Frimuraren nummer 4 2011

tidskrift fรถr svenska frimurare orden | no 4 | 2011

Grundmurad donation i Vetlanda

Mercedes-Benz på Gotland Jag heter Johan Bengtsson och är en tvättäkta gotlänning med bilar i blodet, bilar på hjärnan och bilar som yrke.

På Gotland känner snart sagt de flesta till mig - och väldigt många har dessutom köpt sin bil av mig. Jag har sålt bilar i 40 år och sett både märken, modeller och trender komma och gå. Nu sluts cirkeln på ett oerhört spännande sätt.

För faktum är att jag redan som 20-åring sålde MercedesBenz på mitt första bilförsäljarjobb. Sedan dess har Jag haft lyckosamma år.

Bilägare som kör Mercedes-Benz är ett stolt släkte. De har höga krav och uppskattar perfektion. Som bilhandlare är jag likadan. Jag värdesätter och brinner för det lilla extra.

Under alla mina år som bilhandlare har jag alltid varit extremt noga med att vårda mina kundrelationer. Förtroende och engagemang är A och O för att bli framgångsrik - inte minst på ett ställe som Gotland.

Broder Johan Bengtsson

SKARPHÄLLCITY • TEL. 0498 21 41 81 www.bilhandlaren.se

Innehåll:

Ordens grundvalar 4 Krönika 5 En hållbar vänskap 6 Ge av din tid 9 Givande och erhållande 10 Grundsten lagd i Vetlanda 11 Fantastisk livsresa 12 Frimurerisk skogspromenad 15 C-G Piehl: Din gåva behövs 18 Forskare uppmärksammades 20 St Ansgar tog tredje steget 22 Højtidsfest i Malmö 24 Frimurarbroder räddade liv 26 Tiden betyder allt 27 I matglada bröders sällskap 28 Anatomiska teatern för frimurare 30 Frimureri och förhållanden 32 SJL Adolf Fredrik i västerled 34 Sjömurarträff i skärgårdshav 37 Provincia hos Villa Nobel 39 Pianist och frimurare 40 Ferdinand Ries frimurare 42 Nya Villa Bergalid lyste i sol 44 Loge på länk över Atlanten 46 Tillbaka till ”brottsplatsen” 48 De beslagtagna dokumenten funna 50 Unika inventarier 51 Eviga frågor bevarar inte 52 Boken om ett äldreboende 52 Form och innehåll 53 Fullödig stipendiatkonsert 58 Märkliga logearbeten 1797 59 Ordens längsta klubb 59 Orden får ny hemsida 2012 61 Från Ordens ledning och kansli 62 Glädje, Stormästarens hälsning 63

Ordens grundvalar

Ordens grundvalar Visheten har som grundval för Orden upprest sju hörnstenar som skall bevara den mot förgänglighet och göra den bestående i tidens skiften. Ordens Allmänna Lagar (OAL) Första kapitlet 3§.

I två tidigare nummer av Frimuraren presenterades den första av dessa hörnstenar i ett reportage om det svenska frimureriet och Kristen tro, samt om Herman Håkansson, OM i SAL Carl Johan i Karlskrona.

Den andra hörnstenen, dygden, fick Ann Heberlein, teol doktor i etik verksam som lektor vid Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet analysera. Den tredje grundvalen - Kärleken till nästan varav barmhärtigheten är en följd presenteras av Ingmar Börjesson, sedan i mars Ordens Administrator (OA) och ordförande i Barmhärtighetsdirektoriet.

3. Kärleken till nästan

varav barmhärtigheten är en följd

U

ttrycket leder våra tankar till den gyllene regeln: ”Allt vad Ni vill att människorna skall göra för eder det skall Ni också göra för dem”. Det är inte alltid en självklarhet att handla så. Som människor behöver vi ständigt påminna oss denna grundsats och öva oss i att inte bara instämma i innehållet, i begreppet, utan göra det till ett självklart agerande.

I Mästarens ord ”Följ mig” finns inte bara ett bokstavligt efterföljande, att göra sällskap, det finns också en uppmaning till ett beteende, att göra som han var - en förebild för vårt agerande. Många är de människor och många är de frimurare för vilka människokärleken blivit det viktigaste för dem i livet. Insikten och erfarenheten har givit dem det innehåll i livet som man sökt.

Vi talar ibland om ”Den Konungsliga konsten” vars förklaring ligger i den förvärvade kunskapen och in4

sikten om ”kärleken till nästan varav barmhärtigheten är en följd”.

Kanske finns det lika många människor i världen som är i behov av hjälp som det finns människor som vill hjälpa. Om behovet av hjälp på ett naturligt sätt kom att möta de människor som vill utöva barmhärtighet så skulle världen se annorlunda ut.

Problemet är att dessa möten inte så ofta äger rum eller också finns det andra faktorer som hindrar.

Inom Svenska Frimurare Orden finns det fonder och stiftelser skapade av barmhärtiga och generösa människor. Dessa fonder och stiftelser har till ändamål att hjälpa och stödja människor eller att stödja forskning i syfte att ta fram ny kunskap som lär oss att förstå allvarliga eller nya sjukdomar som drabbar såväl unga som äldre.

Våra stiftelser och övriga fonder liksom de insamlingar som görs vid sammankomster i loger och brödraföreningar är av avgörande betydelse

för behövande människor och ett mycket värdefullt stöd till viktig forskning inom flera av de sjukdomar vars orsaker är okända eller där det finns obetydlig eller ingen bra hjälp att få för de som drabbats. Inom den medicinska forskningen gör våra stiftelser ett fantastiskt arbete och det övriga barmhärtighetsarbetet inom vår Orden är också av ett mycket stort värde där hjälpen kommer fram till rätt mottagare.

Av naturliga skäl är detta inte något som låter sig beskrivas eller visualiseras annat än i generella termer eller i avkodade historieskrivningar.

Det stora engagemanget bland frimurarbröder för att medverka i såväl det inre som yttre caritasarbetet vittnar om att ett engagemang för andra människor är både naturligt och stimulerande. Den samlade årliga utdelningen från stiftelser, fonder och insamlingar ligger på imponerande 36 Mkr. Frimuraren

Krönika Ordens tredje grundval är i fokus för Barmhärtighetsdirektoriets arbete. Det finns ett tydligt uppdrag i OAL som beskriver vilka förväntningar som finns på direktoriet. Direktoriet var verkat i 200 år och behoven har naturligtvis växlat över tiden.

Att förstå vår tids behov och att stödja loger och brödraföreningar i det lokala och regionala utövandet av barmhärtighetsarbetet är kanske direktoriets viktigaste uppgift. Sedan ett antal år sker detta genom att ordna seminarier för caritasansvariga i hela Orden eller för andra grupper beroende på de teman som valts.

Barmhärtighetsdirektoriet vill vara ett kunskapscentrum för barmhärtighet och skall genom sin sammansättning av ledamöter med olika kunskap och erfarenhet och med en geografisk spridning vara en lättillgänglig och värdefull resurs för hela Orden. de seminarier som de senaste åren genomförts har haft följande rubriker: • Barmhärtighet i tiden – hur ser nöden ut idag? (2007) • Gemenskap och förkovran – mot bättre medlemsomsorg (2008) • Emellan vinkelhaken och cirkeln (2009) • Barmhärtighet – en frimurerisk hörnsten under 275 år (2010)

Skall jag ta vara på min broder?

Kains retoriska svar på Herrens fråga om hans bror Abel känner de flesta av oss till. Det låter så enkelt, men så många kanske inte har funderat över bakgrunden i denna märkliga historia.

Bröderna Kain och Abel hade olika uppgifter. Kain odlade markens grödor och bar fram offer av sin skörd.

Abel vaktade sin hjord och offrade ”de fetaste delarna på de förstfödda.”

Herren såg med välvilja på hans gåva men inte på Kains. Av vad man kan kalla avundsjuka dräpte Kain sin broder Abel. Kain sade till Herren: Mitt straff blir tungt att bära. Du driver mig bort från marken, bort ur din åsyn.

Kain sågs inte av Herren Hans offer uppmärksammades inte heller. Gör ditt?

Ska jag ta vara på min broder?

Det är väl ingen av oss som funderar på att ta någon broder av daga, men heller ingen som överglänser den andre i ”Herrens ögon”. Vi offrar kanske som Kain - vi ger något av vårt överflöd. Men Abel offrade de fetaste delarna av de förstfödda, det vill säga han avstod från de bästa bitarna och gav dem till Herren! När gav Du lite mer än du brukar. När gjorde din gåva lite ont att ge bort. Då börjar Du närma dig Abels gåvas värde.

Skall jag ta vara på min broder?

Vårt senaste seminarium, 2011, hade rubriken ”Varför är jag frimurare – om rekrytering och medlemsvård” och samlade ca 40 bröder med erfarenheter alltifrån från Ordens högsta ledning till ett antal unga bröder av lägre grader. Utgångspunkten var att vi vill öka vår kunskap om hur Orden kan säkra ett högt utbyte av medlemskapet byggt på ett värdefullt innehåll i verksamheten och ett varaktigt utbyte av medlemskapet.

När den rike mannen kommer till Jesus och frågar Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv. (Mk ev 10:17) Fick han svaret: Du kan budorden - håll dem! Den rikemannen sa: Allt detta har jag gjort sedan jag var ung. Då sa Jesus: Ett fattas dig. Gå och sälj allt Du har och ge till det fattiga. Vi de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg ty han ägde mycket.

Det gör vi också, mer än vad vi behöver!

Skall jag ta vara på min broder?

Text: Ingmar Börjesson

Frimuraren

Han satte sig vid tempelkistan och såg hur folk lade ner pengar i den. (Mk ev 12:41) Många rika gav mycket. Så kom en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. Då sa

han till sina lärjungar: Den där fattiga änkan har lagt ner mer än alla andra.

De gav av sitt överflöd men hon gav av sin fattigdom allt hon ägde. I den gamla översättningen gav änkan en skärv. Är det för att uppfylla detta som det skramlar så mycket om våra insamlingshåvar.

Skall jag ta vara på min broder?

Vem är min broder? Den skriftlärde frågade Jesus: Vem är min nästa? Jesus svarade med berättelsen om den barmhärtige samariern. De flesta av oss känner instinktivt motvilja och avsky mot de företrädare för samhället som passerade platsen utan att hjälpa till, och samarierns hjältegloria ökar i takt med allt han gör. Han smörjer såren, han lyfter upp offret på sin åsna, han transporterar honom till ett värdshus och betalar värdshusvärden för att ta hand om den slagne tills han blir frisk. De flesta tycker kanske att denna sista del är den viktigaste.

Han betalar! Men är det rätt? Är det inte viktigare att ge av sin tid och sin omsorg. Att bryta sin resa, att lyfta upp den slagne, att sköta om hans sår och transportera honom till ett skyddat ställe. Och till sist men inte minst: Kostar det mera så betalar jag på återvägen. (Lk 10:27) Hjälpen är alltså varaktig, inte tillfällig.

Du skall älska Herren din Gud och din nästa såsom dig själv.

Har du någon nästa att ta hand om?

Om inte så skaffa matrikeln över bröder i vår Orden. Eller gå till grannens dörr och ring på. Eller slå en signal till den där gamle vännen som du inte hört av på länge. Eller hälsa på någon du möter. Men var lite försiktig. Människokärleken är vanebildande. Dessutom är den det enda som bara växer ju mer man ger bort av den. Till skillnad från våra banktillgodohavanden.

Men vem behöver sådana i en värld som omger en av kärlek! Åt var och en som har skall ges i överflöd, men från den som inget har skall tas också det han inte har. (Mt 10:27) Det är kärlek det handlar om, inte pengar!

Krönikör: Kjell Mazetti

5

Caritas

August Strindberg och Nils Andersson

En hållbar vänskap

A

tt skaffa vänner och att behålla dem var inte Strindbergs bästa gren. Exempel på detta saknas inte: Heidenstam, Carl Larsson, af Geijerstam, Ola Hansson och Laura Marholm är några som kan placeras i kategorin ”Det höll inte hela vägen”.

Dock måste understrykas att Strindberg inte alltid var den som bar det största ansvaret för brutna relationer.

Under den senare delen av 1890-talet lärde Strindberg i Lund känna Nils Andersson, bondson från skånska Tofterup. En vanlig mötesplats för dessa två och andra likasinnade kvällstid var den klassiska krogen Åke Hans. Om denne ”man av folket” hade Strindberg inte ett ont ord att säga, vilket förtjänar något höjda ögonbryn; ofta framförde Strindberg kritiska omdömen om dem som kom i hans väg. Här upphörde vänskapen, utan att störas, först när den mest berömde av de två dog den 14 maj 1912. Nils Andersson lämnade jordelivet 1921 efter en hjärtattack strax innan han skulle klä sig i rollen som borgmästare i Lund.

Nils Andersson född 1864, död 1921.

6

Vi känner bäst till herrarnas relation genom en brevväxling, som ger många värdefulla upplysningar om Strindbergs tankar, drömmar, intressen och även lidande under de sista åren av hans liv.

Synpunkter på religion och filosofi förekommer i Strindbergs brev. ”Resignation och humanitet är min religion reducerad på två termer med tillägget: egen lycka bygger på andras olycka. Man måste glömma sin lycka för att inte såra de olyckliga”.

Sigrid Undset uttryckte en gång att hon ville ha en lång sjukdomstid före döden så att hon kunde gå igenom sitt liv ordentligt, det onda såväl som det goda. Vare sig vår titan hade önskat sig något liknande eller inte skulle hans sista tid ge honom gott om utrymme till eftertankar och självprövning. I fråga om vänskap ville han att man i sitt sinne ska försonas med ovänner, som då på avstånd känner detta och lägger ned sitt hat; då inträder så småningom frid.

I juni år 1911 skickas oroväckande rapporter från Blå Tornet. ”Alla inälvorna spränger, läkaren, min måg, förstår inte vad det är. Jag får inte rum i huden, fastän jag halvsvälter och slutat med aftongroggen (den regelbundna). Vinet är hjälp för att få själen att komma i gängorna. Med fasta och nykterhet följer klenmod, rent av feghet, självrannsakan, som förebrår en allt, även det man inte gjort”.

Slående är den vänliga stämningen i Strindbergs brev till sin vän. Visserligen kan sägas att den ibland råa tonen och det ohyfsade språket från de första decennierna märkbart ändrade karaktär redan efter 1895 även om det fortsättningsvis förekom vissa undantag. Säkert hade Infernokrisen,

August Strindberg föddes 22 januari 1849 dog den 14 maj 1912.

en religiös omorientering och mänsklig mognad härvidlag sin stora betydelse.

En tid före Strindbergs död kom Andersson på besök i Blå Tornet. Som ett bevis på den goda vänskapen fick denne den döendes mors psalmbok, som var en mycket kär ägodel för Strindberg. Den var fullklottrad av kommentarer och anteckningar och hade varit en ständig och viktig följeslagare. Efter Anderssons död gav hustrun Anna den som gåva till den gode vännen ärkebiskopen Nathan Söderblom, som hade officierat vid Strindbergs begravning. På gravstenen kan läsas: Ave Cruc Spes Unica (Var hälsat kors, mitt enda hopp). En god sammanfattning av vår store författares slutgiltiga förhoppning.

Text: Kurt Bäckström Bilder från Strindbergsmuseet.

Frimuraren

Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse

Exray foto, Cecilia Österberg

Prinsessan Christina, Fru Magnuson, Frimurarestiftelsens Höga Beskyddare Stiftelsen arbetar med inriktning på de äldres behov. Verksamheten går tillbaka till år 1911 då man fann ett stort behov av ett ålderdomshem. Konung Gustaf V, Drottning Victoria samt Kronprins Gustaf Adolf stödde tanken och Frimurarehemmet i Lidingö började byggas i takt med att medel samlades in.

Under 1970-talet kunde samhället erbjuda motsvarande eller bättre äldreboende. Lidingöhemmet avyttrades år 1980 och likviden blev grundkapital till den nuvarande stiftelsen, som gavs en ny inriktning.

Huvudprincipen är att ett forskningsprojekt, som fortlöpande kan redovisa goda resultat, ska kunna räkna med Frimurarestiftelsens stöd under fem år. Det är ett uttryck för insikten att all forskning är långsiktig.

Stiftelsens mål blev oförändrat att möta de äldres behov och verksamheten har sedan dess utövats genom att huvudsakligen stödja geriatrisk forskning och att utöva hjälpverksamhet bland äldre behövande, främst genom organisationer med denna inriktning.

Genom frivilliga bidrag, donationer och testamentariska förordnanden samt en aktiv kapitalförvaltning av värdepapper och fastigheter kan stiftelsen ge långsiktigt och betydelsefullt stöd till forskning och vården av våra äldre.

Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse kan i dag årligen lämna bidrag på närmare 12 mkr; huvuddelen, 10,5 mkr, går till geriatrisk forskning.

Frimurarestiftelsen prioriterar särskilt tre forskningsområden.

Det är forskning kring hjärnans nedbrytande sjukdomar (demenssjukdomar, Parkinson och stroke) som ju kräver mycket stora vårdresurser av samhället. Vidare stöds forskningen kring åderförkalkningens sjukdomar (hjärt- och kärlsjukdomarna) vilket är västvärldens vanligaste dödsorsak, samt omvårdnadsforskning, dvs. hur man utvecklar själva omhändertagandet av gamla och svårt sjuka patienter med stora hjälpbehov.

Stiftelsens styrelse, i samverkan med frimuraresamhällena i Umeå, Stockholm, Linköping, Göteborg, Malmö/Lund och Helsingfors, möter årligen forskarna vid en högtidlig utdelningsceremoni.

Kontakta oss gärna för information om hur dina medel kan bidra till stiftelsens verksamhet.

Stöd genom en gåva till bankgiro 700 - 0557.

Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse Box 170 101 23 Stockholm tel 08-463 37 03 e-post frims@frimurarorden.se

klas eriksson , mikael lindfors , klas-göran lundberg , peter trygg

Engagemang och omtanke Vi på Fonus Öst är stolta över våra 60 år i branschen. I decennier har vi erbjudit våra kunder en värdig och personlig begravning. Och vi har lyckats – idag är vi den ledande begravningsbyrån, verksamma i hela Östergötland.

Vi är också stolta över att få vara en del av ett aktivt Frimurarsamhälle i Östergötland, där vi ingår i S:t Johannes logen S:t Jacob i Linköping.

Drottninggatan 50 • Linköping • 013 - 12 47 04 www.fonusost.se

Ge av DIN tid!

En av Ordens centrala verksamheter är hjälpverksamheten. Varje år stöttar Orden olika verksamheter med belopp i mångmiljonsklassen. En frimurare skall även själv verka för och bidra till att hjälpa sina medmänniskor och stötta samhället. hur kan orden utöka sitt stöd till barn och ungdomar i vår moderna tid och hur kan vi som enskilda bröder bli mer aktiva i vår strävan att förbättra världen?

I samband med mitt tidigare arbete kom jag i kontakt med stiftelsen Mentor som verkar för att unga skall få ett vuxet stöd i form av en mentor.

En vuxen som vid sidan av familjen kan öppna upp andra tankar och möjligheter i livet samt vara ett stöd och samtalspartner för en ung människa, under den ofta komplicerade puberteten, när man försöker hitta sin plats i livet.

Jag hade förmånen att vara mentor för en 15-åring under ett år. Det var en mycket givande tid och jag lärde mig mycket om livet sett från en tonårings synvinkel. Samtidigt försökte jag vara ett stöd för honom och ge lite annorlunda aspekter på hur livet och världen fungerade. Vi lärde mycket av varandra och vi håller fortfarande kontakten. Min adept studerar nu till lärare och vi brukar fortfarande ses regelbundet eller tala med varandra på telefon med jämna mellanrum.

Vi sågs för första gången via Mentors verksamhet när han gick i nionde klass och under det första året följde vi Mentors program och sågs ungefär varannan vecka. Dels på tu man hand, dels tillsammans med andra mentorer och adepter i samband med gemensamma aktiviteter anordFrimuraren

nade av Mentor. Det kunde vara aktiviteter som team-building, bowling eller studiebesök inom mentorernas olika intresseområden eller yrkesroller. Ofta sågs vi bara på stan och tog en kaffe och pratade om livet.

Det som slog mig var också hur Mentor lyckats para ihop vuxna och ungdomar på ett mycket bra sätt.

Min adept och jag fick ganska snart en god kontakt och kunde tala om alla möjliga saker i livet. Det viktiga är just att som ung människa få en vuxen kontakt utanför familjekretsen som har andra kontakter och erfarenheter av livet.

Mentor - En organisation som arbetar förebyg gande med ungdomar på väg att bli vuxna. som medlem i orden sedan 1980 och med tanke på de upplevelser jag fått i de olika graderna har jag funderat på om inte Svenska Frimurare Orden på något sätt kunde samarbeta med Mentor i deras arbete med att stötta ungdomar. Orden finns utspridd i hela landet och har en hel del resurser i form av fonder vars avsikt

Caritas

är att vara ett stöd till barn och ungdom.

Orden har bland annat bedrivit stödjande verksamhet till hjälp för ungdomar vid Kedjeboskolan och när Frimurarna började verka under 1700-talet var det på frimurarbarnhemmet som de föräldralösa barnen fick hjälp att komma vidare i livet.

I dag skulle vi kunna samarbeta med Mentor och via vår loge eller Orden centralt stötta verksamheten dels genom ekonomiskt stöd men även genom att personligen göra en insats för en tonåring under ett skolår och på så vis stötta och bidra med lite andra synvinklar på livet. Dessutom är det en verkligt givande och intressant uppgift som kommer att utveckla den som tar ett sådant uppdrag på många olika sätt.

Det vore intressant att höra vad olika loger och bröder tycker i den här frågan. Hör gärna av er.

Mentors verksamhet och hur de olika formerna av samarbete ser ut beskrivs nedan.

Text: Dag Lofalk

9

Givande och erhållande

A

tt bli mentor är verkligen att få samtidigt som man ger. Det kommer 650 vuxna att få erfara under 2012 när man med Mentor bakom ryggen paras ihop med ungdomar för att dela med sig av sin livserfarenhet.

Men mentorskapet är ett ansvarstagande lite utöver vad som är vanligt i våra dagar. Uthållighet är en förutsättning. Man binder upp sig för en verksamhet under ett helt år. I med och motgång. Lojaliteten är viktig.

Många ungdomar känner sig idag svikna av de vuxna - att drabbas igen kan ge bestående skador.

En djupintervju med den blivande mentorn är en förutsättning. Dels behöver man fastställa om den som söker motsvarar de krav organisationen ställer, dels måste man veta vilka intressen som den blivande mentorn har för att kunna paras ihop med en ungdom så att konstallationen blir lyckad. Det gäller ju att hålla ihop under ett helt år. Självklart är föräldrarna vidtalade och har gett sitt medgivande, och dessutom sker ett möte mellan alla inblandade. Även lärare deltar i detta möte.

För alla som söker ett mentorsuppdrag gäller att man skickar in uppgifter ur belastningsregistret, dvs att man är ostraffad och inte har anmärkningar de senaste 10 åren.

Enstaka parkeringsböter anses dock inte belastande.

De flesta ungdomar föredrar en förhållandevis ung mentor, men ännu viktigare är kanske att man passar ihop när det gäller intresse och inställningar till många frågor.

En smärre summa utgår till att betala mindre kostnader som bussbiljetter eller fika vid träffar, men något arvode betalas inte ut.

Som mentor kan man få handledning och personalen med Karin Jordås i spetsen är väl skickade att

10

Dag Lofalk, mentor redan för 10 år sedan och Karin Jordås Generalsekreterare i Mentor diskuterar nya organisationer som partners.

stödja genom hela uppdraget.

Det är Karin Jordås som genom besök i skolor knyter kontakter med ungdomar som vill eller behöver få stöd av en Mentor. För närvarande bedriver man verksamhet i Stockholm, Göteborg och Malmö, men även på andra platser i landet. Det finns också en internationell rörelse med samma namn.

För att kunna utvecklas kommer man också att skapa en E-mentor, en verksamhet på Internet. Detta gör mentorsprogrammet mer tillgängligt för både mentorerna och ungdomarna. Internet är ju dessutom ungdomarnas arena och att finnas med i de nya sätten att kommunicera ger mentorsprogrammet ytterligare intresse i de yngre åldrarna. Att ansöka om att bli e-mentor gör man på nätet förstås. Det är bara att gå in på hemsidan och klicka sig fram - kännedom om datorer och Internet torde vara en förutsättning för e-mentorskap.

Att bli jobbmentor är en annan möjlighet. Som jobbmentor ger du elever i klass 8-9 en information om ditt yrke och arbetsliv. Tillsammans

med ett tiotal andra jobbmentorer besöker man en skola under c:a 3 timmar en förmiddag. Jobbinspiration syftar till att ge högstadieelever i årskurs 8 och 9 inblickar i hur olika yrken kan te sig och vad de innebär i praktiken.

Man kan stödja Mentorsprogrammet både som privatperson och som företag. Ett stort antal företag är så kallade General Partners. De sponsrar årligen med en summa pengar och skriver ofta långtidsavtal. Men även partners och företagsvänner som ger årliga bidrag finns med i Mentorsprogrammet, och man har naturligtvis ett 90-konto, det vill säga att man står under insamlingskontroll.

För alla partners erbjuds program för de anställda, och samma gäller ett antal seminarier i föräldraskap som erbjuds kostnadsfritt. Nästa gång är rubriken tigermamma eller curlingpappa och sker den 29 november 18.00 till 19.30 i ABF-huset på Sveavägen 41. Föranmälan behövs inte.

Text och bild: Kjell Mazetti

Frimuraren

Caritas

Grundsten lagd i Vetlanda Vid en mycket enkel ceremoni i Vetlanda den 28 maj murade Werner von Seydlitz in grundstenen till det nya frimurarehuset i Vetlanda. Huset kommer att bli brödrahem för Brödraföreningen Njudung som nu får möjligheter till en lysande utveckling.

Minnesstenen som Werner von Seydlitz murade in i grunden på det nya frimurarhuset i Vetlanda.

brödraföreningen njudung i Vetlanda kommer att kunna fira sin 100 års högtidsdag i eget hus mitt i Vetlanda. Bara några kvarter från de tidigare lokalerna med adress Stortorget 1 byggs det nya huset som kommer att ge bröderna i Njudung alla tänkbara möjligheter.

Att få en mångmiljondonation är kanske många skattmästares dröm, men få förunnat. I Vetlanda blev detta verklighet den 30 september 2009 då donatorn Werner von Seydlitz och den av honom föreslagna styrelsen i Stiftelsen Gottfried undertecknade stiftelseurkunden som tillkännagav stiftelsens ändamål att förvärva en fastighet i Vetlanda för att i denna bereda logelokal för Brödraföreningen Njudung eller loge i Vetlanda tillhörig Svenska Frimurare Orden.

Styrelsen kommer de första tre åren att ledas av Björn Rydén, som under sina 12 år som Ordförande i Brf Njudung fick följa Werner von Seydlitz frimurarevandring och samtidigt utveckla en varm och tillitsfull vänskap mellan dem. Men när de två möttes hade donatorn redan en

mångårig erfarenhet eftersom han togs emot som frimurare i SJL Den Mellersta Pelaren i Jönköping redan år 1956. På grund av sin fantastiska yrkeskarriär som beskrivs i följande artikel har hans frimurarvandring inte skett i rekordfart utan snarare med lugna och säkra steg.

Tanken på ett eget frimurarehus har funnits hos fO Björn Rydén i många år och han har tillsammans med Werner von Seydlitz och hans närmaste medarbetare Håkan Josephson diskuterat olika lösningar som lagts på bordet. Till slut fastnade man för att köpa en nedlagd skola från kommunen, men istället för att renovera och bygga om så bestämde man sig för att riva den befintliga byggnaden för att istället bygga ett nytt hus utefter de behov som den nuvarande och förväntade verksamheten för brödraföreningen Njudung har.

Från beslut till handling har vägen varit kort, och den ursprungliga donationen på 10 miljoner kronor har i det avslutande brevet till styrelsen för Stiftelsen Gottfried daterat den 6

Frimuraren

Björn Rydén ordförande i Brödraföreningen Njudung under 12 år mellan 1994 och 2006 har nu fått ansvaret att leda Stiftelsen Gottfried under  de tre första åren.

11

september 2011, vuxit till den fantastiska summan 13,2 miljoner kronor.

Den enkla ceremonin när grundstenen murades in besöktes av ett antal bröder från Njudung, men också av bröder från de omkringliggande orternas frimurarenheter. Östgöta Provinsialloge representerades av FDPM Anders Stensson som också varit ofta sedd gäst i Vetlandas frimuraraktiviteter.

Utöver några ord från donatorn talade stiftelsens ordförande Björn Rydén samt den nuvarande Ordföranden i Njudung Ulf Lindstrand. Efter ceremonin erbjöds en rundvandring på byggarbetsplatsen med Njudungsbröderna Jonne Johansson och Roy Mollberg som ciceroner.

När detta läses har också invigningen skett, vilken planeras till den 13 november 2011. Eftersom man förväntar många gäster intages brödramåltiden på Östanå värdshus.

Reportage om detta kommer i nästa nummer.

Håkan Josephson von Seydlitz´s närmaste medarbetare m, O i stiftelsen Björn Rydén, Werner von Seydlitz, samt nuvarande O i Njudung Ulf Lindstrand, deltog i ceremonin den 28 maj 2011.

Text Kjell Mazetti Bild Björn Rydén

Det blivande frimurarhuset i Vetlanda.

Fantastisk livsresa Från flykting undan förtryck till företagsledare och stordonator. Det är en nästan otänkbar livsresa som Werner von Seydlitz företagit. Född i Königsberg i dåvarande Ostpreussen år 1927. Idag ligger hans födelseplats i den ryska enklaven Kaliningrad. Som 12-åring upplevde han andra världskrigets början och ett par år senare det brutala öde som drabbade hans hemland Ostpreussen när 12

ryssarna i slutet av 1944 och början av 1945 ockuperade och förtryckte landet. 1949 hade härskarna i Sovjet konfiskerat familjen Seydlitz´s samtliga egendomar. Den unge Seydlitz flydde då till friheten i Sverige. Köpet av Farstorps gård i Vetlanda och Falsterbo bruk i Västerviks kommun blev möjligt 1967. I dag har hans företag MP-bolagen representation i den forna födelsestaden.

Donatorn och Frimurarbrodern Werner von Seydlitz.

Frimuraren

D

et är fullständigt omöjligt att inte tänka i superlativer när man granskar Werner von Seydlitz snart 85-åriga liv. En nästan genomgående tråd är hans sätt att se annorlunda lösningar på gamla och nya problem och med entrepenörens energi skapa nytänkande. Men han är en ovanlig entrepenör, för han lämnar inte över aktiviteten till andra att förvalta utan konsoliderar och utvecklar inför framtiden. Det mesta finns beskrivet i boken Verner von Seydlitz, Mitt livsverk, och några exempel på hans verksamhet kan vara på plats för att beskriva denne märklige och generöse person. industrimannen. Under sin första anställning i Sverige, på den stora småhusproducenten Myresjöhus utvecklade han och byggde 1951 fabriken för torvisoleringsplattor i husväggarna. Under 50 och 60-talen levererade Myresjöhus c:a 18000 egna hem till svenska kunder med torvplattan Myrboard. 1959 lämnade von Seydlitz Myresjöhus och startade sitt egna handelsföretag Metall & Plast i dag MP-bolagen, för export av träfibrer till spånplatteindustrin i Tyskland. Byggmaterial var 1955 en bristvara i det genom andra världskriget sönderbombade Tyskland. Redan 1960 levererade von Seydlitz bolag 25000 järnvägsvagnar per år med massaved och kutterspån till den tyska boardindustrin. von Seydlitz skapade ett andra ben för verksamheten genom tillverkning av den s.k. mekanoprofilen som blev en världsartikel och innebar en stor utbyggnad av lokaler i Vetlanda och Ekenässjön.

Det vackra MP huset vid Storgatan i Vetlanda byggdes år 1970 och ligger på historisk mark i centrum. Fastigheten rymmer 5000 kvm kontorslokaler. skogsägaren Werner von Seydlitz har under sitt långa liv förvärvat och förvaltat stora skogsegendomar.

Hans intresse för jakt och fiske manifesterar sig också i kräftuppfödning Frimuraren

och fiskodlingar, och det torde vara svårt att få tag i honom under vecka 42 (älgjaktsveckan). Det är också skogsråvaror som gett honom stora framgångar när det gäller transporter av virke till massafabriker och andra industrier med egna fartyg. lantbrukaren och mjölkbonden.

Förvärvet av den anrika gården Farstorp och återköp av Trollebos jord och skogsmark samt gården Virkesbo innebär att fastigheten idag omfattar 720 hektar jord och skogsmark. Gårdens inriktning är mjölkproduktion.

Modern ladugård uppfördes år 2004 inrymmande 110 mjölkkor och 100 ungdjur. redaren Werner von Seydlitz avstod från att köpa eller bygga fartyg.

Istället konstruerade han carriers, stora pråmar som kunde ligga kvar i hamnarna för lastning och lossning.

Bogserbåtarna med maskiner och besättning kunde istället kontinuerligt transportera sitt gods med carriers mellan de olika destinationerna.

Den gamla u-båtsbasen i Wilhelmshaven är en av de hamnar som Werner von Seydlitz gett ny verksamhet. I dag har bolaget sex carriers och den största lastar 8000 ton. På Farstorps gård finns hans egen carrier, ”Buffel” en samlingslokal med plats för 80-talet sittande gäster, där värden, Befälhavaren Werner von Seydlitz oerhört gästfritt förplägar sina gäster vid till exempel den årliga gökottan. frimuraren Werner von Seydlitz, togs emot i St Johannes Logen Den Mellersta Pelaren i Jönköping den 5 april 1956. Andreasbroder blev han i Magnus Ladulås i Jönköping 1959 och kapitelbroder i Östgöta Provinsial Loge 1964. Han är en välkänd och aktad broder i Brödraföreningen Njudung

Gäster på väg till Mangårdsbyggnaden vid Farstorps gård.

och har i och med denna fantastiska gåva för alltid skrivit in sitt namn i den svenska frimurarhistorien.

Text och bilder: Kjell Mazetti

Oss bröder emellan... Lars Stridbeck OM i Magnus Ladulås ger Werner stöd nerför trappan till samlingssalen på Farstorps gård.

13

Caritas

Frimurerisk skogspromenad Första fredagen i september samlades ett trettiotal frimurare i Bollnäs en tidig morgon.

Klädseln var långt från den vanliga - mörk kostym eller högtidsdräkt. Nej - här gällde stövlar eller grova promenadskor, oömma kläder och gärna regnställ eller åtminstone ett paraply. Något vanligt frimureriskt arbete skulle inte erbjudas, men väl en skogspromenad med en helt annan och kanske ännu viktigare erfarenhet.

En byst av Ingeborg Larzon står i en park i Bollnäs.

Frimuraren

för ingeborg larzon blev två män centrala i hennes liv. Märkligt nog hette båda Otto. Den ene var hennes äldre bror, som dessvärre avled alldeles för ung. Den andre med efternamnet Schenström blev hennes make och kunde förvalta svågerns arbete så väl att Ingeborg vid sin bortgång kunde testametentera en förmögen-

Den 27 oktober 1947 inbjöd styrelsen för donationsfonden till en skogsexcursion för att öka sina kunskaper om skogsinnehavet. Liknande dagar anordnades också de kommande två åren.

Efter uppehåll ett antal år återupptog man skogsdagarna för drygt 20 år sedan, och detta år hade drygt 30

het till kyrkan och till Brödraföreningen Den Nordliga Kronan, som hennes båda Otto varit engagerade i.

I slutet av 1946 övertog en styrelse vald av Brf Den Nordliga Kronan ansvaret för Ingeborg och Otto Larzons donationsfond. Man hade dels fått ett antal skogsskiften i Bollnäs dels Gästgivaregården i centrala Bollnäs. Totalt fick man 370 HA produktiv skogsmark, dessvärre ganska spridd, och bestående av allt från avverkade kalhyggen till grov avverkningsbar skog.

bröder tackat ja till att få se hur dagens styrelse förvaltar Ingeborg och Otto Larzons rika gåva. med buss åkte sällskapet ut i skogarna för att med Gösta Edholm som ciceron på uppleva både användning och förändring av skogsegendomarna. Och låt mig säga redan nu att man blir imponerad av det sätt som både tidigare styrelse och den nuvarande kan tillämpa frimureriska tankar även på skogsförvaltning.  15

Låt mig ge några exempel: • Under alla år har man genom att köpa och sälja mark eller byta och förhandla skapa ett allt mer välarronderat (sammanhållet) skogsparti, som dessutom utökats till nästan den dubbla arrealen.

• Genom samarbete med ägare till grannfastigheter avverkar man på så sätt att så lite som möljligt av den kravstående skogen kan drabbas av stormfällning.

• Man skapar ett bestånd med många lövträd.

• Man låter kvistar och annat ligga kvar på mark som annars skulle behöva tillskott av konstgödsel.

• Man skapar speciella bestånd för att gynna fågelarter som finns på lista över sällsynta arter.

• Man gallrar den uppväxande skogen men låter mer lövskog finnas kvar än vad regelverket anger.

• Man återplanterar och anpassar till markens krav inte till ekonomiska behov.

Det handlar alltså om att förvalta gåvan från 1947 så att både etiska och ekonomiska hänsyn kan tillämpas i skogshanteringen.

det blev en trivsam dag i skogen en dag med kaffe i den gamla skogskojan där man träffats många gånger tidigare och med lunch i den nya ”skogskojan” egentligen en härlig lyxanläggning byggd av eget timmer och med utsikt i världsklass.

Under lunchen fick vi dessutom vara med om både ett mirakel och en underhållning av Bollnäs Durspelare, som vår skogskarl, Gösta Edholm var medlem i. Miraklet bestod i att Ordföranden Karl-Gösta Myhrberg förvandlade sillådans akvavit till kaffets konjak, en konst som han tidigare utfört till stor belåtenhet för lunchgästerna.

Vi vandrade genom både gammelskog och träffade en av dem som gallrar efter styrelsens anvisningar. En information om hur man anlägger en ny skogsväg Besök i Pelarsalen - en del av marken bevuxen med pelarlika tallar som idag är naturvårdsområde med en anlagd vandringsled och god tillgänglighet.

Dagen avslutades med supé i Den Nordliga Kronans matsal och med tal av ordföranden så länge man kan minnas, Karl Gösta Myhrberg och ett tacktal av PM i SVEA, Bo Hansson,

Gösta Edholm kunde allt från svampar till fåglar och han berättade så alla kunde förstå.

som tillsammans med revisorerna Olle Sahlin och Bo Malmgren bjudits in. Från SVEA fanns också Stellan Måwe och Klas Hellqvist från kansliet.

Men det finns också en andra sida väl värd att tas upp. Dels vad hände med Gästgivargården - jo den blev till hotell i ett expansivt Bollnäs. Hotellet såldes till en stor hotellkedja med ett 50-årigt hyreskontrakt på den övervåning som byggts speciellt för Den Nordliga Kronans räkning.

Hyresbeloppet är idag löjligt lågt.

Dessutom får brödraföreningen ett administrationsbidrag från Ingeborg och Otto Larzons Donationsfond. Till behövande som uppfyller stiftelsens krav delas årligen bidrag ut. Senaste året c:a 350.000 Kr. Det är naturligtvis inte så många enheter som har ett sådant ansvar att förvalta, och det blir kanske inte fler donationer i den storleksordningen, så just därför känns Den Nordliga Kronans och styrelsens för Ingeborg och Otto Larzons Donationsfonds arbete desto viktigare.

Text och bild: Kjell Mazetti

Den traditionella luchen med sillåda öl och tillbehör smakade extra gott i den vackra timmerstugan som nu ersatt Skogskojan.

16

Frimuraren

Gå på instruktionsloge i Stamhuset på dagtid under 2012 Första fördelningen kommer under 2012 fortsätta med instruktionsloger dagtid. Logerna i Ordens Stamhus kommer under året att genomföra instruktionsloge i graderna I-X. Arbetsgraderna genomförs huvudsakligen måndagar och kapitellogerna onsdagar, med början kl. 11.30 och efterföljande lunch c:a kl. 12.30. Dessutom kommer vår nya Johannesloge Victory att ha receptionsloger huvudsakligen måndagar kl 14.00 med efterföljande brödramåltid. För tider se arbetsordningen för SJL Victory.

Avsikten med daglogerna är att erbjuda äldre bröder, som inte vill resa kvällstid, men även yngre bröder som av olika skäl har svårt att delta i logearbetet kvällstid, möjlighet att besöka en ritualenlig sammankomst under dagtid. Vi vill också erbjuda bröder från hela landet bättre möjligheter att i samband med sina Stockholmsbesök få uppleva frimurarverksamhet i vår Ordens fantastiska Stamhus, även under dagtid.

Vanlig klädsel för instruktionsloge gäller (mörk kostym). Notera därför följande datum för våra dagloger under 2012: Måndag, den 16 januari, I graden, Den Nordiska Första S:t Johannislogen Måndag, den 13 februari, II graden, S.t Johanneslogen S:t Erik Onsdagen, den 7 mars, I graden, S:t Johanneslogen la Lumière, seminarium (vardagsklädsel) Måndag, den 26 mars, III graden, S:t Johanneslogen Adolf Fredrik Tisdag, den 10 april, IV-V graden, S:t Andreaslogen Nordiska Cirkeln Måndag, den 14 maj, VI graden, S:t Andreaslogen Glindrande Stiernan Onsdag, 26 september, VII graden, Svea provinsialloge Onsdag, 10 oktober, VIII graden, Svea provinsialloge Onsdag, 7 november, IX graden, Svea provinsialloge Onsdag, 28 november, X graden, Svea provinsialloge

Se Stamhusets skatter De loger som verkar i Stamhuset erbjuder SFMOs enheter och medlemmar att gå på loge i Stamhuset och att då också få möjlighet till visning av Stamhuset, bibliotekets samlingar och museet. Avsikten är att förenkla för bröderna att ta del av de skatter som vårt gemensamma Stamhus har att erbjuda.

Fredagen den 9 mars loge i Svea Provinsialloge i grad VIII kl 18.30 och lördagen den 10 mars loge i grad VII kl 13.00.

Lördagen den 26 maj loge i Den Nordiska Första S:t Johannislogen i grad I kl 13.00.

Lördagen den 6 oktober loge i S:t Andreaslogen Nordiska Cirkeln i grad IV/V kl 13.00.

Fredagen den 16 november loge i Svea Provinsialloge i grad VIII kl 18.30 och lördagen den 17 november loge i grad VII kl 13.00.

Före varje lördagsloge sker visning av Stamhuset, bibliotekets samlingar och museet mellan kl 9.30-11.30. Möjlighet till enklare lunch kl 11.30.

Anmälan om gruppbesök och önskemål om lunch görs till Sveas kansli 08-463 37 13 eller svea@frimurarorden.se senast två vecka före respektive tillfälle.

Varmt och broderligen välkomna Bo Hansson Provinsialmästare i Svea provinsialloge

Caritas

C-G Piehl: Din gåva behövs!

I detta nummer kan Du läsa om Werner von Seydlitz fantastiska donation till Brödraföreningen Njudung i Vetlanda och därmed också till hela vår Orden. Den generositeten är mer ovanlig idag än den var i gångna tider. Senast en donation uppmärksammades i denna tidning var i nr 1 år 2011 då simmaren Arne Borgs miljongåva till bröderna i Norrköpings väl, och som används för att bjuda på ett gott julbord.

Dessförinnan var det när Clarence Morberg i juli månad 2008 överlämnade en miljongåva till Stiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm.

F

ör 100 år sedan öppnades betydligt fler testamenten med gåvor till Orden än som sker idag. Den tidens gåvor är idag våra största tillgångar och möjligheter att utöva barmhärtighet. Stipendier och stöd till forskning på över 30 miljoner per år räcker inte längre. Ordens fonder behöver din gåva. man kan säga att våra fonder finns på tre nivåer, berättar Carl-Gustaf Piehl, Ordens Räntmästare och Ordförande i Drätseldirektoriet. De ojämförligt stora är Stiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm från 1753 och Konung Gustav V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse från 1911.

Dessa båda stödjer i första hand medicinsk forskning när det gäller barn, både ofödda och födda, ungdomar och forskning kring äldres hälsa.

Men man stödjer också kulturarbetare. Barnhusstiftelser finns också i Göteborg och Malmö.

18

Den andra nivån är fonder som är mindre och yngre. Prins Bertils Frimurarefond från 1982 ger bidrag till iordningsställande av byggnader och inventarier, främst sådana av kulturhistoriskt värde tillhörande Orden.

Stiftelsens grundkapital insamlades bland Ordens loger, brödraföreningar och enskilda med anledning av Prins Bertils 70-års dag 1982. Ännu mindre är Stiftelsen Frimurare Ordens Stamhusfond från 1994. Ändamålet är att stödja bevarandet av Ordens Stamhus och där förvarade inventarier. Gåvor som adresseras till Frimurareorden lite mer allmänt brukar delas mellan dessa två fonder.

Den tredje nivån består av mer lokala fonder knutna till de olika enheterna. Det finns fonder från stöd till handikappade och mindre bemedlade bröder, och många av dem speglar det behov som fanns när gåvans ändamål formulerades.

Det är mycket viktigt att man noga överväger hur man använder dessa fonder, berättar Carl-Gustaf Piehl. Juridiken är svår, och man får inte ändra ändamålet även om det ursprungliga inte längre finns. Då måste Länsstyrelsen genom så kallad permutation besluta att ett nytt ändamål får användas. Samma sak gäller naturligtvis också hur mycket pengar man kan dela ut. Oftast får inte kapitalet naggas på - det behöver istället ökas med en del av avkastningen, innan den resterande summan kan delas ut.

Man kan också genom Länsstyrelsens försorg lägga samman små fonder och därmed göra dem bättre anpassade till dagens behov av stöd.

Det flyter visserligen in en ständig ström av gåvor till Orden. Många enheter har slutat att köpa blommor för att uppvakta jubilarer eller uppmärksamma bröders bortgång. Istället skickar man in en summa till någon av fonderna och berättar detta i ett gratulationsbrev till mottagaren.

Det känns ganska positivt att i logen få höra hyllade bröder som tackar för gratulationsgåvan till den eller den fonden. Men här kan säkert ännu fler idéer växa fram.

Om man istället för att köpa en kistdekoration för många tusen kronor vid en broders begravning använder våra vackra bårtäcken så borde våra fonder kunna få del av den besparing som sorgehuset gör.

Att i sin sista vilja och testamente begära att en summa av kvarlåtenskapen skall överlåtas till Svenska Frimurare Ordens barmhärtighetsgärning borde varje broder ge uttryck för. I samband med att Barmhärtighetsdirektoriet hade sitt symposium i Bo Åkerréns anda år 2009 om Den sista tjänsten, presenterades två förslag om hur man som frimurare kan föranstalta om livets slutskede och hur man vill ha sin bortgång gestaltad. Det var Carl Johan Nyberg och undertecknad som var för sig hade utformat ett förslag. Meningen var att det skulle delas ut till bröder vid lämpligt tillfälle under deras frimurarevandring, men dessvärre har ingenting hänt sedan dess.

Men viktigast av allt måste ändå vara att vi som bröder i samband med insamlingar slutar ge ”änkans skärv”. Våra Nordiska bröder är betydligt mer generösa i sina gåvor, så deras insamlingar är mycket större än våra. Vad det beror på kanske inte kan besvaras entydigt, men vi är ju vana vid att ”samhället” ska ta hand om allt så vår gåva räknas inte. Men så är det alltså inte. Din gåva behövs både för att öka vår barmhärtighetsgärning i den allmänna världen, men också för att bevara och vårda det kulturarv som finns i våra byggnader och inventarier - rikedomar som inte kan realiseras utan bara ges vidare till kommande generationer frimurarbröder.

Text: Kjell Mazetti

Frimuraren

Exklusiva frimurareartiklar från FM Regalia Beställ i vår webshop: www.fmregalia.se

195:-

95:Frimurarpenna 79:-

Manschettknappar 195:-

Band-/slipshållare 95:-

Ballograf Epoca. Svart med rött frimurarkors.

Levereras i transparent presentförpackning.

Beställ varor för minst 450:- så får du denna Ballografpenna på köpet!

Med rött frimurarekors eller med passare och vinkelhake.

Med rött frimurarekors eller passare-vinkelhake

395:89:-

Bröstknappar 229:till frackskjorta diameter 9 mm

Stora Regalieväskan 395:i äkta skinn med frimurarekors.

Rött sidenfoder. Lock 5 cm med två kardborreband.

Längd: 32 cm, Höjd: 30 cm

Musmatta 89:Svart med rött frimurarkors.

Naturgummi med textilyta.

Pinnål

Fästen: stift och fjäderbricka

80 x 230 x 3 mm

Acaciagren

165:-

50:-

Frimuraren Gustaf III 189:-

10 mm diameter

Rött frimurarekors

av Göran Anderberg

50:-

10 mm diameter

Passare/vinkelhake

50:-

7 mm diameter

Lilla frimurarekorset

Lilla Regalieväskan 265:Regalieväska i äkta skinn med rött frimurarekors Rött sidenfoder.

Tre tryckknappar.

Längd:24 cm, Höjd:16 cm, lock 2,5 cm

225:-

Namnskylt med magnetfäste 165:-

60:-

7 mm diameter

Serverings- och grillförkläde 198:-

Svart med rött frimurarkors inklusive namngravering 165:titelrad +10:- 25 x 76 mm

Svensktillverkat i kraftig bomull.

Svart med rött frimurarekors.

Längd: 84 cm Bredd: 71 cm

Frimurarsvärd fr 3 595:-

Bosweel frackskjorta 735:Storlek 39–45

Bosweel pikéfluga 139:.

Frimurarstandar 379:Högklassigt tryckt sidenstandar med snodd och frans i silkestråd. Stång 52 cm i helt förnicklad metall monterad på högpolerad marmorfot.

379:-

Ny design!

Vita skinnhandskar 298:Frimurareslips 225:-

Herrhandskar i äkta lammnappa.

Storlek 8, 8½, 9, 9½, 10

100% siden, svart med rött frimurarekors eller med passare/vinkelhake.

En storlek, passar normalt alla.

Vita vantar 95:-

www.fmregalia.se

Beställ i vår webshop: www.fmregalia.se Eller via e-post eller brev.

FM Regalia, Lundbergsgatan 8 SE-217 51 Malmö e-post: order@fmregalia.se Vi har även utrustning för loger såsom förkläden, mm. Kontakta oss!

Försäljningsvillkor: Faktura medföljer varorna.

Betalning måste ske inom 10 dagar från fakturadatum. 40:- för porto/förpackning tillkommer per försändelse.

Caritas

Forskare uppmärksammades

Det råder ingen tvekan om att H.M. Drottning Silvias besök i Bååtska palatset med utdelningen av stipendier till unga forskare den 6 september är årets höjdpunkt för Stiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm. Ordens högsta ämbetsmän är traditionsenligt också 20

på plats. Stiftelsens stöd till pediatrisk forskning uppgick i år till 6.750 tkr. Genom H. M. Drottningens engagemang och den högtidliga ceremonin i Stamhusets vackra salar får de unga forskarna och mottagarna av stöd till forskningsprojekt, doktorandtjänster och

utbildningsbidrag en mycket uppskattad och välförtjänt uppmärksamhet. I år fanns 26 förstagångsmottagare, som alltid bjuds in, på plats bland de 46 som fick bidrag.

Gruppbild: Pierre Dunbar

Frimuraren

traditionellt tas Drottningen emot av stiftelsens ordförande, fOSK Sten Svensson, som med en vacker blombukett hälsar välkommen och ledsagar Drottningen och hennes hovdam upp till Oscarssalen och alla väntande Ordensherrar, professorer och stipendiater varav unga kvinnor var flertalet.

Den förste att presenteras var Ordens Stormästare Anders Fahlman och sedan fördes Drottningen fram till stolarna något till höger om den vackra tronen.

Hälsningsanförandet angav Barnhusstiftelsens vilja och förmåga till långsiktigt stöd till pediatrisk forskning även i tider av nedgång, och årets anslag innebär till och med en ökning i en tid när allt annat går ner.

Maria Magnusson och Karolina Palmberg presenterade sina forskningsområden och fick säkert kompletterande frågor av H.M. Drottningen.

men innan mottagarna kallas fram för att ur H.M. Drottningens hand få sitt kuvert, så bjöds Professor Martin Ritzén fram för att hedras med stiftelsens jubileumsmedalj nr 6. Professor Martin Ritzén har verkat i bedömningskommittén som vetenskaplig rådgivare under åren från och med 1989 till och med 2009, således i 21 Ordens Stormästare Anders Fahlman var en av de första att presenteras för H.M. Drottningen.

Professor Martin Ritzén som medverkat i bedömningskomittén som vetenskaplig rådgivare i 21 år fick ta emot jubileumsmedalj nr 6 ur H.M. Drottningens hand.

Frimuraren

år. Under dessa år har Martin Ritzén medverkat till att stiftelsen har kunnat dela ut 67 miljoner.

I tur och ordning fick sedan de olika mottagarna sina diplom, och de värmande applåderna kommer säkert att finnas med länge i deras arbete.

Därefter lämnades ordet till stipendiaterna Maria Magnusson och Karolina Palmberg, som gav en kort beskrivning av sina respektive forskningsverksamheter. Maria Magnusson berättade om blödningsrubbningar hos barn med leversjukdom och Karolina Palmbergs ämne var långtidsuppföljning efter smärtlindring till prematura barn.

Under den korta stunden av mingel gick H.M. Drottningen runt och i hennes frågor till mottagarna lyste det dokumenterade intresset för barns väl tydligt fram.

Den trivsamma atmosfären fortsatte in i Ríddarsalen där Barnhusstiftelsens egen fotograf Pierre Dunbar skapade den officiella bilden - årets gåva till alla årets mottagare.

Under den efterföljande läckra lunchen blandades företrädarna för Orden och Barnhusstiftelsen med mottagarna och sorlen vid borden gav intryck av både trivsel och utbyte av viktig information.

Text och bild: Kjell Mazetti

21

St Ansgar tog tredje steget Med bara ett halvt år kvar till 25-års jubileet kunde bröderna i S:t Johannes Logen S:t Ansgar söndagen den 25 september ta det avgörande steget in i ett eget frimurarhus. Igelsta gård, en kulturbyggnad vid Östertälje station förväntas bli ett frimureriskt centrum för frimurarna i Södertälje - Södertörn. Ett geografiskt område med 300000 invånare. Men man har verkligen inte gjort halt - förhoppningen om ännu en Johannesloge och dessutom en Andreasloge finns med i aktuella byggplaner. det blev en annorlunda invigningsceremoni när Ordens Stormästare Anders Fahlman med gonggongslag inne i Johannessalen förklarade Igelsta gård invigt som frimurarhus. Eftersom det inte var någon logesammankomst och värd var Birkaporten - det fastighetsbolag som tagit hand om restaureringen av det gamla kulturhuset fanns till och med en kvinna närvarande. Emma Tibblin stadsantikvarie i Södertälje deltog med en trivsam och informationsrik historik över trakten och huset. Hela akten interfolierades dessutom med musik av en stråkkvartett som av utrymmesskäl fick sitta utanför Johannessalen. Under invigningen berättade också arkitekten Gunnar Lantz om 22

byggnaden och hur man fått agera för att kunna behålla karaktären samtidigt som huset kunde uppfylla de krav som Ordens verksamhet både behöver idag och i framtiden.

Man har beräknat att ett 80-tal sittande gäster behövs både i frimurerisk och uthyrningsverksamhet och det var till det antalet som man dukat för supé i nedervåningens matsal.

Och det var vad som fick plats.

Det fanns många gratulanter men det största intrycket gjorde ett tal som fOM i St Andreas, Lennart Mattsson brevledes skickat och som lästes upp av nuvarande O i Johanneslogen, Anders T Bruse. Lennart Mattsson beskrev logens historia i termer som Tillkomstens tid, 1985 - 1987. Bragdernas tid 1987-2003.

Undrens tid 2003 - 2011 och Miraklernas tid som är framtiden.

Lennart Mattsson lyfte framför allt fram Undrens tid, dvs den tid som bröderna i Johannesloge och Fastighetsbolag bidragit med. Vid sidan av ekonomiska bidrag har bröderna gett 8000 arbetstimmar till projektet Igelsta gård. Med ett timspris på 250:handlar det om en förmögenhet. Och den som i varje sammanhang nämndes var Anders T Bruse själv. Så det kändes både rättvist och viktigt att han blev ”hängd” som konstverk genom ett foto som Christer Gripstedt tagit lite i lönndom och efter retusch av ett glas kopierat på canvas.

Men Anders T Bruse fick ett frimurarglas i alla fall. Ett klassiskt utformat sådant, med frimureriska symboler graverade, som tidigare ägts av Gösta Reuszner som arrenderade

fastigheten under förra seklets början och som blev frimurare 1906 och Johannesmästare 1909. Glaset som överlämnades av Peder Westerlund, dotterson till Gösta Reuszner, kom liksom tillbaka igen till hemmet - brödramåltiden. Den nuvarande ägaren, Anders T Bruse är dessutom den förste recepienden från dåvarande brödraföreningen som skådat ljuset.

Starkast intryck kanske slutet på Lennart Mattssons tal gjorde. Lennart som är en duktig dragspelare framförde en på band inspelad hambo från Norrland, ackompanjerad på fiol av Per-Åke Köndell.

Och det finns fler intressanta händelser att rapportera. En trevlig modell av huset kommer alla bröder att passera på hemväg från frimuraraktiviteter på Igelsta gård. Modellen är i själva verket en sparbössa tillverkad av Dori Hamzo och som OM påpekade - Töm gärna plånboken när ni går hem.

En annan överraskning var en jättetårta som både räckte och blev över bitar av att ta med hem. Tårtan som inte bara till utseende utan också till innehåll hade frimureriska symboler hade bakats av Joseph Kanaan, andre skattmästare i logen ett verkligt mästarprov.

Bild och text: Kjell Mazetti

Fakta

För den som vill veta mer finns hemsidan www.igelstagard.se och historien om Igelsta finns på www.frimurarorden.se/svea/ans/ igelsta_gards_historia_2005-12-121.html

Frimuraren

PÅ några år och med 8000 timmar frivilligt arbete har den totalt förfallna mangårdsbyggnaden från tidigt förra seklet renoverats och anpassats till att bli Södertälje Södertörns frimurarcentrum.

Med slag på gonggong förklarade Ordens Stormästare Igelsta Gård invigd.

Södertälje stadsantikvarie Emma Tibblin gav en intressant historiebeskrivning över fastigheten och den vackra omgivande parken.

Frimuraren

OM i St Ansgar ”hängdes levande” för allt arbete som han lagt ner på det nya frimurarhuset.

Logens första OM, Lennart Mattssons hälsning avslutades med att Per-Åke Köndell spelade en duett med hans inspelade dragspelsmusik.

I väntan på invigningsceremonien passade OM i SJL St Ansgar Anders T Bruse att berätta om de gångna årens arbete med att renovera den totalt förfallna byggnaden till ett väl anpassat frimurarcentrum med förhoppning om minst två Johannesloger och en Andreasloge.

23

Højtidsfest i Malmö I ett våldsamt oväder över Köpenhamn den 2 juli kom det danska Stamhuset att skadas av stora mängder vatten. Förutom att skyfallen slog in genom fönster, trängde vatten upp genom toaletter och handfat.

Stamhuset kommer åter att vara användbart den 1 december och kostnaden för renoveringen beräknas uppgår till mellan 10 och 12 miljoner danska kronor.

Det blev en historisk kväll när danskarna kom till Malmö.

Högt vatten över golvet i Stamhuset i Köpenhamn men glädjen högt i tak i frimurarhuset i Malmö när SJL Absalon firade sin højtidsfest och till och med recepierade en sökande.

J

ag sitter med SJL Absalons OM Bent Hervard en stund före den danska logen ska hålla sin højtidsfest i Malmö. Det ska bli en historisk afton, när en dansk loge för första gången firar højtidsfest i ett annat land. Det är fortfarande mängder av saker att tänka på, men han tar sig tid för en pratstund och lyckan lyser tydligt i hans ögon.

- När vi fick den stora vattenskadan på vårt Stamhus i somras, stod det klart att de nio loger som har Stamhuset som sin hemvist inte

Taklamporna speglade sig i vattenytan när Stamhuset i Köpenhamn drabbadses av översvämning.

skulle ha någonstans att bedriva vårt logearbete under hösten, berättar Bent.

Stamhusets 13 516 kvadratmeter och 300 rum skulle behöva saneras.

Det var kvällen när hattarna tog över frimurarhuset i Malmö.

24

Kvadratmeter för kvadratmeter. Rum för rum. För första gången sedan andra världskriget stod de danska frimurarna utan sitt Stamhus!

- Inom Absalon bestämde vi omgående att vi skulle följa vår arbetsordning, trots det som hänt. Det har vi också lyckats hålla, berättar Bent stolt. de har varit på andra håll, som Hilleröd, Roskilde, Helsingör och inte minst Malmö. Logistiken har varit en utmaning och alla bröder har inte gått att nå via e-post, så det har blivit en hel del brev också, för att inte exkludera någon. Detta har inneburit merarbete, men det har fungerat bra så här långt.

- När vi kom att prata om vår højtidsfest var det ingen tvekan om var vi ville fira den, berättar Bent. Med Frimuraren

Ledare

Det är inte bara bro mellan Malmö och Köpenhamn. I TV ges Bron/Broen och i Malmö bygger bröderna bro i gemensam skål för frimureriet.

den varma gästfrihet vi alla känt hos vår vänloge SJL Malmö Grip, så var det självklart att vi ville vara här.

Malmö känns som vårt andra hem!

Bent kontaktade Malmö Grips OM, Björn Ejdemo, för att se vilka möjligheter som fanns att vara i Malmö. Genast fick han ett positivt svar och planeringsarbetet tog vid.

Det blev en kväll när 68 danska och 32 svenska bröder byggde nya broar mellan danskt och svenskt frimureri. Något som borgar för många svenska besök i Danmark och danska besök i Sverige framöver.

Första danska recipienten i Sverige på 160 år henrik peter brennalt blev den första dansk att recipieras i Sverige på 160 år. Senast det hände var 1851 i Kristianstad. Sedan dess har danskar alltid recipierats i Danmark.

- Visst blev jag förvånad när jag fick reda på att jag skulle åka till Sverige för att få första graden, menade Henrik Peter. Samtidigt visste jag ju att stamhuset blivit skadat av ovädret i juli, så jag är glad att jag ändå

kunde få chansen att bli frimurare så snart.

Hur känner han då för att komma tillbaka till Malmö för att gå på loge?

- Jag har haft en fantastisk kväll och kommer gärna tillbaka så snart jag kan, men jag måste nog ha grad tre först, tror Henrik Peter.

Text: Olle Odehammar Bild: Carsten Schwartz, Christian Dahl

Som PM Nils Magnusson uttryckte det i sitt tal: En svensk loge. På danska. I Sverige. Detta är frimureri!

SPL:s PM Nils Magnusson.

Frimuraren

SJL Absalons OM Bent Hervard överlämnar en bibel till kvällens recipient Henrik Peter Brennalt. I bibeln hade samtliga tjänstgörande ämbetsmän skrivit sin signatur.

25

Medicin

Frimurarbroder räddade liv Kände till Var 17:e minut får någon i Sverige en Stroke. Allt fler överlever, men många får leva med livslånga funktionshinder. Akut behandling, grundliga undersökningar redan det första dygnet och snabb rehabiliteringsstart är viktigt. Allt detta görs på strokeenheterna.

Men din insats kan bli avgörande. Även om 20 % av dem som får stroke som är yngre än 65 år så ökar risken vid stigande ålder. Det beror på att åderförkalkningen ökar med åldern och blodkärlen blir stelare och mer sköra. Andra riskfaktorer är: högt blodtryck. Kan förebyggas genom att se över kost och levnadsvanor. diabetes typ 2. Eftersom diabetes påskyndar åderförkalkning blir den en riskfaktor.

rökning. Snabbar på åderförkalkningen i blodkärlen. högt kolesterolvärde. kan bidra till åderförkalkning. Påverkas av vilken kost vi väljer. alkohol och droger. stress. Detta höjer blodtrycket. ärftlighet. Man kan ha anlag för att utveckla till exempel diabetes eller högt blodtryck, som i sin tur kan leda till stroke.

26

Ansikte Be personen att le och visa tänderna. Om mungipan hänger - RING 112

Kropp Be personen att lyfta armarna och hålla kvar i tio sekunder. Om en arm faller - RING 112.

Uttal Be personen säga en enkel mening som ”Det är vackert väder idag. Om personen sluddrar eller inte hittar rätt ord - RING 112.

Tid Varje sekund räknas. Ju forttare behandlingen sätts in desto mindre blir skadorna.

Material från Svenska Stroke-riksförbundet.

Frimuraren

Tiden betyder allt... en loge hade en mycket upptagen och stressad sökande, där sekreteraren slutligen lyckades peta in ett datum då han kunde upptas i logen. I sitt tal nämnde han inte med ett ord att han flugit hem från ett viktigt sammanträde i utlandet, utan utbredde sig istället i att tacka alla de bröder som ställt upp och sett till att ägna sig åt just honom, just denna kväll, och hur fantastiskt det kändes att bli så omhändertagen av en verksamhet som så osynligt bara fungerade.

Så kan det ju se ut; men det finns ingenting som bara fungerar. Vi har en organisation som lever på allt det ideella arbete som uträttas av en otroligt mängd bröder. Ofta är det så att man träffas innebär att man mycket snabbt kan räta ut en mängd frågetecken, komma överens om metoder och tankar och göra upp om samarbeten.

Effektiviteten kan ibland ifrågasättas av vad ett sådant ledningsmöte

Frimuraren

ger för resultat, men vikten av det personliga mötet kan aldrig underskattas. Bilden är ifrån OM/O mötet i Skånska Provinsiallogen i augusti 2011.

Här träffas under relativt avslappnade och gemytliga former samtliga 2. provinsens ordförande och ordförande mästare tillsammans med provinsens ledning, och några till, för att lägga upp strategierna för det kommande årets arbete.

Jag satt där i den yttersta periferin och tittade in och tänkte, här sitter 35 otroligt upptagna män, som tagit en förmiddags timeout för att träffa varandra igen och känna styrkan och inspirationen i det vi skall göra. Oberoende av vad som presenteras dem så är detta ett otroligt viktigt tillfälle att bygga upp den gemenskap som måste finnas för att vi skall kunna arbeta.

Samtidigt kan man ställa frågan till alla på en gång ”är detta en bra

idé?” , ”kan ni fem enheter på olika ställen samarbeta om detta?”. Frågor och tankar till och från en otrolig hjärntrust av kunniga frimurare och upptagna yrkesmän av massor av kategorier.

Här känns det verkligen att vår Orden har en bärande styrka att vila på.

Precis för att skapa en trygghet i att det fungerar, som ett osynligt urverk i bakgrunden.

En vecka senare satt jag som lyssnare på ett ämbetsmannamöte i en Johannesloge och såg nästa steg i denna otroliga process som leder ner till att en stor mängd ämbetsmän och andra bröder får systemet att fungera bakom kulisserna. Tänk på detta varje gång ni går på Loge eller Sammanträde. Bakom denna till synes enkla lilla sammankomst i vår lilla enhet ligger en osannolik mängd arbete från alla dessa upptagna och kunniga män.

Text och bild: Rolf Prag

27

I matglada bröders sällskap God mat och glatt sällskap har i ”alla tider” varit en viktig del av frimureriet. Så är det också idag. När ett gäng välskräddade herrar efter logens eller sammankomstens strama ritualer under muntert sorl samlas runt dukade bord upprätthåller de en tradition med mycket gamla anor. ända sedan starten för 275 år sedan har måltiden i goda vänners lag setts som en viktig ingrediens i det frimureriska arbetet. Ja, ofta framhålls brödramåltiden som näst intill lika viktig som det som sker i logerummet. Här knyter man vänskapsband och får tillfälle att diskutera med sina bordsgrannar om sådant som annars sällan står på agendan.

Men varifrån kommer den lite märkliga traditionen med måltidsloge, det vill säga en måltid som både är en rituell loge och en brödramåltid. Svaret är att det är något som har vuxit fram i relativt sen tid. Dess ursprung är högtidslogen, det vill säga

den årliga loge då nya ämbetsmän installeras och brödramåltiden ges en extra touch av festivitas.

– När det ”moderna” frimureriet, så som vi idag känner igen det, växte fram i början av 1800-talet så skapades också ritualer för högtidslogens brödramåltid, berättar den i alla frimureriska frågor så initierade norrköpingsbrodern Tomas Wändahl.

– Men så småningom tyckte man nog att det blev för mycket av det goda med två så maffiga upplevelser på varandra. Istället föddes traditionen att en gång om året genomföra en speciell måltidsloge. En god middag omgiven av välkända passager från logerummets ritualer – men där måltiden och samvaron står högst på agendan. idag känner de flesta frimurare igen måltidslogen som en extra festlig måltid, som ofta får sätta punkt för verksamhetsåret. För den som deltagit i någon eller några måltidsloger är det intressant att ta del av den skildring av en måltidsloge som finns i Magnus Crusenstolpes bok ”Karl Johan och svenskarne”, utgiven i tre band 1845-46. Den beskrivna logen ägde

dessutom rum ännu tidigare – någon i början av 1800-talet alltså just då som de moderna ritualerna just fötts.

Logen leddes av landets konung Karl XIII. Denne tillträdde som kung 1809 sedan brorsonen Gustaf IV Adolf då avsatts. Han gjorde nu aldrig några större avtryck som regent och man kan gott fog – och med högst aktuellt uttryck – kalla honom för en ”motvillig monark”. Desto större intresse hade han för frimureriet och var den som i början av seklet förnyade det och även lade stort engagemang i författandet av Ordens Fundamentalstadga.

Det är därför intressant att ta del av Magnus Crusenstolpes beskrivning av en måltidsloge, som alltså bör ha ägt rum någon gång mellan åren 1809 och 1818.

Replikväxlingen mellan Ordförande Mästaren, Karl XIII, och de bevakande bröderna är nära nog exakt densamma som idag. Samma sak när han hälsar bröderna välkomna till måltiden. Det gäller också så gott som alla övriga repliker under måltidslogen. Magnus Crusenstolpes initierade beskrivning tyder på att han själv var frimurare, vilket inte kan

Matkön ringlar lång till måltidslogens hägrande begivenheter. Bilden tagen i Norrköping hos SJL Oscar Fredrik.

28

Frimuraren

Dagens frimurare känner igen Crusenstolpes beskrivning av hur skålarna utbringades under måltidslogen för 200 år sedan. Den Karl som beskrivs i texten är landets konung, Karl XIII.

! n e m m o Välk rgs o b e t ö g l til ! b u p ” a l m mest ”nyga

bekräftas av de källor Frimuraren hittat. Annars måste han ha haft en nära frimurarvän som mot logens mycket tydliga regler försett honom med informationen. Det är dock inte några väsentliga avslöjanden han kommer med. Vi kan därför med tämligen gott samvete ta del av en beskrivning som ger en mycket tydlig länk till det förgångna. Inte minst också av att i litterär form få ett vittnesmål om frimureriets genom tiderna märkligt oförändrade formuleringar.

er s i r p a g i l förmån are r u m i r f r ö f

magnus crusenstolpe var en uppskattad författare vars verk trycktes i stora upplagor. Dock har tiderna förändrats och med nutida ögon har man svårt att ta till sig hans omständliga skildringar av allehanda företeelser i samhället. Han var jurist och titulerades häradshövding.

Tillika var han också riksdagsman. Till bilden av Crusenstolpe hör också att han 1838 genom en oförsiktig formulering i den tidskrift han gav ut, blev anklagad för majestätsbrott och dömd till fästning. Den hårda domen upprörde stockholmarna och ledde till våldsamma upplopp med skottlossning och två döda som resultat. Dock fick han till slut avtjäna tre år på Vaxholms fästning.

nch dagens lu k After wor

Text och bild: Lars Klingström

eborgs Ett av göt ent av im t r o s a t s stör iskey. öl och wh

the golden days Södra Hamngatan 31 Tel: 031-13 20 22 www.golden-days.se

Utbildning

Anatomiska Teatern för frimurare Så ringde klockorna första gången. Från den pampiga foajén i logehuset på Södra Hamngatan i Göteborg hördes ett dämpat sorl från den stora mängd bröder som samlats denna lördagseftermiddag i slutet av oktober. På väggarnas anslagstavlor satt den lockande, teatrala affischen vars budskap var orsaken till att så många bröder från hela tredje fördelningen styrt kosan mot det vackra ordenshuset i Göteborg: ”Anatomisk teater för frimurare – specialinstruktion i två akter”.

nu ringde man i klockor, först en gång, sedan en gång till och vid tredje ringningen var det dags för de samlade bröderna att inta sina platser. Under hela hösten hade biljettförsäljningen pågått och för arrangörerna var nu prövningens stund inne. Publiken hade kommit, men skulle föreställningen fungera?

Det hela tog sin början ett år tidigare, med Provinsialmästare Leif Wadells önskan om att på ett konkret sätt öka intresset för och kunskapen om den konungsliga konsten.

I en fördelning finns det förstås en mängd bröder som är både pedagogiska och kunniga och för att på bästa sätt kunna samordna alla dessa goda resurser bildades den så kallade ”Utbildningsgruppen i Tredje Fördelningen” med broder Bo Lextorp som kusk.

Genast sattes två projekt i sjön.

Det ena var att skapa en slags ”meny” av föredrag i olika grader, vilka OM/O kan ”avropa”. Det andra blev att hitta en metod för att kunna sprida den konungsliga konsten till så många bröder som möjligt, på ett sätt som skapar nyfikenhet och väcker intresse. Detta sistnämnda satte naturligtvis den kreativa delen av hjärnan i hårt arbete.

Men varför uppfinna hjulet på nytt? Undertecknad drog sig plötsligt till minnes hur Olof Rudbäck i Uppsala lät bygga en ”anatomisk teater” för att så många studenter som möjligt skulle kunna följa de anatomiska demonstrationerna.

Kunde man kanske applicera gamle Rudbeckius idéer på vårt kära frimureri? Även i vårt fall handlar det ju om komplexa skeenden och om en

Bröderna lyssnar andäktigt till den fantastiska musik som flankerade den Anatomiska Teatern och som framfördes av Christer Thorvaldsson, Michael Karlsson och Otto Kern.

30

Frimuraren

nens ord och ritualen förvandlas till något som närmast kan liknas vid rituell hovdans. Jag vet inte om ordet ”ståpäls” rent språkligt passar i detta illustra sammanhang, men det var åtminstone så det kändes, om ärligheten tillåts.

Per Lundborg, Ledamot i Utbildningsdirektoriet och ADM i Lejonet och Kronan, får här ikläda sig rollen som “Broder Symbolik”.

målgrupp för vilka dessa komplexa skeenden faktiskt är ny kunskap.

Iacta alea est! som Julius Caesar lär ha sagt när han korsade Rubicon.

Idén föll i god jord hos vännerna i utbildningsgruppen och vår härförare Lextorp tog genast på sig teaterdirektörens hatt och rock. En Anatomisk Teater skulle det bli! nu ringde alltså klockorna för sista gången och de sista bröderna intog skyndsamt sina platser i Johannessalen. Tända ljus kastar i halvdunklet stämningsfulla skuggor mot åhörarna. Vid ljusstoderna finns tre notställ uppställda, framför vilka sitter tre premiärnervösa bröder. På notställen ett manus. På podiet en ordförande mästare och på i andra änden av rummet två bevakande bröder på sina platser, även de med notställ framför sig.

Så börjar spelet och med tanke på att denna tidning ju sprids även i den allmänna världen kan inga detaljer återges här. Fyra omsorgsfullt valda moment ur första gradens ritual spelas upp med stor inlevelse.

Mellan varje moment kommenterar och förklarar de tre bröderna vid ljusstoderna.

Frimuraren

”Broder historik” börjar sitt korta anförande ur ett historiskt perspektiv. När uppkom det vi ser? Vilka var upphovsmännen? Hur har denna del av ritualen utvecklats fram till vår tid? ”Broder symbolik” berättar på ett pedagogiskt och intresseväckande sätt om ritualmomentets faktiska symboliska betydelser. ”Broder filosofi” avslutar till sist momentet genom att förklara hur symboliken omsätts i praktiskt liv, hur symbolerna blir levande i oss och hur de är tänkta att verka i oss.

Lugnt, ostentativt och mycket stämningsfullt avlöser ritual och förklaring varandra. Fyra scener, indelade i två akter och mellan akterna en paus med förfriskningar, precis som på en riktig teater. Mellan varje scen ges bröderna några korta minuter för att snabbt ventilera sina tankar med sin bänkgranne. Och ett sådant sorl det blir då! Man förstår att det finns ett stort behov av att få tala om den konungsliga konsten.

Den dramatiska stämningen når flera effektfulla klimax, inte minst då musik – Bachs dubbelkonsert för violin, framförd av fantastiskt skickliga musiker – helt ersätter ämbetsmän-

så till sist, final. Musiken klingar av och efter några högstämda tysta ögonblick bryter hela Johannessalen ut i långa rungande ovationer och (faktiskt) visslingar! Succé!

En sådan kraftsamling kräver naturligtvis sin rätta inramning och efter den Anatomiska teatern var det dags för festmåltid vid vackert dukade bord i den unika och vackra Pelarsalen. Här fortsatte kunskapstemat och bröderna fick möjlighet att till efterrätten direkt ställa frågor till de tre kunniga föreläsarna. Överallt hördes entusiastiska bröders samtal om precis det som provinisialmästaren från början hade önskat – den konungsliga konsten!

Vid tacktalet gick det inte att ta miste på att provinisialmästaren tyckte att hans gossar i utbildningsgruppen hade levererat väl och han gav uttryck för den starka önskan att övriga fördelningar i Sverige och Finland också skall bjuda sina medlemmar på en Anatomisk Teater för Frimurare.

Text: John Fahlnaes Bild: Yann Skaalen

Medverkande i Anatomiska Teatern

Ämbetsmän Jan-Olof Bruhn (ABB) Stefan Gudmundsson (Recepiend) Fredrik Jacobsson (OM) Zoran Popovic (FBB) Jerker Schmidt (IB) Christian Thorén (CM) Talare John Fahlnaes (Broder Filosofi) Per Lundborg (Broder Symbolik) Anders Wennergren (Broder Historik) Musiker Christer Thorvaldsson (Violin) Michael Karlsson (Violin) Otto Kern (Piano) Ciceron Bo Lextorp 31

Foskning

Frimureri och förhållanden finns det någon, som inte har haft problem i sitt parförhållande?

Svårigheterna och metoderna att lösa problemen varierar. Tyvärr har det blivit så lätt att skilja sig att det har minskat makarnas vilja att tillsammans lösa sina problem. Men en skilsmässa förbättrar sällan vare sig förmågan eller viljan att lösa problemen.

Har vi frimurare det bättre än alla andra? Lär eller ger frimureriet något som resten av befolkningen inte får ta del av?

Målet för min undersökning var att utreda parförhållandets situation för medlemmar i Storlogen för Frie och Antagne Murare i Finland. Undersökningen gjordes via nätet med målsättningen att hitta svar på följande tio frågor: Orsakar frimureriet problem i parförhållandet? Varför uppkommer problemen? Hurdana problem uppkommer? Vad är orsaken till problemen? Hur kan man undvika dem? Hur inverkar engagemangsnivån i frimureriet på parförhållandet?

Hur inverkar längden av parförhållan-

det och medlemskapet i frimurarorganisationen? Vad borde berättas för makan och hur? Hur får vi makan att acceptera frimureriet? efter det att dubbelsvaren strukits visade det sig att ca: 15% av alla medlemmar i den finska frimurarorganisationen svarat (dvs 996 av 6 733 medlemmar), vilket är en tillfredsställande svarsprocent. Alla svar behandlades med frimurerisk tystlåtenhet.

Svararens genomsnittliga ålder år 2009 var 56,6 år mot 59,1 år i hela frimurarorganisationen.

Fördelning mellan olika kyrkosamfund var inte stor. De flesta bröderna tillhörde den evangelisk-lutherska kyrkan (92,8% mot 80,7% i hela Finland) men även ortodoxa (1,2% mot 1,1%) och romersk-katolsk (0,5% mot 1,3%) var företrädda. Judendom och islam förekom inte alls ty dessa två grupper är så små i det finska frimureriet att en svarare relativt lätt kan identifieras.

En majoritet av bröderna som svarade var gifta. 87,9% var gifta vid

receptionen, och av dessa var 96,1% fortfarande gifta. Nästan 15% var gifta med någon annan än vid receptionen. Gifta en gång var 67,3%, två gånger 13,0%, tre gånger 2,5%, gifta fler än tre gånger 0,3%. Ogifta var 16,9%. Gifta efter receptionen 8,2% och sambor var 10,3%.

- Hur påverkar makan i ditt deltagande i frimureriet?

Var femte broder svarade, att makan har inverkan på deltagandet i frimurarverksamheten på något sätt.

Bland de positiva svaren, hittade jag mest ordet ”uppmuntrande” (41 gånger). Många bröder har makar som är med i olika kvinnoorganisationer, vilket verkar underlätta makans förståelse för frimureriet.

Bland de negativa svaren nämndes ”att prioritera gemensamma aktiviteter”, 22 gånger. Makans trötthet eller ”jag måste ta hand om barnen” var också för några en betydande orsak till att inte delta i logearbetet. Det var flera bröder som tyckte att logearbetet orsakade ”friktion”, ”undrande” och ”påpekanden”.

- Hur har frimureriet utvecklat dig som make?

Av alla svar, vars grundton var positiv, tyckte 96% att det hade skett en utveckling. Enligt många svar: ”absolut ja.” En del bröder kunde dock inte hitta någon positiv utveckling. Jag noterade att man här använde ordet ”kanske” i 6,5%. Vi känner oss alltså osäkra om det verkliga läget, men tror huvudsakligen att frimureriets inverkan har varit positivt och utvecklande på rollen som make.

Henrik Berg, OM i CFE och Dan Eklund FDM kunde med glädje ta emot Tommy Wegge från Rose Croix i Finland och lyssna på hans föredrag.

32

- Stöder frimurareden parförhållandet?

Jag tycker att den positiva andan bäst förtydligas i följande svar: ”Frimureriets första lärdom är, att vi bör vara uppriktiga, hederliga män.”

Frimuraren

Kan man uttrycka de saker vi lär oss tydligare? Mest använda termer var ”positivt” (7 gånger), ”beaktar” (6 gånger) och ”försöker” (5 gånger). I andra ändan hittade jag svar där man tyckte att frimurarverksamheten inte behöver något stöd varken från makan eller hemmet.

- Hur stöder frimureriet parförhållandet?

Bland de postiva svaren (87,1%), hittade jag mest orden ”gemensam” och ”stöder” t.ex. uttrycket ”stöder värden i livet, som är viktiga för oss”.

Mer definitivt var svaret: ”Dum fråga, frimureriet utvecklar mig som människa, alltså också i parförhållandet.”

Av de negativa svaren (12,9%) hörde många till gruppen ”kan inte säga eller definiera”.

häftiga källor där makar får information. Vi måste själva ge nödvändig information till våra makar utan att ritualernas hemligheter avslöjas. Det är viktigt att få klart för sig vilken frimurerisk information som kan ges vidare till makan.

Text: Tommy Wegge, Rose Croix

FRACKERBJUDANDE! FRACK ----------------- 1595:-

MÖRK KOSTYM ---- 1150-1795:-

LACKSKOR ----------- 500:-

SMOKING + SKJORTA -- 1800:-

komplett med väst,skjorta,rosett,knappar 2250:-

100% ULLFRACK KOMpLETT -------------------------------------- 3350:Postens frakt tillkommer Clothes

Har du någon gång tänkt på att skilja dig på grund av frimureriet?

Skilsmässa är ett alternativ för endast ett fåtal bröder. 59,4% av bröderna sade, att de ” aldrig ens tänkt på skilsmässa”. Jag hittade även ett mycket ”annorlunda” svar: ”Skilsmässa har jag aldrig tänkt på, men nog mord.”

- Orsakar frimureriet problem i parförhållandet?

Enligt svaren i enkäten, måste jag tyvärr konstatera, att alla bröder inte kommer till logen med glatt sinne.

Det finns många bröder, vars maka påverkar frimurarens ”samvete” mycket mer än man har trott men orsakerna varierar inte så mycket.

För att lösa relationsproblem som orsakats av frimureriet har Storlogen ”anställt” kuratorer i varje distrikt och det har redan nu medfört goda resultat. Vi måste lära våra nya bröder att följa en grundläggande tes: ”Första läran i frimureriet är att vi skall vara uppriktiga, hedersmän.” Recipienden behöver sin makas stöd och förtroende.

- Vad är orsaken till problemen?

Ofta hänförs problemorsakerna till bristande information och ovederFrimuraren

Loge i Kalmar

Den 16 april avhöll Carl Friedrich Eckleff en forskningsloge i Kalmar där logen gästade Johanneslogen Carl och Andreaslogen Gustaf Adolf. Till seminariet kunde OM Henrik Berg välkomna ett åttiotal bröder.

Efter sedvanliga förhandlingar höll Tommy Wegge från finska Rose Croix en föreläsning om sin forskning hur frimureriet påverkar parförhållanden.

CArlGren for men

Husbyvägen 15, 590 31 Borensberg Tel: 0141-414 14

Begravning och Juridik

Broder Jan Hokkanen

Jag hjälper dig med allt inom begravning, gravsten, familjejuridik och försäkring.

Välkommen till Sibyllegatan 41 på Östermalm!

Tel. 08–709 85 81, privat tel. 073–687 07 19 Jour dygnet runt

Hembesök www.fonus.se • 020-87 00 87

33

Resor

SJL Adolf Fredrik i västerled I september i år firade Bangor Union Masonic Lodge No. 746 sitt 200-årsjubileum. Logens bröder brukar årligen i samband med ett internationellt möte bjuda in en utländsk loge för att hålla föredrag eller genomföra en demonstration.

Då man hört talas om AF:s instruktioner på engelska av graderna I och III i det svenska systemet ville man gärna få en sådan instruktion om det var möjligt. Förfrågningar hos OSK och OS gav till resultat att AF fick tillstånd att hålla en instruktion i grad I, förutsatt att vi kunde få ordna en logelokal som motsvarade vår egen. Detta skulle bli första gången delar av den svenska ritualen visades utanför vårt normala område.

Det vackra stamhuset i Bangor, byggt 1883 kommer snart att bli byggnadsminne. Foto Bengt Orhall.

T

orsdag den 15 september åkte åtta bröder; Bengt Orhall, Lars-Olof Olvhag, Lars-Göran Aldaeus, Johan Noreen, Jesper Högström, Hans Orest, Gunnar Karlsson och Thomas Högbom; från AF iväg till Irland. Vi landade i Dublin och åkte i hyrbilar längs Irlands vackra ostkust upp till Bangor, en mindre stad ca 20 km öster om Belfast. Bangor är känd som Nordirlands motsvarighet till Brighton, en mondän bad- och semesterort.

Samma kväll deltog vi i ett möte i Provinsiallogen i Down, det sydöstra grevskapet i Nordirland. Det kan noteras att logerna på Nordirland arbetar under Grand Lodge of Ireland. Provinsen Down omfattar 168 34

Arbetsrummet i Bangor.

loger med över 5 800 medlemmar.

Mötet leddes av Provinsialmästaren Richard H Gray, som hälsade alla utländska delegater varmt välkomna till logen No. 746’s jubileum. Mötet som hölls i grad III, besöktes av mer än 300 bröder, varav omkring 50 från andra länder, inkluderande England, Skottland, Australien/Queensland, Jamaica, Bahamas, Belgien, Norge,

Tyskland, Polen, Turkiet och Sverige.

Vi fick ett speciellt omnämnande och PM Richard Gray rekommenderade alla att komma till vår demonstration på lördagen. Förutom bröderna från AF deltog också Christer Göthe och Peder Jacobson från SAL Glindrande stjernan.

Nästa dag innehöll ett besök i logens stamhus i Bangor. Det är ett Frimuraren

vilket är nästan 20 fler än genomsnittet bland logerna på Irland.

Den 4000 år gamla murarklubban grävdes upp vid pyramiderna i Egypten och skänktes till logen.

vackert gammalt hus i två våningar, byggt år 1883 för sitt nuvarande ändamål och överlämnat som en gåva till logen. Det anses vara ett av Irlands finaste hus i sitt slag och kommer inom kort att erhålla vad som motsvarar vår byggnadsminnesförklaring.

Huset innehåller en vacker logelokal och sammanträdesrum. En dyrgrip bland logens inventarier är en ca 4000 år gammal murarklubba, som grävts upp intill pyramiderna i Egypten och skänkts till logen. Logen no.

746 har idag drygt 50 medlemmar,

på lördagen kom så det internationella mötet, då vi skulle demonstrera delar av grad I i det svenska systemet.

Här hade man lyckats intressera BBC för 200-årsjubileet, så ett kamerateam var där och intervjuade Irländske Stormästaren George Dunlop, som bland annat påpekade att frimurarna inte är så hemliga som det anses, vilket denna inspelning var ett bevis på. Teamet filmade också intåget i logelokalen, men fick sedan givetvis inte vara med längre. Inslaget sändes flera gånger under söndagen.

Stormästaren öppnade sedan logen och hälsade de drygt 200 närvarande bröderna varmt och broderligen välkomna. Logens OM Tony Stevenson tog över och efter några formalia dispenserades logen och Adolf Fredrik tog över för vår demonstration. Vi ordnade med hjälp av logens bröder en motsvarighet till vår Johannessal.

För att ge en full inblick i vad som sker med en främmande sökande byggde vi upp ett exempel på ”beredningsrum” i kanten av salen. Noterbart är att man i det irländska systemet inte använder arbetstavla på det sätt som vi gör, varför vi hade ta-

git med oss en egen i mindre format.

Vi gick sedan igenom några specifika delar av vår ritual. De närvarande bröderna satt helt tysta och lyssnade mycket uppmärksamt på oss. Därefter plockade vi bort våra utensilier, OM avslutade dispensen och slutade logen.

Efter logen fick vi många frågor och uppskattande kommentarer. Många hade trott att vi skulle tala svenska och blev glada för att vi framförde ritualen på engelska. Vi fick ampla lovord för vår goda engelska, som alla hade kunnat förstå. Kommentarerna visade att våra ritualer kan ge inspiration till förändringar i andra system.

Vi tror att det var en mycket värdefull möjlighet att visa upp vårt system och hoppas det kan leda till fler besök från andra länder till våra kommande instruktionsloger på engelska. Vi knöt också många band med bröder från andra länder.

Dagen avslutades med en jubileumsmiddag. Bland talen kan nämnas ett stort tack till AF för fint genomförd och inspirerande instruktion. Som ledare för AFs delegation fick Bengt Orhall äran att framföra gästernas tack till Bangor Union Masonic Lodge No. 746. Han framförde då också lyckönskningar till logen och önskade fortsatt framgång. vårt besök i Nordirland avslutades sedan på söndagen med en sightseeingtur med våra medföljande damer Elisabeth, Marianne, Metta och Noori längs den nordöstra kusten upp till Giants Causeway, ett av världsarven.

Vi blev då guidade av den norske frimurarbrodern Randal McDowell, ursprungligen från Nordirland men sedan 40 år boende i Norge, och hans irländska väninna Jackie. Det blev ett fint bevis på frimurerisk vänskap och en fantastisk avslutning på vårt irländska äventyr.

Text: Bengt Orhall Bilder: Bengt Orhall,

Artikelförfattaren Bengt Orhall tillsammans med Provinsialmästaren Richard H Gray, Stormästaren George Dunlop, samt längst till vänster Logens OM Tony Stevenson.

Frimuraren

Jesper Högström, Martyn Boyd

35

Broder Denni Wiss. IX Svea Tel: 08-22 13 30 E-post: denni.wiss@factumnordica.se

Seniorkapital guldkant och trygghet Allt fler upptäcker möjligheterna med att ta ut en del av sin uppkomna vinst på fastigheter och bostadsrätter i förskott.

Medan pensionerna står stilla eller minskar har många fått se sitt boende kraftigt öka i värde över åren. De lån man har på sitt boende har amorterats över tid och är i många fall borta eller väldigt små.

Många pensionärer har trots stora värden i sitt boende svårigheter att få låna på banken på grund av strikta regler för kreditgivning och stelbenta normer för hur mycket pengar som ska finnas kvar efter att fasta kostnader och räntor är betalda. I vissa fall finns även åldersgränser för att få låna.

Det tog lång tid innan idéerna med seniorlån fick fäste i Sverige. Först runt 2004 - 2005 började ett antal aktörer att erbjuda olika varianter av seniorlån på den svenska marknaden. Seniorlånen har ofta marknadsförts som ett sätt att sätta guldkant på tillvaron och visst är det så, men viktigare är kanske att seniorlånet skapar möjlighet till trygghet mellan makar och för att utjämna inkomstskillnader. Detta innebär stora fördelar vid den ene makens bortgång. Tack vare seniorlånet kan den efterlevande bo kvar med bara en inkomst och behöver inte tvingas till att sälja och flytta.

Hur ser då de olika seniorlånen ut och hur vet man vilket som passar bäst för just mig? I princip finns det två huvudtyper av seniorlån. Den ena fungerar som en checkkredit och man får

ut en klumpsumma, eller så kan man välja att få löpande utbetalningar. Till lånet läggs sedan ränta som kapitaliseras månads eller kvartalsvis. Denna ränta på räntaeffekt gör att lånet ökar i storlek allt eftersom. Den andra består av ett lån i kombination med en livränta som faller ut månadsvis och betalar räntan på lånet. Detta medför att lånet inte ökar. Räntan som betalas är avdragsgill i deklarationen medan utbetalningarna från livräntan inte beskattas varken som inkomst av tjänst eller kapital.

Upplägget är flexibelt och man kan även få ut en klumpsumma direkt eller för att tillse att man har ett fritt kapital att placera och disponera vid behov. Denna variant av seniorlån utsåg tidningen Privata Affärer till bästa seniorlånelösning när man gjorde en stor genomgång 2005.

Vilket seniorlån ska man då välja? Här bör man ta hjälp av en oberoende aktör som är specialist och har kunskap om fördelar och nackdelar med olika upplägg så att man får det som passar en själv bäst. Undvik den vanliga bankmannen som i bästa fall känner till den egna bankens produkter.

Det första man ska titta på är vilken ränta man får betala. Vissa aktörer har påslag på sina räntor bara för att det är seniorlån medan andra tillämpar samma räntevillkor som till andra kunder och till och med ger ränterabatter.

Vill du veta mer om seniorlån kontakta mig.

Broderligen

  Ja tack! Jag vill veta mer om seniorlån.

Namn Telefon

Frackpaket från 2.199:-

Besök www.fracklagret.se Alla frackar är i ullkvalitet.

1-2 dagars leveranstid.

Vi lagerhåller ALLA storlekar.

Levererans till hela Sverige.

Betalning mot faktura eller delbetalning.

Kundtjänst: 0454-572 055

Fastighetsmäklare i samverkan

Broder Bo Lingserius 08 - 23 70 00 08 - 556 069 28 070 - 723 10 40 Auktoriserad mäklare

Adress Postnummer

Postadress

Lägg i kuvert och posta till: Factum Nordica Solna Torg 19 plan 5 171 45 Solna

För bröder i såväl söder som norr!

Sjömurarträff i skärgårdshav

Gästhamnen på Pensar fylldes av sjömurarbåtar som kom till årets träff.

sjöfarande bröder inom Svenska Frimurare Orden (SFMO) i Finland med familj och vänner har en numera väletablerad tradition att träffas ute i skärgården för att under informella, men konceptbundna former fira en högsommardag tillsammans. Denna s.k. sjömurarträff har utvecklats till något av institution som brukar locka ett hundratal deltagare. SFMO:s alla sjömurarsinnande medlemmar är välkomna och t.ex. på förra sommarens populära träff på Kökar utgjorde de sex långseglande båtlagen, sammanlagt tretton gäster från Sverige, ett glädjande inslag.

Sommarens sjömurarträff arrangerades nu för nittonde gången under nuvarande former. Den ägde rum i skärgårdshavets hjärta, på Pensar i Gullkrona arkipelagens nordöstra hörn. Pensionatet Pensar Syds gästhamn fylldes till sista plats av våra 35 farkoster och det stora vita Frimuraren

festtältet på den grönskande gräsplanen vid strandängen gav en festlig inramning åt det hela.

Det i över en månad rådande soliga vädret med tropisk sommarvärme hade nu till lördagen den 23 juli hunnit samlat på sig på sig ett par rejäla åskväder och skyfall, vilka bidrog till de avvikande inslagen denna gång.

Men äkta sjömurare låter ju inga ovidkommande petitesser störa den glada stämningen, vilket det uppsluppna och allt efter tilltagande sorlet var en god indikator på. Årets faktapaket serverades av den i ämnet även på yrkets vägnar insatta brodern Peter Lindberg. Han delade med sig av sina kunskaper i navigeringskonstens utveckling genom tiderna. De traditionella bordsvisorna kompletterades med ett drygt musikutbud framförd av bröder i olika sammansättningar, både vokalt och instrumentalt. Och hur

skulle dessa salta sjöbjörnar kunna tillbringa en hel dag tillsammans utan att ta mått på varandra i sjömanskap.

Frågan om de rätta svaren på sjömurarfrågesportens kluriga frågor väckte emellanåt en broderligt intensiv debatt mellan de tävlande båtlagen och domaren, broder Rolf Therman.

Söndag morgon deltog ännu tjugo sjömurare i den guidade krutvandringen via Pensars försvarshistoriska sevärdheter och utsiktsställen innan det var dags att kasta loss igen i väntan på följande sommars äventyr.

Kommande sommar träffas sjömurarna den 14-15 juli på Rosala i skärgårdshavets sydöstra hörn. Vi lägger till i byhamnen vid vikingacentrets brygga och firar lördagen på vikinga museet. Den historiskt autentiska miljön ger en ypperlig inramning åt presentationen av våra sjöfarande förfäders leverne och Paula Wilsons redogörelse över skärgårdsortnamnens bakgrund och historia. Själva sjömurargillet äger rum i hövdingahallen Roderborg, där också hugade erbjuds möjlighet att övernatta mot en ringa gäld.

På söndagen har intresserade möjligheten att delta i en sjömurarkryssning med charterbåt(ar) i professionell regi till det mytomspunna Bengtskär med Finlands högsta och ännu verksamma havsfyr.

Sjömurarträffen kostar 40 € och Bengtskärsutfärden 32 € person.

Kontakta jan-olof.holm@frimurarorden.fi eller +358 40 5141 205 för ytterligare information och anmälningsförfarande. Av praktiska skäl måste deltagarantalet tyvärr begränsas. Vid eventuell överbokning är anmälnings(=betalnings)ordningen utslagsgivande. Vi ser fram emot ett spännande sjömurarveckoslut i något annorlunda tecken!

Med kurs på Rosala!

Text och bild: Jan-Olof Holm

37

Guy de Chassey Millésime 2000

FYND

Dina Viner Professional Edition 2011/13

PRISVÄRT

Högklassig Champagne Munskänken 5/2011

Nyheter från FM Regalia

165:Namnskylt med magnetfäste 165:Svart med rött frimurarkors inkl. namngravering 165:titelrad +10:- 25 x 76 mm

Artikelnummer: 77382

Beställ varor för minst 450:så får du denna Ballografpenna på köpet!

Pris: 359,00 Årgång: 2000 Druvor: 50% Pinot Noir 50% Chardonnay Beställ hos närmsta Systembolag eller via lars-olof@samplex.se (ange Systembolag, ditt namn & mobilnummer).

Hämta sedan ut på ditt lokala Systembolag.

Beställ från vår webbutik eller se huvudannonsen.

www.fmregalia.se

SAMPLEX www.samplex.se Dricka mindre eller sluta helt?

Du bestämmer.

Jag ger dig verktygen

Alkohol kan skada din hälsa

Med broderliga hälsningar Ulf Jonsson Dipl. Beroendeterapeut Dipl. Motivatör

www.decidir.biz 0737-157 157

Provincia hos Villa Nobel Nu har Sällskapet Provincia gjort det igen! Man har ordnat sin fjärde utflykt med damer.

Sällskapet är en förening i frimurerisk anda, bildat för fyra år sedan för icke rituella sammankomster för nordiska frimurare tillhörande SFMO på franska Rivieran. lördag morgon den 17 september samlades man vid Carrefour i Antibes. Därifrån anträddes färden till San Remo med hyrd buss. Provincias ordförande Anders Aspegrén underhöll resenärerna med ett uppskattat kåseri om huvudpersonen för dagens utflykt, den i hela världen så kända svenska uppfinnaren Alfred Nobel.

Sveriges konsul Mme Eva Girardelli fanns på plats i San Remo. Arrangörerna med paret Kurt och Barbro Boström i spetsen hade dukat fram en välsmakande liten buffé i Nobelparken, även ett glas champagne ingick.

Totalt deltog över 40 glada människor i programmet i Villa Nobel, vilket var nytt rekord för Sällskapet Provincias utflykter. Några av deltagarna var inbjudna icke-frimurare.

Ordförande Anders Aspegrén hälsade deltagarna hjärtligt välkomna i ett strålande och värmande solsken. Även Sveriges konsul Mme Eva Girardelli sade några ord och umgicks med deltagarna i parken.

Efter samvaro och beundran av den vackra villan, som ligger så fint i sin välskötta, lummiga park, så gick vi in. Här bodde och arbetade Alfred Nobel under slutet av sitt liv. Han dog här i Villa Nobel 10 december 1896.

Av möblemanget finns endast Alfred Nobels skrivbord kvar i hans arbetsrum. I övrigt består inredningen av montrar med föremål samt planscher med stora fotografier, allt berättande om Alfred Nobels liv främst som forskare och uppfinnare. Ett museum över hans livsgärning, kan man säga. klockan 12 samlades alla i stora salen. Här höll Svenska Akademins ledamot Jesper Svenbro, innehavare av stol nr. 8 sen 2006, själv känd poet, i dag inbjuden gäst hos Provincia, ett 30 minuters anförande om urvalsprocessen då nobelpristagaren i litteratur sållas fram. Det var synnerligen intressant att höra en akademiledamot, en insider, berätta om detta. Åhörarna fick dock inga tips om just det här årets blivande nobelpristagare!

Resor

Nu i oktober vet vi att det blev den världskände svenska 80-åriga diktarikonen Thomas Tranströmer, som tydligen redan länge varit på tapeten för Nobelpriset.

Efter riklig diskussion med många frågor avtackade ordförande Anders Aspegrén föredragshållaren Jesper på sedvanligt sätt, samtidigt även konstaterande hur högst intressant Jepers berättande hade varit.

Därefter höll viceordförande Kurt Boström ett anförande om FN:s tidigare generalsekreterare Dag Hammarskjöld, som så tragiskt omkom i en flygolycka i Ndola i Zambia för exakt 50 år sedan. Minnet av Hammarskjölds bortgång hölls sedan med ett tänt ljus och en tyst minut. sen var det dags att installera sig i bussen igen för färd till Arma di Taggia och restaurang La Darsena, belägen vackert alldeles invid Medelhavet.

Under stort gemyt och trevlig samvaro intogs här en god trerätters italiensk lunch, avrundad med en utsökt, stark italiensk espresso.

Några italienska lunchgäster fick, kanske till sin stora förvåning, höra alla dessa exotiska svenskar stämma upp och sjunga “Den glade bagarn uti San Remo stad”!

Efter lunchen avtackade ordförande Anders organisationskommittén, med Kurt och Barbro Boström i spetsen, för ett lyckosamt arbete, vilket lett till att utflyktsdeltagarna i dag fått ett nytt oförglömligt minne för livet.

Utflykten avslutades med bussen till Antibes, där deltagarna skiljdes åt för sista biten hem i egna bilar.

Text Karl Bruun Sällskapet Provincia

Pampiga Villa Nobel i San Remo.

Frimuraren

ordf. Anders Aspegrén, tel. +33-493-09 20 Karl Bruun, sekreterare, mobil +33-668-19 22 03, eller karl.bruun@cegetel.net Provincias hemsida www.provincia-nordic.org 39

Musik

Pianist och frimurare Sommaren 1836, när Franz Liszt var en ung övermodig man på 25 år – berömd i hela musikvärlden sedan 12 år – befann han sig på konsertresa i Schweiz, och han tog in på ett hotell i Chamonix. I hotelliggaren skrev han in sig på följande vis: Födelseort – Parnassen. Yrke – Musiker/Filosof.

Kommer från – Tvivlet. Nästa destination – Sanningen. i denna uppspelthet och skämtsamhet finns också en överdådighet, en stolt självmedvetenhet och ett allvar: han var musiker, men inte en underhållande musikant, utan en djuplodande seriös konstnär – en filosof, en musikfilosof med uppgift att med sitt pianospel lyfta och inspirera människorna.

Den stolte och självmedvetne konstnären Liszt var också en ödmjuk man och en stor humanist - en sann människovän, och då inte bara i ord utan också i handling. Hans välvilja, hjälpsamhet och omtänksamhet tog sig alla möjliga uttryck, bl.a. på följande rörande sätt. Mitt under ett triumfartat konsertbesök i Kassel, berättade man för Liszt om en musikälskande ensam, bortglömd gammal dam – fattig och sjuk. Liszt gick då hem till henne, och efter en trevlig pratstund gav han henne en fantastisk konsert på hennes usla gamla piano! i september 1841, när Liszt var knappt 30 år gammal, mitt under sin lysande pianistkarriär, skrev han till en vän som var frimurare, och bad om att få bli frimurare, och en vecka senare recipierade han i 1a graden (Lärling) i logen Enighet i Frankfurt 40

am Main. På frågan varför han vänt sig till frimurarna svarade Liszt: ”Jag hoppas hamna hos ett sällskap goda och rättskaffens män. Jag tror och hoppas att jag hos frimurarna ska finna god andlig näring.” Det han själv

Franz Liszt, kompositör och pianovirtuos, föddes den 22 ok tober 1811 i dåvarande Doborján (nuvarande Raiding) i Österrike-Ungern. Han dog 31 juli 1886 i Bayreuth, Bayern. 200 års minnet av hans födelse firas över hela världen. ville ge till Orden var: ”Att jag i ord och handling ska deltaga i det frimureriska arbetet. Er orden, som besitter djup visdom som inger respekt, kommer att i mig finna en trogen broder – såvida inte något hos frimureriet strider mot mina övertygelser, min heder och mitt samvete.”

Liszts svar innehöll en brasklapp.

Han lovade bli en trogen frimurarbroder, om det inte visar sig att något däri går emot hans uppfattning av vad som är rätt. Liszt avslöjar sin filosofiska övertygelse - en livsattityd som var typisk för en idealistisk romantisk nyhumanist på 1800-talet.

Han accepterades förstås som frimurarbroder, och han skrevs in som ”Dr. Liszt, konstnär.”

I februari 1842, bara fem månader efter sin reception i 1a graden, reci-

pierade han i 2a (Gesäll) och 3e (Mästare) graderna, då i logen Endräkt i Berlin. liszt spelade ofta piano och orgel för sina frimurarbröder vid logesammankomster över hela Europa, och han gav välgörenhetskonserter som arrangerades av frimurarna, t.ex. i tyska staden Solingen som annonserade en välgörenhetskonsert på följande uppskattande sätt: ”Den store konstnären och människovännen, frimurarbrodern Franz Liszt, ger en konsert till förmån för de fattiga och nödlidande.”

Men Liszt gav ju också många välgörenhetskonserter på eget initiativ, och denna privata välgörenhetsverksamhet föranledde fyra frimurarloger i Tyskland och Schweiz att på 1840-talet utnämna Liszt till hedersmedlem.

När logen Modestia cum Libertate i Zürich arrangerade utnämningsceremonin för hans hedersmedlemsskap den 15 juli 1845 höll logens talman ett synnerligen vördsamt tal till Liszt där han bl.a. sade: ”Vi har idag samlats till en stor festlighet för att uttrycka vår glädje över att en stor och ärbar Broder är hos oss. Efter de mest lysande konsertframgångar, efter beundran från de allra högsta kretsarna och allmänhetens jubel, nalkas han vårt lugna och blygsamma Tempel för att under några timmar deltaga i det frimureriska arbetet. Att han har uppfattat det frimureriska arbetet rätt, bevisas av alla de goda gärningar han har utfört för den lidande mänskligheten. det konstnärliga arbetet påminner mycket om det frimureriska, eftersom båda strävar mot förfining av människans natur. Frimureriet själv härstammar från konstnärer och frimureriets yttre former präglas ännu i dag av konstnärliga symboler. Speciellt musiken helgar det frimureriska Frimuraren

arbetet. När vi öppnar en loge, väcker en vacker melodi vår medkänsla för den lidande mänskligheten, och vi sluter vår brödrakedja och öppnar vår börs. Vi erkänner Konstens ädla värde och vi tror på dess Gudomliga ursprung. Vi är stolta över att i våra frimureriska kretsar välkomna en man som utövar den musikaliska konsten så mästerligt, och vi hoppas att dagens högtidliga firande ska övertyga honom om vår djupa uppskattning.”

Liszt var aktiv som frimurare under hela sitt resterande liv, med avbrott för de åtta år han bodde i Rom (18611869). Liszt själv meddelade aldrig öppet om han var frimurare eller inte, och hans bröder var diskreta om det, så allmänheten var aldrig säker på om Liszt var frimurare eller inte. Han skrev också en del manskörverk och solosånger till texter av poeter som var frimurare, bl.a. Goethe, där texternas innehåll präglas av frimurartankegods.

Ytterligare ett tecken på Liszts närhet till frimureriet är att han delade in

sina pianoelever i tre kategorier ungefär i enlighet med de kategorier som Johannesfrimureriets olika grader benämns – Lärling, Gesäll och Mästare.

Liszt delade in sina pianoelever i de tre kategorierna Nybörjare, Neofyter och De utvaldas sällskap (neofyt är en medlem av en hemlig organisation). när liszt dog visade sig hans frimurarbröder från sin finaste sida. Flera loger hyllade honom då genom att hålla vackra tal till hans ära, och i flera frimurartidskrifter publicerades dödsrunor över hans liv, karriär och personlighet. I Zürich höll man dessutom en separat sorgeloge över honom, där logens talman bl.a. sade: ” Den 31 juli återvände en av de mest geniala konstnärer under detta århundrade till Den Eviga Östern, en man som var en värdig medlem av vårt världsomfattande förbund, och på vars grav vi nu lägger en akaciekvist.

Förtjänar nu Franz Liszt att vi frimurare håller en separat åminnelsehögtid till hans ära? Svaret lyder: Ja!

Ett rungande ja! Liszt levde för andra.” ”Visst hade han sina fel – han kunde ibland vara fåfäng och ärelysten – men detta var mer ett utslag av hans temperament och inte en del av hans karaktär. Under mer än ett halvt århundrade låg världen för hans fötter, och den av oss som under liknande omständigheter vet med sig att han inte ibland skulle ha visat en viss fåfänga, han må kasta den första stenen. Vi säger nu: Nåd och ro över hans själ, och må hans minne förbli ärat på jorden för all evighet.”

Jag tror inte att frimureriet var något centralt och livsavgörande för Liszt, men det verkar som om frimureriet ändå utgjorde ett positivt permanent inslag i hans liv. Flera av de män han träffade där blev verkligt goda vänner – kanske kan man säga Bröder! Liszt som ensambarn hade ju inga syskon.

Text Anders Gabriel Sundström

Källor

Franz Liszt vid pianot.

Frimuraren

Philippe A. Autexier – The Masonic Thread in Liszt. Artikel i Journal of the American Liszt Society, vol 22 (1987) Philippe A. Autexier – La Lyre maconne.

Mozart, Haydn, Spohr, Liszt (Paris, 1997).

Philippe A. Autexier – Mozart & Liszt sub Rosa (Poitiers, 1984).

Bürger-Archiv Online-Bibliothek Goethe-Schiller Archiv (Klassik Stiftung) Weimar, e-post 26/7 2011.

Wolfram Huschke – Franz Liszt. Wirken und Wirkungen in Weimar (Weimar, 2010).

Edward Speyer – Wilhelm Speyer, der Liederkomponist (Leipzig, 1924).

Franz Liszt Tagebuch 1827. Im Auftrag der Stadt Bayreuth, herausgegeben von Detlef Altenburg und Rainer Kleinertz (Wien, 1986).

Ewald Scherrer, arkivarie i logen Modestia cum Libertate i Zürich, e-post 11/8 2011.

Alan Walker – Franz Liszt. The Virtuoso Years 1811-1847, revised edition (Cornell University Press, New York, 1987).

Alan Walker – Franz Liszt. The Weimar Years, 1848-1861 (Cornell University Press, New York 1989).

Alan Walker – Franz Liszt. The Final Years, 1861-1886 (Cornell University Press, New York, 1997) 41

Musik

Ferdinand Ries –

frimurare och Beethovens elev ferdinand ries föddes och döptes den 28 november 1784 i en välkänd familj av musiker i Bonn, som alla var aktiva vid hovet hos kurfursten av Köln. Ferdinands musikaliska begåvning visade sig från tidig ålder, han fick studera både violin och piano med sin far, och vid fem års ålder cello med virtuosen Bernhard Romberg.

Ferdinands far, Franz Anton Ries, hade tidigare undervisat Beethoven i fiolspel, och då hade Ferdinand lärt känna Beethoven redan i sin ungdom.

Eter ett halvt års studier sedan årsskiftet 1800/1801 för kompositören Peter von Winter i München flyttade Ries till Wien. När Ferdinand sjutton år gammal anlände till Beethovens bostad i Wien år 1801 med ett rekommendationsbrev från sin far, stod Beethoven redan på höjden av sin berömmelse. På samma sätt som Beethoven hade fått hjälp i alla avseenden av sin fiollärare Franz Anton Ries, välkomnade Beethoven dennes son med öppna armar och tog emot honom som pianoelev. I gengäld hjälpte Ferdinand till som ”privatsekreterare” med Beethovens korrespondens med olika musikförlag, kopierade Beethovens manuskript och utförde mindre personliga uppdrag. Det var ur detta nära samarbete som deras livslånga vänskap kom att växa. För lektioner i komposition, skickade Beethoven Ferdinand till sin egen gamle lärare, Johann Georg Albrechtsberger.

Det var i sin egenskap av Beethovens elev och tolk som Ferdinand Ries gjorde sitt första offentliga framträdande som pianist i Wien. Vid en konsert, som ägde rum den 1 augusti 1804 i Wiens Barock Augarten, spelade han Beethovens pianokonsert nr 3 (op. 37) med en egenhändigt kom42

ponerad kadens som gav upphov till lysande recensioner.

En av de mest kända berättelserna om Ries hänger samman med den första repetitionen av Eroicasymfonin, när Ries av misstag trodde att hornisten hade kommit in för tidigt och påpekat detta högt, vilket grymt upprörde Beethoven. Trots vänska-

Ferdinand Ries (1784 - 1838)

pen dem emellan hände det att Beethoven uttryckte missnöje över sin elev. Beethoven lär ha sagt att Ries i sin musik ”imiterade honom för mycket”.

Ries blev frimurare 1806 och var medlem i logerna ”Antiquity” och ”Les Frères Courageux” i Bonn. För frimureriet skrev han verket Fest der Maurer: Jubelt, Brüder! diesem Feste op.44 nr 2. Därutöver komponerade han ett antal körverk för frimurarlogerna i Bonn.

den viktigaste milstolpen i Ferdinand Ries karriär var London, där han bosatte sig 1813 efter tidigare vistelser i Paris, Sankt Petersburg och Stockholm och överallt gjort sig ett vida berömt namn som pianist och kompositör. Under tiden han vistades i Stockholm, där han gav några konserter, blev Ries invald som hedersledamot i Kungliga Svenska Musikaliska Akademien den 4 mars 1813, en position som han ofta refererade till flera år senare. Motivet för detta inval var hans berömmelse som virtuos pianist och utmärkt kompositör.

De närmaste elva åren tillbringade Ries i London. Nestorn i Londons konsertverksamhet Johann Peter Salomon, som tidigare spelat med pappa Ries i Bonns hovkapell, introducerade Ferdinand i Londons musikliv. Eftersom Ferdinand Ries redan 1806 hade blivit frimurare i Bonn, skulle han säkert ha sökt kontakt med frimureriet i London, ett antagande som bekräftas av det faktum att en av hans Londonkompositioner ägnades åt hertigen av Sussex, som var ”Grand Master” i en Londonloge. år 1815 utsågs ries till chef för London Philharmonic Society, där Salomon hade varit en av grundarna, och i denna egenskap dirigerade han år 1817 Beethovens nionde symfoni.

Under dessa Londonår förlorade han aldrig kontakten med Beethoven och han verkade för att många verk av Beethoven publicerades i England.

Ries drog sig tillbaka 1824 till Tyskland med sin engelska hustru Harriet Mangon och bosatte sig i Bad Godesberg, vid Rhen nära Bonn. Ries återvände därefter till musiklivet i Frankfurt am Main som frilansande kompositör och dirigent. År 1834 utFrimuraren

sågs han till chef för stadens orkester och ”Singakademie” i Achen, där han skrev två oratorier, Der Sieg des Glaubens (1829) och Die Könige in Israel (1837). Mellan 1825 och 1837 regisserade han Rhenish musikfestival under åtta föreställningar, växlande mellan Aix-la-Chapelle (Aachen), Düsseldorf och Köln.

I samarbete med Franz Gerhard Wegeler, en gammal vän till Riesfamiljen och en vän till Beethoven sedan ungdomstiden, författade Ferdinand Ries biografin Biographische Notizen über Ludwig van Beethoven, en betydande och pålitlig samling av minnen från hans vän och lärare. Biografin publicerades i Koblenz 1838, men för sent för Ries att själv kunna bevittna offentliggörandet av boken.

Ferdinand Ries dog i Frankfurt den 13 januari 1838 vid 53 års ålder. ries efterlämnade kompositioner omfattar två oratorier, tre operor, åtta symfonier, en violinkonsert, nio pianokonserter och många andra verk i flera genrer, bland annat 26 stråkkvartetter, 128 violinsonater och 14 pianosonater. Produktionen utgörs av 186 verk med opusnummer samt cirka 100 verk utan opus.

Ries musik, som under lång tid varit bortglömd, finns numera på inspelad på åtskilliga CD. Därmed har den historiska betydelsen av Ries konstnärskap mellan Wienklassicismen och romantiken blivit dokumenterad.

Det tyska skivbolaget CPO har t.ex. spelat in alla hans åtta symfonier och skivmärket Naxos har bl. a. utgivit en CD där Gävlesymfonikerna framför pianokonserten Op. 55 jämte två andra verk för piano och orkester. Variationerna över de svenska folkmelodierna, Op. 52 från 1812, är troligen skrivna för att främja nomineringen till hedersledamotskapet i Svenska Musikaliska Akademien. Ovannämnda CD kan rekvireras via Internet under adressen: jpc.de

Naxos CD bar beställningsnumret 8.557844.

FRACK-PAKET!

Text: Sten Svensson

Frimuraren

43

Nya Villa Bergalid lyste i sol Lördagen den 17 juli 2010 var en bedrövelsens morgon för frimurarsamhället i Falun.

Dess hemvist, Villa Bergalid stod i brand.

Fredagen den 9 september, 419 dagar senare, var i stället en glädjens dag. Bergalid hade återerövrats från förstörelsens krafter och kunde åter tas i bruk.

Inför samlingen i Johannessalen, CM Per Lindberg, med ryggen mot kameran, ger anvisningar. Riksspelman Lars-Olof Ejstes spelar in besökarna i Johannessalen.

” Mina bröder! Idag är vi

fyllda av glädje, tacksamhet och jubel. Vi kan åter träffas i vår frimurarborg Bergalid.

Vi har kommit hem.”

OM i SJL Gustaf Vasa, Ingemar Dahlén i förödelsens stund den 17 juli 2011.

resan från branddagen till att villan kunde tas i bruk har skildrats ganska noga i denna tidning. I detta nummer följer så några bilder och reflektioner från återinvigningen.

44

Ingemar Dahlén, OM Gustaf Wasa, kunde hälsa ett drygt 100-tal bröder välkomna till kvällens loge. De kom från när och fjärran men främst från de egna dalaleden.

Bland de tillresta gästerna återfanns Ordens Sigillbevarare och Kansler Karl-Erik Ericsson liksom Femte fördelningens provinsialmästare Åke Lindell och hans DPM Håkan Roos, flera OM/O från den egna fördelningen. Tillresta var också, självklart, frimurarbröder från bland annat vänbyen Hamar i Norge.

Sedan den inledande ritualen genomförts tog OM Ingemar Dahlén vid och det fanns ingen tvekan om glädjen i hans röst.

Men först passerades den nya porten till Johannessalen. Den är i sig ett konstverk, handskuren av konstnären Pelle Målare.

Frimuraren

Hans tal var en hyllning till alla dem som hållit igång verksamheten under restaureringsåret och till dem som sett till att året inte blev längre än det blev.

Han slutade med orden: Mina Bröder! Ikväll har vi alla anledning att glädjas åt att vara tillbaka i vårt frimurarhem Bergalid. Vi ska fira det här i logen och vid den efterföljande brödramåltiden. Vi får dela och ge uttryck för våra känslor av glädje och tacksamhet. Till var och en av er vill jag säga: Välkommen hem till Bergalid!”

PM Åke Lindell tog så över talarstafetten. Han uttryckte sitt, Femte fördelningens och Värmländska Provinsiallogens tack och beundran till alla dem som satsat tid och kraft för att återskapa Bergalid. Tre bröder apostroferade han särskilt, kallade fram och tilldelade dem Värmländska Provinsiallogens Förtjänstmedalj. De tre var Gösta Andersson, Rolf S Hedlund och Ehrling Sjöberg. Motiveringarna lät de besökande bröderna förstå att medaljörernas insatser varit av särskilt stor betydelse för återställandet av såväl enskildheter och detaljer som helheten. Åke Lindell överlämnade också en penninggåva från logerna i Femte fördelningens övriga frimurarsamhällen, dedicerad till den nya porten till Bergalids Johannessal.

Karl-Erik Eriksson diskuterade, med olika infallsvinklar, frågor om frimureriets framtid. Han var tydlig då han slog fast bl a att vår verksamhet med alla sina varierande förutsättningar, ideologiska, geografiska och demografiska m fl har kraften att fortsätta utvecklas positivt.

Stämningen och ”godheten” vid brödramåltiden var hög med sång, tal och blomsteröverlämnanden till förtjänta bröder. Till sist blev det, som så ofta på Bergalid, en kväll som avslutades med spontan sång och musik. Falubröderna hade kommit hem igen!

Frimuraren

Det var en oerhört fräsch sal som tog emot bröderna. Nyrenoverade möbler inför sin första användning.

Ehrling Sjöberg, en av dagens tre medaljörer, arkitekt och en av de drivande i restaureringsarbetet. På bilden ses han under återskapandet av den tapet som pryder vägggarna i nedre hallen.

Gösta Andersson, en av dagens tre medaljörer, vid ett litet hörn av den utställning som är en del av hans katalogisering och dokumentation av Bergalids inventarier och föremål.

Den magnifika trappan som elden inte mäktade förstöra kan nu åter beträdas av bröder på väg uppåt.

Text: Jan Elow Bild: Gösta Andersson och Jan Elow

45

Loge på länk över Atlanten Torsdagen, den 5 maj gav bröderna i Polar Star-Rose Hill Lodge #79 i St Louis, Missouri, USA (PSRH #79) en instruktion om det amerikanska frimureriet till bröderna i S:t Johanneslogen Salomon à Trois Serrures (Sà3S). Så vitt vi vet var detta den första gången någonsin att bröder i loger på två olika kontinenter på ett avstånd av 710 mil kunde mötas i en instruktion över Internet. redan kl 16 (vilket är kl 9 lokal tid i St Louis) samlades 26 av bröderna i PSRH #79 i St Louis och deras Worshipful Master Derrick Standley öppnade sin loge i grad III eftersom 46

vi överenskommit att instruktionen skulle ske i den graden. Man slog sedan ”at ease” (dispens) i logen för att genomföra instruktionen. Parallellt med detta var två av talmännen (Mats Nordlund och Ola Pettersson) från Sà3S på plats i Göteborg och satte upp tekniken för att kunna hålla en generalrepetition och provuppkoppling kl 16.30.

Klockan 18.30 öppnade ADM Mats Dawidson Sà3S i grad III. Det var nog den mest välbesökta logen i grad III på mycket länge med drygt 70 närvarande bröder. Vi hade till och med besökare som åkt 5 timmar bil från Stockholm för att kunna delta i denna loge! Efter logens öppnande slogs, precis som i USA, dispens och vi flyttade oss från logerummet till Pelarsalen för att få bättre plats och sitta på ett sådant sätt att alla bröder kunde ta del av upplevelsen.

När vi kom på plats i Pelarsalen såg vi våra amerikanska bröder projicerade på ena långväggen och hörde dem via högtalare. Brevid videobilderna från logen i Missouri visades en presentation. Vi kunde alltså både se bröderna och presentationen samtidigt. Hittills fungerade all teknik och internet som vi hoppats! vi påbörjade den nu transatlantiska frimurarinstruktionen med hälsningsfraser från vår och deras sida inklusive en skriftlig hälsning från deras Deputy District Grand Master (motsvarar provinsialmästare) Ray Vollmer. Sedan tog bröderna i USA över med sitt oerhört välförberedda, intressanta och spännande program.

Presentationen (som var på engelska) tog ungefär 1 timme och gav oss en bra översikt och förståelse av följande områden.

Frimuraren

• Introduktion och hälsning från storlogen i Missouri .

• Översikt av det amerikanska systemet och dess historia.

• Logerummet och ämbetsmännen.

• De frimureriska graderna (I-III).

• Påbyggnadssystemen Scottish rite, York Rite, Royal Arch, Knights Templar, och the Shrine

murarvis för deras engagerade och stora arbete med att förbereda instruktionen. Flertalet av de amerikanska bröderna hade till och med tagit ledigt från sina arbeten (de var i loge en vardag från 9-13.30 lokal tid) för att kunna ge oss denna upplevelse.

Presentationerna gavs av Derrick Standley, Joseph Kaiser, Harvey Soule, Jon Broyles, och Richard Smith.

Därefter hade vi en frågestund där bröderna i Sverige hade möjlighet att ställa frågor till bröderna i USA. Många frågor fanns och i vissa fall ställdes frågorna på svenska och då tolkades detta till engelska och svaren tolkades tillbaka till svenska.

Efter att frågestunden avslutats ledde vår CM Christoffer Gramming oss i att på engelska tacka de amerikanska bröderna på sedvanligt fri-

tekniskt sett fungerade det hela i stort sett bra. Det var mycket spännande för många av oss att i direktsändning via internet se och höra bröderna i Missouri och veta att de samtidigt såg och hörde oss.

Vi upplevde några mindre störningar till och från som troligen berodde på ökad belastning på internet i USA i samband med att folk surfar runt på sina

Volume 56 No. 4

A First for Freemasonry, page 89

Official Publication of the Grand Lodge of Missouri A.F. & A.M.

LI JOP

p ATE PD NU

age

90

Den Amerikanska tidningen finns på nätet. Adress se nedan.

Tekniskt länkade brödrakedjor. På bilden från digitala projektorn finns ämbetsmännen från Polar StarRose Hill Lodge #79 i St Louis, Missouri, USA och i salen sitter ämbetsmän från S:t Johanneslogen Salomon à Trois Serrures i Göteborg och arbetar tillsammans i denna unika instruktionsloge.

Frimuraren

FALL 2011

lunchraster (klockan var 12 där). Trots dessa mindre störningar fungerade det hela bra och vi kunde enkelt följa innehållet både på presentationsbilderna och via direktsändningen.

För alla som deltog blev detta en spännande och uppskattad upplevelse av att den frimureriska gemenskapen inte behöver hindras av nationella gränser, språkbarriärer, tidszoner, eller kulturskillnader. Vi kunde också se exempel på hur ny teknik gör det möjligt att skapa frimurerisk upplevelse på sätt som inte var möjliga för bara några år sen.

Vi hoppas på att kunna bygga vidare på detta transatlantiska samarbete i framtiden och bl.a. ge en liknande översiktspresentation av det svenska frimureriet för våra amerikanska bröder.

En artikel om denna händelse finns även i Missouris frimurartidning och kan läsas på internet här: http://momason.org/MFMM/2011_ Fall.pdf Text och bilder John Fahlnaes

47

Resor

Tillbaka till ”brottsplatsen”

Här låg den mycket välbesökta turistrestaurangen Mc Tavish´s kitchen. Man bjöd på folkmusik, sång, dans, säckpipa och inte oviktigt, Haggies Neps and Tatties till äventyrslystna besökare.

för 55 år sedan var jag 11 år. Samma år, 1956, började Stellan Melin sin dryga 50 år långa period som sommarkrögare i Oban och Fort William på Scotlands västra kust; först ett år i Oban, med etableringen av den första sommarrestaurangen McTavish’s Kitchen, året därefter och fortsättningsvis i Fort Williams vid ännu en restaurang med samma namn.

McMellin, som han senare kom att kallas av sina blivande frimurarbröder i Scotland, hade engagerats av två biologiska skotska bröder för att starta dessa folkloristiska etablissemang. Och på den vägen blev det.

Stellan Melin kom därefter att ägna varje sommar, till en början halvårsvis, senare 3-4 månader, med att som expert inom restaurangdrift (planering, skötsel och personal) backa upp de skotska restauratörerna. Sommaren 2007 upphörde dock hans insatser. Inte p g a hans ålder – Br Stellan är idag 84 - utan dessvärre som en följd av att McTavish’s Kitchen 48

i Fort Williams brann ner och att systerrestaurangen i Oban strax därefter såldes.

Stellan hade inte börjat sin frimureriska vandring då han etablerade sig i Scotland, men blev med tiden en mycket aktiv murare först hemma i Sverige och senare i Fort Williams med omnejd. I Sverige såg han ljuset 1969; därefter besökte han regel-

bundet framför allt loge nr 43 i Fort Williams, men även andra loger inom Provinsiallogens i Inverness’ område.

Bland de mer intressanta frimurarhändelserna under Scotlandsåren nämner han gärna besöken på Hebriderna. Vid ett tillfälle medverkade han i provinsialmästarens visitation av loger just på Hebriderna. Och vid åtskilliga tillfällen tog han emot svenska bröder med (eller utan) damer i sitt hem i Fort Williams – jag har själv haft förmånen att där få vara hans gäst (med dam). Detsamma gäller f.ö. även Frimurarens chefredaktör (inte endast en utan två ggr. red anm). Frimurarbröder från Norrköping har dessutom vid två gruppresor under 2000-talet dragit nytta av hans kontakter i Edinburgh och under hans beledsagning gjort åtskilliga besök i stadens loger. Vart vi än kom märkte vi att Mr McMellin var en känd och uppskattad broder. sista veckan i september i år reste Br Stellan och jag till Scotland och Fort Williams. Flyg till Edinburgh från Skavsta, hyrbil vidare upp till ”the Highlands” och Fort Williams. Regn, efter hand mörker och vänstertrafik på smala vägar – se det var en häftig tur! Men en fantastisk fish’n’chips

Br McMellin, lovekly Jean, reserapportören och en av Jeans fyra vackra döttrar - alla lika förtjusta i Mc Mellin.

Frimuraren

på en vägrestaurang i Tyndrum, längs väg A82/A85, förbättrade humöret – makalöst god! Det blev f.ö. mycket av den varan under resan …

Syftet med resan var dubbelt; dels att träffa alla goda vänner McMellin hade fått under sina många skotska år, dels att klara ut några ekonomiska problem. De senare löstes i huvudsak ganska snart. Många vänbesök blev det i och runt staden, ännu fler hade det kunnat bli, bara tiden räckt till.

Det som framför allt frapperade mig var alla dessa spontana sammanträffanden i Fort Williams! Var och när vi än rörde oss längs High Street i centrala staden stötte vi på damer (jodå, så gott som enbart damer, i alla åldrar!), som med förtjusta skrik kastade sig runt ”dear Stellans” hals, med puss och kram. Jag fick väl också en och annan sådan, möjligen dock inte med samma glöd …

De flesta av dessa charmerande kvinnor hade i olika funktioner arbetat på McTavish’s Kitchen genom åren. En av dem, lovely Jean, var med från starten i Oban 1956. Flera av hennes döttrar – hon har ett antal - hade också arbetat under Stellans ledning på Fort Williams-krogen. De verkade alla som om de hade trivts under hans, kan jag tänka mig, ändå ganska kärva och handfasta ledning.

Och uppenbarligen saknade de honom nu. Märkligt – och roligt! tisdagskvällen den 27 september ägnade vi åt ett logebesök i loge nr 43 Fort Williams. Logehuset är beläget mitt i centrala staden. Vi var föranmälda, varför Past Provincial Grand Master (just det, högst densamme som visiterade Hebriderlogerna med Stellans medverkan) Mr Sam M Horner, hade meddelat sin närvaro. Mr Horner, en nära vän till McMellin, hade tidigare även varit Past Master (1976!) of the Lodge of Fort William No 43.

Denna ”blue lodge” genomfördes stringent – och genomgående utantill (ojojoj, där ligger vi efter!) – av samtliga tjänstgörande ämbetsmän. En Frimuraren

mycket ung broder hade precis före logen anmodats att tjänstgöra som talman, och höll sitt rituella talmanstal om tre tätskrivna, fastställda A4sidor, utan en blink i manualen …

Efter utbyte av diverse gåvor i det vackra arbetsrummet följde en stillsam ”Harmony”. Tacksamma och glada efter en givande kväll, med skotska bröder som tog väl hand om sina svenska gäster, fick vi skjuts till hotellet där vi, så småningom, somnade in i Morfei armar.

Jo visst. Mycket mer finns att berätta om fem givande och, för min del, mycket tankeväckande dagar, i Mr McMellins gamla revir. Men då blir det alldeles för mångordigt – och för närgånget. mcmellin talar redan om nästa resa till de gamla vännerna. Vi får väl se hur det blir med den saken. Men omöjligt är det inte.

Reserapportör Per Åke Ståhl

Br McMellin tillsammans med Past Prov Grand Master Sam M Horner på väg till Lodge 43.

Per Åke Ståhl är av födsel och ohejdad vana kriminalvårdare därav den något kryptiska rubriken. Red anm

Stöd cancerforskningen Hedra minnet av en närstående och hjälp oss att rädda fler liv. Skänk en minnesgåva eller starta en minnesinsamling på Cancerfondens webbplats.

cancerfonden.se | 020- 59 59 59

49

Österrikes frimurare har hittat

De beslagtagna dokumenten när tysklands nationalsocialister annekterade Österrike och overtog makten i landet i mars 1938 fick österrikiska storlogens hus i Wien oväntat besök. Nazisterna tog sig in i huset och vandaliserade. De sökte även efter den förväntade – dock ej existerande – skattekistan. Endast den stora festsalen (stora templet) förskonades från total skadegörelse eftersom man hade planer att använda den för andra ändamål. Hela arkivet och biblioteket med samtliga dokument, medlemsförteckningar, protokoll, tryckta manuskript, böcker och skrivelser från alla år beslagtogs och forslades bort. Alla dessa för österrikiska frimureriet så dyrbara, dokumenterade minnen försvann. De fördes först till Oberschlesien i Tyskland och förvarades där, tills den röda armén vid sin framryckning i sin tur beslagtog materialet och transporterade det till ett speciellt arkiv i Moskva. Där förblev det hemligstämplat och var alltså inte tillgängligt ända fram till bildandet av Ryska Federationen 1991. Dokumenten hade då granskats flera gånger av ryska underrättelsetjänsten och ett protokoll över innehållet hade gjorts.

En österrikisk broder kunde sedan ta kontakt med berörda myndigheter i Moskva och erhöll en kopia av protokollet som han översatte till tyska och överlämnade till storlogen.

Eftersom ett ryskt godkännande av överförandet av original dokumenten tillbaka till Österrike inte fanns att vänta, beslöt sig storlogen för den näst bästa lösningen, nämligen att kopiera dokumenten. Med hjälp av ett antal bröder kunde detta genomföras, så att den sista leveransen av kopiorna anlände till Wien 1997.

Med det nu rådande rättsläget i Ryssland har det öppnats möjligheter för att originaldokumenten skulle kunna 50

Gatubild från Wien år 1937.

återlämnas till österrikiska storlogen.

Stormästaren har på senare tid med understöd av österrikiska statsarkivet fört förhandlingar om detta i Moskva.

Det vore en stor lättnad för bröderna i Österrike om dokumentsamlingen återvände till Wien. Därmed vore äntligen en del av de smärtfyllda händelserna mot frimureriet under nationalsocialism avslutad och många ännu öppna frågor kunde få ett svar.

Text: Herman Mügge

Fakta

Denna notis är ett översatt klipp ur en artikel av . Bernhard Göller ”Die Loge Libertas und das Großlogenarchiv in Moskau” i boken „50 Jahre Libertas“ utgiven i Wien 2010.

Bakom dessa murar finns ett av de många arkiv som KGB lämnat efter sig. Finns de österrikiska frimurarhandlingarna där?

Frimuraren

Unika inventarier Frimurarsamhället i Karlskrona äger för närvarande ca 1250 olika inventarier. Proveniensen (proveniens = härkomst, uppkomst ) för tre unika föremål i logefastigheten beskrivs nedan.

Luktlampa Spriteldad luktlampa. Höjd = 350 mm, på 3-fot. Diameter = 120 mm.

Luktlampan fylldes med väldoftande oljor (motsv). Spritlampan är löstagbar och märkt i botten: H 1860 C 4.

Funnen omkring 1980 av dåvarande OM för S:t Andreas Logen Carl Johan, Johan Schreil som rengjorde och putsade upp den. Placerad i vitrinskåp i Blå kabinettet.

Jordglob Mindre jordglob av tysk – italiensk typ, på ett svarvat träklot klätt med förtryckt världsbild på papper. Troligen tillverkad på 1500-talet. Diameter = 180 mm. Höjd = inkl fot 300 mm. Inskription på ekvatorscirkelns undersida CMR 1823 19/1.

Frimuraren

Inköpt den 28 januari 1823 av kammarskrivaren (admiralitetsinspektören) C M Rosengren, född 29 september 1782 i Carlskrona och avliden den 4 juli 1830. I Storamirals Logens matrikel finns det bara en notering om att han recipierade i grad I den 1 november 1824.

Till maj 1985 var jordgloben placerad i S:t Andreas Logen Carl Johans lokaler. Den restaurerades till en kostnad av 500 kr vid Kristianstads museum enligt en dokumentation 30 augusti 1985 som är undertecknad av konservatorn Våga Lindell Andersson. Hon skrev följande utlåtande: ”Under 1500-talet tillverkades i Tyskland och Italien jordglober och himmelsglober i gediget trä med förtryckta pappersark. Dessa klistrades från poländarna mot ekvatorn på det svarvade klotet. Kring globen placerades meridianen som är en graderad mässingsring. Det kan tänkas att denna glob är en av dessa mycket gamla både på grund av dess konstruktion och den ofullständiga världsbild som den ger”.

Placerad i vitrinskåp i Blå kabinettet.

Längd = 210 mm, Bredd = 90 mm.

Vikt = 1.797 gram. Importstämpel 835:1000.

Donerad av fru Ann-Britt Hillermark enligt önskemål av hennes framlidne make, hovjuveleraren och frimurarebrodern Lennart Hillermark, född 7 maj 1911, avliden 11 september 1987. Han recipierade i grad I den 5 februari 1946 och erhöll grad VII den 8 mars 1952. Gåvobrevet är daterat den 9 november 1987.

Statyetten överlämnades till frimurarsamhället vid en sammankomst i grad I den 24 november 1987.

Text och bild: Maths Dackehag

Statyett Statyett i äkta silver, med förgyllningar och besatt med 7 kvartsstenar i olika färger och med cabochonslipning ( cabochon = en slät, utan fasetter slipad ädelsten som på ovansidan är välvd, undersidan flat eller lätt konvex och omkretsen rund eller oval ). Statyetten föreställer en lansbärande riddare till häst, på sockel, prydd med vapensköldar. På fronten och baksidan av sockeln syns två maskaroner ( maskaron = ett människoansikte använt som ornament ofta med förvridna grinande anletsdrag ). ’Rektangulär fot. Höjd = 310 mm, 51

Eviga frågor bevarar inte Tankar om eviga frågor är inte traditionsbevarande utan snarare tvärt om! i ett tidigare nummer av Frimuraren (no 2, 2011) skrev Rune Carlsson en intressant och för mig lärorik artikel om idéhistoria. Han gav mig en nyttig påminnelse om hur vår kristendom tagit sig olika uttryck genom historien. Rune Carlsson skrev bland annat: ”Vår kristna grund är inte (…) den samma som hertig Carls. Hans kristendom präglades av 1726 års konventikelplakat och religionsstadgan från 1735. Åtminstone till mitten av 1800-talet hade religionsutövning-

en i Sverige starka drag av repression och intolerans.”

I samma tidskrift uttalar dock två ledande personer i ordensledningen bland annat: ”Den tradition och historia som möter oss inom våra Ordnar ger säkert trygghet i ett samhälle där regler och konventioner snarast ses negativt.” respektive ”Vi bör (…) komma ihåg att en av Svenska Frimurare Ordens viktigaste uppgifter är just att verka som en traditionsbärare, för något som är bestående.”

Jag trodde, och vill fortfarande tro, att Ordens viktigaste uppgift är att för olika generationer hålla nedanstående tre ”eviga” frågor levande.

• Varifrån kommer vi?

• Varför finns vi på jorden?

• Vad väntar oss efter döden?

Eller annorlunda uttryckt; varifrån, varför och varthän? Frimureriet använder sig av många ”verktyg” för att dessa frågor ska bli levande och inga dogmer. Våra symboler, allegorier och bilder ger oss unika verktyg för att inom ramen för kristendomen i vid bemärkelse, skapa en levande berättelse. Låt oss även fortsättningsvis ha en levande tradition.

Text: Peter Jansson

Boken om ett äldreboende för ett antal år sedan var vi ett antal danska och svenska frimurare på väg genom Köpenhamn, och en av de danska bröderna pekade tvärs över ”Sortedamm” på en stor fastighet och sa att det var frimurarnas ålderdomshem. Jag har passerat flera gånger senare och förundrats över hur man i nittonhundratalets början hade råd att uppföra en sådan jättefastighet med över hundra bostadsrum för att användas som pensionärsbostäder för frimurare.

Men å andra sidan har jag på motsvarande sätt förundrats över det barnhem man likaledes byggde och drev där. Några år senare var det en från Stockholm nedflyttad broder som högt och ofta ondgjorde sig över hur Orden sålt det ålderdomshem där han hade bokat plats utanför Lidingö. Han hade tänkt att tillbringa sina sista år bland bröder.

I sådana sammanhang undrar man ibland hur det egentligen var.

Härförleden fick jag en bok i min hand som just beskriver tillkomsten, 52

förändringarna och omvandlingarna till det som idag är Konung Gustav V:s och drottning Victorias frimurarstiftelse. Ett tidsdokument bland många andra, ett dokument för att fira en hundraåring, men samtidigt en viktig skrift som fäster kunskapen om vad man faktisk kan åstadkomma för att lösa problem i samtiden om man anstränger sig.

1911 var åldringsvården inte lysande, uppenbarligen, och med ideer hämtade från motsvarande stiftelse i Köpenhamn, och en stor mängd arbete skapade bröderna i Stockholm ett lysande exempel på hur det skulle kunna vara. Första delen av boken tar i detalj upp alla de

frågor, alla de funderingar och samtal som ledde fram till skapandet av frimurarhemmet på Lidingö.

Det är fascinerande att läsa om hur det var och det visar också mycket tydligt hur världen och Sverige förändrades under de 70 år som gick fram tills man sålde alltihop. Den andra delen av boken är minst lika intressant, för den berättar historien om hur man genom att förändra inriktningen och i detta fallet att förvalta kapitalet klokt, tänka rätt och skapa en stiftelse som handlar klokt nu kan fortsätta grundtanken.

Den tredje delen av boken handlar om vad stiftelsen gör nu. Den moderna stiftelsen som gör gott på andra sätt främst genom att dela ut pengar till medicinsk forskning, mycket har sagts om detta på annan plats här i tidningen. En bok som är ett tidsdokument om kloka och framsynta bröders arbete genom hundra år, läs den, om ni får syn på den, just därför.

Text: Rolf Prag Frimuraren

Form och innehåll är ordens ritualer och symboler de mest centrala faktorerna för en frimurares utveckling? Skulle en frimurare utvecklas i en annan riktning under andra ritualer och symboler än de vi använder? De svar som ligger närmast till hands på båda frågorna är: Ja! – Svaren kan förmodligen nyanseras något vid närmare eftertanke.

Hertig Karl skapade inte våra ritualer av intet. Förmodligen hade han ett syfte med sin skapelse och han hämtade idéer från olika håll för att utforma den. Både Axel Wrede Sparre och Karl Fredrik Scheffer bidrog med att föra frimureriet till Sverige och att etablera det här. Carl Friedrich Eckleff och hertigens yngre bror Fredrik Adolf förde hem idéer för de högre graderna. Ritualerna utvecklades för sin tid och fastställdes som bekant år 1800 i den form de huvudsakligen fortfarande har.

De delar som kan härledas till 1600-talet eller tidigare kan av historiska skäl närmast betraktas som omistliga. Andra delar kan av olika anledningar kanske ifrågasättas.

Förmodligen skulle en del ritualer ha blivit annorlunda om de hade utformats nu eller under 1900-talet i stället för under 1700-talet. Det är inte säkert att en nutida frimurares utveckling skulle bli annorlunda för det, eftersom, oavsett hur ritualerna ser ut, så har vi en tendens att, så långt det är möjligt, göra dem relevanta för oss genom vår tolkning av dem. denna kontrafaktiska tanke förutsätter att det finns en övergripande idé, i eller utanför ritualerna, som styr vår verksamhet Hur ser den ut? SFMO:s hemsida nämner: Personlig utveckling, gemenskap och barmhärtighet. Är det de orden som borde kunna skrivas in i centrum på figuren, inom det område som är geFrimuraren

mensamt för de cirklar som här representerar Ordens struktur, Ordens verksamhet och medlemmarnas förhållande till Orden?

uttrycka Ordens övergripande idé – så som vi uppfattar den.

Fördelen och samtidigt problemet är att vår tolkning av ritualer, symbo-

Form

Innehåll

Struktur

Verksamhet

Organisation Ekonomi

Ritualer Symbolik

Medlemmar Utveckling Kunskap Erfarenhet

Kan vi finna svaren i våra ritualer på hur vi kan uppnå personlig utveckling, gemenskap och barmhärtighet? Jag tillåter mig tvivla på att de finns i texten som sådan. Däremot kan de finnas i ett samspel mellan hur verksamheten organiseras, hur vi tolkar ritualen och hur tolkningen anpassas till den enskildes livssituation och till ett föränderligt samhälle.

Om Orden har någon övergripande idé kan den knappast finnas enbart i ritualerna. Det går åtminstone inte att bortse från medlemmarna.

Vi tolkar ritualen efter den kunskap och den erfarenhet, som vi huvudsakligen har fått utanför Orden. Vi använder vår kunskap och erfarenhet huvudsakligen utanför Orden.

De kan möjligen ha blivit mer reflekterade inom Orden och vi kanske har inspirerats att söka dem inom nya områden. Det är i så fall till stor del tack vare vår gemenskap med andra bröder. Medlemmarnas tolkning av ritualen och deras uppfattning om Ordens övergripande idé är därför lika viktig som ritualens text – eller viktigare.

Slutsatsen måste bli att ritualer och symbolik enbart är medel för att

ler och allegorier är personlig. Tolkningarna kan inte vårdas som något gemensamt, åtminstone inte i de avseenden som går bortom det mest uppenbara. Ritualtexten och symbolernas utformning kan däremot, och bör, vårdas som något gemensamt.

Men, det innebär inte att ritualerna kan ses som för alltid givna.

Om texten eller praxis strider mot, eller försvårar ett förverkligande av, Ordens övergripande idé, borde de kunna ändras. Frågan är om och när det skulle bli aktuellt. Med så många möjliga tolkningar av ritualen och så många uppfattningar bland medlemmarna är det svårt att veta.

Nu är vi ju medlemmar i en Orden så det lär inte bli någon omröstning (annat än möjligen med fötterna).

Just därför är de fria tolkningsmöjligheterna så viktiga. Det kanske rentav är de som utgör frimureriets övergripande idé! Även frimureriets innehåll, ritualer och symboler, kan i sin tur delas upp i form, text och utformning, och innehåll, vår tolkning av dem. Det lär inte vara någon tvekan om att innehållet är viktigare än formen.

Text: Rune Carlsson

53

Frimureriet i Finland 1. historisk bakgrund Frimureriet kom till Finland - till den Östra Provinsen - väldigt tidigt. I Stockholm instiftades S:t Johanneslogen S:t Augustin år 1756 med valspråket “Suomen ilo” (Finlands fröjd). Logen började sitt arbete 1758 i Åbo, men den flyttades snart till Helsingfors. Orsaken var, att man hade påbörjat byggandet av fästningen Sveaborg. Augustiner logens matrikel (1756 - 1808) bekräftar, att ca. 90 % av officerarna i Sveaborg var medlemmar i S:t Augustin. Någon militärloge var den dock icke. Då det finska kriget bröt ut 1808, innehöll matrikeln sammanlagt uppgifter över 460 bröder.

I Helsingfors fungerade även S:t Andreas logen Phoenix, vilken konstituerades 1777 och ett år därefter grundades Finska Capitlet.

Ryssarna erövrade 1809 hela Finland och all frimurerisk verksamhet upphörde därmed. Tsaren Alexander I utgav 1822 en kejserlig ukas, genom vilken frimureriet förbjöds i Ryssland och dess lydländer. De svenska logerna upplöstes aldrig. Deras arbete nedlades 1813, frivilligt. All frimurerisk rekvisita överfördes till Stockholm. Den långa törnrosesömnen i Finlands frimureri hade börjat. Helt glömdes dock frimureriet inte bort, ty några sjökaptener recipierade i England och Skottland. Många finländare i USA anslöt sig till amerikanska loger. Våra gamla matriklar intygar, att motsvarande skedde i all stillhet även i Sverige.

Efter det Finland 1917 blivit självständigt kunde frimurarverksamheten åter upptagas. Vid denna tidpunkt fanns det i båda språkgrupperna entusiastiska män, som ville återuppväcka frimureriet i Finland.

Det var inte endast svenska frimurare som ville ingångsätta en aktiv frimurarverksamhet i landet. På 54

finskt håll fanns det hemvändande Amerika-finländare, som hade blivit frimurare redan före 1914 i USA. Dessa bröder ville etablera frimureriet också för finsktalande. Bland dessa bröder må nämnas advokaten Toivo H. Nekton och ingenjören J.E. Tuokkola. Br. Tuokkola hade redan 1918 kontaktat ordföranden för Granatenhjelms Stiftelse br. Oscar Lönnroth med en förfrågan om ett samarbete. Man kontaktade även Stora Landslogen i Stockholm 1920.

Av flera skäl visade det sig svårt att förverkliga samarbetsplanerna.

I detta skede vände sig de finska bröderna till Storlogen av Staten New York. (Varje delstat i USA har sin egen Storloge). Förhandlingarna ledde i rask takt till ett positivt resultat och F&AM Logen Suomi nr 1 invigdes i Helsingfors med stora högtidligheter den 18.8.1922 i Ständerhusets borgarsal. Samma dag recipierade 27 bröder och en av dessa var Jean Sibelius. Bröderna fick alla tre grader samma dag.

Ritualerna genomfördes på engelska under ledning av Stormästaren Arthur S. Thompkins, som till hjälp hade med sig fem höga dignitärer.

Ritualen genomfördes i en något förkortad form. En av kandidaterna fungerade som recipient, de andra satt i salen och följde med ceremonin.

Följande år grundades två nya loger, nämligen Tammer Loosi nr 2 i Tammerfors och Phoenix Logen nr 3 i Åbo. Det må nämnas, att logen Phoenix invigdes på svenska och ritualspråket var en längre tid svenska. Den 23.4.1923 skedde även invigningen - återuppväckningen - av S:t Johanneslogen S:t Augustin i Helsingfors. Finland hade plötsligt fått två frimurarsystem inom sina gränser.

Då det nu fanns tre F&AM - Johannesloger i riket, kunde Storlo-

gen för Fria och Antagna Murare grundas. Stormästare Thompkins med följe reste andra gången med ångbåt över Atlanten till Finland för att denna gång inviga Storlogen för F.& A.M. i Finland. Detta skedde den 9.9.1924. Till Stormästare valdes konsul Karl Axel Walfrid Solitander. Den finska Storlogen erkändes av engelska Storlogen 1927 och av den Svenska Stora Landslogen först efter kriget 1948. Frimurarna i Finland gick i början skilda vägar. I dagens läge har vi nära kontakter på bred basis. De svenska och finska frimurarna besöker ofta varandras sammankomster. Det är en stor rikedom att ha två riter i samma land.

Fakta

Finska frimurarorganisationer i ordning enligt deras grundstadgar: Storlogen för Frie och Antagne Murare Bröder i Finland (SLL) 1924 Märkesmästarmurare (MMM) 1930 (1949) Royal Arch (RA) 1930 (1955) Rose Croix18 ° (RC) 1960 Den Urgamla och Antagna Riten (U&AR) 1973 Tempelridarna (TR) 1983 Malteserriddarna (MR) 1983 Royal Ark Mariner (RAM) 1997 Konstantinus Röda Kors Orden (KPR) 2002

2. gradsystemet Svenska Frimurare Ordens gradsystem är klart och entydigt. Graderna I - X följer logiskt efter varandra.

Varje ny grad är högre än den förra.

Det finns en “röd tråd”, som följs från grad till grad. Samtliga grader vilar på kristen grund, även om de s.k. arbetsgraderna (I - VI) har allmänreligiösa drag. Vidare finns Riddare och Kommendör med Röda korset, (R&K). Men så är inte fallet i F&AM fm - systemet världen över.

Grundtanken är, att de tre första graderna, alltså Johannesfrimureriet, innehåller allt, d.v.s. frimureriets budskap i sin helhet. Alla talrika övriga grader är bara tilläggsgrader Frimuraren

1°,2°,3° I-X, MMM AM RA TR MR KPR PH&PJE

PMK PMS

vilka ger olika synvinklar till Johannesfrimureriet. Man kallar de tre första graderna även “blå loger”, för att regalierna i dessa grader har blå färg. Lärlinge- och medbrödernas förkläden är dock vita. De blå logerna är allmänreligiösa, vilket betyder, att ateister har ej inträde. Det räcker, att man tror på en Högre varelses existens. Några av tilläggsgraderna är allmänreligiösa, men största delen av dessa vilar på kristen grund. Mera om detta senare. Ursprungligen har allt frimureri varit kristet, det bevisar gamla urkunder från sena medeltiden. Många orsaker i olika länder har inhämtat det allmänreligiösa frimureriet, t.ex. logerna i brittiska Indien och Syd-Afrika. Varifrån kunde man få kristna recipiender i såna länder?

Och hela USA är ett invandrarland.

Det är i sammanhanget viktigt Frimuraren

att veta, att det finska frimureriet erhöll från Amerika endast graderna 1 - 3, Johannesfrimureriet.

Alla övriga grader har kommit från England eller Skottland. Även dessa har motsvarande detaljer med det svenska systemet. Det är alltså tveksamt att påstå, att det finska fm-systemet är “amerikanskt”. USA fick för sin del på 1730 - talet frimureriet från England, Skottland och Irland. Lika tvivelaktigt är påståendet att finska frimureriet är ett 33 - gradigt system, ty hälften av tilläggsgraderna tillhör den sk.

York- riten, vilka alla är utan gradnummer (jmf. schemat). Utöver Johannesgraderna har den sk. skotska riten gradnummer ända upp till 33 grader. Gradgivning sker enbart i graderna 4, 18, 28, 30, 31 och 32.

Graden 33 är administrativ. Mera om detta nedan vid punkt 2 b. Käre

- Blå grader (Craft lodges) - Grader i svenska systemet - Märkesmästarmurare - Royal Ark Mariner murare - Royal Arch broder - Tempelriddare -Malteserriddare - iddare av Konstatinus röda kors - Riddare av den Heliga Graven och Evangelisten Johannes Riddargrad - Prästmurare - Prinsmurare

läsare, detta låter komplicerat. Så är det också, tyvärr.

Hurudan var den ritual, som de finska bröderna fick från USA ?

En förkortad, förenklad, ytlig version av den forna ritualen som på 1700 - talet kom till Amerika ? Nej minsann, absolut inte. Ritualen är uråldrig. Låt oss närmare studera vissa historiska fakta. Såsom vi alla vet, grundades den första Storlogen i London år 1717. Med åren kom många förändringar i ritualen, ny konstitution etc. Dessa förorsakade irritation och stridigheter, som ledde till att år 1751 grundades i London en ny Storloge “Grand Lodge of Antients”. Bröderna i denna Storloge kallade sig “antients” (tillbaka till rötterna). Medlemmarna av den första Storlogen kallades spelfullt “moderns”. Efter långa stridigheter ledde utvecklingen äntligen till en kompromiss och “United Grand Lodge of England” grundades år 1813. Men vissa olikheter finns än idag emellan logerna.

De första logerna i USA grundades år 1730 i Philadelphia och Boston. Ritualerna varierade. Det fanns skotska, irländska och engelska loger. De sistnämnda arbetade delvis enligt “antient” och delvis enligt “modern” ritualform. I staten New York grundade nio loger år 1781 en Storloge. Av dessa arbetade sju enligt “antient”, en enligt skotsk och en enligt irländsk ritualform. Storlogen fick tillstånd av Grand Lodge of Antients och påbörjade sitt arbete såsom engelsk Provinsialstorloge.

Ritualernas mångfald i USA ledde till en revidering. Thomas Smith  55

Vår Stormästare Andes Fahlman och den förutvarande Storkommendören för den Urgamnla och Antagna Ritens Högsta Råd, 33° (Skotska Riten) i Finland Reio Ahtokari träffas och utbyter erfarenheter.

Bilden från Kapitelmästarinvigningen i januari.

Webb publicerade år 1797 sin bok “Freemasons Monitor and Illustration of Masonry”. Många talar om Webbs “amerikanska rit”, vilket är ett överdrivet uttryck. Vi vet icke i detalj vilken form ritualerna hade, då de togs över Atlanten. Men man vet dock, att Webb stödde sig på William Prestons högt uppskattade monografi “Illustration of Masonry”, publicerad år 1772. Vi fick ritualen till Finland i en verkligt gammal version, dock reviderad av Webb. Den nuvarande ritualen har en i någon mån förkortad form.

Det har framkommit, att översättningsarbetet aldrig blev helt fullbordat. Ritualen är trots allt tilltalande vacker.

2 a. särdrag i de blå logerna Utan att avslöja ritualens innebörd kan man konstatera: • Logerna är allmänreligiösa men de är dedikerade Johannes Döparen och Evangelisten Johannes. Bibeln på altaret öppnas vid Gamla Testamentet, i varje grad vid olika ställen.

56

• Logen öppnas och slutes alltid i grad 3.

• Varje broder bör vara medlem i en och endast en blå loge. Det är dock tillåtet att vara medlem i Övningslogen nr 63 och även i Forskningslogen Minerva nr 27 samt i utländsk Forskningsloge t.ex. C.F. Eckleff.

• Jean Sibelius komponerade år 1927 enkom för de blå graderna ritualmusiken “Musique Religieuse” opus 113, som han utökade med två sånger så sent som år 1946.

• Ämbetsmännens tjänstetider även OM:s - är normalt ett år, skattmästaren och sekreteraren utses dock oftast för en tid av två år.

• Logernas medlemsantal varierar normalt mellan 15 - och 60 bröder. Då antalet växer till 50 - 70 bröder, kan en del av bröderna bilda en ny loge. Grundandet av en ny loge är dock inte obligatoriskt. I dagens läge finns det ca. 170 blå loger i Finland.

Brödernas totala antal är ca.

7.000.

2 b. tilläggsgraderna Att Mästaregraden är den högsta graden inom F&AM - systemet betyder dock inte slutet på frimurarebanan, ty både i Finland och annorstädes finns det en hel rad av frimureriska samfund, vilka arbetar med egna ritualer. Tilläggsgraderna arbetar självständigt med egen administration och budget. Varje til�läggsgrad har sin egen Storloge / Storchapter / Ritens Högsta Råd 33 gr. / Storpriorat / Storkonklav o.s.v.

De har direkta kontakter med motsvarande grader utomlands. Fullständigt självständiga är de dock inte. Samtliga tilläggsgrader arbetar med Storlogens F&AM bifall och samtycke.

Inom F&AM - frimureriet existerar två stora riter, York-riten och den ”skotska riten”. Det korrekta namnet för den sistnämnda lyder “Den Urgamla och Antagna Riten” (U&AR).

Finska frimureriet har originellt nog tagit grader ur vardera riterna.

Det är dock ingen orsak att tala om en “finsk rit”, ty allt härleder sig från USA, England och Skottland.

Då det svenska frimureriet återkom till Finland år 1923, kom det s.a.s. “till ett färdigt dukat bord” med över 150 år gamla traditioner, seder och bruk. Man kunde starta verksamheten så fort man hade hittat en lämplig lägenhet.

Finska bröderna måste översätta ritualtexterna, grundstadgarna etc. till finska, skaffa lägenheterna och välja tilläggsgraderna. Man valde först York-riten, men aptiten (läs: nyfikenheten) bara växte. Resultatet är, att den hemliga röda tråden fattas och systemet belastas av tung byråkrati, men däremot har man en mäktig flora av vackra och tankegivande ritualer.

Redan 1930 grundades den första Märkesmästarmurar-logen (MMM) och den första Royal Arch (RA) chaptern. Några få logesammankomster ägde rum. Tiden var full av politisk oro och all frimurarFrimuraren

verksamhet lades ner under andra världskriget. En ny start påbörjades först år 1949 (MMM) och 1955 (RA). Vidareutveckling av gradsystemet fortsatte år 1960 med Rose Croix-graden, gr. 18 i skotska riten och riten fullbordades år 1973.

Härefter togs grader från york-riten. År 1983 införlivades Tempelriddarna och Malteserriddarna, därefter år 1997 Royal Ark Mariner (tilläggsgrad till MMM) samt slutligen år 2002 Konstantinus Röda Kors Orden. Gradsystemet torde numera vara fullbordat (jmf. schemat). I praktiken har U&AR något högre status än York-riten, emedan den är komplett och helt kristen. Några York-grader har ej införlivats till systemet.

Det tar ca. 15 - 20 år för att få hela systemets samtliga grader. I Johannesgraderna har man årligen 9 logemöten, sommaren borträknad, alltså ett möte varje månad.

Då man varje år får ett nytt ämbete, tar det normalt omkring 10 år för att bli logens OM. Ca. 2 år efter det brodern har nått III graden, blir han tillfrågad om han skulle ha intresse att även bli medlem i någon tilläggsgrad, oftast MMM-graden. Trots att Johannesfrimureriet innehåller allt, vinner nyfikenheten nästan alltid. Tilläggsgraderna har årligen 2 - 4 möten.

3. royal order of Scotland Denna del av artikeln passar ej under rubriken, men måste dock framföras just här. I Sverige grundades 1852 den Svenska Provinsialstorlogen av Royal Order of Scotland, vars verksamhet sedermera efter några år hade slocknat.

Detta gradsystem är det äldsta til�läggssystemet i frimureriet världen över. Johannesfrimureriet är dock det allra äldsta. Som vi vet, har R.O.S. - gradsystemet numera återupplivats i Sverige. Detta gradsystem är underställd Grand Lodge of the Royal Order of Scotland, ej SLL. Som “tilläggsgradernas tilläggsgrad” Frimuraren

Tre höga ämbetsmän i Storlogen för Fria och Antagna Murare, t h f Stormästaren Arto Uusilato, i mitten distriktsstormästaren Jaako Holkeri gratulerar O Per Fröberg när den nya brödraföreningen Hans Henrik Boije invigdes i Tammerfors.

instiftades år 2005 i Helsingfors The Provincial Grand Lodge of Finland of the Royal Order of Scotland, som har medlemmar från det finska frimurarsystemet men även bröder från Storkapitlet i Finland.

Med tanke på vår ömsesidiga täta besöksverksamhet i Finland är det symboliskt sett gloriöst, att vi möts på toppen av våra gradsystem. Eller, med tanke på R.O.S.:s uråldriga bakgrund, har vi kommit till vår gemensamma bakgrund, ad fontes!

Ritualspråket är engelska.

4. epilog Dispens för dubbelmedlemskap har varit ur modet från och med år 1993. I dagens läge har vi åter några dubbelmedlemmar. Då un-

dertecknad förlänades dubbelmedlemskap, var motivationen att söka medlemskap huvudsakligen i ritualernas tilltalande sätt att framföra den kristna bakgrunden, försiktigt, i arbetsgraderna nästan osynligt. Den kristna mystiken finns i gradsystemet. Då jag sitter i min finska loge Suorakulma (=vinkelhake) nr 99 och ser på altaret, som står i mitten av logerummet, finns där numera tre heliga böcker öppnade. Bibeln, Toran och Koranen. Synen är ekumenisk, vittnar om alla religioners och logens bröders likvärdighet.

Text: Rafael Kyti, SCF, X; F&AM Logen Suorakulma nr 99.

Bild: Kjell Mazetti

Hur mår Frimuraresamhället?

Gör en enkätundersökning!

• Vet du eller bara tror Dig veta?

• Tag reda på vad Du vill veta • Öka medvetandet hos bröderna • Ställ rätt frågor Vi ger Dig en snygg grafisk och siffermässig presentation av tillståndet.

Hur vill vi ha framtiden? Snabb leverans. Vi hjälper Dig med frågeställningarna.

Se mer och ta kontakt via hemsidan: www.oktima.se KAIPA KONSULT Sven Karlén SPL 0454-15925 0708-476562 karlens@yahoo.com 57

Musik

Fullödig stipendiatkonsert 2011 års stipendiater i GPL gav, som traditionen bjuder, en konsert lördagen den 8 oktober vid pass kl 2 på eftermiddagen i Pelarsalen i Ordenspaläet i Göteborg. Ett avancerat urval av sju ungdomar, fem damer och två herrar, framträdde. Repertoaren upptog såväl vokala som instrumentala inslag från olika epoker och olika stilar.

Först framfördes en Duo i A-dur av Luigi Boccerini (d 1805) Stipendiaten Ingrid Andersson och läraren Kristina Lindgård - en idealisk konstellation - trakterade barockcello. Ett nobelt och harmoniskt sam- och växelspel på högsta nivå utspann sig mellan stämmorna. Stråkföringen var naturligtvis föredömlig.

Som nummer två på schemat stod sånger av Bo Linde (d 1970) : ”Den ängen där du kysste mig”, text V Renvall resp Ture Rangström (d 1947): ”En gammal dansrytm”, text Bo Bergman, ”Den enda stunden”, text JL Runeberg samt ”Pan” text av Bo Bergman. Karin Fjellander uppvisade mogen sångkonst med timbre textning och gestaltning. Stipendiaten beledsagades på klavér med sedvanlig ackuratess av f.d. musikchefen i Göteborg, Gunilla Flink.

Härnäst utförde stipendiaten Viktor Sterner en pianoetyd av Franz Liszt, (d 1886) Stycket är virtuost, som anstår en av 1800-talets yppersta pianister. Händerna och alla fingrarna samtliga oktaver, maximala grepp, språng och löpningar, från pianissimo till fortissimo, rubaton, melodik och ackord, pedalföring. Sterner gestaltade mästerligt detta ”högromantiska uppvisningsopus med sina tonkaskader.”

Som nummer fyra på programmet stod tvenne verk för violin och klaver. Först Méditation ur operan Thaïs av Jules Massenet (d 1912), sedan Scherzo c-moll av Johannes Brahms (d 1897). Nadeza Galaktinova exelera58

La Bohème av Giancomo Puccini (d de dessa väsensskilda kompositioner 1924) Därefter följde en amerikansk föredömligt med bärande, uttryckfull sång, ”The girl in 14 G” av musicalton. Diminuendo - crescendoväxkomponisten Jeanine Tesori (f 1961) lingen och den minutiösa fraseringoch librettisten Dick Scalman (f 1960). en krönte tolkningen. Det krävande Glimrande sång, perfekt tonträffning, scherzot formades rytmiskt och sugtextning , rytmik, åtbörder gav stort gestivt med elegant stråkföring. utfall och bifall. Otto Kern var som Efter mellanakt vidtog tvenne fanövligt den borne ackompanjatören tasistycken för oboe och piano av Carl ”som fisken i vattnet”.

Nielsen (d 1931) Romans - Humoresk.

Stipendiatkonserten hösten 2011 Stipendiaten Ekaterina Skidonova går till hävderna som en instrumental spelade med förnämlig embochure och vokal fullträff. Jämn och hög kvaldessa verk. Graciöst och sensibelt. litet kännetecknade stipendiaterna.

Ingen tvekan, inga vanskligheter.

Belåten värd för evenemanget var Ingemar Edgren var som alltid Göran Holmstrand, director musices ”Damernas riddare” i sitt ackompani GPL. Blomster och intensiva applåjemang av såväl violonist som oboist. der uttryckte tack till, beundran för Sonat A-dur, satserna III och IV av Césamt önskan om välgång för de unga sar Frank (d 1890) framfördes av Alsom blivande storheter på scen och got Bengtsson violin och Viktor Sterestrad. ner, Piano. Violinisten var fullfjädrad dvs stråkföring, tonbildning, frasering Text: Lennart Wåhlander och nyansering förlänade sonaten, för övrigt en av de främsta i genrén under 1800-talets sista hälft en glänsande tolkning.

Ackompanjatören gav framförandet en önskvärd ”relief”. De tvenne stipendiaterna ingår i en pianotrio, som under hösten 2011 deltar i en kammarmusiktävling i Trondheim - Må de Göta Provinsialloge förklarar härmed sin stora segra. tacksamhet till alla donatorer som gjort starten Finalen på begipå Pehr-Dubbsinsamlingen till en succé! venheten bistod soInsamlade medel utgör grundplåten för pranen Frida Engframtidens renoveringsarbeten och hjälper ström med. Med röstresurser, kvalitill att säkra ett framtida frimureri i Västsverige. ficerad skolning och Insamlingen fortsätter! scenisk begåvning i förening tolkade Frida frimodigt och Bidrag till Pehr-Dubbsinsamlingen hänförande höjdskickas till bankgiro: 511-5548 punkter i operan

TACK!

Frimuraren

Märkliga logearbeten 1797 Ur ett gammalt protokoll från Stor Amirals Logen i Carlskrona år 1797 Som framgår av nedanstående protokoll beslöts följande anmärkningsvärda åtgärder vid mötet: - En broder upptogs utan att erlägga avgift ! En rättighet som givits till Ordförande Mästaren i logen.

- Fyra bröder genomgick reception av de tre Johannes graderna på en och samma kväll! Detta pga av en förestående resa till Nederländerna. De fick dessutom löfte om utfärdande var sitt Certificat ( dvs frimurarbrev ) så de kunde besöka utländska loger.

- Så här kunde det gå till år 1797 i avsaknad av nutidens bestämmelser i OAL ( Ordens Allmänna Lagar )!

Text: Maths Dackehag

”Protocoll hållit uti Stor Amirals Frimurare Logen i Carlskrona d: 28 Oktober 1797.

S. D. Sammandras Frimurare Brödra Sällskapets fullkomlig Loge, hvarefter sedan Logen med sedvanlige Ceremonier blifvit öpnad, den Högstlysande Ordförande Mästaren, först til antagande anmälde Am tets Capitainen Gustaf Eric Modeé, med tilkännagifvande, at som dess Wördighet , dels såsom Logens Ordförande Mästare, dels såsom den Visaste Salomons Förtrogne Broder, medförde den rättighet att få uptaga en Broder utan afgift, så förmodade han, at Bröderne ej hade erinra dess Sons intagande. Samtlige Bröderne som kände den rättighet, den Högstlysande Broderns wärdighet medförde, aflade sin tacksägelse, för den Vänskap, dem visades, genom denna anmälan, och förklarade sig nöjde; därefter anmäldes likaledes til omröstning

Am tets Capitainen Lars Fornell och Doctor Carl Hindr: Wardius, med erinran af fem dessa Herrar, tillika med Lieutenant Carl Petersen, som förut är antagen, i anseende til en snart förestående Nederländsk resa icke allenast önska blifva, intagne i detta Sällskap, utan at de måtte ärhålla trenne grader i Frimureriet, så beslöto at Votering derom skulle ske, hvarefter sedan Votering til deras fullkomliga förmån utslagit, receptionerne efter Vederbörliga Förvandlingar, företogos och dessa Herrar Modeé, Fornell, Petersen och Wardius uti alla tre Johannisgraderne blefvo uptagne och Lyckönskade.

Slutligen och som ingen til Logens förmån hade något at andraga, Herr Capit:, Fornell, Lieutenant Petersen och Doctor Wardius anhöllo om Certificat, som beviljades och kommer at med största expedieras, Logen slöts, sedan Protocollet blifvit Justerat.

In Fidem Protocoll G Westerdahl“

Ordens längsta klubb? ölands Frimurareklubb är under bildande och den 30 juli 2011 träffades boende och sommarboende bröder på Solö pensionat i Byxelkrok.

Allt började när bröderna Adam Orvar Krumlinde och Håkan Edwardsson träffades under sommaren 2009 och diskuterade att det fanns många frimurarebröder på Norra Öland och att vi borde träffas under någon form.

Den 2 augusti 2010 ägde det första mötet rum på familjen Krumlindes lantställe söder om Byxelkrok. På mötet bestämdes det att Hans Krumlinde fick ansvaret att undersöka möjligheterna att bilda en Frimurareklubb men även ansvaret att kalla till ett nytt möte året därpå. Nytt möte ägde rum den 30 juli 2011 deltog 14 bröder och de bestämde att en inteFrimuraren

rimsstyrelse skulle upprättas. Till interimsordförande utsågs Hans Krumlinde och till vice ordförande utsågs Lars Torbjörnsson.

Hans och Lars har nu tagit ärendet vidare till OM Bengt Bengtsson som har godkänt bildandet av frimurareklubben och för att formalisera ett beslut från SPL. Ett nytt möte ägde rum den 26 oktober 2011 på Halltorp Gästgiveri där beslut fattades om struktur och styrelse.

Vi vill även passa på att uppmana alla bröder som är på besök på Öland att ta kontakt med de öländska bröderna och har ni frågor kan ni kontakta Hans Krumlinde eller Lars Torbjörnsson.

Text: Joakim Krumlinde

Bild: Pierre Dunbar

Lars Torbjörnsson och Hans Krumlinde håller måttet.

59

STIFTELSEN FRIMURARE BARNHUSET I STOCKHOLM Frimurarebröder inrättade det första barnhuset år 1753 i Stockholm. Verksamheten växte och utvecklades och fram till 1940 hade över 12 000 barn fått omvårdnad och utbildning.

Samhällets växande resurser möjliggjorde att barnhusverksamheten kunde avvecklas och den 20 december 1940 grundades stiftelsen.

I dag omfattar verksamheten en aktiv kapitalförvaltning i värdepapper och fastigheter som tillsammans med donationer och bidrag möjliggör stiftelsens betydelsefulla stöd till forskning kring barn- och ungdomssjukdomar samt till organisationer som arbetar för behövande barn och ungdomar.

Stiftelsen kunde under år 2010 dela ut 13 miljoner kronor, varav till pediatrisk forskning 6,5 miljoner kronor. Stiftelsen är därmed en av de allra största enskilda bi2010 års forskarstipendiater i Riddarsalen tillsammans med H.M. Drottningen, stiftelsens ordförande Sten Svensson och Ordens dragsgivarna till pediatrisk forskSigillbevarare och Kansler Karl-Erik Ericsson ning i Stockholm. Bidragen till olika organisationer uppgick till ca 6,5 mkr. Större bidrag har lämnats till Ersta Flickhem/Ersta Vändpunkten, ECPAT Sverige, Barnens Rätt i Samhället (BRIS), Föräldraföreningen mot Narkotika samt Mötesplats/ENTER inom Stockholms Stadsmission med flera organisationer. Den uppskattade clownverksamheten vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Huddinge och Solna stöds också av stiftelsen sedan många år.

Stiftelsen driver i samarbete med Stockholms skolförvaltning Kedjeboskolan söder om Fagersta och har ett långsiktigt engagemang i Hamregårdens pojk- och flickby utanför Orsa i Dalarna.

Stiftelsens filosofi är att bidragen ska utgöra ett långsiktigt stöd och därmed skapa en trygghet för mottagarna i deras forskning och verksamhet. Kontakta oss gärna för information om hur dina medel kan bidra till stiftelsens verksamhet. Stöd genom en gåva till bankgiro 5778-0272.

Box 170, 101 23 Stockholm

tel: 08-463 37 03

e-post: sfbs@frimurarorden.se

Orden får ny hemsida 2012 Så har det redan gått över tio år sedan Svenska Frimurarorden fick sin första hemsida och det har blivit dags för en mer genomgripande förändring av Ordens sätt att arbeta med webben. Därför har Orden påbörjat arbetet med en ny hemsida och hoppas kunna lansera denna på senvåren 2012. med ny teknik kommer nya möjligheter och på den nya hemsidan kommer varje enhet att kunna arbeta med sina egna sidor. Det blir då möjligt för den som har utsetts till informationsansvarig att lägga in texter, bilder och filer på den egna enhetens sidor.

En grundtanke med hemsidan är att det skall vara möjligt för bröder att vara inloggade och därmed få tillgång till utökad information. Hemsidan kommer att tilldela varje broder information i enlighet med exempelvis grad, ämbete eller vistelseort.

Den nya hemsidan kommer redan från början att ha en koppling till Ordens medlemssystem FMS. Detta innebär en mängd fördelar får såväl den som skapar information, som för övriga medlemmar. Information som exempelvis arbetsordningarna kommer automatiskt att hämtas från FMS. Tack vare inloggningsmöjligheterna blir det då möjligt för den inloggade brodern att se vem som är OM, talman eller recipient en viss kväll.

En ny hemsida innebär förstås också stora möjligheter till ny grafisk formgivning. Den nya hemsidan kommer också att fungera som en positiv marknadsförare av vår Orden och i såväl ord och bild visa vad OrFrimuraren

Får ej öppnas förrän 2012!

den står för och vad det betyder att vara frimurare. för en enskild broder blir det också möjligt att se uppgifter från Ordens medlemssystem som berör honom själv. Vid behov kan de egna kontaktuppgifterna ändras och man kommer att kunna ta del av en mängd olika uppgifter som berör det egna frimureriet.

En viktig ambition med nya hemsidan är att lyfta fram såväl fördelningarna som dess arbetsenheter på ett bra sätt och på så vis också göra Ordens struktur mer begriplig. Förhoppningen är givetvis att detta skall sporra alla fördelningar inom Orden att arbeta ännu mer aktivt med sitt informationsarbete. En förhoppning är att varje PM skall utse en broder som tar ett övergripande ansvar för fördelningens informationsarbete och då självklart också för att fördelningens egna sidor innehåller

relevant och intresseväckande information som skapar nyfikenhet och engagemang. den nya hemsidan kommer också att produceras i en version för mobila enheter, där det skall vara snabbt och lätt att hämta information om sammankomster, kontaktuppgifter och geografisk placering.

Under flera års tid har det på olika håll i landet tagits egna initiativ att skapa hemsidor för de lokala enheterna. I och med den nya hemsidan önskar orden att all information skall samlas på en och samma plats och att alla bröder skall söka sin information från en och samma källa.

Text: John Fahlnaes

61

Från Ordens ledning och kansli

Inrikes ärenden Svenska Frimurare Orden Nya S:t Johannesloger Stormästaren har beslutat godkänna inrättandet av två nya S:t Johannesloger nämligen: S:t Johanneslogen Victory i Stockholm med förkortningen Vic och logenumret 1103.

Logen lyder under Provinsialmästaren för Svea Provinsialloge och invigning sker den 11 november 2011.

S:t Johanneslogen De Tre Ljusen i Motala med förkortningen DTL och logenumret 4043.

Logen lyder under Provinsialmästaren för Östgöta Provinsialloge och invigning sker den 10 december 2011.

Utbildningsdirektorium Entledigande Professorn Per Wramner, X Svea, som sekreterare och ledamot i utbildningsdirektorium från och med den 1 januari 2012.

Svea Provinsialloge Förordnanden Datakonsulten/egenföretagaren Dan Molander, X Svea, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Victory i Stockholm från och med den 11 november 2011 till och med den 31 december 2015.

Förlängt förordnande för konsulten Frank Hammarin, X Svea, som Ordförande i Brödraföreningen Saltsjön i Saltsjöbaden från och med den 1 maj 2012 till och med den 31 augusti 2012.

Planeraren Thomas Persson Centerkvist, VIII Svea, som Ordförande i Brödraföreningen S:t Per i Sigtuna från och med den 1 februari 2012 till och med den 31 januari 2018.

Entlediganden Civilingenjören Per Arosenius, X 62

Svea, som Ordförande Mästare i S:t Andreaslogen S:t David i Västerås från och med den 31 augusti 2012.

Folkskoleläraren Hans Lundvall, X Svea, som Ordförande i Kapitelbrödraföreningen Hertig Carl i Västerås från och med den 23 april 2012.

Skånska Provinsiallogen Ny frimurarklubb Provinsialmästaren i Skånska Provinsialogen har beslutat om bildande av en frimurarklubb i Ljungby med namnet Sunnerbo frimurareklubb.

Frimurareklubben invigs den 22 november 2011. Överordnad loge är S:t Johanneslogen Oscar.

Sammankomsterna kommer att hållas i Siriusordens lokaler, Bragegatan 5 i Ljungby.

Till ordförande har utsetts Pehr Sjömahr, VIII SPL och till vice ordförande Berndt Petersson, X SPL. Förordnanden Skolöverläkaren Lars Möller, VIII SPL, som Ordförande i Hässleholms Frimurareförening i Hässleholm från och med den 2 februari 2012 till och med den 1 februari 2018.

Göta Provinsialloge Förordnanden Ingenjören Torbjörn Rydfalk, X GPL, som Ordförande i Brödraföreningen Den Gyllene Lågan i Borås från och med den 4 november 2011 till och med den 3 november 2017.

Komministern Markus Hagberg, IX GPL, som Ordförande i Brödraföreningen Adalvard i Skara från och med den 10 oktober 2011 till och med den 9 oktober 2017.

Östgöta Provinsialloge

Värmländska Provinsiallogen Entledigande IT-direktören Bo Ryderfelt, X VPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Det Gyllene Snittet i Karlstad från och med dem 14 september 2011.

Beslut om entledigande för direktören Åke Paulsson, X VPL, som Ordförande i Brödraföreningen S:t Mikael i Mora från och med den 1 oktober 2011 har upphävts.

Förordnanden Utbildningssamordnaren Lars Mide, VIII VPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Det Gyllene Snittet i Karlstad från och med den 15 september 2011 till och med den 14 september 2017.

Förlängt förordnande för direktören Åke Paulsson, X VPL, som Ordförande i Brödraföreningen S:t Mikael i Mora från och med den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2013.

Förlängt förordnande för distriktsöverläkaren Per Zetterlund, X VPL, som Ordförande i Frimurareföreningen Bergslagsbröderna i Lindesberg från och med den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2013.

Utrikes ärenden Utnämning av representant för Svenska Frimurare Orden Ordens Stormästare har som representant för Svenska Frimurare Orden utnämnt: hos Grand Lodge of Lithuania, Gytis Kauzonas, som föreslagits som innehavare av detta ämbete.

Förordnande Lantbrukaren Hans Tevell, X ÖPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen De Tre Ljusen i Motala från och med den 10 december 2011 till och med den 9 december 2017.

Frimuraren

Glädje glädjen över att vara frimurare.

Man hör ibland vänner säga att tiden går så fort och det finns även de som hävdar att tiden faktiskt går fortare och fortare. Som fysiker har jag svårt att acceptera det senare eftersom det inte finns några oberoende experimentella belägg för påståendet men oavsett detta faktum så måste även jag erkänna att tiden ibland verkar gå fortare och fortare.

Det kanske har att göra med ens ålder eller kanske troligare att vi lever i en tid som blir mer och mer hektisk. Vi utsetts ständigt för en ökad påverkan utifrån vilket till viss del är självorsakad och då är det inte så konstigt att man tycker att tiden verkar gå fortare och fortare. Ett sätt

Officiellt organ för Svenska Frimurare Orden.

Nr 4 Årgång 84 ISBN 1651 - 35766 Nästa nummer utkommer v:a 08.

Materialstopp den 30 januari 2012.

Chefredaktör: Kjell Mazetti. 070 - 726 19 31 Almstagatan 12, 602 16 Norrköping frimuraren@frimurarorden.se Ansvarig utgivare: Anders Strömberg R&K 070-5992 15 23 sms@frimurarorden.se

att råda bot mot detta är att försöka stanna upp och i stillhet fundera över händelser vi utsätts för i livet.

Vi medlemmar i vår kära Orden har här stora möjligheter då vi i våra vackra logelokaler för en givande stund kan koppla av från det yttre skeendet och ta lärdom av vad Orden vill och kan ge oss i form av en inre utveckling som människa. Även om det är troligt att det kommer tider då vi av olika skäl inte har möjlighet att besöka vår loge så har vi ändå under vår frimurarevandring fått uppleva så mycket vackert och samtidigt fått lära oss att tänka i positiva banor vilket är oss till stor hjälp i vår vardag. Själv hyser jag stor tacksamhet till en god väns pappa som för snart femtio år sedan gav oss två inspiration till att bli medlemmar av denna Orden. Det steget har gett mig stor glädje och tillfredsställelse under snart ett halvsekel.

Linköping i november Anders Fahlman, OSM

Anders Fahlman

Redaktionskommitté: Kjell Mazetti, Ordförande John Fahlnaes, GPL Pierre Dunbar, SVEA Björn Federley, SCF Bo Pettersson, VPL Rolf Prag SPL Lars klingström ÖPL Björn A Strömberg, SVEA Patrik Andersson ÖNPL

Prenumeration: Helår 250:- Utland 300:Lösnummer 70:PG SFMO 34 40 -5

Annonser: Pierre Dunbar 08 - 571 41 411 pierre@dunbar.se

Hemsida: www.frimurarorden.se

Björn A Strömberg 08 - 661 24 08 bjorn.stromberg@gmail.com Annonsmaterial skickas till: Pierre Dunbar Ripvägen 2 Strömma 139 41 Värmdö pierre@dunbar.se

Tryck Trydells Tryckeri Box 68 312 21 Laholm Upplaga 16 000 ex, 4 ggr/år

För adressändring - kontakta din loge. loge.

Posttidning

B

Returadress Frimuraren Blasieholmsgatan 6 111 48 STOCKHOLM

11

Placera utan att äventyra dina pengar

Si

de ce m St a

d ag

fö

r

kö

p

Be r

kApiTAlSkyddAde plACeriNGAr 941

När en känd bergsklättrare blev tillfrågad varför han klättrat upp till världens högsta topp svarade han ”för att den står där”. Väljer man dessutom att klättra på is utmanar man ödet lite extra.

Beundransvärt tycker vi, men när det kommer till våra kapitalskyddade placeringar tänker vi precis tvärtom. Vi arbetar mer

* Finansiellt instruments historiska avkastning är inte en garanti för framtida avkastning. Värdet på finansiella instrument kan både öka och minska och det är inte säkert att du får tillbaka hela det investerade kapitalet.

efter principen låg risk, hög avkastning, så att du kan ta vara på marknadens möjligheter utan att äventyra dina pengar.* Välkommen in till ditt Handelsbankskontor så berättar vi mer om hur du kan spara tryggt, eller läs mer på www.handelsbanken.se/ kapitalskydd

Handelsbanken har offentliggjort ”Grundprospekt Svenska Handelsbanken AB (publ) (”Handelsbanken”) MTN-, Warrant- och Certifikatprogram” som finns att tillgå på www.handelsbanken.se/prospektochprogram