SKRIBENT
Prenumeranter på SK Premium får en kolumn av Carin Osvaldsson VARJE VECKA!
CARIN OSVALDSSON
Carin Osvaldsson är både fastighetsmäklare och journalist, samt tillika mamma till Iván född 2013. Bosatt i Benalmádena och med stor kärlek till Málaga stad. Glorifierar ibland Sverige efter 17 år utomlands, men försvarar intensivt Spanien när det väl gäller.
Självkritik vs. rent gnäll Jag har alltid upplevt att spanjorer är rätt så kritiska mot det egna landet, medan svenskar lite mer utgår ifrån att Sverige är bäst i många avseenden. Svenskar är duktiga och tycker det själva också. Vi är duktiga på att arbeta, på att organisera och vara effektiva. Vi är kreativa, skapande, uppfinningsrika och bra på att leverera. Det är vi på ett individuellt plan, men även som nation. Nu börjar dock svenskarna alltmer likna spanjorerna. Jag möter dessutom allt oftare svenskar som är väldigt radikala i sin kritik. Jag förstår att detta inte nödvändigtvis är symptomatiskt med vad svenskar i allmänhet anser. Det rör sig ju i hög grad om svenskar som valt att lämna landet i viss mån. Men jag tycker mig ändå se ett trendbrott. Kritikerna menar att Sverige inte är vad det var och att landet förstörts. Ett visst mått av självkritik tycker jag är sunt och ganska sympatiskt, det är väl “janten” i mig som tycker så. Men medan spanjorerna inkluderar sig själva i sin kritik när de talar med icke-spanjorer, riktar de kritiska svenskarna sin kritik helt och hållet mot “de andra”. Det andra politiska lägret och inte minst de som kommer utifrån, det vill säga icke-svenskar. Det är alltid andras fel när något inte är bra i Sverige. Lite så kan visserligen spanjorer vara också, man skyller ofta på andra, framför allt politikerna som om de inte tillhörde folket. Samtidigt finns en kollektiv skuldacceptans som man tar både med ro och med en dos humor. Vi, spanjorerna, är oorganiserade, ineffektiva, opunktliga, högljudda och slarviga. Exempelvis. Jag tycker absolut att det finns mycket som är bättre i Spanien än i Sverige, dock oftast inte samma saker eller på samma sätt som de svenska Sverige-kritikerna menar. Jag kan känna stolthet över det Spanien är bättre på, eller som är bättre i Spanien, precis på samma sätt som jag kan vara stolt över Sverige och det som är bättre i Sverige. Men Spanien utgår liksom från ett underläge och eftersom förväntningarna är lägre blir upplevelsen en annan. Svenskarna har däremot extrema förväntningar på det egna landet.
Under mina år som mäklare, som jag nu för övrigt återgår till, så lyfter jag såklart gärna fram det som är bättre i Spanien eftersom mitt jobb är att sälja Spanien. När någon börjar beklaga sig över hur hemskt det numera är att bo i Sverige, är det inte riktigt läge att försöka balansera med allt det som faktiskt inte är så bra i Spanien. Men jag har många gånger häpnat och måst bita mig i läppen. Man får ju ändå behålla perspektivet och allt är inte svart eller vitt. Rent objektivt ligger Sverige faktiskt långt före Spanien när det gäller välfärd. Basen är såklart att båda länderna, ligger väldigt högt om vi jämför med resten av världen. Solen skiner fler timmar i Spanien och ja det finns kanske fler poliser här och det är ju bra. Men det sker ju i ärlighetens namn också på bekostnad av andra saker. Sånt som de flesta svenskar som flyttar hit, inte ser så mycket av. Barnbidrag, föräldraledighet, studiebidrag, a-kassa och socialbidrag exempelvis. Skattetrycket är relativt högt i båda länderna, men Sverige ligger fortfarande en bit över. Man kan ju tycka vad man vill om det, men det är ändå så att om den gemensamma kassan är mindre så finns även mindre pengar att lägga på den gemensamma välfärden. Min helt personliga uppskattning är att Spanien prioriterar säkerhet och även vården högre, medan exempelvis bostads- och familjepolitiken väger tyngre i Sverige. Som sagt, det är en helt subjektiv värdering. I Spanien lever man ju väldigt bra om man kommer hit med sin svenska lön eller redan har klättrat högt på karriärstegen, driver eget bolag och har sina inkomster säkrade. Eller om man växer upp i en priviligerad kontext där familjen kan stötta ekonomiskt. Men att ta sig upp hela vägen från scratch på egen hand är långt ifrån självklart, oavsett hur intelligent du är eller hur mycket kämparglöd du än har. Spanien är fantastiskt. Men det är Sverige också. Jag önskar att ni som reser mellan länderna fokuserar på tacksamheten över att ha tillgång till båda, att ni kan lyfta blicken, se helheten samt bidra till ett konstruktivt utbyte. Vi har alla ett ansvar, både här och där.
Ett visst mått av självkritik tycker jag är sunt och ganska sympatiskt.
14
SK – SEP | OKT | NOV 2021
