Strand Hotels tillkomsthistoria

Historia Strand Hotels tillkomsthistoria

Alla som någon gång rundat kvarteret vid Stamhuset ner mot Nybrokajen har knappast kunnat undgå att se huset och hotellet. För dem som undrat över hotellets tillkomst kommer här dess historia.

Text: Ulf Åsén

Strand Hotels invigning den 24 februari olympiaåret 1912 blev startpunkten för vad som sedan lång tid tillbaka kommit att betraktas som ett av de klassiska stockholmshotellen. Men den 24 februari 1912 är även en slutpunkt – en slutpunkt på en utveckling och en process som, om den ses med Frimurarordens ögon, tog sin början nästan 40 år tidigare.

Frimurarna bestämde sig mot mitten av 1870-talet för att flytta från Riddarholmen, där man växt ur Rosenhanska palatset, det vill säga det gamla Stamhuset. Flyttet gick till Bååtska palatset. Den långsmala tomt man förvärvade vid Blasieholmsgatan sträckte sig ända ner till Nybroviken.

Den nya byggnaden

Den plats där så småningom Strand Hotel skulle komma att byggas var då upptagen av en långsträckt byggnad i två våningar. Detta hus var uppfört på 1830-talet av den som då ägde Bååtska palatset – friherren, jorddrotten, företagsledaren och hov

Före Strand. Adelswärds strandhus syns längst till höger i bild.

Strand Hotel efter färdigställandet 1912.

mannen Jan Carl Adelswärd, som hade ord om sig att vara sin tids rikaste svensk. Den nya byggnaden, som ersatte en äldre strandlänga på samma plats, innehöll såväl affärslokaler som bostäder vilka hyrdes ut. Adelswärds strandhus kom att orsaka frimurarna åtskilligt huvudbry sedan de tagit över fastigheten. Frimurarna hade fortsatt att hyra ut lokalerna som bostäder, kontor och affärslokaler. Men byggnaden var nedgången och när vi började närma oss förra sekelskiftet stod det klart att man måste göra någonting för att hålla den räntabel. Länge var man inställd på att renovera och modernisera byggnaden snarare än riva och bygga helt nytt.

Restaurang och kafé

Precis vid sekelskiftet tänkte man sig att bygga om strandhuset till restaurang och kafé. Det gjordes lite skisser på det, men idén verkar ha fastnat i långbänk så det

Ludvig Peterson.

hela rann ut i sanden. Ett annat förslag från 1900-talets allra första år var att göra om det till teater. Det var inte frimurarnas egen idé utan ett förslag som kom från en stockholmsskådespelare. Frimurarna avböjde den samarbetsinviten – i själva verket kan man av de bevarade protokollen se att Frimurarorden inte alls tyckte att det där med teater var något särskilt bra uppslag. Den diskussion teaterförslaget gav upphov till hade dock det goda med sig att frimurarna insåg att något radikalare behövde göras för att lösa problemen med det gamla strandhuset: fullständig ombyggnad eller ett helt nytt hus. Och 1906 fick man dåvarande Stormästarens, det vill säga kung Oscar II:s, godkännande att upprätta ett förslag till en helt ny byggnad.

Strand Hotels arkitekt

Uppdraget att börja förberedelserna för nybyggnationen gavs till en arkitekt som också var frimurare – Ludvig Peterson.

Ludvig Peterson, Strand Hotels arkitekt, föddes 1853 i Frinnaryd i norra Småland i en familj där förfäderna så långt någon mindes varit bönder. Han fick sin arkitektutbildning på KTH (där han senare själv blev lärare en tid) och vid Konstakademien (som han själv blev medlem av 1897). Utbildningen avslutades med en

Robert Dickson.

flera år lång studieresa i början av 1880-talet, bekostad av ett statsstipendium. Han besökte Tyskland, Österrike, Frankrike, Italien och Spanien. Ludvig Peterson var anställd vid Överintendentsämbetet (motsvaras i dag av Statens Fastighetsverk) från 1880 till 1904, då han blev helt och hållet privatpraktiserande arkitekt. Han dog 1931.

Tegel och natursten

1906 var Ludvig Peterson sedan länge en väl etablerad arkitekt, inte minst i Stockholm. Han anlitades ofta av det allmänna, till exempel var han statens kontrollant vid byggandet av nya Operan vid Gustaf Adolfs torg på 1890-talet. Under åren fram till 1910 hade han ritat i storleksordningen 12-15 större byggnader i staden – ett par kända Ludvig Peterson-skapelser är Birger Jarlspassagen och Konstnärshuset på Smålandsgatan. Ett av omdömena om Ludvig Petersons byggnader betonar att ”[de] präglas av en förnäm behandling av tegel och natursten samt av romantiskt pittoreska stämningsvärden”, något som väl i högsta grad får sägas stämma in på såväl Konstnärshuset som Höganäsmagasinet och Strand Hotel.

Det definitiva beslutet att bygga ett nytt hus som skulle bli hotell togs av Fri

murarordens ledning i april 1909. Drätseldirektorium – det vill säga Frimurarordens centrala ekonomiavdelning – som var den enhet som närmast ansvarade för beredningen av frågan, hade fått ny ordförande i början av det året – Stockholms överståthållare Robert Dickson, frimurare sedan 1867. Han var en av den oscarianska erans främsta ämbetsmän och politiker. När han 1902 blev överståthållare hade han redan varit landshövding i ett par län.

Röstades ner

Robert Dickson delade uppfattningen att det skulle byggas nytt. Men inte ett hotell utan ett hyreshus. I direktoriets protokoll från det avgörande sammanträdet i slutet av april 1909 finns en lång diktamen intagen, där Robert Dickson redogör för sin syn. Han är tveksam till den ekonomiska bärkraften i ett hotell – ”Huruvida behof av ett hotell för resande i Stockholm förefinnes, torde vara tvifvelaktigt” säger han. Det utomordentligt ovanliga inträffade nu att Robert Dickson röstades ner i sitt eget direktorium! Beslutet blev att det skulle byggas ett hotell.

Mycket dokumentation

Bygget kom igång. Planeringen gick ut på att det nya hotellet skulle invigas före

årsskiftet 1911/12. Av olika anledningar inträffade det dock förseningar, så invigningen fick uppskjutas ett par månader.

I ordensarkivet har vi så mycket dokumentation från bygget bevarad, att den som så vill nästan kan följa hur det framskred dag för dag. Av dagsverkslistorna ser man att arbetsdagarna var långa – och de blev längre ju närmare invigningsdagen man kom: en och annan bland byggnadsarbetarna fick inte ledigt ens under juldagarna 1911. Detta var med andra ord långt före åttatimmarsdagen och femdagarsveckan. Det var även långt före de tekniska hjälpmedlens tid. Transporterna sköttes med häst och kärra. Allt murtegel (1,1 milj tegelstenar) och fasadtegel (105 000 tegel) och all valvsten forslades av en liten armé av flitiga kuskar från kajen till byggtomten. Man fick 2,50 kr per tusen fraktade tegel.

Bar murbruk

Timpenningen för murare och hantlangare understeg fortfarande med god marginal 1 kr – den vanligaste timförtjänsten för de manliga arbetarna på bygget varierade mellan 65 och 55 öre. Men även kvinnor var med och byggde Strand Hotel. De anlitades som så kallade murarsmäckor – så kallades de kvinnor som bar murbruk åt murarna. Timlönen för kvinnorna höll sig mellan 40 och 35 öre.

Ännu medan byggnationen pågick inleddes förhandlingarna mellan Frimurarorden och hotellentreprenören. Utkasten till avtal finns bevarade i frimurarnas arkiv och man kan följa lite hur diskussionerna fördes. Det första kontraktet skulle löpa på 10 år och här reglerades allt från årshyran till omfattningen av den renhållning hotellbolaget skulle vara förpliktad utföra. Bestämmelserna för vilka lokaler frimurarna skulle kunna disponera, och på vilka villkor detta skulle ske, var mycket precisa, liksom paragraferna som slog fast vad som skulle ingå i de måltider hotellets kök skulle servera frimurarlogerna och vad mat och dryck skulle få kosta.

En sevärdhet

Intresset för själva hotellbyggnaden var stort bland allmänheten. Innan huset ännu var helt färdigt kommenterades det i tidningarna – och då inte minst det torn som Ludvig Peterson försett sin skapelse med. Om just tornet skrev till exempel Svenska Dagbladet 1911: ”Här har Stockholm fått en sevärdhet som säkerligen kommer att uppmärksammas af såväl stockholmare själva som af alla tillresande främlingar.”.

Genom goda insatser på alla händer stod Strand Hotel färdigbyggt och inflyttningsklart några veckor in på olympiaåret

1912. Klockan fem på eftermiddagen den 24 februari kunde kung Gustaf V, sedan tronskiftet 1907 Frimurarordens stormästare, förrätta invigningen genom att som sed är klippa det blå-gula bandet. Landets huvudstad hade fått ett nytt storhotell, även om läget långt borta från Stockholms centralstation – järnvägsstationerna var ju den tidens kommunikationsknutpunkter – beredde kommentatorerna bekymmer. En tidning uttalade sig lite oroligt på följande sätt: ”Huruvida det är klokt att förlägga ett hotell och restaurang på en så för ändamålet aflägsen plats får framtiden utvisa”.

Stor bankett

Det har framtiden minst sagt också gjort, eftersom Strand Hotel idag är ett av Stockholms mest centrala hotell. Men det är en annan historia.

Det kan tilläggas att arkitekten Ludvig Peterson åren kring 1910 togs i anspråk av frimurarna inte enbart för Strand Hotel. Han var inblandad även i byggandet av den så kallade bankettsalen i Stamhuset. Bankettsalen stod helt färdig först 1913, men den kan sägas ha invigts redan sommaren 1912, då samtliga fotbollsspelare som deltog i olympiaden höll stor bankett där.

Och som om hotellet och bankettsalen inte räckte var Ludvig Peterson också med i skapandet av det äldreboende – Lidingöhemmet – som frimurarna uppförde ute på Lidingö samtidigt med att Strand Hotel byggdes.

Rita för frimurarna

I historien om det av Ludvig Peterson ritade Lidingöhemmet sluter sig en märklig cirkel. Byggnadskomplexet var i frimurarnas ägo fram till början av 1980-talet, då det såldes – alltså ungefär vid den tidpunkt då Orden även avhände sig Strand Hotel. De pengar försäljningen av Lidingöhemmet inbringade blev grundplåten i en stiftelse – som i dagligt tal kallas Frimurarestiftelsen – och den stiftelsen var sedan med och finansierade de Orden närstående stiftelsernas återköp av Strand Hotel-fastigheten under år 2011.

Man får nästan en känsla av att Ludvig Peterson från sin arkitekthimmel hållit ett vakande öga över skeendena och sett till att åtminstone ett av de hus han ritat för frimurarna också skall stanna i deras ägo. X