Audio Nytt 3 11

Nr 3 2011 Årgång 38

AudioNYTT Rundabordssamtal:

Nätet framtidens hörselvård?

GÅRDAGENS TEKNIK

– God nog för Sverige?

Het debatt på Audionomdagarna

Mycket svenskt i Florida:

Stor konferens om benledningshörapparater S I D A N T V Å

Under dagarna 23-26 mars träffades nästan 300 personer i varma och soliga Sarasota i Florida för konferensen 3rd International Symposium on Bone Conduction Hearing – Craniofacial Osseointegration. Som titeln indikerar var detta den tredje konferensen i en serie konferenser (de två tidigare var i Halifax, Kanada, och Göteborg). Denna gång var konferensen samordnad med anaplastologerna som hade sin 25:e internationella konferens förlagd till Sarasota.

Den största andelen deltagare kom från USA, men bland övriga dominerade Sverige med 30 deltagare. Den höga närvaron från Sverige förklaras med att två av de största aktörerna inom benledningshörapparater är Cochlear BAS och Oticon Medical, båda baserade i Göteborgsområdet.

Dagarna öppnade med en keynote speaker som sedan följdes av en featured speaker. De tre keynotetalarna föreläste om cellbiologi och systembiologi kring titanimplantat-teknologi och om nya intressanta teknologier för benledningsstimulering. De tre featured speakers var alla från Sverige, Anders Tjellstöm (Sahlgrenska) redogjorde för födelsen av den benförankrade hörapparaten (BAHA) som utvecklades i Göteborg på slutet av 70-talet, Stefan Stenfelt (Linköpings universitet) visade att binauralt hörande är möjligt via benledning. Bo Håkansson (Chalmers) redogjorde för framtidens benledningshörapparater och framförallt en implanterbar som inte kräver hudgenomföring och som just nu utvecklas på Chalmers. Bo kunde, via internet, hålla sin presentation från sitt kök i Göteborg för deltagarna i Florida.

De stora diskussionerna under konferensen behandlade möjligheten till riktningshörsel hos personer med benledningshörapparat för ensidig dövhet samt riktnings och binaural hörsel hos personer med bilaterala benledningshörapparater.

Konsensus var svår att nå när det gäller benledningsapparater för ensidig dövhet men de flesta visade på bra resultat för personer med bilaterala anpassade benledningshörapparater.

Ett par nya hörapparatsystem som nyligen introducerats visades upp. Sonitus Medicals SoundBite är en lösning som riktar sig mot personer med ensidig dövhet. Systemet har en enhet som liknar en BTE som placeras på det döva örat och överför trådlöst ljudet till en vibrator som fästs mot tänder i överkäken. Systemet är inte allmänt tillgängligt än men de preliminära resultaten var positiva.

Sophono, ett företag baserat i Colorado, har köpt rättigheterna till och börjat producera Otomag, en konventionell benledningshörapparat som använder implanterade magneter för att positioneras mot huden. Det innebär att kirurgi behövs för att sätta fast magneterna i skallbenet, men efteråt är det ingen hudpenetration utan benvibratorn sitter mot huden som i de konventionella benledningshörapparaterna.

Den stora skillnaden är att inget stålband behövs för att hålla vibratorn på plats. Än så länge är data på detta system knapphändiga och det är svårt att ge en objektiv utvärdering.

Flera svar och ny frågor kommer säkert då 4:e konferensen hålls, i Nottingham under 2013 (www.osseo13.com).

Stefan Stenfelt

stefan.stenfelt@liu.se

SPAF-spalten:

Många med i Malmö Rikskonferens 2012 i Stockholm Vi hoppas att alla har haft en riktigt avkopplande skön sommar. Nu känns det längesedan det var mars då vår årliga rikskonferens i Malmö, med temat Att leva med hörselnedsättning i mångfaldens samhälle ägde rum. Den lockade många deltagare, närmare 150 st. I en separat artikel i tidningen kan du läsa mer om innehållet från de här dagarna. Huvuddelen av föreläsarna kom från Skåne, vilket gav en bild av en del av det som är aktuellt längst ner i söder just nu.

Utvärderingen visade att många uppskattat innehållet och tyckte att det var varierat och med olika aspekter på mångfald.

I samband med konferensen hölls även årsmöte. Val av styrelse gjordes och denna är oförändrad sedan föregående år.

Rikskonferensen 2012 kommer att förläggas till Stockholm den 20 april som ett endagsarrangemang. Temat kommer att bli Det goda exemplet. Mer information om detta kommer framöver.

Har du inte redan tittat på vår nya hemsida, så passa på att surfa in på www.spaf.nu vid tillfälle.

Vi önskar alla våra medlemmar en riktigt stimulerande och vacker höst!!

SPAF:s styrelse

Konferenslista 2011:

7 okt: Nätverksträff för tinnitusaudionomer, för mer info tinnitusaudionom@gmail.com 10-12 okt: Aging and Speech Communication, Blomington Ind, www.indiana.edu/~ascpost 31 okt: Audiologisk Dag, Örebro

31 okt-4 nov: Acoustical Society of America, ASA, San Diego, Cal, www.asa.aip.org/meetings.html 2012: 28-30 mars: Tema Hösel, Linköping.

Fantastiska hjälpmedel Traveltim

PowerTel 580 Combo Första gången på svenska marknaden: en fast och en trådlös telefon i samma paket – en fenomenal kombination!

Båda telefonerna har inbyggd hörselslinga och extra förstärkt lurvolym upp till +35 dB. Den fasta telefonen har en ”läs nummerfunktion” med talande knappar. Lättlästa skärmar och stora knappar gör detta till en vinnare.

Bra för dem som: • Har nedsatt hörsel • Har nedsatt syn • Vill ha flexibilitet Art.nr 766849 Pris: 1895 kr Vid köp av denna produkt rekommenderar vi även NL100 halsslinga.

PowerTel 60 Plus Vill du ha något mer utöver det vanliga? Den här telefonen är 1000 gånger starkare än vanliga telefoner. Lurvolym upp till +60 dB. Bra för dem som: • Har kraftigt nedsatt hörsel • Bär hörapparat • Vill ha snabbvalsknappar Art.nr 766858 Pris: 1395 kr Vid köp av denna produkt rekommenderar vi även: PTV100 vibratorkudde, DingDong.

En modern, liten och pålitlig väckarklocka. TravelTim är en elektronisk klocka som visar tiden digitalt. Den väcker dig med en ljudsignal, med vibrator eller med blinkande ljus.

Du kan skjuta upp väckningen 8 minuter med hjälp av Snoozefunktionen.

En extern vibrationskudde går att ansluta till 3,5 mm-jacket på TravelTim. Bra för dem som: • Har svårt att vakna • Vill ha en liten och smidig väckarklocka Art.nr 764065 Pris: 540 kr Vid köp av denna produkt rekommenderar vi även DingDong.

Läs regelbundet hörselbloggen på www.horsam.se/wordpress/

telefon kundtjänst 08-590 00 460 l www.horsam.se

Framtidens hörselvård K O M M E N T A R E N

Just nu går debattens vågor höga i Hörsel-Sverige.

Det handlar om framtidens hörselvård.

Hur ska den se ut? Vem ska ge vården? Och vem ska betala?

Alternativet Fritt Val har gjort succé i Skåne, där väntetiden för hörapparatutprovning bringats ned till en vecka, medan landsting som Östergötland och Blekinge inte alltid klarar vårdgarantins 90 dagar.

Men det handlar också om pengar. Vem ska betala för hjälpmedlen?

Landstingen? Och i så fall hur mycket?

Eller kommer det på sikt att bli som med glasögon, att kunden får stå för hela kostnaden?

Snabb hjälp eller lång väntan?

Och en tredje fråga är kvaliteten. Vem garanterar den? Och ska man som kund behöva nöja sig med det näst bästa?

innehåll på fest med 90-åring – En kvinna förstås...

5

fritt val för vem?

– Kunderna får betala

6

förtidspensionering – Överrepresentation

het debatt – Vad menar du, Stig?

12

utred hörselvården!

– Det anser Erik Borg

14

pressade priser – Ger sämre teknik

18

audionomdagarna – Privat eller offentligt

20

rundabordssamtal – Mobilen och nätet framtiden? 26 staf-dagar i Uppsala – Audiologi och otokirurgi

31

spaf:s rikskonferens – Om mångfaldens samhälle

34

Börje Ohlsson

REDAKTION

Text: Börje Ohlsson, Box 89, ­S-­273 22 Tomelilla. Tel. 0708/626 176, fax 0417/312 61.

Utgivningsplan/publishing schedule: Nr/issue no. 1-2 materialdat/deadline 15 april Nr/issue no. 3 10 sept Nr/issue no. 4 25 nov Ansv. utgiv: Kjell Alenius, Hörsam.

Redaktion och e-postadresser: Kjell Alenius, kjell.alenius@horsam.se Lena Pihl Dahl, lena.pihl-dahl@karolinska.se Helene Ljung, helene.ljung@audionomerna.se Börje Ohlsson, borje@audionytt.se Stefan Stenfelt, stefan.stenfelt@liu.se Inger Uhlén, inger.uhlen@karolinska.se

Kontaktpersoner utomlands: Danmark: Audiolog Ture Andersen, Odense.

Redaktionen förbehåller sig rätten att ej införa annonser som strider mot tidningens syfte och etik.

Finland: Tapani Jauhianien, Audiologiska kliniken, Universitetssjukhuset, Helsingfors.

Distribution:

E-post ture.andersen@fyns-amt.dk

E-post tapani.jauhianien@welho.com

Norge: Einar Laukli, Höresentralen, Universitetssykehuset, Tromsö.

E-post: einar.laukli@unn.no

Prenumeration/adressändring:

Laes-Magnus Jansson, Fjällskärs Gård, 611 97 Stigtomta, 0155-590 90. 070-897 96 60, ­e-post larsmagnus@tidochsmycken.se

Annonskontakt/advertising contact, materialadress/and adress for material Mikael Törneman, mikael@audionytt.se, tel.+46 (0)73 22 93 222 För icke beställt material ansvaras ej.

9

Audio Nytt distribueras och ägs av Hörsam, Box 603, S-194 26 Upplands Väsby.

Tel 08-590 00 450.Fax 08-590 00 490.

Tryckeri/printer: AB Ystads Centraltryckeri, Ystad Telefon: 0046-(0)41173610 Telefax: 0046-(0)41117353

ISSN 0347-6308.

Nr 3/11. Årgång 38. Upplaga: 3.500 ex.

Tryckt på miljövänligt papper.

Hört och Hänt

På fest med en 90-åring Vår kåsör Bo Andersson berättar om en fest han varit på. Jubilaren fyllde 90, och att det är en hon är han alldeles säker på.

I

början av maj, när en lång vinter till sist såg ut att vara på väg mot något annat och varmare, var jag på fest för en nittioåring.

Vi har känt varandra sedan slutet av 1970-talet. Det var min plötsliga dövhet efter en hjärnhinneinflammation som förde oss samman.

Nittio år är en lång tid och jubilaren har hunnit byta namn några gånger. Först hette hon Svenska Föreningen för Dövas Väl, och jag säger gärna hon eftersom det var en rad driftiga och energiska kvinnor, som angav tonen och reste runt i landet och agiterade för bättre villkor för ”de lomhörda”, som man ofta sade då. Föreningen hade bildats vid ett möte i Läkaresällskapets lokaler 23 februari 1921. Namnet ”Dövas Väl” kändes efter en tid obekvämt och byttes 1947 ut mot Hörselfrämjandets Riksförbund, HfR. Det namn jubilaren har i dag, Hörselskadades Riksförbund (HRF), antogs vid en kongress i Göteborg 1989.

Gäster och tal

Någon månad efter festen kan alla i förbundets tidning Auris läsa om firandet, om tal och presenter, några hundra minglande gäster, däribland en internationellt känd föreläsare och ljudmiljöexpert från England. Sång och musik fattades inte heller. Professionella tolkar och en välutvecklad teknik, med text och annan information på tre stora skärmar, gjorde AUDIO-NYTT 3/11

det hela njutbart även för en döv utan några hörselrester alls.

Det är lätt att bli nostalgisk och svaret på frågan om utvecklingen gått snabbt eller långsamt beror nog mest på längden i tidsperspektivet.

För ett ungt och otåligt sinne kan det kanske tyckas gå långsamt. För den, som varit med lite längre, har det gått nästan obegripligt fort. Tidskriften Auris, i dag en vacker och välredigerad produkt, började på 1920-talet som ett enkelt dubbelvikt informationsblad på tråkigt papper med titeln Meddelanden, helt utan bilder. Tidens gång kan avläsas även i sådant.

Vuxendöva?

Jag minns ju också hur det kunde vara för bara trettiofem år sedan. För vuxendöva, ”den tredje frågan” för hörselvården, fanns som Arne Fransson, rektor för

Hörselkliniken vid Kornhamnstorg i Stockholm, framhöll i ett brev till socialdepartementet 1977 i stort sett ingenting – utom rätten till handikappersättning.

Vuxendöva räknades inte, tycktes inte finnas över huvud taget. Vuxendöva som inte hade minsta lilla hörselrest kvar kunde mötas av ett istadigt och självklart nej när de vände sig till tolktjänsten och bad om hjälp. Nej, kunde vi få höra, det går inte, vi måste tänka på de döva först!

Döv var barndomsdöv. Vad vuxendöva var hade man på många håll ingen aning om.

Och när en grupp vuxendöva till sist tog saken i egna händer och ville få landstingens hjälp att hitta andra vuxendöva ute i landet blev svaret från flera landsting att några sådana kände man inte till!

Det må låta otroligt i dag men jag ljuger inte. Jag var med i detta arbete och har, liksom många andra, tydliga

minnen av den tiden. Det var så!

Ibland för fort

Jodå, utvecklingen går nog framåt, inte minst på teknikens område, och ibland går det fort. Jag gick i minglandet på festen, mötte många bekanta från de glada ”gerillaåren” och mindes. Mycket är bättre i dag, även samarbetet mellan de olika förbunden på döv- och hörselområdet.

I vimlet återsåg jag bland andra Kerstin Kjellberg – sedan länge välkänd som internationell sekreterare i Sveriges Dövas Riksförbund och dessutom sedan några år aktiv ordförande i riksförbundet Vuxendöva i Sverige, VIS. Och självklar gäst när HRF firar och bjuder till fest.

Det är precis som det skall vara.

Bo Andersson

5

Luxuösa butiker i dyra, centrala lokaler - framtidens hörselvård?

Fritt val - för vem?

När landstingen sparar får "kunderna" betala – Fritt val är suveränt – om det verkligen är ett fritt val.

Men det kan också handla om att man tvingas betala upp till tjugotusen för sina hörapparater. Hur många har den möjligheten idag?

Civilingenjören och debattören Anders Jönsson är svidande i sin kritik av utvecklingen av svensk hörselvård.

D 6

Det fria valsystemet leder inte hörselvården framåt, anser han.

Han menar istället att majoriteten av de hörselskadade, alla de

som verkligen behöver samhällets hjälp, är de stora förlorarna.

– En gång var vi beundrade av den övriga världen för vår fina hörselvård, men

den bilden håller snabbt på att förändras.

–Vi håller på att montera ner - eller snarare rasera - hela den allmänna hörAUDIO-NYTT 3/11

Anders Jönsson är en engagerad talare som också är djupt oroad över utvecklingen inom audiologin.

AUDIO-NYTT 3/11

7

selvården. På lång sikt är det djup oroande, säger han.

Han är kritisk till systemet med egenavgifter för att finansiera de ökande kostnaderna för hörselvård. Han menar att även små egenavgifter hindrar en bra och rättvis hörselvård.

Ingen pacemakerpatient får välja

Anders Jönsson hävdar att precis som ingen behöver betala för en pacemaker, så borde heller ingen behöva betala för sitt hörselhjälpmedel.

– Ingen pacemakerpatient får frågan: ”Du får välja bland de här apparaterna!”

Man får den som passar bäst, och valet kräver en professionell bedömning. Så borde det också vara när det gäller hörapparater.

Han hävdar att Sverige har råd med en avgiftsfri hörselvård och bygger sina argument på nya rön från olika hälsoundersökningar.

– Vi har länge vetat om det. Men nu finns fakta från stora hälsostudier som visar på tydliga samband mellan dålig hörsel, social isolering och ökad mortalitetsrisk. Vad de bestämmande politikerna inte har fattat är att hörselvård inte är dyrt.

– Men, fortsätter han, det kan bli riktigt dyrt om man inte gör rätt från början.

Det är vad som håller på att hända nu.

Med stöd av personlig erfarenhet och fakta från stora hälsostudier säger han att det härskar en dumsnålhet idag som är baserad på okunnighet. Han menar också att hörselhjälpmedel inte är ett kostnadsproblem utan ett budgettekniskt problem, där fria hörselhjälpmedel ställs mot exempelvis hjälpmedel till multihandikappade barn.

– Det finns inte ord för det handlingssättet. Det är oetiskt. Jag vet att det har förekommit.

Farligare än att röka

Som stöd för sitt resonemang hänvisar han bland annat till en amerikansk samlingsstudie från juli 2010 ( Social Relationships and Mortality Risks: A Meta Analytic Review) Ett arbete som är baserat på 148 studier med cirka 300 000 medverkande. Bland riskfaktorerna visade det sig att social utsatthet hade väsentligt högre mortalitetsrisk än till exempel att röka 15 cigaretter per dag eller dricka 6 enheter alkohol per dag eller högt blodtryck osv.

Hörselskadades utsatthet kom också fram i en nyligen publicerad svensk studie i Scandinavian Journal of Public

8

Health (2011; 0:1-7 ). Här har man kartlagt över 40 000 personers hälsa i Östergötland. Författarna Klas Gustafsson, Mats Ulfvendal, Ulf Rosenhall m. fl. visade att hörselskadade hade över 40 procents högre risk att förtidspensioneras än andra.

– Jag är inte alls överraskad, säger Ander. Även om hörselskada inte är enda skälet till social isolering är den starkt bidragande, menar han.

– Det framtiden kommer att kräva för att möta detta är en utveckling av den audiologiska verksamheten - inte en avveckling.

Sociala nätverket avgörande

– Att höra är väldigt viktigt, för att inte säga helt avgörande, för vår förmåga att bilda och bibehålla våra sociala nätverk, fortsätter han.

Ett lika känt faktum är att många har svårt at erkänna sin hörselskada och det menar han ligger i synen på våra sinnen.

Ett psykologiskt fenomen.

– När vi börjar se sämre, så gör de flesta omedelbart något åt det. Men med hörseln är det en helt annan sak. Det är mycket vanligt att vi både förnekar och förtränger problemen. Och trots att det i princip fortfarande är nästan gratis att få hörselrehabilitering så dröjer vi ofta alldeles för länge med att söka hjälp.

Det är viktiga år som går förlorade.

– Vi har ju nu evidens på att det sociala nätverket är otroligt viktigt för hälsa och ett bra liv, säger Anders och illustrerar med ett drastiskt exempel.

– Vad händer till exempel om den hörselskadade åttiotreåriga Svea plötsligt förlorar sin man? Förmodligen blir hon väldigt ensam i sin sorg, som inte blir bättre av att hon hör dåligt. Chansen att hon med sitt hörselhandikapp ska kunna bygga upp ett nytt socialt nätverk med nya vänner är väldigt liten är väldigt liten om hon inte länge haft tillgång till hörselrehabilitering av bäste kvalité.

Resultatet bli enligt Anders ofta social isolering. Efter en tid kanske också vård på äldreboende med en kostnad på över 40 000 kronor i månaden (Kungälv 2006). I det perspektivet börjar hörselproblemet bli riktigt kostsamt, samhällsekonomiskt sett.

– Det är den utvecklingen vi måste inse och bryta i tid.

Anders berättar om politiker han mött i olika sammanhang och slagits av hur djupt okunniga de ofta varit om problematiken.

– Ofta har man sagt att det är väl inget problem om det finns ”butiker på stan” där man kan få hjälp.

Det är argument som Anders Jönsson tar avstånd ifrån.

– Det är floskler. I länder där man har många butiker men svagt samhällsstöd är det slående hur liten del av de som behöver hörselhjälpmedel som verkligen får hjälp. Orsaken: de har inte råd.

– De som har pengar får däremot förstklassig hjälp.

Det är den ordningen han befarar att man håller på att införa i Sverige.

Han hävdar att en hörselvård som gör rätt från början, som satsar på att hörselskador upptäcks tidigt och som erbjuder bra hjälp, inte är dyr. Men satsar man fel blir det på sikt dyrt. Väldigt dyrt till och med.

– Ta till exempel en lärare som en dag upptäcker att han eller hon har svårt att undervisa på grund av sin försämrade hörsel - ett inte ovanligt problem. Då händer detta: Läraren kämpar på, men går kanske ner i tjänst och senare går han eller hon i förtida pension.

Förlorade skatteinkomster

– Förutom att individen får försämrad livskvalitet så får också stat och kommun minskade skatteinkomster. Tillsammans sannolikt vida mer än vad man lägger ut på hörapparater och hörselrehabilitering.

Till detta kommer också det klara sambandet mellan hörselhandikapp, social isolering och mortalitet.

Det är här de stora kostnaderna ligger för samhället, inte i de futtiga kronor man lägger på de hörselskadades hjälpmedel.

Han menar att man måste bygga upp system som kopplar ekonomiska resurser till god kvalitet. Det är också viktigt att man satsar resurser i tid när kostnaderna är låga.

– Vi är definitivt på fel väg om vi med missriktat eller inkompetent sparande påskyndar ohälsa och istället får stora vårdkostnader i slutändan.

Det är detta politikerna måste fatta. Det här måste också hörselvården inse och argumentera för.

Höras i samhällsdebatten

Han hävdar att i de debatter som brukar följa efter att olika hälsoundersökningar publicerats kommer hörselvården sällan till tals.

– Vad det beror vet jag inte, men vi måste bli mycket bättre på att göra oss hörda i de här sammanhangen.

Börje Ohlsson

är redaktör för Audio-Nytt

AUDIO-NYTT 3/11

Undersökning:

Större risk för hörselskadade att förtidspensioneras Ett forskarteam från Stockholm och Linköping som i tolv års tid följt alla som 1985 var sjukskrivna i ett län och mellan 16-64 år, sammanlagt 40 786 människor, fann att de som varit sjukskrivna med otoaudiologiska diagnoser löpte 40 procent högre risk för att förtidspensioneras, jämfört med dem som varit sjukskrivna av andra orsaker.

Hörselproblem i tidig ålder är vanligare hos förtidspensionärer.

N

är undersökningen startade 1985 var 515 personer sjukskrivna med otoaudiologisk diagnos.

AUDIO-NYTT 3/11

Tolv år senare hade 36 procent av dem beviljats förtidspension. I hela den övriga gruppen av sjukskrivna vid undersökningens start var det bara 24 procent

som beviljats förtidspension.

Som sjukskriven räknades då den som varit sjukskriven i sju dagar eller längre.

9

Svårigheter med hörseln är ett växande problem och förutses bli ett av de tio största hälsoproblemen i de mer välmående länderna.

Var sjunde svensk hör dåligt

För ungefär 20 år sedan rapporterade 10,7 procent av vuxna i Sverige om hörselproblem. 2006 hade den siffran stigit till 14,1 procent, dvs. i stort sett var sjunde svensk i arbetsför ålder ansåg sig höra dåligt. Problem med yrsel och ba-

10

lansen är två andra otoaudiologiska indikationer som ofta leder till svåra handikapp.

Hörselskador bland förtidspensionerade kvinnor var 1984 tolv procent och hade stigit till 20 procent 2007.

Undersökningen genomfördes i Östergötland, ett landskap med såväl mycket industri som landsbygd, och alltså ganska representativt för åtminstone den södra delen av Sverige, där 85 procent av befolkningen finns.

Personnumren, något som är unikt för

Sverige, användes för att samköra olika register.

Kvinnor hårdast drabbade av sjukskrivning för OAD

1985 var alltså 515 personer sjukskrivna för otoaudiologiska diagnoser (OAD), varav 69 procent var kvinnor, jämfört med bara 40,3 procent sjukskrivna kvinnor med alla andra diagnoser.

Tolv år senare hade 36 procent av OADAUDIO-NYTT 3/11

ckenroth-Ohsako, Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset, Ulf Rosenhall, Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset, Elisabeth Ternevall-Kjerulf, Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset, Mats Ulfendahl, Karolinska Institutet och Kristina Alexandersson, Karolinska Institutet och Linköpings Universitet.

Kent Fall

är frilansjournalist i Borrby

fallen beviljats förtidspension, varav flest kvinnor.

människor med hörselproblem oftare är långtidssjukskrivna.

Yrsel gav högre risk

Mer kunskap och preventiva åtgärder krävs

Både män och kvinnor sjukskrivna för yrsel hade en betydligt högre risk för att förtidspensioneras än andra grupper. I den gruppen var det framför allt kvinnor som redan i unga år sjukskrevs för yrsel som i signifikant grad senare beviljades förtidspension.

En studie av Danermark antyder också AUDIO-NYTT 3/11

Studiens slutsats är att vi måste lära oss mer för att kunna sätta in preventiva åtgärder mot marginaliseringen och utslagningen av människor med OAD, särskilt unga kvinnor, från arbetslivet.

Studien genomfördes av Klas Gustafsson, Karolinska Institutet, Gunnel Ban-

11

Bertil Allard tycker att privatiseringen i huvudsak är bra.

Bertil Allard:

Vad menar du, Stig?

Bertil Allard, styrelseordförande i Hörsam, är förvånad över Stig Arlingers inlägg i förra numret av Audio-Nytt, och tycker att han blandar fakta med rent tyckande.

Resurserna inom vården har inte alls minskat med privatiseringen, menar Bertil.

S

tig Arlinger skriver i senaste Audionytt i STAF-spalten ett inlägg.

Jag har känt Stig sedan sent 70tal och har mycket stor respekt för hans insatser inom svensk audiologi och för hans kunnande. Stig har varit en person jag kunnat ringa till när jag letat kun-

12

skap eller prövat idéer. Med stort tålamod och vänlighet har han lyssnat och berättat. Vi har flera gånger haft olika uppfattning, men det hör till. Stigs inlägg i senaste Audionytt förvånar mig emellertid.

Det som förvånar mig mest är samman-

blandningen av fakta och tyckande, eller har Stig kunskap som han inte redovisar och som jag inte har.

1. Har resurserna i den offentliga vården minskat på grund av privata aktörer?

Jag har inte kunnat hitta sådana belägg.

När man skapade auktoriserade audioAUDIO-NYTT 3/11

nommottagningar i Region Skåne, sa man upp många audionomer, men ingen annan personal. Samtliga uppsagda audionomer, plus fler därtill, fick arbete på privata audionommottagningar.

Man fick således mer resurser till de svårast hörselskadade genom att andra yrkesgrupper blev kvar i den offentliga verksamheten. Man provade ut fler hörapparater till lägre kostnader och patienterna blev mer nöjda enligt uppföljningen. Det vore väl orimligt att ha kvar audionomer i offentlig verksamhet, då arbetsuppgifterna lagts ut på privata.

Stockholm undantaget som bekräftar regeln

2. Stig skriver att man ibland fått bättre tillgänglighet när man skapat privata lösningar, men inte alltid. Om man bortser från Stockholm, där mindre talangfulla tjänstemän ersatte flera privata aktörer och utprovningsställen med ett privat monopol, känner inte jag till något sådant fall.

I Skåne blev sex hörcentraler ersatt med trettio audionommottagningar på tretton orter. I SLL kommer vårdval hörsel i december att innebära många fler utprovningsställen än dagens fem. Ska vi slå vad Stig?

3. Så här skrev jag i ett tidigare debattinlägg i Audionytt.” Hur länge till tycker svensk hörselvård, att det är bra att man gör upphandlingar av hörapparater som helt styr audionomens och brukarens valmöjligheter? När slår man den audiologiska näven i bordet? Vad gör man konkret för att hitta andra lösningar?”

Varför skriver du inte om det? Borde inte bra produkter på hörcentralen vara den tekniska audiologens huvuduppgift. Är det något som gör mig desperat är det frågan om att man vet om moderna hörapparater är bättre än äldre. Vilka mobiltelefoner använder de tekniska audiologerna? Har man testat att moderna mobiler är bättre än äldre?

Ompröva ­ ersonalsammansättningen! p

4. Jag tror att man på audiologiska avdelningar bör ompröva personalsammansättningen. Skall vi med ny teknik ha samma laguppställning som för tio år sedan? Omprövningen blir jobbig, men är nödvändig.

5. Jag har under de senaste fem åren arbetat mycket nära Högskolan i Halmstad, inte som lärare utan som representant för näringslivet. Högskolans och professorernas främsta uppgift förvåAUDIO-NYTT 3/11

Stig Arlinger är av rakt motsatt åsikt.

nade mig till att börja med. Den var att skaffa pengar! Pengar från exempelvis Vinnova utan kommersiella partners är helt otänkbart!

Att svensk teknisk audiologi skulle få pengar för att utveckla egna tekniska lösningar för bättre hörsel, utan kommersiella partners är och kommer att förbli en våt dröm!

Hörapparatregister behövs

6. Det är snudd på oanständigt, att svensk hörselvård ännu inte lyckats få till stånd ett svenskt hörappatregister, så man vet vilka hörapparater man provar ut på vilka individer och diagnoser och hur de fungerar. Än mer skrämmande är att, mig veterligt, inget heller är på gång. Välvilliga leverantörer är enda orsaken till att vi vet något om vilka hörapparater vi använder i landet.

7. När man lade om system i Skåne skrev jag till en rad audiologiska organisationer, samt i Dagens Medicin och ville att man vetenskapligt skulle studera förändringen. Hur såg det ut innan och hur blev det. Ingen uppföljning gjordes förutom att Regionens revisorer

rapporterat. Svensk audiologi håller nu på att missa samma chans i Stockholm.

8. Det som för mig är mest märkligt är att svensk audiologi vägrar att acceptera den nya verkligheten och Stigs artikel följer dessvärre traditionen. Sannolikheten för att SLL och Region Skåne skulle återupprätta sina offentliga hörcentraler är mikroskopisk, medan sannolikheten är stor för att fler landsting följer efter i vårdvalet.

Bygg den framtida ­hörselvården nu!

9. Om någon för tio år sedan sagt, att man skulle kunna köpa optiska linser på Statoil hade vederbörande blivit utskrattad.

Svensk audiologi bör med kraft och skyndsamhet gripa sig an uppgiften om hur man bygger den framtida hörselvården i en ny verklighet. Eller blir det med audiologin som med Carl XI:s riksdagsmän: "Vad göras skall är redan gjort, / I herredagsmän, resen icke så fort."

Bertil Allard

Styrelseordförande Hörsam

13

Höj rösten - utred igen!

Hörselvården måste höja rösten, anser Erik Borg, 25 år efter den konferens som skulle bli startpunkten för en ny syn på hörselvården i Sverige, men som i mångt och mycket inte blev vad alla hoppades på.

M

itt i natten till 1 mars 1986 ringde en amerikansk vän och kollega och frågade om det var revolution i Sverige. Eftersom denne vän nyligen hade varit med om att befinna sig i länder som genomgått revolutioner trodde jag det var ett skämt. Egentligen var det hans mormor (nu pigg 104-åring), som efter revolutionen i Surinam hade utropat:

14

”Is it you again ….? Whereever you go..” på fullt allvar. Bara ett par år tidigare hade han också varit i Liberia, när revolutionen bröt ut där och något tidigare i både Los Angeles och Philadelphia i samband med studentkravaller.

Så, eftersom han nyligen lämnat Sverige var den skämtsamt formulerade tolkningen inte så konstig. Men det var allvar: Olof Palme hade blivit skjuten

på Sveavägen ett par timmar tidigare.

Detta var under kalla kriget, så allvarliga attacker var inte heller främmande för tankarna. På måndag 2 mars skulle vi ha en stor framtidskonferens :"Vägar till bättre hörselvård" med deltagare från regeringen. Vad skulle nu ske?

Bakgrunden till konferensen kan ni läsa om härnedan och hur det hela förlöpte.

Under början på 1980-talet hände en hel AUDIO-NYTT 3/11

Tore Lundborg.

del i svensk audiologi (och sjukvården i allmänhet). Nya diagnostiska metoder.

ABR, CT och MRI (ngt senare). De digitala hörapparaterna skymtade vid horisonten och de första lovande resultaten med CI rapporterades. Det senare skedde ofta i form av att representanter för företagen reste runt med någon ”stjärnpatient” och djärv kirurg. Marknadsföringen verkade något oseriös, men de goda resultaten hopade sig och snart var diskussionen i full gång i Sverige.

Entreprenörer kontra ­skeptiker

I debatten kunde man tydligt skilja på entreprenörer och skeptiker. Entreprenörerna vill starta genast. Skeptikerna ville ha mer empiriskt underlag och gärna en teorietiskt tilltalande förklaring till de faktiskt goda resultaten.

Samtidigt skedde ett skifte på de ledande läkartjänsterna i svensk audiologi Bengt Barr, Gunnar Lidén och Tore Lundborg gick i pension, och något senare Ingemar Klockhoff. Även viktiga personer som Nils-Gunnar Toremalm, Herman Diamant, Hans-Erik AUDIO-NYTT 3/11

Holst, Börje Drettner och Bertil Johansson lämnade arenan.

De ibland spända relationerna mellan olika sjukhus, t.ex Södersjukhuset och Karolinska satt dock kvar i väggarna.

Tore L på SÖS ville starta CI, medan Jan Wersäll på KS tillhörde skeptikerna och vill ha mer info. Han ordnade också en internationell hearing i MFR:s regi 1985. Det både optimister och skeptiker saknade var kunskap om hjärnans plasticitet, dess förmåga att hantera den annorlunda information som den elektriska stimuleringen gav. Dessutom hade vi ingen insikt i hjärnans förmåga att få ut både språk och musikförståelse och upplevelse ur den ”spik” som hade slagits in i örat.

Svår situation för nytillträdd professor

Som nytillträdd professor i audiologi vid KS (1983) försökte jag hantera situationen. I grunden tyckte jag det var bra att SÖS tog hand om CI, eftersom jag hade många andra idéer att arbeta med (t.ex hjärnans roll i hörandet och hörselproblemen), och kanske var jag lite skeptisk också. Det var ju också

viktigt att bygga på den energi som fanns, och den fanns i hög grad på SÖS. Samtidigt fick ju inte SÖS köra detta race ensamt. Det skulle dels kunna utestänga kompetens, som kunde bidra och dels skapa obalans mellan universitetssjukhuset (KS) och utbildningsannexet (SÖS). Inte bra! Min lösnig var att ta initiativet till ”Referensgruppen för Audiologisk Forskning och Utveckling” som drevs med ekonomiskt stöd av Tysta Skolan mellan 1984 och 1992.

När vi slutade hade CI-verksamheten etablerats och startats även i Lund. Resten är historia…

Referensgruppen och LIC

Referensgruppen bestod av ledande rep­ resentanter för alla grenar av svensk audiologi och otologer med audiologisk inriktning, samt Hörselfrämjandet och med Åke Ahlsen som diplomat.

Gruppen hade redan från början en dubbel inriktning, dels som back upp och diskussionsforum för CI-projektet vid SÖS, dels som pådrivare för övrig utveckling inom fältet. Det uppstod gradvis ett vakuum inom audiologin i och med att den ”Audiologiska arbetsgrup-

15

Bengt Barr.

pen” försvagades när LIC (Landstingens InköpsCentral, som ansvarade för alla inköp av hörapparater) fick ny struktur.

Audiologiska arbetsgruppen bestod av samtliga audiologiöverläkare och representant för LIC (som stod för fiolerna) och hade regelbundna möten där strategiska frågor avhandlades. Dess uppbyggnad var inte demokratisk, men dess insatser har enligt mitt förmenande, varit av största betydelse för att skapa den starka audiologi som vi har haft och har.

Nationella konferenser

Förutom våra regelbundna möten ordnade ”Referensgruppen” ett antal nationella konferenser i olika audioligiska frågor. Den viktigaste var ”Vägar till Bättre Hörselvård” den 2 mars 1986.

Bitr socialminister Bengt Lindquist hade tackat ja till att inleda. Skulle han dyka upp, första vardagen efter Palmemordet, när ingen visste om det fanns en revolutionär sammanslutning bakom mordet? Först kom säkerhetspolisen, sedan en bevakad bil med Linquist till Wenner-Gren Centers stora sal, där vi satt och väntade. Vi inledde med en tyst minut – sedan var fokus på hörselvården.

Handlingsprogram i tre punkter

Konferensen utmynnade i ett handlingsprogram med tre huvudpunkter. För att skapa en god utveckling i hörselvården ville vi 1. Initiera en statlig utredning om hör-

16

Sighsten Herrgård.

selvårdens organisation och verksamhet 2. Identifiera de kompetensområden som fordrades för att hörselvården skulle kunna arbeta med högsta kvalité, följa med och bidra till utvecklingen, och driva på för att relevanta utbildningar skulle startas.

3. Starta en insamling till en fond för hörselforskning.

Vi uppvaktade socialminister Lindquist för att få till stånd en SOU (Statens Offentliga Utredningar). En offentlig utredning ville Lindquist inte starta. Det fanns redan för många, och alla pockade på att bli genomförda till stora kostnader. Utredningen fick en annan form, den skedde i HRF:s regi, men med statlig finansiering och Greger Bååth som samordnare.

Det viktigaste var att utredningen lyfte fram patient/brukar- perspektivet, och att man tryckte på värdet av att hörselvården hålls samman, samt att den psykosociala rehabiliteringen fick ordentligt utrymme.

Alla förslag var mycket bra, men utredningen fick inte den kraft, som en SOU skulle kunnat ha haft. I dagsläget skulle tystnaden behöva brytas och en ny genomgång genomföras, bl.a för att de-

finiera relationen mellan privat och offentlig hörselvård och hur kvalitetskriterier vid upphandlig skall byggas upp och kontrolleras.

Kompetens

I denna fråga fanns inte bara en väg.

Här gällde det att skapa en kompetensstruktur med både specialist- och generalistprofiler. En tredelad grundstruktur, biomedicin, teknik/data och psykologi/ sociologi/pedagogik (beteendevetenskaper) har gradvis utkristalliserats. De två förstnämnda har tidigare dominerat i den landstingsbaserade hörselvården och beteendevetenskaperna har funnits i egna organisationer.

Barnaudiologin, åtminstone som Bengt Barr bedrev den hade dock kurator, pedagog och psykolog väl integrerade i teamet.

Ett problem var läkarrollen. Den var splittrad mellan å ena sidan en otologisk-öronkirurgisk profil och en mer funktions- och socialmedicinskt inriktad profil. På mindre sjukhus ansågs audiologen behöva ingå i jourläkarsystemet och måste ha öronspecialitet och audiologdito. På universitetssjukhus AUDIO-NYTT 3/11

sköttes öronkirurgin ofta av rena öronkirurger och patienterna diskuterades vid team-möten, efter att ha besökt både audiolog och otolog.

Ett tag gick audiologutbildningen mot mer neurologi, pediatrik och med inslag av socialmedicin och allmänläkeri. Men i och med EU-inträdet kom direktiv om att antalet specialiteter skulle minskas och EU-anpassas. Nu är audiologi en grenspecialitet till otologin, så det är upp till den enskilde läkaren att skaffa sig den kompetens som krävs för att utveckla den audiologiska läkarrollen.

Tekniska audiologer utan specialsydd utbildning

De tekniska audiologerna har inte haft och inte fått någon specialsydd universitetsutbildning. Svensk Teknisk Audiologisk Förening har ett bra vidareutbildningsprogram. Institutionen för Teknisk Audiologi var länge en grundbult i systemet, men har tyvärr gradvis avvecklats. Det är en paradox. TA var en unik tvärvetenskaplig brygga mellan teknik och medicin. Den avvecklas samtidigt som de statliga forskningsråden talar vitt och brett om behovet, ja kraven på, gränsöverskridande samarbete. Det fanns också ett aktivt forskningscentrum vid KTH, Inst. för tal, musik och hörsel, där Arne Risberg ledde hörseldelen i många år. Det lever också ett mer stillsamt liv och tyngdpunkten i den tekniskt audiologiska forskningen har flyttat till Linköping och Göteborg.

Ett försök har gjorts vid Örebro Universitet att skapa ett ljudingenjörsprogram med musikindustrin, media och hörselvård som tilltänkta avnämare. Det har börjat bra och man kan bara hoppas att hörselvården ser möjligheterna att rekrytera ingenjörer med denna intressanta utbildning.

Stärk beteendevetenskapen

De beteendevetenskapliga utbildningarna har genomgått mycket varierande öden. Den tidigare stommen, som utgjordes av hörselpedagogerna, har sett sin utbildning förytligas och breddas för att mer anpassas till arbetsmarknaden och sociala faktorer (den utbildade kan få arbeten på fler platser och därmed lättare klara familjernas flyttkrav). Psykologinstitutionerna har i flera fall profilerat sig mot kognition, vilket är mycket intressant ur audiologiskt perspektiv. Någon psykologutbildning med hörselvetenskaplig inriktning finns inte AUDIO-NYTT 3/11

ännu, men på forskarnivå har skapats tjänster med hörselvetenskaplig inriktning (i Linköping).

Ett ambitiöst försöka att skapa en fakultetsövergripande utbildning av personal för hörselvården gjordes i slutet av 1990-talet i Örebro. Audionomprogrammet fick en skuggutbildning ”Hörselvetenskap”, som var tänkt att kombineras med, eller komplettera andra akademiska grundutbildningar för att ge en gemensam kunskapsmassa till de olika specialutbildningarna (sociologi, psykologi, pedagogik och teknik). Den avvecklades så småningom eftersom man inte lyckades väcka tillräckligt intresse varken bland studenter eller dem som anställde folk i hörselvården. Dags för nya initiativ?!

Generalisterna i systemet, de tidigare hörselvårdsassistenterna, nu de legitimerade audionomerna, har gått igenom en mycket bra utveckling. Först förlängdes den landstingskopplade utbildningen, sedan övergick den till en treårig (även fyraåriga magister/master) universitetsutbildning. Master- och doktorsprogram har utvecklats, så det finns en full akademisk karriärväg för hugade. Vi väntar bara på den första professorn i Hörselvetenskap/audiologi/audionomi.

Forskningsfond

När förflyttningen av flera ”medellånga” vårdutbildningar till universitetsutbildningar gjordes på 90-talet, fanns förslag på att dela upp audionomutbildningen/yrket i två profiler. En teknisk fokuserad på mätningar och teknisk hjälpmedelsanpassning. En beteendevetenskaplig med fokus på psykosocial/lingvistisk /pedagogisk (re-)habilitering.

Så blev ej fallet, men det är nog dags nu. I praktiken finns ju en sådan uppdelning i arbetslivet. Inom sjusköterskeyrket finns en mängd specialiseringar efter grundutbildningen.

Det kan vara en bara modell.

Det har inte varit helt tyst i utbildningsfrågan, men det grötiga mumlandet borde ersättas av en klart uttalad strategi.

När det gäller forskningsmedel hade Referensgruppen och HRF ett mycket bra samarbete. Som patient/brukarorganisation hade man möjlighet att ordna en radiohjälpsinsamling. Så gjordes och hösten 1987 genomfördes en insamling för att starta en forskningsfond för audiologisk forskning knuten till HRF. En

omfattande (och ganska dyrbar) reklamkampanj initierades. Ett antal kändisar med hörselproblem kontaktades för att ställa upp som identifierbara personer som kunde få nytta av denna forskning.

Här började problemen. Det var för svårt att gå ut offentligt att man var ”gammal och döv”. Idag skulle detta gått lättare och vi behöver bara tänka på vår kulturminister och Lill-Babs.

Herrgård ville designa ­hörapparater

Att hörapparaterna inte ses som smycken man vill ståta med är ju bekant.

Samma gällde tidigare för glasögonen.

Många minns hur det var att bli retad för att man var en ”glasögonorm”, eller att reta…! En av dem som vände på den steken var min tidigare klasskamrat Sighsten Herrgård, internationellt känd svensk designer. Han hade en glasögonkollektion, som plötsligt gjorde glasögon sexiga.

Våren 1987 när vår kampanj planerades, var han intresserad av att göra en designad hörapparatkollektion. Vad jag inte anade - och vad väldigt få visste då - var att Sighsten hade drabbats av AIDS. Han blev den förste som gav ett ansikte åt AIDS. Kampanjen startade i slutet av oktober 1987. Den 23 föll de internationella börserna mer än de hade sedan 30-talet.

De lysande ekonomiska utsikterna byttes till pessimism och ”hålla i plånboken” attityd. Skrattretande timing, men vi kunde hålla oss. Resultatet blev i alla fall ganska gott. Det har fortsatt ännu bättre eftersom vissa fonder satt av medel till forskning om handikapp och utökat HRF:s forskningsfond rejält.

Här blev det inte tyst.

Sensmoral

Någon revolution blev det inte i Sverige den gången, men vi ser idag hur snabbt en åtminstone skenbar balans kan vändas i kaos – och förhoppningsvis nå en ny balans. Den dramatiska konferensen 2 mars 1986 har inte gått spårlöst förbi, men det är nu dags att börja höja rösten ordentligt i hörselvårdsleden, så vi blir beredda att ta emot och hantera de vetenskapliga revolutioner inom både teknik, medicin och beteendevetenskap, som säkert ligger för dörren.

Erik Borg

erik.borg@orebroll.se

17

Svensk Hörsel:

Hårt pressade priser ger sämre teknik åt kunderna Systemet med regionalt upphandlade hörapparater har inneburit hårt pressade priser. Alltför mycket, menar branschorganisationen Svensk Hörsels ordförande Ove Sandin, och menar att Sverige hamnat på efterkälken när det gäller teknikutveckling.

D

et nuvarande systemet med hårt styrda regionala upphandlingar fungerar dåligt om man ser det ur teknisk synvinkel. Det helt avgörande i upphandlingarna är nämligen priset. Vilket lett till att ny teknik, i vart fall den senaste, har svårt att tränga igenom.

–Det ser lite olika ut i de åtta regioner som Sverige är indelat i, men gemensamt har varit att utbudet av hörapparater varit begränsat och att de hörselskadade endast kunnat välja ur subven-

18

tionssystemet. Med undantag för en egenavgift på 500-1000 kronor har hörapparaterna varit gratis.

Tillgängligheten på ny teknik minskar

– Den som inte nöjde sig med landstingens hörapparater och önskade något utanför systemet har fått stå för hela kostnaden själv..

– En ganska dyr affär, runt 15 000, om man vill ha en avancerad apparat med

senaste teknik.

Det säger Svensk Hörsels ordförande och VD för GN Resound, Ove Sandin.

De regionala upphandlingarna infördes i början på 2000-talet. Tidigare hade landstingen mycket friare händer att ta in och pröva olika hörapparater. Man hade också ett bredare utbud av olika modeller och märken.

Landstingen tjänat pengar på de skärpta upphandlingarna, men det har också inneburit att tillgängligheten av ny teknik minskat och den svenska marknaAUDIO-NYTT 3/11

den har blivit allt mindre intressant för industrin.

Orimligt långa köer

Ett annat växande problem har varit de ibland orimligt långa köerna i landstingssystemet. Pressen på sjukvårdspolitikerna har varit hård inte minst från media, som hudflängt politikerna med rubriker som ”Vi är sämst i landet på hörapparater” och liknande.

Från politikerhåll insåg man att en förändring måste till – och snabbt. ”Fritt Val” är den väg ur krisen som Svensk Hörsel och många andra tror på.

Det är ett system med fri etableringsrätt för auktoriserade audionomer som vill driva privata hörcentraler och Fritt Val och s.k. hörselpeng för brukarna, om de inte nöjer sig med landstingets utbud.

I Skåne har Fritt Val införts fr. o. m. 1 januari i år efter att ha testats ett par år.

Ett liknande system har beslutats för Stockholm fr. o. m. 1 december 2011 sedan det testats i mindre skala under två år. Andra landsting står på tur att införa liknande system, inte minst sedan man i Skåne framgångsrikt bekämpat de tidigare långa patientköerna.

– Vi tror på det fria valet för att vi måste få igång en fungerande marknad så att Sverige blir intressant igen för industrin, säger Ove Sandin.

Utan marknad inget intresse

Utan en marknad där företag kan konkurrera på lika villkor tappar industrin intresse för Sverige. Man vill inte utveckla och testa ny teknik om man vet att den inte går att sälja med rimlig avkastning.

Det är vad som hänt under 2000-talet och vi har framför allt tappat i förhållande till övriga Europa.

– Från att ha legat i världstoppen är vi nu drastiskt uttryck en B-nation, som får senaste teknik 2-3 år efter att den släppts på världsmarknaden.

Men det är inte det enda hindret, de långa upphandlingperioderna på 3-4 år har varit starkt hämmande Inget intresse för ny teknik

Ove Sandin säger att branschorganisationen utan att lyckas nämnvärt under flera år försökt förändra upphandlingarna så att mer hänsyn togs till teknisk kvalitet.

– Men det har visat sig vara svårt att göra skriva en kravspecifikation för en viss teknik utan att diskriminera andra AUDIO-NYTT 3/11

tekniska lösningar. Och om man mot förmodan ändå lyckades var det ändå priset som fällde avgörande till sist.

Nu finns det säkert en del som tycker att landstingens sortiment inte varit så dåliga och menat att det varit tillräckligt för de allra flesta.

Det håller också Ove delvis med om men inte om man ser till möjligheterna att välja det allra senaste som finns på marknaden.

– Då måste brukarna ha betydligt bredare och generösare utbud att välja mellan.

– Tekniken förbättras kontinuerligt och tar ibland plötsliga språng, som på kort tid kan förändra hela branschen. Så skedde när de programmerbara hörapparaterna kom i början på 90-talet och digitalteknik några år senare.

– I mitten på 2000-talet blev apparater med öppna anpassningar ett nytt genombrott. Det senaste på området är den trådlösa tekniken som börjar komma allt mer, framför allt utomlands.

Trådlös teknik innebär nya möjligheter till en bättre hörselmiljö genom olika tillbehör som man koppla in.

Kvalitetskontroll även vid fritt val

Han understryker att fria val inte innebär avsaknad av uppföljning och kvalitetskontroll. Det är tvärtom mycket viktigt och det har också visat sig fungera väl när det gäller Skåne.

Fria val bygger på auktorisation, att man har välutbildade audionomer som svarar utprovningar och ett regelverk som styr uppföljning och kvalitetskontroll. Regelverket bestäms av sjukvårdshuvudmännen i samråd med vården.

– Vi har sett från exemplet Skåne att köerna försvunnit och marknad har också börjat fungera. Folk kan fritt välja ur det subventionerade sortimentet som upphandlats och betala en mindre egenavgift eller utnyttja landstingets ”hörselpeng”. I Skåne får alltid patienten sin utprovning betald av landstinget och det utgår en ersättning till vårdgivaren på cirka.2 500 kronor. Detta gäller oberoende om patienten väljer landstingets upphandlade sortiment eller använder sig av "Fritt Val". Totalt kan patienten alltså få upp till 6 100 kronor i bidrag för att skaffa 2 HA. Tidigare i Skåne, och i stora delar av landet ännu, får patienten ingen ersättning alls om man väljer annat än landstingets sortiment. Skånes system är en förbättring.

Normännen har et betydligt generösare offentligt system med vida ramavtal och

tre gånger så höga subventioner som i Sverige.

I Danmark har införts ett liknade system som nu är på gång i Sverige. Här finns både ett offentligt upphandlat sortiment och Fritt Val. Erfarenheterna visar att det är ungefär fifty-fifty mellan de som nöjer sig med det upphandlade sortimentet och de som går till en privat aktör. I Danmark är dock subventionerna dubbelt så höga som i Sverige (ca 7 500 per hörapparat) och man har också ett bredare upphandlat sortiment.

Men trots att de flesta kan få en hörapparat och att den nästan är gratis i det offentliga utbudet väljer ändå varannan att gå privat.

Ove igen: – Många vill välja själv och störs inte av att man måste betala en del för sitt hjälpmedel. Då kanske man också är mer rädd om det och använder det mer.

Oftast betalar man inte mer än för en TV eller mobil.

Bara grundsortimentet

Jämfört med läkemedel och andra sjukvårdskostnader är kostnaderna för hörselhjälpmedel blygsamma, cirka 300 miljoner om året, en summa som minskat varje år. Däremot ökar antalet sålda apparater och uppgår nu till cirka 140 000 om året.

– Tyvärr tror jag inte att myndigheterna i framtiden kommer att bli mer frikostiga på den här punkten och ska vi ha en teknisk utveckling värd namnet så ser vi ”Fritt Val” som det bästa alternativet.

Ove vill dock understryka att det fria valet ska omfatta patienter för primär hörselrehabilitering. Alla med särskilda behov bör också för framtiden få sina hjälpmedel till hundra procent gratis.

Inte fult

En invändning som brukar riktas från landstingshåll mot audionomer som jobbar privat är att man ”säljer sig” Att man ”säljer på” den hörselskadade dyra hörapparater.

– Det resonemanget förstår jag inte riktigt, säger Ove. För det första är det inte fult att sälja och i alla situationer där en sjukhusanställd ger råd eller provar ut ett hjälpmedel råder också en sorts ”säljsituation”. Antingen det heter patient eller kund handlar det om att få hjälp av en auktoriserad person.

Börje Ohlsson

borje@audionytt.se

19

Privat eller offen t l i g t h e td under Audionom dagarna i

Audionomdagarna 2011 i Kalmar 25-27 maj visade på stor enighet inom kåren om att reglerna ska vara lika för alla patienter, oavsett i vilket landsting de bor.

Däremot skapade den heta frågan om privat eller offentligt debatt under mötet, som i övrigt präglades av en mängd intressanta föreläsningar och stor galamiddag på Kalmar slott.

20

AUDIO-NYTT 3/11

debatt i Kalmar

ligga i en persons kognitiva förmåga och arbetsminne. Att höra i svåra miljöer underlättas till stor del av förmågan att kunna fylla i luckor i det som försvinner ur talet.

Vid nedsatt kognitiv förmåga och när dessutom en hörselnedsättning föreligger leder detta till stora svårigheter i att kunna hänga med i ett samtal i störande miljö. Forskning på kognition och hörande kan leda till bättre anpassningsstrategier på personer med nedsatt arbetsminne så att de kan få större nytta av en hörapparatanpassning.

Guidning på Solliden

Under onsdagskvällen åkte alla som ville över till Öland där vi fick en förstklassig guidning på Solliden. Därefter vandrade vi över Alvaret fram till Borgholms Slottsruin där vi också blev guidade för att sedan få avnjuta en härlig buffé i ett vackert upplyst källarvalv i ruinen.

På torsdagen inledde Sture Lindholm, audiolog vid Länssjukhuset i Kalmar, sin föreläsning om efferenta effekter på cochlean.

Sture belyser att de efferenta nervbanorna är viktiga för att höra i störande miljöer. Ett binauralt lyssnande är viktigtför att kunna urskilja talet från den störande miljön när bruset hörs i båda öronen. Via de korsade efferenta banorna kan hjärnan lyfta fram talet och undertrycka störljuden. Detta kan vara en av förklaringarna till att ensidigt döva ofta har mycket svårt att höra i störande miljöer.

Ny förening för audiologistudenter

S

olen log mot oss när vi på onsdagen anlände till Kalmar där audionomdagarna 2011 skulle hållas.

Bland de föreläsningar som hölls första dagen vill vi nämna ”How much does cognition matter?” av Elaine H.N. Ng, leg. audionom från Hong Kong. Det är ett välkänt fenomen att hörapparatnyttan varierar mellan patienter. En förklaring till detta kan AUDIO-NYTT 3/11

Därefter fortsatte Lovisa Falkman och Tobias Kastberg, representanter för NOAS (Nationell Organisation för Audiologistudenter) med sitt föredrag om denna nystartade förening som verkar för nationellt samarbete mellan audionomstudenter. Åsa Skjönsberg, med. dr., leg. audionom från Karolinska Institutet, berättade om deras pågående tvillingstudie om hur hörseln påverkas av buller och andra arbetsmiljöexponeringar, ålder samt den genetiska bakgrunden. Forskningen baseras på uppgifter ur svenska tvillingregistret.

På 90-talet samlade överläkare Kjell Karlsson in ett stort material med audiologiska data på manliga tvillingpar. I materialet ingår fullständiga audiogram och detaljerade enkätsvar gällande ett stort antal faktorer såsom sjukdomar, livsstilsfaktorer och exponering för buller. Man avser nu fortsätta med analys av detta material. Arbetet är mycket omfattande och involverar ett stort antal analyser av t ex enkätsvar, hörselmätningar, blodtrycksmätningar och blodprover.

Resultat som man hittills har funnit är att det inte finns samband mellan hörselnedsättning/tinnitus och acetylsalicylsyra, och

Lena Johansson, Växjö, fick föreningens Hedersgaffel.

inte heller lösningsmedel. Buller gav inte ett statistiskt samband med hörselnedsättning när man tittade på tonmedelvärdet, men däremot på trösklarna vid 4 kHz. Risk för tinnitus fördubblas vid bullerexponering och tecken för betydande hereditet för tinnitus har setts hos enäggstvillingar. Detta underströk även Satu Turunen, forskningsaudionom vid Karolinska Institutet, i sin föreläsning.

Social isolering leder till ohälsa

Anders Jönsson, forskningsingenjör på Lunds Universitet talade om vikten av att audionomkåren gör sig hörda och bejakar sin möjlighet att påverka beslutsfattarna när stora förändringar sker inom svensk hörselvård. Jönsson menar att hörselhjälp är ytterst viktig för att undvika social isolering som kan leda till ohälsa. I länder där man

21

Fest i historisk miljö på Kamlar slott. Nedan: Satu Turunen, Katrolinska, har studerat tinnitus hos tvillingar.

stora subventioner på hörapparater får fler den hörselhjälp de behöver. Valfrihet för patienter är mycket viktigt men kan enligt Jönsson ibland vara en förrädisk retorik som används för att täcka upp för ekonomiska utgifter. Om valfriheten kostar pengar för patienten existerar den inte om nu patienten inte har råd att köpa en dyrare hörapparat.

Om man jämför de pengar som satsas på hörselvård med annan vård är det en mycket liten del och man har allt att vinna på att satsa mer pengar inom hörselvården. Det blir på lång sikt dyrare för samhället att dra ner på hörselvården genom att patienterna får en sämre hälsa som kan leda till sjukskrivning och behov av annan vård (om de inte får den hörselhjälp de behöver).

Paneldiskussion om privat eller ­offentligt

Under den följande paneldiskussionen diskuterades audionomens roll och framtid.

Generellt kan sägas att det rådde delade meningar om hur hörselvården bäst bör utformas och hur audionomens roll kan kom-

22

ma att se ut i framtiden. En stor del av denna diskussion kretsade kring audiologisk verksamhet i privat respektive offentlig sek-

tor. Det generella som enar kårens åsikter är att det inte ska vara skillnad på hörselvården mellan olika landsting, däremot är AUDIO-NYTT 3/11

det svårt att vara enade om hur ett sådant system ska se ut.

Priser från Svaf

Under Svaf:s årsmöte tilldelades Lena Johansson, audionommottagningen i Växjö hedersgaffeln och leg. audionom Jeanette Hägerström tilldelades priset för årets audionom för hennes hanledning av studenter på Hörsel- och Balanskliniken i Stockholm.

Senare på kvällen bar det av till Kalmar Slott där vi välkomnades av självaste slottsfrun med betjänter. Här avnjöts en trerätters middag med efterföljande dans.

Fredagens första föreläsning startade med en rapport från Sydafrika. Jannie Dahlström och Hanna Frohm, leg. audionomer på audiologiskt forskningscentrum i Örebro, åkte till Pretoria i Sydafrika för att skriva sin C-uppsats.

Hörselvården inte prioriterad

I ett land som Sydafrika finns stor fattigdom vilket bidrar till en enorm belastning på den offentliga hörselvården. Hörselvård är inte heller något prioriterat område då stora proÖverst: Åsa Skjönsberg, med dr och audionom, berättade om sin tvillingstudie.

Nedan: Kristin Andersson och Anna-Karin Forsberg (i glasögon), Stockholm, rapporterade och tog festbilder i Kalmar. Övriga foton Börje Ohlsson.

AUDIO-NYTT 3/11

23

blem med övriga sjukdomar, t ex HIV, finns och dominerar resurserna hos den offentliga sjukvården. Då infrastrukturen är dålig vet aldrig audionomen då patienten dyker upp. Lönen för audionomen på sjukhuset är låg och stressen är hög då det är få audionomer som arbetar med ett stort antal patienter. Unilateral anpassning ä praxis och grav hörselnedsättning och barn prioriteras.

Patienten betalar ofta hörapparaten relaterad till inkomst och för varje hörapparat som sjukhuset provar ut måste sjukhuset ansöka om pengar.

Ny svensk standard

Marie Grunditz, hörselvårdsingenjör på Sahlgrenska beskrev en ny svensk standard för hörselvård. Hösten 2010 formulerades denna standard som ett resultat av Bolognasamarbetet som visade på stora olikheter mellan audionomutbildningar i Europa.

Man såg här också stora skillnader inom hörselvården. Standarden är ett viktigt verktyg för att patienterna ska få lika vård oavsett var de bor. Charlotte Nyeryd, leg. audionom i Kalmar, berättade om sin uppsats

24

där hon kartlade vikten av pauser under arbetsdagen för att förebygga stress.

Mindfulness

Kent-Inge Perseius, leg. sjuksköterska, med dr., berättade om mindfulness som egenvårdsmetod för att lära sig god stresshantering. Att lära sig avslappning och konsten att vara här och nu har visat sig vara en effektiv behandlingsmetod för personer med kroniska smärttillstånd såsom fibromyalgi.

Hittills har bara en studie publicerats kring denna behandling på tinnituspatienter, men då tinnitus ibland jämförs med kroniska smärttillstånd kan man tänka sig att mindfulness kan vara en effektiv behandlingsmetod även inom detta område.

Denna föreläsning avslutade årets audionomdagar och vi åkte hem med nyvunna kunskaper och erfarenheter.

Kristin Andersson Anna-Karin Forsberg

är leg. audionomer på Hörsel- och Balanskliniken, Karolinska Universitets­ sjukhuset AUDIO-NYTT 3/11

Världskonferens om kognitivt hörande

Ledande hörselforskare samlades till världens första konferens om kognitivt hörande i Linköping 19-22 juni. Konferensen arrangerades av Linnécentrum HEAD vid Linköpings universitet och lockade runt 200 deltagare. På bilden ses Jerker Rönnberg, Angela D Friederici och Stuart Rosen. Vi återkommer med en utförlig rapport i nästa nummer! Foto: Lasse Hejdenberg.

Gunnar Arnbrinks Stiftelse Delar årligen ut medel till stöd för forskning och utveckling inom audiologi.

Stödet utgörs främst av personliga stipendier, även till post doc. samt medel för forskningsassistans.

Ansökan på särskild blankett skall jämte bilagor vara Fonden tillhanda på adress nedan senast 2011-09- 15.

Ansökningsblanketter kan rekvireras per telefon, eller på www.orebroll.se/AudF Tel: 019 / 602 37 99 Fax: 019 / 602 26 95. E-post erik.borg@orebroll.se Fondens utdelningsbeslut meddelas under september månad 2011.

Ytterligare upplysningar: Professor Erik Borg, Tel. 0587-700 68 Gunnar Arnbrinks Stiftelse c/o Audiologiskt forskningscentrum, Att: Professor Erik Borg, Universitetssjukhuset 701 85 Örebro Stiftelsen förvaltas av Karolinska Institutet

SAS-Arnbrinks Utmärkelse till en doktorsavhandling av hög kvalité inom hörselvetenskap/ audiologi som framlagts under åren 2009-2011 Vinnande avhandling presenteras vid SAS-dagen den 31:a oktober 2011 Samtidigt med utmärkelsen utdelas en penningsumma om 10.000 kronor Avhandlingarna bedöms av en priskommitté bestående av representanter för medicin, teknik och beteendevetenskap/humaniora Avhandlingar insändes på adress nedan, senast 2011-09-15 Gunnar Arnbrinks Stiftelse, c/o Audiologiskt forskningscentrum Att: Ann-Marie Helgstedt, Universitetssjukhuset, 701 85 Örebro

AUDIO-NYTT 3/11

25

Rundabordssamtal:

Mobiltelefoner och nätet framtidens hörselvård?

Audio Nytts redaktion har i ett rundabordssamtal filosoferat om hörselvårdens stora frågor. Det är inte alltid så lätt att sia om framtiden. Många gånger överskattar man möjligheterna och framstegen, som förväntas. Och ibland underskattar man värdet av nya metoder.

D

eltagare i samtalet var Ulf Rosenhall, forskare och professor på Karolinska sjukhuset, Stockholm, Helene Ljung, VD för Audionomerna, Stockholm, Erik Borg, forskare och professor, Örebro, Inger Uhlén, audiolog, Karolinska Universitetssjukhuset, Stock-

26

holm, Inger Tillberg, hörselpedagog, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Stefan Stenfelt, professor i teknisk audiologi, Linköping och Kjell Alenius, VD för Hörsam och ansvarig utgivare av Audio-Nytt.

Ulf Rosenhall: –Jag skulle svarar så här på

tal om framtiden. För fyrtio år sedan, på sjuttiotalet, trodde till exempel många av oss att de vi snart skulle hitta botade behandling för cochle­ ära hörselskador.

–Men så har inte skett. och när de första cochleaimplantaten rapporterades från House-institutet i Los Angeles på

sjuttitalet så var alla överens om att det låg ingen framtid i det.

–Så fel vi hade.

–Men om man får spekulera om hörselvårdens stora framtidsfrågor, tror jag att mycket kommer att handla om hälsoekonomi.

–Hur mycket ska samhället AUDIO-NYTT 3/11

ta hand om och hur mycket har samhället råd att bekosta med allmänna medel?

–Vi ser en utveckling där gränsen mellan funktionshinder och normalhörande håller på att suddas ut. Människor med lindriga hörselnedsättningar kan ha nytta av hjälpmedel.

–Var ska gränsen dras, det blir ett stort problem, som vi ännu inte börjat diskutera på allvar. Rätten för alla med stora hörselproblem att få hjälp måste vi försvara och klara både ekonomiskt och organisatoriskt.

Helene: – Det är också problem att veta vilka det handlar om. De mätmetoder som används idag är inte bra. Vi vet ofta inte vilka som ska ha hjälp och vilken hjälp de behöver.

Grumlig bild

Ulf menar att det inte blir lättare av att beslutsfattarna, politikerna, kan ha en ganska grumlig bild av hörselproblematiken och hörselhjälpmedel.

–En politiker sa en gång på fullt allvar att eftersom hörselnedsättning kommer naturligt med stigande ålder ska man inte ha rätt till gratis hjälpmedel.

I det här sammanhanget menade Erik Borg att det var viktigt utveckla bra behovsanalyser, som omfattar patientens hela kommunikationsbehov. En eventuell hörapparat är bara en del av helheten.

Helene berättade att det inte var ovanligt med patienter som varit hos både husläkare, vårdcentral och till sist kommit henne med sina problem utan att man kunde sätta fingret på vad felet var.

– Något är det säkert, men det behöver inte nödvändigtvis vara ett hörselproblem, det kan handla om relationer, individens sociala miljö, menade Erik Borg.

Inger Uhlén: –Det finns ju folk som har hörselskador och problem med hörseln, fast det inte AUDIO-NYTT 3/11

Inger Uhlén.

syns på audiogrammet. I framtiden måste vi bli bättre på att skilja på olika hörselskador. Audiogrammet som vi har idag är ett alldeles för trubbigt verktyg.

–Här finns hela den sociala biten, relationer som påverkar hörselförmågan.

Inger Tillberg, hörselpedagog, menar att det är mycket fokus på den tekniska hörapparatutprovningen och att

man glömmer patienternas många outtalade behov som påverkar hörselförmågan eller snarare förmågan att kommunicera.

–Det handlar till exempel om hur man mår i sitt jobb, hur man trivs med sitt liv och sina vänner och familj.

Ulf: – Taluppfattning i buller följer normalfördelningskurvan och de som ligger i den nedre

delen av kurvan har svårt att höra tal i buller. Men de kan ändå vara normalhörande.

–Vi har för mycket buller i samhället, det är ett problem.

Inger Tillberg: –Det jag sett av många hörapparatutprovningar är att det enbart görs med hjälp av tonaudiogram, men något "tal" är det aldrig tal om.

–Men utprovning måste alltid göras med hjälp av tonau27

diogram, säger Erik.

Inger: –Visst, men det säger inget om taluppfattningen. Varför vissa är nöjda med sina hörapparater, hänger enligt min uppfattning ofta samman med psykosociala faktorer och att hörapparaterna inte hjälper för alla typer av hörselskador.

Erik igen: -Hörseln är en del av kommunikationen och audiogrammet en del av hörseln.

Det var tydligt att deltagarna ansåg att tonaudiogrammet visserligen var ett viktigt instrument i rehabiliteringsprocessen, men att det fortfarande var otillräckligt och trubbigt.

Inger Uhlén: –Folk kan söka hjälp av alla möjliga adekvata skäl, ha ett normalt tonaudiogram, runt 20, men ändå visa sig ha påtagliga problem. Det visar ju att det händer saker i de centrala hörselbanorna som vi ännu inte är så duktiga på att fånga upp.

Kostnadsfria hörapparater eller inte?

Det är ingen tvekan om att vilka som ska ha rätt till kostnadsfria hörapparater blir en het stridsfråga för samhället under de kommande åren. HRF, som representerar den största brukarorganisationen, menar att alla som har behov av hjälpmedel också ska få det på samhällets bekostnad. Samma uppfattning deklarerade flera av deltagarna på senaste audionomkonferensen i Kalmar i maj, bland annat hörselingenjören och debattören Anders Jönsson, Lund.

Runt bordet var dock deltagarna inte lika säkra. Här lutade man mer åt att samhällsekonomin sätter obönhörliga gränser för fria hjälpmedel till alla.

Inger Uhlén: –Vid små eller måttliga hörselskador måste man nog räkna med i framtiden att folk själva får betala, medan de som har svårare hörselskador måste skyddas av samhället. Det är en stor och växande grupp.

Mobiltelefonen framtidens hörapparat?

Mobiltelefonerna och det eviga pratandet på alla möjliga och omöjliga ställen i samhället kan man reta sig på, men ur hörselvårdens synvinken har det i alla fall haft den positiva effekten att accep­ tansen för hörapparater har ökat påtagligt de senaste åren.

–Designmässigt har de blivit betydligt

28

Kjell Alenius.

snyggare och funktionellare.

–Problemet är att om jag skaffar mig ett par snygga hörapparater har jag fortfarande svårt att kommunicera när man sitter så här och pratar.

–Det är ett stigma. Då är kontakterna med andra i samma situation väldigt viktiga för att stärka självkänslan.

Ulf Rosenhall, inspirerad av mobilmodet, funderade om inte framtidens hörapparat för folk med mindre hörselnedsättningar kan handla om en mobiltelefon med en "app" för hörselfunktion.

–Folk går ju ständigt och jämnt med mikrofoner i öronen och lyssnar på musik. Då är det enkelt om man har en "app" i telefonen att snabbt koppla om till en liten förstärkare. Tekniken är redan långt framme på det här området.

Stefan Stenfelt, teknisk audiologprofessor vid Linköpings Universitet, nickade instämmande.

–Det är en helt möjlig utveckling, som kan vara till stor hjälp för många som hör dåligt, men inte tillräckligt dåligt för att fundera på hörapparat.

AUDIO-NYTT 3/11

patienter både hör dåligt och har andra problem som förståndshandikapp. De kan knappast ha nytta av internet.

–Så finns det ju människor som av olika skäl inte har lust att hålla på med internet och tycker det är en jobbig teknik. Vi kan nog inte helt förlita oss på mekanisk teknik.

Stefan: –Visst är det så, men den stora gruppen handlar om människor med presbyacusis, som har enklare kommunikationsproblem och här kommer internet att vara till stor hjälp för många.

Erik Borg: –När dagens tjugoåringar blir gamla och behöver hörapparater, då kanske det är en helt annan teknik som gäller och är lika villrådiga som många gamla idag är inför internet. Man vet aldrig.

Gentekniken - vilka ­möjligheter?

Helene Ljung.

Kjell Alenius: –Låter väldigt spännande, men då kan det knappast handla om att samhället ska ställa upp.

Stefan Stenfelt: –Nej, det handlar ju om en teknik som är var mans egendom. Däremot tyder mycket på att vi framtiden kommer att gå ifrån den klassiska synen på hörsel och hörtrösklar. Och man går inte till audionomen för att programmera hörapparaten.

–Kommunikation blir det centrala i framtiden och olika sätt att mäta kommunikation blir allt viktigare.

–Och här kommer internet att spela en central roll.

AUDIO-NYTT 3/11

–Framtiden är redan här. Vi har bara sett början.

Olika åsikter om internet

Inger Tillberg konstaterar skeptiskt: - Internet är nog bra på många sätt, men jag tror inte att det alltid kan ersätta den mänskliga kontakten i uppföljningen.

Stefan igen: –Inte ersätta helt, men mycket och det finns redan en hel del forskning på området. Man kan till exempel ha träningsprogram och diskussioner med andra hörselskadade.

Inger Uhlén invänder: –Så enkelt är det inte, många av våra

Inger Uhlén om nya behandlingsmöjligheter.

–Jag är nyfiken på vad som händer inom gentekniken. Kommer vi i framtiden att kunna bota vissa hörselskador?

Ulf: –Inom vissa områden tror jag säkert att vi kommer att få hjälp av gentekniken och stamceller, till exempel att bilda nya hårceller. Där kommer vi kanske att se konkreta resultat inom ett antal år, att tillföra farmaka till innerörat via mellanörat för vidare passage genom runda fönstermembranen.

Erik Borg tar upp laser och dess möjligheter.

– Jag försökte för några år sedan ta reda på eventuella effekter. Från vetenskapshistorien är det väl känt att de mest stolliga saker kan vara sanna och de självklara felaktiga. Laser är något som hårcellsforskare borde testa.

Stefan Stenfelt sa att han var skeptisk till genteknikens möjligheter att bota hörselskador.

– Jag menar att det är ganska få hörselskador som kan kopplas till genteknik.

I framtiden tror jag inte att hörselvården kommer att syssla så mycket med hörapparater utan mera ägna sig åt cochleaimplantat. Det som hörapparaterna tar hand om idag kommer olika cochlea­ implantat ta hand om i framtiden. Det innebär också dyrare vård och bättre medicinsk behandling.

Ulf: –Men vi får heller inte glömma bort de grupper som har särskilda behov, inte bara cochleaimplantatpatienter, utan också gruppen med knappat mätbara

29

Ulf Rosenhall, Inger Tillberg och Erik Borg.

hörselnedsättningar. Den är det viktigt att vi identifierar och här behöver vi nya testmetoder.

Palmemord och börskrasch

Erik erinrar om att det i år är 25 år sedan "Referensgruppen för Audiologisk Forskning och Utveckling" genomförde visionskonferensen "Vägar till bättre hörselvård". Det var tid att skapa en ny struktur och inriktning av hörselvården, drygt 30 år efter 1954 års hörselvårdsutredning som formade den hörselvård vi hade på 1980-talet.

–Konferensen fick en mycket dramatisk start. Den råkade nämligen infalla dagen efter mordet på Olof Palme, så den tänkta mediauppmärksamheten kom helt av sig. Av naturliga skäl. Konferensen blev av och vi hade tre fokus: –Hörselvårdens organisation, utbildning och skapandet av en fond för hörselforskning.

–Året efter genomförde HRF sin stora radiohjälpsinsamling. Då blev det också dramatik. För dagen innan startdatum 23 oktober 1987 störtdök de internationella börserna med över 20 procent. Ett av de största börsfallen sedan 30-talets stora börskrasch.

–Så starten kunde ha blivit bättre.

–Sedan kom Hörselforskningsfonden

30

och Hörselvårdsutredningen, som tyvärr inte blev statlig utan en uppgift för HRF. Staten fegade, förmodligen av ekonomiska orsaker.

–Hade det blivit en statlig utredning hade man också tvingats ta de ekonomiska konsekvenserna av de förslag som utredningen skulle lägga fram.

Stort utbildningsbehov

Vad hände då med de stora planerna som man hade på 80-talet?

–På utbildningsområdet blev audionomutbildningen det största som hände och som verkligen har utvecklats. Men annars haltar mycket. Specialistutbildningen i audiologi för läkare blev inte som den var tänkt och teknikernas utbildning och roll har inte utvecklats. En uppskattad ämnesövergripande univeristetskurs i hörselvetenskap gavs dock några år kring 1990 med Karolinska Institutet som bas. Med interaktiv videoteknik nåddes deltagare av alla yrkeskategorier över hela landet.

–Mycket är bra med läkarutbildningen, men om man ser till utbildningsbehovet inom audiologin så är det inte bra.

–Av de tre visionerna har en blivit ganska bra - Hörselforskningsfonden - trots den olyckliga starten.

–1954 hade man en stor hörselvårdsut-

redning som skapade den organisation man har idag.

–Hörselvårdsutredningen tryckte på helhetsperspektivet, och det har styrt organisationen på en del men långt ifrån på alla håll.

–Här skulle jag vilja ha en ny utredning som kan skapa en struktur som svarar mot dagens behov, och speglar samspelet mellan den privata och offentliga vården.

Inger: –Specialistutbildningen är ett problem och inom SMAF har vi diskuterat om det skulle behövas någon form av gemensam masterutbildning som var godkänd inom EU. Börje Ohlsson

Redaktör Audio-Nytt AUDIO-NYTT 3/11

Slottet. Foto Uppsala kommun.

STAF-dagar i Uppsala:

Mycket om kopplingen audiologi och otokirurgi Årets STAF-möte gick av stapeln på Norrlands Nation i anrika universitetsstaden Uppsala den 23-25 mars 2011 och samlade, inklusive utställare, 113 deltagare. Vi bjöds på tre intensiva dagar med vetenskapliga presentationer, föreningsmöte och företagsutställning.

AUDIO-NYTT 3/11

31

Vidare redogjorde Elsa Erixon om vikten av hörselbevarande kirurgi i samband med implantering av CI. Hon visade på fördelar när det är möjligt utnyttja normalhörseln så mycket som möjligt, och använda elektroakustisk stimulering (EAS) där ett CI och en hörapparat kombineras för att ge bästa hörbarhet.

60 unika hörselgener

Susanne Köbler hälsar oss välkomna till Uppsala och STAF-mötet 2011.

M

ötet öppnades av Susanne Köbler som hälsade oss välkomna till Uppsala.

Våra värdar på Akademiska sjukhuset i Uppsala har en stark tradition inom audiologisk grundforskning, men också en tät koppling mellan audiologi och otokirurgi, något som satte stor prägel på första dagens program. Helge RaskAndersen inledde det vetenskapliga programmet genom att mycket inspirerande och med fantastiska bilder och videoklipp föreläsa under rubriken: ”Tillväxt av hörselneuron – konsekvenser av implantat”.

Därefter pratade Carina Frykholm om ”Hörselgener och deras betydelse för innerörats uppbyggnad” och slog hål på myten om att det bara skulle finnas en hörselgen. Idag känner vi till 60 unika hörselgener och antalet fortsätter att öka i takt med forskningens framåtskridande.

Efter kaffepaus och utställningsbesök följde två föredrag om hur vi påverkas av vårdpolitiska beslut och vilka konsekvenser dessa beslut får för brukare och profession. Det första föredraget hölls av Arne Leijon och hade titeln ”Hörselrehabilitering som fritt vårdval – exempel Stockholm”. Sedan följde föredrag av Anders Jönsson, ”Svensk hörselvård i framtiden - med god kvalitet?” Anders ställde inledningsvis frågan till oss om vi har bättre hörselrehabilitering om 20 år än idag. Anders, som i grunden såg positivt på framtiden, gick systematiskt igenom de förutsättningar han ansåg måste vara uppfyllda för att man skall kunna svara ja på ovanstående fråga.

Museibesök och ­buffetmiddag

Efter dagens tankeväckande föredrag träffades deltagarna till uppskattade studiebesök. Det ena gick till The Svedberg-laboratoriet, där historik varvades med modern elektronik och partikelacceleration. Det andra gick till Evolutionsmuseet Paleontologi med dess stora samlingar av växter, djur, fossil och mineral. Kvällen avslutades med gemensam buffémiddag.

Mellanöreimplantat

Företagens forskning

Efter lunch följde ytterligare tre presentationer från Uppsala-gruppen. Lennart Edfeldt berättade om sina erfarenheter av mellanöreimplantat under rubriken: ”Hörapparater när man inte kan ha hörapparat”.

Mötets andra dag inleddes med att företagsrepresentanter berättade om den forskning och utveckling som de bedriver. Bue Christensen från Interacoustics redogjorde för test av mellanörat med bredbands-tympanometri. Lars Erics-

32

son från GN Resound förklarade om digital trådlös ljudöverföring, och den teknik som GNResound använder i sin FM-mikrofon.

Morten Nordahn från Widex berättade om akustisk modellering. Fördelarna med detta är att en hörapparats funktion kan utvärderas i datorn redan innan den har konstruerats. Därefter berättade Jonas Christensson från Ecophone om metoder för akustikmätning och gav konkreta förslag på vad som bör beaktas, från ett akustiskt perspektiv, t.ex. i en skolmiljö. Han rekommenderade också HRF’s rapport ”Kakafonien” om vad som krävs för en god ljudmiljö.

Förmiddagen avslutades med två föredrag om musiker, musik och höga ljudnivåer. Det första av Stig Arlinger med titeln ”Socialstyrelsens allmänna råd om höga ljudnivåer där musik spelas - är de vetenskapligt grundade?” och det andra ”Musikers bedömning av risken för bullerskada” av Björn Hagerman.

Stig konstaterade, efter att ha gått igenom vetenskapliga human- och djurexperimentella studier inom området, att det finns belägg för att sänka nivåerna.

Parallellsessioner

Eftermiddagen innehöll två parallella sessioner med åtta intressanta föredrag i varje som behandlade många vitt skilda områden inom vår profession. För fullständighetens skull listas här samtliga presentatörer med sina respektive titlar.

Parallellsession A Amin Saremi. Modellering av hörselsystemet.

Arne Leijon. AUDIS: EU-projekt signalbehandling för audiologi.

Birgitta Larsby. Tresiffertest: Hörselscreening via internet och telefon.

Karolina Smeds/Niklas Bergman. Hörselmätning i högfrekvensområdet.

Niklas Rönnberg. AIST - Ett test av lyssningsansträngning.

Marie Samuelsson och Martin Dahlquist. Vilken NAL-NL1 är bäst?

Florian Wolters. Kan vi prediktera taluppfattning och effekten av bullerreduktion?

Steen Østergaard Olsen. Sammenligning af to nye knogleforankrede høreapparater anvendt af førstegangsbrugere.

Parallellsession B Håkan Bergkvist. Ljudkvalité i tekniska AUDIO-NYTT 3/11

Givande samtal och diskussioner i utställningsområdet - här Niklas Rönnberg, Florian Wolters och Anna-Ida Bergsten.

hörhjälpmedel för elever med hörselnedsättning.

Karin Lundin. ABI hos barn - erfarenheterna ur ingenjörens synvinkel.

Susanne Köbler. Diagnostik och uppföljning av auditiva signalbearbetningsbesvär hos barn.

Erik Berninger. Spädbarn med hörselskada – laterala asymmetrier och könsskillnader.

Peter Nordquist. HRF och Hörselbron.

Tomas Tengstrand. Standardisering – Audiometri.

Stig Arlinger. Nyheter på standardiseringsfronten.

Peter Nordquist. Kvalitetsregister för hörapparatutprovning.

Efter parallellsessionerna följde först en programpunkt som behandlade STAF:s olika referensgrupper och därefter följde föreningens årsmöte. Dagen avslutades sedan med en utsökt festmiddag där Carl von Linné (1707-1778) underAUDIO-NYTT 3/11

höll. Linné, Sveriges mest framstående botaniker, var också en utmärkt läkare, geolog, pedagog och zoolog. Dock är hans insatser för hörselforskningen något mer blygsamma, och den enda koppling mellan Linné och hörsel vi har lyckats finna är skriven av Abraham Bäck (1713-1795) och beskriver Linné som en man med ”bruna och eldfulla ögon, skarp syn, god hörsel, dock ej för musik, på fötterna snäll och lätt, ett förträffligt minne till 60 års ålder”.

Betydelsen av yttre hårceller

Mötets sista dag inleddes av Karolina Smeds, Widex A/S, och Arne Leijon på KTH, som berättade om hörstyrka vid nedsatt hörsel, om minskat dynamiskt omfång och om betydelsen av yttre hårceller.

Därefter följde en filosofisk diskussion om vetenskap och ovetenskap i hörsel-

vård och hörselforskning av Jesper Jerkert från KTH. Som sista presentatör redogjorde Yvet Martin om vägar till god ljudmiljö, om problemen med lågfrekvent ljud, och hur man bör tänka för att få en god akustisk miljö. Vi uppmanades att komma ihåg att upplevelsen är det primära och det viktigaste, och först i andra hand behöver man ta till mätinstrumenten.

STAF-mötet avslutades sedan med lunch, varefter deltagarna samlade ihop tankar, anteckningar, och packning för att resa hemåt, med nya idéer och kunskaper, och med siktet inställt mot TeMA Hörsel som går av stapeln i Linköping 28 till 30 mars 2012.

Birgitta Larsby Niklas Rönnberg

Teknisk Audiologi, Linköpings universitet Foto: Birgitta Larsby

33

SPAF:s rikskonferens:

Hörselnedsättning i mångfaldens samhälle SPAF:s rikskonferens i Malmö tog ett samlat grepp om den mångkulturella problematiken sedd ur hörsel- och språksynpunkt under två fullmatade dagar.

C

arina Nilsson, kommunalråd i Malmö, hälsade alla välkomna.

Hon uttryckte glädje över att SPAF valt att lägga konferensen i Malmö med tanke på titeln Att leva med hörselnedsättning i mångfaldens samhälle. I Malmö bor 147 olika nationer och det talas över 100 olika språk. Kommunen har satsat mycket på folkliga mötesplatser och arbetat med att göra hemsidan tillgänglig. Flera delar är översatta till många olika språk, bland annat teckenspråk. Konferensens första föreläsare var Enrique Perez, forskare och docent i socialt arbete på Malmö högskola. Denne karismatiske föredragshållare delade upp sin timme i tre olika områden; knäcka koden, kulturbegreppen och, något överraskande, tango. Med utgångspunkt från huvudrubriken Kan vi vara tre i sandlådan? gav han oss många konkreta exempel på mångfald och kommunikation som kan uppstå i vardagen.

Ny tolkutbildning

Anders Malm, samordnare, Tolk- och översättarinstitutet (TÖI), arbetar på Katrinebergs folkhögskola.

Tidigare på 70-talets mitt, när kontakttolkningen startade var det ingen sammanhållen utbildning, kursernas längd varierade från 20 till 110 timmar. Det krävdes inga förkunskaper och det hände att personer med språkbrister kom in på utbildningen. Dessutom utbildades tolkar utan att se över det egentliga behovet i landet. Efter en försöksverksamhet startade den nya sammanhängande utbildningen 2006. Fyra folkhögskolor har utbildningen: Härnösands, Katrinebergs i Halland, Åsa i Södermanland och Wiks i Uppland. Dessutom har Medborgarskolan i Malmö, Folkuniver-

34

sitetet i Göteborg och Olga Svensson Richter berättade mycket målande och humoristiskt om sitt liv som hörande med två döva föräldrar. Många av oss i publiken fick nya insikter om hur det är att ständigt behöva vara sina föräldrars öron från mycket tidiga år.

Hennes pappa Anders kom från Lappland och hade 15 syskon varav tre döva.

Han gick i den då orala skolan för döva i Härnösand, men lärde sig teckna av sina syskon. Anders utbildade sig till möbelsnickare. Olgas mamma Eeva kom från Finland, där hon hade en svår uppväxt. Hon flyttade till Lund och fick döva vänner. Tycke uppstod mellan Eeva och Anders. Resultatet blev Olga.

Vi fick följa Olgas uppväxt från femtiotalet till nutid. Hon gav många levande beskrivningar om samhällets okunskap och dåliga attityd mot döva och sin egen kluvenhet. Skolgången de första åren var jobbig. Hon fick själv ta alla kontakter med skolan som vanligtvis föräldrar gör. Läraren hade inga kunskaper om döva och ingen förståelse för Olgas situation. Det blev en hel del missförstånd mellan skola och hem.

Hörande barn kunde gå hem och fråga sina föräldrar om saker de hört men inte förstått. Olga var i stället den, som fick förklara saker och ting för föräldrarna.

När hon var 20 år flyttade hon till Malmö Där skaffade hon egen lägenhet.

Föräldrarna var mycket beroende av henne och de flyttade så småningom efter.

Tog specialpedagogexamen

1982 tog hon förskollärarexamen och senare specialpedagogexamen. Hennes egna erfarenheter ligger till grund för det specialarbete hon gjorde Vill döva

föräldrar ha möjlighet till föräldrastöd på teckenspråk som hörande föräldrar får via pedagogiska hörselvården? Detta ledde till ett treårigt projekt i samarbete med SDR. 25 döva föräldrar träffades regelbundet tillsammans med Olga under tre år. 1997 blev projektet permanent. Olga blev Sveriges första specialpedagog för döva föräldrar. Hon mottog Kruth-medaljen nr 19 år 2005.

Boken Flickan på två stolar var klar 2010 och delades ut till alla SPAF-medlemmar, som deltog på konferensen. Övriga får den på posten under våren.

Bikulturellt arbetssätt

En mycket intressant inblick i hur ungdomar och unga vuxna med dövblindhet har det idag fick vi av region Skånes kurator i Dövblindteamet, Henrik Brink.

Han inledde sin presentation som hade rubriken Vad händer sen - övergång från skola till arbetsliv? med en bild på en trasig bro där andra sidan var fylld med ovissheter för denna målgrupp.

Henrik använde sig genomgående av mycket beskrivande bilder som underlättade förståelsen av innehållet.

Nadia Saleh, kurator och Camilla Assmo-Wahlberg enhetschef/kurator berättade om sitt arbete i Dövteamet inom region Skåne och sitt bikulturella arbetssätt. Möten mellan döva och hörande har uppmärksammat dem på motsättningar och spänningar mellan majoriteter och minoriteter. De har hämtat mycket kunskap från Amerika och England och talade om vikten av att döva skaffar sig empowerment. Det kan de få genom kunskap och medvetenhet.

Inom Dövteamet har de skapat ett bikulturellt behandlingsarbete i vardagsarbetet. Teckenspråk är det gemensamma arbetsspråket, samt språket som AUDIO-NYTT 3/11

används i kontakt med myndigheter. De informerar även om hur samtal genom tolk går till och informerar om dövas livsberättelser på föräldramöten, arbetsplatser etc.

Först ut på fredagen var audiolog Jan Grenner som arbetar på Skånes Universitetssjukhus i Lund. Han visade en hel del bilder av lite mer komplicerat slag men kompletterade dessa på ett mycket beskrivande sätt om vad som händer i våra centrala hörselbanor. Han gick igenom anatomin nedifrån och upp och om inte annat så fick vi veta hur komplex hjärnan är men samtidigt hur fantastiskt den fungerar. Huvudrubriken var APD Auditory Processing Disorder, ett begrepp som enligt Grenner har flera benämningar och är en kontroversiell diag­nos. På svenska vill Grenner kalla det för Auditiv bearbetsstörning och rekommenderade publiken att gå in på webben och läsa om Centrala Auditiva Processer (ASHA).

Kontroversiell diagnos

Diagnosen är kontroversiell i den bemärkelsen att (1) många anser att APD bara är ett led i en annan sjukdom samt att (2) då APD förekommer hos barn så är ADHD ofta samtidigt förekommande och då är det svårt att härleda respektive symptom. Då APD förekommer hos gamla (3) så har man svårt att avgöra vad som är vad, om det har med sjukdom eller åldersförändringar i hjärnan att göra.

Projektledare Karin Jonsson från Specialpedagogiska skolmyndigheten i Södra regionen redogjorde från arbetet med rapporten Regionalt resurscenter döv/hörsel 2009 samt från projektet Morgondagens skola. Hon poängterade det goda samarbetet mellan stat, kommun och landsting. I regionen finns det 58 kommuner och de flesta saknar hörselutbildade pedagoger. Dessutom går stora flertalet av de få som är utbildade i pension inom 10 år. Viktigt att jobba mot kommunerna på organisationsnivå så att de anställer hörselpedagoger. Det har visat sig att där det finns driftiga hörselpedagoger där får elever får stöd.

Eva-Kristina Salameh berättade att flerspråkiga inte kan samma saker på båda språken, de har olika begrepp inom olika områden. Hemma ett visst ordförråd och i skolan ett annat ordförråd, kopplat till det som sker i de olika miljöerna.

Att klargöra skillnad mellan hörselnedsättning och språkstörning är inte enkelt men viktigt. Man måste då göra en bedömning av båda språken och lägg ihop AUDIONYTT 3/11

resultaten. Barnen distribuerar sitt ordförråd på sina båda språk men använder grammatiken på rätt sätt. Enligt EvaKristina är det ett stort problem i skolan i dag att pedagogerna inte förstå distributionen av språken. Hon talade om barns språkliga socialisation och tog upp begrepp som kontextoberoende och kontextberoende socialisation. Kontextoberoende språkkultur har många likheter med skolans kultur där barnen tidigt lär sig svara på kontrollerande frågor, där man redan vet svaren medan man i kontextberoende språkkultur frågar mer äkta frågor.

Tvåspråkiga kodväxlar men språkstörda klarar inte att göra det. Hon menade att vi inte ska lägga ett strikt enspråkigt perspektiv på tvåspråkighet, de ljudmässiga skillnaderna gör att barnet skiljer på språken. Hon avslutade med att poängtera att inte ta bort ett av språken om pedagogerna anser att det blir för mycket med två språk om barnet har långsam språkutveckling, då blir det långsam utveckling av ett språk.

Presentation av Sfi

Tove Hessmark Pehrsson, utbildningsansvarig och Anna-Lena HagnellOlehn, utbildare på Sfi, Iris Hadar presenterade verksamheten i Malmö för en aktivt lyssnande skara pedagoger.

Sfi är en grundläggande utbildning i svenska språket för vuxna som inte har svenska som modersmål. Den är en egen skolform med egen kursplan, kursmål och betygskriterier.

Vilka får läsa på Sfi? Den som inte har grundkunskap i svenska, är folkbokförd i en kommun och från det året vederbörande fyller 16 år. Många av deltagarna inom Sfi har hörselnedsättning av olika orsaker och många har svårt att acceptera det. Flera är inte medvetna om att det påverkar studierna att inte höra bra.

Många gånger klarar personen sitt modersmål utan större problem men har svårt att lära sig ett nytt språk, vilket hon inte alltid sätter i samband med hörselnedsättningen. På Iris Hadar träffar den studerande personal som har erfarenhet av personer med hörselnedsättning och framförallt finns här andra studerande med samma problematik.

Undervisningen sker i små grupper. Det saknas medvetenhet och kunskap kring hörselproblematik på många platser inom Sfi. Malmö stad erbjuder Sfistuderande hörselscreening på skolan.

Sammanfattning och slutsatser av projekt, initierat av HRF, presenterades av Kristina Olsson, HRF och Karin Gerleman, projektledare från 2003 till 2007.

Malmös befolkning har stort inslag av invandrare. Att komma till ett nytt land innebär en stor omställning som inte blir lättare om man har en hörselnedsättning. Att lära sig ett nytt språk och få information om det nya landet blir också svårare. Ett projekt startade 2003 med Karin Gerleman som projektledare. Avsikten med kartläggningen var att påvisa kunskapsbehovet hos både de myndigheter som fattar beslut, men också hos invandrarna själva.

Negligerat perspektiv

Under det första året gjordes en kartläggning, som visade att problematiken hörsel/integration var ett i högsta grad negligerat perspektiv, vars konsekvenser blev högst kännbara, såväl för den enskilde individen som för samhället.

Ubah Robleh från Stockholm berättade mycket engagerat om projektet SHIBASvenska hörselskadade med invandrarbakgrund. Målgruppen är de i yrkesverksam ålder. 1999 startade SHIBA av HRF HYViS i Stockholm, för att hörselskadade invandrare skulle få träffa andra i liknande situation. De som jobbar med SHIBA upplever att många av de med invandrarbakgrund känner sig socialt isolerade, har dåliga kunskaper om svenska samhället och behöver träffa andra i samma situation. Första projektet pågick under åren 2004-2005 Då erfarenheterna från detta var mycket positiva kunde projektet fortsätta med hjälp av pengar från Allmänna Arvsfonden. Under en konferens fyller vi på våra kunskaper och lär oss mer om dem vi möter i vårt jobb. Men under konferensens sista föreläsning lärde vi oss också mycket om oss själva.

Claes och Sara roade

Claes Schmidt, entreprenör och f d marknadschef på nöjesstället Slagthuset i Malmö blev känd som Sara Lund när han kom ut som transvestit 2003. Och det var som Sara han utmanade oss att tänka till. Det blev många skratt och aha-upplevelser under föreläsningens gång. Claes/Sara knöt ihop vårt konferenstema genom att visa på att mångfald handlar om kunskap. Genom att öka vår kunskap och se fördelar i olikheterna vågar vi satsa på kompetens oavsett kön, hudfärg eller funktionshinder. Föreläsningen för alla oss andra kvarstår som ett utropstecken från SPAF:s rikskonferens 2011.

Eva Andåker

eva.andaker@spsm.se

35

Nyfiken på en riktig trådlös hörapparat?

www.gnresound.se