Frimuraren nummer 3 2009 by Svenska Frimurare Orden

Tidskrift fรถr Svenska Frimurare Orden Nr 3 2009

Frimurare griper in i katastrofer

10 000 blir direkt

11 000

+ värdeförändring Investera minst 10 000 i fonderna Global Growth Fund* eller

European Fund* Och Du får en X-tra bonusinsättning på 10%

Erbjudandet gäller om Du gör Din investering senast 30 Oktober 2009 Du får samma bonus på 10% om Du startar ett månadssparande med minst 1 000 per månad Bonusen gäller för max engångsinsättning om SEK 100 000 eller månadssparande om max SEK 10 000/mån i 12 månader och under förutsättning att Du har kvar Ditt sparande under minst 12 månader och görs via depå hos oss

Mer information och hur Du enklast startar Ditt sparande får Du genom att kontakta oss via info@investerum.se eller på telefon 08-522 98 450

www.investerum.se *Fondernas exakta namn är Danske FOF Global Growth resp Danske FOF European Fund. Fullständig information finns på www.investerum.se . Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. Framtida avkastning kommer bla att bero på marknadens utveckling, förvaltarnas skicklighet, fondens risk mm. Avkastningen kan bli negativ till följd av kursnedgångar

Tidevarv komma, tidevarv försvinna

rstidsväxlingarna och kanske alldeles särskilt övergången från sommar till höst påminner oss ofrånkomligt om att ingenting står stilla, att allt förändras. Så också livet. Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Släkten följa släktens gång som det sjungs i en av våra mest älskade Psalmer ”Härlig är Jorden” PS 297, som ju brukar betecknas som en pilgrimspsalm. Förr eller senare står var och en av oss vid livets slut och vi skall bryta upp och gå vidare från denna tillvaro. Denna dimension utgör en av livets stora frågor som sysselsätter oss i tankarna då och då och utgör också en av de ämnen som berörs inom frimureriet på olika sätt.

Medvetenheten om livets korthet påminner oss ständigt om att det är nu som vi formar oss själva. Vår stund på jorden är nu. Det är nu som arbetet skall utföras – inte i morgon! För någon tid sedan hörde jag några frimurare tala om att de skulle deltaga i en begravning av en bortgången broder och man var djupt engagerad i den yttre formen för frimurarlogens medverkan vid själva jordfästningen. Medkänslan och engagemanget var inte att ta miste på men samtalet kom att kretsa mest kring detaljerna vid det enskilda tillfället. Det finns i detta sammanhang skäl att understryka vad som sades vid det Åkerrén- seminarium som

barmhärtighetsdirektoriet genomförde i våras på temat ”Den sista tjänsten.” Teol Dr Jarl Jergmar, OHP, framhöll vid det tillfället att i Ordens Allmänna Lagar eller andra officiella dokument finns inget särskilt nämnt om begravning ur frimurerisk synpunkt. Det är helt i sin ordning att det är så. Det är ingen lucka vi skall täppa till. Den kristna tron ligger som en grundsten för vårt arbete. Kyrkan har sin uppgift, som vi inte skall fylla. Vi har vår och fungerar därför inte på samma sätt som kyrkan. Vi har därför, som alla vet, inga ritualer för begravningar. Den kanske allra viktigaste uppgiften för oss frimureriskt vid en broders bortgång är att räcka handen till hjälp och vara till stöd för den eller dem vår broder lämnar efter sig. Att lindra och trösta den efterlevande och varandra i saknaden Att ta kontakt och räcka den ensamme hjälp och stöd i ensamheten. Att höra av oss och trösta i sorgen men också längre fram i tiden i vardagen och ensamheten. Det är den främsta hyllning vi kan ge en borgången broder. Men givetvis gäller också nu som då att man alltid skall ge sig tid att följa en vän till graven och den sista vilan. Men den stunden är alltid så kort. Det är i det längre perspektivet som vår hjälp och vårt stöd betyder så oändligt mycket. Linköping i augusti

Anders Fahlman, OSM Frimuraren

POPULÄRA FADDERGÅVOR • SVENSKTILLVERKADE KVALITETSPRODUKTER FÖR FRIMURARE

Frimurarbutiken www.frimurarbutiken.se Missa inte våra förMånliga paketpriser. gå in på vår hemsida och läs mer.

paketpris paket: Plånbok och regalieväska (32 x 20 cm): Spara 105 kronor!

paketpris: 750 kr inkl moms & frakt

fler produkter på www.frimurarbutike n.se

fler väskor på hemsidan Rymlig regalieväska i skinn (32 x 20 cm).

490 kr inkl moms & frakt

Portfölj i exklusivt skinn med vadderat fack for PC.

Välj mellan två stämplar:

2 780 kr inkl moms & frakt

(Antingen i guld eller i skinnets färg)

HanDla på nÄtet På vår hemsida gör du din beställning. Där väljer du också

sUCCÉ

Skinnmapp I A4 eller A5 med flera praktiska fack på insidan. POPULÄR BLAND TALMÄN!

Plånbok i skinn med plats för 18 kort.

Båtvimpel i polyester. Ge dig tillkänna för bröderna i skärgården!

795 kr inkl moms & frakt

365 kr inkl moms & frakt

350 kr inkl moms & frakt

vilken text eller vilka märken du vill ha på din produkt.

klas eriksson I, mikael lindfors I, klas-göran lundberg I, peter trygg VIII

Engagemang och omtanke Vi på Fonus Öst är stolta över våra 60 år i branschen. I decennier har vi erbjudit våra kunder en värdig och personlig begravning. Och vi har lyckats – idag är vi den ledande begravningsbyrån, verksamma i hela Östergötland. Vi är också stolta över att få vara en del av ett aktivt Frimurarsamhälle i Östergötland, där vi ingår i S:t Johannes logen S:t Jacob i Linköping.

Drottninggatan 50 • Linköping • 013 - 12 47 04 www.fonusost.se

Frimuraren

Innehåll

Debatten som dog! Officiell tidskrift för Svenska Frimurare Orden

Nr 3 Årgång 81 ISBN 1651 - 35766 Nästa nummer utkommer vecka 49 Redaktionellt material senast 26/10 Annonser senast 2/11. För insänt, ej beställt material, ansvaras ej. Chefredaktör Kjell Mazetti. 070 - 726 19 31 Almstagatan 12, 602 16 Norrköping frimuraren@frimurarorden.se Ansvarig utgivare Lars von Knorring R&K 036 - 35 15 30 lars.von.knorring@telia.com Redaktionskommitté Kjell Mazetti, ÖPL, Ordförande Anders Carlsson, GPL Pierre Dunbar, SVEA Björn Federley, SCF Lars Pettersson, SPL Bo Pettersson, VPL Lars Sjödin, MNPL Björn A Strömberg, SVEA Patrik Andersson ÖNPL Annonser Pierre Dunbar 08 - 571 41 411 pierre@dunbar.se Björn A Strömberg 08 - 661 24 08 bjorn.stromberg@gmail.com Annonsmaterial skickas till: Pierre Dunbar Ripvägen 2 Strömma 139 41 Värmdö pierre@dunbar.se Prenumeration Helår 250:Utland 300:Lösnummer 70:PG SFMO 34 40 -5 Tryck Trydells Tryckeri Box 68, 312 21 Laholm Upplaga 16 500 ex, 4 ggr/år Hemsida www.frimurarorden.se För adressändring - kontakta den loge Du tillhör. Frimuraren

I förra numret av Frimuraren kunde Du läsa ett reportage från Barmhärtighetsdirektoriets seminarium om begravningar av frimurare. Dessvärre lyckades man maskera huvudfrågan med olika funderingar kring ritual och tradition vid begravningsgudstjänsterna. Så det var inte många som lyfte fram de efterlevandes situation. Vem tar hand om sorgehuset? Vem hjälper änkan eller barnen med att ta hand om det frimureriska? Jag förstod redan tidigt att detta var hett stoff. Telefonsamtal med kommentarer som till stor del gick ut på att mota Olle (Liemannen) i grind. Det var som en illustration till transplantationsmyndighetens broschyr ”Om du dör”. En enda formulerade sina tankar i ett mail till Frimuraren. De andra tiger stilla: Om döden talar vi inte... Men kära bröder - Det handlar inte om Om - det handlar om När! Döden är det enda säkra i livet! Jag frågade flera sörjande som jag mött om jag fick intervjua dem men den enda som hade modet var Inga Thörn. Läs om hennes sorg och bekymmer med vad hennes respekt för maken Agnes frimureriska intresse kräver. Snart skall stenhuggaren få besked om frimurarkorsets korrekta utseende som det sista viktiga i Agnes liv Vilken omsorg visar Du dina efterlevande? Vad kommer det att stå om dig i minnesrunan? Vem bestämmer hur din kvarlåtenskap skall användas? Sådana frågor lyckades inte tränga upp till ytan vid seminariet, men här i Frimuraren är de tillåtna. Välkommen med dina kommentarer och erfarenheter. Ring eller skriv. Är Du tillräckligt modig kan du skicka ett A4 kuvert med dubbelt porto så skickar jag mitt förslag ” Ske alltså en frimurares sista önskemål” till dig .

Ensam i sorg Inga Thörn berättar.

Sid 6

Historiskt i Torneå 200 år sedan riksdelningen.

Sid 7

40 år blev 50 Mariehamn firade stort.

Sid 10

Konsert i Alandica Historisk revy.

Sid 12

ÖNPL fick ny PM Sid 14 Chrtister Fessé installerade sig. Fulländat jubileum i Luleå Sid 16 Ultima Thule avslutade jubileum. MC-åkande frimurare träffas Sid 18 Förbrödning över gränser. Sommarträff i SPL Sedvanlig träff på Söderslätt.

Sid 19

VPL pilgrimsvandrade Målet Hamar nåddes.

Sid 20

Midnattsloge i Övik Surströmming på menyn.

Sid 21

Stormästarmöte i Visby Nordiska OSM träffades.

Sid 22

Nya 1700-tals verk Sten Svensson om nya CD.

Sid 24

Vårkonsert i Göteborg Sid 26 Frimurarquartetten framträdde. Köp en slips - ge bidrag

Sid 28

40 år i samma ämbete

Sid 28

Sonson recepierade

Sid 29

Nytt jubileum i E-tuna

Sid 29

Frimurare i 70 år

Sid 29

I Världsfurstens harem Sid 30 Bok anmäls av Hans Wallmark. Under Fyra Sekel Sid 31 Olof P Berg har läst bok om Göteborg. Franskt Höggradsfrimureri Ulf Lindgren beskriver.

Sid 32

Frimuraremotiv på brevet

Sid 33

Plikt och rättighet Sid 35 Rune Carlsson reder ut begrepp. Debattsidor Från Ordens kansli

Sid 38 - 41 Sid 42

Kjell Mazetti Präst och Chefredaktör 5

Ensam i sorgen och mörkret Efter bara ett par år blev Agne frimurare och medlem i Brödraföreningen Veritas, i dag deputationsloge. Hans karriär var spikrak, hans musikaliska kunnande spred glädje och stämning och 1980 fick han grad VIII som medlem i ÖPL. -Han var så glad över de nya banden, berättar Inga med ett leende, Inga Thörn berättar livfullt om sina bekymmer när hon blev ensam och jag förstod att han tyckte mycket kvar efter makens bortgång. om att gå till FriDagen före julafton 2008 lade Agne murarna. Men på senare år blev det inte så ofta. De han brukade träffa finns Thörn ner sina jordiska verktyg efter ju inte längre i livet och då kanske ornågra månaders kamp mot en obeveklig ken inte infinner sig riktigt. sjukdom. Livskamraten sedan nästan 60 Agne Thörn hade haft ett spännande år, Inga, blev ställd ensam och kunde tack och omväxlande liv. Han hade arbetat inom Polisen och Kronofogdemyndigvare stöd från präst och diakonissa klara heten och upplevt både hemska och både de stora familjehelgerna och tiden dramatiska händelser. Ett par av hans fram till begravningen. Närmaste anhöassistenter blev mördade när de skulle riga var en syster och bror på några mils lämna över en indrivning och det var avstånd. Ett av de verkligt stora bekymren hon hade var: Vem skall jag lämna frimurarsakerna till?

ett självmord i Lönneberga som Agne deltog i arbetet kring. Kanske hade han stöd i Frimureriet vid sådana tillfällen. Hade ni samtalat om vad som kan hända om en av er dör? frågar jag Inga. -Nej - det enda var att vi skulle jordbegravas här i Värnamo. Kan Du tänka dig att Agne fick en grav alldeles nära vår sons! utbrister Inga, och verkar nöjd. Det är så vackert där uppe, och om jag genar över Församlingshemmet, där vi hade minnesstund, är det bara en kort promenad hit till bostaden. -Men visst hade jag frågor - och ingen att ställa dem till, säger hon. Det var frimurare på begravningen och det kändes bra att de ställde sig runt kistan, men just då orkade jag inte fråga. Jag var helt slut helt enkelt. När vi står vid graven ännu bara utsmyckad med ett enkelt kors med Agnes namn frågar jag om jag får skriva om henne och hur hon upplevt sin sorg och saknad. Jag lovar också att skicka ett papper som beskriver hur frimurarkorset skall se ut som hon kan lämna till stenhuggaren, för ett frimurarkors det skall Agne ha på sitt sista vilorum.

Text och bild: Kjell Mazetti

ej - jag fick inte reda på någotberättar Inga när jag träffar henne halvåret efter den stora förlusten. Jag är inte nyfiken och sedan respekterade jag min Agne och förstod att han hade fått så mycket gott ut av engagemanget inom frimureriet? Men visst hade jag frågor och har fortfarande. Kan han få ett frimurarkors på gravstenen är en av de fortfarande obesvarade frågorna. Inga och Arne Thörn flyttade till Värnamo redan 1951 och gifte sig när de fått bostad. Dessvärre fick de inte behålla sonen mer än ett par år och sedan dess har det varit ett oskiljaktigt par.

Här - bara några meter från den tvåårige sonens grav vilar Agne Thörn efter ett gott fullgjort vinkelrätt arbete. Här skall stenen stå prydd med ett frimurarkors. Frimuraren

Historisk måltidsloge i Torneå ”Riksdelningen” 1809 uppmärksammades på många olika sätt under 2009. Så också inom Svenska Frimurare Orden, i synnerhet som vi har en god anledning till det. I Torneå högtidlighöll S:t Johannes Logen S:t Augustin 200 års minnet av den unika Brödramåltiden den 28 januari 1809.

Bakgrund Efter ”Oravais blodiga dag”, slöts ”konventionen i Olkijoki” den 19 november 1808 av generalerna Carl Johan Adlercreutz och Nikolai Kamenskij enligt vilken den svenska hären skulle utrymma Finland söder om Kemi älv. Konventionen godkändes dagen efter av den ryske överbefälhavaren Fredrik Wilhelm von Buxhovden. Vapenvila rådde och den av sjukdomar, hunger och umbäranden sargade svenska armén gick i vinterläger med Torneå som huvudort. Det var i huvudsak de finska soldaterna som kunde härbärgeras i småstaden Torneå och överbefälhavaren generalen Karl Natanael af Klercker lät därför de svenska soldaterna gå hem. Även artilleriet och kavalleriet tog sig till Umeå. I ledningen för den svensk-finska armén ingick ett antal bröder ur S:t Johanneslogen S:t Augustin i Helsingfors. På initiativ av general af Klercker samlades ”de härvarande bröderna” – 14

Tidningsklippet berättar att man julen 1808 dog i diarré bland stallgolvens strö.

stycken – på logens dåtida högtidsdag, Carl dagen, den 28 januari 1809 till en brödramåltid. På plats fanns bl a S:t Augustins dåvarande Ordförande Mästare överste Axel Gabriel Leijonhufvud, generalerna Johan Fredrik Aminoff och Johan August Sandels. Man utbringade sedvanliga skålar och gjorde också ett ”sammanskått för de wärst blesserade soldater, vilka därigenom blifvit oförmögne till vidare krigstjenst”. Detta var den sista i Finland protokollförda sammankomsten före riksdelningen och uppehållet i logeverksamheten ända till år 1923. Detta var samtidigt också den första frimureriska sammankomsten på dessa nordliga breddgrader. Den första logen på dessa breddgrader, i Luleå, S:t Johanneslogen Ultima Thule, instituerades först 100 år efteråt, år 1909.

De vita korsen påminner om hur finskt blod färgat snön röd under att antal krigsvintrar. Frimuraren

Besöket i Torneå Idén att ihågkomma denna brödramåltid väcktes av Ove Bucht i Luleå, som redan vid årsskiftet 2007/2008 förhörde sig om S:t Augustins intresse. Efter diskussioner och visat intresse också bland våra finska bröder i norr beslöts att arrangera en gemensam måltidsloge, till minne av måtidslogen den 28 januari 1809, öppen för bröder både från Svenska Frimurare Orden och vårt finska brodersystem. Man valde också den rätta dagen trots att den 28 januari 2009 var en onsdag, vilket givetvis försvårade möjligheterna för bröder arbetande i förvärvslivet att delta i logen. Trots detta anmälde sig drygt 80 bröder av vilka 71 infann sig. Dagen inleddes med gudstjänst i Torneå gamla träkyrka tillägnad drottning Hedvig Eleonora. På äkta Tornedalsvis sköttes liturgin förtjänstfullt på båda språken av kyrkoherdarna Ari Juntunen från Torneå och Kimmo Sulila från Haparanda. Psalmerna, ackompanjerade av organisten Maria Korts från Estland, sjöngs samtidigt på båda språken. I sin predikan framhöll kyrkoherde Sulila fredens budskap och konstaterade att Tornedalen efter 1808-1809 års krig haft 200 år av fred och därigenom är världens fredligaste gränsområde. Efter lunch på Torneå Stadshotell följde en guidad rundtur i Torneå/Haparanda och man kunde konstatera att här är gränsen mellan Sverige och Finland ett i högsta grad relativt begrepp. Rundturen avslutades med ett besök i Aines museum.  7

till måltidsloge i Torneå generalmajor Johan Fredrik Aminoff Stadshotells restaurang. till Torneå för att överta befälet av trupCM Jari Johansson hälsa- perna. På grund av sjukdom blev det de gästerna välkomna. inte så, men han deltog dock i måltiden OM Timo Dahl uttryckte den 28 januari 1809 och fick sedermera i sitt tal sin uppskattning också ta hand om den återvändande häav det goda samarbete ren. Hans sonsons sonson Ilkka Aarnio som rått mellan logen (Aminoff ) från Pohjanloosi n:o 95 beTorna N:o 62 , S:t Johan- rättade om detta och general Aminoffs nes Logen Ultima Thule centrala roll under storfurstendömets och S:t Johannes Logen första årtionden. ADM i den Skottska S:t Augustin. Han konsta- S:t Andreas Logen Phoenix, Rolf Stolts terade att dagens minnes- farmors farfars far Johan Johansson loge mera bör fokusera på hur djupt frimureriets rötter ligKyrkoherdarna Kimmo Sulila från Haparanda och Ari Junger i Finlands tunen från Torneå ledde den tvåspråkiga gudstjänsten. och Sveriges geI museets auditorium fick deltagarna mensamma hislyssna till ett föredrag om 1808-1809 toria än på de tragiska hänårs krig av fil.dr hc Olof Hederyd, byg- delser som timade för 200 år dens son bosatt i Vuono by på svenska sedan. OM Timo Dahl besidan. Han redogjorde för de fruktans- rörde också de tragiska förvärda fasor och umbäranden som de hållanden som rådde på orten svensk-finska trupperna fick utstå i kri- 1809 samt noterade att barmgets slutskede. Hungern var en ständig härtigheten inte skulle glömföljeslagare, utrustningen eländig, det mas bort och att medlen från fanns inte kläder för de temperaturer dagens insamling skulle gå Tre ättlingar till de första måltidsgästerna. Ilkka ner mot -30°C, inkvarteringarna var till lokala barn och ungdo- Aarnio ( Aminoff) och Rolf Stolt ättling till soldat nr överfulla, olidliga, dysenteri och andra mar genom SOS-barnbyn i 95 Johansson Stolt flankerar Timo Dahl OM i S:t Augustin. sjukdomar grasserade. Övertorneå. På plats fanns också ättMåltidslogen lingar till dem som var med för 200 Stolt, med soldatnummer 95 befann sig Efter en kort tids vila samlades bröderna år sedan. Den 6 januari 1809 anlände också efter flera års krigande bland de hjältar som här kämpade mot hunger och köld. Till stämningen bidrog mycket Kaj Ekman och Peter Achrén med musik respektive sång. Sibelius’ Korsspindeln lämnade ingen oberörd. Avslutningsvis kan man bara konstatera det som Svenska Akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl sade i sitt tal i Stockholm vid invigningen av Märkesåret 1809 den 15.1.2009: ”Av två halvstora, inbördes fientliga makter blev fyra små, som visat sig kunna hålla sams”.

Till åminnelse av en annan brödramåltid i en annan tidsanda och med andra framtidsutsikter samlades man återigen i Torneå på Carl-dagen 28 januari 2008. 8

Text: Björn Federley / Ove Bucht Bilder: Tehro Mäkimatti Frimuraren

Nu har vi verkat i mer än 250 år, det ger god erfarenhet inför framtiden Frimurarebröder inrättade det första barnhuset år 1753 i Stockholm. Verksamheten växte och utvecklades och fram till 1940 hade över 12 000 barn fått omvårdnad och utbildning. Samhällets växande resurser möjliggjorde att barnhusverksamheten kunde avvecklas och den 20 december 1940 grundades stiftelsen. I dag omfattar verksamheten en aktiv kapitalförvaltning i värdepapper och fastigheter som tillsammans med donationer och bidrag möjliggör stiftelsens betydelsefulla stöd till forskning kring barn- och ungdomssjukdomar samt till organisationer som arbetar för behövande barn och ungdomar. Stiftelsen kunde under år 2008 dela ut 12 miljoner kronor, varav till pediatrisk forskning 6 miljoner kronor. Stiftelsen är därmed en av de allra största enskilda bidragsgivarna till pediatrisk forskning i Stockholm. Bidragen till olika organisationer uppgick till ca 6 mkr. Större bidrag har lämnats till Ersta Flickhem/Ersta Vändpunkten, ECPAT Sverige, Barnens Rätt i Samhället (BRIS), Föräldraföreningen mot Narkotika samt Mötesplats/ENTER inom Stockholms Stadsmission med flera organisationer. Den uppskatGlada stipendiater, Anna Bosrup, Annika Nelson med sonen David 3 månader samt tade clownverksamheten vid Max Winerdal, får sina diplom ur Drottningens hand. Barnens Sjukhus i Huddinge samt vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus stöds också av stiftelsen sedan många år. Stiftelsen driver i samarbete med Stockholms skolförvaltning Kedjeboskolan söder om Fagersta och har ett långsiktigt engagemang i Hamregårdens pojk- och flickby utanför Orsa i Dalarna. Stiftelsens filosofi är att bidragen ska utgöra ett långsiktigt stöd och därmed skapa en trygghet för mottagarna i deras forskning och verksamhet. Kontakta oss gärna för information om hur dina medel kan bidra till stiftelsens verksamhet. Stöd genom en gåva till bankgiro 5778-0272.

STIFTELSEN FRIMURARE BARNHUSET I STOCKHOLM Nybrokajen 7, 111 48 Stockholm tel 08-463 37 03 e-post sfbs@frimurarorden.se

40 år blev 50 i Mariehamn Tidigt på hösten år 2007 startade förberedelserna för jubileet i Mariehamn. Bröder fick olika uppgifter att förbereda för firandet av S:t Johannes Logen Ledstjärnans 40-åriga tillvaro. Verksamheten hade startat den 14 september år 1968, då LedS begynte upplysa det åländska frimurarsamhället. Ödet ville dock annorlunda, för några bröder hade gripits av klokhet och kommit på idén att låta 40 bli 50 och i stället fira ett 50-års jubileum till åminnelse av det åländska frimureriets officiella begynnelse.

nvigningen hade gått av stapeln redan den 26 april år 1959. 36 åländska och 33 gästande bröder hade sammanstrålat för att inviga Brödraföreningen Ledstjärnans verksamhet, som hade föregåtts av en livlig aktivitet hos de så kallade ”ålandsbröderna”. När man skulle bestämma sig för ett namn för brödraföreningen, hade man först tänkt sig Kastelholm, men sedan ändrat sig och valt S:t Olof efter Ålands skyddshelgon. Detta namn visade sig redan vara upptaget av en brödraförening i Norrköping. År 1958 fastslog man slutligen namnet ”Brödraföreningen Ledstjärnan”. I dess vapen blev hjorten och S:t Olofs bild kvar och dess valspråk blev ”Vilja, Söka, Finna”. Förberedelserna för 50-års jubileet fortsatte med några flera år på nacken, och brödernas entusiasm lyste i deras anleten. Det var som i Karl-Bertil Jonssons julafton: ”Det putsades, det fejades och det bakades inför julens stora högtid”, ungefärligt citerat. Jubileet skulle pågå i dagarna tre. Jubileumsprogrammet inleddes fredagen den 17 april med en välgörenhetskonsert i det nya kultur- och kongresshuset Alandica, som hade invigts i början av april. Intäkterna från konserten skulle oavkortade gå till kampanjen ”Fri från narkotika på Åland”. Huset var redan upptaget på Brf. LedS:s rik10

Mycket välförtjänt tackade man hela ensemblen efter succén i Alandica, Mariehamn.

tiga invigningsdag, varför man hade tidigarelagt firandet med en vecka. Alla stolar i stora salen, 600 sittplatser, var bokade. Aldrig tidigare hade frimurarna på Åland satsat så stort på en offentlig tillställning för välgörande ändamål. Det var synnerligen glädjande att så många personer ville bistå i kampen mot narkotika. Våra artister var Therese Karlsson sopran, Björn Blomqvist bas, Claes Hedlund tenor (inhoppare i sista stund för Christian Juslin, som insjuknat), Anders Gabriel Sundström på piano och Mathias Kjellgren som pianoackompanjatör och på skådespelaresidan Jan-Erik Berglund, Björn

Geelnard och Robert Liewendahl (även regissör och koreograf ). Som konferencier agerade Gunnar Svahnström kungligt och majestätiskt igenom hela programmet som Carl XIII. Dessutom sjöng den åländska frimurarkören bestående av 17 bröder inklusive dirigenten Tom Björkman 4 sånger. Efter konserten avslutades aftonen med en tvårätters supé i restaurang Indigo. Närmare 120 bröder och damer hade hörsammat denna kallelse. Följande dag skulle fortsätta med golf på banan i Kastelholm, men Kung Bore ville annorlunda, och i stället fortsatte firandet med föredrag av br. Göte Sund-

Det var gott om Riddare & Kommendörer när Ledstjernan inbjöd till jubileum. Frimuraren

berg i Sjöfartsmuseet. Han talade om den åländska sjöfarten och presenterade även själva museet. Föredraget uppskattades mycket av våra gäster, men även av våra egna bröder. Håkan Lindberg gav en kort tillbakablick på arkitekten Sonck och Segelpaviljongen under den därpå följande lunchen, som bestod av härligt stekta strömmingsflundror med mos, lingon och inlagd, färsk gurka. Lördagen hade varit lyckad så här långt. Nu återstod ju självaste högtidsdagen. I god tid före kl. 17.00 började bröderna samlas i Frimurarhuset. Det var ju extra högtidligt nu, eftersom vi hade självaste Ordens Stormästare med följe på besök, men även SCF var rikligt representerat, vilket säkerligen mycket storligen gladde värdarna OM KarlErik Williams och O Lasse Ekelund. När ämbetsmännen installerats, var det dags att uppmärksamma en av våra åländska frimurarebröder, som på ett mycket broderligt och uppoffrande sätt skött om vår fastighet Frimurarhuset på Norra Esplanadgatan 9 A, nämligen br. Helge Engblom. Ur Kapitelmästaren, Patrick Stelwagens hand emottog han Brödraskapets Förtjänstmedalj, S:t Andreaslogen Phoenix förgyllda 200 års medalj (BFM 1977). Där satt den, mycket väl placerad!

Så ser den ut - Brödraskapets förtjänstmedalj. Helge Engblom visar den gärna. Frimuraren

Detta har ni gjort mer än bra! OSM Anders Fahlman tackade för upplevelserna i Mariehamn, gratulerade till uppnådda framgångar och önskade lycka till i framtiden.

Den efterföljande festmåltiden begick man i restaurang Nautical, men före det hann bröderna avnjuta ett gott glas skumvin i refektoriet och gruppera sig för fotografering, innan det var dags att åka buss till restaurangen. Att kvällen blev lång och festlig med alla tal och skålar är ju helt naturligt, men den nedgåenden solen spred ytterligare glans över festligheterna genom Pommerns rigg. Före kaffet och avecen delade brr. Bjarne Karlsson och Rolf Söderback ut 50 års jubileets festskrift till varje broder. Det uppstod ett intensivt bläddrande och läsande, vilket resulterade i många

intressanta påpekanden och kommentarer, väl värda att ta ad notam. Följande dag begicks högmässa med en hel del bröder som aktiva deltagare i gudstjänsten, både som textläsare, ljusbärare och korsbärare. Br. Karl-Erik Nylund var liturg och OHP Jarl Jergmar predikade. Efter gudstjänsten bjöds det uppe i refektoriet på lunch, tillredd av br. Jussi Hallakorpi. 45 personer hade funnit sin väg upp till vederkvickelsens högsäte. Text: Rolf Söderback Bild: Kjell Mazetti

OHT Jarl Jergmar predikade inför en fullsatt kyrka och Karl-Erik Nylund var liturg när man samlades till högmässa i S:t Görans kyrka i Mariehamn på Åland. 11

Framgångshistoria iscensatt Ordet framgång är för många ett tecken på skryt som inte passar vår Orden. Men att frimureriet på snart 300 år har vuxit till en världsvid företeelse med miljontals anhängare kan väl anses vara en framgång. Den bästa gåvan för att fira 50-års minnet av frimureriet på Åland gav Ledstjernan till Föreningen för ett drogfritt Åland. En slutsåld festkonsert med ett program som presenterade bemärkta frimurare ur historien blev både en höjdpunkt i firandet och en rekryteringsmässa för de hundratals i publiken som ännu inte tagit steget in i Orden. Kanske något för firandet av 275 årigt Frimureri i Sverige att ta efter. Här en recension av Rolf Söderback som från sin plats i kören på scen beskriver sina intryck. Programmet inleddes med frimurarkören och Mozarts Laut verkünde. Vi har sjungit den bättre, men det fick duga i all nervositet inför vår största publik någonsin. Upptakten till programin-

ledningen med virrvarret och vimlande av bröder hit och dit på scenen skulle väl föreställa all världslig yra, som sedan övergick i lugnet och sansen inför kvällens begivenheter. Det var min tolkning. OM Karl-Erik Williams kom sedan fram och hälsade välkommen i sitt tal till publiken. Kort relaterade han varför vi var församlade och för vilket ändamål. Under programmets gång visades på en stor duk ovanför scenen bilder med frimurerisk anknytning. Detta hade sammanställts av bröderna. Därefter klämde frimurarkören till med O, Isis und Osiris ur Mozarts Trollflöjten. Den lät genast bättre än den inledande sången. Sedan inträdde Basso Grandissimo, Björn Blomqvist, på scenen och helt enkelt levererade Sarastros aria ur Trollflöjten In diesen heil’gen Hallen. Det var mäktigt. Under tiden hade br. Robert Liewendahl klätt om till Voltaire och framträdde efter br. Björn med en recitation ur Candide: Vi måste odla vår trädgård. Elegans, pomp och ståt!!!

Det var alldeles fullsatt i nybygda vackra konserthuset Alandia i Mariehamn. Överskottet skänktes till en förening mot droger, men den största vinsten torde ha varit den positiva upplevelse som de många icke-frimurarna fick. 12

Gunnar Svahnström spelade kung och fick möta Ålands förste frimurare gestaltad av Björn Blomqvist.

Så snart Voltaire på ett mycket elegant och chosefullt sätt hade evaporerat från scenen, hördes ljuv sång i salen. Publiken vände och vred på sina och andras huvuden för att uppsnappa källan till skönsången. I norra gången, med små, nätta skridande steg, närmade sig Therese Karlsson med Carl Mikael Bellmans Fjäriln vingad. Som en fjäril svävade hon en aning hit och dit fram ned längs gången och upp på scenen för att lika efemärt tona ut och bort i andra ändan av scenen. Synnerligen effektfullt, och 10+ till koreografen! Georg Washington, det amerikanska frimureriets galjonsfigur, gestaltades av br. Björn Geelnard, som högtidligt förkunnade, att alla människor är skapade lika, åtminstone såsom det står i självständighetsförklaringen. Sedan var det basdags igen, då br. Björn Blomqvist framträdde med F. Halevys Si la rigeur et la vengeance och Cardinale de Brognis aria ur La Juive, varefter Therese Karlsson som Marie Antoinette tillsammans med Claes Hedlund som Axel von Fersen d.y. sjöng Allt leder mig till dig och Brindisis Libiamo ne’lieti calici…ur La Traviata av Guiseppe Verdi. Det var vackert av Therese och Claes, speciellt med tanke på att han hoppat in med så kort varsel. Frimuraren

O Mio babbino caro, Laurettas aria ur Gianni Schicci, Donna non vidi mai, Des Grieux’s aria ur Manon Lescaut. Claes Hedlund fortsatte med Sibelius/Wecksells Var det en dröm? Och Therese friskade upp Frederick Loewes I could have danced all night ur My Fair Lady eller Pygmalion, som musiken baserar sig på. Dirigenten Tom Björkman trädde fram som en rymdfarare ur Aniara av Harry Martinsson, och detta skildrades på duken som Bob Aldrin på månen,

varefter Therese avslutade med en aria ur Madame Chrysanthème av A. Messager, Ecoutz, c’est le chant des cigales. Därefter sjöngs Ålänningens sång unisont och pricken över i:et sattes dit av frimurarkören som avslutade med Beethovens Guds lov i naturen. Den gick bra, men vi har sjungit den bättre, men det hjälpte inte nu. Jag tror, att de flesta var nöjda över ha bidragit till att bekämpa narkotikan på Åland och även över att få se vad vi kunde och inte kunde. Text: Rolf Söderback Bild: Kjell Mazetti

Frimurarmusik När S:t Henriks kör övade inför logens 75:års jubileum passade man på att spela in musiken och nu har man gett ut en CD med festmusik och annan logemusik. Intresserade kan maila FMkF harry.dahlstrom@ elisanet.fi eller ringa honom på tel +358400929185 för att få information om innehållet och beställa CD-n som kostar 15 € + porto.

Begravning och Juridik Den spanska reven rev en annan rev... Therese Karlsson gjorde en bejublad insats, här som den sköna Eliza i My Fair Lady.

Före pausen spelade Anders Gabriel Sundström Franz Liszts Ballad nr 2 h-moll så att alla höll andan och efter pausen ett stycke av Edvard Grieg vid namn Tack! Som nedkallade mycket varma applåder. Jag vågar nog säga, att salen var fylld av idel konnässörer denna afton. Therese och Claes spelade upp en scen mellan Eva Topelius och J.A.G. Acke och de sjöngo stycken av Puccini, Frimuraren

Broder Jan Hokkanen IX graden Svea Provinsialloge

Jag hjälper dig med allt inom begravning, gravsten, familjejuridik och försäkring. Välkommen till Sibyllegatan 41 på Östermalm! Tel. 08–709 85 81, privat tel. 073–687 07 19 Jour dygnet runt

Hembesök www.fonus.se • 020-87 00 87

Ny PM i Övre Norrland Att som sörlänning få uppleva den nordligaste provinsen är att ställa många uppfattningar på huvudet. Det är möjligt att den nye PM i ÖNPL, Christer Fessé hade det i tankarna när han på ett underhållande sätt presenterade sitt nya fögderi med fakta som: Det till ytan största men med minst antal bröder, det högsta (Kebenekaise) men också det djupaste (förmodligen en gruvort), det yngsta, SVEA är förståss yngre, men ändå, det mest nordliga, även om de norska gästerna kom norrifrån, osv. Ja egentligen kom vi alla som psalmen beskriver det. De komma från öst och väst, de komma från syd och nord.... och alla kom för att till brädden fylla kapitelsalen i Umeå när den nye provinsialmästaren skulle installera sig.

den av både bröder och förväntningar fyllda Kapitelsalen gjorde den nye PM entré helt enligt ritualen, tillsammans med sina faddrar, företrädaren Lars Nordmark och Storsekreteraren Anders Grafström. Då hade redan alla hälsats välkomna, men kanske speciellt vår Stormästare Anders Fahlman som med sitt ursprung i denna nordliga provins med glädje besökte Umeå igen. Som vanligt i den vackra och intressanta händelse som mottagandet av en ny PM är stod alla medarbetare och ämbetsmän på tåspetsarna för att ge oss alla, både bröder i ÖNPL och tillresta gäster en upplevelse och ett minne för lång tid framöver. Christer Fessé blir den 5:e i ordningen av Provinsialmästare i den enhet som sedan den 1 januari 2008 heter Övre Norrlands Provinsial Loge. Men Övre Norrland består av en tredjedel av Sveriges yta, så det är inget litet fögderi han får styra. Han delar ytan med Biskopen i Luleå, Hans Stiglund vars stift har samma utsträckning och som benämnes: En bra bit av Sverige. En bra bit att tillryggalägga har också 14

OSM Anders Fahlman, PM Christer Fessé och snart fPM Lars Nordmark väntar på entré.

de ämbetsmän som bor i Luleå respektive Skellefteå som har 27 respektive 13 mil enkel resa till kapitlet i Umeå. För att inte tala om bröderna från Kiruna med S:t Johannes Logen Midnattssolen som har 62 mil enkel resa till sitt kapitel. Det blir kanske inte varje gång man kommer, men denna gång var de många.

fPM Lars Nordmark talar och gläder ”näst yngste” PM Lars Bergholtz från Linköping.

Denna dag fanns inga tankar om långa resor eller andra hinder. Det var glädje, framtidstro och gästfrihet som präglade dagens fortsättning efter den högtidliga ceremonien i kapitelsalen. Den långa gästlistan behöver också lyftas fram. Det var ett litet fåtal kollegor som inte kunna ta sig till Umeå denna dag, men desto fler andra bemärkta gäster. Patrick Stelwagen från StorCapitlet i Finland och Kåre-Bjørn Kongsnes, från Tromsö i NordNorge för att bara nämna ett par namn. En lång lista med PBF och ett stort antal OM/O och fOM/O minglade i väntan på att få sätta sig vid de vackert dukade supéborden. Att menyn hade norrländsk prägling var en självklarhet och rätterna hade tillagats och serverades med stil och professionalitet. Talen fick vänta till desserten och när taffeln brutits serverades kaffet och många bröder stannade kvar till sen kväll. Man har ju inte så bråtttom när man ändå inte kommer hem samma dag. Text och bild: Kjell Mazetti Frimuraren

Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse Stiftelsen arbetar med inriktning på de äldres behov. Verksamheten går tillbaka till 1911 då planerna på ett ”Frimurarnas ålderdomshem” började förverkligas. Man fann en lämplig tomt i Lidingö. Konungen var en betydelsefull tillskyndare och bidragsgivare, vilket är den historiska bakgrunden till stiftelsens namn. Frimurarebröder från hela Orden lämnade bidrag och från 1912 fram till 1950 fortsatte arbetet med nya insamlingar och nya byggnader. Kostnadsutvecklingen under 1960- och 1970-talen blev dock en belastning i det att samhället ställde allt större krav på äldreboendets standard, vilket 1980 framtvingade en försäljning. Först då, 1980, bildades själva stiftelsen. Ändamålsbestämmelserna fastställdes till de i dag gällande, nämligen ”att utöva hjälpverksamhet bland behövande med företräde för ålderstigna eller att främja vetenskaplig forskning främst till förmån för åldringsvården”. Stiftelsen delar, i samarbete med de lokala frimurarsamhällena, årligen ut bidrag till geriatrisk forskning i Stockholm, Göteborg, Malmö/Lund, Linköping, Umeå och Helsingfors. Totalt ges 8,5 mkr i forskningsstöd, vartill kommer 1,2 mkr som går till olika organisationer inriktade på de äldre. Anslagen till geriatrisk forskning avser bl a Parkinsons sjukdom, demens och Alzheimers, stroke och omvårdnad. Stöd lämnas också till organisationer som arbetar för äldre behövande, exempelvis Frivillig Väntjänst, Frälsningsarmén, Parkinsonföreningen, Stenfasta inom Stockholms Stadsmission och Silviahemmet. Genom frivilliga bidrag och en aktiv kapitalförvaltning av värdepapper och fastighet kan stiftelsen ge långsiktigt och betydelsefullt stöd till forskning och vården av våra äldre. Kontakta oss gärna för information om hur dina medel kan bidra till stiftelsens verksamhet. Stöd genom en gåva till bankgiro 700 - 0557. Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse Box 170 10123 Stockholm tel 08-463 37 03 e-post frims@frimurarorden.se

Fulländat sekeljubileum i Luleå OM i Ultima Thule, Erik Sundström, skrev i ett mail till alla som deltagit i festligheterna den 12 - 14 juni 2009 och därmed fått uppleva den norrländska sommarnattens ljus, brödernas gästfrihet och värme och varandras glädje, epilogen till ett fantastiskt arrangemang väl grundat i logens valspråk Ljus, Frihet, Fullkomning. Men jubileumsbokens titel: Frie och antagne... De första 100 åren Frimureri i Luleå och Norrbotten, ger löftet att det finns en fortsättning att se fram emot.

ara tanken att få vara med om en festsupé med över 500 gäster var fantasieggande. Hur skulle man klara att ta emot alla dessa gäster? Var skulle man hysa alla? Hur skulle bröderna kunna delta i högtidslogen? Hur skulle alla medföljande damer tas om hand? Frågorna var många, men redan nu måste berömmet ösas över Erik Sundström och hans medarbetare och ämbetsmän. Med en flerårig planering och med mängder av hjälpande händer kunde allt ordnas när bröder illustrerande psalmen ”Öster väster norr och söder, korsets armar överskygga; alla äro våra bröder, som på jorden bo och bygga.” anlände till Luleå registerades och fick all nödvändig information.

Fredagens golf under midnattsolen blev kanske den enda skönhetsfläcken emedan solen skymdes av moln. Men de 15 golfarna hade en härlig tävling och det hördes inga klagomål när man tidigt lördag morgon hade återvänt till hotellet. Redan kl 10.00 på lördagen samlades de uppvaktande i biblioteket för att hylla logen. Staffan Kaping från Ystads Brf hade kanske längst väg från söder, och från norr och Tromsö kom PM Kårebjörn Kongsnes. Jahn Herald Hansen OM i Narvik i Norge och kollegorna Ben Svenfors och Rafael Söderberg från Jakobstad i Finland bildar korsets tvärslå men flest var naturligtvis representanterna från Övre Norrlands Provinsial Loge med PM Christer Fessé i spetsen. Kön till mottagarna var lång och presentbordet fylldes snabbt.

Frumurarna Under tiden hade medföljande damer hämtats i tre stora bussar för en rundtur med spännande besök i världsarvet Gammelstads kyrkstad samt lunch med underhållning i restaurang Lappkåtan. Men vad som egentligen hände förblir förborgat emedan underhållningen bestod av en kvinna som på ett initierat sätt fastslog att de närvarande kvinnorna tillhörde Frumurarna och inte skulle berätta mer än vad frimurande

make brukade. Locket på alltså! ( Men det var nöjda respektive som gjorde sig vackra för kvällens jubileumsbankett.) I detta sammanhang passar Bo Setterlinds dikt Frimurarhustrun som under helgen framfördes av Leo Hassler: Fast lösen hon ej fått hon äger hemligheten och därför är hon en av oss, ett barn av evigheten.

OHP Jarl Jergmar hälsade från OSM och gratulerade. Jarl tjänstgjorde i Luleå på 1960-talet och återvände med stor glädje.

Högtidsloge I en till sista plats sprängfylld logesal och med minst lika många bröder på plats i matsalen genomförde OM och hans ämbetsmän en vacker högtidsloge. Att säga att alla medverkande stod på tå kanske är att ta i, men med en stringens och ett välrepeterat flyt som lockar till efterföljd lotsades vi alla genom ritualens höjdpunkter och med musiker och körens hjälp fick vi minnen att bära med oss kommande sekel av frimureri i Luleå.

Festkonsert

ÖNPL representerades av fPM Lars Nordmark, PM Christer Fessé och FDPM Hans G Oscarson som gratulerade de båda OM:arna Erik Sundström och Hans Brusewitz. 16

Efter lunchbuffé kunde bröderna sträcka på ryggen och benen i en promenad till det närbelägna Kulturens Hus där uruppförandet av beställningsverket Skapelsemorgon med Bo Setterlinds dikter tonsatta av Jan Sandström och framförda av solisterna Katarina Giotas, mezzosopran och Olle Persson, baryton som tillsammans med Erik Westbergs vokaFrimuraren

lensemble, Christian Svarfvar på violin och Mårten Landström piano gjorde en helgjuten insats. Detsamma gäller naturligtvis Norrbottens Kammarorkester dirigerad av Petter Sundqvist. I verket finns dikter och utdrag ur: Skapelsemorgon, Se juni sträcker ut sin hand, Liv, Inkräktare i paradiset, Gasellen och Barfota och det var en hänförd publik som gav stående ovationer till alla på scenen. Men också första aktens pro-

Det går inte med en liten bild att illustrera glädjen och stämningen när 550 gäster bänkar sig och deltar i en festsupé med norrländskt influerad meny.

Kompositören Jan Sandström fick både blommor och en björnkram av Erik Sundström.

gram måste berömmas. Ouvertyren ur Figaros bröllop, Sibelius hymn ur Finlandia i ett fantastiskt arrangemang och Vilhelm Stenhammars Vårnatt med text av Oscar Levertin gjorde biljetten prisvärd, något som söndagens öppna konsert med flera hundra i publiken också intygade.

Jubileumsbankett Men sedan var det alltså dags för de 550

gästerna att ta plats för jubileumsbanketten uppdukad i två plan med Kulturens Hus magnifika utsikt över Luleälv i fonden. Toastmastern Willy Sundling FABB, tog redan från början hand om talträngda gäster och gav alla den mikrofon som gav möjlighet för alla gäster att höra hyllningarna. Ordens Högste Prelat, Jarl Jergmar hälsade från Stormästaren som tvingats tacka nej på grund av Stormästarmöte i Visby (men han får skylla sig själv Reds anm.) och sedan följde hyllningar från när och fjärran. Det hann bli söndag innan man kom till vila, men också denna dag var fylld av aktiviteter. Tillsammans med församlingen firades högmässa i Luleå Domkyrka med körsång av Frimurarkören

från Hålogaland i Norge. Gudstjänsten avslutades först med ett orgelpostludium, variationer över psalmen Vår Gud är oss en väldig borg mästerligt spelat av domkyrkoorganisten Markus Wargh och sedan av den norska kören som tillsammans med Luleå Frimurarkör sjöng Beethovens Lovsång. Samtliga inbjöds sedan till kyrkkaffe med nybakta wienerbröd i Frimurarhusets matsal, hur i Herrans namn Urban Gustafsson kunde hinna med detta! Efter en upplevelse som denna brukar det vara inflation på beröm, men den här gången finns det inte ens ord som räcker till. Den enda sammanfattningen kan vara ordet ur Ultima Thules valspråk: Fulländat. Text och bilder: Kjell Mazetti

Ett beställningsverk, Skapelsemorgon, uruppfördes inför en entusiastisk publik av solisterna Katarina Giotas, Olle Persson, Norrbottens Kammarorkester och Erik Westbergs vokalensemble under dirigenten Petter Sund0kvists ledning. Det blev stående ovationer. Frimuraren

Frimurare med luft i ringarna Tre kyrkor och ett slott gav bra väder. Om det är en skröna eller ej kan kvitta, men när Rasslande kedjans medlemmar gästade Finland undgick man regn och dåligt väder genom att i rask takt anförda av Esa Vourenpää besöka kyrkorna i Virmo, Nousis och Villnäs innan man med värden Esa som guide studerade Villnäs slott, berömt för att Marskalk Mannerheim föddes där. Man hann också besöka Nagu där Havskrona Sommar Frimurarna samlades under Grilltaket bakom restaurang L´Escale. En annorlunda blandning av seglarkläder och skinnställ skänkte trivsel och gav upphov till glatt samspråk. Föredraget med rubriken: Förföljelsen av frimurarna under olika sekler och om frimureriet i Finland, hölls av T i S:t Henrik Esa Vourenpää. Till kaffet kom det fram ett par herrar som ville vara med i Rasslande kedjan. Men man hann också med frimureriska studier. Som i Åbo och Finska Frimurarehuset, där broder Willy Halminen tog emot och visade det 33 gradiga systemet och visade oss deras vackra lokaler. Även ett besök hos Frimurare S:t Johanneslogen S:t Henrik, där broder Bengt Sandell tog emot gruppen blev uppskattat. Kombinationen MC, frimureri och Medeltidstema verkar fungera bra och planer finns redan för kommande sommars med Birger Jarl, Folkungarna, Håtunaleken och Nyköpings gästabud kombinerat med besök hos frimurarna i Norrköping, Linköping m fl platser.

Norska fjäll lockade frimurare från norra Europa.

Spännande tur i Telemark Vid en tur i Telemark i Norge fick frimurarna i MC klubben Stella Polaris möta likasinnade från Sverige, Danmark, Finland Tyskland och Österrike. Den norska MC-klubben för frimurare har över 100 medlemmar och dess ordförande Misha Gajic satsade denna sommar på att för första gången ordna ett internationellt möte för frimurare på två hjul. han lyckades över förväntan - både med deltagandet och med arrangemanget. Man möttes i centrala Oslo för att tillsammans köra till Hovin vid Tinnsjön där inkvartering skedde. Under lördagen åkte man en kjempetur i det vackra Telemark där snön fortfarande låg kvar på fjellet och grönskan i dalarna fascine-

Förbrödning mellan länder och loger i det svenska systemet. 18

rade. Uppsittning 09.00 och en magnifik dag väntade. Uppehållsväder, osannolikt vindlande vägar av hög kvalitet och med lite trafik, fantastiska vyer och en frihetskänsla som bara en ”biker” kan förstå. Efter lunch tog vi hårnålskurvorna rätt uppför Rjukan och temperaturen sjönk snabbt från 18 till 9 grader, på sina håll var snövallarna fortfarande uppemot två meter – men vägarna var torra. Området är ett stycke krigshistoria och det var här tyskarna hade sin fabrik för tillverkning av tungt vatten som motståndsrörelsen i Norge lyckades sabotera. Den som har åldern inne kanske även kommer ihåg filmen Hjältarna från Telemarken med Kirk Douglas som gick på 60-talet? Efter ganska exakt 25 mil i sadeln avslutades dagen med en härlig grillafton och trevliga tal – vi utlänningar förärades var sitt Stella Polaris MC standar, tygmärke till västen och klistermärke till mc-vindrutan eller bilen, själva lovade vi ifrån Sverige att nästa år bjuda in Stella Polaris till vår tur i juni 2010 som redan är på planeringsstadiet. Rapportörer: Bo Magnusson och Ingvar Fröberg Frimuraren

Traditionell träff i SPL Årets Sommarträff på Flyinge Kungsgård i Skåne hade samlat över 100 deltagare. Arrangörerna Ystads och Simrishamns brödraföreningar med biträde av Trelleborgs Frimurarklubb hade även i år tur med vädret och genomförandet fungerade som vanligt perfekt. Man samlades vid 11-tiden utanför Flyinge Hingstdepå och Stuteri för hälsning och betalning av dagens begivenheter. För 240 kr per person fick man studiebesök med guidning, lunch och information om SFMO och SPL samt ett särskilt program för medföljande damer och familjer. Chefsguiden Åsa Hansson hade faktiskt avbrutit sin semester för att guida oss. Idag har Flyinge fyra ridhus, stallar och lösdrift för omkring 200 hästar, utebanor och träningshinder samt ett specialbibliotek för facklitteratur. 170 elever studerar på 4 olika program som Hippologprogrammet med SLU och Hippologgymnasiet tillsamman med Lunds kommun. Man har även hovslagareutbildning och ett 70tal är anställda, bland andra veterinärer för ett trettiotal avelshingstar. 70 000 besöker årligen anläggningarna. Så var det dags för den sedvanliga fisklunchen, som bestod av smör och hembakat bröd med sallad till förrätt, mandelöverbakad gösfilé med honungsglaserad fänkål och nypotatis till huvudrätt och vit och mörk chokladmousse med limesockrade hallon till dessert och kaffe. I samband med lunchen hälsade värden O i Ystads Brödraförening Urban Fasth välkommen – i första hand damerna. Efter lunchen samlades bröderna i Aulan för information, medan damerna togs om hand av Emma, som berättade om det skånska ”Storkprojektet”. Förre SIt Kjell Pettersson R&K lämnade information från Ordens ledning. Frimuraren

Stormästarmöte (nu senast i Visby) kommer att äga rum vartannat år. Slutligen fick vi information om evenemangen under Jubileumsåret 2010, vilket tidigare angetts och som även kommer att preciseras senare. Därefter orienterade Bo Ryderfelt, ledamot av PD och ämbetsman i Karlstad om IT-verksamheten främst vid närvaroregistrering, medan Lars Axelsson O i Kbf KCB kompletterade med att tala om de nya medlemskorten. Så avslutade FDPM Nils Magnusson informationerna med nyheter inom SPL. Först framförde han dock ett tack till arrangörerna för en givande dag. Den 12 februari nästa år invigs den nya SAL Frans Suell i Malmö och som ovan nämnts sker installation av ny PM i SPL den 27 mars. Det finns således mycket att se fram emot under detta år och under jubileumsåret 2010.

Lars Durehed från Simrishamn och Gerhard Frick från Ystad har blivit varma i kläderna som arrangörer av sommarträffen.

Text och bild: Torsten Fälemark

FRACKERBJUDANDE! FRACK----------------------1595 :-

MÖRK KOSTYM-----------1150:-

SMOKING + SKJORTA-1600:-

LACKSKOR------------------550:-

komplett med väst,skjorta,rosett,knappar 2250:-

Postens frakt tillkommer Clothes

CArlGren for men

Husbyvägen 15, 590 31 Borensberg Tel: 0141-414 14

VPL pilgrimsvandrade till Hamar Femte fördelningens pilgrimsvandring till Trondheim 2006 blev en sådan framgång att man redan då sade sig att arrangemanget borde upprepas. Under försommaren i år var det dags. Efter mycket planering i vilken fördelningens alla enheter hade möjlighet att engagera sig och efter ett nära samarbete med bröder i Den Norske Frimurerorden i Hamar, i ” det gränslösa frimureriet”, invigdes den svenska delen av arrangemanget i Karlstads domkyrka på kvällen fredagen den 8 maj. Årets tema var satt av de norska vännerna och var formulerat : ”På vandring gjennom jordens åker”.

olkningen kan göras kortfattad; vandra för att uppmärksamma och synliggöra jordens behov av fred och av ett miljöriktigt sätt att nyttja dess resurser. Det handlade också om möjligheten att i en annan miljö än de traditionella logesammankomsterna få tillfälle till tankeutbyten och att fördjupa kunskapen om sina medvandrare. Omkring 150 personer deltog i högtidligheten. Ett viktigt inslag i ceremonin var uppläsningen av budskapen från Femte fördelningens Provinsialmästare Åke Lindell respektive Karlstadbiskopen Esbjörn Hagberg. De skulle en knapp månad senare och i budkavlens form, överlämnas till deras likar i Hamar. Lördagen den 9 maj och följande söndag liksom veckoslutet därefter och till sist Kristi Himmelsfärdshelgen vandrade frimurare från Karlstad till Morokulien. (Morokulien är platsen

och överlämnandet av den svenska budkavlen till de norska bröderna.

Mål: Domkirkeodden

Manifestationen väckte uppmärksamhet i Arvika.

bedrevs till fots, följebilar gav möjlighet till förkortade gångsträckor, några kom per cykel. Alla fick se ett Värmland som bjöd på vårsol, på vårgrinigt regnväder och vackra miljöer. I Morokulien tog bröder från Norge över budkavlen för att sedan under kommande dagar föra den vidare till Hamar. Gott och väl 150 människor, från båda sidor av riksgränsen, frimurare och marior med anhöriga och vänner hade samlats för att delta i en pilgrimsmässa

Där möttes på eftermiddagen fredag den femte juni vandrare från fem olika utgångspunkter, fyra norska och den svenska. Kvällen gick i glad förbrödrings- och familjeanda. Morgonen därpå, den 6 juni, Sveriges nationaldag, vandrade mer än 100 personer varav ett tjuogotal svenskar från Hamars frimurarhus till Hamardomen, stadens vackra och fascinerande inglasade domkyrkoruin. Där genomfördes en pilgrimsgudstjänst och under den överlämnades budkavlarna från de olika sträckorna till Hamars biskop Solveig Fiske. Den norske stormästaren Ivar Skar läste och överlämnade till henne det av honom och av vår svenske stormästare Anders Fahlman undertecknade budskapet. Under lördagkvällen genomfördes tre loger, en i grad I, en i IV/V och en grad VII. Skrivaren deltog i grad I-logen och fick uppleva det sannolikt unika att stormästaren själv ledde logen och under den överlämnade Den Norske Frimurerodens Hederstecken till en förtjänt broder, Terje Nyhus som också var en av kvällens faddrar.



för det fredsmonument som 1914 restes till minne av krigsslutet 1814). I dessa

vandringsdagar deltog 10 - 20 vandrare per dag. Främst naturligtvis frimurare men också marior och anhöriga samt en och annan ”allmänt intresserad”. Vandringssträckorna varierade i längd, från ca 20 till 40 km. Dessa variationer gjorde att själva vandringen inte alltid 20

Vid Eda gamla kyrkplats räckte Per Zetterlund, O i Bergslagsbröderna över budkaveln till de bröder från Örebro som skulle föra den vidare. Frimuraren

Ledsagarprogram För medföljande, ”ledsagare” som det stod i det norska programbladet, arrangerades ett särskilt program som avslutades i Hamar domkyrka där alla sedan strålade samman för att delta i en midnattsandakt. Söndagsprogrammet omfattade såväl sight-seeing per buss i det gamla kulturlandskap där Hamar är centrum som lunch, gudstjänst och kyrkkaffe. Det blev så dags för tack och farväl, all planering på båda sidor gränsen hade lett fram till ännu ett gränsöverskridande och väl genomfört projekt. Text och bild: Jan Elow

Vid Pilgrimsgudstjänsten i den vackert inglasade ruinen på Domkirkeodden i Hamar läste OSM Ivar Skar upp budskapet och överlämnade det till Hamars Biskop Solveig Fiske.

Annorlunda måltid i Ö-vik Inom Mellersta och Övre Norrlands Provinsialloger är det sällsynt med någon återkommande sommaraktivitet. Ett lysande undantag är dock brödraföreningen Aquila i Örnsköldsvik. Traditionen bjuder där en Midsommarloge eller som den också kallas en Midnattsloge.

O Bo Lundvik och FS Ulf Berglund sorterar Aquila-strömming inför kommande midnattsloge. Frimuraren

idnattslogen infaller alltid på fredagen före midsommarveckan. Näst högtidsdagen i februari har denna loge blivit den mest besökta. Gästande bröder från Kalix i norr till Sundsvall i söder strömmar till (mellan dessa orter är det ca 60 mil!). Logen blir alltid fulltecknad. Många bröder anmäler sig till nästkommande Midsommarloge redan då de lämnar brödramåltiden. Vad som gör detta logetillfälle ytterligare speciellt och välbesökt kan möjligen också vara brödramåltiden. Då äter vi, i frack, vår egen Aquila Utvalda Surströmming. Natuligtvis med de vanligaste tillbehören som t.ex. Surströmmings- och Västebottensost., tunnbröd och krypare, mandelpotatis. Lika självklar är desserten med glass och varm mylta, hjortron. Aquila´s FS Ulf Berglund, fd surströmmingsinläggare, har fortfarande goda kontakter med salteriet. Detta gör det möjligt för Aquila att där lägga in sin alldeles egen strömming. Någon gång under juli-augusti månad åker därför O Bo Lundvik och FS Ulf Berglund ut till salteriet, drar på sig skyddskläderna och sorterar strömming. En-

dast de romstinna och finaste honorna hamnar i burken. Aquilas Utvalda Surströmming kyllagras dock ytterligare ca 10 månader varpå mognaden når sin topp just fredagen före midsommarveckan året därpå.

Text: Bo Lundvik och Ulf Berglund Foto: Hans-Erik Hägglund och Anders Lundvik

MUMS! Med alla tänkbara tillbehör. 21

Stormästarmöte i Visby I mitten av juni träffades alla de fyra stormästarna för de nordiska frimurarordnarna i Visby för överläggningar. Dessa stormästarmöten hålls vartannat år och då deltar även övriga medlemmar av respektive presidium, dvs stormästarens prokurator (SMP), stormästarens ståthållare (SMS), ordens sigillbevarare och kansler (OSK) samt ordnarnas storsekreterare (SS). Vid dessa möten medföljer även respektive damer och de sociala banden stärks under trevliga former. Vi (Storsekreteraren och undertecknad) som stod för arrangemangen hade ett synnerligen gott stöd av bröderna i Visby vilket starkt bidrog till att våra gäster fick ett mycket positivt intryck av Gotland och Visby. Resultatet av överläggningarna kommer att vara vägledande för stormästarnas beslut angående vården av det svenska systemet och en fortsatt nära samverkan mellan de fyra nordiska ordnarna som arbetar efter detta nu mer än 200-åriga system.

Alla deltagarna samlade i S:t Nicolaus vackra Johannessal. Främreraden fr v: Ivar Skar, Hans Martin Jensen, Anders Fahlman och Valur Valsson. Mellanraden fr v: Olav Lyngset, Göran Laurelii, Allan Magnusson, Anders Strömberg och Ib Andersen. Bakre raden fr v: Karl-Erik Ericsson, Ragnar Tollefsen, Thorsteinn Eggertsson, Kaare Sverre Terland, Sven Jørgensen, Thorsteinn Stefansson, Otto Sparre Hjorthøj, Jens Lassen och Anders Grafström.

Bild: Martie Hemlin Palie

U Biskop Lennart Koskinen talar vid den uppskattade lunchen i stiftsgården med Eva Fahlman vid sin sida. 22

pptakten på torsdagskvällen den 11 juni skedde i Almedalen under beskydd av riddare till häst. Bildstenshallen i Gotlands Fornsal ställdes till vårt förfogande och där serverades kultur dels som historia, dels som kulinariska delikatesser. Fredagen ägnades åt överläggningar i frimurarbrödernas vackra hus i Visby med avbrott för den utsökta lunch som biskop Lennart Koskinen bjöd på i stiftsgården. Damerna guidades under dagen professionellt av broder Peter Bäärnhielm. På kvällen avnjöts en god middag på Clarion Hotell Visby där vi också bodde. Broder Krister Dahlström

stod för en förnämlig underhållning med sin klassiska gitarr. Under lördagen lärde vi känna Gotland med kyrkor, raukar och den underbart vackra östkusten. Avslutningen tilldrogs sig i Lummelundagrottorna som för tillfället bjöd på extra dramatik då ett tidigare kraftigt regnväder fick vattnet att strömma i grottgångarna vilket i sin tur tvingade på oss vadarbyxor och stövlar. En utsökt middag i bruksgården i Lummelunda blev finalen och ett mäktigt trumpetsolo vid solnedgången satte punkt för stormästarmötet. Broder Jan-Christer Ankre medverkade synnerligen engagerat och sympatiskt under Frimuraren

hela tiden liksom under alla förberedelser som hade pågått ett drygt år.

Varför stormästarmöten? Stormästarmöten har nu hållits vartannat år sedan början av 1990-talet. Två huvudsyften motiverar denna internordiska verksamhet som hanteras av respektive ordens sigillbevarare och storsekreterare i tiden mellan stormästarmötena. Det första är hålla samman det svenska systemet i den stora världen av frimurare och det andra är, som en följd av det första, att underlätta bröders deltagande i loger inom hela norden. Det förberedande arbetet bedrivs i vad som kallas kanslerkommittén och omfattar två årliga möten med samtliga kanslerer (sigillbevarare) och storsekreterare i de nordiska frimurarordnarna. Områden som då behandlas är naturligtvis våra gemensamma ritualer, med rötterna hos Hertig Carl i början av 1800-talet, men även prydnader och klädsel, förutom praktiska frågor som gemensamma inköp av rekvisita mm. De fyra självständiga nordiska ordnarnas förhållande till frimurarordnar utanför Norden är ett växande område för

samordning med hänsyn till ett ökande resande bland bröderna. Mot bakgrund av att våra fyra ordnar vilar på kristen grund och därmed skiljer sig något från de flesta storloger i världen finns det en klar anledning att agera samlat i världssamfundet.

Vad avhandlades? Vid årets möte presenterade kanslerkommittén ett förslag till en gemensam prydnadsförordning. Vidare förekom ett antal ritualfrågor i olika grader, främst i de s.k. kapitelgraderna. Det pågående arbetet med att anpassa de undervisande delar av fundamentalstadgan som vi kallar spörsmålsböckerna till gällande ritualer rapporterades och kommenterades. Val och installation av ny Stormästare behandlades varvid en del skillnader vid valen noterades medan stor likhet numera råder vid installationen. Även utlandsfrågor behandlades som alltid vid dessa möten.

Vad blev resultatet? Stormästarmötet är inget beslutande organ. Varje Stormästare fattar självständigt sina beslut enligt respektive Or-

dens beslutsordning. Dock innebär en gemensam ståndpunkt vid ett stormästarmöte att vi tagit ytterligare ett steg enligt det övergripande syftet att bevara och levandehålla det frimureri som går under benämningen The Swedish Rite i internationella sammanhang. Årets protokoll, som fördes med nit av vår storsekreterare Anders Grafström, är inte justerat i skrivandets stund och därför kan inga detaljer anges ännu. Noteras kan dock att det med några få undantag råder en stor samstämmighet om hur vi bäst vårdar och rustar vårt frimureri för kommande generationer.

Text och bild: Karl-Erik Ericsson OSK

Deltagare i Stormästarmötet i Visby 11 juni till 14 juni 2009

Svenska Frimurare Orden OSM SMP SMS OSK SS

Anders Fahlman Göran Laurelii Anders Strömberg Karl-Erik Ericsson Anders Grafström

Den Danske Frimurerorden OSM SMS OSB St.S

Hans Martin Jepsen Ib Andersen Jens Lassen Otto Sparre Hjorthøj

Den Norske Frimurerorden OSM SMP SMS OSB St.S

Ivar Skar Olav Lyngset Ragnar Tollefsen Kaare Sverre Terland Sven Jørgensen

Isländska Frimurarorden

Alla samlade före nedstigningen i de blöta gångarna i Lummelundagrottorna. Närmast kameran står Ib Andersen samt Kaare och Mette Terland. Frimuraren

OSM SMP OSK St.S

Valur Valsson Allan Magnusson Thorsteinn Stefansson Thorsteinn Eggertsson 23

Musik

Premiärinspelade 1700 tals verk Det engelska skivbolaget Chandos har sedan 1993 utgett en serie förnämliga inspelningar under rubriken Comtemporaries of Mozart. Hitintills omfattar produktionen 23 CD-skivor med lika många samtida tonsättare till Mozart, av vilka flera varit frimurare (t.ex. Gossec, Kozeluch, Wranitzky m fl.).

de två senaste utgåvorna presenteras musik av Leopold Mozart (17191787) och Abbé Georg Joseph Vogler (1746-1814). Alla inspelningar är premiere recordings, d.v.s. förstagångsinspelningar av verk som inte tidigare funnits på CD-skiva. På samtliga skivor spelar London Mozart Players under ledning av Matthias Bamert, som svarar för mästerliga tolkningar och ljudkvaliteten på Chandos-skivorna är lysande! Leopold Mozart stod i tjänst hos ärkebiskopens hov i Salzburg, där han blev hovtonsättare 1757 och vice kapellmästare 1763. Hans främsta musikhistoriska betydelse utgörs av hans violinskola Versuch einer gründlichen Violinschule från 1756, samma år som hans världsberömde son Wolfgang Amadeus föddes. Leopold Mozart upptogs i logen Zur Wohltätigkeit den 6 april 1785, ett år efter Wolfgang. Leopold Mozart fick andra graden samma år den 16 april, och upphöjdes till tredje graden den 22 april 1785.

Georg Joseph Vogler, abbé Vogler, föddes 1749 i Pleichach nära tyska Würzburg. Efter sin prästvigning och därefter studier i Italien, blev Vogler 1777 anställd vid hovet i Mannheim. Åren 1786-1799 vistades han i Sverige. Konung Gustaf III hade kallat honom till sitt hov för att tjänstgöra som musikdirektör vid operan. Kontraktet ålade honom att komponera minst en opera om året. Men endast en opera blev i Sverige fullbordad: Gustaf Adolf och Ebba Brahe från 1788 med text av Johan Henrik Kellgren. Operan är en brokig mosaik av stort upplagda arior och folkliga visor t.ex. Hönsgummans visa, som chockade Stockholms hovdamer. Genom sina folkliga scener i andra akten förebådas romatiken. Som pedagog grundade Vogler musikskolor i Stockholm och i Darmstadt. Som konsertgivare och orgelvirtuos

Georg Joseph Vogler, abbé Vogler.

under namnet Herr abboten Vogler improviserade han tonmålningar och variationer av folkmelodier. Vogler komponerade åtskillig kyrkomusik, tio operor och symfonier. En symfoni i C-dur skrevs i Sverige 1799 som gavs namnet La Scala på grund av skalorna i finalen. Bland hans mest kända elever befann sig Joseph Martin Kraus, Gia24

como Meyerbeer och Carl Maria von Weber. Palmsöndagen 1796 uruppförde Vogler i Klara kyrka i Stockholm passionsoratoriet Händelser, utdragne ur vår Herres och Frälsares lidandes Historie, vari som andra sats ingår den berömda körsången Hosianna, Davids son… * Denna komposition, vilken ljuder som en fanfar inför begynnelsen av advent, blev med ens omåttligt populär, såväl i Sverige som i Finland. Vogler, som hade vigts till katolsk präst i Tyskland, blev engagerad i den katolska församlingen i Stockholm som vid den tiden räknade 1.700 själar. Ett av sina sista uppdrag i Sverige var att sätta upp operan Aeneas i Chartago av Joseph Martin Kraus. Därefter återvände Vogler hem till Tyskland. Från 1807, efter omfattande resor inom Europa, blev han kapellmästare hos storhertigen av Hessen/Darmstadt, en position som han höll till sin död 1814.

Text: Sten Svensson

* Jfr Sv. Ps 105, komponerad 1795 till text ur Matt 21:9 Frimuraren

Beställ praktverket Förhandsteckna praktverket ”Hertig svenska frimureriet” frimureriet” ”Hertig Carl Carl och och det det svenska Boken om hertig Carl och det svenska friBoken om hertig Carl bokprojekt och det svenska mureriet är ett storslaget och en frimureriet är ett storslaget del av 275-årsfirandet år 2010 avbokprojekt frimureriets och en del av 275-årsjubiléet år 2010 införande i Sverige. Nu har du möjlighet att beställa denna bokinförande som kommer att ges ut på av frimureriets i Sverige. Carl-dagen januari 2010. Nu harden du28möjlighet att förbeställa

verket till specialpriset 325 kr fram till

I boken skildras det svenska frimureriets uppden 1 juli 2009. Ordinarie pris komkomst och utveckling under 1700-talet med särskilt hänsyn till Hertig Carls insatser.

Boken är resultatet av ett projekt inom forskmer därefter vara 400 kr.vilket De som ningslogen Carl att Friedrich Eckleff, konbeställerpåboken före denCarl 1 juli centrerats personen Hertig medkomavsikt mer att kunna hämta sitt exemplar på att presentera en mer nyanserad och objektiv bild av denneprovinsialloge och hans gärninginom än denSvensgängse. närmaste Frimurarnätverket kring Hertig Carlatt speglas ka Frimurare Orden efter det bogenom att släppts några avpådeCarl-dagen däri ingående persoken har den 28 nerna, deras samarbete med hertigen och betyjanuari 2010. delse för verksamheten och ritualutvecklingen presenteras.

Boken utges som klotband och priset är 400

Förbeställ genom attsidor använda inbetalkronor. Boken har 446 och försedd med ningskortet i foldern som medföljer ett 90-tal illustrationer, huvudsakligen i färg. detta nummer av Frimuraren. Boken kankommer beställas även genomattinsättande Boken ges ut i enav 465 kronor bibliofilutgåva (inklusive porto) som på forskningsbegränsad endast logens Carl Friedrich Eckleff plusgirokonto kan beställas under förhandstecknings77 14 89 – 2. Ange namn och postadress på perioden inbetalningskortet!

Musik

Fullödig konsert i Pelarsalen

onkonstens årliga högtid i GPL begav sig den 4 april i år med kammarkonsert, då Frimurarequartetten framträdde. Ensemblen bildades år 2008 och debuterade den 5 april samma år. Medlemmar är Christer Thorvaldsson, violin och Joachim Gustafsson, den sistnämnde även dirigent också han violin, Nils Edin, viola samt Göran Holmström cello. Samtliga är knutna till eller emeriterade från endera Symfonikerna eller Göteborgsoperan. Göran Holmstrand bekläder även ämbetet som Directus musicus i GPL. Repetoaren upptog ”Harpkvartetten” i Ess dur op 74 från 1809 av Beethoven och Stråkkvartett i B-dur op 210 från 1772 - 73 av Mozart. Förutom de fyra ovan nämnda virtuoserna lät sig höra den högst förtjänte pianisten Ingemar Edgren. Denne utförde ett verk av Tjajkovskij nämligen ur Årstiderna från 1875. ”Juni-barkaroll (Roddarsång) och November-trojka ( Trespann) av Chopin, Ballad nr 4 f-moll op 52 från 1843. Programmet har en spännvidd på 100 år - ett skede med varierande spår inom skilda områden av historien från politik, ekonomi, vetenskap, litteratur och olika konstarter. Stilar och tekniker skiftar i Europa såsom inom tonkonsten från Wienklassisismen till nationalromantik. Mozarts ”tonårskompositioner” är harmoniskt sett mer varierade än den 25-årige Haydns, och de äger dessutom en metodisk skönhet och spontan uttryckskraft i såväl motiv som temata, vilket varslar om kommande mästerverk som de s.k. Haydnkvartetterna och de Preussiska. Beethovens harpkvartett bär detta namn på grund av ”arpeggio-pizzicato”. Kvartetten anses som den mest särpräglade från den mellersta fasen i mästarens kammarmusikaliska skapande. Harpoklangen excellerar i följestämmor i varianter av huvudtemat. I prestoit spåras samma ”maniska” återkommande

rytmiska motiv som bildar stommen i komponistens 5:e symfoni (Ödes- ) i cmoll. I sista satsen Allegretto con Variazione inträder en okonstlad melodi och befriande variationer, som för tankarna till Pastoralsymfonin. ”Glada och tacksamma känslor efter stormen” Frimurarquartetten består av ”idel ädel adel” dvs envar musicus är såväl solist som ensemblemedlem. Det var ett inspirerat och helgjutet utförande, då kammarmusicerandet med sina artegna uttrycksmedel nådde målet: att berika en andäktigt lyssnande skara med en upplevelse av högsta dignitet och gemenskap mellan estrad och publik. GPL:s egen pianist par préférence Ingemar Edgren manifesterade som övligt sitt tekniska mästerskap och sin inlevelse i skilda verk. ”Mognad” är ett honnörsomdöme som Ingemar förvisso förtjänar. ”Über technik reden wir nicht”, yttrade en gång den uppburne pianisten och pedagogen Mayer-Matir. Den tekniska färdigheten är ju en självklar betingelse för gestaltningen av en komposition men är givetvis inget mål i sig. Att sensibelt anslag, pedalföring,

crescendo till diminuendo urbatwering m fl ingredienser präglade framförandet av verk av Tjajkovskij och Chopin talar sitt eget språk. Seltem sind Sie, die augenblicke der begeistrung enligt Grillpaizer, död 1872. Fritz Kreisler spelade ! ”Punkt, slut” Peterson-Berger. Den oslagbara stilisten och ampre recensenten kompositören med signum P.B. d 1942 anmälde Kreísler s konsert i Stockholm på detta lakoniska vis i DN. Dessa tvenne citat må i högsta grad tillämpas på exekutören vid här omtalade musikevenemang. Dessa bröder skar verkligen lagrar och det bekräftande jublet var högljutt och ihållande. PM Carl Rosenblad hyllade stråkarnas och klaverets mästare med eloger och buketter samt underströk tonkonstens roll inom vår Orden. Auditoriet ser nu fram emot nästa tonala begivenhet i GPL, nämligen Stipendiatkonserten den 10 oktober kl 14.00. Text: Lennart Wåhlander Bild: Leif Wadell

I Göteborgs Frimurarehus vackra pelarsal passade den fullödiga konserten som hand i handske. Frimuraren

UNIK FRIMURAR RESA TILL FARAONERNAS EGYPTEN! Följ med bröder från hela Norden på en unik lyxkryssning uppför Nilen ledsagade av reseledaren Pontus Lindqvist med mångårig erfarenhet av egyptologi samt Filosofie Doktor Henrik Bogdan vid Göteborgs universitet som under resans gång föreläser om Egyptens påverkan på frimureriet.

BOETGRUPPEN

Fastighetsmäklare i samverkan

Den 6 – 20 november 2009 reser vi till Kairo, mot Luxor och vidare till Aswan. Vi upplever den antika egyptiska historien med dess pyramider, religion och månghövdade gudaskara. Vi kryssar uppför Nilens lugna vatten på en lyxkryssare och gör strandhugg för besök i tempel och exotiska byar. Vi får inblickar i den levande Koptiska Kristendomen och den moderna Egyptiska kulturen. Anhöriga och vänner är också välkomna att följa med! Pris: 23500 kr/person i dubbelrum. Direktflyg t/r, 5« kryssare m. helpension, 5 – 4« hotell m. frukost, utvalda luncher, guidning, transporter och inträden inkl. i priset. För mer info: Tel: 0175-92493 E-post: info@nimbusresor.se Hemsida: www.nimbusresor.se

Lamothe Rouge 2005

Beställ varor för minst 400:och Du får en penna med rött frimurarekors. (Värde 69:-)

Beskrivning:60% Merlot 30% Cab.Sav 10% Cab.Franc

Alkohol kan skada din hälsa.

Best.nummer: 500795-09 Pris: 798,00 för kartong med 6fl Beställ hos närmaste Systembolag. Efter 2-5 dagar kan Du hämta vinerna.

www.samplex.se Frimuraren

För bröder i såväl söder som norr!

Nyheter från FM Regalia www.fmregalia.se

BORDEAUX 2005

SAMPLEX

Broder Bo Lingserius VII SPL 08 - 23 70 00 08 - 556 069 28 070 - 723 10 40 Auktoriserad mäklare

Serverings-/ grillförkläde Pris: 198:-

Svensktillverkat. Kraftigt bomullstyg svart med rött frimurarekors.

Boken

Frimuraren Gustaf III Pris: 189:-

Längd 84 cm vidd 71 cm. Fästbanden 2 ggr 85 cm Beställ i vår webbutik nedan eller se huvudannonsen

av Göran Anderberg

www.fmregalia.se 27

Ny design ger bidrag till fond Stilfullt och elegant! DHL Br RoK Tom Bergroth, O i Logedirektoriet (LD) håller förtjust upp det första exemplaret av den nya Frimurarslipsen. Tanken är att slipsen skall genom sin försäljning bidra till ett kapitaltillskott till Stiftelsen HKH Prins Bertils Frimurarefond. Fonden tillkom 1982 i samband med firandet av Svenska Frimurare Ordens dåvarande Stormästare, HKH Prins Bertils 80-årsdag med ändamål att lämna bidrag till bevarande av byggnader och historiska inventarier tillhörande Svenska Frimurare Orden, dess loger och brödraföreningar. - Behovet att ge stöd till detta ändamål är stort och kommer säkert att fortsätta för all framtid eftersom såväl byggnader som inventarier nyttjas flitigt av Orden, dess loger och brödraföreningar, tillägger Tom Bergroth, som även är vice ordförande i Stiftelsen HKH Prins Bertils Frimurarefond. Fonden erhåller tråkigt nog idag inte alltför ofta tillskott av nytt kapital. Det bidrag som lämnas till fonden för varje såld Frimurarslips utgör därför ett tacksamt och välkommet tillskott till Stiftelsen. Ordens loger och brödraföreningar kan söka pengar från denna fond, påpekar Tom, men för att kunna lämna bidrag till det ständigt växande behovet måste ju pengar även tillskjutas fonden. Att enbart förlita sig på avkastningen på fondens investeringar räcker inte. Därför är detta initiativ mycket uppskattat. Initiativet till slipsen kommer från den idérika ”T-I-P gruppen” i S:t Andreaslogen Glindrande Stiernan och var från 28

början egentligen tänkt som en slips för logens medlemmar och ännu ett sätt att samla in medel till nya logeinventarier. T-I-P gruppen, som består av FCM Tord Elfwendahl och AFBB Lars-Erik Olsson, har genomfört flera framgångsrika sammanskott de senaste åren vilket gjort det möjligt för logen att investera i egna och uppskattade inventarier. Men intresset för den eleganta sidenslipsen växte utanför logen innan slipsen hunnit bli tillverkad, och därmed väcktes tanken att kravatten kunde göra ännu större nytta för fler, bortsett från att vara snygg. Ett förslag från Viktor Nordström, amanuens i LD ledde T-IP gruppen på spåret att undersöka intresset hos Stiftelsen HKH Prins Bertils Frimurarefond. Gensvaret blev omedelbart positivt. Frimurarslipsen är tillverkad i helsiden och vävd på ett finurligt sätt, där frimurarkors framträder över hela slipsen beroende på vilken vinkel slipsen betraktas. Tom Bergroth uttrycker sin belåtenhet över att mönstret är diskret och dolt, men framträder för den som vet om den. En frimurerisk mönsterlek! Formgivare till slipsen är Tord Elfwendahl som i den allmänna världen arbetar med just formgivning. Slipsarna kan redan nu beställas genom S:t Andreaslogen Glindrande Stiernan i Stockholm. Förhoppningsvis skall de inom kort finnas till försäljning genom intendenterna i respektive fördelning. På Stamhuset finns de att köpa hos husfru Eija.

Text: Lars-Erik Olsson/Tord Elfwendahl Bild: Lars-Erik Olsson

40 år i samma ämbete

et har naturligtvis blivit ett antal dispenser genom åren, men Lorentz Hertinge har sedan 1960-talet förgyllt brödraföreningen S:t Olofs sammankomster med underbar flöjtmusik och härligt framförda orgelstycken. Egentligen blev han frimurare för att ett beställningsverk skulle kunna uppföras på S:t Johannes Logen Oscar Fredriks 100-års jubileum, men sedan har det gått av bara farten, eller forte som en musiker kanske säger. I den allmänna världen är soloflöjtisten Lorentz Hertinge ett välkänt namn med erfarenheter av både stora musiker och namnkunniga dirigenter. Hans karriär i Norrköpings symfoniorkester började i mitten av 1950-talet och ganska snart fick han förtroendet att spela de solopartier som fanns med på repetoaren. Hovkapellet och Radions symfoniorkester är andra sammanhang som han gärna berättar episoder från. Han till och med nämner dirigenten Sixten Ehrlings namn med ett leende på läpparna. Han och denna fruktade dirigent kom bra överens och Lorentz kunnande på både flöjt och klaviatur gav honom chansen att åka med på turné med den store. På S:t Olofs högtidsdag dekorerades han med ÖPL:s förtjänstmedalj av PM Lars Bergholtz efter väl genomfört arbete, men bröderna hoppas naturligtvis på många come backer. Text och bild: Kjell Mazetti Lorentz Hertinge med flöjt. Frimuraren

Sonson såg ljus

Nytt jubileum Jubileerna i den frimureriska världen i Eskilstuna bara fortsätter. Knappt hade vi firat S:t Andreaslogen S:t Eskils 50-årsdag i höstas, innan det blev en fortsättning med S:t Johanneslogen Södermanland. I februari firade man nämligen sin 125:e högtidsdag och gjorde det med den stil och stringens som är ett kännetecken för logen.

Vid Ulf Lindgrens sista reception som OM för laLumiére, 27 april 2009, medverkade förre PM för SVEA Olle Kallin som fadder. Den nyantagne frimuraren var Christopher Beselin t.v. på bilden. Den andre faddern var den antagnes farfar Bertil Hanås tidigare DM i S:t Andreaslogen i Västerås. Text och bild: Karl Prytz

70 årig vandring Det var stämningsfullt men också en uppsluppen skara frimurare med damer, som i det vackra försommarvädret uppvaktade Broder Eric Kinberg på hans jubileumsdag – inte mindre än 70 år som frimurare. En unik händelse. Eric Kinberg recipierade som 22-åring och säger själv att det tog ganska lång tid innan han förstod vad Frimureriet gick ut på. Glädjen tilltog emellertid efterhand som han mer och mer förstod hur saker och ting hängde ihop i den frimureriska världen.

varande Uppsyningsmästaren broder Carl Bertil Eiman. Mellan gratulationerna och talen avnjöts en delikat sommarbuffé och bröderna underhölls av den skönsjungande Annette Kumerle Lindwall, som med maken Mario sjöng och spelade stämningsfullt. I traditionell Facklananda bjöds det även på allsång kring matbordet och det stående inslaget Auld Lang Syne fick avsluta denna varma soliga söndag, till broder Erics ära. Text: Jens Hallström

Stor uppslutning Det var stor uppslutning vid firandet av broder Erics 70 år som frimurare. Många Facklanbröder och bröder från hela fördelningen med damer var på plats för att hedra broder Eric. Skånska Provinsiallogen var väl representerad av bl.a. provinsialmästaren broder Nils-Arne Bidsell och de förutvarande provinsialmästarna bröderna Göran Nordblom Ordens Uppsyningsmästare, och förutFrimuraren

Eric Kinberg hyllades för sin långa vandring som Frimurare. Bild: Kurt Boström

OM Thorgny Sundström flankeras av de båda medaljörerna Lars Lagerträd t v och Bertil Aronsson.

OM Thorgny Sundström kunde belåtet hälsa välkommen till i det närmaste 100 deltagare, inklusive PM Bo Hansson och Storinkvisitor Thomas Böös, för att nu nämna några av de många gästerna. En av höjdpunkterna var utdelningen av logens förtjänsttecken nummer tre och fyra. Den gavs till två verkliga trotjänare, Lars Lagerträd och Bertil Aronsson. Dessa båda gentlemän har haft utomordentligt stor betydelse för logens utveckling och för den goda stämning som är ett kännetecken. Ett av logens andra kännetecken är satsningen på levande musik. Detta upprätthölls av kören Röster Mot Öster samt med annan stämningsfull (ofrivillig vits) musik av Henric de Koster och Mihai-Anton Cucu. Text och bild: Göran Sjögren 29

Litteratur

I Världsfurstens harem

Den omtumlande receptionen kan hos många sätta rätt djupa spår. I mitt eget fall hänger några diktstrofer kvar i huvudet från kvällen i Uppsala i mitten av 1990-talet. Rader som lästes upp av en av mina faddrar mot vilken jag alltid varit djupt tacksam. Det var ur ”Vän! I förödelsens stund” med den kända formuleringen ”Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.” Rätt passande för en första kväll inom frimureriet börjar den med raderna: ”Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes, När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå, Tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss.” Och vidare fortsätter den: ”Vem är den vänliga ängel, Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen, Bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna Altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? – Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten Kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.” Dessa rader av Erik Johan Stagnelius har jag på många sätt burit med mig under min fortsatta vandring, både inom frimureriet som i den allmänna världen. Utöver att vara poetiskt starka har de en särskild laddning av denna varma och ljusa kväll. Och just så kan god litteratur fungera. Stagnelius är ett särskilt lyckat exempel. Men hur många av oss födda under 1960-talet eller för den delen 70och 80-talet söker sig tillbaka till sådana källflöden? Många har i skolan bekantat sig med det som brukar kallas ”litteraturens klassiker”. Det har vanligtvis handlat om små textfragment eller dikter där hundratals år avhandlats i en bok eller antologi på ett par sparsmakade sidor. I bästa fall har eleven fått sig tillslängt ett solkigt exemplar med hundöron av någon stor god bok som skaffats fram i klassuppsättning. Inte alla har helskinnat tagit sig igenom en sådan undervisning med ljust sinne och en välvillig inställning till de författare och verk som sagts ingå i bildningen. 30

Det är trist. För åtskilliga klassiker kan visa sig både hållbara som tänkvärda. Somligt står sig faktiskt över decennier och sekler. Styrkan i god litteratur i likhet med annan konst och kultur sammanfattas bra i ett citat av Robert de la Sizeranne: ”Den sanning som vetenskapen upptäcker är en detaljens sanning: den sanning som konsten upptäcker är en helhetens sanning.” Det finns en nyutkommen bok att rekommendera för den som vill lockas att läsa en av de svenska författare som verkligen räknas till klassikerna men som stadigt fallit i glömska, nämligen just Erik Johan Stagnelius, och som inte fått bekanta sig med honom under sin reception. Författaren, akademikern och TVtyckaren Göran Hägg lyfter fram hans liv, hans tid och poesi: ”I världsfurstens harem” (W&W). Stagnelius var inte bara en utmärkt kärleksdiktare utan berör många gånger djupare frågeställningar av andlig och medmänsklig karaktär. Han funderar kring existensen och skapelsen med ett bild- och formspråk som fortfarande i delar är fräscht och intagande. Han dog 1823 inte fyllda 30 år. Göran Hägg beskriver hans studietid och år av arbete i Stockholm samt hur missbruk och sjukdom bryter ned honom mellan explosioner av stort skapande. Det spännande med Göran Häggs nya bok och hans bidrag till bilden av Erik Johan Stagnelius är hur poeten påverkats av gnostiskt tänkande. Idéer om en skapargud som håller världen och människor fångna, kampen mellan ande och kropp. Idag med de från 1940-talet upptäckta böckerna från Nag Hammadi och andra handskrifter finns ett rikligare material som väcker stort intresse (en god introduktion är Elaine Pagels ”De gnostiska evangelierna” som även finns i pocket) än vad som var fallet drygt hundra år tidigare. Genom sin koppling till idévärldar och begrepp ungefär 2000 år tillbaka i tiden var han paradoxalt långt före sin tid!

För den som endast svagt kommer ihåg Stagnelius från skoltiden kan påminnas om dikter som ”Näcken” eller ”Till förruttnelsen”. Även om Göran Hägg litet föraktfullt i en av sina återkommande slängiga kommentarer, vilka både skänker hans bok livfullhet som ibland utgör en källa till irritation (allra helst då samma argument eller anmärkning återupprepas i tid och otid), konstaterar att religionsblandning och mystik förenas med ”kyrkkaffekristendom” i dikten ”Det gives ett ord allena” bekräftar dessa rader den komplexitet som gör Stagnelius så läsvärd. Intressant för den sökande människan, den som spejar efter livets väg i dödskuggans dal: ”Blott kärleken som brinner I själva dödens kval, Blott korset övervinner De vreda stjärnornas tal. Marias son allena Med genomstungen hand, Oss hemför till de rena Kerubers fosterland.” För den som önskar återbekanta sig med skoltidens Stagnelius är Häggs bok en bra introduktion. Annars finns han alltid att tillgå på ett bibliotek. Och den som önskar gå vidare kan ju alltid finna något annat inspirerande i logers och brödraföreningars egna bibliotek med intressant läsning. Eller för att låna ett citat ur en annan nyutgiven mycket läsvärd bok, Alberto Manguels ”Nattens bibliotek” (Ordfront): ”Alla bibliotek, också mitt, ger läsarna en förnimmelse av vad de verkligen sysslar med, en verksamhet som kämpar mot tidens begränsningar genom att föra in fragment av det förflutna i deras nu. De får en glimt, om än aldrig så hemlig eller avlägsen, av andra människors inre och en viss kunskap om sitt eget tillstånd genom de berättelser som finns lagrade där, så att de kan läsa dem.” Text: Hans Wallmark Frimuraren

Under fyra sekel Den nyss utkomna boken ”Under fyra sekel” av Pether Bäversjö handlar om Johanneslogen i Göteborg, som i början kallades ”Den salomoniska logen af trenne lås”, därefter ”Salomoniska Logen” och sedermera ”Salomon à Trois Serrures”. För mig som bedrivit många års forskning i ämnet är det en angenäm läsning att återfinna många rön, som publicerats av mig dels i en bok, dels i ett antal artiklar i Frimuraren. Vad som från början höjer innehållet till en ren njutning att läsa är den nuvarande OM:s Bo Maniettes högtidstal vid det tillfälle då 250-års jubileet firades. Visserligen skedde firandet fel år, men Maniettes utomordentligt trevliga och känslomässiga beskrivning av hur själva beslutet att bilda en Loge tillkom gjorde den högtidsdagen till den förnämsta upplevelsen undser mina 51 år som frimurare. Det är värdefullt att detta tal har blivit bevarat i tryck. Boken i övrigt håller inte bara genomgående hög klass i alla de olika artiklarna utan också intresset att läsa mera. Däremot finns tyvärr en del fatala felaktigheter, som stör och vilseleder den angenäma läsningen. Jag har tidigare läst mer än 25 olika jubileumsskrifter och ingen har underlåtit att tala om när respektive loge började sin verksamhet. I denna bok finns instiftelsedagen inte nämnd. Felet i jubileumsboken från 1904 har upprepats genom att man på fyra olika ställen anger ett brev daterat den 30 november 1754 till den andre i ordningen logemästare i den Salomoniska Logen, friherre von Kaulbars som ett patent och betraktar detta som en instiftelsedag. Redan år 2002 underrättade jag i en detaljerad utredning den dåvarande OM Leif Wadell att om man skulle fira 250års jubileum så borde det ske 2005 och inte 2004. Detta råd följdes icke men Frimuraren

OM lade fram en fråga om mina uppgifter var riktiga till Forskningsgruppen i Göteborg och härifrån kom de vidare till Forskningslogen CF Eckleff. Min utredning ansågs vara så intressant att den infördes i Acta Masonica Scandinavica nr 6 år 2003. Vår Ordens stormarskalk Tom C. Bergroth klarlade ärendet ytterligare i ett särskilt tillägg som trycktes i direkt anslutning till min artikel. Därur citerar jag följande: ”Men var detta en stiftelseurkund eller ett s.k. konstiturial för den Salomoniska Logen? Nej det var ett öppet brev, vilket gav tillstånd för ett antal frimurarbröder att förbereda konstituering av en ny loge vid första bästa tillfälle. Mellan den 30 november 1754 och 27 juni 1755 fanns ingen verkande loge med det namnet.

Trots detta kommer man inte i boken närmare i tiden än att man nämner det andra sammanträdet, som hölls den 5 juli 1755. Det första hade ägt rum den 27 juni, alltså 9 dagar tidigare. Detta datum kan inte vara okänt för författaren eftersom minnesmedaljen, som avbildas i färg på bakpärmens invikta insida har dagen ”27 juni 1755” ingjutet på baksidan.

Litteratur I boken påstås även att Patrik Alströmmer, som i Stockholm undertecknat skrivelsen, verkar ha accepterart den felaktiga dateringen. Att detta är fel framgår av att Patrik Alströmmer, som var OM för Johanneslogen 1779 - 1802 själv firade Logens 30-åriga bestånd år 1785 genom att alla bröderna lät prägla en minnesmedalj till hans ära. På sidan 76 står det att Logen firade till 250-års jubileum 2006, men detta är väl ett tryckfel. Firandet skedde 2004. Bland andra fel väljer jag uppgiften i boken att åtta frimurare deltog i det första sammanträdet i juni 1755. Det var bara sju frimurare och en icke-frimurare som smugit sig in. I min bok som finns upptagen bland källorna, står både hur det gick till vid instiftandet och när det hände. Uppgifterna i boken är därför direkt vilseledande och helt felaktiga. Någon tid efter att Bo Maniette tillträtt sitt ämbete ansökte han om rättelse av instiftelsedagen så att den skulle bli den rätta dagen den 27 juni 1755. Detta beviljades och var och en kan sedan några år tillbaka läsa i matrikeln att detta är logens tillkomstår och inget annat. En annan göteborgare, Göran Anderberg har skrivit en bok med namnet ”Frimuraren Gustaf III” som kom ut i slutet av 2008. Även denna innehåller samma fel på två ställen, att Logen grundades 1754. Synd på en i övrigt lärorik bok. För många kan kanske vad som hänt för 250 år sedan vara av mindre betydelse, men som forskare anser jag att fakta inte får förvanskas och som frimurare anser jag den frimureriska egenskapen att söka efter sanning och ljus även gäller för vilken dag en Loge har blivit grundad och instiftad. Text: Olof P Berg 31

Franskt höggradsfrimureri Under flera år har Svenska Frimurare Orden inte haft kontakt med något höggradsfrimureri i Frankrike. Nu har dock avtal slutits med Grand Prieuré Rectifié de France och Grand Prieuré des Ordres Unis pour la France. Vad har de tidigare orosmolnen bestått av och varför har en lösning nu blivit möjlig? I Sverige har vi EN Storloge och tio grader som logiskt hakar i varandra. Medlemmarna sänds med viss automatik vidare upp genom graderna. Hela landet arbetar efter EN och samma ritualstruktur. En sådan uniformitet och homogenitet är vi så vana vid att vi tror att resten av världen har ett liknande system. Mer fel kan det dock inte bli! Vi är fullständigt unika även inom det svenska systemet med denna organisationsmodell. Redan i våra grannländer fungerar storlogen som en paraply för flera strukturer. I Norge ingår även Polstjärneloger, som arbetar efter en ritual från Bayreuth, i DNFO. I Danmark finns lauget som arbetar efter en engelsk ritual men är underställd den danske Stormästaren.

Mångfaldens Frankrike Frankrike har upp till ett halvdussin olika storloger och ibland konkurrerande frimurarsystem som inte godkänner varandra. Frankrikes största storloge är Grand Orient som har en uttalat politisk och ateistisk profil. Bland de andra finns t ex Grand loge de France som är mer filosofiskt inriktad och Grand loge Féminine som bara är öppen för kvinnor. Vissa storloger är öppna för både kvinnor och män, och andra har ett mer socialt fokus. Kriteriet för ett godkännande av England, och därmed också av SFMO, är att logearbetet har en andlig dimension och en uttalad tro på ett högsta väsen, att det är opolitiskt och att logerna enbart är öppna för män. Därmed har endast en av Frankrikes storloger kunnat godkännas: Grand Loge Nationale Francaise (GLNF), instiftad 1913. Nu finns dock något som gör bilden 32

ännu mer komplex. De franska logerna kan nämligen delvis själva välja vilken av 3-4 grundritualer de vill arbeta efter. Två olika frimurarsystem som bannlyst varandra kan alltså ha loger som arbetar efter samma ritual, medan två loger i samma hus som tillhör samma storloge kan arbeta efter två olika ritualer! De mest kända ritualsystemen är Emulationsriten, Den Franska riten och Den Rectifierade riten. Alla dessa ritualer har sina rötter i 1700-talet men har ofta omarbetats kraftigt både under 1800och 1900-talet. Några är mer teatrala och andra mer esoteriska. GLNF har loger som arbetar enligt de flesta av dessa olika ritualsystem, vilket gör att en svensk på besök i Frankrike inte bara måste förvissa sig om att han verkligen hamnar hos GLNF utan också bör kontrollera vilken ritual logen följer för att veta vad han skall förvänta sig.

Olika vägar Alla dessa storloger arbetar bara i tre grader, dem som vi kallar Johannesgraderna. Därutöver finns även höggradsfrimureri, motsvarande våra Andreas- och kapitelgrader, som organiserats i separata storloger. Dessa kan rekrytera Johannesmästare från olika storloger. I samma höggradsloge kan det alltså finnas bröder som startade sin frimurarbana i konkurrerande storloger. Det är här vi finner problemets kärna. Svenska Frimurare Orden godkänner endast höggradsloger som rekryterar bröder från storloger arbetande i Johannesgraderna som SFMO har förbindelse med. Det är denna komplexa situation som gjort att förbindelserna under en tid varit frysta. Det som gör att SFMO nu har slutit avtal med Grand Prieuré Rectifié de France beror på att detta höggradssystem har valt att arbeta efter endast en ritual: den rectifierade riten och att endast bröder som kommer från Johannesloger inom GLNF har möjlighet att söka inträde i detta höggradfrimureri. I denna hårda gallring passerar därmed bara män som säger sig vara kristna och som accepterar ett opolitiskt frimureri.

Den rectifierade riten Den rectifierade riten är den ritual som tydligast bevarat arvet från 1700-talet. Här bärs t ex svärd i öppnad loge, vilket inte sker i andra riter. Det idéhistoriska tankegodset från 1700-talet är starkt, och drömmen om Rousseaus framtida samhälle där jämlikhet och närhet till naturen härskar uttrycks på olika sätt i ritualen. Det är den ritual som har starkast koppling till Sverige. Den tog form under 1780-talet efter att franska loger bl a fått tillgång till det ritualsystem som skapats i Sverige under Eckleffs ledning. Eftersom Sverige under 1700-talets två sista decennier genomförde en omfattande ritualrevision under ledning av hertig Carl gled de två systemen sedan isär. Även om likheterna alltså är påfallande mellan vårt svenska system och det rectifierade, finns tydliga skillnader inte minst eftersom det svenska systemet kunnat dra nytta av den gustavianska tidens skickligaste scenografer och dramaturger. När den franske Johannesmästaren kommer till Grand Prieuré de France väntar honom tre grader. Den första kallas S:t Andreas skotske mästare. Det är en grad som i komprimerad form sammanfattar hela vårt Andreasfrimureri med betoning på grad VI. Därefter följer en grad kallad Ung väpnare och Riddare av den Heliga staden, en grad som har likheter med vårt kapitelfrimureri. Trots att den rectifierade riten stadfästes nästan samtidigt som vårt svenska system under slutet av 1790-talet, finns en perspektivskillnad mellan systemen. Medan den rectifierade riten handlar om ett historiskt förlopp som recipienten kan identifiera sig med, gestaltar vårt svenska system inte en berättelse utan recipientens egen inre process mot större insikt. Genom att hela logearbetet är likt en spegel av recipientens inre, blir den psykologiska insikten en väg till andlig mognad, till skillnad från de flesta andra riter där teoretisk kunskap om idéhistoriskt tankegods är vägen till förståelse av andliga frågor. Text: Ulf Lindgren Frimuraren

Frimuraremotiv I Österrike pågår under 2009 ett Haydn-jubileum. Det har gått 200 år sedan kompositören och frimuraren Joseph Haydn gick ur tiden den 31 maj 1809. Frimureriet i Österrike har med anledning av detta jubileum utgett ett frimärke med motiv från en berömd frimurerisk målning och ovan ses frimärket med en förstadagsstämpel från frimurarmuseet i Rosenau. Enligt den uppburne forskaren H. C. Robbins Landon, sitter Mozart längst till höger och bredvid honom den fem år äldre librettoförfattaren Emanuel Schikaneder. Det har påståtts att recipienten på bilden skulle vara Haydn, men detta stämmer inte i verkligheten. När receptionen av Haydn ägde rum den 11 februari 1785 i Wienlogen Zur wahren Eintracht, var Mozart förhindrad att närvara, då han gav en offentlig konsert i Wien Text: Sten Svensson

Tjänandet berörde När jag läste det senaste numret av Frimuraren blev jag både väldigt glad samtidigt som jag fick en bitter smak i munnen. Sällan har det numera klassiska uttrycket ”Äntligen” varit mer berättigat än när det gäller artikeln om Olof Håkansson, som den tjänande brodern. Jag är en gammal frimurare som recipierade 1963 och som under årens lopp haft förmånen att tjänstgöra tillsammans med tjänande bröder. Men jag har aldrig förstått varför det varit en uppdelning mellan verkande och tjänande bröder och ångrar att jag inte tidigare försökt få en förklaring till denna delning. Det gör verkligen ont inombords när Olof Håkansson i artikeln säger: När jag kom in 1973 som tjänande broder började jag förstå att man inte riktigt var broder. Det var som ett dubbelt brödraskap, de tjänande bröderna var bröder på ett sätt och de andra på ett annat. Ett ytterligare citat: Vi satt inte med vid brödramåltiden nej då serverade jag även dem som recipierade samtidigt med mig. Det är en mörk bild av frimureriet som beskrivs men som ändock när det gäller Håkansson slutar i en ljus och positiv anda. Men jag har inte upplevt att det varit någon slags klasskillnad mellan bröderna när det gäller Västerås frimuraFrimuraren

resamhälle. De tjänande brödernas insats betydde mycket för att en logekväll skulle fungera på ett bra sätt. De var ansvariga för att logen var städad och att allt var på plats. De kom först och var ofta de sista som lämnade logen. De tog hand om recipienten och visade honom till rätta i en ny och främmande miljö. De var väl insatta i ritualen och kunde sufflera en ämbetsman vid en eventuell blackout. Frimureriet har inte monopol på or-

det broder, men reception, ritual och brödramåltid skapar en verklig grogrund för ett djupt och rikt brödra- och vänskapsförhållande. Vi må hedra bröder som blivit utnämnda till höga ämbeten eller erhållit utmärkelser av skilda slag. Men låt oss aldrig glömma bort de bröder som hängivet och i tysthet gjort en stor insats för frimureriet. Bo Eriksson, Västerås

EXTRA: Alla som beställer varor för över 400:- får en penna med frimurarekors Värde: 69:- Se nedan!

Exklusiva frimurareartiklar

Beställ i vår webshop: www.fmregalia.se Manschettknappar

med rött frimurarekors. Pris: 195:med passare&vinkelhake Pris: 195:-

Bröstknappar

Frimurareslips

100 % siden, svart med rött frimurarekors. Pris: 225:-

till fr frackskjorta 9 mm Med rött frimurarekors Pris 215:Passare/vinkelhake Pris: 215:-

Bosweel frackskjorta

Storlek 39 - 45 Pris:

725:-

Lilla Regalieväskan

som ovan men med passare och vinkelhake Pris: 225:-

Regalieväska i äkta skinn med rött frimurarekors, rött m sidenfoder. Längd:24 cm, H:16 cm, lock 2,5 cm Tre tryckknappar. Pris: 245:-

Vita vantar (ingen bild)

Herrvantar i texil En storlek Passar normalt alla. Pris: 95:-

M rött frimurekors .Pris: 95:med passare-vinkelhake 95 :-

Bosweel pikéfluga

Pris: 139:-

Frimurareslips

Band-/slipshållare

Stora Regalieväskan

i äkta skinn med frimurarekors. Rött sidenfoder. L:32 cm, H:30 cm Lock 5 cm med två kardborreband.

Pris: 395:-

Frimurarsvärd Pris från 3 595:-

Pin Pin-nålar:

Akaciagren 50:Rött frimurarekors 10 mm 50:Passare/vinkelhake 50 50:Fästen: stift och fjäderbricka Lilla frimurarekorset 7 mm 60:-

Beställ i vår webshop: www.fmregalia.se eller fax 040-170754, e-post eller brev.

FM Regalia HB

Lundbergsgatan 8 Se 217 51 Malmö

e-post: order@fmregalia.se Vi har även utrustning för loger såsom förkläden, m m. Kontakta oss! Försäljningsvillkor:

Faktura medföljer varorna. Betalning måste ske inom 10 dagar från fakturadatum. 40:- för porto/förpackning tillkommer per försändelse.

Penna

Vita skinnhandskar

med rött Herr: I äkta skinn frimurareStrl 8, 8½, 9, 9½ Pris: 289:kors.

Nyheter: Boken:

Frimuraren Gustaf III

Kulspets

69:-

eller gratis. Pris: 189:- Se Göran Anderberg ovan!

Serverings-/ grillförkläde Pris 198:-

Svensktillverkat. Kraftigt bomullstyg Svart med rött frimurarekors.

Längden 84 cm och vidden 71 cm. Fästbanden 2 ggr 85 cm

Bilden visar bara den övre delen av förklädet

www.fmregalia.se

Plikt eller rättighet En föga originell arbetshypotes, som jag valt för ett föredrag i ett annat forum, är att hertig Carl och hans medarbetare påverkades starkt av det sena 1700-talets samhälle och idéer, när de utarbetade det svenska systemets ritualer. På motsvarande sätt påverkas vi naturligtvis av vår aktuella omgivning när vi tolkar ritual. Om texten är i stort sett oförändrad, men samhället helt annorlunda – är budskapet ändå det samma nu och då? Utan riktiga och förstådda referensramar kan vi inte veta det! Jag tänker inte upprepa det jag säger i föredraget, men två nyutgivna böcker ger vinklingar till min hypotes. Jag tänker på: ”Judasevangeliet” av Jörgen Magnusson och ”Mänskliga rättigheter för Guds skull” av Elisabeth Gerle.

Kristen grund Jag skulle tro att hertig Carls (Carl XIII) kristna grund liknar den som fortfarande gäller för Svenska kyrkan, såsom den beskrivs i Bibeln och sammanfattas i trosbekännelserna. De kommenteras, liksom den augsburgska bekännelsen och andra dokument, t.ex. Luthers Lilla och Stora katekes, i Konkordieboken med ursprung i Tyskland 1580. Fortfarande gäller helheten, som den fastställdes och erkändes genom Uppsala mötes beslut år 1593, men hypotesen säger alltså, att tolkningen kan ha ändrats. Vi kan lägga märke till att texten, trots sitt gudomliga ursprung, naturligtvis är människors verk. Treenighetsdogmen infördes t.ex. genom den apostoliska trosbekännelsen i början av 200-talet. Kyrkomötet i Nicaea år 325, som leddes av den romerske kejsaren Konstantin den store, beordrade rättning i leden om vilken, av flera riktningar, som skulle anses vara den rätta kristendomen. Det följdes upp i Konstantinopel år 381. Den augsburgska bekännelsen av år 1530 är egentligen ett politiskt dokument, tillkommet under medverkan av Melanchton, eftersom Luther för tillfället var fredlös. Syftet var bl.a. att samla Frimuraren

krafterna mot turkarna, som då belägrade Wien. Vid Uppsala möte 1593 såg en tidigare hertig Carl (Carl IX) till att den svenska kyrkan blev evangeliskt luthersk. Katolicism och kalvinism avvisades. Mötet handlade också om den svenska nationella identiteten och prästernas makt i ståndsriksdagen. Överheten tycks alltid ha haft ett finger med i ”Guds ord”.

Alla inte eniga Alla kristna kyrkor i dagens Sverige är förstås inte eniga om den beskrivna grunden. Den katolska kyrkan t.ex. har självklart inte mycket till övers för de protestantiska delarna av Konkordieboken. Eftersom SFMO är konfessionslös, tar den inte ställning till olikheter i förekommande kyrkors tro, bekännelse och lära. De första recipienderna i DMP var tveklöst evangeliskt lutherska. Dagens recipiender kan tillhöra eller inte tillhöra vilken kristen kyrka som helst, men måste säga sig vara kristna. Det svenska systemet vilar alltså på kristen grund. Arbetsgraderna kan kanske sägas göra det på ungefär samma sätt som hela västerlandet och dess kultur vilar på kristen grund; även om vårt omgivande samhälle har gått längre än SFMO både i sekularisering och i religiös mångfald. Hur det ser ut i kapitelgraderna skulle föra för långt att gå in på här, men att tolkningen även där är individuell lär väl vara ett riskfritt påstående; likaså att tolkningen har förändrats med omvärldsperspektivet.

Grunden inte entydig Ett svar på frågan, om hur det frimureriska budskapet påverkas av ett föränderligt samhälle, är att dess kristna grund inte längre är entydig. Jag tänker därför dels försöka belysa hur kristendomen har förändrats med tid och omgivning, dels peka på en alternativ värdegrund och dessutom nämna något om judendom och islam. I vår globaliserade och multilateralt

beroende värld behöver världssamfundet ett gemensamt rättesnöre. Ett sådant kan inte sökas i någon enskild religion – dels skiljer sig religionerna åt i en del viktiga avseenden och dels har inte alla aktörer någon uttalad religion. Däremot finns något gemensamt och grundläggande i den internationella rättens och politikens ”mänskliga rättigheter”. För dessa finns också en teologisk grund. Islam lär att alla människor har skapats till Guds avbild och med en god natur. Människan har alltså sedan födelsen, oavsett hennes tro senare i livet, kunskap om ont och gott. Även för judar och kristna är tanken om imago Dei central. Paulus vidgar kretsen, när han skriver i brevet till romarna, att även hedningar kan skilja på rätt och fel: ”Det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan.” Människans natur rymmer ju även laster, men ju fler som är överens om de positiva värderingarna, desto mindre blir risken att vi handlar på ett sätt som strider mot vår goda natur. Tyvärr räcker denna natur inte alltid till att hantera den i dagarna aktuella internationella terrorismen, som agerar utan eget territorium och utifrån en för oss främmande ideologi, inte heller mot missgärningar begångna av korrupta eller icke-fungerande stater, men den är en styrka för dem som vill bevara fred och frihet.

Rättigheter förändras Elisabeth Gerle påpekar att de mänskliga rättigheterna inte är statiska: ”Precis som teologin, talet om Gud, alltmer betraktas som ett sökande, ett provisorium, så måste talet om mänskliga rättigheter alltid utvecklas och förbättras i lyhördhet för människans konkreta livssituationer.” Hon skriver också om hur man i den förmoderna världen talade om plikter: ”Du skall icke dräpa” och ”Du skall icke stjäla”. I den moderna världen talar man istället om rättigheter: ”Rätten till liv, frihet och personlig säkerhet”. ”Rätten till egendom” är mera  35

omtvistad, men knäsatt åtminstone i marknadsekonomierna. Den iranske filosofen Abdolkarim Soroush menar att en omorientering mot rättigheter görs även inom islam. En muslim kan tala om ”plikten att fasta och be”, men i det offentliga samtalet översätts den till ”rätten att fasta och be”. Att tala om rättigheter istället för plikter är ett sätt att finna en konsensus över religions- och livsåskådningsgränser. Alla får en norm att åberopa. Det förutsätter dock att paradigmskiftet fullföljs. När plikterna avskrivs måste de ersättas av rättigheter. Annars går vi in i normlösheten. Vi får inte heller glömma, att rättigheterna gäller även ”de andra”. Vi kan jämföra med vad Ordens allmänna lagar skriver om en frimurares plikter: ”Plikten mot Gud, mot fäderneslandet, mot Orden, mot nästan och plikten mot sig själv.” En intressant och utmanande fråga är: Kan de plikterna också omformuleras till rättigheter? Detta om kristendom och andra värdegrunder idag, men hur såg det ut när kristendomen uppstod? Den som går till källorna (ad fontes) får ofta veta mer om betydelsen av en bibeltext (eller en ritual). Modern bibelvetenskaplig forskning är emellertid medveten om att hela sanningen inte finns i texten. Nya rön ger exempelvis ökad förståelse för begreppen ”Messias” och ”Människosonen”. Jörgen Magnusson redovisar hur de uppstod och användes. Han stöder sig på nedanstående samhällsmodell.

Hierarkiskt vs individualistiskt Enligt modellen är USA ett exempel på ett extremt hierarkiskt – individualistiskt samhälle (A). Sverige (B) är extremt individualistiskt – horisontellt (jämlikt och jämställt). Det forna Palestina var vår diametrala motsats (C). I ett sådant samhälle är makten koncentrerad och hackordningen väl utvecklad. Endast den rikaste eliten har möjlighet att uttrycka sin individualitet. Dess medlemmar är jämförelsevis oberoende av kollektivet för sin överlevnad och kan därför framhäva sig själva. Om bara den eliten får uttrycka sig, är det bara den vi 36

möter i litteraturen, som alltså inte blir representativ för samhället som helhet. Särskilt vi svenskar måste därför vara försiktiga i vår tolkning av bibliska texter. Vi kan också fundera över var i modellen vi skall placera Sverige år 1800? Förmodligen närmare C än B, vilket ger en tankeställare även när det gäller tolkning av vår ritual. Bland det forskarna är mest säkra på är att Jesus var mycket kritisk till de rika. Det gör honom inte till en vänsterradikal revolutionär i vår mening. Att han inte ledde ett väpnat uppror mot romarna berodde inte på att han var en föregångare till Mahatma Gandhis icke-våldsfilosofi, utan snarare på att den grupp han tillhörde inte hade några resurser att beväpna sig och på att hans målgrupp inte var romarna, utan fariséerna. Jesus ville övertyga den judiska aristokratin om att de måste återinföra en strikt efterlevnad av lagarna. Att de åsidosatts hade fått många på obestånd, samtidigt som de rika egendomsägarna hade tjänat på det. Jesus ville få dem på rätta vägar och de ville bli av med Jesus.

En ofta förd diskussion är hur Paulus förde Jesu ord och gärning vidare. Jag skall inte bidra till den, men citerar en annan text: Kristus är slutet på lagen, så att var och en som tror kan bli rättfärdig (Rom10:4). Enbart de anförda bibeltexterna räcker inte för att dra några välgrundade slutsatser. Först måste Paulus användning av begreppet ”hedningar” analyseras, likaså översättningen av ordet telos – slut, ändamål, fullkomning, uppfyllelse o.d. och frasen diakaiosune theou – Guds rättfärdighet. Den anglikanske domprosten Tom Wright, specialist på Paulus, utgår i sin analys från hur juridiska termer användes i den hebreiska domstolen och från en mängd parallella texter i Bibeln. Jag har inget att tillföra där, men om vi t.ex. skulle vilja veta något mer om Paulus lära om ”rättfärdiggörelse genom tron”, behöver vi också studera kontroversen mellan Pelagius och Augustinus i början av 400-talet och inte minst mellan Erasmus och Luther i början av 1500-talet. Allt är inte så enkelt som det kan förefalla till en början.

Judas roll

Olika riktningar

Detta leder Magnusson till ett resonemang om Judas Iskariots roll. Mycket talar för att han var en respekterad och lojal apostel, inte en lömsk förrädare. Hans roll var att hjälpa Jesus att få kontakt med översteprästerna och fariséerna. Att han efterhand beskrivits i allt negativare ordalag kan bero på behovet av en syndabock och på att hans roll missförståtts. Han kallas förrädare i vår Bibel. Det menar Magnusson kan bero på en felöversättning. Av sammanhanget borde det framgå att det grekiska ordet paradidomi inte bör översättas med ”förråda”, utan hellre med ”överlämna” eller ”ge upp” o.d. Detta sagt som exempel på att en ordagrann översättning inte alltid räcker. Jesu förhållande till lagen kan illustreras av följande text: Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla (Matteus 5:17).

Under första århundradet fanns flera riktningar inom judendomen, varav en kan sägas ha varit kristendomen. Omkring år 50 togs även icke-judar, hedningar, in i den kristna församlingen. Efter Jerusalems fall år 70 blev församlingarna inom det hellenistiska området viktiga baser för budskapets fortsatta spridning, inte minst genom Paulus insatser. Kristendomen blev självständig och utvecklades starkt när den blev romersk statsreligion i slutet av 300-talet. Även kristendomen hade flera riktningar. Några exempel: • Arianism – Förnekade Kristi gudom och hävdade att han var skapad som alla andra människor. Fördömdes av konciliet i Nicaea, men levde kvar i Spanien till 500-talets slut. • Donatism – Hävdade att kyrkans helighet berodde på biskoparnas och övriga ämbetsbärares personliga fromhet, en syn som övertogs av vissa radikala frikyrkosamfund. Frimuraren

• Gnosticism – En rad rörelser, som ser tillvaron som uppdelad i ande och materia, inspirerade av olika religioner och hellenistisk filosofi. Frälsning och befrielse från materien vinns genom insikt (gnosis) om den sanna kristna läran. Den onda makten representeras av skaparguden, demiurgen, och den goda av den nytestamentliga frälsarguden. Apokryferna, Tomasevangeliet och Judasevangeliet är exempel på gnostiska skrifter. • Marcionism – Ett gnostiskt system som var en allvarlig konkurrent till kristendomen. Erkände inte GT, och i NT endast Lukasevangeliet och några Paulusbrev. Fanns kvar in på 500-talet. • Montanism – Förkunnade bot och sträng askes inför Kristi snara återkomst. Organiserades som egen kyrka vid 200-talets början. • Pelagianism – Lära om människans fria vilja, som förnekade arvsynden och hävdade att syndfrihet kan uppnås eftersom människan är fri att lyda Gud och göra det goda. Fördömdes av konciliet i Efesos 431.

Furstens religion Vi ser att fornkyrkan var långt ifrån enhetlig. Så småningom blev bilden mer samlad. Genom religionsfreden i Augsburg 1555 infördes regeln cujus regio, ejus religio, d.v.s. varje land skulle följa sin furstes religion, en regel som utvidgades genom westfaliska freden 1648. Under det svenska frimureriets första 100 år förekom inget annat än den rena evangeliska läran, varken i samhället eller i SFMO. Nu har bilden åter blivit mera mångfacetterad. SFMO har anpassat sig till samhället. Det är alltså nödvändigt att gå till rötterna för att få en klar bild av frimureriets budskap, åtminstone så långt att vi förstår de symboler och allegorier som används. Vi får inte heller glömma, att våra rötter inte enbart är kristna, utan även innehåller element av renässansens humanism och upplysningens förnuftstro. När vi väl står på en stadig grund där, återstår det som är ännu viktigare, att göra klart för sig hur budskapet skall tolkas här och nu och vad det Frimuraren

får för konsekvenser. Våra plikter som frimurare har fortfarande relevans, men de är barn av sin tid med faddrar som Kant och Wolff. Om det är sant att våra samhälleliga plikter har omformulerats till rättigheter, uppstår frågan hur de kan samordnas med det frimureriska budskapet. Vi har ju även andra roller och förpliktelser än som frimurare. Det låter, åtminstone för mig, sant frimureriskt att överväga vilka plikter som gäller prima facie (som utgångspunkt) och vilka plikter eller rättigheter som tar överhand i den aktuella situationen och som avgör hur vi bör handla.

Plikt blir rättighet? Kan våra plikter som frimurare då omformuleras till rättigheter? Det ligger inte i en ordens natur, att formulera sig med rättigheter för medlemmarna. Men, eftersom SFMO inte är en sekt, känns följande försök till formulering inte främmande: ”Tankefrihet, jämlik-

het inför Ordens allmänna lagar och rätt för var och en att dra egna slutsatser av frimureriet för sitt liv och sin personliga utveckling.” Om de mänskliga rättigheterna låter självklara idag, har de inte alltid varit det. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs 1948 och Europarådets bindande konvention 1950. Sverige fick full religionsfrihet så sent som 1951 och hade en statskyrka 1900-talet ut. Redan på 1700-talet diskuterades grundläggande fri- och rättigheter av upplysningsfilosoferna. De formulerades konkret i den amerikanska oavhängighetsförklaringen 1776 och i den franska nationalförsamlingens rättighetsförklaring 1789. Sverige var sent ute, men har bättrat sig på sistone. Det har SFMO också gjort – utan att förlora sin själ. Rune Carlsson

FRACK-PAKET!

Debatt

Bröder? Är vi bröder? Frågan låter kanske konstig när man betänker att vi inom logen kallar oss för bröder. Andra och femte gradens namn är till och med ”Medbrodersgrad”. Men – hur agerar vi? Tar vi hand om våra bröder? Blir vi kontaktade av våra bröder? Räcker det med att det inom Ordens Allmänna Lagar andra kapitlet 17 § står: ”En frimurare bör besinna att Ordens medlemmar sammanknyts genom brodersbandet och att detta, grundat på inbördes kärlek och förtroende, stadfäster Ordens bestånd, själständighet och varaktighet.” Räcker det med att OM i logen under rubriken ”Caritas” i enlighet med femtonde Kapitlet 13 § frågar om någon har något att meddela om en broder? Om han inte får något svar kan det tolkas att alla är friska!? Om vi tänker efter så måste vi nog tyvärr svara nej på dessa frågor. Visserligen har det skett en förbättring om man betänker att det en gång i tiden fanns ”tjänande bröder” som skulle betjäna logen och bröder av högre grad så som ”malajer” i det militära fick göra. Att förhållandet mellan graderna skulle vara av respekt och undergivenhet mot bröder av en högra grad. Detta måste ha varit långt ifrån broderskapsbegreppet som det var menat från början! Självklart skall man visa respekt, vänlighet och hjälpsamhet mot en broder i logen men inte på grund av en högre grad utan på grund av hans personlighet och att han är en broder till mig! Jag vill påstå att frimureriets grund är de gamla bygghyddorna. Om man vill ”googla” och söka under detta namn på svenska finns det tyvärr inget att läsa. Söker man på tyska: ”Bauhütten” finns det en hel del att läsa och att lära sig. Bland annat kan vi läsa att de gotiska bygghyddorna hade en ideell överbyggnad som kallades för ”brödraskap”! De hade många privilegier och till och med egna lagar. Man kunde utdöma straff till de som 38

Som officer i Frimurarna.....

felade. Man kan vidare läsa, att det inte var självklart att man tillhörde broderskapet. Man skriver, att detta var en av förutsättningar att kunna bli ”konsttjänare” och sedan efter 2 års utbildning ”Parlir”. Att få vara med i broderskapet var alltså något speciellt och krävde ett stort hänsynstagande och ansvar för sina medbröder. Alla hade rätt att säga sitt och möjlighet att rösta. Våra dygder och den tredje frågan vid antagningen i grad ett talar sitt tydliga språk. Likaså balloteringen och frågan: ”Vem talan äger ...”. Vad kan vi då göra för att förbättra situationen? Jag vill gärna komma med ett förslag: Bilda en brödrakedja i den allmänna världen med namngivna bröder. Så som vi står i logen med en broder som vi håller i handen till vänster och en till höger. Alla skall få två namn att hålla kontakt med, gärna av praktiska skäl på samma ort. Så skall även två bröder hålla kontakt med mig. Kontakten kan vara enkel via telefonen eller e-post och bör ske en gång i veckan. Då kan man både hjälpa en broder när det behövs, samköra till logen besöka honom om han är sjuk och - man kan själv få hjälp om det behövs. Caritas som det bör vara. Detta anser jag, är ett arbete för Caritasgruppen i logen att organisera en sådan kedja, gärna på uppdrag av OM. Finns det något att fundera på? Det är väl bara att sätta igång, eller? Det borde åtminstone kunna bli ett tema på nästa OM/O möte. Vad tycker DU?

Gerhard Schultze

Läste i Frimuraren 3/2008 med ett visst intresse artikeln om klädsel, stil och frimureri i loge och allmänna världen. Beträffande stil : Högtidsdräkt är frack eller uniform med vit väst - förklara annars det ingen kan, att det skall vara ”hovästarens svarta” som gäller! Till frack bäres ordensband under nedre delen av rocken - vänster eller höger sida beroende på grad. På sidan 7 har en person rätt ( av IX:e graden) - på sidan 15 talaren rätt. Till frack hör även hög hatt - så är ej fallet med militär högtidsdräkt. Bäres således (frack) uniform är det ej rätt att bära hög hatt - det skall representeras till uniform hör ej hög hatt. I genmäle till Hans Augustin sid 30: 1. Militär skrives med ett l 2. Schultze måste inse att civil frack, uniform och hembygdsdräkt för högtid är helt ok att använda - man tager vad man haver- av kostnadsskäl kanske. 3. ”Den sökande” är ett ord för en okänd, hans identitet kommer senare fram och används med liten bokstav i protokoll och denna tidning på sid 38 varför reagerar ej Schultze på det? 4. Som tidigare. Högtidsdräkt är högtidsdräkt: civil frack , vit väst, vit fluga. Militär frack vit väst svart fluga. Hembygdsdräkt föres särskilt för var byggd. För övriga och för enkelhets skull till arbetet bäres mörk kostym. 5. Sid 16 Till stor högtidsdräkt bäres ordnar och medaljer. Ett undantag kan vara att det anges: endast svenska. Det är helt korrekt men visst skall de bäras. Kanske helst som på sid 165. Det vore löjligt om Frimurarna skulle gå förbi rikets bestämmelser. Och de svenska skall bäras före varje frimurerisk. 6. Jag instämmer helt i sista stycket på sid 31. Gör inte frimureriet märkvärdigt - låt gällande regler i den allmänna världen gälla - se gärna på de militära - där finns ofta de största kunskaperna.

Carl Gustaf Bergenstråhle Frimuraren

Livsarkiv för frimurare Jag tycker det är viktigt att SFMO erbjuder ett bra stöd för den moderne frimurarebrodern som liksom sina generationskamrater kanske inte ser döden som en naturlig del av livet. Vår kristna tro och våra ritualer bör därför innebära att vi får ett bra stöd i denna viktiga fråga. Erbjudandet bör komma under Andreasgraderna och ges av OM/O/T eller präst som är medlem i logen/föreningen. Jag tycker att SFMO ska ha ett livsarkiv som utöver vad som är brukligt även ska innehålla: • Användandet av frimurarekorset i dödsannonsen • Färg på korset på ritualkort • Frimurarekors på gravsten • Bårtäcke • Kistbärare • Gradprydnader • Lånad frimurarelitteratur • Frimurarelitteratur som kan köpas ”öppet”.

Evigt liv? ”Vill vi ha evigt liv?” frågar broder Rolf Edholm i Frimuraren nr 2/2009. Om jag förstår honom rätt blir slutsatsen att evigt liv, vare sig det är i ett helvete eller ett himmelrike, är irrelevant eftersom vi ändå inte existerar när vi är döda. Br Rolf kritiserar kyrkan och prästerna för att ha vållat människorna oro med sitt tal om helvetet, och konstaterar förnöjt att 675 personer vid ett möte i Stockholm år 1909 med stor majoritet beslutade att avskaffa både djävulen och helvetet. (Det framgår tyvärr inte vilka dessa personer var eller vilket mandat de hade att fatta ett sådant beslut för någon annan än sig själva.) Å andra sidan nämner br Rolf själv att våra hedniska förfäder liksom praktiskt taget alla andra kulturer och religioner världen runt haft (och har) föreställningar om olika öden för onda och goda efter döden. Det går inte ihop med påFrimuraren

Debatt

Personligen tycker jag att det är klokar tankar som framförs i tidskriften Frimuraren nr 2, 2009. Jag tror, att det är viktigt att påpeka att livsarkivet inte ska förvaras i bankfack. Bankfacket kanske av formella skäl inte kan öppnas före annons och begravning. Fru, livskamrat, barn eller andra närstående bör veta var det igenklistrade kuvertet finns. Vi får inte underskatta betydelsen av begravningen för de efterlevande. Jag tycker därför att det måste finnas en viss frihet för de anhöriga att påverka utformningen av begravningen. Önskemålen i livsarkivet måste ta hänsyn till om hur ofta jag verkligen tror mig om att revidera mina önskemål. Jag har formulerat mig så här i ett brev, som ska öppnas när jag är död: ”När jag skriver detta (juni 2009) vet jag inte om detta kommer att läsas i morgon, nästa år eller om 10, 20 kanske

30 år. Därför vill jag att ni tillsammans och med mina önskemål (inte krav) som grund ordna den begravning som känns rätt med hänsyn till er livssituation och hur mitt liv varit den sista tiden. Detta känns konstigt att ta upp denna fråga men ”sättet” jag dör på kan ha betydelse för hur det blir naturligt för er att gå vidare. Vid normalt åldrande kan det ha betydelse om jag haft hjärnan i behåll eller om en demenssjukdom tagit över. Vid sjukdom har det nog betydelse om det gått fort (hjärtinfarkt) eller långsamt (cancer), som borde ge förutsättningar för samtal om livet och döden. En olyckshändelse kan ställa sina speciella frågeställningar som t ex om jag varit ensam eller om fler varit inblandade. Vid olycka kan det också hända att min kropp inte hittas vilket naturligtvis påverkar situationen.” Jag hoppas att SFMO utarbetar ett underlag som tillsammans med ett livsarkiv ger bra handledning.

ståendet att skräcken för gudomlig vedergällning skulle ha vållats av ”kyrkan och prästerna”. Himmel och helvete är inte produkter av någon religiös överhet med behov av att skrämma folk till lydnad. Snarare är det en allmänmänsklig idé att våra gärningar får konsekvenser bortom döden. Den kristna tron – och då menar jag det som är gemensamt för katoliker, ortodoxa och protestanter i alla tider och väderstreck – säger att den idén är sann. När br Rolf skriver att vi ”inte längre existerar” efter döden, placerar han sig avgjort utanför den kristna traditionen, som säger att människan är en evighetsvarelse. Frågan för den kristne är inte om det finns en existens efter döden, utan hur den gestaltar sig. Bilderna av denna tillvaro är många, en del naivt konkreta som i våra medeltidskyrkor där kalkmålningar visar hur de döda stiger upp ur sina gravar på kyrkogården, varifrån änglar leder somliga till Jerusalem medan andra eskorteras

av djävlar som kastar dem i gapet på ett väldigt odjur. De teologiska spekulationerna har likaledes varit omfattande, särskilt i skolastiken där allt skulle inordnas i ett logiskt system. Dantes ”Inferno” – som väl är vad br Rolf åsyftar med en ”hierarkiskt ordnad straffkoloni” – hör hemma i denna medeltida tankevärld. Man bör då märka att Dantes bok inte är kyrkolära utan en moralisk allegori. Vidare att knappast något helgon eller någon framstående kristen person har drivits av skräck för eviga straff, eller förkunnat sådana i skrämselsyfte. Inte ens Johannes Döparen, som talade om en stundande vredesdom; han skällde ut de skriftlärda, inte för att de var syndare, utan för att de trodde sig vara rättfärdigare än andra. Kristendomen lär att det finns två olika vägar ut ur jordelivet och in i evigheten. Den ena innebär gemenskap med Gud, den andra inte. Den senare handlar då inte om straff i betydelsen 

Text: Peter Jansson

hämnd, utan om det Jesus menade när han använde ”det brinnande Gehenna” som bild för de förtappades öde. Gehenna är en dal strax intill Jerusalem där folk eldade avskräde. Soptippen alltså. Det finns en risk för att man kan kasta bort sitt liv. Allt vi har uträttat och upplevt i livet, visar sig vara tomt och meningslöst i den stund då vi tvingas inse att vi missat det enda som verkligen var viktigt.

Den gudomliga rättvisan är något helt annat än mänsklig rättvisa. Guds rättvisa är alltid en funktion av hans kärlek, ty Gud är kärlek. Gud inte bara dömer det onda, han förintar det – genom att tillföra det goda som fattas. Ty det onda är inget i sig självt, det är bara en brist på något gott. Och ytterst en avsaknad av det högsta goda, dvs Gud. Detta är vad kyrkan, skrifterna och fäderna lär, bortom alla symboler och

bilder! ”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus” (Rom. 8:1). Därför kan vi med glädje och förtröstan vandra våra jordiska stigar, ty det eviga livet i fullkomlig förening med Gud är vårt mål!

Åke Eldberg, X Svea, VDM

Begreppet Brödraföreningar Det har på initiativ av ordföranden i brödraföreningen Diorit, broder Olof Nimhed, uppstått en debatt om huruvida beteckningen ”brödraförening” bör bytas ut mot någon mer adekvat beteckning ( Frimuraren nr 1:2009). För egen del har jag svårt att känna något större engagemang för denna fråga. För mig har begreppet ”brödraförening” en positiv värdeladdning och ger goda associationer. Betydelsen av brödraföreningarnas verksamhet för vår Orden kan inte heller nog poängteras. I vårt glest befolkade land med stora avstånd möjliggör de för bröder att fördjupa sig i Den Konungsliga Konsten även på orter där det inte finns underlag och/eller ekonomiska förutsättningar för en arbetsloge att arbeta i de grader som omfattas av brödraföreningens verksamhet. Förvisso finns det säkert en och annan brödraförening som väljer att inte vara arbetsloge för att fullt ut kunna koncentrera sig på högkvalitativa föredrag o dyl. En sådan brödraförening torde vara Eos i Lund, men det finns säkert fler. Det absolut vanligaste torde dock vara att brödraföreningarna verkar på orter och i grader där det av olika skäl inte går att etablera en arbetsloge. I min egen hemstad, Oskarshamn, har vi en johannesloge som recipierar bröderna i graderna I – III och en brödraförening som genom föredrag, aktiva diskussioner och studieresor bedriver en mycket givande verksamhet i graderna IV – VIII där bröderna ges möjlighet till fördjupning och förkovran i just dessa grader. 40

Det skulle dock kännas oss helt främmande att utvidga brödraföreningens verksamhet till att också omfatta graderna I – III. En sådan utvidgning skulle dock behövas om det var så att arbetslogerna endast ägnade sig åt att recipiera bröder och att fördjupning och förkovran endast äger rum i brödraföreningarna. Sanningen är dock att där det finns en arbetsloge behövs ingen brödraförening som arbetar i samma grader som arbetslogen, eftersom arbetslogen förutom receptioner också bedriver den utbildning och ger bröderna det intellektuella utbyte som brödraföreningarna tillhandahåller. Eller rättare sagt; så borde det vara! Och i detta ligger värdet – enligt mitt förmenande - med broder Nimheds debattartikel. Vi skall inte bara anta nya främmande sökande utan vi skall också se till att bröderna stannar kvar i vår Orden. För att åstadkomma detta skall vi bli bättre på det som broder Nimhed framhåller; förkovran och fördjupning samt intellektuellt utbyte. Det får naturligtvis inte bli så att arbetsloger ägnar sig åt receptioner och att förklaringen och fördjupningen till vad recipienterna upplevt ges i brödraföreningarna. Arbetslogerna skall vara lika duktiga som brödraföreningarna på att ge fördjupande instruktionsföredrag, låta bröderna förkovra sig och ge dem det intellektuella utbytet. Broder Nimheds artikel medför att vi i arbetslogerna måste rannsaka oss själva och ställa frågan; ger vi bröderna samma utbildning och förkovran som en

brödraförening skulle ha gjort? Därvid måste vi vara självkritiska och medge att vi i arbetslogerna måhända har prioriterat rekryteringsarbetet och receptionernas genomförande med stil, stringens och värdighet, så att fördjupning, förklaring och förkovran blivit lidande. Uppenbarligen har också OSM noterat detta eftersom han med skärpa framhåller vikten av medlemsvården och att få bröderna att stanna kvar i vår Orden. Vi i den operativa verksamheten ute på fältet har därmed fullgott stöd för att lägga ytterligare tyngd på brödernas utbildning och förkovran. Förhoppningsvis kommer detta att återspegla sig redan i logernas arbetsordningar för år 2010. I OAL ( 15 kap 2 §) är angett att i arbetsloge skall det årligen anordnas minst en instruktion i varje grad som logen arbetar i. Ambitionen måste emellertid vara betydligt högre än så. Beroende på de lokala förutsättningarna måste för arbetslogerna en optimal balans eftersträvas mellan receptionsloger och instruktionsloger. Därutöver kan vi anordna seminarier, föreläsningar, utbildningar mm som förvisso sker utanför det slutna logerummet och dess ritual, men som skänker bröderna en fördjupad insikt och förståelse för sin roll som frimurare och ger en förhöjd livskvalité. Andra, mer kreativa och engagerade än undertecknad, får dock ägna sig åt frågan om brödraföreningarna skall betitlas på annat sätt. Christer Holmgren Ordförande mästare i SJL Orion Frimuraren

Debatt

Låt Brödraföreningarna vara Jag har med stort intresse följt debatten om Ordens Brödraföreningar i Frimuraren 1 och 2 2009. Efter att efter nästan 16 år som O i Brf Unitas Sundsvall just ha lämnat mitt ämbete tar jag mig friheten framföra min uppfattning om Brödraföreningarnas möjligheter att förmedla kunskaper i det vi kallar Den Konungsliga Konsten och som en viktig del i vår fina ordens verksamhet. Vi måste ha klart för oss att våra Brödraföreningar arbetar under väldigt olika förutsättningar och traditioner. På orter där det finns båda loge och brödraförening är samarbetet mellan dessa av mycket stor betydelse för hela det frimurarsamhälle där de verkar och att man arbetar i fullkomlig symbios och komplettera varandra. Brödraföreningar som är ensamma på sin ort har en viktig tillkommande uppgift att bidra med nya medlemmar till vår Orden. Men huvuduppgiften måste vara att ta hand om och förmedla kunskap till föreningens medlemmar

och att aktivera bröder som varit frånvarande från frimureriet under längre eller kortare tid. Genom åren har jag också reagerat kraftigt mot uttrycket att skillnaden mellan en loge och en brödraförening består i att brödraföreningarna inte har några receptioner. Självklart är reception det väsentligaste vid en loge och vem skall stå i centrum vid en loge, jo recipienten. Talmanstal och annat som sägs vid en loge eller brödramåltid riktar sig av naturliga skäl till recpienten/recpienterna. Vid en sammankomst i en brödraförening med dess något friare form, bortsett från de ritualbundna delarna, kan man på ett annat sätt låta bröderna få stå i centrum, t ex genom föredrag och seminarier. Den brf jag lett är en Andreasförening och för många år sedan började vi att före ett par sammankomster per år låta dessa föregås av föredrag i någon kapitelgrad. Vi började också för länge sedan med separata seminarier i våra

Andreasgrader och har nu mera som brödraförening inom 7:e fördelningen uppdrag att även ha seminarier i kapitelgraderna. Allt detta för att öka våra medlemmars kunskaper i de olika graderna inom det svenska systemet och samtidigt stimulera dem att besöka Andreasoch Kapitelloger. Att kalla brödraföreningarnas sammankomster för instruktionsloger känns för mig helt fel eftersom det i logernas ålägganden ingår att ha instruktionsloger i de grader man arbetar och dessutom finns ritualer för dessa. Själv har jag haft förmånen att få delta i mycket bra och väl genomförda instruktionsloger i Johanneslogen i Sundsvall. Så låt brödraföreningarna vara brödraföreningar och sök i stället utveckla verksamheten inom de ramar som finns. Logena är loger och brödraföreningarna brödraföreningar och vi skall tillsammans arbeta för vår orden och dess medlemmar. Svante Deljemark

När Frimureriet i Sverige firar 275 år firar Sala Frimurarebröder 125 år Den 17 april 2010 får Du var med på en Unik och Upplevelserik sammankomst på 155 metersnivån under jord i den uppvärmda Viktoriasalen, Sala Silvergruva. Preliminära programpunkter: 11.00 Ankomst till Sala Silvergruva, information och förmiddagskaffe för bröder och damer. 12.00 Nedstigning med hiss, guidad tur i Sala Silvergruva med musikupplevelse för både bröder och damer. Gemensam lunch. 16.00 Nedstigning med hiss för sammankomst i den uppvärmda Viktoriasalen med föredrag av Ordens stormarskalk Tom C. Bergroth R&K. Samtidigt vinprovning alternativt spa för damer på Sätra Brunn 19.30 Jubileumsmiddag med damer i Kalstenius matsalar på Sätra Brunn. Begränsat antal platser till självkostnadspris. Övernattningsmöjligheter finns på Sätra Brunn Intresseanmälan görs till sala.frimurarebroder@frimurarorden.se eller per post till Sala Frimurarebröder, Bråstagatan 4C, 733 30 Sala senast den 30 oktober

Från Ordens kansli Inrikes ärenden Drätseldirektorium

Förordnanden Direktören Carl-Gustaf Piehl, R&K, förlängt som Ordförande från och med den 1 juli 2009 till och med den 30 juni 2015. Ingenjören Håkan Håstlund, IX SVEA, som Överkastellan från och med den 1 april 2009 till och med den 31 december 2015. Entledigande Distriktschefen Lars Lindqwister, X SVEA, som Överkastellan från och med den 1 april 2009, med samtidigt förordnande som vikarie för Överkastellanen till och med den 31 mars 2015.

Utbildningsdirektorium Förordnanden Avdelningsdirektören Ulf Åsén, X SVEA, som Överarkivarie och Överbibliotekarie från och med den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2015. Filosofie magistern och teologie kandidaten Ulf Lindgren, X SVEA, som Ordförande i Nämnden för Utbildningsfrågor från och med den 1 mars 2009 till och med den 31 december 2014.

Stora Landslogen Förordnanden Direktören Lars Berggren som Storceremonimästare, R&K, från och med den 22 mars 2009 till och med den 31 december 2012. Verkställande direktören Magnus Jäderlund, IX SVEA, som Förste Ceremonimästare, poliskommissarie Anders Lindquist, X SVEA, som Andre Ceremonimästare, key account manager Astor Pettersson, IX ÖNPL, som Tredje Ceremonimästare, samtliga från och med den 20 mars 2009 till och med den 24 mars 2012. 42

Planeringschefen Arne Sandin, X SVEA, som SUB X till och med den 31 december 2009, samt bankdirektören Ulf von Feilitzen, X SVEA, som SUB X, direktören Ulf B Dahlin, IX SVEA, som SUB IX, direktören Magnus Jäderlund, IX SVEA, som SUB IX, direktören Tomas Risbecker, VIII SVEA, som SUB VIII och polisinspektören Dan Lindqwister, VIII SVEA, som SUB VIII, samtliga till och med den 20 mars 2010.

SVEA Provinsialloge Förordnanden Civilingenjören Christian Storck, VIII SVEA, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen la Lumière i Stockholm från och med den 1 maj 2009 till och med den 30 april 2015. Polismästaren Stig Sandin, X SVEA, förlängt som Ordförande i Brödraföreningen Sala Frimurarebröder från och med den 1 september till och med den 31 augusti 2011. Majoren Jan-Christer Ankre, X SVEA, som Ordförande i Brödraföreningen Petrus de Dacia i Visby från och med den 5 september 2009 till och med den 4 september 2011.

Skånska Provinsiallogen Förordnanden Bankdirektören Christer Persson, X SPL, som Andre Deputerad Provinsialmästare från och med 1 juli 2009 till och med den 30 juni 2015. Överstelöjtnanten Herman Håkansson, X SPL, som Ordförande Mästare i S:t Andreaslogen Carl Johan i Karlskrona från och med den 1 november 2009 till och med den 31 oktober 2015. Ekonomichefen Per Wiström, X SPL, förlängt som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Oscar i Halmstad från och med den 1 september 2009 till och med den 31 augusti 2012.

Personalchefen Gösta Sandgren, X SPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Kronoberg i Växjö från och med den 1 september 2009 till och med den 31 augusti 2015. Löjtnanten Lars-Åke Nordin, X SPL, som Ordförande i Kapitelbrödraföreningen Den Gyllene Kronan i Karlskrona från och med den 29 augusti 2009 till och med den 28 augusti 2015. Entledigande Överstelöjtnanten Nils-Arne Bidsell, R&K, som Provinsialmästare från och med den 27 mars 2010. Komministern Harald Gustafsson, X SPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Kronoberg i Växjö från och med den 1 september 2009. Ingenjören Håkan Bergström, X SPL, som Ordförande i Kapitelbrödraföreningen Den Gyllene Kronan i Karlskrona från och med den 29 augusti 2009. Namnändring Simrishamns Brödraförening ändrar namn till Frimurarföreningen Cimbris med förkortningen Cim från och med den 23 juni 2009.

Göta Provinsialloge Förordnanden Datakonsulten Carl-Erik Fallenius, X GPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Salomon à Trois Serrures i Göteborg från och med den 15 augusti 2009 till och med den 14 augusti 2015. Sjökaptenen Peter Hultman, IX GPL, som Ordförande i Brödraföreningen Västerhavet i Kungsbacka från och med den 1 september 2009 till och med den 31 augusti 2015.

Värmländska Provinsiallogen Förordnande Skattedirektören Ingemar Dahlén, X VPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Gustaf Wasa i Falun från och med den 1 juli 2009 till och med den 30 juni 2015. Frimuraren

Mellersta Norrlands Provinsialloge Förordnande Konsulten Eric Olofsson, IX MNPL, som Ordförande i Brödraföreningen Unitas i Sundsvall från och med den 1 juli 2009 till och med den 30 juni 2015.

Övre Norrlands Provinsialloge Förordnande Försäkringsrådgivaren Rolf Falknerth, X ÖNPL, förlängt som Ordförande i Brödraföreningen Arthur Edmund i Skellefteå från och med den 1 juli 2009 till och med den 30 juni 2012.

Hedersledamot i tysk loge Den tyska S:t Johannis-Logen Zum Rothen Adler har till hedersledamot utsett Harald Westling, R&K, fd OM i Den Nordiska Första S:t JohannisLogen och fd PM i SVEA Provinsial Loge. Ceremonien ägde rum i logens lokaler i Hamburg den 8 maj på deras 235-e högtidsdag. Text: Peter Bernett Bild: Arnold Arn Peldius

Fri och antagne ... De första 100 åren Frimureri i Luleå och Norrbotten 1909–2009. Exklusivt tillfälle till en i

216 sidor samlad historisk överblick. Linnetrådsbunden bok med hårda pärmar, kapitäler och markeringsband.

Beställ Ditt exemplar via e-post:

lulealogerna@frimurarorden.se, telefon: Erik Sundström 070-698 82 62 eller Hans Rehnström 070-522 95 50.

Pris: 275 kronor. Porto 25 kr tillkommer.

Posttidning

Returadress Frimuraren Blasieholmsgatan 6 111 48 STOCKHOLM www.handelsbanken.se/flytt

Borta bra. Hemma bäst. Har du fonder spridda hos olika banker och förvaltare? Nu kan du flytta hem dem till oss och få maximal fondkoll. Följ utvecklingen, köp och sälj. Enkelt och bekvämt. Välkommen in, så hjälper vi dig med flyttbestyren.