MOTOR

I nästan 100 år kunde svenska bilister välja mellan bensin- och dieselbilar. Bränslena bensin och diesel raffineras båda ur petroleum = olja ur berget. För att distribuera dessa bränslen har en hel kedja med mackar skapats från norr till söder.

TEXT: TEGE TORNVALL FOTO: PRESSBILDER

E

nkelt, lätthanterligt och ganska billigt – frånsett statens långa fingrar.

Som mest fanns det 1939 hela 12800 tankställen i Sverige, oftast en enkel pump vid vägkanten och ofta ihop med en affär.

Men växande städer, fler bränslevarianter och större utbud har undan för undan minskat antalet tankställen och förvandlat dem till antingen automatstationer eller servicestationer med tillbehör, verkstad, däckservice, tvätthall, hyrbilar och dagligvaror.

Redan 1968 hade antalet tankställen minskat till cirka 4000. Nu är drygt 2600 anslutna till branschens organisation Drivkraft Sverige. Därav är knappt 800 servicestationer och drygt 1800 automatstationer. Därutöver finns några hundra lokala stationer och mindre kedjor. De ökar det totala antalet svenska tankställen till knappt 3000.

Få av alla dessa kan erbjuda alla slags drivmedel. Det är inte bara olika slags bensin och diesel utan även biodrivmedel (av biologiska material, separat eller iblandade) samt olika slags gas och elektrisk laddning.

Att dagens fordon kräver olika bränslen har skapat parallella marknader för olika fordon och bränslen. Färre kunder per marknad får bära dess fasta kostnader – med prispress uppåt. Mackarna tvingas investera för att kunna erbjuda flera drivmedel.

Färre men större mackar

Det slår ut mindre och ekonomiskt svaga mackar, särskilt på landsbygden. Det blir som en ond spiral och bidrar till allt sämre service utanför större orter.

Därtill kommer en allmän prisökning med både politiska och militära drivkrafter. Internationella råvarupriser kan vi inte göra mycket åt. Men svenska priser på elektricitet och biologiska råvaror har vi kontroll över.

Att låta höga EU-priser styra våra priser ger svenska hushåll och företag onödigt höga priser. För att visa sig EU-vänliga följer nu Sveriges riksdag och regering kritiklöst allehanda EU-påfund, även då de direkt skadar svenska intressen.

Nästan alla tankställen från norr till söder säljer bensin och diesel. Däremot minskar antalet som säljer även andra drivmedel undan för undan. Särskilt på landsbygd och norröver.

Med den omdiskuterade reduktionsplikten innehåller nu all bensin och diesel även biologiska bränslen i olika koncentration. Det är främst etanol för bensin och FAME eller HVO för diesel.

Etanol är vanlig alkohol, som tillverkas genom jäsning och destillering av bland annat vete, majs, sockerbetor eller sockerrör samt även av skogsrester. Det är en energikrävande process, och bränslet innehåller mindre energi än bensin och särskilt diesel. Men det ger å andra sidan renare avgaser.

FAME är en syntetisk dieselvariant, baserad främst på rapsolja (RME). HVO är en annan syntetisk dieselvariant, baserad på bland annat slakteri-och matavfall samt oljor från tall, palm, majs och raps med flera.

Båda är dyrare och innehåller mindre energi än bensin och diesel. Upp till 7 procent FAME får blandas i vanlig diesel. HVO liknar kemiskt vanlig diesel och kan blandas i eller användas som rent bränsle. Men till högre pris.

Ont om råvaror

I båda fallen gäller att råvarorna långt ifrån räcker i konkurrens med mat och andra mer angelägna behov.

För etanol (E85) har antalet mackar minskat till knappt 1500. För HVO i stället för diesel finns runt 340 mackar och för fordonsgas cirka 200. Vätgas till bränsleceller för eldrift kan man tanka i Göteborg, Mariestad och Sandviken samt på Arlanda. Bara ett 50-tal svenska fordon drivs nu med vätgas. För elbilar finns knappt 18000 laddpunkter.

Hela denna cirkus bygger på tron att mer koldioxid skulle farligt kunna värma atmosfären. Men tydligen bara koldioxid från mänsklig verksamhet. Den synen bortser från att all koldioxid är koldioxid, CO2, oavsett var den kommer ifrån.

Den bortser också från att koldioxid är växternas livsviktiga näring och genom fotosyntes ger atmosfären dess lika livsviktiga syre. Trots viss ökning är dagens halt historiskt låg. Långa tidigare perioder med rikare växt- och djurliv var både varmare och hade flerfalt högre CO2-halter än nu.

De facto är koldioxid fortfarande en bristvara i atmosfären. Den skall vi varken minska eller gräva ned. Däremot skall vi effektivt rena skadliga utsläpp när vi bränner kolhaltiga bränslen. Det har vi teknik för.

cobots.se