SVEN nummer 8 by GlobeMoms

Nr. 8• 201 2

SPORT FRITID

Fotbollsproffset n sportare p m a K • n re a Simm perskan p o h p e R • n te s Cykli

Intervju med:

tom

Dessu

LUC

ECI P S IA

nummer 8

SVEN s 02

Innehåll

Redaktörens rader

Sport & Fritid 04

Hoppreperskan

Kampsportaren

Fotbollsproffset

Simmaren

Cyklisten

Sportkrönika

Fritidskrönika

Lucia 24

3 olika Lucia

Luciakrönika

04 2

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

12 16

Redaktörens rader PORT OCH FRITID är näst intill obefintligt i mitt liv för tillfället. En gång i

tiden var jag faktiskt truppgymnast, tyvärr ingen lovande sådan, däremot lite senare en ganska så bra tränare – intalade jag mig själv i alla fall ... Nu är mitt sport- och fritidsliv begränsat till att kånka ryggor till och från baskethallen, tvätta träningskläder och försöka hålla träningstider i huvudet. Det är alltså inte jag som spelar basket, utan sonen. Så vidare sportig känner jag mig inte. Dessutom har jag noll koll på sport, vad som händer och vem som är vem. ”Varför väljer hon då att skriva om sport och fritid i SVEN nummer 8?” frågar ni er. Jo, för att de finns andra utlandssvenskar därute som vet och kan och brinner för sin idrott. Så pass att de hamnat lååångt från Sveriges gränser på grund av den. Några av dem har jag träffat och andra har jag haft kontakt med via mejl och det är fantastiskt att höra om hur de följt sin sport dit den tagit dem. Dessutom finns det få saker som är mäktigare än att vara med på sportevenemang. Jag minns själv gymnastiktävlingarna; stämningen i hallen under defileringen, luften full av förväntningar och de skallande applåderna när ett lag presterade extremt bra. Mäktigt! Så i detta nummer får ni träffa rephopperskan Anna (tillika vår fantastiska korrekturläsare), taekwondoentusiasten Olof, simmaren Christian, fotbollsproffset Mikael Antonsson och Marie, före detta elitcyklist. Louise bjuder på en krönika om hur patriotismen tar sig nya uttryck när man bor utomlands och Karolina berättar om hur det känns att återigen duscha utan baddräkt i simhallen! Avslutningsvis så nalkas snart Lucia, den svenskaste av högtider, med ljus i håret, lussekatter på frukostbrickan och glöggdofter i luften. SVEN tar pulsen på tre tjejer som inte låter ett nytt hemland hindra dem från att hålla traditionen levande, och Malin skriver en krönika om drömmen att bli Lucia. Jag hoppas att innehållet faller er i smaken som den godaste pepparkaka och att ni alla får ett härligt Luciafirande var ni än i världen är. Själv ska jag gå Luciatåg på IKEA i Bologna. Hoppas att jag slipper vara Lucia!

Emma Ageberg

Redaktör

anien när jag minne är från Sp Mitt bästa Luciaa studenter kom på att vi skulle l och andra svenskitt i natten. Vi klädde ut oss til vi gå Luciatåg m stjärngossar i lakan och det h Lucior, tärnor oc vi en tur runt barerna klockan g to n Se . de skerna visste hitta n. De stackars ba e fem på morgone skulle bemöta oss. De provad h inte riktigt hur dent, men vi viftade bort dem oc att ge oss en sla kor (Danish buttercookies). Vi bjöd glatt på ka den svenska traditionen, men d kanske inte spre roligt hade vi!

“

Ansvarig utgivare: Michelle Cadeau michelle@tidningensven.com Tel. + 1 973 325 2157

”

Redaktör och layout: Emma Ageberg emma@tidningensven.com Annonser: Louise Sverud louise@tidningensven.com Korrekturläsare och redigerare: Anna Walldorf Läs SVEN Nummer 7: http://issuu.com/tidningensven/docs/svennr7

Läs SVEN Nummer 6: http://issuu.com/tidningensven/docs/svennummer6

Läs SVEN Nummer 5:

t I USA är de ekant, b mesta, som även lussekusarEN:s å S lite större. akpulver. SV riktigt fint på b h c o t s jä e na med båd rf tycker att de gör sig rt, bagerskan la o d Anna Wall t. Och goda är de, såk e adventsbord ! k är ju svens

http://issuu.com/tidningensven/docs/svennr5_issuu

Läs SVEN Nummer 4: http://issuu.com/tidningensven/docs/svennr4_2010_issuu

Läs SVEN Nummer 3: http://issuu.com/tidningensven/docs/svennr3_issuu

Läs SVEN Nummer 2: http://issuu.com/tidningensven/docs/svennr2_issuu

Läs SVEN Nummer 1: http://issuu.com/tidningensven/docs/svennr1_2009 SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Hoppreperskan

Anna fastnade för hopprep redan på skolidrotten -87. Hon anade inte då vad det skulle leda till. Jag hade nöjet att se henne hoppa på SM i Malmö och det var en fantastisk upplevelse. Men det var i San Francisco som hon fick uppfylla en riktig dröm: Att spela in en hopprepsvideo. Som en riktigt häftig musikvideo, men med fräcka trick, snygga outfits och bästa vännerna mellan repen. Se den du också!

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Hoppreperskan

Hopprep

Styrka, smidighet – och glamour Text Emma Ageberg Foto Hepic photography SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Hoppreperskan

“

Du hoppar hopprep, berätta! Vilken är din bakgrund och hur upptäckte du hopprep? Jag började träna gymnastik som femåring. På mellanstadiet tog vår idrottslärare i skolan, som också var tränare i gymnastikföreningen, in hopprep som skolidrott och som en del i vår gympaförening. Vi var ett gäng som verkligen fastnade för detta, och det var ett stort plus att vara gymnast i botten. Jag anade knappast var det skulle leda då, men på den vägen är det.

Vilka tävlingar har du deltagit i och vilken insats är du stoltast över? Jag tävlade faktiskt i över 10 år. På sommaren var det uppehåll i gymnastiksäsongen, så då hårdkörde vi hopprep. Vi deltog i skoltävlingar och distriktsmästerskap och senare blev det mer på allvar med SM, EM och till och med ett VM. Där tog vi brons och var såklart mycket glada. Sista SM-guldet på hemmaplan i Malmö var också riktigt härligt. Känslan när man tävlar är en kick jag saknar, den får man inte någonstans till vardags. Förklara vad hopprepssporten innebär. Det är en sport som kräver både styrka och smidighet, och dessutom uthållighet. Att vara gymnast är en stor fördel, man har nytta av att kunna slå volter och stå på händer när man ska skapa häftiga freestyleprogram. Man varierar mellan att träna dubbelrep och enkelrep. När man tävlar så är det både i tekniska grenar och i freestyle. Jag har alltid tävlat i lag, men man kan vara en individuell idrottare också. Jag har haft turen att få vara med om mycket roligt utanför själva tävlandet också, ja hundratals uppvisningar, event och resor i Sverige och i utlandet. Vad betyder hopprep för dig? Vad är det bästa med denna sport? Något som inte är bra? Hopprep är faktiskt en sport för nästan alla. Den kräver bara ett rep och ett par 6

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Hopprep är faktiskt en sport för nästan alla. Den kräver bara ett rep och ett par gympaskor. Repen kan användas till lek, motion eller uppvärmning, men också till att göra helt otroliga tricks och konster som imponerar på de flesta!

gympaskor. Repen kan användas till lek, motion eller uppvärmning, men också till att göra helt otroliga tricks och konster som imponerar på de flesta! Jag tycker hopprep är riktigt härlig träning. Det är bara din egen kropp, uthållighet och fantasi som sätter gränserna för vad man kan göra. Och det är aldrig för sent att börja! Hur viktigt är sport och fritid för dig? Jag har nästan alltid haft en idrott som träning, och träningen var länge min fritid också. Jag tycker om att gå på friskispass, Zumba och gym också, men det är inte detsamma som att utöva en sport. Sen jag slutade tävla i gymnastik och hopprep så har jag dels dansat, men mest satsat på beachvolleyboll. Jag har starka axlar från gymnastiken och det har jag nytta av nu. Dessutom så surfar vi, cyklar och åker skidor på fritiden. Träning är viktigt, jag tycker det är superkul och det får mig att känna mig pigg, frisk och stark. Tycker du det finns skillnader mellan sport- och fritidsengagemanget i USA och i Sverige? Liknar föreningslivet det i Sverige? Är man mer mån om sin fritid i Sverige eller i USA? Jag är ingen expert, men om du inte är en talang i någon skolidrott så minskar möjligheterna drastiskt att träna på fritiden när du börjar high school. Föreningsverksamhet utanför skolan som i Sverige har jag aldrig stött på, förutom för mindre barn. Det är liksom i skollagen som man tränar; platsar man inte så slutar man oftast. Undantaget kan vara baseball och softball som verkar ha många amatörligor, ungefär som Korpen i Sverige.

”

I Kalifornien var folk ganska sportiga och många var gärna ute på lite vandring eller picknick och så där på helgerna. Annars så jobbar amerikaner mer än vi, att jobba är viktigare än att fritida. De har oftast mindre än hälften av vår semester. Trots det är det många som ändå inte utnyttjar sina dagar! Samtalsämnet ”Var ska ni på semestern?” kommer aldrig upp …

Hopprep är väl en relativt liten sport i Sverige, är den större i USA? Var är den störst? Jag tror den är relativt liten där också, men USA är så stort så självklart är den större än här. Och fler killar hoppar. Folk är också mer bekanta med fenomenet. Många har sett ”double dutch” från gatorna i New York. Jag vet inte var den är störst, men det finns två stora olika hopprepsorganisationer där, och gigantiska träningsläger. Jag har träffat hoppare från Alaska, Kalifornien, Colorado, ja, överallt ifrån. Du och några tjejer bildade en hopprepsgrupp i San Francisco. Fortsätter samarbetet fast ni inte bor på samma ställe? Berätta! Av en slump hittade jag ett flygblad med reklam om en klubb som hade hopprep för vuxna några veckor efter att vi flyttat dit. Jag trodde inte mina ögon! Jag kontaktade dem och frågade om jag kunde komma. Jag fick ”provhoppa” en kväll,

Namn: Anna Walldorf Ålder: 35 Bor: I Malmö Familj: Man Henrik Yrke: Webbredaktör och översättare Fritidsintressen: Surfa, spela beachvolleyboll, träna, läsa, sticka Favoritplats: Big Sur, Kalifornien

och sen sa de att jag var mer än välkommen, men jag behövde inte betala, de antog att jag antagligen kunde lära dem mer än de mig. Även om jag hjälpte till att vara tränare lite, så var jag bara en i gruppen och lärde känna massa häftiga människor. Och visst lärde jag mig också nya saker! Deras engagemang och passion var helt otrolig. När det var bestämt att jag skulle flytta tillbaka till Sverige, så beslöt vi att göra slag i vår dröm att spela in en hopprepsvideo, som avslutning på vår tid ihop. Det blev en riktigt professionell produktion som jag är otroligt stolt över. Något av det roligaste jag gjort i hopprepsväg, och miltals från något som någonsin skulle hända i klubben i Sverige. För ett par veckor sen var jag tillbaka och hälsade på i San Francisco, lagom till hopp-

repsvideons färdigställande. Vi hade en stor inte att sluta med i första taget. Det är release-fest där vi bjöd in alla kompisar och som att cykla – när du kan så kan du för de som deltagit i videon för att titta på den evigt! • och det kändes toppen. Men vemodigt också, det är långt Länk till film: borta och man vet aldrig när man kommer att ses igen. www.youtube.com/watch?v=oTX0XVvhoU8 Tänker du starta upp någon ny grupp i Sverige? Fortsätter du att hoppa för alltid? Mitt ”gamla” hopprepsgäng i Sverige är mitt uppe i småbarnsåren. De är antingen gravida eller typ nyförlösta, så det dröjer nog innan det blir något mer än motionsträning med hopprep! Vi får se vad framtiden har att erbjuda, men det är ganska sannolikt att jag kommer att vara delaktig i hopprepandet här hemma också på något sätt snart. Och hoppa kommer jag SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Kampsportaren

Lever drömmen i Sydkorea Olof insåg att han inte skulle bli bäst i världen, men han ville ändå fortsätta med professionell taekwondo. Hur göra? En klarsynt kompis gav honom svaret, och drömmen om att komma till taekwondons hemland blev snart sann. Nu jobbar han för World Taekwondo Federation och har deltagit i arrangemanget av organisationens tävlingar under OS i London.

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Kampsportaren

Text Emma Ageberg Foto Olofs privata

lof har tränat taekwondo sedan 1994. Taekwondo är en koreansk kampsport och i april 1999 klarade han graderingen till svart bälte (1 Dan). Det var tidigt en dröm att besöka Korea och träna i landet där sporten kommer ifrån. I mars 2001 blev drömmen sann och han åkte till Yongin University i sju månader. – Jag fick slut på pengar och var tvungen att åka hem. Men jag hade hela tiden en känsla att jag inte var klar med Sydkorea, berättar Olof. Mellan 2002 och 2005 studerade Olof idrottsvetenskap på Malmö Högskola och tog en kandidatexamen i idrottsvetenskap med inriktning på idrottens ledarskap. Efter utbildningen åkte han till Oregon, USA, där han lyckades få ett jobb som taekwondotränare. I väntan på att få ett arbetsvisum återvände han till Sverige. Men när han inte fick något visum satt han en kväll och beklagade sin situation för en kompis i Sydkorea. Lösningen var enkel enligt kompisen: ”Kom till Sydkorea och plugga språket ett år och ta reda på vad du ska göra i nästa steg.”

– Lösningen var så ofattbart enkel. Jag ansökte till en språkutbildning, kontaktade CSN och löste allt pappersarbete, berättar Olof. Tre veckor senare (3 januari, 2006) landade han i Sydkorea. Efter ett års språkstudier sökte han till taekwondoprogrammet på Yongin University. Efter två år hade han en BA i taekwondo och sökte direkt in till magisterutbildningen som påbörjades 2009. Genom kontakter i taekwondovärlden både i och utanför Sydkorea lyckades Olof få bra rekommendationer inför en jobbintervju på World Taekwondo Federation. Han fick jobbet och började jobba i april 2009 parallellt med sina studier. Först jobbade han på World Taekwondo Federations internationella avdelning. Hans jobb var att göra utskick och kommunicera med de 204 medlemsländerna samt att hålla i kontakterna med rådsmedlemmarna samt att arrangera möten som generalförsamlingar och rådsmöten. Sen första oktober jobbar han på Sport and Referee-avdelningen och där kommer han att jobba mer direkt med arrangemang av tävlingar samt träning och utvärdering av WTF:s internationella domare. Olof tävlade själv aktivt i taekwondo under många år, utan att erövra några betydelsefulla medaljer. Han tävlade senast 2008, men han tränar fortfarande. – Kanske kommer jag att tävla igen för skojs skull! Det Olof är mest stolt över så här långt är att han fick arbeta med taekwondotävlingarna i OS i London i somras och var en del av det team som såg till att tävlingarna blev väldigt lyckade. Beskriv Korea kort för oss som nästan inte vet något om landet! Korea är ett litet land med nästan 50 miljoner människor. I Seoul med närområde bor det 10-12 miljoner. Det finns fyra säsonger. Våren och somSVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Kampsportaren

maren är mycket längre än i Sverige och hösten och vintern är något kortare. Landskapet i Korea är väldigt bergigt och ett av de stora helgnöjena för många koreaner är att vandra i bergen. Korea är fortfarande märkt av Koreakriget som tog slut 1953. Sedan dess har alla män i Sydkorea spenderat 2,5 år av sitt liv i det militära och detta har satt sina spår i kulturen. Bland annat är koreaner väldigt nationalistiska och man känner en stark nationstillhörighet. Man talar om vårt land, vårt folk och vårt språk. Jag kan tänka mig att Korea är ett väldigt annorlunda land jämfört med Sverige. Hur var det att lära sig språket? Vad har varit svårast att anpassa sig till? Sydkorea innebär en kulturchock för de flesta som kommer hit. Idag är det kanske inte en lika stor chock som det var för mig första gången jag kom hit 2001. Det som kanske är svårast att leva med är att man inte har något personligt område. Personer kan komma obekvämt nära på tunnelbanan. Väldigt mycket är annorlunda. Och det kan vara väldigt svårt att förstå och röra sig i kulturen utan att kunna språket. Dock

“

Som enda barnet har kulturen i Sydkorea gett mig alla de bröder och systrar som jag har saknat under uppväxten.

”

vill jag säga att koreaner är väldigt varma, artiga och öppna människor när man väl har lärt känna dem. Det lättaste att komma överens med var maten. Lite mer kryddstark än vad man är van vid från Sverige men väldigt god. Det sociala livet bygger på en åldershierarki. Lär man känna någon som är äldre 10

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

än en själv så blir det väldigt fort att man tilltalar dem Storebror eller Storasyster. Likadant att yngre vänner tilltalar en Storebror. Är man lika gamla så är man kompisar. Första gången man blir presenterad för nya människor kommer alltid samma frågor upp: När gick du ut gymnasiet? När gjorde du militärtjänst? När gick du ut universitetet? Detta är för att man försöker ta reda på hur gammal du är. Det händer också att man frågar rätt ut. Detta går igen även i språket där man har olika former beroende på vem man talar till. Som enda barnet har kulturen i Sydkorea gett mig alla de bröder och systrar som jag har saknat under uppväxten. Jag har många vänner från universitet och genom taekwondon. Även om jag kan tillräckligt med koreanska för att ta mig runt så vill jag kunna mer för att kunna tala obehindrat. Wikipedia beskriver taekwondon så här: Tae betyder fotteknik, kwon betyder handteknik och do betyder närmast väg – men omfattar även moral, ett sätt att leva eller en kultur. Vad betyder taekwondo för dig? Taekwondo är, för mig, helt klart mer än en sport. Det är en kultur i sig där man hela tiden träffar andra människor med i stort sett samma intressen och värderingar. Men jag tror det kan vara likadant med flera andra sporter. Taekwondo är också en kampsport och med det kommer vissa värderingar som alla taekwondoutövare har gemensamt. Många ungdomar drömmer om att bli sportproffs. Gjorde du det som liten? Och är det värt att satsa på, tycker du? Drömmen om att bli bäst och att sträva efter det tycker jag är bra. Det gjorde även jag. Har man viljan att satsa och jobba hårt så kommer möjligheterna att dyka upp också. När jag insåg att jag inte kommer att bli bäst men ända vill syssla med taekwondo

Namn: Olof Hansson Ålder: 32 Bor: Seoul, Sydkorea Familj: Gift med Dia (Heon-Suk) Lee, föräldrar i Sverige Yrke: Jobbar för World Taekwondo Federation Fritidsintresse: Träning och att umgås med fru och vänner professionellt blev jag avrådd att satsa på en utbildning inom idrott. Jag valde att gå min egen väg och idag jobbar jag inom administrationen för en olympisk idrott! Det har inte varit lätt att ta sig hit men det går. Hur ser ditt utlandssvenska liv ut? Vad saknar du från Sverige? Jag trivs bra med mitt liv i Korea. Som överallt blir det en vardag. Jobb, träning, umgås med familj och vänner. Som utlänning i Korea kan man bli ursäktad från vissa sociala regler ibland och man kan leva ett liv där man ibland är som en korean och ibland inte. Det jag saknar mest när jag är i Korea är min familj och vänner i Sverige. Och när jag är i Sverige saknar jag koreansk kultur och mina vänner. Var är hemma för dig? Vilka är dina framtidsplaner? Som jag nämnde tidigare hade jag en känsla av att inte vara färdig med Korea. Den känslan har jag inte längre. Sedan jag kom hit har jag lärt mig språket, tagit en kandidat- och en magisterexamen i taekwondo och jag jobbar nu för World Taekwondo Federation. Kommer det ett erbjudande om jobb i Europa eller någon annanstans i världen skulle jag vara frestad att ta det. Och Sverige kommer alltid att vara hemma. Men mitt hem är där jag lever tillsammans med min fru. Om det verkar förståeligt …•

Kampsportaren

Taekwondo performance in Tunja, Boyaca, Colombia december 2012. Foto från World Taekwondo Federations Facebook sida.

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Fotbollsproffset

MikaEl aNToNSSoN

Svensk, europé Text Emma Ageberg Foto Mikaels privata

Mikael Antonsson är en av våra svenska landslagsspelare i fotboll och en av oss utlandssvenskar. Karriären har tagit honom runt i de europeiska ligorna, och sedan ett och ett halvt år bor han i Bologna i Italien. Livet leker, men längtan hem till Sverige är ändå påtaglig hos denne snabbfotade mittback. 12

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Fotbollsproffset

Berätta om din resa som fört dig runt i Europa och nu till Bologna! Jag lämnade Sverige 2004 då jag blev köpt av österrikiska Austria Wien. Där bodde jag i två år och sen flyttade jag till Grekland och spelade i Panathinaikos i ett år. Efter det kom jag till FC Köpenhamn och spelade där i fyra år. Sen ett och ett halvt år spelar jag för Bologna.

och

Unga spelare har det ofta lätt att hitta nya vänner, men om man blivit lite till åren som jag har, så umgås man gärna med sin flickvän istället för att vara ute och leta efter nya vänner. Språket kan man absolut lära sig, men jag får erkänna att man blir lite för lat och då tar det mycket längre tid än vad det borde. Så har det tyvärr blivit för mig personligen här i Italien.

proffs

Hur svensk är du nu? Jag tycker inte riktigt jag känner mig som utlandssvensk trots så många år i utlandet. Så fort man får semester eller några dagar ledigt så brukar vi försöka åka hem till Sverige. Sverige kommer alltid att vara hem för mig och det är alltid lika mysigt och kul när man kommer dit.

Är det jobbigt att inte veta var man hamnar härnäst? Man har ju ofta ett kontrakt att förhålla sig till så man har hyfsad koll på sina framtida flyttar. Visst kan det vara jobbigt att vara mellan kontrakt och inte alls veta vart flyttlasset ska gå, men det är också lite tjusningen med yrket.

När man kommer till ett nytt land som fotbollsspelare, vet man då hur länge man ska stanna? När man kommer till ett nytt land och spelar skriver man alltid på ett kontrakt för X antal år, men man kan ju plötsligt bli köpt av en annan klubb om man presterar riktigt bra.

I vilket land har du haft störst problem att anpassa dig? I vilket land har det varit lättast? Svårast var det helt klart i Grekland. Språksvårigheterna var ett jätteproblem eftersom väldigt få pratade engelska och deras alfabet är verkligen något för sig. Lättast var det Danmark. Där förstår man språket, och kulturen liknar den svenska. Sen var det toppen att ha nära hem till Sverige.

Går det lätt att finna sig till rätta, hitta vänner och lära sig språket på så kort tid? Absolut! Man blir snabbt integrerad och visst hinner man lära känna nya vänner.

Hur mycket kan du som spelare själv påverka var du kan få nytt kontrakt? Man kan inte påverka det så mycket. Det

enda man kan göra är att försöka prestera så bra som möjligt i den klubb man spelar i. Lyckas man med det så öppnar sig ju många fler dörrar. Sen vilken klubb man väljer att spela i är ju helt upp till en själv och sin familj. Vilken av dina fotbollsinsatser är du mest stolt över? Det är nog väldigt jämnt mellan att få chansen att spela i landslaget och representera Sverige och sista året med FC Köpenhamn när vi spelade i Champions League. Hur känns det att representera Sverige i landslaget? Att få spela i landslaget är nog det man är mest stolt över att man har fått göra under sin karriär, tror jag. Just att få spela med landslaget är få förunnat så man njuter verkligen av varje sekund man är på planen när det är landskamp. SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Fotbollsproffset

MikaEl aNToNSSoN – SVENSk, Europé oc Hur ser en arbetsvecka ut för dig? I normala fall så är det en träning om dagen med undantaget onsdagar då det alltid är två träningar. Sen är det en match i veckan, vanligtvis är på söndagar. Många killar drömmer om att bli fotbollsproffs. Gjorde du det som liten? Är det drömjobbet? Jag har faktiskt alltid sagt att jag skulle bli fotbollsproffs när jag blev stor. Visst var det många som skrattade när man sa det eftersom många småkillar gör det när man är liten. Det känns skönt att kunna visa att det faktiskt är möjligt. Att vara fotbollsspelare är helt klart mitt drömjobb. Går det att förena fotbollskarriär med att ha ett ”vanligt” familjeliv? Det tycker jag absolut. Just som fotbollsspelare har man ju inte så långa arbetsdagar men och andra sidan så är man ju uppbokad i stort sett varje helg med matcher så det blir absolut ett speciellt liv när man ser till planering av aktiviteter och så.

Hur mycket följer du med i vad som händer i landet som du gästar? För att vara helt ärlig så följer jag inte Italien så mycket just nu. Visst tar man gärna efter vissa fantastiska traditioner som finns här men det är nog där det slutar, för tillfället. Hur ser ditt liv ut? Vad saknar du från Sverige när du är i Italien och viceversa? Mitt liv ser nog ut som de flesta utlandssvenskars gör. Sen har väl jag lite fördel av att vara fotbollsspelare i en ganska liten stad och får kanske lite extra hjälp med vissa saker som kanske inte hade gått så enkelt om man inte hade spelat fotboll. Det sämsta är att en del saker som är enkla och smidiga i Sverige blir hur besvärliga som helst här. Att försöka få internet till lägenheten blev exempelvis ett riktigt maraton som man aldrig trodde skulle ta slut! Teknik och utveckling är så mycket längre kommet i Sverige, och det kan jag ibland sakna i Italien.

foTbollSSpElarE “ attär vara helt klart mitt drömjobb. ”

När man som jag har fått vara med på landslagssamlingarna några gånger om året under en längre tid, så är det väldigt kul att träffa alla igen när det drar ihop sig till landskamp. Just att Sveriges bästa fotbollsspelare samlas till ett lag och att man är en av dem känns riktigt stort. 14

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Har ditt perspektiv på Sverige ändrats? Jag har personligen trivts mycket bra i alla länder jag har bott i men jag tycker man verkligen märker hur fantastiskt Sverige är. Speciellt när man stöter på nya problem hela tiden och man jämför med hur lätt vissa saker löser sig i Sverige.

Var är hemma för dig? Tror du att du kommer återvända till Sverige eller vad händer i framtiden? Hemma kommer alltid att vara Sverige. Någon gång tror jag att jag och min underbara flickvän Anja kommer återvända till Sverige men när det blir får framtiden utvisa. Vad man kommer syssla med i framtiden har jag faktiskt ingen aning om just nu men en dröm är ju att kunna öppna något eget och jobba för sig själv tillsammans med Anja. •

Fotbollsproffset

ch proffS

Namn: Mikael Antonsson Ålder: 31 år Bor: Bologna Familj: Flickvän och sambo Anja, till Lucia bör det även ha kommit tillökning... Yrke: Fotbollsspelare Fritidsintresse: Bio, shoppa, resa, fotboll Favoritplats: New York

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Simmaren

Text Anna Walldorf Foto Christians privata

Namn: Christian Clausen Från: Trelleborg Bor: Baton Rouge, Louisiana, USA Familj: Fru Katie och dottern Scarlet Gör: Personlig investeringskonsult

Drömmen vore en stuga i Skåne 16

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Simmaren

Christian Clausens stora simtalang tog honom från skånska slätten utanför Trelleborg till den amerikanska södern och vidare till New York City. Nu är han tillbaka i Baton Rouge, Louisiana, med sin fru och dotter, och Sverige hägrar inte längre för denne snabbsimmande ekonom.

“

Jag hade en hel del svenska vänner som redan simmade i USA. De kom hem om somrarna och berättade hur bra de hade det i USA så jag tänkte att det definitivt vore värt att prova.

”

Berätta hur du hamnade i Louisiana! Jag hade en hel del svenska vänner som redan simmade i USA. De kom hem om somrarna och berättade hur bra de hade det i USA så jag tänkte att det definitivt vore värt att prova. När du lämnade Trelleborg, vad tänkte du då om framtiden? Jag tänkte att jag ville fullfölja 4 år i skolan och sedan komma tillbaka till Sverige och leta jobb. Hur påverkade flytten din karriär som simmare? Det var härligt att komma till ett land där att vara idrottare var uppskattat. Det var skönt att nu kunna satsa på simningen helhjärtat och fortfarande kunna få en utbildning. Finns simningen kvar i ditt liv? Absolut, jag simmar fortfarande 2-3 gånger i veckan med mastersträning. Det slutar jag nog aldrig med.

När du fick ditt första jobb så hamnade du direkt i New York. Hur stort kändes det? Det var en total chock! Och det var inte bara vädret… Det var en stor omställning; allt var väldigt tävlingsinriktat och man var tvungen jobba minst 60-70 timmar i veckan och även på helgerna.

Hur tänkte du när utbildningen i USA var slut? Funderade du på att flytta tillbaka till Sverige? Ungefär efter 2,5 år så började jag fundera på om jag skulle prova att söka jobb i USA. Efter 3 år träffade jag min nuvarande fru, så när utbildning var slut efter 4 år var jag praktiskt taget helt såld på att stanna i USA.

Hur är skillnaden att leva där jämfört med i Louisiana? New York var väldigt roligt men det var ett helt annat tempo; mycket snabbare! Folk i Louisiana är väldigt varma, trevliga och pratsamma. I New York var det en helomvändning från vad jag hade vant mig vid. Folket i New York påminner mig mer om svenskar.

Hur kom det sig att ni valde att flytta tillbaka till Baton Rouge och hur lever ni där? Flytten till BR var rätt så självklar när vi började prata om att starta en familj. Sen fick jag ett erbjudande från Morgan Stanley som var svårt att tacka nej till. Vad utmärker människor i södern från andra amerikaner? Människorna i södern är väldigt gästvänliga och pratsamma och de gillar och laga mat. Sen har de ju självklart en väldigt utmärkande dialekt, ungefär som vi skåningar. Finns det någon svensk eller skandinavisk community där ni bor? I New York fanns det men här nere har vi tyvärr inget. SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Simmaren

Du har ju numera en söt liten dotter. Lär du henne svenska? Försöker du föra vidare ditt svenska arv på något sätt? Tack så mycket! Ja, jag pratar bara svenska med henne medan frugan bara pratar engelska. Jag försöker hålla i det lilla svenska jag har kvar. Hur ofta besöker ni Sverige? Vi vill försöka åka hem minst en gång om året, men hittills har det bara blivit vart annat eller vart tredje år. Väldigt tråkigt, men det är tufft att åka med lillan. Finns det planer på att flytta tillbaka någon gång, eller hur ser framtiden ut? Just nu har vi inga planer på att flytta

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

hem, men vem vet. Som dröm hade jag velat köpa en liten stuga någonstans i södra Skåne och ha på somrarna, men vi får vänta lite med det. När man bor utomlands får man en lite mer objektiv bild av Sverige och svenskarna. Vad är typiskt svenskt för dig? Svår fråga. Jag tror svenskar är väldigt måna om hur de ser ut och vad de har på sig, mycket mer i Sverige än här i södern. De flesta har en individuell stil här, medans många i Sverige följer trenderna. Man fick en hel del blickar här när man kom tillbaka från sommarloven i Sverige. Både bra och dåliga!

Hur skulle du sammanfatta det som hänt sedan du beslutade dig för att våga steget och lämna allt hemtamt? Det bästa jag gjort! Det var väldigt tufft i början men efter ett år eller så, så började jag trivas väldigt bra. Om jag inte vågat mig ut hade jag ju aldrig träffat min underbara fru och haft min dotter. I värsta fall om jag har väldig hemlängtan så har jag alltid Ikea här i närheten där jag kan köpa Delicatobollar och dammsugare. Ja, Delicatobollar och dammsugare summerar således vad Christian saknar mest med Sverige … Känns det igen? •

Cyklisten

Text Emma Ageberg Foto Maries privata

CYKLINGEN TOG

MARIE TILL ITALIEN Marie har sportcyklat sedan hon var tio år och när hon blev elitcyklist bestämde hon sig för att testa hur långt hon kunde komma. Det enda sättet var att åka utomlands och det bästa alternativet var Italien. Hon hade kontakt med Glenn Magnusson som på den tiden cyklade i hennes nuvarande mans farbrors proffslag ”Amore & Vita” i Lucca. ”Han pratade med min mans andra farbror som hade ett damproffslag och på den vägen är det!” aries cykelkarriär började när hon var tio år. Under ett par år kom hon på de sämsta placeringarna. – Men jag bet ihop och det gick bara bättre. Vid 15 höll hon upp med cyklandet under ett år på grund av knäproblem och gick på gymnastik för det. – När jag kom tillbaka året efter, kom jag tvåa i SM och då kom den där viljan att visa vad man gick för.

Hon fick chansen att börja på cykelgymnasiet i Skara men hoppade av eftersom laget inte ville ha med henne. Det är något hon ångrar idag. – Jag skulle ha lyssnat på mig själv och inte de andra.

När hon sen fick chansen att åka till Italien tvekade hon inte en sekund. – TV4 Östergötland gjorde en intervju med mig och jag kände mig bara säkrare och säkrare inför valet. I Italien upptäckte hon en hård värld. Damerna i laget var äldre än Marie och de tränade mycket hårt. Sportdirektören ville att Marie skulle träna med dem och efter ett par månader fick återigen hon problem med knäet. Hon hade tränat för hårt och doktorn sa till henne att det bästa var en operation. Marie ville inte operera knäet och gick in i en slags dvala. – Sakta men säkert trycktes jag ner i kängorna av alla dessa måsten och åkte hem till

Namn: Marie Ringdahl Ålder: 34 år Bor: I Lucca, Segromigno in Piano, sedan 1998 Familj: Mannen Lorenzo Fanini, dottern Michela 13 år och sonen Nicholas 7 år Yrke: Hemmafru, men hjälper min man i hans cykelaffär som sekreterare Fritidsintresse: Vara med barnen, promenader vid havet och hundar Favoritplats: Havet vid Livorno och mitt Sverige Sverige, berättar Marie. Jag tävlade ett par tävlingar men sen la jag av. Sportdirektören är känd för att inte vara den bästa. Men i september 1998 blev jag gravid och prioriteringarna blev andra. Jag har fortfarande cykel och kör på motionsnivå för jag kommer alltid ha cykelsporten i mitt hjärta. – Cykling, för mig, är en helhetssport, man får vara ute i naturen och man använder hela kroppen. Det är en av de svåraste och hårdaste sporterna. Det tråkigaste är att på senare år har det blivit mycket smutskastning på cyklingen på grund av dopingen, något som jag aldrig varit med om, som tur är, men som jag har sett. SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Cyklisten

Du kom till Italien på grund av cyklingen, träffade din man och blev kvar och har nu familj. Blev det som du tänkt dig? Jag kom ner för att cykla och träffade istället min man och fick två barn. Jag ångrar inte ett steg i det jag gjort. Vi har det bra och familjen är underbar. Barnen kan svenska, även om den minste fortfarande har lite problem. Vi åker till Sverige minst en gång om året och barnen och mannen trivs med det. I Sverige har jag dock lämnat min andra familj, mamma, pappa, brorsan och hans familj, mormor och gammelmoster. Jag saknar dem väldigt mycket och önskar att de fanns närmre många gånger. Cykling är en relativt liten sport i Sverige, men i Italien är det en av de största sporterna. Hur märks den skillnaden? Cykelsporten har faktiskt blivit större hemma i Sverige, både på motionsnivå och på elitnivå. Här i Italien har den minskat på tävlings- och ungdomsnivå har jag märkt, men är fortfarande stor bland motionärer. Uppmuntrar du dina barn till att ägna sig åt cykling eller annan sport? Jag uppmuntrar mina barn till det som de vill syssla med, utan att tvinga dem, som jag kan märka att många italienska föräldrar gör. Min dotter tävlade i cykling ett par år när hon var yngre, men sen tröttnade hon. Hon sportar inte nu, utan är mer intresserad i musik och sång, så jag uppmuntrar det istället eftersom hon är duktig. Min pojke är fortfarande liten, han tycker om att cykla, men når inte riktigt fram till styret ännu. Han går i simskola och är en riktig fisk, han tycker det är kul just nu. Tycker du det finns skillnader mellan sport- och fritidsengagemanget i Italien och i Sverige? I Italien är det mycket fotboll. Andra sporter pratar man mindre om. Hemma i Sverige upplever jag att det finns fler alternativ och att mindre barn har mer aktiviteter än här. Det är svårt att få ut barnen i naturen, i alla fall där jag bor. Här kostar också all föreningsaktivitet så mycket, jag vet inte riktigt hur det är i Sverige eftersom mina barn är födda i Italien. 20

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Många ungdomar drömmer om att bli sportproffs. Gjorde du det som liten? Och är det värt att satsa på det, tycker du? Min dröm var att se hur långt jag kunde komma. Den drömmen sprack men kunde ha gått i uppfyllelse om det slutat annorlunda, men samtidigt hade då inte den andra drömmen gått i uppfyllelse och jag skulle inte ha allt jag har idag. Jag tror på ödet och det var det här som var meningen. Jag uppmuntrar vem som helst att prova. Försöker man inte, vet man aldrig och man kommer att ångra sig efteråt. Hur har ditt perspektiv på Sverige förändrats? Mitt perspektiv på Sverige har förändrats till det bättre. När man bor i ett land uppskattar man inte det man har och ser inte över gränserna. Nu när jag bor i Italien ser jag över till den svenska gränsen och uppskattar Sverige och dess landskap. Var är hemma för dig? Tror du att du kommer återvända till Sverige eller hur ser framtiden ut? Hemma för mig är här med min familj, men hemma är också Sverige och jag kommer alltid ha hjärtat delat i två. Vi har pratat om att flytta till Sverige, och vem vet hur framtiden ser ut. Jag lever i nuet och tar en dag i taget. •

Krönika

HEJA SVERIGE! Text Louise Sverud

Jag

har bott i Spanien i snart 12 år. Och visst har jag blivit lite mera avslappnad i mitt förhållande till tid, mañana går också bra, inte skynda, ta det lugnt osv. Jag gillar paella och vitlöksräkor och små salta potatisar med mojosås. Och visst blir jag glad när det går bra för Spanien i sportsammanhang, som det gjorde förra året, Spanien vann ju nästan allt; tennis, fotboll, rally ... you name it.

visa mitt stöd för mina landsmän i de sportsammanhang då det gäller. Är det kanske så att man blir mer patriotisk när man bor utomlands? Den teorin tror iallafall jag på. Jag kan helt klart känna att jag blir extra stolt när det går bra för svenskar i olika sammanhang. Speciellt när det gäller sport och musik. Och det är ju ganska ofta det gör det. Inte för att jag är speciellt bra på att komma ihåg namn men jag har till och med kommit på mig själv med att titta på curling på spansk tv och sitta och hålla tummarna för de svenska friidrottarna.

mitt lokala vattenhål, tittade de surt över mot mig då Sverige lyckades peta Ändå är det jag som tar med mig in bollen. Jag log inombords men i svenska flaggan och stolt sitter ärlighetens namn vågade jag inte säga ensam i pubmörkret under fotbollsett knyst. Då var det inte utan att jag matchen mellan England och längtade efter lite fler svenskar Sverige. Vågar inte skrika för så att vi också hade kunnat Jag kan inte påstå att jag är högt när det blir mål, det sitter sitta och heja tillsammans på många brittiska turister på speciellt sportintresserad. Det har vårt fantastiska lag. Nåväl, samma pub och hejar naturSpanien vann ju som ni vet så ligtvis på sitt lag, men viftar jag aldrig varit. I Sverige var nog jag slapp bli lynchad efter matglatt med flaggan. den senaste sporttävling jag såg på chen och istället kunde jag fira tv den när Stenmark åkte utför. lite tillsammans med spanjorerJag kan inte påstå att jag är na eftersom jag ju på sätt och speciellt sportintresserad. Det Men något hände när jag flyttade vis tillhör Spanien nu. Så kan har jag aldrig varit. I Sverige utomlands. man alltså plocka russinen ur var nog den senaste sporttävkakan. Men innerst inne är det ling jag såg på tv den när klart att jag hade hoppats att Stenmark åkte utför. Men något Jag glömmer aldrig för ett par år sedan Sverige skulle vinna. hände när jag flyttade utomlands. Jag då Sverige mötte Spanien i fotbollsskulle inte vilja påstå att jag blev mer VM. Då satt jag på vår lokala strandbar De gula och de blå. Ränderna går nog sportintresserad. Jag kommer defini- där de enkom för tillfället satt upp en aldrig ur. Jag kommer att fortsätta att tivt aldrig att komma ikapp de fot- plattskärms-tv under markisen. Det var heja på Sverige så länge jag befinner bollsfanatiska britterna till exempel, ett himla skrikande och hojtande från mig utomlands. Om jag flyttar hem men jag känner ett visst behov av att spanjorerna i baren och eftersom det är igen, då får vi se.•

“

”

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Fritidskrönika

Glöm inte att duscha utan baddräkt – det tackar bassängen dig för! Text & Bild Karolina Karlsson

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Fritidskrönika

lätt kunna gå till badhuset, simma några längder och sedan slappna av i bastun var en av de positiva vardagsvanor som jag tänkte anamma när jag flyttade tillbaka till Sverige efter många år i utlandet. Sagt och gjort, för några veckor sedan provade jag Västertorps simhall och det kändes genast som om jag förflyttades tillbaka i tiden. Jag konstaterade snabbt att inte mycket hade hänt på de 15 år som jag hållit mig borta. Västertorps badhus var en 25-metersbassäng och en bastu. Varken mer eller mindre. ”Utan knussel” som en kollega till mig uttryckte det. Det kändes enkelt och det var detta som jag kom ihåg och också saknat. Men vad jag däremot inte kom ihåg var de svenska badhusens etikettregler ... Vid mitt första besök klampade jag glad i hågen in i omklädningsrummet med skor, duschade med både badtofflor och baddräkt på, återvände sedan blöt till omklädningsrummet för att hämta schampo och handduk och efterlämnade klara vattenpölar efter mig. Jag varken reflekterade eller märkte att jag gjorde något fel. Däremot noterade jag andra saker. För det första: avsaknaden av badtofflor. Och för det andra: denna totala bekymmerslöshet över att vara naken. Ja, jag vet ju inte hur det är på killarnas avdelning, men dessa flickor, tjejer och kvinnor i alla former och åldrar verkade knappt ens märka att både de själva och de som var runt omkring i själva verket inte hade en tråd på kroppen. I vanlig ordning hade duschrummen inga duschdraperier och inte heller några avskärmningar men det tycktes ingen vara speciellt oroad över och avslappnandet i bastun verkade inte heller hämmas. Detta är ju naturligtvis jättebra och skönt men som hemvändande utlandssvensk var det inte utan att jag blev förvånad och lite pryd och jag blev tvungen att tänka till: Var det kanske rent utav här på badhuset som man redan som liten lärde sig att det där med att vara naken inte är

Att

så stor grej? Och kanske är det rent av så att badanläggningen är ett av de ställen där våra kulturella skillnader och likheter mest kommer fram? Vid mitt andra besök var jag dock mer uppmärksam och noterade små klisterlappar som försynt men bestämt informerade mig om hur man beter sig på ett svenskt badhus, och även de irriterade suckar som riktades mot dem som inte riktigt hade koll. Smutsa inte ner, blöt inte ner, men slappna annars av och känn dig som hemma i ditt eget badrum. Jag levde mina glada studentdagar i början på 2000-talet i England och jag bodde nära sporthallen på universitetet. Som ny utlandssvensk bytte jag om på svenskt vis. Jag undrade lite varför ingen annan gjorde som jag och undrade väl-

“Jag

varken reflekterade eller märkte att jag gjorde något fel...

”

digt ofta: Vad f-n glor de på? Men det blev jag ganska så snabbt varse om: I England gör man allt för att inte visa upp sin nakna kropp. De tre toaletterna som fanns i tjejernas omklädningsrum var nämligen konstant upptagna eftersom de användes som omklädningsrum. Och snabbt gick det inte. De som hade oturen att inte komma tidigt nog för att kunna låsa om sig i dessa små kuber tittade sig noga omkring innan de avlägsnade sina kläder och hade speciella tekniker för att visa så lite som möjligt. Detta inkluderade bland annat att ta på sig dubbla lager kläder för att sedan – fråga mig inte hur

– ta av sig det första lagret utan att ta av sig det andra. I duschen, som inte var den fräschaste av sitt slag, försökte man på ett oerhört invecklat sätt tvåla in sig samtidigt som man hade baddräkten på. Jag minns det fortfarande med förundran, jag tyckte det var otroligt komiskt och undrade varför dessa brittiska tjejer inte kunde slappna av lite. Mina badbesök i övriga delar av Europa är begränsade men min italienska syster berättar att man duschar med badkläderna på även i Italien, och det är badtofflor, badmössa och gärna badrock som gäller, och gud bevare den som går ut med blött hår! I Colombia, där jag nyligen bott, är allmänna badhus sällsynta men de få som finns är oftast välbesökta. Men till skillnad från vad man skulle kunna tro i en kultur där det uppskattas att kläderna sitter tajt och där man gärna framhäver vissa delar av kroppen, är man inte så bekväm med att visa sig varken i baddräkt eller i födelsedagsdräkten. Oftast är de omklädning i små bås som gäller och det är väldigt vanligt att tjejerna har en slags nätklänning eller nätkjol över baddräkten för att dölja de eventuella skavanker som kan tänkas framträda när man går mellan omklädningsrummet och bassängen. Hur svensk man än känner sig så är det ju inte utan man anammar vissa vanor i de länder där man bor och nu när jag har blivit en hemvändare så försöker jag att komma ihåg och bevara det som jag uppskattar från andra kulturer och njuta av det som är skönt med Sverige. Min försynta uppmaning till de svenska badhusen och dess användare skulle därför vara: Håll fast vid denna sunda och obekymrade kroppsinställning, förbli avslappnade men införskaffa duschdraperier och ta på er badtofflor! Och omvandla dessa irriterade suckar till vänliga förklaringar eller påpekanden – alla kanske inte kan läsa och förstå dessa små klisterlappar, om man nu ens lägger märke till dem ...• SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

LUCIA I VÄRLDEN

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

3 olika

LUCIA I VÄRLDEN

SVEN vill gärna veta hur utlandssvenskar firar en av de svenskaste traditionerna i sina nya hemländer. Finns de vitklädda Lucior med ljus i håret på andra ställen än i Sverige?

LUCIA SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

LUCIA I VÄRLDEN

ELIN TYSKLAND Vad är det bästa med Lucia-firandet? Det bästa med Luciafirandet är självklart musiken! Det finns så många vackra visor, både gamla och nya som går att framföra på många olika sätt. Texterna speglar ofta det lite mystiska med Luciafirandet mitt i mörkaste december, men inger alltid hopp och gör oss utlandssvenskar både lite melankoliska och lyckliga. Att sätta ihop ett Luciaprogram är alltid lika svårt, det gäller att få en blandning av traditionella visor och nyare kompositioner. Sångerna ska väcka minnen hos åhörarna men samtidigt tycker jag att det ska finnas nya och överraskande inslag. I år sjunger vi till exempel ett staffansmedley med de bästa staffansvisorna samt en mash up av ”Nu tändas tusen juleljus” och ”När det lider mot jul” som avslutning. Berätta om ditt bästa Lucia-minne. De bästa luciaminnena jag har är nog de när vi har sjungit på ålderdomshem. Hos de äldre ser man tydligt att många minnen väcks till liv och att stämningen som hela Luciafirandet för med sig är en betydelsefull del av de svenska traditionerna. Att beröra människor med musiken är det som gör Lucia så speciellt. Jag tror alla får en väldigt speciell känsla när de första tonerna av ”Sankta Lucia” hörs i ett mörkt rum samtidigt som skenet av levande ljus kastar långa skuggor. Det roligaste Luciaminnet jag har är dock när vi gick tåg på skridskor innan en elit26

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

seriematch i hockey i Linköping. Om det vanligtvis är svårt att inte få stearin i hår och ansikte som Lucia var det här en riktig utmaning. Att se graciös ut på hockeyrör är inte heller det lättaste. Varför tycker du att Lucia är så svenskt? Jag tror det utmärkande svenska med Luciatraditionen är att musiken har en så viktig roll. Det är inte många länder som har samma visskatt som Sverige och framförallt inte en sådan som används lika flitigt nu som då. Hela Luciafirandet kretsar kring sångerna och olika berättelser om hur Lucia och hennes följe skrider omkring i natten och sprider ljus och värme. I Sverige symboliserar just ljuset en viktig del av livet eftersom mörkret under vinterhalvåret är så påtagligt. Att man fikar i anslutning är ju dessutom en vanlig svensk företeelse. Hur förklarar du vårt Lucia-firande för en utlänning? Oftast förklarar jag Lucia som en tradition som uppkom runt om i gårdarna då människorna ville lysa upp tillvaron när det var som mörkast i Sverige. Då kom man i ottan med kaffe och vetebröd och sjöng för gårdsfolket för att motivera till ytterligare en arbetsdag. Ofta när jag hör mig själv berätta att man på Lucia klär sig i vita skrudar, har ljus i håret och skrider fram samtidigt som man sjunger gamla visor måste jag småle för mig

Namn: Elin Krepper Ålder: 28 Land: Tyskland Familj: I Sverige och pojkvän i München Gör: Jurist Favoritsång i Luciatåget: Staffansvisa från Orust

själv. Det låter ju onekligen ganska egendomligt. Men som med de flesta traditioner måste man ha växt upp med dem för att ha den där speciella kopplingen. Det fina med Luciatraditionen är dock att alla, oavsett ursprung och kultur, uppskattar fin stämsång och pepparkakor. Hur bevarar du luciatraditionen i ditt hem? Sprider du den svenska traditionen i ditt nya land? Berätta! När jag flyttade till Tyskland tänkte jag att Luciatågen nog var över för min del. Men det dröjde inte länge förrän jag hittade en svensk kör och det blev Luciakonserter även det året. För fyra år sedan startade jag en projektensemble eftersom vi fick flera förfrågningar från svenska företag eller företag med svensk anknytning som gärna ville ha Luciatåg för sina anställda. Sedan dess har vi sjungit på flera företag i München med omnejd, bl a Volvo, SCA, Gunnebo, SEB och på svenska konsulatet. Vi har också ett offentligt framträdande där vänner, familj och svenskar i München kan komma och titta. I år kommer vi även sjunga för hjärtsjuka barn i anslutning till

LUCIA I VÄRLDEN

nyinvigningen av Ronald McDonaldhuset i München. Hur många gånger har du varit Lucia? Berätta om tillfällena! Eftersom jag har gått Luciatåg sedan jag var 5 år gammal har jag haft äran att bära Luciakronan ett antal gånger. Den mest utmärkande Luciarollen var nog när jag var Östergötlands Lucia och fick representera Östergötland i Sveriges Lucia på Skansen. Vi hade även flera andra uppträdanden under Luciaveckan, bland annat i Luciamorgon på TV4 och på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Vilken känd utlandssvensk skulle representera Lucia bäst Jag tycker alla utlandssvenskar som engagerar sig för att sprida glädje och ljus till sina medmänniskor representerar det som utmärker Lucia.• SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

LUCIA I VÄRLDEN

JOHANNA USA Vad är det bästa med Luciafirandet? Att man går upp tidigt på morgonen och tänder ljus och sjunger tillsammans, och att det är så vackert med de tända ljusen i håret. Berätta om ditt bästa Luciaminne! Det var luciatågen på lågstadiet när hela klassen lussade för föräldrarna i skolmatsalen. Mycket, mycket förväntan, glädje och stolthet. Varför tycker du att Lucia är så svenskt? Det är en så djupt rotad tradition, och något som vi är ganska ensamma om (förutom de andra nordiska länderna). Det är en tradition som förenar alla svenskar, och kanske ännu mer när man bor utomlands. Hur förklarar du vårt Luciafirande för en utlänning? Vi pratar om det som en fin tradition som har många års historia. Vi pratar om att det är en mörk tid i Sverige och därför firar vi att julen nästan är här genom att tända ljus och sjunga för varandra, och genom att sprida ljus under en mörk tid. Hur bevarar du Luciatraditionen i ditt hem? Sprider du den svenska traditionen i ditt nya land? Berätta! När barnen var riktigt små så lussade vi tillsammans hemma och sedan de var 4 år har både Josefine och William varit med och gått i Luciatåg här i San Francisco. Det tränar fyra söndagar i november, och sedan lussar de tre olika helger på olika svenska/skandinaviska tillställningar. Båda barnen har också varit med på Skandinaviska Skolans Luciafirande som sker på morgonen den 13:e december precis som traditionen bjuder. Hur många gånger har du själv varit Lucia? Berätta om tillfällena! Jag har själv aldrig varit Lucia. Jag föredrog alltid att vara tärna. När jag var liten var det oftast nästan bara Lucior i tåget, men jag valde alltid att vara tärna. Jag kan faktiskt inte komma ihåg en enda gång att jag har varit just Lucia. Vilken känd utlandssvensk skulle representera Lucia bäst? Hm, svårt! Det får bli prinsessan Madeleine då, det blir väl inte så mycket svenskare än så. Bild: Lucian Josefine och stjärngossen William lussar som små hemma hos familjen Nordwall. Numera är de luttrade Luciatågare som uppträtt på både Ikea och SWEA:s julmarknad i USA.• 28

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Namn: J oh Ålder: 4 anna Nordwall 0 Land: Sa n Familj: L Francisco, USA ars, Jose fine 12 Gör: Arb år etar på Skandin och William 9 Francisc å aviska S o kolan i S r Favorits an ån juleljus g i Luciatåget: Nu tänd as tusen

LUCIA I VÄRLDEN

Namn: Anna Mellstrom Lane Ålder: 42 Land: Spanien Familj: Man och 2 barn, 14 och 10 år Gör: Egen företagare Favoritsång i Luciatåget: Natten går tunga fjät Vad är det bästa med Luciafirandet? När det är Lucia så vet man att julen är nära. Lucia är startskottet för julen. Berätta om ditt bästa Luciaminne! När Svenska Skolan här på Lanzarote gjorde en Luciaturné för några år sedan. Jag tror vi hann med fyra olika ställen den dagen, bland annat Ikea och Norska kyrkan. När jag växte upp brukade vi titta på Luciatåg på tv tidigt på morgonen innan vi gick till skolan och jobbet. Varför tycker du att Lucia är så svenskt? Jag har aldrig sett ett Luciatåg utanför Skandinavien och Lucia är en av de traditioner som jag minns bäst från min barndom.

ANNA SPANIEN

Hur förklarar du vårt Luciafirande för en utlänning? Flickorna klär sig i vita särkar och pojkarna klär sig i tomtekläder eller som pepparkaksgubbar och går sen runt och sjunger julsånger på en av de mörkaste dagarna på året. Lucian har ljus i håret och de andra håller i ljus eller lyktor. Det låter alltid väldigt konstigt när man försöker förklara för en ickesvensk. Hur bevarar du luciatraditionen i ditt hem? Sprider du den svenska traditionen i ditt nya land? Berätta! Tack vare Svenska Skolan så tycker mina barn mycket om Lucia och ser fram emot att gå i Luciatåget, det är en tradition de är stolta över. Hemma förbereder vi oss med att träna på sångerna. Hur många gånger har du varit Lucia? Berätta om tillfällena! Jag har aldrig varit Lucia förutom på ”lekis” när alla tjejer var Lucia; ingen ville vara tärna. Vilken känd utlandssvensk skulle representera Lucia bäst? Eftersom jag bor utomlands har jag dålig koll på svenska kändisar och kan inte komma på någon.• SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Luciakrönika

Text & Illustration Malin Roca Ahlgren

Barndomsdrömmen

SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

Luciakrönika

Drömmen om att få bli Lucia visade sig inte vara vad jag trott när den väl förverkligades. I alla fall inte som vuxen. Och dessutom i ett annat land ... fter att man har bott några år utomlands så dras man till sina egna. Jag menar efter att man har skaffat sig vänner från landet där man bor och lärt känna kulturen och allt det där. Då är det dags att söka upp någon som verkligen förstår hur man är och tänker. Den perfekta kombinationen blir ju förstås andra svenskar som också bott i landet tillräckligt länge för att inte längre vara som svenskar är men heller inte som landets befolkning. En mix helt enkelt. Precis som en själv. Nog om det.

Men inte för att jag själv hade bestämt det, utan precis som när man var liten blev man vald eller inte. Och nu tyckte de att det var min tur. Jamen, se till att bli lite glad då, Malin, du har ju velat det här sen du var liten! Men jag är stor nu och jag vet inte om jag har någon lust. Nej, nej, nej, det är klart du ska vara Lucia! Du är ju så lång och du har ju ljust långt hår. Bla bla bla ... Och där stod jag alltså vitklädd med stearin som rann ner i håret, i nacken, i

fått ta en paus från arbetet för att få lite svensk Luciaunderhållning. Vi sjöng, jag blev varm och halvbränd. Vi fick en applåd, fick smaka på en pepparkaka och sen gick vi vidare till nästa svenska företag för att upprepa samma procedur. Snart hade jag stearindreads. Den nya utlandssvenska looken för att bidra till att föra våra svenska traditioner vidare. Jag offrar mitt hår för min nation. Men ... det värsta av allt var när vi skulle till Ikea och lussa. Det var ju inte för svenskar som är vana vid att se sina medmänniskor klä ut sig i vita nattlinnen och gå omkring och sjunga sånger med levande (!) ljus i håret. Hur normalt som helst ju. Vi steg alltså ut ur PERSONAL PRIVADO-dörren och tog ton mitt bland julhandlande spanjorer som både tappade hakan och glodde. En del pekade verkligen sa: KOLLA DÄR ... men vad

n krossades på Ikea Det var i alla fall därför jag hängde med de andra skandinaverna. Och i och med det blev jag och några andra i min ålder (typ rätt unga) erbjudna att jobba som Luciatåg. Att få vara Lucia – det var ju den där drömmen man hade haft sen man var liten. Det var ju bara de som var längst och hade längst hår som fick äran. Mitt utseende dög inte då. Visserligen var jag inte kort och jag hade halvlångt kritvitt hår, men jag fick nöja mig med att hålla en annan flicka i hand (som hade vårtor) och vara tärna. Nu äntligen skulle jag få vara Lucia.

pannan och ner mellan ögonen och stannade på nästippen. Det var en hypnotiserande känsla att försöka övertala stearindropparna att inte rinna in i munnen. Det måste ha varit väldigt dåliga ljus. Dålig kvalité. Snålt. Men jag slapp i alla fall sjunga. Det fick de andra göra. Jag var ju Luciiia. Åtminstone skulle jag slippa tänka på sånger, för jag hade ju fullt upp med att försöka få stearinet att rinna min väg och att inte uttrycka min smärta från hettan. Framför mig satt kostymer i grått och mörkblått och åt pepparkakor. De hade

göööör de? Många fnissade och viskade. Det var bäst att bara blunda och låtsas som det var vilket Luciafirande som helst i en helt vanlig svensk skola. Och att jag var typ femton år yngre. Minst. Jag gick dessutom först. Det var jag som fick ta de största smällarna av blickar och kommentarer. De andra kunde gömma sig bakom mig. Både fysiskt och mentalt. Och där mitt på det spanska Ikea-golvet dog min eviga barndomsdröm om att få vara Lucia. Men vad gör man inte för sitt land och för sina barndomsdrömmar? Länge leve denna svenska tradition!• SVEN – Tidningen för SVENskar i utlandet

. INA

Arabiska â&#x20AC;&#x201C; Egyptisk

Spanska

7'481'

FORSTA

ORD Pk

Vi tackar vĂĽra sponsorer ,INESISKA

Â&#x17E; .ANDARIN

Fungerar fĂśr:

iTunes/MP3

EuroTalk uroTalk har kurser pĂĽ 125 olika sprĂĽk

fĂśr barn, fĂśr nybĂśrjare, fortsĂ¤ttningskurser, affĂ¤rssprĂĽk m.m.

Grafiska lĂśsningar www.agebergdesign.com

Annonsplats i SVEN? FĂśr mer information info@tidningensven.com

BestĂ¤ll din kurs pĂĽ

www.SprĂĽkButiken.se www.SprĂĽk www .SprĂĽk .SprĂĽkButiken.se .se

SVEN Ă¤r en gratis e-tidning som kommer ut 2 gĂĽnger per ĂĽr Du kan lĂ¤sa tidningarna pĂĽ: www.tidningensven.com

Vill du vara med?

Skribent â&#x20AC;&#x201C; Fotograf â&#x20AC;&#x201C; IllustratĂśr â&#x20AC;&#x201C; Intervjuobjekt â&#x20AC;&#x201C; Redaktionsjobb Vill du vara med och skriva, fotografera, berĂ¤tta eller kanske ha en liten tecknad serie i SVEN? Vi tar gĂ¤rna emot fĂśrslag och bidrag. SVEN har ett speciellt temaland och olika fokus i varje nummer, och kanske har du en idĂŠ om vad som skulle vara riktigt intressant! LĂĽt oss veta! Kontakta SVEN pĂĽ: info@tidningensven.com Vi vill ge sĂĽ mĂĽnga som mĂśjligt chans att uttrycka sig pĂĽ vĂĽr â&#x20AC;&#x153;megabloggâ&#x20AC;? i tidningsformat, fĂśr alla utlandssvenskar som kĂ¤nner att de har nĂĽgot att dela med sig av.