 2oo Jahre Expeditionsgeschichte) blir varje frimurare förvånad över att träffa på ett foto som genom åren har förlorat sin svart-vita kontrast men likväl i sina grånyanser visar en tydlig frimurerisk ceremoni i mitten av ett tröstlöst grått stenlandskap.

Framför en mörk - i verkligheten mörkbrun - stenklump står fem män i arbetskläder och med olika huvudbonader men påklädda ljusa, olikt utformade frimurarförkläden, i övrigt utan andra regalier eller dekorationer. Till höger och vänster samt bakom dem är de fem omgivna av polareskimåer i sina typiska isbjörnsbyxor och - åtminstone - delvis i den likaså typiska renanoraken samt de traditionella kamikker, eskimåstövlar av sälhud, mjuktuggade av kvinnor och för hand fullständigt vattentätt sydda.

De fem skäggprydda männen bildar med inuiterna (polareskimåerna) en brödrakedja, där dock de perifert stående icke deltar. Inuiterna bär ej heller ett förkläde över sina pälskläder. Det är möjligen ett arbetsredskap eller en girlang som hänger över stenen. De fem frimurarna, som avhåller en frimurarceremoni under fri himmel i en oändlig landskaplig torftighet utan all glans och prål, heter från vänster till höger: Figgins, Peary, Bartlett, Hunter och Operti. De andra deltagande är för oss anonyma.

Vad bevittnar vi på detta foto från juli 1897?

Den för eftervärlden dubiöse polarforskare Robert Edwin Peary, som absolut ville vara den förste som

22

Var det en frimurerisk ritual som de fem vetenskapsmännen och arktisforskarna genomförde?

nådde nordpolen, kom aldrig dit enligt den nyaste forskningen, men nådde redan 1894 i sin iver att nå nordpolen via nordvästra Grönland, Melvillebukten och kolonin Savissivik, intill Cape York, där han måste övervintra.

Nordpolen har däremot korsats av eskimåer på deras månadslånga jakter utan diskussion om en teoretisk geografisk punkt. Under sin övervintringstid fick Peary kunskap om ”järnklumpen fallen från himmelen“ splittrad över ett flera km stort område. Delvis användes de av polareskimåer som materiel för tillverkning av harpunspetser och knivar.

Det var svårt för Peary att få en eskimå att avslöja platserna av de tre största meteoriterna, som inuiterna kallade för ”Kvinna“, ”Hund“ och ”Tält“. Slutligen fann han en eskimåisk Judas, Aleqatsiaq, som ledde Peary till de olika platserna. Som tack fick uppgiftslämnaren ett gevär

med ammunition och några knivar.

Peary erkände att dessa tre stora järnstenar var meteoriter – och beslöt omedelbart att betrakta dem som sin egendom genom att rispa så gott det gick ett stort ”P“ i metal�lens yta; som bevis på att han, Peary, hade funnit meteoriterna, som sedan 10.000 år låg djupt försjunkna i detta växtlösa gneis- och granitfjäll.

1894 kunde Peary dock endast under inuiternas protest transportera ”Kvinnan“ och ”Hunden“ för försäljning till The American Museum of Natural Historia i New York. Tre år senare, 1897, återvände R.E. Peary till Melvillebukten för att hämta den största av alla meteoriterna, ”Tältet“ som vägde 31 ton. Även den såldes till museet.

senare fann man på ett flera kilometer stort område sammanlagt åtta större järnmeteoriter, alla härstammande från ett enda meteoritnedslag för ungefär 10.000 år sedan, Frimuraren

Det var ett både farligt och slitsamt arbete att lasta ombord meteoriten på fartyget ”Hope” Fotografiet har ställts till förfogande av “Image# 329148, AMNH Library”.

där den nerfallande meteoriten beräknades ha vägt ungefär 200 ton.

Meteoriten härstammar från en för 4,6 miljarder år sedan sönderbruten liten planet och består av en järnnickel, i likhet med jordens innersta kärna. Meteroriten är faktiskt lika gammalt som vårt solsystem.

Avkylningshastigheten var 1 grad Celsius per 1 million år. Denna enormt långsamma avkylning gör att vi på en etsat snittyta kan se en fantastisk kristallbild, de så kallade Widmannstättenska figurer – en slags estetisk utomjordisk skriftbild. Ett sådan mönster förekommer aldrig i ett jordiskt material och kan ej heller framställas artificiellt. Meteoritens inre är och förblir en skönhetens komplex som störtar betraktaren slutligen i djup rådlöshet Sammanlagt flyttade R.E. Peary alltså de tre största meteoriterna till The American Museum of Natural History i New York. Där låter de sig än idag beundras under namnet Cape York Meteoriterna. ”Tältet“ kallas också för „Ahnighto“ efter Pearys dotters mellannamn. För Inuiterna har bortförandet av deras enda järnkälla alltid betraktats som stöld.

Frimuraren

fotografiet från juli 1897 (samma år som Salomon August Andrée omkom på vägen till Nordpolen med luftballongen ”Örnen“) togs framför ”Tältet“ innan denna största hittills funna järnmeteorit skulle transporteras ned till skeppet ”Hope“. Om denna ansträngande, svettiga och farliga transport, som varade i flera dagar och nätter, skriver Robert Pea-

ry utförligt i sin bok ”Northward over the great ice“ från 1898 (i 2 band).

Här har han också en avbildning av den samling män som avhåller en frimurerisk ceremoni inför ”Tältet“.

Denna samling kallar Peary för ”The masonic group“ och nämner deras namn: nämligen den då trettioårige Naturforskaren [Jesse Dade?] Figgins, expeditionsledaren R.E. Peary (41 år), Robert Bartlett, då 22 år gammal, som redan tidigare var Pearys navigatör, chief Hunter och expeditionens målare Albert Operti.

Tyvärr skrev den annars så talföre Peary inget mera om denna högtidliga stund; vi har bara fotografiet.

Däremot vet vi (tack vare Lennhoff, Posner, Binder: Internationales Freimaurer-Lexikon) att R.E. Peary var medlem i „Kane Lodge No. 454“, New York City. Logen benämndes efter läkaren och polarforskaren Elisha Kent Kane. Även Kane trodde sig hade nått 1855 nordpolen och satte där upp både den amerikanska och frimureriska flaggan. Senare insåg Kane dock att han hade misstagit sig.

Efter Kane kallades det isrika vattnet i Smith Soundet, Kane Basin. De övriga medlemmarnas logetillhörighet kunde jag ej finna ut.

Väl framme New York släpades meteoritdelarna på rullar och stockar till The American Museum of Natural History. Fotografiet har ställts till förfogande av “Image# 45088, AMNH Library”.

23

Detta är Ahnighito, den största av meteoritdelarna som R.E. Peary fraktade till New York. Bilden tagen av D. Finnin/ AMNH.

det är framför tältet som den frimureriska logen i sin mest avskalade enkelhet avhålles. Likväl bör Tältet, Ahnighito, tillhöra himmelens sändebud och som alltets budbärare till den enastående av alla än så dyrbart utsmyckade frimureriska rikssalar fast om denna storvulenhet visste ingen av deltagarna och situationen låter sig ej heller återskapas.

Fyndet, bilden av en frimurarceremoni inför en meterorit, härstammande från tidens börjans första dagar, mitt i ödemarken låter håret resa sig, går genom ben och märg, tvingar obönhörligt till en andakt och ära inför Gud den Allra Högste. när arktisforskaren R. E. Peary den 30. September 1897 anlände med ”Hope“ till New York hade han inte bara med sig den största järnmeteoriten ombord utan även sex polareskimåer som han hade lovat ”guld och gröna skogar“ i Amerika: Nuktaq med sin hustru Atangana och deras lilla dotter Aviaq samt Qisuk. Qisuk var eskimåpojken Miniks fader. Uisaakassak var en pojke närmast adolesensen. För antropo24

loger i slutet av 1800 utgjorde eskimåer en ytterst sällsynt species och sex levande inuiter samtidigt i New York blev en omåttlig sensation.

De sex blev inburade liksom hundar i The American Museum of Natural Historys källare. Redan den 1. Nov. 1897 befann sig samtliga inuiter svårt sjuka på sjukhuset. Miniks fader var den förste av dem som dog, februari 1898. Inom några månader senare dör de andra eskimåerna, förutom Minik.

Den tioårige Minik lovades vid hans faders död att fadern skulle få en jordfästning enligt eskimåisk sed och bruk. Men Minik blev vittne till hur faderns lik togs ur kistan och ersattes med en träpåle, att det inscenerades en skenjordfästning. Faderns lik försvann efter obduktion i samma museets antropologiska samling.

Som ensam överlevande adopterades Minik av en av museets medarbetare och får en skolutbildning. Senare kom Minik tillbaka till Nordgrönland. Den amerikanska skolutbildningen hjälpte honom inget, han kunde varken köra hund-

släde eller jaga eller använda en kajak och hade glömt sitt modersmål.

Han kunde inte heller äta av den råa sälen, valrossen eller isbjörnen. Så återvände Minik efter sju år – trots allt sitt hat mot vetenskapsmän och Amerika - till Amerika. Om hans odyssé kan läsas i Kenn Harper: Give me my father´s body – The life of Minik, the New York Eskimo. the american museum of Natural History: I den ena salen skådas de av Robert Peary från polareskimåerna stulna grandiosa meteoriter. I den andra salen skeletten efter de av Peary lurade inuiterna. Slutligen ett grånande foto där R.E. Peary bildar en broderkedja. I Amerika firas Peary som första människa vid nordpolen – vilket inte är sant. Däremot korsade inuiter med säkerhet på sina långa jaktresor mer än en gång nordpolen.

Så förmår ett bildfynd återspegla människans glans och elände.

text: michael ossenkamp bilder med tillstånd av och tack till: the american museum of natural history.

Frimuraren

Comportillo

Gran Reserva 2001 MER ÄN PRISVÄRT Högklassigt vin Munskänken 5/2011

Artikelnummer: 72275 Pris: 198,00 kr Druvor: 90% Tempranillo 10% Garnacha Beställ hos närmsta Systembolag eller via lars-olof@samplex.se (ange Systembolag, ditt namn & mobilnummer).

Hämta sedan ut på ditt lokala Systembolag.

SAMPLEX www.samplex.se

Alkohol kan skada din hälsa

! n e m m o Välk gs r o b e t ö g till ub! p ” a l m a g mest ”ny iser r p a g i l n förmå are r u m i r f r ö f eborgs t ö g v a t t E timent av r o s a t s r stö iskey. öl och wh

nch dagens lu k After wor

the golden days Södra Hamngatan 31 Tel: 031-13 20 22 www.golden-days.se

Frimurare vid 66?

- Är det inte litet sent det, att bli frimurare vid 66?

- Jo säkert, men jag hoppas hinna finna ändå.

- Finna va´då?

- Kort svar: Gammal visdom som fortfarande fungerar.

- Finns det ett långt svar också ?

- Inte långt men tjockt. Håll i Dig nu. Jag anar konstruktiva krockar mellan filosofi, teologi och naturvetenskap, mot en klangbotten av etik och estetik.

- Oh huvva! All världens väl och ve i en och samma klubb!

Vilken förening!

- Ja, jag måste ju gå med för att få veta om jag anat rätt.

- Det kvittar väl. Frimurarna lär ju ha trevliga middagar.

Räcker inte det?

- Middag har flera som frågat mig. Jag frågade en som är med i mycket. Kärnan i svaret blev, “Odd fellow är roligare, Frimurarna är tråkigare. Du ska bli frimurare”.

- Du slingrar dig bara. Du går ju inte med i en förening för att Du är tråkig. vännens frågor störde mig inte, jag hade ju snurrat dem själv i sju år, men de fick mig att börja analysera mitt frimurarintresse, vars frö nog hade spirat i kändisrabatten. Varken Mozart, Ellington eller Berghagen hade varit frimurare om det bara givit vila i vardagen. Ändå tvekade jag, främst om min egen ork, efter tung utbrändhet, men även för somt man hört. Dubierna sprack dock, som troll i solsken, under tre TV-timmar om danskt frimureri.

Där bröt man inte bara udden, utan hela spetsen, av allt byaprat om höga krav och djupa kryptor.

26

mitt enklaste skäl att tacka ja till frimureriet var dess ålder. 300-åriga vanor med 800-åriga anor lockar lätt en kulturhistoriker. Bara kloster skyddar seder segare än så men där är synen smal och tanken trång. Frimureri är levande historia, som medeltidsveckan i Visby, fast på riktigt. Och i obruten tradition, med syften långt bortom riddarnostalgi, nunöje och folkbildning.

Viktigare än de 300 åren är frimureriet som redskap för egen utveckling.

Redan den formuleringen skärper insikten att det är hög tid nu, vid fyllda 66.

Viktigt för just mig är att det svenska frimureriet står på två ben, det ena kristen tro, med dess ovillkorliga kärleksbudskap, det andra rationellt tänkande, med rötter i upplysningstiden.

Få erkänner sig idag vilja förena kristet sökande och öppenhet för en andlig dimension med filosofiskt sökande och öppenhet för naturvetenskapens växande världsbild. Många väljer endera. Öppenhet inom slutenheten tycks mig vara frimureriskt. Kanske borde frimureriets öppna tankar yppas mer, som en ringa motvikt mot intoleranser och trångsyn. Men hur, i så fall?

Fast öppenheten komplicerar också, enär den aldrig förelägger facit, utan

Kaj Bergman, självporträtt.

ålägger frimuraren att själv hantera möten mellan skenbart eller faktiskt motstridiga förhållningssätt, i både liv och loge. Komplikationerna i livet känner vi alla, ack så väl. I logen kan t. ex. bruket av både mystik och metod komplicera men också koncentrera. Det är inte konstigt att andra undrar. För mig är dock tvesyn och komplikationer mer lockande än förbestämda facit och fala förenklingar.

Nutidsandans förenklade syn på ande och materia, med kvällstidningsmässiga motsättningar, förgrovar livsbilden så illa att somliga helt går bort sig i andanom medan andra struntar i alla stora frågor och bara bryr sig om nyttor, i jobb, gym, bank och skola. Sådan förenkling förminskar både anden, materien och själva livsmysteriet men den höjer ljudvolymen i vulgärdebatten.

Mest högljudda bland förenklarna är förnekarna. De tror bara det de kan se och mäta men ser inte att mått och mät förändras, lika fort som tiden.

Och de förtiger allt vi tar emot utan att mäta, eller ens förstå, som kärlek.

Många förnekar Gud utan att ha en gudsbild, hur nu det går till. Andra förkastar människans Guda-aning för fel man finner i gudstroendes valhänta religionsutövning. Som att förkasta lagen för att enskilda poliser gör fel.

Farligast bland förenklarna är fundamentaliserna. De tror det man kan läsa i gamla texter men förnekar det man kan läsa i moderna instrument.

Dock tar de både blodtryck och bensinkort. Värst är att de läser ut mer än de gamla texterna faktiskt säger och sen hittar ständigt nya synder, att ha som klubbor ute och som guldinramade förstoringsspeglar hemma. värstingar bränner kors och koraner och tar myter mer bokstavligt än vad upptecknarna avsåg. De finansierar sökandet efter Noaks ark men förnekar Ararats urtidsfossil och vägrar Frimuraren

inse att alla trosystem, från Veda till Marx, formats av sin tid. Så även kristendomen. Först när man ser Jesus i hans tid och samhälle förstår man hur omstörtande denne vapenlöse slavoch syndarvän faktiskt var, redan som människoson.

Enklaste förenklingen gör de som nått den nya tidsåldern, som äter NewAge-mat, Feng-Shui-möblerar soffan mot väggen, tänker positivt och betalar bra för att få meditera med röda stenar på magen i något upplyst men halv-

punktur och tusentals olydiga läkares dagliga bruk av den akupunktur som inte finns. Om hundra år har man nog instrument som kan både mäta och styra akupunkturen. Grundfelet är att vissa personer, i varje bransch och i varje generation, tror att just “vi” uppnått slutstadiet för all kunskapsuppbyggnad.

Många förvånas idag över att Isaac Newton var både from kristen och historiens dittills främste naturforskare. Darwin drog motsatta slutsat-

Att bli frimurare vid 66 är att börja på nytt, när många tycker allt blivit gammalt. skumt ashram. Alla söker var sin väg, många finner sig en stig och åtskilliga hittar också ut ur Ego-land.

Både troende och otroende bör minnas vad någon naturvetare sa, apropå möjlig mörk materia.

- En vetenskaplig sanning som står sig i 25 år, det är en bra sanning. för 25 år sen fanns knappt idén att vårt universum kanske inte är det enda. Nu finns den, som en matematisk aning, i diskussionen om universums oändlighet. Är detta nästa steg, upp mot nivå tre i människans Guda-aning, efter förhistorisk polyteism och historisk monoteism?

Själv anar jag att vissa medmänniskor aldrig fick varken behov av eller förmåga till Guda-aning, medan andra aldrig kan se stora sanningar i den synliga världen. För detta må de varken klandras eller beklagas. Vissa saknar bollsinne, andra tonöra, utan att få fy för det och ingen skulle avkräva bollblinda och tondöva allsvenskans eller poptoppens listor. Ej heller må gudstroende och gudsförnekare avkräva andra sin egen bekännelse, så som troende ofta gjort och otroende ofta gör, förtäckt, indirekt och politiskt korrekt.

Att den gamla gudeliga enkelsynen splittras är bra. Obra är att den fått nya, enögda kusiner inom vetenskaperna. Ett ironiskt ex. är viss vetenskaps idoga förnekande av akuFrimuraren

ser. Själv tänker jag att de kanske inte var så olika ändå. De hade kanske bara olika brännvidder på sina Gudateleskop. Som när två söker samma blomma, den ene med förstoringsglas, den andre med fågelkikare.

Vår tids version av Newtons tvesyn och dubbelblick är tanken att vetenskap och religion försöker förstå samma värld men ställer olika frågor.

Vetenskapen frågar Hur medan religionerna, bakom alla sina dogmer, frågar Varför, eller Vadan och Varthän, som Viktor Rydberg skrev. i en svårtolkad värld är det inte konstigt att frågande söker svar på hundra håll och ibland kan komma långt ut på svagisen, långt från det anade centrum som ofta kallas Gud. Eller att man kör i diket på de mänskliga rättigheternas skenbart raka men faktiskt ganska kurviga huvudled.

Själv räds jag allt ytterst, både politiskt, religiöst och ekonomiskt. Jag säger ‘å andra sidan’ och läser bägge tidningarna. Därför var det en JaTack-faktor för mig, att det svenska frimureriet styr undan för förenklingens grynnor och behåller Newtons dubbelblick. Jag börjar ana att det är med den man försöker se både ande och materia, både tanke och handling, klarhet och mystik samt, allra viktigast, både bröder och behövande.

Redskap, vetskap, kunskap kom.

Till arbetets lov, i fornnordisk stil.

Utan hundrade hantverk hade vi stannat i stenatid, tagit slagsten ur naturen, så som apor gör än idag.

Handens grepp och ordens ordning gav med tiden tanken reda.

Redlös instinkt rådde fordom, redskap, vetskap, kunskap kom.

Låghalt stensmed slog och slipa´, skifferskivor att sätta i spjuten.

Händig blev han i stenens konst, och viktig för jakten, trots hältan.

Hällristning högg hans arvingar, runsten åt vittfaren viking, borg åt Birger, valv åt abbot, kalksten till katedraler.

Konstnär kallades få, före 1500.

Målarmäster och bildhuggarbas, lärlingar och gesäller skapade kyrkor, slott och biskopsborg.

Gustafs hovliv och Karlarnas krig hade upphört utan hantverk.

Sömmerska, tryckare, gjutare, smed bar både borgare, ädling och präst.

Silversmeden slog sin stämpel, snickarmäster skrev signatur.

Båda granskas på dyrgripsauktion.

Glömd är den rike beställarn.

Klassresor görs på tidens tåg, makt förgår men verk består.

Vem vet vi mest om idag, Leonardo eller hans påve?

text och bild: kaj bergman

27

Loger & Brödraföreningar

Frimurarhus i tiden

M

ed 100-årsjubileet för dörren kunde Deputationslogen Njudung den 13 november 2011, inviga ett eget frimurarhus i Vetlanda. Genom en frikostig donation av Werner von Zeidlitz har Kulturhuset Gottfried uppförts, ett hus som i överflöd tillgodoser brödernas behov i dagsläget och ger stora möjligheter till utveckling av verksamheten.

Att detta är en ovanlig händelse kan bevisas med det faktum att senast en byggnad byggts och invigts för frimureriskt ändamål var den 22 november 1930 när S:t Johannes Logen Ultima Thule invigde sitt hus i Luleå. Där finns nu också SAL Jakob Ulfsson. Den positiva utvecklingen kan också följa i Vetlanda. Det var alltså inte så konstigt att det nya huset fylldes av bröder från när och fjärran, inte bara geografiskt utan också tidsmässigt. Även Ordens högsta ledning var naturligtvis på plats i detta historiska ögonblick. En av de tillresta bröderna var Roland Hultgren som i gåva överlämnade Johan Schreils bok: Frimurarnas hus i Karlskrona, Ordens äldsta i bruk varande hus med 208 års frimurerisk verksamhet under takåsarna.

Det var alltså en dag av fest och glädje, och man samlades i den nya matsalen, som rymmer ett 80-tal sittande matgäster men som inte förslog att ge sittplatser åt invigningsdagens alla gäster.

Själva invigningsceremonin hade två brännpunkter. Dels avtäckandet av donatorns porträtt som ordföranden i Stiftelsen Kulturhuset Gottfried 28

Björn Rydén, fick god hjälp med av Provinsialmästaren i ÖPL Lars Bergholtz. Werner von Zeidlitz tillhör inte dem som står längst fram, men han verkade nöjd med målningen som utförts av Markus Åkesson.

Lars Bergholtz hade för övrigt med sig sina företrädare som PM, nuvarande Prokuratorn Göran Laurelii och naturligtvis Ordens Stormästare Anders Fahlman också han tidigare PM i ÖPL. Både Björn Rydén fO och nuvarande O i Njudung Ulf Lindstrand tackade i sina tal donatorn, men framhöll också många bröders arbete för att projektet har kunnat genomföras.

Allt går inte att köpa för pengar utan bröders engagemang är mycket värt.

De två projektledarna och arkitekterna Jonne Johansson samt Roy Mollberg lyftes fram speciellt.

I samband med avtäckningen av målningen hölls ett antal gratulationstal och Njudung fick en mängd presenter att komplettera alla saker som man flyttat med sig från de gamla lokalerna vid Stortorget. En flytt på bara några kvarter så det blir inte svårt för Njudungsbröderna att hitta till det nya logehuset.

Den andra brännpunkten var naturligtvis förlagd till Johannessalen som vid detta tillfälle var iordningsställd att rymma nästan dubbelt av vad man brukar hoppas på. Men så blev det skönt trångt också. Inte minst på läktaren som både rymde en härlig kör och en solist på trumpet som förgyllde feststämningen.

Ett blågult band spärrade dörren och klipptes av med sax av O Bengt

Lindstrand innan bröderna fick stiga in i detta nya arbetsrum. Men det kanske skall erkännas - redan på fredagen hade man haft sin första loge i rummet, mycket för att kunna repetera och ta bort invigningsnerverna inför söndagens anstormning av gäster. Detta visade sig vara ett bra drag, för man genomförde sina arbetsuppgifter på ett hemtamt och bra sätt trots alla bröder med granskande ögon och öron.

Efter en väl genomförd loge körde man i buss eller bil till Östanå värdshus som hade möjlighet att ta hand om alla gästerna. Det blev en uppsluppen och trivsam brödramåltid som avslutade denna fantastiska invigningsdag. En dag med stora förhoppningar och en ljus framtid för bröderna i Vetlanda och Njudung.

Och för att avsluta med att citera ur OM Ulf Lindstrand tal till Werner von Zeidlitz: Broder Werner, Det bästa sättet för oss Njudungsbröder att visa vår tacksamhet, är att aktivt nyttja vårt nya logehus!

Jag vill härmed framföra vårt gemensamma tack för allt detta.

Det torde inte vara svårt att hitta aktiviteter för både frimurare och andra i den trevligt utformade och möblerade matsalen, och läget - nästan i centrum av Vetlanda gör det attraktivt och lätt att hitta till Kulturhuset Gottfried. text och bild: kjell mazetti

Frimuraren

Kulturhuset Gottfried på Odengatan i Vetlanda är en vacker och funktionell byggnad.

PM i ÖPL och Björn Rydén O i Stiftelsen avtäckte.

Göran Laurelii, Anders Fahlman och Lars Bergholtz.

Donatorn och Ordens Stormästare bytte tankar.

Matsalen i Kulturhuset Gottfried fylldes av bröder från när och fjärran i väntan på invigningen.

O i Njudung, Ulf Lindstrand bar in en lykta.

Frimuraren

Per Åke Ståhl överlämnade Norrköpings frimurarkors.

Björn Rydén O i stiftelsen tackade donatorn.

29

Loger & Brödraföreningar

I västra Östergötland stod en av Sveriges vaggor

M

otala ligger i västligaste Östergötland, just där Vättern har sitt utlopp i Motala Ström och Göta kanal tar en halvhalt innan skuttet över till västgötasidan.

Läget invid det strömmande vattnet gjorde att människor tidigt slog sig ned här. Och långt senare växte det i denna landsända fram välmående kulturbygder som haft stor påverkan på Sverige som vi idag känner det.

I Motala har man funnit lämningar av boplatser från äldre stenåldern, det vill säga för mer än 6 000 år sedan och innan människorna börjat bruka jordarna. Goda sådana finns annars i rikt överflöd i den här delen av Sverige. Vätterbygdens lerjordar anses som några av bördigaste i landet. De bidrog starkt till att det här växte fram blomstrande kulturbygder med stora gårdar och mäktiga ätter. En titt på lantmäteriets fornminneskartor ger tydligt vittnesbörd om denna landsändas rika historia. Vid sidan av Uppland och Västergötland var det här som det utvecklades till landet Sverige först började växa fram. I Bjälbo, några mil i sydöst, fanns folkungarna som frambringade samhällsbyggare som Magnus Ladulås och Birger Jarl.

De goda livsvillkoren avspeglar sig också i de många kyrkorna som tryfferar denna landsända. Nära nog alla räknar sina anor till tidig medeltid, det vill säga elva- och tolvhundratalen. Många av dem har status av riksintresse, med namn som Örberga, Heda, Nässja, Herrestad och Väversunda för att nu bara nämna några.

30

här ligger också Vadstena, med sitt mäktiga Vasaslott och lite söderut det kloster som den Heliga Birgitta var verksam i på 1300-talet. Men innan hon nådde de gudomliga höjderna levde hon som fembarnsmor tillsammans med sin man Ulf Gudmundsson på Ulfåsa, beläget på en udde i sjön Boren, strax utanför bebyggelsen i dagens Motala. Musiken till teaterpjäsen ”Bröllopet på Ulfåsa”, från 1885, som handlar om Birgittas och Ulfs förmälning, komponerades av August Söderman och tävlar idag med ”Mendelsohn” som måsten vid alla svenska bröllop.

Strax norr om Motala ligger Övralid där Verner von Heidenstam lät uppföra sin strama boning med utsikt över täta skogar och en god del av Vättern. Där finns också Medevi med en av Sveriges bäst bevarade brunnsmiljöer. Och några mil söder om en stan ligger urbergshorsten Omberg – och Alvastra med ruinerna av ett av Sveriges första cistercienserkloster. men även om Motala har gamla anor så var det först med industrialismen som staden blev att räkna med. Baltzar von Platen, som står staty här har en god del i detta. Hans livsverk, Göta kanal, öppnade vägen till världen.

Det var också han som 1822 grundade Motala verkstad, som därmed är ett av Sveriges äldsta verkstadsföretag – och en gång också det största.

De första produkterna hade med kanalbygget att göra. När den stod klar 1832 övergick man till fartygsbyggande och broar. Inte mindre än 400

fartyg kom att byggas och av de 800 broar som har sitt ursprung i Motala är Skeppsholmsbron och Västerbron i Stockholm några av de mest kända.

Så småningom tillkom lokomotiv. Inte mindre än 1 300 sådana tillverkades under företagets glansdagar. Först ut var ångloket ”Carlsund”, döpt efter företagets dynamiske ledare, Otto G. Carlsund, 1862 och sist ett orangefärgat RC-lok 1971.

En udda, men mycket synlig produkt, var tornspiror. Bland annat är de 118 meter höga spirorna på Uppsala domkyrka tillverkade i Motala.

Motala verkstad hade som mest 3 000 anställda vid 1900-talets mitt.

Idag har företaget förändrats, antalet anställda ligger runt 200. Men fortfarande finns kopplingar till ursprunget genom propelleraxlar till fartyg, broar och underhåll och ombyggnader av järnvägsfordon.

Radiotillverkaren Luxor var en annan jätteindustri med många tusen anställda innan japanska företag tog över marknaden. Och Electrolux:s en gång väldiga verksamhet har krympt till spisar och hällar med cirka 250 anställda. mest känd är nog ändå staden för sin rundradiostation, som det hette i radions barndom på 1920-talet. ”Stockholm-Motala” var det anrop som inledde alla radiosändningar ända fram till 1930-talets slut. Och som förde Motalas namn ut över hela världen. text: lars klingström

Frimuraren

Logens vapen och valspråk vapen. Det ligger mycken symbolik i det vapen som Svenska Frimurarordens S:t Johannesloge nummer 4043, De Tre Ljusen, i Motala har gjort till sitt.

De tre vågrörelserna symboliserar stadens läge invid Vättern, Motala ström och Göta kanal. Tre hjärtan står för kärleken till Gud, bröder och nästan. De tre ljusen visar syftet och kopplar till logens ursprung, brödraföreningen IIIxIII. Frimuraren

valspråket lyder: ”Et extetit lux”.

Det är latin och betyder ”och det blev ljus”. Alltså fortsättningen på de välbekanta skapelseorden: ”Varde ljus…”

Ett mycket passande valspråk för en frimurarloge som ju har som sitt yttersta mål att bringa ljus och kunskaper i sina medlemmars sinne.

text och bild: lars klingström

31

Ljusen tändes i Motala Ute var det precis så kulet och mörkt som det bara kan vara i december. En frisk västan svepte fuktig kyla in från Vättern. Över det forna skolhuset smattrade frimurarflaggan i vindbyarna, men därinne var det varmt, ljust och välkomnande. Och fattas bara annat; där höll just ”De tre ljusen” på att tändas. det var en sedan länge närd dröm som gick i uppfyllelse i Motala denna dag. Ända sedan brödraföreningen IIIxIII drogs igång 1873 har förhoppningarna om att kunna bilda en egen loge i staden varit levande.

– Det närmaste vi tidigare kommit var att 1998 bli deputationsloge under S:t Jacob i Linköping, berättar nyinstallerade Ordförande Mästaren, Hans Tevell. Det gjorde det möjligt att recipiera i graderna I och II och var det första steget till att bli en fullvärdig loge.

Den nya logen som fått namnet ”De tre ljusen” blev Östergötlands tredje S:t Johannesloge. Det kan tyckas vara på tiden eftersom senast en sådan invigdes i detta landskap var för drygt 150 år sedan (Oscar Fredrik i Norrköping 1858).

– Med en befolkning på cirka 80000 invånare här i länets västra delar ser vi goda möjligheter att växa och utvecklas, fortsätter Hans Tevell.

Inte minst har det ökande intresset för frimureri som vi noterat, varit en stark drivkraft.

32

Frimuraren

tillströmningen av nya bröder har varit god under flera år i Motala och de tidigare lokalerna, i den byggnad som på grund av sin form kallades ”Kuben”, började bli för trånga. Därför inleddes arbetet med att hitta en ny hemvist för frimurarna.

– Vi hade flera alternativ på gång, men är idag oerhört nöjda med den lösning vi så småningom kom fram till, berättar Bengt Andersson, som lagt ner åtskilligt arbete med att logens grundläggning.

Den lösningen yppade sig då den centralt belägna Östra skolan blev till salu. Det blev starten på en period av mycket intensiva aktiviteter för att ro förvärvet av den gamla skolan i land.

– Vi bildade ett helägt aktiebolag som köpte byggnaden, säger Hans Tevell. Östgöta Provinsialloge ställde upp som borgenär för det lån vi tog och Handelsbanken i Borensberg gav värdefullt stöd med allt det praktiska kring affären. de tre ljusen står nu därför som ägare till ett stort hus i gott skick. Man disponerar hela den övre våningen medan Korpen i Motala hyr de båda andra.

Starkt bidragande till logens till-

komst är också de inte mindre än 75 grundläggarna, som var och en bidrog med 3000 kronor till den ekonomiska grundplåten.

– Vi är imponerade – och förstås oerhört tacksamma – över att så många hörsammade vår inbjudan att bli grundläggare, säger Hans Tevell.

Och det handlar inte bara motalabor utan också om bröder från Linköping, Norrköping och till och med från ”grannen” Hjo på andra sidan Vättern.

Och invigningen av den nya logen blev förstås så högtidlig och stämningsfull som den skulle. Inte mindre än 110 bröder fyllde de nyrenoverade lokalerna. Merparten kom från Fjärde Fördelningen och även om östgötskan dominerade i vimlet var också inslaget av småländska markant. Plus att här och var förmärktes även andra och mer avlägsna tungomål. Det är ju inte bara lokalt som invigningen av en ny loge är ett evenemang av rang.

Ordens Stormästare, Anders Fahlman, betonade i sitt inledningstal hur viktigt det är för hela Orden att nya loger startas.

– Det visar att frimureriet har en funktion i det moderna samhället, en roll som bara blir viktigare och vikti-

Tack Hans, detta har ni gjort bra. Stormästaren Anders Fahlman var en av de nöjda gästerna på logens invigning.

Frimuraren

gare i takt med de förändringar det genomgår. Det visar också att frimureriet är tidlöst, att dess innersta står över alla trender och förmår attrahera envar som söker mening i tillvaron.

Det behöver väl sedan knappast tilläggas att den efterföljande högtidsmåltiden blev en mycket värdig och lustfylld tilldragelse. Logens ”egen” kock, Johan Thim, som lagar alla brödramåltider i det diminutiva köket, hade överträffat sig själv denna lördagseftermiddag. Han serverade en meny som skulle ha hedrat vilken trendkrog som helst och bidrog i hög grad till den goda stämningen runt borden. Se det var ett riktigt kalas det. text och bild: lars klingström

Sådan fader sådan son... kanske inte ändå. Det är nog bättre att Arne Thim reviderar kassan och låter sonen Johan laga maten.

33

SAL Carl August firandeår Med en heldag i frimureriets tecken fullbordade S:t Andreas logen Carl August den 19 november sitt jubileumsår, det år som avslutades med dess 200:e högtidsdag. jubilerandet inleddes redan i februari med en måltidsloge, en speciell form av brödramåltid som i varje fall inte i IV-V graden genomförts i Karlstad i minnesbar tid. Den logen gästades av Tom Bergroth som höll ett mycket uppskattat föredrag om just denna logeform.

Nästa aktivitet inom jubileumsramen genomfördes i april i form av ett seminarium för främst ämbetsmän i Andreasgraderna men också ett antal andra bröder hade sökt sig dit. Semi-

PM i VPL, Åke Lindell hade inte något svärd, utan fick överlämna en bild på gåvan till SAL Carl Augusts OM Christer Palm.

Kantaten Frihetens band, text Gunnar Lidén och musik Hans Nordenborg uruppfördes i Karlstad Domkyrka och upphovsmännen tackades med blommor.

34

narieledare var Ulf Lindgren, X SVEA som på ett entusiastiskt och lättförståeligt sätt satte focus på spännvidden i möjligheterna till egna tolkningar av andreasgradernas upplevelser.

Så kom höstens jubileumsaktiviteter.

Arbetslogerna rullade igång som vanligt men bakom kulisserna pågick ett intensivt arbete för att fullfölja planerna. Och nog har man lyckats!

Den 5 november genomfördes den tredje aktiviteten i jubileumsserien, en pianojubileumskonsert till Franz Liszts minne. Till det kom också en föreläsning om Franz Liszt som liksom SAL Carl August föddes 1811. Såväl konserten som föreläsningen genomfördes av vår åländske frimurarbroder Anders Gabriel Sundström. Det var en öppen konsert och förutom ett stort antal frimurare kunde också ett talrikt antal släkt och vänner samt Frimuraren

övrig allmänhet ta del av Anders Gabriels kunnande som Lisztkännare som såväl levnadstecknare som pianist.

Undertecknad skrivare är ingen van eller kompetent musikkritiker och nöjer sig därför med konstaterandet, att musiken i toner väl beskrev det som sagts i presentationerna. Det var en positiv upplevelse som satte fantasin i rörelse. den 19 november var det så dags för le grande final, logens 200:e högtidsdag. Den inleddes i Karlstads domkyrka med en musikgudstjänst som omfattade uruppförandet av kantaten Frihetens band, text Gunnar Lidén, musik Hans Nordenborg.

Det var frimurarekören som stod för det sångliga inslaget med Mats Backlund och Torgny Persson som solister. Också detta var en öppen aktivitet och hade lockat en mängd åhörare. Kyrkans långskepp var väl besatt med åhörare, bland andra Ordens Stormästare Anders Fahlman.

Det som bjöds blev inget mindre än succé, luften surrade efteråt av entusiastiska omdömen. Betänker man att Gunnar Lidén är Svenska Kyr-

kans präst i Atén och Hans Nordenborg domkyrkorganist i Karlstad så kan man förstå att internätet under lång tid surrat av vackra texter och toner. Skickligt! Redan namnet på kantaten: Frihetens band, lockar ju till reflektioner.

Dagen fortsatte med logens Carl Augusts mottagning, dvs det blev tillfälle till uppvaktning och mingel och för företrädare för besökande loger och brödraföreningar att framföra sina gratulationer och i förekommande fall lämna över gåvor. Här omnämns ett litet urval; Stormästaren överlämnade en plakett i guld. Den delas, sade han, endast vid sällsynta tillfällen ut i det materialet. Carl August har dock meriterat sig väl genom sina insatser under 2oo år. Karlstadlogerna överlämnade, än så länge endast på bild, en svärdsklinga av modell /Ä. Den är under renovering och gravering och lovar att bli något alldeles extra. Slutligen, vid brödramåltiden, överlämnade representanter för ”det gränslösa frimureriet”, logerna i Kongsvinger och Hamar, en speciell, för tillfället framställd hyllningsadress.

Hyllningsadressen från det gränslösa frimureriet.

så blev det dags för den 200 högtidsdagens högtidsloge. Den blev mäktig. En praktiskt taget fullsatt Johannessal, mer än 150 bröder deltog, skapar i sig själv stämning. Med en jubileumsinramning i form av bland andra Stormästare och Provinsialmästare med flera ur ordensledningen, innehavare av Ordens hederstecken och Prins Bertils Frimuraremedalj, ordförande mästare och ordförande från loger och brödraföreningar ökar trycket på pregnans och stringens.

OM Christer Palm och hans ämbetsmän levde upp till de förväntningarna. Stilfullt och i lagom tempo genomförde han sin sista högtidsdagsloge som ordförande mästare för S:t Andreaslogen Carl August.

En fullsatt Johannessal är något speciellt, det har nyss sagts. En näst intill fullsatt festsal skapar också förväntningar och stämning. Det blev bra! Få och korta tal, längst tid tog nog Christer Palms avtackning av avgående ämbetsmän. De var ganska många, längst tid hade Per-Erik Mattsson som satte punkt efter 18 år, senast som förste förste bevakande broder. Norska bröder hyllade (se ovan) PM talade och sista ordet gick till Stormästaren som uttryckte sitt tack för dagen och sade sig tro på att CA har stora möjligheter att om 100 år stå inför ett nytt jubileum, dock med andra aktörer. text och bild: jan elow

Sen när du skall tala så trycker du på den knappen... PM Åke Lindell inviger Stormästaren Anders Fahlman i ljudteknikens underverk.

Frimuraren

bild: bo pettersson

35

S:t Johanneslogen Victory årets begivenhet i Stamhuset beräknas kunna vara gott och väl avslutade vid 17:30-tiden. Redan nu hittar Du logens vapensköld och arbetsordning på Svenska Frimurare Ordens hemsida! Namnet Victory alluderar på den segerlön som envar frimurarbroder förväntas sträva efter och devisen på skölden lyder: Förkovran Glädje Seger.

I väntan på det magiska klockslaget 11 den 11 dagen i den 11 månaden AD 2011.

Den 11/11 kl.11, 2011, en inte alldeles slumpmässigt vald tidpunkt, hade jag tillsammans med 177 festklädda bröder det odelade nöjet att delta i den högtidliga invigningen av Den nya S:t Johannes Logen Victory­ utan överdrift årets begivenhet i vårt Stamhus, Bååthska Palatset!

36

ett av syftena med den nya stockholmslogen som kommer att inleda de allra flesta av sammankomsterna kl. 14 på dagarna, är att utgöra ett tryggt och fullgott alternativ för de äldre bröder som ogärna färdas genom huvudstaden under sena kvällar men också att erbjuda en valmöjlighet för bröder i alla åldrar som av olika skäl har lättare att komma ifrån sina göromål eller familjeförpliktelser under dagtid. Brödramåltiderna

ordens visaste stormästare, Professor Anders Fahlman, förrättade själv, med biträde av bl.a. logens faddrar Direktör Harald Westling, R&K, fPM Svea och Bankdirektör Peter Westrup, X, OM NF, logens högtidliga invigning och installerade den förste Ordförande Mästaren Dan Molander – en välkänd profil i stockholmsfrimureriet – i sitt nya ämbete.

Inte mindre än 12 Riddare & kommendörer med SMS Anders Strömberg i spetsen, hedrade akten med sin närvaro och bland vilka även Provinsialmästaren i Svea, Länsöverdirektör Bo Hansson befann sig.

Sedan Stormästaren tillsammans med alla närvarande bröder lyckönskat OM och de övriga ämbetsmännen med FDM Staffan Sjödin i spetsen, överräckte han klubban till Dan Molander som i sitt efterföljande tal uppehöll sig kring sina erfarenheter under 25 år som frimurare och avslutade med att tala om syftet med den nbya logen och dess arbete. Provinsialmästaren framförde sedan sina hjärtliga välgångsönskningar.

Därpå följde diktläsning: Logens nyinstallerade FFBB Carl-Eric Wiberg läste en egenhändigt författad hyllningsdikt på oklanderlig hexameter till logens ära. Ceremonin avslutades Frimuraren

det egentliga logearbetet tog sin början måndagen den 21 november 2011 kl.14:00 med reception i I:a graden av Hovsångaren Karl-Magnus Fredriksson som för åtskilliga år sedan för första gången underhöll oss frimurare i Riddarsalen. Då i sin egenskap av att vara en av våra begåvade musikstipendiater. Ett glädjande återseende! Faddrar är Dan Molander och Anders Bergström. Årets sista loge, även den i I:a graden, ägde rum måndagen den 5 december 2011 kl.14:00 med musikern Joakim Andersson som recipient. Faddrar är Sonny Peterson och Mathias Kjellgren. text: per-magnus bonthron

Efter den högtidliga invigningen ringlade sig gratulantkön lång till OM Dan Molander.

med att operasångaren, broder Björn Blomqvist sjöng en hymn med text av samme författare och till musik av Peter Tjajkovskij i bearbetning av broder Anders Bergström. Han ackompanjerades av broder Mathias Kjellgren.

Den av broder Ulf Larsson-Flink till logen tillägnade in- och utmarschen framfördes av broder Hans-Åke Johansson, trumpet, till ackompanjemang av broder Sonny Peterson. s:t johannes logen victory står verkligen på en stabil grund! Inte mindre än 71 grundläggare har bidragit med 6 000 kr vardera, d.v.s. tillhopa 426 000 kr. Därtill kommer talrika bidrag om minst 600 kr vardera som hittills inbringat c:a 22 000 kr.. Under invigningsdagen inflöt inte mindre än 9000 kr till logens kassa. Till de behövande insamlades 6 400 kr.

Bland de förnämliga gåvor som den nya logen fått mottaga kan nämnas: Från Svea Provinsialloge: en logesköld. Från Nordiska Första S:t Johannis Logen: två uppsättningar ämbetsmannaregalier. Från S:t Johannes Logen S:t Erik: två klubbor att nyttjas av de bevakande bröderna.

Från S:t Johannes Logen Adolf Fredrik: vin under festmåltiden. Från S:t Frimuraren

bild: svedje runebjörk

Johannes Logen La Lumière: två svärd att bäras av de bevakande bröderna och sist men inte minst: Från logefaddrarna, bröderna Harald Westling och Peter Westrup: en OM-klubba! dagens mer lekamliga festligheter inleddes i Pelarsalen vid 13:30-tiden med mingel, grillad pilgrimsmussla och en välkyld champagne och därefter intog 150 förväntansfulla bröder sina platser i den festdukade matsalen, där det bjöds på en förstklassig gourmettallrik som bl.a. inkluderade löjrom på fritata, havskräftor, mer pilgrimsmusslor, rökt stör men även tjälknöl och prosciutto. En veritabel smakupplevelse som ackompanjerades av ett utmärkt italienskt vin som ju i likhet med champagnen var en gåva från S:t Johannes Logen Adolf Fredrik. Den delikata måltiden avslutades med en vit ”frimuraremousse”.

Till taffeln framförde broder Anders Kjellstrand en välljudande barockaria på temat Victoria och Gloria.

Därefter sjöng broder Björn Blomqvist Zarastros aria ur första akten av Mozarts Trollflöjten till ackompanjemang av broder Mathias Kjellgren.

Sammanfattningsvis: en minnesrik högtid och en strålande fest!

Ordförande Mästaren Dan Molander äntligen på plats under den vackra vapenskölden.

Ämbetsmän i SJL Victory

OM FDM FFBB FABB FT FCM FS FIB FA FSkM

Dan Molander, X Svea, Staffan Sjödin, X Svea, Carl-Eric Wiberg, IX Svea, Lars-Johan Palundi, VII Svea, Mats Ekström, X Svea, Claes Nyqvister, VII Svea, Nils-Erik Larsson, VII Svea, Kjell Moberg, VIII Svea, Klas Hellqvist, X Svea, PBF, Michael Christensson, IX Svea, 37

När knoppar brister Så slår något vackert ut.

Och det kan man verkligen säga om den vördiga SJL Victory’s invigningsceremoni. Jag kan ju utan överdrift säga att det gick att ta på nervositeten och den uppbyggda förväntan samtliga ämbetsmän utstrålade under timmarna före starten. Och konstigt vore det ju annars då det inte är så ofta en broder får vara med och instifta en ny loge.

En liknelse jag får på näthinnan är då man skakar lite på en bikupa…

Efter en rätt så komprimerad version av genrep så var det inte mycket mer att göra än att avvakta själva införandet av OSM med allt vad det innebär.

Det är inte en direkt vanlig ritual som ska genomföras utan det är många och högtidliga löften som ska avläggas innan arbetet närmar sig fullbordan och efter en stund så börjar jag undra ifall den tillkommande OM Dan Molander verkligen vet vad han gett sig in på.

Det blir så otroligt påtagligt, när Stormästaren lägger över ansvaret på OM’s axlar, att det inte är något latmansgöra som väntar. Men vid lite efterforskning så låter sig bröderna utan omsvep mena att är det någon som ska fixa uppgiften så är det Broder Dan. Ytterligare en overklig händelse var vid hedrandet av den nyvordne skattmästaren och samtliga bröder lämnar honom hedersbevisningen unisont och med sådant eftertryck att Broder Michael Christensson inte annat än för resten av sitt liv bära med sig den känslan av välkomnande.

Varför? Jo när cirka 170 bröder låter som En… Då blir det tryck kan jag lova!!

Efter det att logen blivit instiftad så avslutades det mer som det brukar vara men med lite variationer på 38

ritualen. Vissa delar uteblev…

Nu återstår att se hur väl det faller ut och ifall det blir en väl besökt loge men med den lista på anmälningar över sökande som lästes upp så kommer det här att bli en lyckosam satsning.

När väl logen var avslutad så placerade sig vördige OM så att bröderna på ett led kunde passera och lyckönska honom till hans viktiga värv. Kan ju säga att det tog en stund innan den siste brodern lämnat salen.

Ett som är säkert är att det var en mycket lättad och stolt Dan Molander som fick emottaga brödernas uppskattning. brödramåltid som normalt sett avnjuts lite senare på kvällen inmundigades nu under bankettliknande former i matsalen men mycket tidigare än brukligt, redan klockan 14:00 så påbörjades ”invigningslunchen” med ungefär 150 bröder till bords.

Jag som aldrig har varit i stamhuset och kände mig lite som askungen och en bal på slottet… Helt makalöst!

God mat, mycket folk och mycket trevlig underhållning!

Nu var det dessvärre lite tight om tid då det skulle hållas en sammankomst i grad VIII i huset efter klockan 16:00 så bröder av lägre grader fick snällt avlägsna sig från området däribland undertecknad vilket gjorde att tal och lyckönskningar med varm hand hänsköts (om det ej var tvunget) till kommande loger och måltider. men nu är det ju inte bara att sno ihop en SJL hur som helst och få det att fungera, så jag hörde mig för med Broder Dan hur resonemang och arbete under tid från tanke till

exekvering förlupit och svaren jag fick borgade med all säkerhet om att han är rätt man på rätt plats.

För lite mer än ett år sedan så väcktes förslaget om en ytterligare loge inom stamhusets hägn och det utkristalliserade sig rätt fort att kvällstider var nog rätt svåra att komma åt så riktningen togs mer och mer åt att hållas som en dagtidsloge vilket PM, Bo Hansson direkt anammade.

Så resultatet efter en väl genomförd analys blev en loge vars verksamhet hålls på dagen för att kunna tillgodose det behov som kan (och finns) hos de bröder som har svårigheter att komma ifrån under kvällstid, som t.ex. artister av olika slag, samt de som har sin arbetstid förlagd främst på obekväm arbetstid.

Initialt knöt Broder Dan till sig den nu installerade FDM för logen, Staffan Sjödin, för att användas som bollplank, för att därefter utökas till 4 bröder i den sk interimsstyrelsen och dessa bröder arbetade med att få fram en struktur på hur arbetet skulle se ut för att nå målet.

OM kunde likna hela förloppet med att starta ett nytt företag med allt vad det innebär. En massa saker som man måste hålla ordning på utan att något faller mellan stolarna och utan att det blir en övermäktig uppgift.

Men att efter alla turer med arbete och planering och inte minst det ekonomiska där många grundläggarbröder samt bidragsgivare stöttat ekonomiskt så var det så dags… … den 11/11 2011 och klockan 11:00 så påbörjades så den invigningsceremoni som ett par timmar senare skulle mynna ut i en ny Johannesloge i stamhuset… SJL Victory! text: patrik andersson

Frimuraren

Exklusiva frimurareartiklar från FM Regalia Beställ i vår webshop: www.fmregalia.se

195:-

95:Frimurarpenna 79:-

Manschettknappar 195:-

Band-/slipshållare 95:-

Ballograf Epoca. Svart med rött frimurarkors.

Levereras i transparent presentförpackning.

Beställ varor för minst 450:- så får du denna Ballografpenna på köpet!

Med rött frimurarekors eller med passare och vinkelhake.

Med rött frimurarekors eller passare-vinkelhake

475:89:-

Bröstknappar 249:till frackskjorta diameter 9 mm

Stora Regalieväskan 475:i äkta skinn med frimurarekors.

Rött sidenfoder. Lock 5 cm med två kardborreband.

Längd: 32 cm, Höjd: 30 cm

Musmatta 89:Svart med rött frimurarkors.

Naturgummi med textilyta.

Pinnål

Fästen: stift och fjäderbricka

80 x 230 x 3 mm

Acaciagren

165:-

50:-

Frimuraren Gustaf III 189:-

10 mm diameter

Rött frimurarekors

av Göran Anderberg

50:-

10 mm diameter

Passare/vinkelhake

50:-

7 mm diameter

Lilla frimurarekorset

Lilla Regalieväskan 265:Regalieväska i äkta skinn med rött frimurarekors Rött sidenfoder.

Tre tryckknappar.

Längd:24 cm, Höjd:16 cm, lock 2,5 cm

225:-

Namnskylt med magnetfäste 165:-

60:-

7 mm diameter

Serverings- och grillförkläde 198:-

Svart med rött frimurarkors inklusive namngravering 165:titelrad +10:- 25 x 76 mm

Svensktillverkat i kraftig bomull.

Svart med rött frimurarekors.

Längd: 84 cm Bredd: 71 cm

Frimurarsvärd fr 3 595:-

Bosweel frackskjorta 735:Storlek 39–45

Bosweel pikéfluga 139:.

Frimurarstandar 379:Högklassigt tryckt sidenstandar med snodd och frans i silkestråd. Stång 52 cm i helt förnicklad metall monterad på högpolerad marmorfot.

379:-

Ny design!

Vita skinnhandskar 298:Frimurareslips 225:-

Herrhandskar i äkta lammnappa.

Storlek 8, 8½, 9, 9½, 10

100% siden, svart med rött frimurarekors eller med passare/vinkelhake.

En storlek, passar normalt alla.

Vita vantar 95:-

www.fmregalia.se

Beställ i vår webshop: www.fmregalia.se Eller via e-post eller brev.

FM Regalia, Lundbergsgatan 8 SE-217 51 Malmö e-post: order@fmregalia.se Vi har även utrustning för loger såsom förkläden, mm. Kontakta oss!

Försäljningsvillkor: Faktura medföljer varorna.

Betalning måste ske inom 10 dagar från fakturadatum. 40:- för porto/förpackning tillkommer per försändelse.

En äkta Öresundsloge Reception, högtidsloge, instruktion och måltidsloge stod på programmet tisdagen den 18 oktober. Med andra ord en unik afton, inte bara för den recipiend som såg ljuset för första gången, utan även för övriga bröder. Danska S:t Johanneslogen Genesis arrangerade nämligen sin 23:e högtidsdag på svensk mark hos vänlogen Facklan i Landskrona.

M

ed Provinsialmästare Nils Magnussons bistånd så beviljade Stormästarna i Danmark och Sverige sitt tillstånd till den speciella logen. Kontakter och utbyte mellan frimurare i Sverige och Danmark skedde långt innan Öresundsbron stod klar, men har ökat i omfattning det senaste decenniet. Svenska bröder har till exempel besökt de uppskattade ”Damelogerna”, det vill säga loger där brödernas damer kan delta. Flera skånska loger har vänloger på Själland, så även S:t Johanneslogen Facklan.

Det är normalt jullogerna som lockar flest danska bröder till Skåne, men efter sommarens oväder drabbades Danske Frimurare Ordens stamhus i Köpenhamn av översvämning. Då erbjöd vi oss att ställa upp och hjälpa vår vänloge Genesis att genomföra sin högtidsdag i Landskrona, berättar broder Bo Wikström, OM i: St Johanneslogen Facklan och tillägger: - Vi lider med våra danska bröder som inte har tillgång till sitt fantastiska stamhus med sina över 300 rum.

De danska bröderna samlas under ledning av SJL Genesis OM DHU Ebbe Brix och kvällens instruktör DHU Riddare av Purpurbandet Kasper Jespersen.

40

Frimuraren

den danska högtidsdagen – i Sverige – lockade ett femtiotal bröder.

Ett tjugotal svenska bröder slöt upp, nyfikna på att se skillnaderna mellan en dansk respektive en svensk reception. För visst finns det skillnader, även om ritualen i Danmark i grunden bygger på det svenska systemet.

Tid är något relativt och 23 år går fort. Med 23 år på nacken är Genesis en yngling med framtiden för sig. Genesis ska vara en loge som följer med sin tid. Då kan logen vara relevant för bröderna i dag, samtidigt som vi är ödmjuka för det faktum att vår tid på jorden är kort, konstaterade S:t Johanneslogen Genesis OM Hans Ebbe Brix i sitt tal på högtidslogen och til�lade:

Vi är tacksamma för att våra s v e n s k a b r ö d e r i Fa c k l a n uppmärksammade vår belägenhet och erbjöd sig att hjälpa oss med vår högtidsloge.

Bröderna gratulerar den nyss antagne brodern med sina stolta faddrar.

Reception, högtidsdag och kort instruktion avverkades i rask takt, på danska och enligt den danska ritualen, av vana och duktiga danska ämbetsmän och bröder. Något överraskande så beslöts att kvällens insamling skulle tillfalla Facklan, men innan våra danska bröders hemfärd så återlämnades gåvan med önskan att den skulle användas i S:t Johanneslogen Genesis Caritasverksamhet.

Därefter följde en trevlig brödramåltid med måltidsloge, där tillfälle gavs för förbrödring mellan svenska och danska bröder till dess att bussen hämtade de danska bröderna vid midnatt. Stämningen var mycket hög.

Var detta den första danska logen i Landskrona stad? Kanske inte. Mycket tyder på att astronomen Tycho Brahe drev loger på ön Hven redan under andra halvan av 1500-talet, avslutar Bo Wikström. text och bild: thomas pålsson bo wikström

Frimuraren

SJL Genesis OM Ebbe Brix tackar SJL Facklans OM Bo Wikström för gästfriheten.

41

Vänskapsfördrag över havet för tio år sedan besöktes logen Patria 2 i Tallinn, Estland av fyra bröder från Andreaslogen Gevalia, Gävle. De fyra brödena var Mart Jänes, Olle Dahlstedt, Fred Carrick och Sten Björkenstam. Det var det första besöket efter Estlands självständighetsförklaring den 20 augusti 1991 och detta var det första besöket av en loge utanför Estland efter förklaringen.

Varje år sedan 2001 har det utbytts besök mellan de båda logerna.

För att befästa vänskapen mellan logerna genomfördes en vänskapsceremoni i Frimurarhuset i Gävle lördagen den 29 oktober 2011. Från Estland deltog åtta bröder med Stormästaren Anti Oidsalu i spetsen.

Från Sverige deltog ett fyrtiotal gäster med Provinsialmästaren för Svea Provinsialloge Bo Hansson i spetsen.

Dagen inleddes med loge i graderna IV-V där de Estniska bröderna deltog. Efter det vidtog välkomstceremonin i den nyrestaurerade Johannessalen med införande av de båda nationsfanorna och nationalsångerna.

OM för Gevalia Anders Hedin hälsade välkommen och talade om hur kontakterna mellan de båda logerna tagits och utvecklats sedan 2001.

Anders Hedin inledde sitt välkomsttal med följande: ”Den tysk judiske religionsfilosofen och tänkaren Martin Buber lär ha yttrat att ” All journeys have secret destinaitions of which the travellers are unware”. Jag tycker att det här passar för den resa som dåvarande OM i Gevalia Olof Dahlstedt, Sten Björkenstam, Fred Carrick och Mart Jänes företog den 4 april 2001 för att undersöka intresset för ett närmande mellan våra frimurarsamhällen i Gävle och Tallinn. Jag tror inte att någon av de resande då kunde ana att denna resa skulle ända upp i det 42

Bo Hansson, Anders Hedin, Hillar Kukk och Anti Oidsalu undertecknar vänskapsfördraget i Gävle.

bekräftande av vårt goda samarbete som vi står inför i dag och som inte innebär något slut på den resan.”

Efter OM:s tal upplästes vänskapsdokumenten av Fred Carrick på svenska och Mart Jänes på estniska. Sedan blev det musik och sång av Tönis Tamm innan de båda vänskapsdokumenten undertecknades. OM för Patria 2 Hillar Kukk talade och överlämnade en vacker plakett med de båda logernas vapen på en träplatta. Efter det talade PM Bo Hansson och Stormästaren Anti Oidsalu. Anti Oidsalu överlämnade en guldmedalj till logen Gevalia.

Dokumenten kommer att förvaras i de båda logerna.

Den högtidliga delen av ceremonin i Johannessalen avslutades med postludium och stjärnhimmel samt därefter uttåg av fanor och hedersgäster under trumpetsolo.

Dagen avslutades med gemensam brödramåltid i Riddarsalen där ytterligare tal hölls och det bjöds på mycket musik. Ett trevligt inslag under kvällen bjöd Förste DPM Magnus Åkerman på då han talade om sin sköld samt överlämnade den för att hängas i Gävles Frimurarhus. text och bild: lennart nygren

DPM Magnus Åkerman berättade om sin sköld och överlämnade den som gåva till Gävlebröderna.

Frimuraren

Nyheter från FM Regalia En favorit från FM Regalia!

Vita skinnhandskar 298:Ofodrade herrhandskar i äkta lammnappa. Högsta kvalitet till lågt pris! Storlek 8, 8½, 9, 9½, 10

165:-

298:-

Namnskylt med magnetfäste 165:Svart med rött frimurarkors inkl. namngravering 165:titelrad +10:- 25 x 76 mm

Beställ varor för minst 450:- så får du denna Ballografpenna på köpet!

Frackpaket från 2.199:-

Besök www.fracklagret.se Alla frackar är i ullkvalitet.

1-2 dagars leveranstid.

Vi lagerhåller ALLA storlekar.

Levererans till hela Sverige.

Beställ från vår webbutik eller se huvudannonsen.

Betalning mot faktura eller delbetalning.

www.fmregalia.se

Kundtjänst: 0454-572 055

Svenska Frimurare Ordens Högtidsdag 2012 Lördagen den 17 mars kl. 15.00 (platserna intagna 14.40) Klädsel: Högtidsdräkt.

Samtliga bröder av lägst grad VIII äger rätt att delta. Mer detaljer, priser och information om anmälningsförfarandet finns att tillgå på Ordens hemsida samt på fördelningarnas kanslier.

Varmt och broderligen välkommen!

SCM Lars Berggren Frimuraren

43

Midnattssol i Midvinternatt Ett 10-års jubileum - kan det vara något? Ja kanske inte med tanke på alla 200-års festligheter och ännu äldre högtider som många enheter firar nu.

Det utlovades inte heller något stort jubileum, men en annorlunda, trivsam och minnesvärd upplevelse det kunde fOM Östen Lundholm utlova efter ett möte över en kopp kaffe i Umeå med Ordens Stormästare Anders Fahlman. Östens dröm var att åter få uppleva invigningen av en loge tillsammans med alla de ämbetsmän som var med från början. En egentligen omöjlig idé - som blev möjlig i alla fall.

Lika möjlig som att få uppleva Midnattssol i midvinternatt.

Jahn Herold Hansen, OM i SJL Arcturus från Narvik höll ett morsamt tal och uppvaktade med tända ljus i vintermörkret.

44

Återanvända ämbetsmän. Övreraden från vänster är: Alf Wikström då FSKM, Lennart Gustavsson då IB, Dan Aspgren då FCM, Patrik Isaksson då FABB, Per Lindström då FFBB, Arne Kaati då FCM, Robert Pauker FMkF, Ragnar Fängvall då FSKM, Åke Andersson Arkivarie. Främre raden: Jan Lindmark då FDM, Östen Lundholm OM, Ove Esko nuvarande OM.

lördagen den 15 december 2001 invigdes S:t Johannes Logen Midnattssolen av Ordens Stormästare Anders Fahlman. Då hade frimurerisk verksamhet ägt rum i Kiruna i drygt 40 år.

Det var nämligen i maj 1961 som Kh Sigfrid Landin skickade en inbjudan till frimurare bosatta i Kiruna. Samma år ansökte man om att få bilda en brödraförening, men det skulle dröja ytterligare några år innan Brödraföreningen Midnattssolen med valspråket: Lux Perpetua Lucea Nobis (Må det eviga ljuset lysa för oss) invigdes i närvaro av Stormästarens Ståthållare Erik Böttiger. Hans son, Lars-Erik Böttiger var Stormästarens Prokurator vid invigningen 2001, och den dagen var också Björn Ojanlatva, den förste att recipiera i deputationslogen år 1976, närvarande, liksom den 17 december 2011.

Jubileumsdagen samlades inte så många bröder i Tempelriddarhuset i Luleå, det hus man kunnat köpa in sig i med hjälp av bröderna från Ultima Thule i Luleå. För första gången fick vi uppleva hur OM Ove Esko förordnade en hel ämbetsmannakedja, från deputerad och till bevakande bröder, skattmästare och sekreterare.

Och det var inte bara dessa som kunde uppleva ett jubileum. Mer-

parten av gästerna från Övre Norrlands Provins, inklusive den norske Stormästarens Ståthållare Kåre-Björn Kongsnes kände igen varandra från invigningen 10 år tidigare. Tala om ett igenkännandets glädje. Från Nordkalotten kom som vanligt ett antal norska bröder som alltid trotsar både väder och avstånd för att få delta i bröders glädje.

Den trivsamma andakten i kyrkan, med Lena Isaksson som guide och Kyrkoherden Lise-Lott Wikholm som präst, Robert Paukers vackra sångröst värmde gott i den tilltagande kylan.

När Logen invigdes hölls supén på stadshuset, som snart måste flyttas eftersom gruvan äter upp marken underifrån, men denna kväll räckte matsalen till och det blev en riktigt lång och trivsam kväll i glada bröders med respektive, lag. fOM Östen Lundholms dröm att få återuppleva invigningen tillsammans med sina ämbetsmän blev säkert tillgodosedd. Man kan säga att ämbetsmannakedjan blev återanvänd och kanske kan det visa på att det finns uppgifter för engagerade bröder också efter deras ”frimureriska pensionering”, även om detta ovanliga jubileum var en engångsföreteelse. text och bild: kjell mazetti

Frimuraren

Polstjernan 150 år Under hela år 2012 firar Polstjernan sina 150 år med ett antal olika aktiviteter. Man inleder och avslutar med en historisk loge med autentiskt bakgrundsmaterial i regi av Hans-Olov Bergkvist.. den 16:e januari i en fullsatt Johannessal, med bland andra Gävles äldste frimurare, den olympiske medaljören Folke Alnevik och med fyra tillresta Bröder från Brödraföreningen Hans Henrik Boije i Tammerfors, rivstartade jubileumsåret med en historisk loge. Ritualen utgjordes av de år 1871 vidimerade av 1852 års nytryck av Andra boken.

Den historiska logen speglade Hofslagarmästaren Hans Hagelins första steg på sin frimurarvandring.

Hagelin recipierade som första man i det nybyggda Frimurarhuset som stod färdigt 1871. Att vi valt just Hagelins reception beror på att det gamla frimurarhuset det ”Lindegrenska huset”, som låg i hörnet Drottninggatan och N. Rådmansgatan brann upp i den stora stadsbranden 1869. Efter diverse efterforskningar i arkiven kunde Hagelins reception återskapas i det närmaste ordagrant. Hans tankar och svar gestaltades med bravur av Fredrik Lård.

OM Gustaf Ferdinand Asker spelades stringent av Daniel Andrén , som mycket förtjänstfullt skötte ”klubban”. Det gamla ritualspråket fick eget liv, och ”blomstrade” med hans vältalighet!

De Bevakande Bröderna spelades med ackuratess av de bägge CM Michael Skoglund och Erik Ljungberg.

Talman var Polstjernans ordinarie FT, Kyrkoherde Peter Stjerndorff som fick den gamla Talemansinstruktionen att lefva! Stefan Carlsson fFCM fick återuppta sitt ämbete som CM, och det Frimuraren

Hatten av för nestorn inom Gävlefrimureriet, och dessutom OS-medaljör i London 1948 Folke Alnevik.

Jubileumsglädjen smittade av sig på de historiska aktörerna.

skötte han som sina alla tidigare år som CM till fyllest.

S var Daniel Eklund (III) den Gruvlige Brodern spelades av TIB Olof Qvist. Som VB agerade undertecknad, självfallet på ett imponerande sätt (Sic!) Som värdefull historisk allt i allo vetare har hela tiden funnits Per Mattsson.

Då vi studerat den gamla ritualen så har vi fått mycket kunskaper om de

frimureriska tankarna, dagens ritual och situation. Dessutom vårdar vi minnet av våra föregångare.

Den som inte ser bakåt när han går framåt får se upp!

Bröder som missade detta tillfälle – boka in den 14 december! Då avslutas jubileumsfirandet med samma festlighet. text hans-olov bergkvist/lennart pettersson bild: lennart pettersson

45

Caritas

S:t Nicolaus julklapp Traditionell årsavslutning för frimurarna på Gotland innebär dels julloge men också ett julbord till vilket våra damer och även avlidna bröders efterlevande inbjudes. Dessutom brukar vi i anslutning till jullogen fördela de insamlade medlen till behövande. under tiden som bröderna genomförde loge hade damerna och övriga inbjudna gäster samlats i den medeltida salongen för att njuta av såväl kåseri som skön musik. De blev kanhända något konfunderade då kvällens artist, broder Krister Dahlström gjorde entré som fullfjädrad samuraj.

Han genomförde därpå ett timslångt program med kåseri och skön klassisk

gitarrmusik. Krister hanterade såväl samurajens tillbehör som gitarren med stor virtuositet.

Själva jullogen genomfördes utan recipient. Talmannen Staffan Beijer höll en julbetraktelse över temat ”Stjärnan, som leder oss” och efter själva logen förenades bröderna med damerna och tågade in till ett välladdat julbord.

Efter att julbordets alla läckerheter - som avslutades med den gotländska specialiteten Saffranspannkaka med salmbärssylt - äskade OM Lars Sjöholm tystnad och med assistans av brödraföreningens Petrus de Dacia O, Peter Bäärnhielm och O i den gotländska Caritasgruppen, F O i Petrus de Dacia, Jan-Christer Ankre överlämnades årets insamlade meden, sjuttontusen kronor till S:t Lucas stiftelsen på Gotland. Mottagarna, ordförande Marie Eenfeldt och sekreterare Zoltan Vargas var såväl överraskade som glada över gåvan och Marie berättade sedan om S:t Lucas stiftelsens verksamhet på ön. Vi är övertygade om att pengarna kommer till god nytta och glädje för många.

När tiden började närma sig full midnatt var alla såväl

Lars Sjöholm fick en överraskande kram av Marie Eenfeldt ordförande i S:t Lukasstiftelsen som fick julgåva av S:t Nicolaus.

mätta som nöjda och deltagarna, inalles ett sextiotal bröder, damer och gäster vandrade hemåt i den mörka decembernatten, förhoppningsvis fyllda av en annalkande julefrid och med stor glädje. text: lars sjöholm

www.frimurarshoppen.se

Band/Slipsklämmor - 120:-

Manschettknappar - 195:-

Krister Dahlström som samuraj.

46

Frimuraren

Frimuraren J. O. Wallin ganska länge har jag varit intresserad av att finna en diktare eller kyrklig personlighet från 1800-talet med anknytning till frimureriet. Jag funderade på Erik Gustaf Geijer, Frans Michael Franzén och Viktor Rydberg.

Till sist stannade jag inför Johan Olof Wallin, mest känd som psalmdiktare.

Att Wallin varit frimurare visste jag, men det visade sig svårt att få fram fakta om detta. Det finns mycket skrivet om Wallin: biografier, litterära studier och teologiska arbeten. Men inte i något av den rad av skrifter som jag gick igenom fanns ett ord om att Wallin varit frimurare. Men tack vare vänlig hjälp av arkivarier och ämbetsmän i vårt arkiv och bibliotek på Blasieholmen fick jag så småningom fram en hel del material om Wallin och hans frimureri. Bl a kan nämnas två tidigare artiklar i tidskriften Frimuraren: Gustaf Brandts artikel ”Johan Olof Wallin, frimurare” i nr 3 för 1953 och Börje Åbergs ”Johan Olof Wallin, vår största psalmist” i nr 3 för 1980.

Wallin skymtar även förbi i Frimuraren nr 1 för 1993 i artikeln ”WallinGeijer-Rydberg: Tre som gått före oss” av signaturen E.T. johan olof wallin föddes i Stora Tuna 1779. Fadern var underofficer vid Dalregementet. Wallin fick växa upp under enkla och fattiga förhållanden. Han visade tidigt studiebegåvning. Med penningstöd utifrån fick han börja i den s.k. trivialskolan i Falun. Han var duktig i skolan, men det var endast under svåra ekonomiska omständigheter han kunde fortsätta studierna i Falun och sedan på gymnasiet i Västerås. 1799 inskrevs han som student vid Uppsala universitet. Gång efter annan måste han avbryta studierna av ekonomiska skäl och ta anställning som informator. 1803 blev han filosofie magister.

Wallin måste nu tänka på sin försörjning. Han avlade prästexamen och Frimuraren

Musik

Wallin blev en förgrundsgestalt i prästeståndet. Fortfarande hade vi en fyraståndsriksdag. Detta innebar att en rad offentliga uppdrag lades på honom. Han hyste bl a ett starkt intresse för skolfrågor. Han ömmade för fattiga och föräldralösa barn och här gjorde han verkligt betydande insatser. Johan Olof Wallin utnämndes 1837 till ärkebiskop. Han avled redan i juni 1839, 60 år gammal.

Stora Tuna Kyrka i Borlänge med minnesmärket framför ingången.

prästvigdes i juli 1806. Samma år blev han teologie adjunkt vid Krigsakademien på Karlberg och slottspredikant.

Vid sidan om ägnade sig Wallin åt poetisk verksamhet och skrev dikter, som väckte uppmärksamhet. Han erhöll 1808 ett stort pris av Svenska Akademien, där han för övrigt blev invald 1810 – 31 år gammal.

Wallin utnämndes 1809 till kyrkoherde i Solna och 1812 i Adolf Fredriks församling. 1818 kallades han till pastor primarius i Storkyrkan. Hans predikningar gjorde starkt intryck på åhörarna och han blev snart känd över hela landet. Det var vid denna tid aktuellt med en ny psalmbok för svenska kyrkan. Wallin utsågs till medlem i psalmbokskommittén.

1819 års psalmbok skulle i hög grad bli Wallins verk.

wallin recipierade i S:t Johanneslogen S:t Erik i Stockholm den 15/11 1806 som recipient nr 867. Alla recipienter i S:t Erik är numrerade från nr l på 1750-talet, när logen tillkom. Samtidigt med Wallin recipierade en handlande och en juvelerare. Man väntar sig kanske att de som recipierade i Svenska Frimurare Orden vid denna tid huvudsakligen var högreståndspersoner. Men ser vi på dem som recipierade strax före och månaden efter Wallin, så var följande yrken representerade: kramhandlare, hovkonditor, sidenfabrikör, en handlande igen, sjökapten och så en kapten vid Gardet.

Det överraskande är sålunda, att det i själva verket var ”tredje ståndet”, som dominerade bland recipienterna i S:t Erik vid denna tid (början av 1800-talet).

Fortsättningen av Wallins frimureriska bana genom de olika graderna kan vi följa exakt: II gr: 1808, III gr: 1810, IV-V gr: 1816, VI gr: 1817, VII gr: 1819, VIII gr: 1820, IX g: 1823, X gr: 1826. I allmänhet är det ett par år mellan de olika graderna. Mellan IX:e och X:e graderna tog det tre år. X:e graden fick han först 1826, alltså efter 20 år som frimurare. Då hade Wallin ändå hunnit vara ämbetsman i sju år. Såsom ämbetsman i S:t Andreaslogen Nordiska Cirkeln i Stockholm tjänstgjorde han som Andre Talman 1819-30 och som Förste Talman från 1830 till sin död.

I Ordensarkivet finns mycket lite arkiverat av tal som Johan Olof Wal47

Wallin var präglad av sin tid, av upplysningstidens kristna syn. Detta återspeglas i hans tal i Frimurare Orden, i hans predikningar och i hans psalmer. Gud, Fadern, Skaparen är primära ord, framhävandet av det moraliska, av dygderna, är viktigt.

I Wallins psalmer kan vi finna spår av det frimureriska: i betonandet av dygden, tystlåtenhetskravet, barmhärtighetskravet, människokärleken.

Ofta möter vi ordet broder, såsom i psalm 471 (Nya psalmboken nr 197): ”Den blida vår är inne”:

Johan Olof Wallin, ärkebiskop och frimurare.

Målning i Stora Tuna kyrka.

lin hållit. Han officierade 1816 vid kronprins Oscars intagning i Den Nordiska Första S:t Johannislogen.

Detta var kanske naturligt: han hade nämligen året innan haft hand om prinsens konfirmationsundervisning.

Säkert har Wallin hållit många tal i Nordiska Cirkeln, men hittills har vi inte kunnat finna mer än ett par av dessa. Dessutom vet man att Wallin predikat vid kapitelgudstjänster och vid Nordiska Cirkelns högtidsdagar.

Utöver talmanskapet i Nordiska Cirkeln togs Wallin inom Frimurare Orden i anspråk endast som medlem av Barnhusdirektionen. våra frimureriska ritualer är präglade av den tid och den trostolkning, som dominerade när de kom till. De författades i största utsträckning under upplysningstiden (således senare delen av 1700-talet). Upplysningstidens teologi var präglad av sådana begrepp som försyn, dygd och odödlighet. Tron på ett Högsta väsen som skapare av himmel och jord utgjorde grundpelaren. Moralism och rationalism färgade kristendomstolkningen.

I ritualerna med rötter i 1700-talet finns förståeligt nog nedslag av upplysningens tro på förnuftet och dess framhävande av dygden.

48

Som bröder må vi vandra En stund i gruset än Som bröder se varandra En gång hos dig igen. wallins tal vid prins Oscars reception 1816 är bevarat i sin helhet.

Det är överraskande att det innehåller så mycket om död och mänsklig förgängelse – det är ändå ett tal till en ung människa. Bl a säger Wallin: ”Hvad är lifvet annat än en griftefärd, jorden annat än en vidsträckt grav.”

Men det finns en kraft att sätta emot, nämligen religionen: ”Religionens kraft är menniskans enda segervapen mot förgängelsen.” Vidare säger Wallin ”Glädje och sorg växlar. Det är inte för dem vi lever och dör, det är för dygden, för religionen, för fosterlandet, rättvisan och sanningen, Guds ära och människors väl.”

Det kan tilläggas att Wallin i de frimuraretal som är bevarade sällan kommer in på ritualer och symboler i de skilda graderna. Han håller sig ofta på ett allmänt, uppbyggligt plan, som skär tvärs igenom graderna. År 1820, då Wallin var Andre Talman i Nordiska Cirkeln, höll han ett tal över ”Vinkelrätt arbete” (som finns återgivet i Ordensmatrikeln).

Bl a säger han i detta tal: ”Menniskoverk förgås, ty de äro ej vinkelräta.

De luta utöfver sin jemnvigtslinie och falla enligt naturens lagar af sin egen tyngd.” Det vinkelräta symboliserar för Wallin en frimurerisk egenskap, nämligen det rakryggade, något som

man kan lita på: ”Se den höga furan, som lodrät och rak, skjuter upp från fjället: endast derföre står han säker, och örnen bor med trygghet i dess topp.”

Bevarat i sin helhet är även ett tal på Högtidsdagen i Nordiska Cirkeln den 28 februari 1832 (finns även i fragment i Wallins samlade Vitterhetsarbeten). Wallin karakteriserar frimurarens liv som på en gång hemligt och uppenbart. Han använder orden ”vältalig tystnad”. Han framställer som jämförelse en poetisk bild av blomman och fortsätter: ”Se, der din bild Frimurare! och ditt kall. Tyst vare din gång, vältalig din gärning!” Wallin vädjar avslutningsvis till frimurarebröderna att verka för inbördes sammanhållning och att försöka närma människorna till varandra tvärs över ståndsgränser och fördomar. vi kan hos Johan Olof Wallin se spänningen mellan två sidor: dels en yttre, präglad av framgång, dels en annorlunda inre sida. I yttre avseende framstår Wallin som en sällsynt framgångsrik människa. Han var studiebegåvad och nådde utomordentliga resultat i skolan och vid universitetet.

Han blev tidigt uppmärksammad som skald och invaldes i Svenska Akademien vid 31 års ålder. Han ingick äktenskap med Anna Maria Dimander, dotter till en förmögen tobaksfabrikör. Wallin blev kyrkoherde i Solna, sedan i Adolf Fredrik, därefter pastor primarius i Storkyrkan och slutligen ärkebiskop. Som predikant samlade han fler åhörare än någon annan.

Han kom att bli vår största psalmförfattare (Wallinska psalmboken 1819).

Wallin intog en framträdande position i prästeståndet och erhöll flera officiella ämbeten och uppdrag, såsom i Riksbanken och i Riksgäldsfullmäktige. En rad utmärkelser kom honom till del. Han blev medlem även av Musikaliska Akademien och Vetenskaps- och Vitterhetsakademien.

Sist men inte minst stod han i ynnest hos kungahuset, hos Carl XIV Johan.

Men det finns också en annan sida Frimuraren

hos Wallin. Han växte upp under fattiga förhållanden. Under studieåren förde han en ständig kamp mot fattigdomen. Han bar tillika på ett tungt fadersarv. Fadern led tidvis av svåra depressioner. Wallin själv hade ett tungt temperament, han kunde tidvus vara dyster, men även ibland kvick och spirituell. Också Wallin kunde drabbas av depressioner, såsom då han skrev ”att han längtade bort från den stormiga banan”. Äktenskapet med Anna Maria Dimander blev inte lyckligt. Wallin hade velat gifta sig med en annan yngre kvinna, Sophie Runnewall. Då dessa äktenskapsplaner strandade, beslöt sig Wallin – i ett slags desperation – för att gifta sig med någon annan, och då blev det mamsell Dimander.

Hon hade en hysterisk läggning, som förvärrades med åren, och hon betraktades tidvis som sinnessjuk.

Makarna fick inga egna barn. Wallin adopterade två barn till släktingar, men han fick ingen större glädje av dem. Wallin hade även avundsmän och kritiker, och visst kan man förstå ämbetsbröder, som avundades hans välfyllda kyrkor.

Wallin hade sedan barnaåren en fysiskt svag konstitution. Bl.a. led han under studieåren av spasmer. Med åren fick han en allt större arbetsbörda med skilda uppdrag och ämbeten, som lades på honom. På senare år kunde han starkt känna trötthet och även en längtan bort. Död och förgängelse är viktiga motiv i hans frimuraretal och i hans psalmer. – Detta är sålunda motbilden till den framgångsrike Wallin.

där han skulle kunna finna ro, stillhet, samling. Kanske är det så att symboler och ritualer stärkte hans livshållning och religiösa tro och gav inspiration till psalmdiktningen. Denna var under alla förhållanden för honom en glädjekälla.

Det är inte svårt att i Wallins psalmer finna spår av frimureriet. Ordet dygd förkommer ofta. Så t ex i psalm 420, ”Din klara sol ... ” (Nya psalmboken nr 176), vers 3: O, må jag ock med flit och dygd Och måtta i begär Än kunna glädjas i ditt skygd Var dag du mig beskär.

Wallin framhåller även modet, ståndaktigheten, sinnesfriden, som för honom står som sant frimureriska dygder. Psalm 404 i Gamla psalmboken, ”Vem är bland Jesu rätta vänner”, vers 5, innehåller en personlig maning från Wallin, som även kan rikta sig till dagens frimurare:

Avslutningsvis ett par rader ur Wallins tal i Nordiska Cirkeln 1832. Han uppmanar frimurarebröderna att räcka varandra ”den tyst vältaliga brodershanden, icke att såsom blinda verktyg tjena Statsklokhetens afsigter, men att, såsom laglydiga bröder, sprida ljus och göra gott och som tysta men vältaliga tolkar närma människorna till hvarandra.”

Så går i Jesu namn en kristen Med samma mod och sinnesfrid Att möta lidandet och bristen Som medgångens och glädjens tid.

text: thorbjörn lengborn bild: kjell mazetti

FRACKERBJUDANDE! FRACK ----------------- 1595:-

MÖRK KOSTYM ---- 1150-1795:-

LACKSKOR -----------

SMOKING + SKJORTA -- 1800:-

komplett med väst,skjorta,rosett,knappar 2250:-

500:-

ULLROCK LåNG ---- 1795:-

till sist: vilken roll kan frimureriet ha spelat i denna livssituation? Jag skulle kunna se frimuraresammankomsterna som en vilopunkt, där Wallin kunde hämta nya krafter, ett rum där han kunde dra sig tillbaka från den allmänna världen, från tyngande arbetsplikter, från bekymmer i hemlivet. Här kunde han finna gemenskap. Vi vet att Wallin värderade vänskapen högt, och vi vet att han hade nära vänner bland frimurarna. Här fanns ett rum, Frimuraren

Postens frakt tillkommer Clothes

CArlGren for men

Generalsgatan 45, 602 31 Norrköping Tel: 0708-34 14 14 www.frackshop.se 49

Musik

Franz Anton Hoffmeister frimurare och musikförläggare.

hoffmeister föddes i Rottenburg am Neckar den 12 maj 1754. Han flyttade till Wien vid fjorton års ålder för att studera juridik. Efter sina studier, beslutade han sig för att göra karriär inom musiken och på 1780-talet hade han blivit en av stadens mest populära kompositörer, med åtskilliga verk på sin meritlista.

Hoffmeister etablerade 1785 ett eget musikförlag, strax efter Artaria & Co som hade tillkommit fem år tidigare. Hoffmeister publicerade sina egna verk men också många kompositioner av Albrechtsberger, Beethoven, Clementi, Dittersdorf, Haydn, Mozart och Vanhal. Dessa berömda kompositörer var också bland Hoffmeisters personliga vänner. Mozart dedicerade en stråkkvartett (K.499) till Hoffmeister och Beethoven skrev i ett brev om honom som den ”mest älskade broder”.

Hoffmeisters publiceringsverksamhet nådde sin topp 1791, men därefter minskade aktiviteten De flesta av hans operor har utarbetats och iscensatts under det tidiga 1790-talet, men detta i kombination med en uppenbar brist på affärsmässighet, som ledde till en märkbar nedgång i produktionen.

Under 1799 var Hoffmeister och flöjtisten Franz Thurner ute på en konsertturné som skulle ha tagit dem så långt bort som till London. De kom inte längre än till Leipzig och då till Hoffmeisters vän, organisten Ambrosius Kühnel. De beslutade att tillsammans inrätta ett musikförlag, presidiet de Musique, som så småningom skulle tas över av den ansedda firman C F Peters. Bland deras publikationer fanns den första utgåvan av Johann Sebastian Bachs verk för klaverinstrument i 14 volymer (1802). Fram till 1805 drev Hoffmeister både företa50

get i Wien och firman i Leipzig, men i mars 1805 överförde han Bureau de musique till Kühnel som därmed blev ensam ägare. Hoffmeisters intresse för det wienska företaget var också i avtagande, för år 1806 sålde han sin 20-åriga verksamhet till Chemische Druckerey.

Franz Anton Hoffmeister (1754-1812).

som tonsättare var Hoffmeister mycket respekterad av sin samtid, vilket framgår av notisen som publicerades efter hans död i Neues Lexikon der Tonkünstler: ”Om man skulle granska hans många och varierande verk, då måste man beundra den omsorg och skicklighet som kännetecknade dessa kompositioner. De är inte bara rika på emotionella uttryck, utan präglas också av en intressant användning av respektive instrument med en god genomförbarhet”.

Framträdande bland Hoffmeisters omfattande verk är kompositioner för flöjt, inte enbart konserter utan även kammarmusik med flöjt i en ledande roll. Många av dessa verk tillkom med tanke på Wiens växande antal amatörmusiker för vilka flöjten var ett av de mest populära instrumenten.

Förutom flöjtmusik har Hoffmeister komponerat åtta operor, över 50 symfonier, flera konserter (minst

25 av dessa är för flöjt, och med en ofta spelad konsert för viola), en stor mängd kammarmusik, pianomusik och flera samlingar av sånger.

Hoffmeister var medlem i frimurarlogen Baldum zur Lind i Leipzig och komponerade för frimureriet Lieder, Kantate och Sieben und Sechs Lieder.

Dessa verk framfördes av blandade körer i Leipzigs frimurarloger vid sekelskiftet 1800/1801. Hoffmeister har vidare komponerat lärlingesångerna: Mit Freuden, ihr Brüder, betretet die Gleise, O wie lieblich ist´s im Kreis trauter Biederleute, Wohltätigkeit, wer deinen Lohn empfand och Großer Meister, dessen Allmacht Myriaden Welten baut.

Dåvarande förste arkivarien i Ordens arkiv och bibliotek Georg Sándor (1901-1986) har i sin förteckning från 1978 över musikverk i SMFO´s musikarkiv registrerat ett antal kompositioner av Hoffmeister, bl.a. två trios med piano, ett solosångstycke och sex fyrstämmiga sånger med texter av frimuraren Johan Eric Brooman (1772-1823), ”aktör vid de kongl spektaklen”. hoffmeister dog i Wien den 9 februari 1812. text och bild: sten svensson

CD med Hoffmeisters verk från Chandos, beställningsnr CHAN 10351.

Frimuraren

Frimurare av alla grader med damer inbjudes till

Snart är sommaren här

Sommarträff på Österlen

och den första onsdagen i juli samlas vi igen, till det årligen återkommande möte i Grilltaket bakom Restaurang L´Escale på Kyrkbacken i Nagu, mitt i den ”finska skären!” På detta genom tiderna femte Havskrona-mötet, alltså den 4 juli 2012 kl 19.00, håller Tom C. Bergroth, (R&K) ett föredrag med rubriken: ”Vad innebär värdigheten av Riddare och kommendör med Röda korset – Ämbetet förr och nu.”

fredagen den 29/6 2012. Årets utflyktsmål är Bollerup (ca 8 km SÖ Tomelilla).

Programmet börjar kl. 11:00 och inkluderar: • Information om Lantbruksinstitutet verksamhet.

• Gemensam lunch.

• Information från Ordensledningen.

(Damerna guidas i stallarna.)

• Guidad visning av den medeltida borgen.

• Guidad visning av den medeltida kyrkan.

Preliminär avslutning ca. kl.15:00. Anmälan sker genom insättning av avgiften, 250:-/person på Bg 810 -7047 senast den 1/6. (Glöm inte att ange Ditt namn). Ett samarrangemang mellan Frimurarföreningen Cimbris & Ystads Brödraförening.

Gör som

Anders Fahlman med fru: kryssa för lördagen den 11 augusti 2012.

Denna dag firar Vinkelslaget 30-års jubileum genom att arrangera en golftävling på Skepparslövs GK nära Kristianstad samt ha middag och prisutdelning i Festvåningen på Stadshotellet (Frimurarhotellet) i Kristianstad. Tävlingen innefattar som sig bör två Herrklasser och en Damklass. En nyhet för denna tävling är möjligheten att enbart spela 9 hål i en separat klass utom tävlan.

För ledsagare som inte vill/kan spela golf kommer en utflykt att arrangeras under tävlingsdagen (Bäckaskogs Slott).

Brödramåltiden består traditionsenligt, av bl.a. det redan välkända ”snapsvänliga” fisk- bordet med äkta, färsk Nagu nypotatis och priset är i år jämnt 20 € + måltidsdrycker enligt smak!

Reservera tiden redan nu, klädseln är fri och mötet är öppet för bröder av alla grader! Observera också, att frimurardamerna fortsätter samtidigt med sin inofficiella samvaro, inne på krogen!

Mera information fås av Freddi Wilén (IX) +358 400 450 127 eller av Jösse Eklund (IX) +358 400 652 115, som också tar emot förhandsanmälningarna med tanke på måltiden, men också med uppgifterna för namnlapparna alltså: namn, grad, samhälle/S:t JL och sommarviste!

Detta senast måndagen den 2 juli, antingen per telefon eller ännu hellre per e-post, cg.eklund@gmail.com

FRACK-PAKET!

Inbjudan till tävlingen kommer i början av maj månad i vilken mer detaljerade uppgifter om tider, kostnader, meny mm presenteras. Tävlingen kommer att publiceras på www.golf.se i sinom tid.

Vänligen Christer Söderberg Jan Blomquist tävlingsledning Frimuraren

51

Föreningen för Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse

inbjuder medlemmarna till stadgeenlig

Allmän sammankomst tisdagen den 17 april 2012 Samling kl 18:00 i Ordens Stamhus, Blasieholmsgatan 6, Stockholm Efter sammanträdet bjuder föreningen på enkel förtäring, varför föranmälan om deltagande emotses till telefon 08-463 37 03 före torsdag 5 april

Styrelsen 52

Frimuraren

Medlemsvård En regementskamrat, intendenten Evert Hult, kom ut till mig där jag stod på balkongen och svalkade mig. Vi betraktade natthimlen med Polstjärnan och Karlavagnen och utbytte, vad jag kan minnas, några inte alltför djupsinniga tankar om det Eviga – eller kanske var det om vädret. Innan vi återförenades med det övriga sällskapet frågade han om jag var intresserad av att bli frimurare. Så började det för 35 år sedan.

Jag visste inget om frimureri och hade egentligen inga förväntningar, men hade, och har fortfarande, inställningen, att den som tackar nej går miste om en del upplevelser. Sedan dess har jag haft många givande sådana av både svenskt och utländskt frimureri. Just upplevelser tror jag är en av nycklarna till frimureriets livskraft. En upplevelse som delas med andra blir ofta förstärkt. Därför är gemenskap en annan sådan nyckel. Kunskap är en tredje; bl.a. kunskap om ont och gott har jag förstått.

Dessa tankar väcks av att Orden, enligt uppgift, planerar en handbok om medlemsvård. Jag vet inte mycket om det projektet, men utgår från att det går ut på att rekrytera och behålla medlemmar. En av utgångspunkterna lär vara en enkät om sökandes förväntningar och om hur de har uppfyllts. För egen del förväntade jag mig nog inte mer än en upplevelse och en prövning, som tydligen hade bemästrats av de få frimurare som jag kände då. Dessa begränsade förväntningar uppfylldes, men det är inte därför jag är kvar inom Orden – tror jag. Därför är min enkla mening, att man kan sätta frågetecken för en undersökning om förväntningar på en Orden, som gör en dygd av att inte avslöja för mycket om vad som förestår en sökande.

Många presumtiva frimurare inhämtar förmodligen från Ordens hemsida vad de kan förvänta sig: Personlig utveckling, gemenskap och Frimuraren

barmhärtighet. Många medlemmar är nog beredda att skriva under på den beskrivningen. Frågan är ändå hur många oinvigda som lockas av den.

Vilken Orden eller sällskap erbjuder inte gemenskap åt sina medlemmar?

Hur den sedan ser ut i praktiken, det har naturligtvis avgörande betydelse.

Jag antar att handboken kommer att ha synpunkter på det.

Att en Orden, som vilar på kristen grund, har barmhärtighet på sitt program är föga förvånande. Men, så vitt jag har hört om enkäten, det är inte det religiösa innehållet som lockar mest. Det kan möjligen bero på att den äkta varan finns inom kyrkan. Orden är inte en alternativ kyrka, men den framställer ett religiöst innehåll på ett annorlunda sätt. Åtminstone i arbetsgraderna är detta innehåll snarare allmänetiskt än uttalat kristet.

Om det går att säga något positivt om konventikelplakatet, så är det nog att det tog religionen på stort allvar.

Irrläror bekämpades och teologisk kompetens krävdes av förkunnare.

Sammankomster för gudstjänst, s.k. konventiklar, utan prästerlig ledning var förbjudna, om de inte kunde hänföras till ren husandakt. Kyrkan har sedan dess blivit mer tolerant – enligt en undersökning t.o.m. så långt att en förvånande stor andel av de tillhöriga är icke-troende. Den andelen borde vara mindre inom SFMO, men mig veterligen är det inte undersökt. Hur som helst, fortfarande är det inom kyrkan som sakramenten förvaltas och skrifterna uttolkas bäst. Återstår att granska lockelsen i ”Personlig utveckling”. Jag skulle tro, att den som i första hand söker sådan inom Orden, löper särskilt stor risk att bli besviken. Orden garanterar inga snabba lösningar. Andra kanske t.o.m. tvekar inför en utveckling med okända medel mot okända mål. Möjligen är det att spänna vagnen framför hästen att utlova personlig utveckling. I själva

Debatt

verket kan det vara så, att det krävs en viss personlig utveckling och mognad för att få behållning av frimureriet.

Personlig utveckling nås framförallt genom prövningar och erfarenheter i den allmänna världen. Gemenskap och upplevelser i logen, en fantasieggande ritual och reflektion över förmedlad kunskap, kan i bästa fall bidra i positiv riktning.

Om jag för 35 år sedan hade haft den kunskap jag har idag, skulle jag ha kunnat formulera mina förväntningar på följande sätt – och då svarar jag bara för mig själv.

Frimurarorden gestaltar ett moraliskt innehåll med hjälp av symboler och allegorier. Tre viktiga principer tjänar som ledstjärnor: ”Broderskap, sanning och barmhärtighet”. Under dem kan vi tillsammans reflektera över livsfrågor och moralens källor.

Syftet är att bättre lära känna oss själva och att möjligen nå en bättre förståelse av vad det innebär att vara människa. Orden kommer inte att ge oss några slutgiltiga svar, men den ger oss tillfälle att ställa väsentliga frågor.

En ideologi, som är fast förankrad i traditionen, men inte kräver att alltid stå i centrum och som inte utesluter en mångfald i bakgrund och uppfattningar samt en verksamhet som innefattar ständigt nya möten och upplevelser; möjligheter till egna tolkningar och val av olika intresseinriktningar – det är vad frimureriet erbjuder.

Jag kan inte minnas att den gode Evert talade med mig i så allvarliga termer, men jag minns att han brukade ha otur med vädret. Till de värre exemplen hör en semester förstörd av regn – i Tunisien. Dessutom fick han där ett förslag, att byta ut sin blonda hustru mot 15 kameler – ett erbjudande som han bevisligen avslog. Sensmoralen är att det faktiskt kan vara rätt att svara nej. text: rune carlsson

53

Sagan om ringen

N

yligen avled Carl Fagerlund i en ålder av närmare 96 år.

Carl arbetade under många år som arkitekt på Orrefors Glasbruk med ansvar för belysningsprogrammet och han var med om att rita flera storslagna kristallkronor ute i världen För många år sedan satt jag tillsammans med Carl Fagerlund (nedan kallad Carl d.y.) vid en brödramåltid och han berättade då en märklig historia om sin frimurarring. Både hans farfar och far hade varit Ordförande Mästare i Johanneslogen Carl; farfar landshövdingen Carl Adolf Fagerlund under åren 1890–1903 och fadern landssekreteraren Carl Fagerlund (nedan kallad Carl d.ä.) åren 1939– 1954.

När den sistnämnde en dag var med familjen på Stensö för att bada visade det sig när han kom upp från badet att han tappat sin frimurarring.

Den frimurarring han burit sedan 1914 då han erhöll grad VIII i Kristianstad. Förgäves sökte familjen efter ringen. Den förblev borta. När så Carl d.y. år 1970 blivit kallad till reception i grad VIII i Skånska Provinsiallogen bestämde han sig att gå till frimurarbrodern Nils V Johansson som drev firman Guld-Nils för att beställa en ring. under tiden hade följande hänt.

Kalmar kommun ville ha muddrat vid badplatsen på Stensö och hade därför beställt en grävmaskin för att med sin stora skopa ta bort mycket av bottenslammet. Grävmaskinisten tog skopa efter skopa med muddermassor, kanske ett ton åt gången. Plötsligt tyckte grävmaskinisten att det blänkte till i skopans dymassor. Han undrade vad det kunde vara för något och steg ur förarhytten för att se efter. Det var en ring! Var det riktigt guld? Efter en tid tog han med sig den in till staden för att gå till en guldsmed och se om det

54

var något värde i den. Han valde att gå till Guld-Nils som hade sin butik på Larmgatan, den butik som för övrigt idag innehas av frimuraren Anders Molin, en gång lärjunge i guldsmedsyrket hos just Nils V Johansson och dessutom var Nils en av faddrarna till Anders i frimurarna.

Kanske valde grävmaskinisten GuldNils för att det fanns en ledig parkeringsplats utanför butiken på Larmgatan. Upphittaren gick in och GuldNils köpte den. Detta hände samtidigt som vår Carl Fagerlund just varit inne hos Guld-Nils för att beställa sin ring. Det blev ingen ny ring för Carl d.y., det blev fadern Carl d.ä:s ring. vid carl d.y:s begravning kom jag att tala med hans dotter om denna märkliga historia. Då berättade hon att hon just varit i bankfacket för att hämta sin faders ring. Hon tog fram ringen och visade den. Jag nämnde då att jag skulle vilja skriva något om

Ringen i en smyckeask.

denna ring i vårt kommande numer av vår lokala frimurartidning. Hon tog då med sig ringen in till Carl Fagerlunds kista där hon la ringen för att ta en bild till vår tidning. Den bild som ses här. text: bengt bengtsson

Karlskoga Mynthandel Köper allt i guld och silver: mynt, medaljer, smycken samt gamla vykort.

Drygt 30 år i branschen!

Göran Magnusson (X) Tel: 070-5295508 goranmagnusson@bahnhof.se

Frimuraren

En fantastisk resa i länderna runt Mekongfloden 3-18 November 2012 åker vi – Var med du också!

En unik resa genom Sydostasiens kulturer, från storstäder till flytande byar på en av Asiens längsta floder.

Detta är en specialresa som normalt inte finns på marknaden. Allt är inkluderat, flygbiljetter, visum, hotell, mat och dryck, inträden och dricks.

Bland höjdpunkterna under resans första del finner vi Chinatown i Bankok, nattmarknad i Chiang Rai, de relativt outforskade naturområdena kring Norra Laos, Pak Ou-grottorna med sina tusentals buddastatyer och Kungapalatset i Luang Prabang, en stad där vi också besöker silkesvävare.

Efter en flygresa till Siem Reap besöker vi under några dagar Tonle Saps flytande byar och ruinstaden Angkor, känd för Angkor Wat, Angkor Thom och djungeltemplet Ta Phrom.

Efter dessa historiska platser får vi uppleva storstaden Saigon, numera känd som Ho Chi Minh, och bland annat det före detta Sydvietnamesiska presidentpalatset med dess underjordiska gångar, det gamla franska stadshuset, Notre Dame samt Sydostasiens vackraste postkontor.

Från Ho Chi Minh ger vi oss ut på Mekong-deltat, där vi får uppleva små byar, lokal frukt, traditionell musik och en plats där man tillverkar godis av kokos.

Sist men inte minst besöker vi Cuchi-tunnlarna, det tjugo mil långa tunnelsystemet fransmännen började bygga under motståndskrigen men som inte fulländades förrän under Vietnamkriget.

Allt detta och mer därtill får ni för ca 31 000 kr.

Detta är absolut en mycket prisvärd resa, så beställ mer information om resorna nu. För program och övrig information kontakta Broder Sebastian Grimhäll, helst skriftligen på: Ängsholmsgränd 13, 127 42 Skärholmen.

Alt sebastian.grimhall@gmail.com, Mobiltelefon 0731-83 98 98 så får du program och anmälningsblankett.

Dagloge i Stockholm S:t Johanneslogen Victory som invigdes i november 2011 hälsar bröder från hela landet varmt och broderligen välkomna till sammankomster som vanligtvis genomförs på måndagar kl. 14 i Ordens stamhus.

För mera information se Arbetsordningen på Ordens hemsida www.frimurarorden.se eller sänd förfrågan till om.vic@frimurarorden.se

VÄLKOMNA! Frimuraren

55

Ordens grundvalar

Ordens grundvalar Visheten har som grundval för Orden upprest sju hörnstenar som skall bevara den mot förgänglighet och göra den bestående i tidens skiften. Ordens Allmänna Lagar (OAL) Första kapitlet 3§.

I tidigare nummer av Frimuraren presenterades den första av dessa hörnstenar dels i ett reportage om Det svenska frimureriet och Kristen tro, samt om Herman Håkansson, OM i SAL Carl Johan i Karlskrona.

Den andra hörnstenen, dygden, fick Ann Heberlein, Teol Doktor i etik, verksam som lektor vid Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet analysera. Den tredje grundvalen - Kärleken till nästan varav barmhärtigheten är en följd beskrevs av Ingmar Börjesson, Ordens Administrator (OA) och ordförande i Barmhärtighetsdirektoriet som presenteras längre fram i denna tidning. Den fjärde grundvalen har Ordens förre Stormarskalk Tom C Bergroth analyserat:

4. Enighet i utövning av åtagna plikter

E

nigheten har bevarat de förborgade kunskaperna, vilka tystlåtenheten beseglat sägs i våra lagar som en förklaring till den fjärde hörnstenen. I korthet innefattar det löftet om att inte yppa någonting för en utomstående om själva ritualernas innehåll och budskap.

Frimurarpedagogiken är i hög grad upplevelsebaserad. Om innehållet i gradgivningen vore känt på förhand skulle en mycket stor del av upplevelsen, mötet med det okända gå förlorad. Denna slutenhet är nödvändig och uteslutande av pedagogisk natur.

I över tvåhundra år har vi bevarat våra ritualer för oss själva. Med glädje och stolthet för vi detta vishetsarv vidare till gagn för enskilda bröder och kommande generationer. Personlig utveckling, gemenskap med andra och barmhärtighetstanken är ett sätt att med modern terminologi uttrycka detta Ordens inre väsen och syften.

56

Därigenom har upplevelsen vid varje reception kunnat förbli den upplevelse som öppnar nya perspektiv gradvis i kunskapen om livets innebörd och vårt förhållande till våra medmänniskor. plikten är att se något som en skyldighet, kanske dock för mången en känsla av ett inre tvång eller en drivkraft av moraliskt slag som leder en till önskvärt handlande, trots att det kan vara i strid med de egna intressena, här då mera med tanke på själva handlandet. Men en skyldighet betyder just något som man är skyldig att göra, genom att man åtagit sig en uppgift. Också i den allmänna världen fordras att vi följer vissa regler, i vissa fall genom avgivandet av en tjänsteed. Militären eller domstolsväsendet för att nämna två uppdrag där vi förbinder oss att följa regelverket och en laglig överhets lagar och befallningar.

Det samma gäller även för vår inre kärnverksamhet, även om den baserar sig helt på frivillighet När en Ordens högsta ämbetsman, ordförande mästare eller en ordförande har installerat sig ankommer det på honom att sända in en skriftlig försäkran eller förbindelse till Stormästaren om att följa Ordens bud och regler. Detta dokument skall vara styrande för hans fortsatta verksamhet Orden till fromma. De facto ger denna förbindelse inget svängrum för egna tillägg eller undantag allra minst inom vår kunskapskärna, Den Konungsliga Konsten (DKK).

Redan vid sin installation har han nämligen inför samtliga närvarande bröder lovat detta. Det som lätt glöms bort är just att sedan man påtagit sig ett ämbete så har man förbundit sig att följa Ordens regelverk, vilket idag därtill är offentligt öppet. Frivilligheten har upphört eftersom man som Frimuraren

ämbetsman svurits in vid en högtidsdag och därmed åtagit sig att fullfölja vissa uppgifter. Det ”frivilliga” har nu blivit en ”skyldighet”, vilket man bör komma ihåg.

Som ämbetsman är man en kugge i ett maskineri, men en viktig sådan.

Vid förfall (= frånvaro) kan man riskera att det uppstår problem för t.ex. den broder som skall leda kvällens sammankomst. Man har därför en skyldighet att själv tillse att man får en ersättare för sig som kan tillträda, det duger inte att bara med kort varsel lämna återbud, att jag inte kan komma.

En ämbetsmannakår är ett team, som helt bygger på ett inbördes förtroende och känslan av samhörighet.

En gång i tiden hade man på sin höjd två ämbetsmannakedjor, vilket gjorde att en broder i regel satt varannan sammankomst som tjänstgörande ämbetsman. Det skapade en samhörighet ämbetsmännen emellan och framför allt en rutin, vilka satte sin prägel på sammankomsternas karaktär. Idag, med fyra och ja, t.o.m. fem kedjor, blir det inte samma känsla eller rutin eftersom man tjänstgör färre gånger.

Här uppstår även det problem som många recipienter upplever, nämligen att det kan gå månader innan de återser de ämbetsmän som recipierat dem. Ämbetsmannakedjan är idag ofta inte mera på samma sätt den sammanhållande länken i brödraskapet. Ibland känner jag det som om att man inte mera tillmäter våra sammankomster den betydelse de har och att den sociala samvaron med brödramåltid, tillsammans med många andra evenemang, sätts i första rum. Gemenskapen och livsglädjen i våra loger och brödraföreningar är mycket väsentlig. Det är emellertid dock minst lika viktigt att koncentrera uppgifterna till kärnan i varför vi finns till. Att som tjänstgörande ämbetsman inte delta i den efterföljande måltiden är också ett men, vilket bryter enigheten. Det finns oftast ingen riktig ursäkt för att utebli. Alla vet vi Frimuraren

att brödramåltiden har en oerhört viktig funktion där brödraskapets gemenskap skall fördjupas. Den är viktig inte minst för recipienten, men även nya bröder, vilka vill uppleva en gemenskap, samtidigt som måltiden skall ge en reflexion över timade händelser under sammankomsten. I dag, tyvärr blir det rätt lite samtal med beröring till vad som tilldragit sig och, att fördjupa kunskapen i DKK, då vid måltiden mer eller mindre det inskränker sig till endast ett kort tal till recipienten.

betyder för oss som människor och hur det öppnar nya infallsvinklar på frågan varför finns jag till och vad är min uppgift här? Bara det att kunna göra det för sina egna närmaste och sina barn är i sig själv är en stor uppgift vilken synes vara ytterst svår. Varför? Att av ett inre tvång eller en drivkraft av moraliskt slag som leder en till önskvärt handlande, trots att det kan vara i strid med de egna intressena, med det ställs nämligen frågan, hur vill jag agera som frimurare gentemot min omvärld?

en hörnsten i detta är utan tvivel faddrarna. Då man går i borgen för en sökande finns skäl att tänka sig för två gånger, har jag tid att ägna min adept den tid och uppmärksamhet han behöver för att kunna finna sig tillrätta som en medlem av vår Orden med dess budskap. Det räcker inte med att få honom antagen, sedan följer ett ansvar, plikten att följa honom, ge honom stöd och besvara enklare och lättare frågor på hela hans vandring genom graderna. Här ligger vårt största gemensamma ansvar utöver den caritativa verksamheten och framför allt kontakten med bröder i största allmänhet. Vår avgående redaktör, Broder Kjell Mazetti tog särskilt fasta på det sistnämnda i sin senaste krönika (se Frimuraren 4/11, s.5).

men den fjärde förpliktelsen döljer egentligen någonting mycket större som börjar framträda längre fram på vår frimurarevandring. Det anknyter till prov, nämligen hur vi har uppfattat budskapet i de grundläggande graderna. Det är även läran att vandra på den vägen som för mot sanningen och ljuset. Det är den röda tråden i det moraliska innehållet som alltjämt väger tyngst, nämligen den harmoni som borde råda mellan människan och den skapade världen och som anknyter till ett antal frågor som tillhör Ordens högre kunskaper. Frågorna manar till eftertanke hur världen och människan kommit till och vad vår uppgift är. Dessa frågor skall inspirera till att förstå att ett etiskt föredöme och en längtan efter gudsgemenskap är de ideal och värderingar som är frimureriets budskap.

varje broder påtar sig egentligen som medlem en skyldighet, vilken han lätt kanske glömmer. Den består i att verkligen ta till sig och förstå, d.v.s. sätta sig in i DKK och dess budskap för att därigenom kunna vittna och tala om frimureriets betydelse. Det gäller inte bara för Dig själv, utan även för dem omkring Dig, inte minst yngre, vetgiriga bröder. Uttrycket ’det får Du veta sedan är en utsliten fras, vilken inte befrämjar vårt budskap och framför allt fadderns absoluta plikt mot sin adept i det här fallet, nämligen att besvara även svåra frågor. En annan av våra stora brister, tyvärr, är att vi inte kan tala om vad frimureriet

enighet ger styrka. Eller som det också heter: Concordia parvae res crescunt, discordia maximae dilabuntur (genom enighet växer det lilla, genom tvedräkt faller det största sönder) kan väl ligga till grund för Ordens fjärde plikt. Vi får till varje pris inte glömma det djupa och tänkvärda budskap genom vilket vi arbetar för att skapa en bättre värld. text: tom c bergroth

57

Intervju

Inte längre yngst!

Man är alltid yngst tills man blir äldst - säger Ordens Administrator Ingmar Börjesson som sedan mars månad förra året är Ordförande i Barmhärtighetsdirektoriet. Men efter att ha blivit en av de yngsta provinsialmästarna då han installerade sig i SVEA år 1999 är han inte längre yngst i det nya ämbetet.

Det finns faktiskt två yngre ledamöter av Högsta Rådet, men vilka det är får läsaren själv ta reda på i Ordens matrikel. sedan 2007 när han lämnade över till Bengt Falk har Ingmar Börjesson inte haft något uppdrag. - Jag tog en paus från den aktiva delen och kände att jag behövde vara hemma och återbetala lite av den tid som man stulit sig till.

Annars är jag noga med att om man åtar sig ett uppdrag så skall man ha tid att genomföra det också. Familjen kommer först och har du ett yrke får det komma på andra hand, men sedan är frimureriet det bästa fritidssysselsättning som du kan ägna dig åt.

Den ordningen känns viktig.

Nu är det dags igen, men på frågan varför Barmhärtighetsdirektoriet svarar Ingmar Börjesson:- Det har jag ingen aning om. Man lyssnar från ledningens sida om någon vill ställa sig till förfogande och sedan är det kanske så att man inte vill ha R&K som inte fallit för åldersstrecket men inte har någon uppgift. Man vill ju gärna att alla är engagerade. Jag har ju inte varit engagerad i direktoriesammanhang och jag tror att det är väldigt viktigt att man får in erfarenheter från Ordens olika verksamheter så att man i direktorierna har erfarenheter från bröder och ledare som har verkat i den mer operativa delen av verksamheten och tvärt om för då får man en större förståelse för de uppdrag som man har.

Ordens Administrator och Ordförande i Barmhärtighetsdirektoriet Ingmar Börjesson känns både avspänd och engagerad i de nya arbetsuppgifterna.

58

barmhärtighetsarbetet är ju grunden, och en otroligt viktig del i Ordens profil, och den uppfattning som vi också vill att omvärlden skall ha om vår Orden. Stiftelsernas arbete är väldigt uppmärksammat och uppskattat och stärker Ordens anseende och profil. Sedan har vi ju kommit in mer och mer på att knyta också medlemsvården till oss.

Vi håller på med en idébok om medlemsvård. Vi har en dokumentation från seminariet i mars med 6070 sidor dvs föredragen men sedan skall vi skriva en idébok samma format som de andra små skrifterna och

den skall vara färdig som manus i januari. Den tänker vi återkoppla till ett seminarium den 25 februari 2012. Skriften skall vara ett dokument att hämta inspiration ur och på sista sidorna kan vi tänka oss att det finns utrymme för egna planer i loger och brödraföreningar. Så här gör vi i vår loge eller vår förening.

Det är ofta lätt att ha ett seminarium, men svårare att knyta ihop det och låta det följas av aktiviteter. Nu hade vi i våras ett seminarium med rubriken: Varför är jag frimurare? Inriktningen att vi skulle få med några yngre bröder som berättare och vi lyckades ju naturligtvis att hitta dem som lyckats förena arbetsliv och ordensverksamhet att få med de riktigt engagerade goda exempel som man kan lyfta fram och verkligheten ser ju många gånger annorlunda ut.

Men om det blir fel från början?

Finns inte acceptansen hemma, inte ekonomin, inte tiden till att vara aktiv och då är detta det man skall förstå och fundera på vilket sätt som Orden kan vara tydligare i sin rekrytering. Sen kan vi nog underlätta genom att ha aktiviteter där familjen är engagerad och förstår frimureriet. vi skall använda våra verktyg när det gäller medlemssystemet att tidigt försöka förstå om det är något som är ett hinder att vara aktiv. Vi får inte göra avkall på att målet är att fler medlemmar skall vara aktiva och ha ett utbyte.

Och då är det nya medlemssystemet ett bra sätt att mäta närvaro och utveckling på en broders frimurarbana.

Men vi behöver komplettera det och det är ett uppdrag som vi nu har i BD. Att förstå hindren och förstå attityderna hos medlemmarna.

Vi har ju haft en enkät 1990, och en 2000 och de har gett oss en del information. Men vi har kanske inte helt kopplat detta till aktiviteter. Vi har gjort många bra saker till exempel Frimuraren

medlemsregistret. Vi skall upprepa denna aktivitet nästa år och ställa frågan: Vad ger medlemsregistret oss för information och hur kan vi använda den. Om någon broder inte varit synlig ett antal månader så skall han kontaktas. Vad vi behöver förstå är de bröder som har ett lågt engagemang. Vi måste förstå bakgrunden. Detta är ett efterarbete men vi skall också göra rätt i rekryteringsfasen. Se till att vi har tillräcklig information, men också sökande måste ha en god information. nästa seminarium för BD blir att få erfarenheter från andra Ordenssammanhang och frimureriet i andra länder. Vi vill få mera intryck utifrån.

Lennart Mattsons gav mig en gång en bild från Odd Fellow som innebar att de nog är mycket bättre på att ta hand om bröder just i kriser än vad vi kanske är. De är organiserade för att kunna göra det bättre. Jag lyfter ofta fram som gott exempel från vår Orden där man har god kontakt med medlemmarna till exempel Olaus Petri i Strängnäs. Där man varje månad ringer och man pratar lika länge med hustrun som med mannen och då har man kommit otroligt långt och det är liksom ett sug efter att få vara dessa personer som ringer runt och som är nyckelpersoner som håller kontakt med medlemmarna. Hur man organiserar mathållningen i refektoriet i Norrtälje och efterfrågan på att få vara där och göra en insats. Då har man fått den nära kontakten med medlemmarna och fått det utbytet och då blir det mycket attraktivt. Att synas mer som t ex Lions är ju inte riktigt det vi säger att vi står för egentligen, jag har varit med i Lions i många år men orkade inte på grund av arbetet delta fullt ut. Men det har gett mig väldigt mycket och gjort min yngste son till säljare när vi till exempel var ute och sålde julkärvar var han den förste och mest aktive att ställa upp och det var han från mycket unga år och han är säljare än i dag.

Jag har upplevt något liknande inom frimureriet men i andra länder. På ett stormästarmöte i Skottland i Stirling Frimuraren

fanns frimurarbröder med jackor och emblem så att man syntes och i andra länder är det mer vanligt än hos oss.

Vi är ju mycket försiktiga. Att bli mera känd handlar väl om att vi först sluter leden och kommer överens om hur vår profil ser ut, och sen kan man kanske utveckla detta till aktiviteter som t ex kulturnatt ordnades på många ställen i samband med 275 års jubileet.

Det här måste stämma hela vägen. Vi kan inte göra det som någon slags symbolhandling. Jag upplevde nog som O i St Ansgars att vi åkte till brödernas änkor med en blomma och i visa fall var det väl bara att lämna blomman vid dörren och det är väl lite på gränsen. Men om man kunde etablera en kontakt och hade tid att sitta ner och prata en stund då gav det något mer. Jag tror att vi skall vara öppna för att agera utåt men vi skall verkligen göra det med insats och inte bara som en symbolhandling. hur ser vår insamlingsverksamhet ut. Vi omsätter 36 miljoner om året med stiftelserna och det som samlas in och som går ut på olika sätt. BD gör

sammanställningen och det finns en förbättringspotential och ett behov av att kommunicera ut detta. Vi vill säkra upp uppgifterna ännu bättre. Vårt uppdrag i den fråga som ligger i BD:s uppdrag är att anpassa barmhärtighetsaarbetet. Hur ser våra behov ut i dag? Är vi inriktade mot dessa behov?

Det blir ett forskningsprojekt i nära samarbete med Lars Otto Berg och Henrik Berg och sen Bo Lindqvist hos oss. Vi ser fram emot att få resultatet av detta arbete eftersom det är en del av hur Orden ser ut och hur den uppfattas utifrån. Det är ju ute i samhället som vi skall fylla ett behov som inte fylls av samhällets funktioner.

Det är också viktigt att vi ser över våra lokalbehov och skapar ett system för utveckling av frimureriet. Hur blir våra medlemmar ännu mer motiverade och har ännu mera utbyte av att vara frimurare? Där är vi definitivt inte i mål men det skulle förvåna mig mycket om vi inte fortsatte på denna inriktning och att medlemsvården tillhör definitivt de mest prioriterade arbetsområdena. intervju och bild: kjell mazetti

Begravning och Juridik

Broder Jan Hokkanen

Jag hjälper dig med allt inom begravning, gravsten, familjejuridik och försäkring.

Välkommen till Sibyllegatan 41 på Östermalm!

Tel. 08–709 85 81, privat tel. 073–687 07 19 Jour dygnet runt

Hembesök www.fonus.se • 020-87 00 87

59

Teologi

Behövs präster i Orden?

en ofta återkommande fråga i våra sammanhang gäller prästers medlemskap i vår Orden. På många håll sörjer bröderna över att så relativt få präster är frimurare. Våra akter ger ju präster och likställda en speciell ställning – det finns inom Orden centralt och i kapitlen som bekant några ämbeten som bara kan innehas av präster eller, som det heter i våra Allmänna Lagar, av bröder som tillhör ”det andliga ståndet”, och om talmannen i arbetsgraderna heter det att denne ”bör helst tillhöra det andliga ståndet” Prästers medlemskap och deltagande i vårt arbete är knappast någon absolut förutsättning – det svenska frimureriet skulle överleva, och förmodligen överleva väl, även utan präster och likställda – men prästers deltagande är något som det på goda grunder har räknats med i arbetet med Ordens fundamentala material.

Vi frimurare menar ju att det genom vårt arbete kan ske en personlig andlig mognad på kristen grund bland bröderna, och naturligtvis är prästers närvaro och deltagande i det arbetet angeläget; kanske inte minst därför tal, instruktioner och personliga samtal i samband med våra rituella sammankomster ofta tangerar det själavårdande.

Därför räknar alltså Svenska Frimurare Orden med ett antal clerici till vissa funktioner. Om talmannen i arbetsloge är redan nämnt att denne helst bör tillhöra det andliga ståndet. Själv uppfattar jag gärna detta ”bör” som att minst en av två eller flera talmän bör vara präst, pastor eller diakon – om någon sådan ställer sig till förfogande.

Det som sker i loge kommer då att tolkas dels av någon med annan profession än prästens, dels av någon med teologisk kunskap och själavårdande erfarenhet.

Ordens högste prelat, dennes vikarie, Stortalmannen och talmannen i kapitel ”skall” tillhöra ”det andliga stån60

det”. Jag menar att detta är en markering av att orden inte bara i största allmänhet vilar på kristen grund, utan också att dess rituella material skall tolkas i huvudsak enligt historisk kristen tro. Svenska Frimurare Orden står alltså inte för någon esoterisk förståelse av tron, som inte är tillgänglig för vanligt folk – vilket möjligen kan vara en ganska utbredd föreställning, som gärna sprids i vissa kretsar. Prästers, och motsvarandes, närvaro och deltagande i ordensarbetet är ett slags, åtminstone ytlig, garant för att tal och instruktioner någorlunda representerar ”sound christianity”. Detta betyder inte att en viss kristendomstolkning, i det begreppets snävare mening, har företräde, men att religiöst präglade tal och instruktioner inom Orden skall representera ett slags kristendomens ”mittfåra”, ett slags ”middle of the road christianity”; det utesluter knappast varje särmening, representerad av någon kristen minoritet, men indikerar ett slags riktning ”mot mitten”.

Här erbjuds präster och likställda, som tar sitt kall på allvar, den fantastiska uppgiften att möta män, som ofta finns ”mitt i livet”, med mer eller mindre vitala funktioner i samhället, som, medvetet begärt inträde i en orden som ”vilar på kristen grund”; män som ofta med stor uppmärksamhet deltar i rituella spel som ”vilar på kristen grund”, och vilkas nyfikenhet på tron inte så sällan väcks genom vårt arbete.

Men detta betyder knappast att en präst, eller likställd, kan se sitt medlemskap i Orden som en missionärsfunktion. Vårt deltagande i arbetet öppnar visserligen ofta för samtal och reflektioner med anledning av det som sker i våra loger och andra enheter ”på kristen grund” – men inte för att, i ordets mer aggressiva mening, evangelisera eller missionera bland bröderna.

Tillsammans med andra får vi däremot delta i reflektioner över det rituella arbete som utförts.

Leif Norrgård, Ordens Högste Prelat.

Orden är ju varken religion, kyrka eller bibelstudiecirkel, men den inbjuder oss präster att göra en resa tillsammans med män av andra professioner.

Och det ”landskap” som resan går igenom ger mängder av kristna syn och hörselupplevelser. Som präster inom Orden har vi knappast ”tolkningsföreträde” under den resan, men vi inbjuds att vara medresenärer och reflektera tillsammans med andra män.

Utan prästerligt ressällskap reser säkert bröderna ändå, men som präster får vi möjlighet att bidra till den gemensamma reflektionen utifrån teologisk kunskap och själavårdande erfarenhet; bidrag som knappast är förmer än andra bidrag, men som säkert kan utgöra en väsentlig del av den frimureriska helheten.

Därför ser jag ett värde i prästers, pastorers och diakoners deltagande i vårt arbete. Att avstå från den möjligheten är förmodligen att göra sig urarva en arena för värdefull reflektion över existentiella frågor, där ”det andliga ståndet” definitivt har något att bidra med, som ofta tas emot med öppenhet, förutsatt att bidraget kan lämnas utan anspråk på att i varje frågeställning, föranledd av vårt rituella arbete, utgöra det ”sista ordet”. leif norrgård ohp

Frimuraren

Från Ordens Kansli

Inrikes ärenden Svenska Frimurare Orden Förordnande Amanuensen Tom C Bergroth, R&K, som vikarie för Ordens sigillbevarare och kansler (vOSK) från och med den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2017.

Drätseldirektorium Förordnanden Civilekonomen Magnus Torén, X Svea, förlängt förordnande som ledamot i Drätseldirektorieum från och med den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2017.

Direktören Sten Tegnér, IX Svea, förlängt förordnande som ledamot i Drätseldirektorium från och med den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2017.

Bankjuristen Anders Jarn, VIII Svea, som sekreterare i Drätseldirektorium från och med den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2017.

Barmhärtighetsdirektorium Förordnanden Bankdirektören Dick Mannestig, X Svea, förlängt förordnande som sekreterare i Barmhärtighetsdirektorium från den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2012.

Komministern Harald Gustafsson, X SPL, som ledamot i Barmhärtighetsdirektorium från den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2017.

Utbildningsdirektorium Entledigande Filosofie magistern Gösta Sandell, X Svea, som museiföreståndare vid Ordens museum från och med den 1 januari 2012.

Förordnande Läraren Claes-Göran Strömberg, X ÖPL, som ledamot och sekreterare i Utbildningsdirektorium från den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2017.

Stora Landslogen Entledigande Amanuensen Tom C Bergroth, R&K, som Ordens stormarskalk från och med den 31 december 2011.

Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff Entlediganden Avdelningsdirektören Johan Wijnbladh, X MNPL OHT PBF, och docenten Karl-Erik Olsson, X SPL, som arbetande ledamöter i Forskningslogen från och med den 19 november 2011.

Förordnande Professorn Mihailo Vukas, IX GPL, som arbetande ledamot i Forskningslogen från och med den 19 november 2011 och tills vidare.

Svea Provinsialloge

Förordnande Civilingenjören Göte Gabrielsson, X SPL, förlängt förordnande som ledamot i informationsdirektorium från den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2014.

Förordnanden Systemarkitekten Mikael Fredriksson, IX Svea, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Stenbocken i Uppsala från och med den 1 april 2012 till och med den 31 mars2018.

Försäljningschefen Leif Jilsmo, X Svea, som Ordförande i Kapitelbrödraföreningen Hertig Carl i Västerås från och med den 23 april 2012 till och med den 22 april 2018.

Planeringsdirektorium

Skånska Provinsiallogen

Informationsdirektorium

Förordnande Civilekonomen Anders Ekman, IX GPL, som ledamot i Planeringsdirektorium från den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2016.

Frimuraren

Entlediganden Kyrkoherden Christer Löfqvist, X SPL, som Ordförande i Eslövs Frimurareförening i Eslöv från och med den 30 september 2012.

Personalchefen Gösta Sandgren, X SPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Kronoberg i Växjö från och med den 24 augusti 2012.

Förordnanden Prosten Per Arne Joelsson, X SPL, förlängt förordnande som Ordförande i Frimurareföreningen EOS i Lund från och med den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2012.

Civilingenjören Patrik Sundström, IX SPL, som Ordförande i Brödraföreningen Gothungia från och med den 1 maj 2012 till och med den 30 april 2018.

Göta Provinsialloge Förordnanden Kyrkoherden Peter Bratthammar, X GPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Elisabeth i Göteborg från och med den 4 februari 2012 till och med den 3 februari 2018.

Konsuln Stephan Bergman, VIII GPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Astræa från och med den 3 mars 2012 till och med den 2 mars 2018.

Östgöta Provinsialloge Ändrad arbetsinriktning Brödraföreningen IIIxIII i Motala arbetar från och med den 10 december 2011 i graderna IV-V och VI som en följd av S:t Johanneslogen De Tre Ljusens invigning i Motala.

Entlediganden Lantbrukaren Hans Tevell, X ÖPL, som Ordförande i Brödraföreningen IIIxIII i Motala från och med den 9 december 2011.

Läraren Claes-Göran Strömberg, X ÖPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Den Gyllene Gripen i Linköping från och med den 10 april 2012.

Kammarrättsrådet Lars Stridbeck, X ÖPL, som Ordförande Mästare i S:t Andreaslogen Magnus Ladulås i Jönköping från och med den 5 mars 2012.

61

Förordnanden Byggnadsingenjören Bertil Siltberg, IX ÖPL, som Ordförande i Brödraföreningen IIIxIII i Motala från och med den 5 mars 2012 till och med den 4 mars 2018.

Projektledaren Jonas Ekeroth, X ÖPL, som Ordförande Mästare i S:t Andreaslogen Magnus Ladulås i Jönköping från och med den 6 mars 2012 till och med den 5 mars 2018. Överstelöjtnanten Torbjörn Boström, IX ÖPL, som Ordförande Mästare i S:t Andreaslogen Den Gyllene Gripen i Linköping från och med den 11 april 2012 till och med den 10 april 2018.

Värmländska Provinsiallogen Förordnanden Bankdirektören Åke Lindell, R&K, förlängt förordnande som Provinsialmästare i Värmländska Provinsiallogen från och med den 1 februari 2012 till och med den 30 mars 2012.

IT-direktören Bo Ryderfelt, X VPL,

som Provinsialmästare i Värmländska Provinsiallogen från och med den 31 mars 2012 till och med den 30 mars 2018.

Bankkamreren Lennart Runström, X VPL, som Ordförande i Brödraföreningen Caritas i Åmål från och med den 1 april 2012 till och med den 31 mars 2018.

Stor Capitlet i Finland Förordnanden Ekonomiemagistern Sven Mattsson, X SCF, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen S:t Henrik i Åbo i Finland från och med den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2017.

Teknologielicentiaten Johan Karjaluoto, X SCF, som Ordförande Mästare i S:t Andreaslogen Henrik Tavast i Jakobstad i Finland från och med den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2017.

Våraktiviteter den 17 mars kl 15.00 genomför Svenska Frimurare Orden sin Högtidsdag i Stora Landslogens regi i Grad VIII i Riddarsalen i Stamhuset.

Platserna skall vara intagna kl 14.40.

Anmälan kan endast göras genom inbetalning till Plusgiro 516625-1 av kostnad för högtidsmåltid kr 525:eller högtidsmåltid och vickning kr 625:- Ange HD 2012 samt namn och grad.

Inbetalning från utlandet kan ske i SEK, IBAN:SE74950 0009 9604 2051 66251, BIC/SWIFT :NDEASESS Inbetalning skall ske före den 2 mars 2012. Frågor besvaras av Storceremonimästaren på e-post: scm@ frimurarorden.se eller på mobiltelefon 073-740 23 00.

Antalet platser är begränsat till 250.

Klädsel: Högtidsdräkt.

62

Mellersta Norrlands Provinsialloge Entledigande Kyrkoherden Börje Viklander, X MNPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Arcturus i Östersund från och med den 1 juli 2012.

Förordnande

Majoren Sten-Olof Eriksson, X MNPL, som Förste Deputerad Provinsialmästare i Mellersta Norrlands Provinsialloge från och med den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2017.

Utrikes ärenden Upprättande av vänskapliga förbindelser med främmande frimurarorganisationer Ordens Stormästare har beslutat om upprättande av vänskapliga förbindelser med Grande Loja Maconica do Estado do Espirito Santo, Brasilien, och Grand Lodge of Moldavia.

Hjälp!

den 18 mars samlas Riddare & kommendörer med Röda Korset för att välja ny stormästare.

Enligt OAL Fjärde kapitlet 6 § Utses Stormästaren genom val av och bland Stora Landslogens medlemmar.

Eftersom vår Stormästare Anders Fahlman fyller 75 år i vår får han inte ha kvar sitt ämbete utan nedlägger det den 10 maj. den 11 maj kl 14.00 kommer den nye Stormästaren att installera sig, en ovanlig och mycket stor högtid.

Reservera dagen redan nu. Hur anmälan om deltagande skall gå till kommer anvisningar senare i vår.

Tidningen nr 4 2010 med Lill Lindfors på omslaget har gått åt som smör i solsken. Redaktionen behöver några ex till arkivet. Därför hoppas vi på hjälp från enheternas sekreterare.

Skicka tillbaka om ni har några kvar.

Kjell Mazetti, Almstagatan 12, 602 16 Norrköping. text: kjell mazetti

Frimuraren

Äras den som äras bör... i förra numret av Frimuraren lyckades tyrkfelsnisse äntligen lura både redaktör och korrekturläsare vilket här med skammens lätta rodnad erkännes och rättas: • Det är naturligtvis inte simmaren Arne utan simmaren Björn med efternamnet Borg, obs inte tennisspelaren, som genom en frikostig donation bjuder Norrköpingsbröderna på julbord. Hans sköld lyser mot bröderna ovanför biblioteksdörren.

• I artikeln om SJL S:t Ansgar framgår att min morfar Gösta Reuszner var sista arrendatorn av Igelsta Gård vilket är sakfel.

Min morfar Gösta Reuszner var fram till sin död november 1940 ägare av Igelsta Gård som sedermera förvärvades av Östertälje kommun. Peder

Officiellt organ för Svenska Frimurare Orden.

Nr 1 Årgång 85 ISBN 1651 - 35766 Nästa nummer utkommer v:a 18.

Materialstopp den 2 april 2012.

Chefredaktör: Kjell Mazetti Almstagatan 12 602 16 Norrköping 070-7261931 frimuraren@frimurarorden.se Ansvarig utgivare: Anders Strömberg SLL 070-592 15 23

Westerlund (IX) (dotterson till Gösta Reuszner) uppmärksammade detta.

• Det är INTE jag som skrivit texten till artikeln på sid 46-47 (Loge på länk över Atlanten).

Författaren heter Mats Nordlund, hälsar John Fahlnaes.

• I den värderade tidskriften Frimuraren 4:2011 finner jag en artikel om Strindberg och Nils Andersson (s 6). Här göres gällande att Nils Andersson var en ”bondson från skånska Tofterup.” Den initierade läsaren vet givetvis att Andersson kommer från Hofterup, allt sedan medeltiden annexförsamling till Barsebäck. På kyrkogården i Hofterup vilar de jordiska resterna av riksspelmannen Andersson under en gravsten designad och huggen av Carl

Redaktionskommitté: Kjell Mazetti, Ordförande John Fahlnaes, GPL Pierre Dunbar, SVEA Björn Federley, SCF Bo Pettersson, VPL Rolf Prag SPL Lars Klingström ÖPL Björn A Strömberg, SVEA Patrik Andersson ÖNPL Annonser: Pierre Dunbar 08 - 571 41 411 pierre@dunbar.se Björn A Strömberg 08 - 661 24 08 bjorn.stromberg@gmail.com Annonsmaterial skickas till: Pierre Dunbar Ripvägen 2 Strömma 139 41 Värmdö pierre@dunbar.se

Milles. Illa åtgången av tidens tand restes en replik i granit år 2001 huggen av stenmästare Mats Johansson, Dalby och bekostad av Hofterups församling. Varje höst hålles en spelmansstämma i Hofterup varvid minnet av socknens store son omhuldas. Med broderliga hälsningar Håkan Eilert, kyrkoherde em. i Hofterup.

Med förhoppning om att detta nummer innehåller färre fel tackar jag för uppmärksamheten.

Kjell Mazetti Chefredaktör

Prenumeration: Helår 250:- Utland 300:Lösnummer 70:PG SFMO 34 40 -5 Tryck: Trydells Tryckeri Box 68 312 21 Laholm Upplaga 16 000 ex, 4 ggr/år Hemsida: www.frimurarorden.se För adressändring - kontakta din loge.

Från och med nästa nummer Chefredaktör: Lars Billström Allégatan 74 694 30 Hallsberg 0582-168 10 070-592 90 32 frimuraren@frimurarorden.se

Posttidning

B

Returadress Frimuraren Blasieholmsgatan 6 111 48 STOCKHOLM

4

Placera utan att äventyra dina pengar

Si

St a

m

d ag

Ar

fö

r

s

kö

p

kApiTAlSkyddAde plACeriNGAr 943

Att skysurfa är att kasta sig ur ett flygplan med en bräda under fötterna för att sedan under 60 sekunders fritt fall utföra olika tricks, liknande de som vanliga surfare gör.

kapitalskyddade placeringar tänker vi precis tvärtom. Vi arbetar mer efter principen låg risk, hög avkastning, så att du kan ta vara på marknadens möjligheter utan att äventyra dina pengar.*

När en skysurfare filmas av en annan skysurfare skapar bilderna illusionen av att surfa i luften på samma sätt som när man surfar på vågorna. Fascinerande tycker vi, men när det kommer till våra

Välkommen in till ditt Handelsbankskontor så berättar vi mer om hur du kan spara tryggt, eller läs mer på www.handelsbanken.se/ kapitalskydd

* Finansiellt instruments historiska avkastning är inte en garanti för framtida avkastning. Värdet på finansiella instrument kan både öka och minska och det är inte säkert att du får tillbaka hela det investerade kapitalet.

Handelsbanken har offentliggjort ”Grundprospekt Svenska Handelsbanken AB (publ) (”Handelsbanken”) MTN-, Warrant- och Certifikatprogram” som finns att tillgå på www.handelsbanken.se/prospektochprogram