Transition #1 2008

PIRATERNAS RESA ÖVER DE SJU HAVEN

HAMPUS & JAKOB BAKOM RATTEN I USA

PLÅSTER PÅ SÅREN FÖR ÖMMA ÅKARE

SPOT IDRE FOTO ANDERS NEUMAN ÅKARE TOBIAS KARLSSON TRICK SWITCH BACKSIDE 720

#1 2008 UTGÅVA 33 PRIS 55 KR N 55 NKR SF 6 EUR DK 45 DKR

INTERPRESS 0126-01 RETURVECKA 16

01 7

388012 605509

SVENSK SNOWBOARDFILM ÄR TILLBAKA PÅ RIKTIGT

COLIN ADAIR PHOTO. WWW.DCSHOES.COM.

9:KJCL6AH= CAB 360. WHISTLER, BC.

INFO@SKATEOUT.COM 019-611 09 07

SVEN VISAR VAR SKÅPET SKA STÅ MED EN TJUSIG TAILSTALL.

TEXT & FOTO ANDERS NEUMAN

SVEN THORGREN

13 år gammal och redan en ripper av rang. Jag har åkt snowboard i mer än tretton år och hade jag haft en liten matsked av den talang som Sven har som junior så skulle jag definitivt ha haft medaljer från Sverigecupen i mitt prisskåp. Men det är inte mina gamla bedrifter vi ska tala om, det kan jag diskutera med resten av gubbarna på hyllan vid pipen. Utan det

är Sven Thorgren som vi ska presentera för er kära läsare. 13 år gammal straight outta Sollentuna! Under årets ”Protest World Rookie Fest” i Livigno plockade han hem en fjärdeplats, en mer än godkänd placering i hans första internationella tävling och bevis nog för att han ska kvala in för en framåt i Transition. Så istället för att gnälla över att du och dina kompisar inte har

en framåt så ska du nog börja träna på nya trick. För risken är den att det enda du kommer att göra annars är att fortsätta glo avundsjukt från toppen av parken på en kille som kör trick du önskar att du kunde lära dig den här säsongen.

SPONSORER Smith, Nitro & Protest.

11

EXEMPLARISK NOSEPRESS I SKYMNINGSTID.

12

13

P: ADAM MORAN

SEE THE FULL LINE OF MEN S BOOTS AT BURTON.COM. Rider Service Europe 00800 287 866 13 (tollfree)

<G6I>H 9K9 =DH 9>C AD@6A6 7Gt9=6C9A6G:

INNEHÅLL

#1 2008 UTGÅVA 33

NIKLAS BYSTRÖM // PRODUCENT

44

45

44 LUCIA CLASSICS

Den 15 december var det återigen dags för Lucia Classics som årligen hålls i Stockholm Skatepark.

Med ett startfält bestående av några av Sveriges bästa skejtare fick domarna något att bita i. Vår utsände, tillika speaker på tävlingen, Simon Stenborg får även erfara hur det känns dagen efter en riktig skateboardtävlng.

62

63

62 WINTER JAM 2007

I november gav man återigen friidrottarna foten på Stadion och lämnade plats för de lite coolare atleterna.

Det var liv och rörelse på alla fronter när folk kom för att få se en riktigt bra show och kanske slänga i sig en korv eller två.

DESSUTOM 011 020 022 028 030 032 040 042

FRAMÅT LEDARE NOTISER SETUP FAVORIT SAKER & TING TÄVLA & VINN INFÖR JON OLSSON SUPER SESSIONS 088 15 GASTAR PÅ DÖD MANS KISTA

50

51

50 FÖRSÄSONGSHYSTERI

Sebastian Garhammer kan ha upplevt den bästa försäsongen i mannaminne. Här berättar han om snöförhållanden som vi bara kan drömma om. Är du van vid isiga pister eller kanske ingen snö alls innan december? Då kanske du inte ska läsa det här reportaget. Eller...?

70

70 BLAND KLOCKOR & GULD

71

Två halvklena, men ytterst sympatiska killar, börjar sin resa till alperna i ett sjukdomshärjat tillstånd. Där möter de upp med sina vänner och blir genast bättre.

Och det stämmer nog som den väl refererade gamla godingen till sång lyder: Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen.

096 GALLERI 108 PÅ BESÖK I DÖDENS VÄNTRUM 112 KULTUR 114 GRAFISKA PROFILEN 118 NAVELSKÅDNING 120 SKRÖNA 124 5X5

56

57

56 SNÖBARNET

Redaktionen minns tillbaka på känslan av att kolla på film när man var liten. Viktor Skogqvist har tagit sig ett kort snack med gänget bakom och framför kameran i den nya helsvenska snowboardfilmen Snowkid. En hyllning till den tiden då vi faktiskt insöp vår dagliga dos av snowboard via VHS.

78

79

78 DET LÖSER SIG

Redaktörn drog till staterna och spenderade lite kvalitetstid med Hampus och Jakob. Som alltid så hade han en väl genomtänkt plan i bakfickan, men ödet ville som vanligt något helt annat. Brutna nackar, dålig täckning och slask. Det blir inte alltid som man tänkt sig.

GLÖM INTE! WWW.TRANSITION.SE - DIN BÖJ PÅ NÄTET. På vår site kan du läsa artiklar från tidigare utgåvor, uppdatera dig med alla de senaste nyheterna, delta i mängder av tävlingar, läsa gamla artiklar, diskutera aktuella samtalsämnen, teckna prenumeration med mera. Numera kör vi även rörlig bild i form av podcasts. Glid in en sväng redan idag!

19

ADRESS Swartling & Wranding Media AB Att: TRANSITION Sveavägen 62 111 34 Stockholm 08-545 160 60 CHEFREDAKTÖR & ANSVARIG UTGIVARE Anders Neuman // neuman@transition.se Tel: 08-545 160 64 ART DIRECTOR Tobias Andersson // tobbe@transition.se Tel: 08-545 160 72 REDAKTION Viktor Skogqvist // viktor@transition.se Fredrik Gunnarsson // fredrik@transition.se Niklas Bergh // nicke@transition.se Magnus Gyllenberg // mange@transition.se Oscar Axhede // axhede@transition.se Simon Tjernström // tjernstrom@transition.se Jonas Sandberg // jonas@transition.se James Holm // james@transition.se Pelle Hybbinette // hybbinette@transition.se Mattias Fredriksson // mattias@transition.se Vincent Skoglund // vincent@transition.se

PÅ NYA ÄVENTYR

Det är dags att packa väskan och bege sig ut på vägarna och jaga snön igen. Deadlinen för första numret för året brukar alltid vara startsignalen för min säsong. Alla vinternummer är klara och förpackade.

kan du med lätthet ta en ny sväng till alperna med några av Sveriges roligaste skidåkare. Stanna sen kvar och få livsviktiga lavintips och avsluta med att hänga med på en resa genom USA tillsammans med Hampus och Jakob.

Årets säsong har börjat svajigt med stundtals helt episka snöfall både i Sälen och Åre. Medan Kiruna haft plusgrader i december har Sälen och Härjedalsfjällen haft tunga snöfall.

Om man jämför med regnet i fjol så borde man skutta högt av glädje. Även Alperna verkar ha en bättre säsong än på flera år. I våra städer så skiner dock kung Bore med sin frånvaro.

Vi får hoppas att ett sådant här nummer av Transition kan inspirera till vinteräventyr om du glömt bort hur snön känns.

Någonstans där kan vi knyta an till bilden här ovan. Mannen på bilden som sadlar upp för nya äventyr är ingen mindre än hjärnan bakom Actionhorse Films, Per-Hampus Stålhandske.

Tillsammans med åkarna Hampus Mosesson och Jakob Wilhelmson har de startat upp ett nytt internationellt filmbolag. Det känns uppfriskande när flera av våra duktiga svenska filmmakare har övergivit bergen för reklamfilm och annat. Förhoppningsvis inspirerar de en ny generation med skid- och snowboardintresserade.

Så börja med att hänga med på Sebbe Garhammers försäsongsresa. Fortsätt vidare med Piraternas härjningar över världen. När du fått nog av rom och guld så är det bara att fortsätta med analoga snowboardäventyr och det svenska projektet Snowkid. Så fort videobandsnostalgin har falnat

Vi slutar där för det är hög tid att bege sig ut i snön. // ANDERS NEUMAN, Chefredaktör

SKRIBENTER Simon Stenborg Tobias Barle Sebastian Garhammer Danny Larsen Alvaro Susena Tobias Barenthin-Lindblad Torkel Sjöstrand FOTOGRAFER Tony Bry Jakob Dahlström Per Sandberg Christian Åslund Ludschi Marc Gasch Daniel Blom Jonas Mossberg Nils Svensson Matt Georges Klas Rickard Karlsson Carl Abrahamsson ILLUSTRATÖRER Post Creative FRILANSMATERIAL Du är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ansvarar för icke beställt material.

Ring gärna innan du skickar något.

TOPP 10 TOWNES VAN ZANDT 01 PANCHO AND LEFTY 02 WAITIN' AROUND TO DIE 03 I'LL BE HERE IN THE MORNING 04 TECUMSEH VALLEY 05 QUICKSILVER DAYDREAMS OF MARIA

PRENUMERATION Titeldata AB Kundtjänst 112 86 Stockholm Tel: 08-617 23 80 www.prenservice.se

06 OUR MOTHER THE MOUNTAIN 07 TALKIN' KARATE BLUES 08 MR. MUDD AND MR. GOLD 09 BE HERE TO LOVE ME 10 SNAKE SONG

Helårsprenumeration (6 nummer) kostar 299 kronor.

Priset gäller endast i Sverige. Högre porto tillkommer om du är bosatt utomlands. Kontakta Titeldata för komplett prislista.

ANNONSFÖRSÄLJNING Acke Stenquist // acke@sw-media.com Tel: 08-545 160 67

COVER STORIES

Robert Swartling // robert@sw-media.com Tel: 08-545 160 65

” Bergen i bakgrunden påminner mig när jag var barn och läste Lucky Luke. Han brukade e alltid rida ut i solnedgången i slutet av serien. Det här året har Tobbe Karlsson knappast varit Lucky Luke då han lyckats bryta nyckelbenet två gånger. Men jämförelsen är ändå kanske inte så dum. Då jag är säker på att Tobbe i slutet av den här säsongen kommer att ha samlat ihop ett gäng med nya trick som han kan ta med sig ut i sommaren efter en förhoppningsvis fin säsong. Hatten av till Tobbe som hikade de extra gångerna den här kvällen för att få bilden. Jag tror att det var värt slitet i hans ögon med. ” - ANDERS NEUMAN ” Jag tror att den här bilden blev tagen alldeles i slutet av kvällssessionen vi hade i Idre. Alla i teamet hade öst på ordentligt och var ganska slitna efter en hel veckas fotande och filmande. Jag kommer ihåg att jag slutade åka för kvällen när redaktören sa åt mig att jag skulle fortsätta köra. Ingen mer än jag körde sista halvtimmen så jag fick shredda på själv.

Helt klart värt det! ” - TOBIAS KARLSSON

20

TRYCK Punamusta OY, Finland PAPPER Omslag: Galerie Art Silk 170g Inlaga: NovaPress Silk 90g WEBB www.transition.se

7

388012 60 5509

01

© 2003 Swartling & Wranding Media AB ISSN 1103-2898

CHADKAGY TO. INVERT. TAYLOR PHO

MODEL FEATURED: THE

CHARACTER

WWW.DCSHOES.COM INFO@SKATEOUT.COM 019-611 09 07

SNOW SKATE SURF

NOTISER

SNOWBOARD ANDERS NEUMAN // SKIDOR SIMON TJERNSTRÖM // SURF JONAS SANDBERG SKATEBOARD SIMON STENBORG // MUSIK FREDRIK GUNNARSSON

STOCKHOLMSPOLISER, FREDU OCH KAREEM

COMING CUNTS

MATTIAS NYBERG

SNOWBOARD Kalle Ohlson är tillbaka på banan efter sin fotskada i höstas. Efter att ha placerat sig på en 10:e plats i Red Bull Nanshan Open i Kina, flög han direkt vidare till Bulgarien för att filma för sin part i den kommande filmen från Pirate Movie Production. Vid tiden för deadline på detta nummer är Kalle hemma i Falun några dagar innan det bär av till USA, där han ska jobba vidare med sin part.

På plats i Kina för Nanshan Open var också Jakob Wilhelmson som fick revansch på sin femteplats i fjol. Han steppade nämligen upp och tog hem den prestigefyllda förstaplatsen.

Det svenska DC-teamet har fått utökning i form av Kristoffer ”Håkan” Hultgren och Mimmi Sandström. De nya medlemmarna gör sällskap på teamet med Max Månsson och den isländska emigranten Halldór Helgasson.

Johannes Brenning har släppt sin efterlängtade film Det Snöar. I filmen får vi se kanske Sveriges mest alternativa och roligaste åkning från flertalet av Sveriges bästa åkare. Johannes har precis kittat upp sig med en ny HD-kamera så kanske dyker det upp en ännu roligare fortsättning till hösten. Den som lever får se och under tiden får vi underhålla oss med Det Snöar som ni hittar på www.firstsnowfilms.com.

Marc Frank Montoya ligger i startgroparna med sitt egna märke Sound Outerwear som kommer att lanseras lagom till säsongen 08-09. Dessutom har han signat med ny brädsponsor, Technine.

Simon Chamberlain och hans märke Nomis kommer att börja tillverka outerwear. Logga in på www.nomisdesign.com och kolla in kollektionen.

Här hemma i Sverige har Micke Sjöberg börjat jobba med både Nomis och Sound.

Datum har satts för SM i Big Jump och Halfpipe som kommer att gå av stapeln i Vännäs 13-15 mars.

Att leva som en riktig gangster kan ha sina för och nackdelar. Ibland kan det vara så hårt att man får spendera julaftons morgon på polisstationen trots att man inte gjort mer än att befunnit sig på fel plats vid fel till fälle. Kareem El Rafie vet allt om det. Han är numer bosatt i en av Stockholms södra förorter, Skarpnäck.., förlåt Skurknäck. Där huserar han tillsammans med två av sina homies i en fet crib. Men att bo i Skurknäck kan ha sina nackdelar. Ser man lite för gangsta ut

22

så kan man lätt plockas upp av konstapeln bara för att byxorna är lite för stora. Gangsterrappare vet allt om det. Kareem med. Efter att ha parkerat sin nytvättade bil utanför sin lya vandrade Kareem och hans vapendragare hemåt. På vägen blev de stannade av en passerande skummis som behövde ringa taxi.

Hjälpsamma som pojkarna är så ställde de självklart upp. Samtidigt som den nödsatta blev klar med sitt telefonerande dök det upp några konstaplar på jakt efter biltjuvar. Kareem och hans vän stämde tydligen precis in på signalementet. Trots att de visade upp sin egna bil togs de in till förhör. Kruxet var bara att det var natten mot Julafton och inga förhörsledare fanns på plats för att sköta förhören. De fick helt enkelt ta in i en varsin cell för att snällt vänta i kalsonger och linne under natten. Ungefär samtidigt som ni läsare brukar plocka första paketet ur strumpan fick Kareem bli förhörd. Efter fem minuter släpptes gossarna för att pallra sig hem till sitt julfirande. Vi på redaktionen gratulerar till en riktigt minnesvärd Julaftonsmorgon.

Poliser i Stockholm kan dock vara bra snälla ibland.

När Actionhorse Films med Freddie Sirviö, Kareem El Rafie och Per-Hampus Stålhandske besökte vår kära huvudstad för att filma rails dök de upp inte mindre än tre gånger. Inte en gång undrade de vad som pågick utan konstaterade lugnt att det var snowboard det handlade om. Antagligen var de glada över ombytet mot allt normalt bus. Konstaplarna fikade, tog bilder och hängde ut. Mer såna poliser tack!

Actionhorse Films ett nystartat filmbolag och bakom spakarna hittar vi Per-Hampus Stålhandske, Hampus Mosesson och Jakob Wilhelmson.

Fotografen Daniel Blom meddelar glatt han numer är ägare till ett guldkort hos SAS. Frågan är om han har guldkort hos sin lokala SAAB-mekaniker också i och med att hans bil enligt ryktesvägar mer bor på verkstaden på hans lokala parkering.

Sven Thorgren från Sollentuna är det senaste tillskottet på Protest och Nitros team. 13-åringen från Sollentuna tog även en fjärdeplats på World Rookie Fest i Livigno.

Vår omslagspojke verkar inte ha turen på sin sida. För andra gången under säsongen har Tobbe Karlsson brutit nyckelbenet och beräknas vara tillbaka på snö i mitten av mars. För tillfället är Tobias hemma i Luleå och väntar otåligt på att bli hel för att börja åka igen.

Fler skador på Nitroteamet med Nils Arvidsson som drog på sig en fotskada efter att ha landat kort

på Burton European Open i Laax, Schweiz. Delar av Nitroteamet är nere bland alptopparna för att filma till den kommande svenska filmen. På plats är Anton Gunnarson, Mattias Nyberg, Mikael Sandy och filmaren Magnus Törnkvist.

Patrik Lundin som säljer Nitro i Sverige kommer numera även att distribuera Skullcandy. Dessutom har Erik Abrahamsson tagit positionen som teamchef på hörlursmärket.

Hur det står till med Morasonen Andreas Gidlunds geografikunskaper kan man fråga sig. Om man inte är medveten att man talar tyska i München kan det vara på sin plats att börja lyssna på lektionerna. Om man dessutom tänker sig att en bilresa från västra Frankrike till södra Tyskland är en enkel match kan det vara läge att börja studera kartan.

Mer Gidlund. De flygbolag han anlitar verkar inte direkt gilla ”På Glidlund” nuförtiden. Under hans senaste resor har de tappat bort hans bagage inte mindre än fyra gånger.

Nicky Wieveg har kopplat ner heltidsåkandet och sadlat om till hantverkare. Han är numer stensättarlärling. Så behöver du fixa till uteplatsen till sommaren kan det var på sin plats att slå en signal.

Hasse Åhlund dressar numera i Zimsternkläder.

King of the Hill är ett gammalt legendariskt tävlingskoncept i Riksgränsen. Den tiden det begav sig senast var runt 97-98 alltså cirka tio år sedan. I år det dags i mitten av maj för en klassisk slopestyle och kanske till och med en puckeltävling. En nostalgisk fotoutställning är också planerad. Så planera gränsenresan redan nu för i maj smäller det på Grönan.

Jonas Gustafsson filmar för Yeah Productions under vintern. Ett bra steg uppåt för Jonas som även verkar ha bytt brädsponsor.

Förutom att filma med Isenseven-crewet har Ludwig Lejkner lyckats bryta armen. Krya på dig!

För fjärde gången så bjöd vi upp Burton till discodans och i vanlig ordning så blev det grymt lyckat. Werséns Bar var fyllt till bredden med trevligt och partysuget folk.

Musiken levererades av Edvin från Fibes! Oh Fibes! och Dj Qlint. Och sällan har det väl ekat så vacker och svängig musik i Åredalen. Om vi bara kunde köra Burton In Bed With Transition varje helg.

SNOW SKATE SURF

NOTISER

SNOWBOARD ANDERS NEUMAN // SKIDOR SIMON TJERNSTRÖM // SURF JONAS SANDBERG SKATEBOARD SIMON STENBORG // MUSIK FREDRIK GUNNARSSON

JON OLSSON

STINA JAKOBSSON

HENRIK WINDSTEDT

SKIDOR Jon Olssons alpindröm visar sig ha substans. I ett FIS-race i Park City hade Jon den snabbaste tiden i andra åket och plockade därmed viktiga poäng för kommande tävlingar. Jon ska också tillsammans med Simon Dumont annordna en öppen tävling i Nordamerika där alla får ställa upp. Domare ska vara Jon Olsson, Simon Dumont och TJ Schiller.

Friåkaren Billy Poole dog på facet Wolverine Cirque i Alta den 22 januari. Det var under en filminspelning med Warren Miller som Billy tappade kontrollen i ett dubbeldrop och flög ut i rännan där han kan ha slagit i klippväggen. Billy Poole blev 28 år gammal och det är tung stämning bland många skidåkare och vänner världen över.

Stina Jakobsson vann kvalet till FWT Freeride World Tour i Mammoth. Även Wille Lindberg körde bra och kom på en respektabel femteplats. Förutom Stina Jakobsson kommer Henrik Windstedt, Marja Persson och Kaj Zachrisson representera Sverige.

Adam Falk har passat på att byta skidsponsor från Rossignol till K2.

Emo-Honken uppges nu av säkra källor vara mer emo än någonsin, men är samtidigt positiv till vädret. Denna paradox är för svår att hantera, men vi kan samtidigt passa på att gratulera Honken för hans framgångar på Åres måndagsklubb den 21 januari där han gjorde en trippeltwist med lederhosen runt anklarna, och med det vann en B-fruktsam kväll. Kul! Second Hands har investerat i nya HDV-kameror och är sedan tidigt i höstas i full gång med sitt filmande för nästa projekt. Filmmakaren Jonas Wahlstrand var vid tiden för deadline tillsammans med Emil Forss, Rasmus Hammar och Blayze Bramwell i franska Pyrenéerna för att fånga nya skidjibbs på video.

Samtidigt har man skickat några ur gänget till USA för att filma i Breckenridge. Uppdateringar på hur arbetet med filmen går följs på blogg.secondhands.se.

Ninthward har fått svensk distribution. Nicolai & Co på Wipeout kommer att jobba stenhårt med att få ut skidorna i handeln. Så snart blir det otroligt mycket lättare att få tag på Ninthward hos din lokala handlare.

Anton Silvola har bytt klädsponsor från WhiteOut till SOS. Även på skidfronten har han ny sponsor med 4frnt. Anton har också suttit en och en halv vecka i Canada utan att få sitt bagage. Vilket innebär att han får hålla det riktigt på streetan istället för på berget. Även Martin Söderberg och Jesper Björnlund har numera SOS som klädsponsor.

Jesper Björnlund som tillsammans med Per Spett visar styrkebesked på puckelpistvärldscupen. Jesper slutade som åtta och Per nia i den tighta osymetriska puckeln i Lake Placid.

Svenska skidtillverkaren Extrem har en ny norsk huvudägare. Skigutane går in som huvudägare.

24

TJ Schiller drog korsbandet i höger knä på ett big jump när han landade i lite bakåtvikt. Tråkigt inför X Games, men vi hoppas på en snabb rehabilitering för TJ. Oscar och Henrik Harlaut har börjat filma med 4bi9media som ligger bakom bland annat Look It Up. Deras crew innefattar då bland andra Tom Wallish och Steve Stepp.

Johan Kristoffers kör numera på Lib Techs skidor.

Johan är för tillfället i Canada men vad han gör där vet vi inte. Vi antar att han nöter puder.

Johan Jonsson har blivit upplockad till Nordicas internationella team. Kul för Johan som verkligen har gjort sig förtjänt av den platsen! Johan som har en fin del i Second Hands är även president för det politiska partiet Brennmärk Luremusarna som siktar på en jordskredsseger i kommande val.

Det konkursdrabbade företaget Four Elements har blivit uppköpta av Alpingaraget.

Snusmissbrukaren Niklas Karlström har bytt hjälmsponsor från POC till Reebok. Niklas befinner sig nu på andra sidan atlanten där han just nu nöter pipe med Eric Strand. Du kan följa Kirunasonen på hans egen blogg; http://niklaskarlstrom.blogg.se, vilket är en mycket rolig sida jag starkt rekomenderar.

Kanske är det Jon som inspirerat Mattias till andra stordåd än bara bakom kameran. Käre herr Fredriksson ska nämligen ta upp kampen med sin namne i längdspåren. Mattias rapporteras ha haft bra tider i längdspåret under försäsongen så helt omöjligt är det nog inte.

Big Air på Winter X Games 12 slutade med en svensk seger. Det var Jon Olsson som klev in historieböckerna med sin nionde totala medalj från tävlingscirkusen.

I finalen ställdes Jon mot Charles Gagnier som var chanslös mot en Kangaroo Flip direkt från skolboken.

SKATE.NU OCH TRANSITIONS JULFOTOTÄVLING 2007 I slutet av förra årets hölls en fototävling på skate.nu tillsammans med Transition och det blev kamp in på mållinjen. Tävlingen var uppdelad i två kategorier, en för killar och en för tjejer. I den sistnämnda var det så jämnt att det blev delad förstaplats.

OVAN CHRISTIAN HOWARD, FRONTSIDE NOSEGRIND, GÖTEBORG. FOTO JOEL WESTHOLM NEDAN SARAH MEURLE, KICKFLIP, BARCELONA. FOTO LISA KINDBERG SARAH THORÉN, BOARDSLIDE, LINKÖPING. FOTO SEBASTIAN THORÉN

25

SNOW SKATE SURF

NOTISER

SNOWBOARD ANDERS NEUMAN // SKIDOR SIMON TJERNSTRÖM // SURF JONAS SANDBERG SKATEBOARD SIMON STENBORG // MUSIK FREDRIK GUNNARSSON

HAZZE LINDGREN & MIKA EDIN

LIFE OF RYAN

SARAH MEURLE

SKATEBOARD Hazze Lindgren har tagit med sig Mika Edin och Johan Florell till det förlovade landet i väst. Efter att ha spenderat några dagar hos Mattias Ringström i San Diego rullade turistbussen till Huntigton Beach, där Hazze bodde på 80-talet. Efter några dagar så åkte man tillbaka till San Diego, där man var vid tiden för deadline på detta nummer. Läs mer om killarnas i äventyr i USA på www.bellowsskateboards.com.

synpunkt då de mest handlade om Jons sexuella läggning och vilken sorts pornografi han föredrog.

Herr Jansson fick gå hem men Jon gick inte lottlös då han sågs smusslandes med en annan industrimagnat under kvällen och ryktet säger att Jon kommer köra på Rasa Libre-brädor i framtiden.

Björn Tjernberg har hookat upp med Malmös Kärleksgatan.

Ethan Fowler hoppar av Foundation efter 9 år.

Dan Drethöl... förlåt, Drehobl freshar upp sig i Ellwoodkläder. Jag visste inte ens att det fortfarande existerade? Där ser man.

Trasdockan Ragdoll kör för Crimson och det gör även Micah Hollinger.

Efter att fått se sin bror Scott ta hem streetfinalen på Volcom Damn Am några månader tidigare så var det Ryan Decenzos tur att ta hem förstaplatsen på Tampa Damn Am. Alla gamla sjöbusars favorit Brian Lotti håller på med ett filmprojekt vid namn Free Pegasus med bland andra Cooper Wilt och Clint Peterson.

Jimmy Jansson, CEO på Flow Skateboards var rejält i rekryteringsstadiet under efterfesten för Lucia Classics. Efter att först ha försökt stjäla över Mika Edin från Bellows med hjälp av mutor utan lycka så siktade han in sig på dagens femtepristagare Jon Arpi.

Jon fick en lite ofrivillig ”anställningsintervju” inne på toaletten, men frågorna var lite udda även ur sponsor-

Danny Renaud råkade ut för en olycka och föll nio(!) våningar. På något mirakulöst sätt överlevde han med två brutna ben, punkterad lunga och njure. Vilket får anses vara tursamt om man ser det så.

Vill ha en skatepark i Stockholm riktad till alla stilar och åldrar? För att det ska kunna bli verklighet behövs det fler medlemmar i Sthlm Sub Surfers. Läs mer om projeket: www.highvalleyskatepark.blogspot.com.

Lite sent må hända, men för er som missat det har Sarah Meurle tagit en plats bland WeSC-aktivisterna.

Ryktet har gått och nu är det bekräftat. Lewis Marnell blir proffs för Almost. Inte illa pinkat. Stort grattis som lyckades på kort tid klämma fram två löjligt grymma parts för både Volcom och Nike.

Jag hade själv inte sett det innan, men efter att ha gluttat på en sneak preview av Ryan Shecklers egna MTV-show kanske jag måste skaffa kabel-tv. Jag har inte sett någon så manus-uppbyggd serie sen Parlamentet. Med mer snyfthistorier än 7th Heaven och mindre svordomar än The Osbournes kan ju detta

vara vad sund, sanitär familjeunderhållning saknat. Nu kommer det i alla fall en andra säsong med just din favoritåkare.

Någon har uppenbarligen satt upp en fot i baken på Martin Karlsson för nu finns Bellowsfilmen Lurking Class äntligen ute på DVD. Plocka upp din egen kopia hos närmsta plankförsäljare.

Svensk skateboard förlorade mycket beklagligt en eldsjäl under julhelgen. Miniramp-rippern Elvis Löwdin gick bort på juldagen 2007. Våra tankar går ut till Elvis familj och nära.

Skateshop.se är adressen till en ny svensk internetbutik för skateboard. Framtiden ser ljus då man redan nu har plockat ihop ett bra team bestående av Jonathan Gustavsson, Jonas Dalesjö, Johan Linö Waad och Malcom Tällgård.

Ante Ossianson har äntligen kommit igång ordentligt med Swedun Production. Inom kort kommer han lansera flera nya varumärken på den svenska marknaden. Kolla vilka på www.swedun.se.

Det nystartade svenska skateboardmärket Vilhoskateboards börjar leta sig ut på marknaden och erbjuder äkta 100% Kanadensisk Hard Maple till riktigt bra priser. Mer info på www.vilhoskateboards.com.

Stora delar av Sweetteamet är för tillfället nere i Malaga och filmar och enligt de första rapporterna flyter det på riktigt bra. Något att se fram emot under året som kommer helt enkelt.

SURF Freddie Meadows har haft en tuff vinter. Efter att i december ha surfat smutsiga vågor i Taghazout (två dagars regn sköljde ut skit i havet) drabbas han av en hudinfektion i foten. Tillbaka i vinterbostaden på Costa Rica får han feber och hallucinationer och besöker sjukhuset. Där lyckas läkaren skicka hem Freddie med fel medicin vilket leder till att infektionen går in i skelettet och orsakar benröta. För er som sov på biologin kan vi berätta att benröta kan leda till amputation eller i värsta fall döden. Nytt försök på sjukhuset som den här gången ger han rätt medicin men även beskedet att han inte kan surfa på sex månader. Efter sex veckor i sängen, och elva kilo fattigare, säger Freddie i alla fall

26

att han tror sig kunna börja surfa redan i februari. Ett par Pro Junior-tävlingar i Australien får stryka på foten, men han planerar att köra flera tävlingar i Europa. 2008 är Freddies sista år som Pro Junior och han verkar vara sjukt laddad. ”Sjukdomen har gjort mig starkare, och jag har ett helt nytt perspektiv på livet och på surfing. Visst var jag fokuserad i min surfing förut men nu... Nu är jag på en helt annan nivå.”

Surfer Magazine körde i i sitt december-nummer ett reportage från Färöarna. Killarna som gjorde reportaget, ett gäng amerikaner och en fransman, hävdade

att de var de första att göra en surftripp till de små öarna inklämda mellan Norge och Island. Något som fick Anders Ingelsten att ilskna till så pass mycket att han mailade till tidningens chefredaktör och påpekade att han var på surftripp där redan 2003. Beviset? Den artikel han skrev om Färöarnas surf i Transition # 1 – 04.

Historiskt.

Jonas Hörnstein, doktorand vid Lissabons högskola, har tillsammans med sin svärfar tagit ett garage i besittning och öppnat vad som sägs vara Portugals minsta brädfabrik. Jonas har utvecklat ett datorprogram som skapar en 3D-modell av

DANIEL MÅNSSON

BUCK 65

BAND OF HORSES

3/4 MILLENCOLIN + INCOGNITO LOU

SURF fortsättning... surfbrädorna som sedan skärs ut av en shapemaskin.

Tanken är att arbeta med andra shapers som vill ha mer precision i sin tillverkning, men Jonas och hans svärfar har även startat ett eget surfmärke vid namn Bluebottle Surfboards. Spana in www.bluebottlesurfboards.com för mer info.

Svenska surffilmen Flavours har nu haft premiär.

Besök genast närmsta välsorterade brädbutik, eller www.blindmoose.net, och haffa ditt eget exemplar.

Downhill-dåren, och surfaren, Erik ”Snaken” Lundberg, gjorde braksuccé på årets världscup i downhill skateboard och vann hela kalaset. Det avgjordes i Sydafrika där Snaken vann finalen samtidigt som värsta konkurrenten, Mischo Erban från Kanada, kraschade. Snaken tillhör numera Sector 9-teamet och kommer att köra hela touren under 2008 vilket innebär tävlingar i Europa, Australien, USA, Kanada, Brasilien och Sydafrika. I väntan på att det hela börjar i mars passar han dock på surfa bort januari och februari i Costa Rica.

Arbetet med att starta upp en svensk avdelning av

Surfrider Foundation pågår för fullt. Initiativtagaren Matthew Fader fick bra respons på den namninsamling som sedan skickades ner till organisationens huvudkontor i Frankrike. Om fransmännen nu bara kan få tummen ur borde det inte dröja alltför länge innan vi har en surforganisation med fokus på miljön även i Sverige.

Stort minus till British Airways som sedan slutet av förra året vägrar att ta med surfbrädor på flyget. Det handlar alltså inte om att de tar extra betalt för att frakta surfbrädor, de vägrar att göra det överhuvudtaget.

Punkt slut. På ett par veckor hade över 15 000 personer gått med i en protestgrupp på Facebook (2000-talets demonstrationer?), men tveksamt om det räcker. Till större glädje för oss som ändå flyger till surfet ibland är ju att Ryan Air nuförtiden har direktflyg från Skavsta till Porto.

Apropå resor så har de stora charterbolagen nu börjat vädra pengar hos svenska surfare. I mars har Sveriges första ”riktiga” surfcharter premiär då Apollo arrangerar en resa till Fuerteventura tillsammans med Surfers Paradise. Den som vill vara lite mer hardcore, och har

lite mer pengar, bör istället kolla upp Surfakademin som anordnar en två veckors båttripp i Maldiverna i april.

Daniel Månsson har fått ordentligt flyt på fotograferandet borta i Kalifornien. Nu har han en ny bok på gång tillsammans med brädmärket Super Surfboards.

Boken kommer att heta Super och innehålla bilder på Super Surfboards team när de rippar ibland annat San Fransisco, San Diego och på Hawaii. I teamet ingår Clay Marzo, ett 18-årigt underbarn som redan gjort rejält avtryck i filmen Young Guns 3. Boken släpps senare i vår. Håll ögonen öppna för smakprov i kommande nummer av Transition.

Adam Forslund, Niklas Malmqvist och Pontus Grafström på Nord verkar ha sett för mycket på naturfilm. De ryktas nämligen om att de ligger bakom en expedition som ska ta sig till Lofoten och Unstad, Ola Skinnarmo-stajl, med skidor och slädar. Väl på plats ska det surfas vintervågor och surfljugas i den bastuförsedda buss som Joakim Norgren har parkerat på stranden. Spana in www.coldwaterstoke.com för mer info.

MUSIK Vi skrev ju i förra numret att Cunninglynguists släppt nytt album och att vi ville ha oss ett Sverigebesök. Våra önskningar har nu gått i uppfyllelse och grabbarna anländer redan i början av mars för tre spelningar.

Kruxet är att dom spelar... SAMTIDIGT!!! En av dom mest nyskapande och färgstarkare rapparna möter det mest habila och suveräna rockband där ute just nu. En mörk dag för de som inte kan klona sig.

Efter en näst intill slutsåld limiterad tolvtumstrilogi bestående av Hot Lips, Number One och Sunset Boulevard samt diverse släpp på japanska och engelska bolag är det nu dags. Duon Pacific från vår svenska västkust jobbar på sitt kommande debutalbum Reveries. För stunden har man låst in sig med sin husgud, Sebastian Tellier, för att bida sin tid innan nästa års tilltänkta genombrott!

Masa iväg dig på bio, köp popcorn och läsk, sätt dig ner och njut! Nu har filmen Control om Ian Curtis och hans Joy Division gått på bio ett tag. Anton Corbijn kan mycket väl ha gjort den snyggaste filmen på väldigt länge. En facinerande berättelse om den plågade frontmannen som bara ville väl.

Som vi sagt tidigare så släpper Millencolin nytt album.

Den 7 april kommer den splitternya Machine 15 ut i butik. Vill ni ha smakprov hur det kan låta så är det bara att gå in på deras hemsida eller MySpace.

För musikintresserade allätare så blir den 6 mars en riktigt mörk dag. Då spelar nämligen den kanadensiska mångsysslaren och geniet Buck 65. Och det gör också grabbarna i Band Of Horses från Seattle.

Om du inte diggar Joy Division så kan du gå och titta på en rad olika skådisar tolka Bob Dylan. I skrivande stund har vi inte sett filmen, men för Dylanfans måste I’m Not There vara en skön film.

Senare i vår släpper Caesars sin femte platta. Producerar gör ingen mindre än Ebbot från The Soundtrack Of Our Lives. Kan ni tänka er en bättre kombination? I väntan på plattan så kan ni ju bläddra fram till 5x5. Där kapar dom den svenska artisteliten vid fotknölarna... med sticksåg!

Den amerikanske happening-dj:n Diplo är ständigt aktuell. Flitigt turnerande och fler remixer under ärmen än vad du har strån på huvudet. Han är kanske den coolaste dj:n/producenten som står på två ben nu.

Hans egna label Mad Decent som tidigare gett oss bland annat Bonde Do Role är nu på gång med nya grejer. Shake It To The Ground - remix EP med Dj Blaqstarr och The Mix Up EP från South Rakkas Crew släpps båda den 19 februari. Det ryktas även att Diplo teamar upp med självaste Dj Benzi och släpper Paper Route Gangstaz: Welcome To Hunts Vegas någon gång i april. Tack!

Skivor att längta efter: Raveonettes - Lust Lust Lust, 19/2 Rick Ross - Trilla, 19/2 Hellsongs - Hymns In The Key Of 666, 20/2 Black Crowes - Warpaint, 4/3 Daniel Lanois - Here Is What It Is, 25/3 Guilty Simpson - Ode To The Ghetto, 25/3 The Black Keys - Attack & Release, 1/4 Atmosphere - When Life Gives You Lemons, You Paint That Shit Gold, 22/4.

27

SETUP

NILS ARVIDSSON FOTO ANDERS NEUMAN

GOGGLES S SMITH FUSE

MÖSSA A APPERTIFF A

BRÄDA A NITRO TE EAM ART ATTACK

JACKA A RIP C CURL STRUT

HANDSKA AR NITRO

BYXOR RIP CU URL OPULENT

BINDNINGAR R RAIDEN STRIKE

BOOTS S NITRO

28

K EN HELT SJU

VINTER REA

RT BÖRJAR SNA STORE.SE HOS BOARD

A

SUPERFYND

25-50% NTERNS PÅ HELA VI ENT SORTIM

- W W W. B OAR DSTO R E. SE PHOTO ADAM MARTELL

FAVORIT

MARTIN KARLSSON TEXT TOBIAS BARLE FOTO ANDERS NEUMAN

SERIETIDNINGAR Det finns forskning som visar att av alla olika medieupplevelser så är att läsa serier det mest krävande. Det är både text och bild samtidigt och man måste fylla i själv vad som sker mellan serierutorna. Ser man på tv så styr man inget själv. Allt levereras på ett fat och man sväljer dem rakt av. Lyssnar man på radio så är det mest hörseln som jobbar och de andra sinnena kan slappna av medan hjärnan skapar sin lilla bio i huvudet.

ett rum som var helt täckt med seriealbum och där kunde de ligga hela dagen och bara läsa. Inte helt olikt två små Joakim von Anka som tumlar runt bland sin slantar i valvet.

Fast Martin läste aldrig Kalle Anka när han var liten. Det var för mainstream. Fantomen var mycket mer indie.

Och Martin har aldrig slutat läsa serier. Tvärtom tycker han att det ger mer och mer ju äldre han blir.

undersköna Freja och gifter sig med Trym. En episk saga doppad i genusproblematik.

Sen finns det de som säger något annat. Att det är barnsligt och verklighetsfrånvänt. Inget som vuxna ska hålla på med. Man måste ta itu med de riktiga problemen nån gång och växa upp och inte leva kvar i sin fantasivärld med sagoäventyr och ljudeffekter.

Om Martin Karlsson fick bestämma så skulle alla sätta sig med en stor kopp java i sin favoritfåtölj och gräva ner sig i serietidningsmyllan.

Och Bone. Tänk dig att tre små filurer som mest ser ut att vara sidokaraktärer i Kalle Anka slängs ut från Ankeborg på grund av politiska stormar och tvingas leva i Sagan om Ringens Midgård och slåss med drakar och onda trollkarlar. Eklektiskt är vad det är.

Martin ”Skalman” Karlsson som är chefsideolog på Bellows Skateboards tillbringade många ungdomsdagar med att läsa serier. Han och hans brorsa hade

30

Det han rekommenderar varmast är Valhall-serien som handlar om de gamla asagudarna. Helst andra albumet ”Tors brudfärd”. Machomannen med åskan i sin hand måste sno tillbaka sin hammare Sleipner från jätten Trym. För att lyckas med det klär han ut sig till

Sen ska du läsa Joakim Pirinen. Mannen som myntat uttrycket ”Med ett schysst järnrör kan man slå hela världen med häpnad”. Börja med Kvarteret Kniven, som har allt från surrealistisk konst till politiska inlägg och ren humor.

Följer du Martin Karlssons råd så kommer du att lära dig massor om hur livet fungerar och du kommer att bli en bättre och vackrare människa med en gång

1395 :-

03

02

04

01

05

07

08

06

09

10

11 12

13

14

16

17

19

SAKER & TING

18

32

01 DRAGON DX 999 KR 02 HURLEY ONE AND ONLY 299 KR 03 AUTOBAHN BLACK NEXUS 349 KR 04 FILM TRUCK 399 KR 05 SWEET STEEW 149 KR 06 BILLABONG SEQUENCE 599 KR 07 HAZE SIR CARDIGAN ROBBING HOOD 899 KR 08 WESC OSVALD 1500 KR

15

09 OXBOW FIDJI 4499 KR 10 KREW LIZZY 299 KR 11 BURTON IDIOM 4900 KR 12 VANS MYLAN CARGO 2100 KR 13 PEAK PERFORMANCE RAMBLE 2800 KR 14 NIKITA APPLEBERRY 1299 KR 15 ZERO ARMY 750 KR 16 CHEAPO FLAT HAPPY 599 KR 17 EMERICA FRANCIS 800 KR 18 CLICHÉ JOEY BREZINSKI 599 KR 19 ADIDAS GAZELLE 800 KR

VÄLKOMMEN TILL EN RIKTIG SEMESTER Vintersäsongen är igång och vi har massor med snö!

Boka skidåkning på sportlovet.

21 nedfarter, 11 liftar, 2,5 km i ett enda åk, häftig Dog Park, 5400 liftnära bäddar.

Vi lovar dig en lyckad semester!

Boka första svängarna redan nu.

Pris exempel: v. 7 Bävern 8 pers to-sö 3670:v. 8 Mården 8+2 pers to-sö 3670:v. 9 Lassiebyn 4+2 pers to-sön 2925:I samarbete med:

Boka på 0564-475 50 eller www.branas.se

04 02

01

05

03

06

08 09 07

11

10

13

12

14 15

SAKER & TING

16

34

01 DRAGON GG 1199 KR 02 BAKER TEAM NECKFACE 800 KR 03 VANS ANDREAS WIIG BFJ 3200 KR 04 AUTOBAHN LE/III 449 KR 05 THE NORTH FACE SOD TRICLIMATE 6495 KR 06 FRONTLINE CLASSIC ZIP 799 KR 07 WESC STREET 800 KR 08 PEAK PERFORMANCE WOODY T-NECK 1200 KR 09 WESC DELTA 900 KR 10 BURTON THREADS 399 KR

11 HURLEY FANGS 349 KR 12 SWEET STEEW 299 KR 13 SANTA CRUZ CLASSIC DOT 300 KR 14 CHEAPO FLOOR CRASHER 499 KR 15 VON ZIPPER FEENOM 1399 KR 16 BILLABONG KINSON 549 KR

FLYGTUR I KUNGSBERGET

Nya motorv ägen klar!

Du sp ar 1 t Kungsb imme t.o.r erg Stockh et (från olm e Uppsal ller a).

TA EN FLYGTUR I EN AV SVERIGES BÄSTA SNOWPARK ELLER LÄGG EN CARVINGSVÄNG I KOPPARBACKEN. Kungsberget ligger nära dig och har skidåkning som passar alla!

17 nedfarter och 10 liftar.

Välkommen hit i vinter!

www.kungsberget.se

02

01

04

03

05 07

08 09

06

14

11 13

10

15

12

17

SAKER & TING

16

36

01 VOX DREHOBL 699 KR 02 VENTURE RASTA 300 KR 03 SUPRA SUPRANO 849 KR 04 VISION GORGEOUS GEORGE 699 KR 05 CHEAPO KLOCKA 199 KR 06 DRAGON DSX NEAPOLITAN 1199 KR 07 FRONTLINE ZION/STRIPECLUB 349 KR

08 ROSSIGNOL RETOX 3995 KR 09 NIKE SPLIT WINDRUNNER 1200 KR 10 VOLCOM SHECKLER CO OP 990 KR 11 WESC ORRY 600 KR 12 KREW CHAD MUSKA 899 KR 13 VISION 1985 MARK GONZALES 1499 KR 14 BURTON YARD BUTTON UP 599 KR 15 NIKITA MANGO 1000 KR 16 32 LASHED SUPER EXCLUSIVE EJ TILL SALU 17 ETNIES SCAN 1100 KR

01

03

02

04

06 05

07 08 11 09

SAKER & TING

10

38

01 CHEAPO KLOCKA 199 KR 02 HAZE ROYAL TEE 349 KR 03 NIKITA KARMA 899 KR 04 O’NEILL FREEDOM MONDRIAAN 2500 KR 05 BORKA LINN 500 KR 06 VISION GONZALES 399 KR 07 EMERICA TOPE 800 KR 08 ECKO RED BY MARC ECKO 499 KR 09 NIKE TECK PACK 300 KR 10 VOLCOM BRATURD 950 KR 11 BURTON CHECKERBOARD 349 KR

1ç IFMB TPSUJNFOUFU

Flow · Nitro · K2 · ThirtyTwo · Salomon · Nordica · Rossignol Head · Scott · Tecnica · Völkl · IceTool · Cronic För dig som inte har möjlighet att besöka butiken går det lika bra att handla på www.sportextreme.nu

Vasagatan 7, Göteborg

TÄVLA

& VINN

LÄMNA DITT TÄVLINGSBIDRAG PÅ WWW.TRANSITION.SE

SNOWBOARD FRÅN O-MATIC

En ny era tar vid och Hampus byter märke snowboardsponsor till O-Matic! Vi ser till så att kanske just du blir bland dom första med hans O-Matic pro model i Sverige. Så fort brädan har producerats ser vi till att leverera den till dig. Plus att vi slänger med en O-Matic hood! Skicka in och motivera varför du tycker att Hampus är den bästa åkaren som finns och varför just du ska få åka med hans bräda under fötterna.

GOGGLES FRÅN SMITH

Det brukar kunna vara bra att se någonting när man är ute på äventyr i backen. Tårar i ögonen kan nu bli ett minne blott. Eller är du en av dom som har så sjukt fula goggles så att du hellre skiter i att åka? Det råder vi bot på genom att tävla ut fem stycken Fusegoggles i varierade färger från Smith!

Vinn genom att berätta för oss om ett tillfälle då du verkligen skulle behövt se bättre.

SURFRESA FRÅN POC / XTRAVEL

På med badtofflorna! Nu kan du vinna en surfresa med en polare till Hossegor i Frankrike. Fånga din mest spektakulära air på film. Det kan vara med wake, skate, surf, kite, snowboard, cykel, skidor eller vad som helst. Det finns inga kriterier. Så länge du har kul och imponerar juryn med den högsta, cleanaste eller roligaste airen någonsin.

OBS! Gå in på www.pocski.com för den här tävlingen.

SKOR FRÅN VISION

Vi har två par dojjor och fem t-shirts från Vision vi skulle vilja bli av med. Eller egentligen skulle vi behålla grejerna själv i och med att Vision är ett så anrikt och coolt märke, men det funkar dessvärre inte så. Lägg vantarna på endera genom att namnge minst tre legendariska åkare som kört för Vision. Och är ni födda på nittiotalet eller senare så får ni väl googla!

40

D<EF=FID%:FD

STENMARK–1977

VEMDALEN, STUDENT SKI WEE K FUNÄSDALEN, SEQUENCE KLÄPPEN, PARK´N PIPE

22–23 FEBRUARI 14–15 MARS ÅRE, GLEN PLAKE WEEKEND 28–29 MARS ÅRE, INGEMAR STENMARK PARA LLELL

PLAKE–2007

21–22 JANUARI 15–16 FEBRUARI

INFÖR

JON OLSSON SUPER SESSIONS BY CROSS TEXT SIMON TJERNSTRÖM FOTO ANDERS NEUMAN

Vi tog tempen på Jon för att reka vad det är som händer i Åre mellan den 26 Mars och 6 April. Vi fick veta att det rör sig om ett otroligt välplanerat världsevent som med all sannorlikhet kommer ta er med häpnad och samtidigt knacka ner en milstolpe i skidhistorien.

En kombinerad film, foto och skidtävling integrerar de bägge medierna som freestyle rör sig i. Den symbios som får skidåkning att synas kommer att presenteras för alla som vill att bevittna.

Varför byter du koncept?

Jag kände att jag gjort vad jag ville med en Big Air tävling och var sugen på att pröva nya idéer och utmaningar.

Helt enkelt komma med något nytt och lyfta eventet till en ny nivå.

Vilka är fördelarna med det här formatet? Åkarna måste visa att de kan klara av olika sorters hopp och måste visa variation i sina trick. Jag slipper stressa ihjäl mig för vädret nu när vi har 11 dagar, så om det inte är fint en dag väntar vi bara till nästa. Det öppnar även för en ny typ av tävling där åkaren, fotografen & filmaren bildar en helhet där hela lagets prestation mäts.

Vilka är nackdelarna med det här formatet?

Finns inga, det är därför vi gör det! Skämt å sido, det enda jag kan tänka mig är att åkarna inte får åka framför 10 000 åskådare, men det är nog det enda.

Hur ser formatet ut?

Jag bjuder in åtta av världens bästa åkare till Åre. Åkarna får i sin tur ta med sig varsin filmare och fotograf. Jon Olsson Super Sessions blir således en lagtävling för tremannalag. Uppgiften är dels att få fram den bästa slutprodukten i form av film och stillbilder, dels att visa prov på proffsigt lagarbete och individuell skicklighet

42

på berget. Hoppen är utspridda på fem platser i Åredalen som alla har en unik karaktär och som är skräddarsydda för de unika hoppen. Le grande finale "The JOSS Awards" äger rum i Mix Megapol Arena på Holiday Club lördagen den 5 april. Inträdet är gratis.

Eftersom det är svårt att avgöra exakt vilka som är de bästa åkarna lämnar vi öppet för två Wild Card-lag där varje enskild person får kvalificera via www.josupersessions.com. Om man till exempel är filmare så spelar det ingen roll huruvida åkaren som filmas åker; det är hur personen filmar och klipper som jag kommer att utvärdera efter. Det samma gäller fotografen. Det här ger med andra ord en möjlighet för amatörer att spela på samma arena som proffsen. Jag hoppas att vi kommer upptäcka nya stjärnor inom alla kategorier.

Vi arrangerar även Parlino Swedish Open som är en slopestyletävling i openformat. Domare är inga mindre än Jon Olsson, Simon Dumont & TJ Schiller. Tävlingen kommer att arrangeras den 29 mars i Bräcke och det är gratis att delta. Vinnaren får automatiskt en plats till nästa JOI. Exakt var nästa JOI kommer gå av stapeln vet vi inte än men det kan bli New York, kanske i Monaco, Dubai vore kul eller kanske är Peking redo?

Vad har du för förväntningar/förhoppningar för tävlingen?

Att skapa ett nytt världsevent som hjälper till att behålla skidåkning i Freestyle, med vanliga Big Air-tävlingar blir det enkelt att man bara lär sig ett trick och sen kör på med det, nu när man ska kunna hoppa på fem olika hopp så kräver det mycket mer av en åkare. Det absolut viktigaste är dock att skapa ett event som enligt åkare och publik är årets höjdpunkt och som lyfter freestyleåkningen till nya nivåer!

Hur hittar du tid för att arrangera en sån stor grej?

Jag gör typ inget annat än att gå upp klockan 5, jobba 2 timmar, hoppa till lunch, åka portar efter lunch, sen tilll gymmet, middag och sen sova vid åtta... så jag hinner med det jag ska men så mycket fritid på vintern är det inte tal om. Sen är vi ju även ett litet eventcrew som sliter med det här tillsammans.

Hur stor del ligger på dig och hur stor del ligger på dina sammarbetspartners?

Ingenting som rör detta event händer om jag inte godkännt det; jag kollar igenom allt och ser till att det är i samma anda som skapade JOI, en tävling som skapades för åkarna, och även om eventet växer ska inte värderingarna försvinna.

Vilka åkare kommer?

1. Jon Olsson 2. PK Hunder 3. Andreas Håtveit 4. Simon Dumont 5. Sammy Carlsson 6. Jossi Wells 7 .Colby West fick TJ’s plats nu när han skadade knät, men han kommer som domare.

8. TBA Och två kvalplatser som man kan kvalificera sig för på JOSupersessions.com.

Själv då?

Jag kommer köra med Johnny DeCesare (PBP) som filmare och Mattias Fredriksson som fotograf, så jag tror att vi har ett mycket bra vinstläge.

.JOS WWW

UPER

ION SESS

S. C O

M

”

ING S I R S

AI R E EW

S SKIER BEST IN!” S D W RL E WO SD TO AT, TH 0 000 U M R FO E, 2 LAR D ÅR TACU AROUN C E P S S RE “NEW R FEATU PE U S 5

“A N

26th MARCH - 6th APRIL 2008, ÅRE, SWEDEN WANT TO BE IN THE WILD CARD TEAMS? QUALIFICATIONS ON WWW.JOSUPERSESSIONS.COM FOR SKIERS, FILMERS AND PHOTOGRAPHERS, FREE TO JOIN, 20 000 USD TO WIN

PARLINO SWEDISH OPEN, 29th MARCH IN BRÄCKE DREAM PARK JON OLSSON SUPER SESSIONS MOVIE AWARDS, 5th APRIL 20.00 AT HOLIDAY CLUB, FREE ENTRANCE

Photo: mattiasfredriksson.com

SLOPESTYLE COMPETITION WITH PROS JUDGING, FREE TO JOIN, SECRET PRIZE TO WIN

44

LOVE ENEROTH MED EN FINFIN BLUNT TO FAKIE.

TEXT SIMON STENBORG FOTO JAMES HOLM

45

DANIJEL ”JUGGA” TODOROVIC GÖR SIG KLAR FÖR LANDNING.

JACOB NYGREN TOG TILLVARA PÅ DET GODA SOM ERBJÖDS.

46

Det börjar med en ögonryckning. Sakta men säkert börjar de suddiga konturerna ta formen av igenkännbara objekt. Signalerna till och från hjärnan går fortfarande ganska långsamt men gör det ändå möjligt att sånär förstå tid och rum. Jag har just vaknat.

Dock är två öppna ögon inte någon definition av vakenhet. Kolossala mängder intryck, minnesbilder och annan information rusar genom huvudet medan ens stackars hjärna tappert försöker processa dessa signaler och vågor men i detta tidiga skede samlas allt till ett rörigt kaos likt Essingeleden under rusningstrafik.

Det tar några sekunder för mig att bilda en identitetsuppfattning. Namn, ålder och hemort lyckas urskiljas ur dimman. När den första fasen av uppvaknandet som snarlikt påminner om påskdagens morgon då Jesu uppståndelse sägs ha ägt rum, är färdig kommer fas två. Verklighets- och situationsuppfattning. Jag känner igen mönstret på påslakanet vilket bekräftar att jag är i säkerhet i mitt eget hem. Dock infinner sig en känsla som jag inte riktigt kan placera men ändå känner igen.

Plötsligt inser jag vilken känslan är, det är känslan av att inte vara ensam. Hjärnan går nu på högvarv men är inte riktigt uppvärmd än och kan därmed inte lugnt och fridfullt hantera situationen rationellt och komma till en logisk slutsats. Alla möjliga bildspel och alternativa scener målas nu upp framför mina ögon, ungefär som när man hoppar mellan kapitel på en dvd-film. Kan det vara så att man som lekmännen säger fick hugg igår och att om jag vänder mig om ligger där en madonna, en afroditelik kvinna som kvällen innan lurat in en i ett lustspel som ibland händer när man och kvinna möts ensamma i natten sena småtimmar när dörrar till krogar stängts igen men således andra dörrar öppnats?

Innan jag ens hinner slutföra min ovannämnda diffusa tes, dras jag hastigt ur mina tankegångar och med ett abrupt ryck sätter jag mig upp i min slaf och låter mina ögon inse den situation mitt sinne inte lyckats med under den korta stund jag har varit vid någorlunda medvetande. Det är inte ett underskönt kvinnligt väsen som ligger och trycker tätt intill väggen en bit ifrån mig.

Det är min vän Joel.

Inget kan få en att vakna upp som chock. Det primära jag konstaterar är att båda är fullt påklädda och kan därmed vifta bort diverse latenta homo-erotiska skräckscenarion. Då jag nu insett situationens allvar panorerar jag bestämt blicken ut över övriga delar av lägenheten.

Synerna är allt annat än vackra. Alkoholförpackningar av alla de sorter ligger utspridda likväl som människor.

Denna syn bekräftar endast en enda möjlighet. Detta är dagen efter en skateboardtävling. Jag känner nu att jag behärskar möjligheten att stå på mina ben. Nervsignalerna från hjärnan till olika kroppsdelar går nu betydligt snabbare och jag är i det närmaste i kontroll över mina funktioner och sinne.

Efter att ha gått från klarhet till klarhet inser jag nu nästa insikt. Jag är fortfarande ganska berusad. I detta delikata ”dagen efter-tillstånd” är du berikad med vetskapen om att du inte kommer må lika bra om någon timme. Det är då definition av kontroll får en ny innebörd. Du är för en gångs skull mästare över ditt eget öde. Du kan genom visa beslut påverka utgången och konsekvenser av din situation. Du har för första gången chansen att kanske bara blott för stund, ändå leka gud.

Jag haltar fram till kylskåpet och öppnar dörren. Väl där inne möts jag av ett bländande klargrönt sken. Några glasflaskor som i ljuset av kylskåpslampan nästan fungerar som ett prisma och sprider ett magnifikt sken i det lilla kalla utrymmet. Jag fattar tag i en av dessa flaskor som jag vet är orsaken till varför saker är och ser ut som de gör just i detta nu. Med en nanosekunds eftertanke om för- och nackdelar avlägsnar jag den lilla metalltoppen som i mina ögon påminner om en stilfull brittisk gentleman som lyfter på hatten. Likt denne fiktive aristokrat hälsar även flaskan mig artigt välkommen, kanske inte med ett betonat ”Good morning” men med ett välbekant ljud av en symbios mellan luft och kolsyra

tillsammans. I samma stund som jag och den gyllene drycken möts bestämmer jag mig för att aldrig mer bli bakfull, åtminstone inte idag.

Med denna kavalkad av ordbajseri kunde denna artikel ha slutat här. Men då jag i grund och botten blivit ombedd att skriva om en specifik händelse i skateboardsverige så backar vi bandet till dagen innan.

Nämligen lördagen 15 December då en tävling kallad Lucia Classic ägde rum.

Då tydligen fler än jag insett mina kvaliteter att ”snacka skit” hade jag fått förfrågan om att vara speaker under tävlingen. Beväpnad med en termos kaffe med för dagen en liten besk men underbart upplyftande bismak skulle jag förtälja händelseförloppet för var och gemene man på plats i Stockholm Skatepark. Om det var till belåtenhet för massan låter jag vara osagt och går raskt vidare till att återberätta det jag upplevde och arbetsdisciplinerat kommenterade. Strindberg påstod en gång i tiden att ”Livet är inget för amatörer”. Detta verkade även gälla för denna tävling för kvaliteten på åkningen detta år var bland den högsta jag skådat på länge under en skatetävling.

Flertalet intressanta utrikes-bördiga namn hade lockats av prissummor och prestige. Deltagarlistan visade sig vara längre än en gästlista till en Vice-fest med undantaget att den som stod på listan faktiskt fick delta. Detta gjorde att tävlingen drog ut lite på tiden men det gjorde föga eftersom underhållningsvärdet var outtömligt. Celebriteter som Jani Laitila visade prov på finsk sisu genom att synas överallt och hela tiden. Våra norska grannar gav igen för åratal av Norge-historier, speciellt en 17-årig knodd vid namn Karsten Kleppan som i semifinalen utan tvekan kletade upp tävlingens åk. Under de tre minuterna fanns det inte mycket mer att göra än att sitta förundrat med en uppsyn endast annars bäst visuellt utförd av så kallade ”Barbaradockor”. Killens åk var helt enkelt löjligt för att fatta sig kort.

Att skriva alla som körde bra är inte möjligt inom de ramar för textutrymme som mig givits så vi kan lika gärna hoppa till finalen. Fem tappra män som ännu hade ork att stå på benen fick äran att kämpa om titeln.

Ett startfält bestående av: Johan Florell, Joel Svärd, Mika Edin, Karsten Kleppan och finalens wild card Jon Arpi gav domarna dagens kanske jobbigaste uppgift.

Att försöka utvisa vem av dessa som bäst förtjänade en förstaplats och en pengasumma som vilken skejtare som helst skulle kunna leva flott ett bra tag på (men en snowboardåkare skulle fnysa åt och knappt tycka det räckte till att köpa scarfs för).

Finalen i sig var även den en surrealistisk upplevelse och därmed utgången lika lätt att urskilja som en Dalímålning. Efteråt var nog åskådarna minst lika utmattade som de tävlande så det kanske var lika bra att resultatet inte skulle annonseras för ens på efterfesten på El Amir senare under kvällen. Rusdryck, Lakaipremiär och resultatavslöjande är en delikat kombination. Det visade sig att enligt domarna var det för tredje året i rad Mika Edin som likt en snus på en rygglös stol hamnade högst på prispallen (Ouf!? Den var sjukt kass men jag orkar inte omformulera nu). Inte långt efter fann vi Karsten Kleppan, Joel Svärd, Johan Florell och Jon Arpi på de övriga platserna.

Resten av kvällen kan knappast behöva redogöras för med tanke på inledningen till denna text. Allt jag vet var att det var en dag och en kväll i sann glädje som lyckades lysa samt värma upp den bistra Decembernatten runt den tid vi annars brukar fira en stackars italiensk tös som fick ögonen utstuckna på order av kejsar Diocletianus någonstans på Sicilien. Men det är en helt annan historia. (Hade detta varit en klassisk kassett-bok hade du hört ett pling som betydde att det var dags att vända blad. Men det är det ju inte kom jag på?)

47

RASMUS JONSSON TAR TRAPPEN NER.

48

Photo: Vincent Skoglund WeSC Concept Stores: Stockholm, Kungsgatan 66, PUB.03 / Örebro, Nygatan 26 / Falun, Östra Hamngatan

TYSK TYSTNAD. FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

50

TEXT SEBASTIAN GARHAMMER FOTO MATTIAS FREDRIKSSON & TONY BRY

En vanlig försäsong för mig består av att harva omkring i isiga pister i Duved. Har man tur kanske man får en puderdag eller två i Åre, fast då blir i vanlig ordning all snö spårad efter några åk. Eftersom man vanligtvis inte har åkt på några månader och suget på skidåkning är stort är man ändå nöjd och glad för det man får. Den här försäsongen var något annat, något man antagligen bara får uppleva en gång i sitt liv. Därför kände jag att jag var tvungen att få ner ett par rader om några veckor jag sent kommer att glömma.

tvådagars skidcamp där nere, men också för att komma igång ordentligt på skidorna. Det är svårt att få lugn och ro hemma då man har allt annat än skidåkning i huvudet - kontor, barn, hus etc. Jag hade fått flera rapporter från Alperna som sade att det var den bästa försäsongen i mannaminne. Ja ja, så bra kan det inte vara. De överdriver väl som alltid, tänkte jag. Förresten hade vi åkt puder två veckor i Åre.

Vid nästa dump, lagom till vi hade spårat allt i Duved, öppnade Åre och vi åkte ospårat puder i vinkelrännorna, årelocalsens bästa puderspot. Vi fyllde dagarna med glad gängåkning och roliga jibbar. Stämningen var magisk, det var så kul det kan bli helt enkelt.

Jag flög ner i förhoppningen om att få åka långa och välpreppade pister, kanske lite fin parkåkning och på sin höjd få några pudersvängar i pjäxhög snö.

Henrik Andersson aka Bergman, som är filmare för Free Radicals, och Marja Persson, en av de bästa skidtjejerna jag känner, kom och hämtade mig på flygplatsen i München. Vi packade bilen och satte fart mot Kaprun i Österrike. Marja, som bor i Garmish och kan Alperna bättre än de flesta, bekräftade att det hade varit en jäkligt bra försäsong. Bergman berättade på sin breda skånska att de till och med hade kunnat filma några svängar i skogen som blivit bra. Helt sjukt, tyckte han och berättade att det antagligen var första gången någonsin han filmat skidåkning innan jul. Då har Bergman ändå filmat för Free Radicals i sju år. Om han bara visste vad som väntade oss…

Jag hade sedan länge planerat att dra ner till Alperna för en vecka. Anledningen var dels att jag hade ett

Väl i Kaprun vräkte snön ner. Stora, fina snöflingor singlade långsamt ner i gatljusens sken. Sweet, tänkte

Åre fick sitt första dump i början av november. Snön föll rejält och la sig på en bas som redan var hyfsad.

Duved var helt tömt på folk och vi, åre-localsen, fick en sanslöst bra första vecka. Istället för hårdpackad is, som vi är vana vid, åkte vi mjukt puder som fick en att rysa av välbehag i varje sväng. Backen var helt tom och vi kunde åka orört puder hela veckan. Tråkigare start på säsongen har man ju haft…

51

HÄR DROPPAR JAG IN NÅGRA MINUTER SENARE. FOTO TONY BRY

52

BROKEN RADIO-GRABBARNA HÄNGER UT SILVERETTA NOVA. FOTO TONY BRY

TEDDY BERR KÖR EN LINJE. MITT SPÅR SKYMTAR MAN LITE MER TILL VÄNSTER. FOTO TONY BRY

PILLOWMADNESS I GERLOS. FOTO TONY BRY

Starkare än någonting annat känner jag tacksamhet.

jag och förväntningarna inför morgondagen höjdes plötsligt ytterligare ett snäpp. När vi kom upp på berget dagen därpå uppfylldes förväntningarna och mer därtill.

Det hade dumpat säkert 30-40 cm lätt och fluffigt puder av den konsistensen man bara trodde fanns i Utah eller i Kanada. Puderhysterin var igång och vi gjorde åk på åk. Kroppen fylldes av endorfiner, hjärtat bultade hårt och vi skrek ut fåniga ljud likt små barn. Ett ”tjohoo” tills munnen fylldes av puder, och ett ”umpghh” när vi spottade ut snön. ”Det här är det man lever för, fy fan vad gött!”, kommer jag ihåg att Marja skrek. Med ett leende större än vid min första fylla kunde jag inte annat än att hålla med.

Det fortsätter att snöa hela veckan och vi gör dagsutflykter till Zillertal, där skogsåkningen med diverse pillowlines är helt overklig. Bergman är med och filmar och några av fotona här bredvid tog ”Braj-Tony” när han tittade förbi en dag i Gerlos. Jag ringer hem, förklarar läget och frågar Kristin (min sambo och mamma till våra barn) om det är ok att jag stannar en vecka till. Hon kan gamet vid det här laget och vet att man vanligtvis väntar månader om inte år på sådana här förhållanden. ”Jag förstår”, säger hon och ger sitt godkännande. Fan vad skönt att jag hittade världens bästa tjej, tänker jag.

Sen pratar jag med min femåriga dotter och förklarar att pappa måste ”jobba” på i några dagar till. Puss och god natt.

På helgen håller jag mina camper i Kaprun. De blir såklart en succé. Det är svårt att misslyckas med sådana förhållanden - puder och sol. Veckan därpå sover jag hos en polare i Innsbruck som heter Teddy Berr, hur man nu kan heta det. Jag åker i Zillertal och Silveretta Nova, där jag filmar med Broken Radio-crewet och några tyska jibbers. Allt är fanimej perfekt. Solen skiner, det är inte en kotte i liftsystemet, ljuset är episkt, det är puder och jag sätter mina grejer utan problem - ett fantastiskt slut på en fantastiskt bra försäsong med andra ord.

Två dagar innan julafton sitter jag på planet hem och skriver den här texten. Starkare än någonting annat känner jag tacksamhet. Tacksamhet för att ha fått privilegiet att hålla på med det jag älskar, och tacksamhet för den här episka försäsongen jag fått uppleva. Jag tänker tillbaka på de föregående veckorna och suger på alla känslor som bubblar upp. Jag får nästan tårar i ögonen av glädje, men kommer på hur fånig jag ser ut när damen bredvid mig på planet börjar snegla lite konstigt.

Det enda jag oroar mig för är om jag någonsin kommer att vara nöjd med en försäsong på hård is i Duved igen.

Vi får väl se…

53

SHREDDING IHN SCHRUNS! FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

54

TEXT VIKTOR SKOGQVIST FOTO ANDERS NEUMAN

56

HASSE JOHANSSON ANVÄNDER HELA SITT BARNASINNE I RONNIE OCH BLOMS LEKHAGE VID WÄSABERGEN.

Jag växte upp med skate- och snowboard någonstans mitt i övergångsperioden mellan VHS och DVD. Men jag minns så väl den där speciella känslan av hur det var att och riva upp plasten kring en ny film på VHS. Hur stokad man var över att sätta in kassetten i videon och se filmen för första gången. Man spolade fram och tillbaka, såg filmen gång på gång tills kvalitén var helt bortspolad och mest framträdde i ett brus.

Nu mera får jag inte alls samma känsla av att öppna plasten på de DVD-filmer som man 19 av 20 gånger stoppar in i datorn. Precis som allt annat videomaterial man ser.

Som ni kanske minns var den förra vintern stora delar snölös och grå. Mitt i denna minst sagt ogästvänliga snowboardsäsong så föddes Snowkid, hela den svenska snowboardeliten samlade i en film. En film som det har känts en avsaknad av under nästan hela den digitala filmens ålder, eller åtminstone sedan Flavours dagar. Snowkid är en digital film med en hyllning till tiden då VHS var det ända vi kids pratade om.

Någon dag innan nyårsafton 2006/2007 fick jag ett samtal från Hans Åhlund som undrade om jag var sugen på att komma upp till Hemmavan för att filma lite. Hans hade kollat ut bra spots att köra och hade redan övertalat Daniel Blom att komma upp för att fota så att inte åka verkade som en riktigt dum idé.

Sagt och gjort så satte jag mig på bussen från Falun till Östersund på nyårsdagen för att teama upp med Daniel.

Efter en natt i Östersund så var det dags att börja rulla till Hemmavan. Trots att Daniel hade inlett det nya året med att införskaffa sig en GPS så lyckades vi missuppfatta var Storumans flygplats låg. En aning försenade mötte vi upp med Micael Lundmark som satt ensam och väntade på flygplatsen, innan det var dags att åka den sista biten upp.

Väl framme i Hemmavan möttes vi upp allesammans och på plats var även Niklas Byström och Mattias Rönnholm, som kom att bli producenter i Snowkid-projeket. De berättade att de hade en film på gång och undrade om jag var peppad på att vara med. Några timmar senare hade jag fått mina första shots till filmen.

Under vintern engagerade nästan hela den svenska snowboardscenen sig i projektet. Från norr till söder spreds ryktet om filmen. Det blev nästan som ett uppror och det märks nog på antalet åkare som är med i filmen.

Allt material i filmen har filmats digitalt med Mini-DV och HDV-kameror. Med textmaskiner och bandspelare har Erik Hedman i efterhand försökt förmedla en känsla av snowboardfilm på VHS till dagens snowkids.

Har du inte sett Snowkid, se till att kolla in filmen på Transition Podcast eller leta rätt på en DVD som finns i alla välsorterade butiker.

NIKLAS BYSTRÖM // PRODUCENT Hur växte projektet fram?

Bra fråga, jag och Mattias Rönnholm höll tidigare på med Skullfilms tillsammans med Chris Thelin. Efter några år med Skullfilms gick vi olika vägar. Jag och Matte kände att det var dags att starta något nytt. Det var då som Orvar Vestberg från Stalebutiken i Umeå kom in i bilden. Vi tre har samma syn på snowboard så det kändes fint att starta upp Snowkid tillsammans. Nu när vi tre var grunden så funderade vi ut olika idéer på hur filmen skulle ta form och vad vi ville ha med i filmen.

Efter brainstormande tyckte vi att vi hade en fin grund att utgå ifrån och på den vägen är det.

Vilka har varit inblandade?

Som sagt så är grunden jag, Mattias Rönnholm och Orvar Vestberg. Efter att vi startat planeringen så fick Orvar ett tips från Pierre Wikberg om en kille som heter Erik Hedman som kunde hjälpa oss med redigeringen.

Det visade sig att Erik var en svingrym snubbe som hade sjukt mycket idéer. Redan när vi började snacka så märkte man att det var en kompetent och seriös kille. Erik blev den som redigerade största delen av filmen och även den som gjort omslag och allt sådant.

Andra inblandade är även alla filmare, ett stort tack till er. Dom som filmat största delen av filmen är Viktor Skogqvist och Magnus Törnkvist samt alla oss åkare som åkt runt med våra egna kameror. Och sedan får man inte glömma alla åkare som jag tycker gjort ett grymt jobb! Artister och sponsorer har även varit till mycket stor hjälp! Är du nöjd med slutprodukten?

Jo, jag är nöjd. Har tyvärr varit mycket krångel med den här filmen och sådant är alltid tråkigt. Det känns riktigt

skönt att vi äntligen har en färdig produkt som vi kan vara nöjda med. Både jag och Matte är åkare själva. Det är svårt att hinna få tiden att räcka till när man vill åka, resa och samtidigt hålla i trådarna vad åkare och filmare gör på andra håll i världen. Som det är i Sverige idag så görs det få snowboardfilmer och scenen är mycket sämre än vad den skulle kunna vara. Lite av just den tanken gjorde att man under säsongen ville göra projekt större och bättre så folk verkligen ska bli stokade av filmen. En aning av den tanken gjorde kanske att vi tog lite vatten över våra huvuden och startade nått som vi kanske inte riktigt hade tid till. Men som sagt så tycker jag att det blev bra tillslut även om det blev lite krångligt på vägen till slutmålet.

Vad har du för plan inför framtiden? Finns det någon ny film planerad?

Min egen plan just nu är att fixa min rygg. Har slitits med en ryggskada nu i nästan två år som gjort att jag inte kunnat åka för fullt på sjukt lång tid. Så det är väll mitt första mission att ta tag i. Sedan så kommer jag shredda jäääärnet. Jag och Matte har snackat ganska mycket om vad vi vill göra och det finns nya filmprojekt som vi har i planerna. Kommer bli mycket followcams och jibs, allt måste bli roligare och det kommer vi sträva efter! Något som är grymt är att PH, Hampus och Jakob har startat upp Actionhorse Films. Det är lätt det bästa som har hänt den svenska snowboardscenen. Är helt övertygad om att med PH bakom spakarna så kommer vi få en riktigt kul och fet film att peppa upp med inför den kommande säsongen. Actionhorse kommer garanterat få Snowkidsen och andra filmmakare att få ny inspiration.

57

KALLE OHLSON ÅKER SÅ FORT ATT DET ÄR SVÅRT ATT HÄNGA MED.

TOBIAS KARLSSON LEVERERAR CAB 540 RAKT IN I FILMEN.

58

JONATHAN NILSSON Vad är ditt bästa minne från allt filmande av Snowkid?

Det är nog vara Ammarnäs shootet. Det var väldigt kul och de flesta som är med i filmen var där tillsammans med lite fotografer. Det var en produktiv vecka med roliga grejer och goda hamburgetallrikar.

Vilken del i filmen gillar du bäst?

Mycket bra fråga, jag vet inte riktigt. Jag gillar alla delar

och tycker att det är roligt klippt. Alla har något att tillföra filmen på sitt sätt. Är det något trick som var speciellt svårt att få?

Nej, inget trick så där. Men jag minns ju att i Ammarnäs var det svårt att få sina trick när vi filmade med helikoptern. Det var lite knivit, man var tvungen att sätta sina trick snabbt för att det var dyrt att köra omkring i en helikopter.

MICAEL LUNDMARK Vad tycker du om Snowkidfilmen?

Det vart faktiskt riktigt bra tycker jag. Jag filmade ju inte så mycket förra året, men många av delarna var väldigt bra med tanke på säsongen som vi hade förra året.

Det var ju inte så mycket snö så folk kunde inte åka så mycket.

Skulle du vilja filma mer?

Ja, absolut. Det är de man alltid har velat göra sen man

varit en liten unge. Man har väll alltid drömt om att vara med i en större produktion. Är det någon åkare som du hade velat se mer av?

Nej, det är väll lite svårt att säga så där. De åkare som var med hade bra tick. Det var ju en ganska svårt säsong förra året. Man hade inte så höga förväntningar på alla att de skulle få ihop så mycket trick som de fick ihop ändå.

CECILIA LARSEN Vad är det svåraste med att filma?

Att få ett trick att se grymt smooth ut. Det är inte alltid det ser ut som de känns. Det är ofta mycket som man kan rätta till och göra bättre.

av åkningen inte ser så värst ut. Det är svårt. Kajsa Bergqvist hoppas 40cm lägre än killarna men hon är grym ändå. Tror ändå att nivån på tjejerna som åker snowboard kommer att bli mycket högre framöver.

Varför tror du att det är så lite tjejer i snowboarfilmer?

Framförallt för att det är väldigt få tjejer som kör snowboard på högre nivå. Sen ligger tjejerna ganska långt efter killarna i utvecklingen vilket gör att stor del

Vilka tjejer skulle du mer av i snowboardfilmer över lag?

Jag tycker det är några få tjejer som kör riktigt bra men Kjersti B har jag inte sätt så mycket på film men vet att hon kör riktigt bra.

TOBIAS KARLSSON Är det någon speciell åkare som du känner att du skulle vilja ser mer av?

Då får jag väll säga Håkan, Kristoffer Hultgren. Jag diggar hans stil, han har riktigt skön stil.

Vad är det som är så speciellt med den?

Nej, det går nog inte att säga något speciellt. Han har bara inge flax och allting ser så enkelt ut när han åker.

Det är bara stilrent, de gillar jag.

Vad är det svåraste med att få en bra part?

Det svåraste är nog att man måste filma allt möjligt, att få tid att hinna med att filma mycket olika saker. Nu idag måste man ha med roliga, kreativa saker som inte är så jätte svåra kanske samtidigt som man ska få med rails och back country. Man måste ha en bra blandning av allt, det är väll det som är svårast.

59

ANDREAS GIDLUND KOMBINERAR BÅDE STIL OCH HÖJD MED BACKSIDE 180 STALEFISH I AMMARNÄS.

NIKLAS BYSTRÖM VISAR SINA SNOWKIDS HUR DET SKA GÅ TILL. BACKSIDE WALLRIDE ÖVER EN INTET ONT ANANDE DALAHÄST.

60

www.sportmarket.se Foto: Johan St책hlberg

Niklas Karlstrom

HANDSKE: 8BIPP

TEXT SIMON TJERNSTRÖM & ANDERS NEUMAN FOTO MATTIAS FREDRIKSSON, JAKOB DAHLSTRÖM & PER SANDBERG

62

FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

63

BÄST AV DE SVENSKA SNOWBOARDÅKARNA SKÖTTE SIG JONATHAN NILSSON. FOTO PER SANDBERG

SIMON DUMONT KÖRDE PÅ BRA OCH KNEP EN PALLPLATS. FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

64

Att berätta om ett event i text några månader efter att det sista hoppet är avklarat är inte helt problemfritt. Efter att genom åren besökt för många så flyter de lätt ihop till en och samma. Det handlar ju egentligen mest om att vara där på plats och uppleva det. I dagens informationssamhälle matas vi via internet med resultat och videosnuttar nästan i samma sekund som åkarna landar sina trick. För oss som arbetar i den här världen är det vardagsmat.

Men hur upplever en förstagångsbesökare ett sådant här event. Vad ser han? Om man han tar med sig en kamera, vad är det då som fastnar framför linsen? Fotografen Jakob Dahlström tog med sig sin polaroid kamera och förevigade en del av personerna i den här cirkusen. Men för att inte missa ut på all action var även Mattias Fredriksson och plockade ner den bästa åkningen på sitt minneskort.

De svenska framgångarna i snowboardtävlingen lös med sin frånvaro även det här året. Med ett undantag.

Men vi tar undantaget sen. Är verkligen våra svenska åkare inte på samma nivå som ryssarna, norrmännen, finländarna eller tyskarna? Om man spanar igenom resultatlistan från tävlingen så ser det inte ut så. Saknar våra svenska åkare de nerver som behövs för att kunna stå upp och sätta sina trick genom en hel tävling?

Jag tror inte det beror på att åkningen finns där, men kanske förberedelserna saknas. Man kan tycka vad man vill om hur tävlingar och snowboard hör ihop. Fast det känns ju som att är man på plats för att tävla borde man ju vilja vinna. Annars är det väl ingen mening att

vara med. Om man bara vill åka snowboard så finns det miljoner bättre och roligare ställen att åka på än Stockholms Stadion i mitten av november.

Vi är långt ifrån ett referat från tävlingen nu och det är dags att koppla tillbaka till undantaget. Kvällens undantag var Jonte Nilsson som knep en femteplats på Stadion. Den bästa svenska placering i FIS-sammanhang på länge.

Vi får hoppas att det var ett trendbrott. För till nästa upplaga av Winter Jam vill vi se svenskar på pallen på snowboardsidan.

RESULTAT FIS WORLD CUP 1. Janne Korpi 2. Risto Mattila 3. Sami Säärenpää 4. Domen Bizjak 5. Jonathan Nilsson

// ANDERS NEUMAN

För andra gången skulle Stockholm Stadion bli värd för en hel drös av världens bästa skidåkare. Hoppet var i stadshopp mätt en riktig toppnotering och självklart signerad David Ny. Kvalitéten på åkarna som skulle gästa ett höstdeppigt Sverige var hög och förväntningarna stora. Att Sverige kan locka så många stora namn är riktigt roligt och åkarna verkar gilla att tävla och visa upp sig här.

inte vara samma. Jon Olsson, som är ståsäkerheten personifierad skrällde genom att krascha alla tre hopp.

Sista hoppet resulterade i en otäck krasch när han skulle göra Kangaroo 10, men kom kort i rotationen och landade 90. Även Jakob Wester som kraschar sällan missade mer än vanligt. Bästa svensk blev Oscar Scherlin som stompade alla trick med en pondus man endast har genom att kunna åka skidor på riktigt.

Elva åkare fick kvala in till finalen. Bland dom elva fanns riktigt duktiga åkare så som Henrik och Oscar Harlaut, Oscar Scherlin, Peter Olenick, Henrik Windstedt, Niklas Karlström, Charles Gagnier och Laurent Favre. Detta var också Henrik Windstedts big jump debut efter hans jobbiga ryggskada. Insatsen var riktigt bra med snygga switch 7 och 9 japical, dock så var motståndet för hårt och Henke kvalade som femma när det var fyra som fick köra finalen. Kvalåkare som fick köra finalen var Oscar Scherlin, Henrik Harlaut, Peter Olenick och Charles Gagnier. Annars så körde både Laurent Favre, Oscar Harlaut och Niklas Karlström riktigt bra. Oscar ställde ner en cool flatspin 1080 men missade tyvärr graben vilket är synd då poängen dalar hastigt när man missar graben.

Självklart duktiga åkare som Simon Dumont, Colby West och PK Hunder körde sin grej och gjorde det riktigt bra. Colby West kördy switch biosnurrar och imponerade stort. Allt PK Hunder gör är ju snyggt så även han hade vinstchans och Simon Dumont behöver vi ju inte nämna att han är bra.

Kvällens roligaste händelse måste ha varit när amerikanen Peter Olenik dök upp tio minuter innan första start utan skidgrejer över huvud taget. Hans bagage var borttrollat av flygbolaget. Så han tjatade till sig ett provhopp innan tävlingen och tävlade i shorts, lånade skidor och lånade pjäxor. Just Peter tog nog mest stryk under tävlingen på grund av sina få uppvärmningshopp, men han bjöd ändå på en bra show för publiken.

Domarna dömde mycket på stil, bra landningar och variationsrikedom. Richard Permin var en rättvis segrare i en tävling med rktigt hög klass. Hoppet var riktigt bra och åkarna trivdes trots att landningen blev slagig allt eftersom. Allting flöt på bra och det var väldigt mycket folk där och tittade. Efteråt var det en skaplig bankett och med all säkerhet hade det varit en bra tävling i Stockholm.

I finalen var det dom två bästa hoppen som räknades av tre möjliga och dom poänggivande hoppen fick

// SIMON TJERNSTRÖM

RESULTAT KING OF STYLE 1. Richard Permin 2. TJ Schiller 3. Simon Dumont 4. Sammy Carlsson 5. Oscar Scherlin

Finalen var öppen ända fram till slutet då först TJ Schiller höjde nivån ett helt snäpp med att följa upp sina rodes med en underbar switch 10 nosemute. Inte många trodde någon kunde rå på TJ eller Simon Dumont, men Richard Permin gjorde först tävlingens bästa switch 10 nosemute och sedan tävlingens bästa trick, en switch 7 med hans egenpåkommna dubbla tailgrab med en abnorm tweak. Hur snyggt som helst.

65

66

FOTO JAKOB DAHLSTRÖM

67

68

DET SÖG ORDENTLIGT I MAGEN PÅ OSS ALLA. MEN DET MÅSTE ÄNDÅ VARIT VÄRST FÖR GRABBEN OVAN, DANIEL BOLIN. FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

SALOMONFREESKI.COM

THE DUMONT

“THIS SHOT MAKES MY HANDS HURT. IT WAS TAKEN IN SUN VALLEY DURING THE FIRST STOP ON THE SKI TOUR. IT WAS MID-JANUARY AND THE TEMPERATURE WAS A FRIGID -20ºF. THE HALF-PIPE WAS IN A SPOT THAT GETS MAYBE AN HOUR OF SUNLIGHT ALL DAY, AND SIMON WAS GOING HUGE AS USUAL. IT WAS A RARE MOMENT BECAUSE THERE WERE NO CROWDS, NO COMPETITORS, JUST THE WORLD’S BEST PIPE SKIER WORKING ON HIS SKILLS.” - SCOTT MARKEWITZ FRESH. COPYRIGHT© SALOMON SA. ALL RIGHTS RESERVED. PHOTOGRAPHER: SCOTT MARKEWITZ. LOCATION: SUN VALLEY, ID, USA.

TEXT SIMON TJERNSTRÖM FOTO CHRISTIAN ÅSLUND

70

71

72

Tydligen så brukar dock snönivån vara metervis över vad den var nu, men det sket jag i.

Det var bra.

Vi var precis ovanför Arlandastad i gränslandet till luftburna, när drogerna tog grepp.

Med drogerna så menar jag så klart medicinen mot våra ömma strupar och infekterade kroppar. Vi hade som så många andra i Sverige åkt på feber och förkylning.

Att flyga gjorde inte susen men, vad fan, kul att åka till alperna en sväng.

När jag kom till flygplatsen i Östersund en kvart innan avgång checkade jag in ganska brått för att sedan ringa Emanuel ”Mosse” Hedvall och kolla vart han var. Mosse satt i bilen och sa att det var lugnt och att han var på väg. Mina försök att förklara att planet lyfte om en kvart bet föga. Med ett nödrop hann Mosse hiva in väskorna och var välkommen ombord.

Flygresan började helt grymt måste jag säga. Genom en svårförklarad, svårutförd, svart manöver lyckades jag byta Henkes gångplats bredvid Sebbe mot min mittenplats mellan tjockis nummer 1 och tjockis nummer 2.

Detta utan mer bekymmer än en liten sur min från Henkes håll. Henrik Windstedt, Sebastian Garhammer samt Mattias Fredriksson var med på planet för att även dom skulle åka till Schweiz fast i andra ärenden.

På Arlanda tog vi farväl av våra vänner som skulle till grannbyn men med ett annat flyg. Nu hade vi ett gäng timmar att slå ihjäl och Mosse som med febern hack i häl inte var roligast i världen drog en klassiker och tog till slaggen. Kvar var bara jag och min arma fantasi som skulle utgöra mitt sällskap dom närmaste timmarna, men som så mycket annat gick det ändå vägen och hux flux satt vi på planet söderut.

Det sedvanliga trasslet började i Genéve. Kvällens sista transfer till St Luc missade vi väntandes på vårt bagage som varken för första eller sista gången försvann bland langoljärerna i luftrummet. Det moset gräddades snabbt när vi försökte hitta hotell. En bilmässa av rang hade ockuperat varenda bädd i den 200.000 pers stora staden. Men vem behöver en säng när man har feber och det finns en hel flygplats av betonggolv och ensitsstolar? Inte vi tydligen och om vi var febriga på kvällen så kunde vi på morgonen, när vi blev väckta av myllrande fötter klockan sex, konstatera att det inte blivit bättre. Misair airlines –welcome to Genéve.

Som ett gott plåster för våra ömma kroppar, var bussresan genom bergspasset smått magisk och natten var snart bortglömt. Väl på plats i den lilla men högt belägna skidorten St Luc som stoltserar med en höjd på över 3700 meter, dök vi likt Knasen ner i sängarna och jag tror vi somnade innan huvudet nådde kudden.

När vi vaknade väntade vi oavbrutet på vårat bagage som skulle komma under eftermiddagen. Ett samtal, två timmars telefonkö och en timmes teckenspråk över en knacklig telefonlinje senare hade en fransk representant för KLM gett oss besked om att vårat bagage skulle komma halv ett på natten.

Klockan tio över ett ringde telefonen första gången. Den ICKE engelsktalande personen kunde uppenbarligen inte hitta stugan vi bodde i. Det skulle jag säkert fått höra om jag kunde franska i alla fall. Det andra, tredje, fjärde fram till 25:e samtalet trillade in under natten med en kvarts intervaller. Till slut var en kvart precis så lång tid det krävs för en övertrött febrig människa att nå

djupsömnen. En och en halv sekund är så lång tid det tar för en febrig, astrött nyvaken person att besluta sig för att en knogmacka kanske är enda sättet att betala för denna natts tortyr. Klockan halv sex ringde detta as till människa för 26 gången och haspade ur sig vad som måste ha varit hans första ord någonsin på engelska: – Postoffice! Postoffice!

Täcke av, kläder på och in i bilen för att hitta postkontoret. Väl på plats stod en skamsen man med slokande huvud frenetiskt pekandes på bilens GPS. Svensk som man är så skrattade man lite hjärtligt och gav kraken en klapp på axeln.

Glada över vårt återfunna bagage var sömnen mer än välkommen.

Dag ett på snö: fint väder, -10 grader och ett genomgående glatt humör över att vara på berget. Vårt crew bestog av, förutom oss; Christian Åslund som skulle fota och norska Anders Bakke och Lars Fidjestöl.

St Luc hade lovat ett av alpernas bästa i snöförhållanden och jag som var där för första gången tyckte allt var schysst. Tydligen så brukar dock snönivån vara metervis över vad den var nu, men det sket jag i. Det var bra.

Dagens första session var vid ett klipparti i systemets övre delar i nära anslutning till liftarna. God kort hike och kul snö resulterade i några drops, en del bails och en stor 360 av norske Anders Bakke över en klippa med platt landning. Dagen fortsatte i ett glatt och ganska flitigt tempo där vi kollade runt hur det såg ut. Berget såg bra ut men lilla byn bjöd inte på så mycket skoj förutom åkningen. Anders Bakke tog ett rail över en bäck på kvällen medans jag käkade choklad. Chokladen var god och jag kunde konstatera att norrmän vet hur man levererar.

Dag två: Mosse visste om ett spot som han hade varit på tidigare men som krävde en hike. Väl på plats så var det värt det utan tvivel. Snön var helt grym och det fanns en massa olika saker att köra på. En driva över ett stenparti bredde ut sig ovanför en grym landning.

Mosse plockade av en ganska cool klippa och jag öppnade sportbutik tre meter från hans spår när jag tog mig vatten över huvudet.

Vi fick senare hjälp av en lokal guide att hitta ett bra spot att bygga kicker på. Vad vi till slut hittade var ett hus där taket på ena sidan sträckte sig ner till snön, perfekt kick. Landningen lutade inte speciellt mycket men den var hyfsat mjukt. Det hann bli mörkt innan hoppet var klart och alla var redo. Det gick inte att hoppa så många gånger för landningen blev snabbt trasig men vi kunde alla lägga några trick innan det var försent. Efter en lång dag var det skönt att komma hem till stugan.

Efter några dagar då snön var uppåkt sedan länge tog vi ett kollektivt beslut om att förflytta oss till den lite mer välkända orten Chamonix. Tågresan och destinationsbytet var uppfriskande. Chamonix, friåkningens alltjämt omtalade vagga och mötesplats skulle snart ligga för våra fötter. Tåget tuffade på och det var facinerande och härligt att se olika berg torna upp sig i alla vädersträck. Chamonix som också har rykte om sig att bjuda ut till fest skulle prövas och synas in i sömmarna. Ju närmare Mt Blanc vi kom, ju mer sviktar mitt minne.

Ersätts. Förvrängs. Åmar sig och tynar bort.

TILL VÄNSTER OVAN HAKUNA MATATA! SIMBA MED KUCKELIMUCKMEDICIN MOT SIN FÖRKYLNING. NEDAN TILL VÄNSTER SIMBA TJERNSTRÖM TAR EN NYPA FRISK LUFT. NEDAN TILL HÖGER EMANUEL MOSSE HEDVALLS FEBER VAR SOM BORTBLÅST.

73

74

ANDRA SIDAN OCH GUD SADE: MOSSE MIN SON. KOM TILLBAKS! OVAN ANDERS BAKKE STRYKER FOTOGRAFERNA MEDHÅRS. TILL VÄNSTER SIMBA REAR UT SIN SJÄL...

NÄSTA SIDA OVAN DE DIMHÖLJDA BERGENS KABINER I FRANKRIKE. NÄSTA SIDA NEDAN KARSTEN GEFLE NJUTER AV DEN FRANSKA UTSIKTEN.

75

76

HANDSKE: +PO 0MTTPO 4JHOBUVSF

www.sportmarket.se Foto: Johan St책hlberg

P K Hunder

78

”It’ll all work out eventually…” sjunger den amerikanske artisten Tom Petty. Just de orden speglar nog vår roadtrip i USA under mars 2007 ganska bra. Med siktet inställt på puderhopp i Cooke City, Montana korsade vi Atlanten. Planen var att följa med Mack-Dawg crewet och svenskarna Hampus Mosesson och Jakob Wilhelmson under två veckor för att plåta. Det blev en helt annan resa. Men som sagt ”It’ll all work out eventually…”

TEXT & FOTO ANDERS NEUMAN BILDTEXTER HAMPUS MOSESSON (HM) & JAKOB WILHELMSON (JW)

79

På väg att snika internet från Hampus feta USA truck.

Man bygger upp ett stort internet behov av att resa. [JW]

Hampus i en Frontside 720 Tailgrab på en hoppsession i Park City med Travis Rice, Pat More, Knut E och vi. [JW]

80

Köra utan skinnkläder, hjälm och boots... Vadå? Det är ju så här man känner att man kör BIKE. Jänkarnörd på nån stackars highway. [HM]

Samma hoppsession där vi för övrigt höll till mest hela förra säsongen. Åkte slask park från januari till april eftersom det var en riktigt dålig säsong snömässigt. [JW]

OVAN TILL VÄNSTER

Hundar som man tror kommer ramla av pickups ser man ofta i USA. Jag har aldrig sett någon trilla av... hittills. [JW] Ja, galen jävla redneck med sina 3 hundar i 140km/tim. Knappt farligt alls. [HM]

OVAN TILL HÖGER

Vart vill du åka? Random vägskylt någonstans i US. Jag svänger hellre vänster än höger... Ghost Town i Amerika är förmodligen sjukt sketchy. [HM]

TILL VÄNSTER

Neuman visar sina konstnärliga talanger någonstans i Kalifornien. [JW]

Vår ursprungliga plan var att efter att vi landat i Salt Lake City ta oss tio timmar norrut med bil till Montana. Den amerikanska nationalparken Yellowstones hemstat där Klippiga Bergens fot vilar. Jag hade packat för puder, kyla och skoteråkning. Allt som man förknippar med vår-åkning fick således stanna hemma. Det skulle visa sig vara ett misstag, ett stort sådant. Ungefär samtidigt som vi äntrade USA så El Niño svept över landet och förvandlat allt det vita guldet till varm klibbig tösnö. Men chansen fanns ännu att Cooke City hade klarat sig någorlunda och att om vi snabbt tog oss norrut så skulle vi hinna med i alla fall 2-3 dagar med puderhopp.

I samma sekund som vi tog bilen ur garaget från flygplatsen började försöken med att få kontakt med crewet uppe i Cooke City. En telefonsvarare var allt vi fick tag på då täckning för mobiltelefoner i delar av USA är lika vanliga som oaser i öknen. Rösten på telefonsvararen var den enda kontakt vi skulle ha med Montana de närmaste dagarna visade det sig senare. Sömn blev första målet istället för en lång bilfärd.

Dagen efter var diskussionen i full gång om vi skulle köra upp trots att vi inte fått någon kontakt där uppe.

Allas telefoner var effektivt avstängda, men vi visste ju att de var där. De visste att vi skulle komma så det var väl bara att åka uppåt eller? Tio timmar i bil är inget man bara kör för nöjes skull. Vi hade hamnat i något slags mellanläge. Åka eller inte åka... Både Hampus och Jakob ringde runt för att få någon aning om hur vi skulle lösa det. Lösningen blev att vänta en dag till och ta sig till Park City för att filma med Travis Rice Quiksilversponsrade filmprojekt. ”Travis bygger ju sjukt konstiga hopp”, mumlades det. ”Va fan vi skulle ju få puderbangers, inga jävla parkhopp i mars”.

Att vara med på Travis session var inte ett förstahandsval men ändå en utväg. Hoppet var tydligen av det poppigare slaget och Travis hade enligt ryktena dragit av några av sina dubbelflippar med sjuk höjd.

Fotografen Tim Zimmerman visar nöjt några av bilderna från sessionen dagen innan på parkeringen.

Uppe vid hoppet möts vi av ett bekant ansikte, Jon Olsson. Han är på plats med Matchstick och hade även han limmat in några nya trick på film och satt glatt vid sidan om den här dagen. Sessionen var ganska slapp och det mest spännande var om filmaren på skotern som gjorde followcams skulle bli lite övermodig och hoppa efter eller kanske bara välta med sin skoter och krascha den gigantiska filmkameran som var monterad vid fronten.

Vi övergav hoppet för lite shred i parken istället. Park City hade vid den här tiden i mars cirka 10 grader varmt så min dunjacka vilade kvar i bilen medans vi cruisade runt i slasket. Orken tog slut och vi drog oss tillbaka till vår mörka källarhåla för mer internet och tv-serier.

Tanken på att köra mot Cooke City hade vi i stort sett lagt på hyllan vid det här laget.

Vårt filmcrew fortsätter att leka kurragömma med oss så vi tar en dag på världens bästa lilla berg. Pierre Wikberg vill ha lite sällskap på DC:s MTN LAB och bjuder upp oss över dagen för att kunna snacka skit på svenska och trivas rent allmänt. Labbet är precis lika roligt som det ser ut på film. Hopp, boxar, picknickbord, wallrides, rails och bomber. Pierre hade precis fått låna en ny $30.000-kamera som han ville prova så en session på de små hoppen blev första stoppet. Det sista också skulle det visa sig.

Efter fyra hopp fann jag mig själv med ansiktet begravt i snön. Sekunden innan gick jag och Video-Jim igenom några bilder på min display, sen smack. Whiteout eller blackout? Fan vet, i snön var jag i alla fall med kameran under mig.

– Are you ok?

Jag rullar över på rygg och reser mig sakta upp.

– You just got SAM-ed upplyser Todd Richards mig om.

Surface to Air Missile. Personen som just landat på min rygg och på Pierres nacke heter Sam och Todd drar sig inte för att skämta om det 5 sekunder efter olyckan.

Jag kan inte annat än skratta, men Video-Jim verkar må sämre. Han har fått stålkanten i nacken och är för att använda hans egna ord INTE STOKAD. Ambulanspersonalen anländer 30 minuter senare och kollar förvånat över området. En snowboardpark, en lift, en pistmaskin, två skotrar och fem personer med kameror som filmar dem medan de tar hand om en skandinav med bruten nacke. Pierres assistent lägger ner kameran, men som det sanna proffs Pierre är så beordrar han honom att fortsätta. Förmiddagens glada miner har rätt snabbt bytts ut mot en stilla undran om hur illa det är med Pierre.

Han har klarat sig ganska ok visar det sig. Eller ok är kanske inte rätt ord, men dagen efter står han på labbet med ett neckbrace och filmar med sin lilla Super-8 kamera.

Vi fortsätter där vi slutade innan olyckan och prövar ett av världens snärtigaste gap-hopp. Både Hampus och Jakob levererar som de brukar och vi kan åka hemåt igen nöjda och glada.

Fortsättning på sidan 85

81

Hampus visade ofta denna talang i pipe förra året. Han är bra i halvröret. Sjukt bra.

[JW]

82

Jag slashar pipen medan Hampus får göra det tunga jobbet med höga airs. Pipen i Park City var ofta riktigt bra. Jag var däremot lite rädd i början för att köra den, för den var sjukt hög.

[JW]

83

OVAN TILL VÄNSTER

Hampus i en Switch Backside 180 vid MTN LAB. [JW]

OVAN TILL HÖGER

Vi åkte en hel del på DC MTN LAB i år.

Eftersom Pierre filmade DC-filmen så bjöd han upp oss lite då och då när han hade lite att göra. Backside 180 från mig också. [JW]

TILL HÖGER

Hoppet i Big Bear där vi körde en 2-dagarssession. Jag lyckades landa på hyllan några hopp efter det här och det kändes som mitt knä vred sig 360 grader, så det blev bara en dag för mig. Fick titta på istället dagen efter när Eero Ettala provade att göra trippel switch volt och Heikki gjorde Frontisde 360 One Foot. Andy Wright (fotograf som också var med) prövade också, men missade så han gav Heikki 100 dollar för att göra det igen. [JW]

84

OVAN TILL VÄNSTER

Eero, Heikki och Jakke. Vet inte vad det är som händer, men det är ju trevligt att alla umgås och har kul ihop i alla fall. [HM]

OVAN TILL HÖGER

Här är ett av de sämsta betsen jag gjort. Jag sa att Jakob skulle få $100 om han doppade sig i smältvattnet i Big Bear. Tänkte förstås att det skulle vara väldigt kallt. Det var dock cirka 25 grader i solen och jättevarmt. Så ut sprang han och doppade sig utan problem. Nästan ett snabbare sätt att bli av med pengarna än att spela på rött eller svart i Vegas. [HM]

TILL VÄNSTER

Brad Cramer är filmare för MDP som gillar att gambla. Här kör vi ”creditcard toss” och ser vem som får pröjsa dagens frukost. Inte så farlig nota den här gången. Cirka $140 om jag inte minns fel. Middagarna suger att förlora... [HM]

Fortsättning från sidan 81 Väl hemma lyckas vi genom det moderna kommunikationsmedlet internet få tag på vårt filmcrew. ”Inga telefoner funkar här, ledsen att ni inte fått tag på oss, men all snö har blivit varm här med. Kom till Big Bear om två dagar istället”. Det där med puder och skoteråkning blev istället en tidig vår med slask. Men ett besök i Big Bear, jibbings mecka kan ju faktiskt inte bli annat än fantastiskt kul.”

Både Hampus och Jakob muttrar och svär surt över hur segt det är att de inte brytt sig om att försöka få oss att komma till Montana. Vi har helt enkelt blivit bort-prioriterade för andra åkare. Det här med att filma för en snowboardrulle handlar tydligen inte bara om att kunna åka snowboard. Att stå på filmarnas favoritlista verkar vara det som gäller mest. Inte bara väder och vind har vi att slåss mot utan vi har hamnat i någon slags onåd hos filmarna med. Kanske blir det bättre i Kalifornien? Park City har shapat om sin superpipe, så att inte besöka den vore nästan kriminellt innan vi far 6 timmar västerut.

Hampus och Jakob kör högt över vallarna medan redaktören smyger lätt över kanten och känner en svag svindel under de första åken. Fan pipen hemma i Bjursås under ungdomsdagarna var aldrig högre än tre meter, max. Den här besten gränsar nära till sju meter.

– Kör du inte minst en meter höga airs så får du inte fota, säger Hampus och skrattar.

Jag tittar bedjande på Jakob men han bara pekar på Hampus och ler. Fan att det ska vara så här. Ljuset är på väg bort, vi borde skynda oss, försöker jag. Det är som

att tala med en vägg. Inga sympatier eller genvägar, bara att strappa in och nöta. Några åk senare med skrämselhicka får jag ett godkännande att vi kan göra det vi ska. Att Hampus om han ville skulle kunna tävla för Sverige i OS 2010 känns inte konstigt. Stilen och känslan är bland de bästa i världen och när han leker in alley-oop 720’s på fyra meters höjd är det bara att njuta av pipeåkning i absolut världsklass.

Talböcker och bilfärd är värre än sömnpiller för mig, jag somnar på stört. Eller kanske mer smyger ut och in till John Blund’s land. Henning Mankell’s mordgåta har fått mig slumra hela vägen till Las Vegas från Salt Lake City.

Det första som slår mig med Vegas är hur liten staden känns till ytan. Ocean’s 11 och CSI Las Vegas har gett mig en helt annan bild. Den här dagen är vi bara på genomresa så ett snabbt besök på In N’ Out Burger blir den enda upplevelsen för dagen. Mer asfalt, öken och truckar överallt. Man behöver ju knappast fundera mer än en gång varför Bush slåss så hårt för oljan.

Big Bear är en sömning småstad som sitter på en ordentlig skatt i snowboardväg. Antalet soldagar är löjligt när man jämför med skandinaviska förhållanden.

Det är inte direkt någon hemlighet att de kan det här med att bygga roliga parker i USA och Big Bear’s park ligger i toppskiktet. SPT eller SnowPark Technologies har sin hemmabas här och för vårt parkshoot har de konstruerat en riktigt snärtig booter med ett megagap i mitten.

Finska maffian aka Heikki Sorsa och Eero Ettala har övervakat bygget och ger tummen upp för hoppet.

Shaparcrewet gastar om ”more nitrate” när åkarna klagar på farten. Jag tänker osökt på en av pingvinerna

i filmen Madagaskar som vill spränga saker hela tiden.

Shaparna verkar ha samma förhållande till sitt Nitrate som pingvinen har till dynamit. Deras chef nickar instämmande och ger klartecken till ”more nitrate” och en kollektiv glädje uppstår. Kaboom! Så saltas det som om det inte fanns någon morgondag.

Jakob har lite oflyt och tar en hård slam på hyllan medan Hampus ställer in både ett och annat. Finnarna Eero och Heikki kör lite cirkusinspirerat och smäller av försök på både switch trippel backflip och frontside 360 onefoot. Eero’s flip känns absurd, tre varv. Mosesson suckar uppgivet; – Fan han förstör ju snowboard med sina volter.

Efter tre försök är det nog, ingen flip sitter riktigt. Däremot smäller Heikki in sina One-foot’s utan problems. Andy Hetzel hade vart stolt om han sett Heikki’s one-foot.

Fyra dagars session i t-shirtväder kan man inte klaga över. Min dunjacka ligger kvar på samma ställe i bilen och har inte vart i närheten av att användas. Tiden har kommit för att åka tillbaka mot speldjävulens hemort och förlora lite besparingar. ”What happens in Vegas, stays in Vegas” verkar vara parollen för besöket. Den stora behållningen blir ”Cirque de Soleil’s show och kanske världens bästa sushirestaurang, hundratals mil från havet. Sushin på MGM Grand’s hotell är bland det närmaste man kan komma himlen i matväg.

Under middagen konstaterar vi att det har ju ändå löst sig till slut. Inget puder, men slask och sol i mängder.

Som sagt; ”It’ll all work our eventually...”

85

86

TILL VÄNSTER OVAN

Hampus jibbar bomben på MTN LAB. [JW]

TILL VÄNSTER NEDAN

Ett sjukt roligt hopp och en rolig session. Jag, Jakob, Eero och Heikki åkte 2 dagar i rad. Sessionen började med att jag hoppade först och landade precis över gapet med cirka 4 meter kvar till landningen. Den höll på att sluta i katastrof och snowboard hade kunnat bli värre än skidhoppning. Eero voltade nämligen 3 gånger upp och ned baklänges och var sjukt nära att landa. Not cool... [HM]

OVAN TILL VÄNSTER

MTN LAB Big Jump. Tror nog det här är precis innan Pierre fick en åkare i huvudet. [JW]

OVAN TILL HÖGER

Här är jag på audition till Shrek 4. Fick tyvärr inte rollen även fast jag tycker hjälmen sitter precis som den ska. [JW] Leksaksaffärer i US är inte ett dugg tråkiga även för oss vuxna människor. [HM]

NEDAN TILL VÄNSTER

Bellagios klassiska vattenshow. Första gången jag såg den var runt ’99, tror jag. Jag trodde aldrig att vatten kunde vara så mäktigt.

Chefredaktörens första Vegasbesök. [HM]

NEDAN TILL HÖGER

Vegas... The one and only. Att köra in till Vegas på kvällen är oslagbart. Man bygger upp ett pepp som är utom denna värld. Speciellt om du har med dig någon som aldrig vart där. Lampor överallt och byggnader som bara finns i en låtsasvärld. Håll i plånboken bara... [HM]

87

88

TEXT DANNY LARSEN FOTO LUDSCHI, MARC GASCH & ANDERS NEUMAN ILLUSTRATIONER LUDSCHI ÖVERSÄTTNING FREDRIK GUNNARSSON

89

90

Att göra en snowboardfilm är jävligt kul, men det innebär också mycket hårt jobb. Och när du sen har en säsong som är sämre än på ungefär en miljard år så blir det inte direkt enklare.

När man gör en snowboardfilm så är det oftast en god idé att dela in åkarna i små grupper. Dels för att lättare få allt under kontroll och dels för att kunna få shots från olika platser simultant. Det betyder också dessvärre att jag inte kunnat hänga ut med alla killar hela tiden.

Därför kommer denna lilla historia främst att handla om de snubbar jag hängt och filmat med. Men jag ska försöka komma ihåg historierna om de andra också.

Så att ni ska få en så god uppfattning som möjligt om våran säsong och historien bakom Walk The Plank.

Jag är nästan helt säker på att Piratvintern började i norra Sverige någon gång i början av december. Jag satt hemma djupt försjunken i mina skolböcker och utanför öste regnet ner. Jag var inne på min 200:e kopp kaffe och försökte att inte tänka på kommande slutprov när telefonen ringde. Det var producenten Basti Balser.

Han sa att om jag ville så kunde jag hooka upp med Chris, Flo och Cepten i Kiruna för ett railshoot. Än idag så blir jag sur när jag tänker på att jag inte kunde sammanstråla med grabbarna. Men det var den bittra sanningen. Dom åkte rails och var täckta i snö! Jag var fast i bokträsket i en evig höst som saboterade eventuella positiva tankar jag kunde ha haft.

Det skulle ta ytterligare en månad innan jag skulle få filma. Aleksi, Mone, Schnipfel, Ludschi och jag drog till Kina för den femte Nanshan tävlingen, som gick av stapeln i början av januari. Med en bunt andra åkare var vi inbjudna för lite shopping, sightseeing, fest och självklart själva tävlingen. Efter den första veckan i Kina drog de övriga åkarna hem men vi stannade för att filma lite park. Huvudsaken var att få ihop lite exotiska shots för Boardbagged-filmen. Men självklart, om vi fick till nåt speciellt så tog vi undan det till Walk The Plank. För Aleksi och mig (Mone drog hem efter något missförstånd med bokningarna) var det här en suverän uppvärmning för säsongen. Att få till bra parkhopp innan vi fortsatte vår dag med att filma backcountry är något som är ovanligt dessa dagar.

Medan vi var i Kina och käkade läckerheter med pinnar så drog ett annat gäng till Kanada. Där snöade det sjukt mycket just då, så i stort sett varje filmcrew var där och sköt. Så Piraterna skickade ett gäng också. Det bestod av några illaluktande typer och Anne-Flore. Jag är inte säker men jag antar att hon doftade bättre än dom andra. Särskilt med tanke på att dom beslutade sig för att bo i husbilen. Martin Sandberg och Andreas Moen fick ganska fort nog på det stinkande husbilslivet och tog in på ett glassigt hotell med dush- och hygienmöjligheter. Jag tror att deras rum var rätt populärt hos husvagnskillarna också. Så vitt jag vet så hade dom det trevligt där borta. En massa folk beslöt sig för att dra dit och alla fick en bra, pudrig start på säsongen.

De gjorde även Moder Jord en tjänst när dom istället för att ha en Ski-Doo var tog sig fram med ett lustigt, militärliknande fordon. I den fick nämligen alla plats. Det måste ha känts som de drog in i krig varje gång dom satte sig i den där saken.

Ungefär samtidigt som det gänget fortfarande åkte kanadensiskt puder så kom vi tillbaks från Kina. Alperna hade fortfarande inte fått någon snö att tala om. Men

uppe i Skandinavien hade det börjat att fyllas på. Så vi bestämde att ett litet railmission kunde vara på sin plats!

Tillsammans med Chris, Dmitry och Schnipfel så drog vi till Stockholm. Det nya Helsingfors när det kommer till streetrails var vad som hade sagts till oss. Men oturligt nog så stötte Chris, vår guide för den här resan, in i lite problem rent schemamässigt. En Chris mindre var vi fast i Stockholm utan en aning om vad vi skulle ta oss till. Vi köpte oss biljetter till lokaltrafiken och gav oss iväg på jakt efter spots. Resultatet var ett ok rail som vi inte ens brydde oss om att filma. När Chris väl var tillbaka så visade det sig att han inte visste mer än oss.

Så vi var tvungna att fråga den lokala herren Anders Neuman om hjälp och han visade oss till några rails.

På det hela taget så var dock alla räcken väldokumenterade av Forumteamet som var där året innan. Så det slutade med att vi fick bara två rails på den resan. Inte direkt vad vi hoppats på, men alltid något.

FÖRGÅENDE UPPSLAG HASSE ÅHLUND FÅNGAR LUFT MELLAN MASTERNA. TILL VÄNSTER OVAN DANNY LARSEN PÅ PLANKAN. TILL VÄNSTER NEDAN CHRIS SÖRMAN VÄSSAR EGGEN.

Trots att railåkning är lika roligt som Oktoberfest är för en turist så var målet att få lössnöåkning för våra parts. Så vi drog ner till alperna huvudsakligen inspirerade av våra producenter, som har en optimism som aldrig sviktar.

Vi beslöt oss för att åka till Flachauwinkl i Österrike. Vår filmare Cepten kände ägarna till resorten väl och liftkort och husrum var redan ordnat. Från shaparna sades det att det inte var överdrivet med snö. Men nog för att få saker gjorda. Med facit i hand kan jag väl säga att det blev mottot för resten av säsongen. Men det någorlunda lovande meddelandet så åkte vi ner och fick ett suveränt välkomnande av huvudshaparen Seppi Harmi. Han berättade att vi skulle få en stuga en liten bit utanför byn men ändå rätt nära. Det tyckte vi lät bra. Inte så mycket stök plus att man minskade risken avsevärt att vi hamnade på en bar så fort förhållandena inte var nog bra.

Efter en kort bilfärd kom vi då fram till vårt ställe. Stugan är svår att förklara, men jag antar att "den coolaste stugan jag någonsin sett" kanske är rätt uttryck. Aldrig någonsin har jag bott så bra när jag har varit iväg förr.

Vi var så stokade på stället att Seppi fick sova över hos oss, så vi kunde prova allt det goda som köket var fyllt med samtidigt som han kunde berätta om förhållandena på berget. Vi klev upp nästa morgon, fixade liftkorten och drog upp på toppen för en liten titt runt.

Det visade sig att Seppi hade rätt. Inte så mycket snö, men möjligheter att hitta något att filma ändå. Särskilt om man letade runt noga och inte brydde sig om att det var lite snö. Vårt val föll på ett spot alldeles på toppen där vi även fick pistgubben att bygga oss en schysst kicker. Vi körde inte det hoppet den dagen, inte nästa eller för den delen, inte nästa vecka heller på grund av oförutsedda händelser. Istället fick det bli en backupplan för när vi var för lata för att hika till andra platser. Nästa dag fick vi besök. MMP och MBM rullade in i byn för att göra det årliga Golden Hill Story. Det gjorde också en galen snöstorm! Det massiva snöfallet betydde att vi till slut hade bra lössnö och många bra spots att filma.

Så vi byggde några roliga kickers för andra gången den vintern. Det är svårt att beskriva känslan av att köra den första lössnökickern för säsongen. Man försöker mäta avstånd, höjd, sannolikheten att vurpa och så vidare, även fast man vet att det är ett riktigt bra hopp. Lyckligtvis tog gudarna mina nerver i beaktning när Martin Sandberg torskade mot mig i sten, sax och påse. Jag måste erkänna att det var en enorm lättnad när Martin stompade landningen hur lätt som helst vid

91

92

sitt första försök. Det visade sig att vi hade gjort ett bra jobb med hoppet och alla landade sitt trick på första försöket.

Ganska snart insåg vi att det var i Flachauwinkl man skulle vara, så Aleksi, Martin och jag stannade kvar. I stort sett hela säsongen till på köpet. Både Cepten och får nya filmare Clement stannade hos oss en längre tid med olika åkare. Vi började känna oss som importerade locals.

Men vid det här laget blir det svårare att berätta vad de andra höll på med. För jag har faktiskt ingen aning. Jag vet att Cepten och Ludschi åkte till Japan för att filma med ett gäng bestående av Gigi, Björn, Goller, Hans och Chris. Några av dom andra spenderade tid i en av Piraternas favoritresort Silvretta Nova. Resten har jag inte den blekaste om. Erik Haugo var tvungen att vara hemma för lite rehabilitering för sin rygg efter att ha gått konstigt. Och det på grund av hans knäoperation. Så mycket vet jag...

En stor skillnad från förra årets produktion var att vi var inbjudna till det nya Pirathögkvarteret som låg alldeles utanför Innsbruck. Det för att kolla det vi filmat på en reguljär basis. När man filmar med 16mm så tar det oftast en stund innan man får se resultatet. Det blir i sin tur några nervpirrande veckor av väntan för åkarna. "Fan jag är säker att jag grabbade tindy på alla mina shots.

Vevade med armarna som en spastisk eller slammade utan att märka det." Små tankar som tär på en åkares sinne. Så det var en befrielse att kunna åka dit och se med egna ögon att du faktiskt hade några shots som var värd att spara. Men det var mycket kvar att filma om vi ville att den här rullen skulle bli som vi ville.

Efter ett tag så insåg vi att säsongen i alperna var slut. Åtminstone då det vi letade efter var backcountryåkning. Och när man inser att lössnön troligtvis är borta så kan man antingen få frispel eller försöka komma på några andra lösningar.

Vi drog till Skandinavien, många av åkarnas hemvist.

Det här var givetvis glädjande för alla skandinaver som inte är bortskämda med att få filma backcountry hemma. Ett gäng åkte till Sverige för att köra monsterkickern i Åre där Chris gjorde sin 1260 förra året. I planen ingick det även ett besök i Riksgränsen för att få dom där sista slaskiga backcountryshotsen. Det visade sig att det var extremt blåsigt i Åre den här våren så grabbarna hade det inte så lätt på den där kickern.

Men å andra sidan. Clement som hade jobbat på den franska filmscenen ett bra tag tog med sig en assistent och grymma kameraprylar. Rolig jibbing och lifestylefilmning fick därmed en annan och intressant look som var ny för Piraterna. Idén att få shots från Riksgränsens backcountry var något som vi delade med i stort sett hela snowboardfilmvärlden. Stället var smockat av olika crews och det fullkomligt flödade av proffsåkare.

Medan det svenska gänget letade spots och fick saker gjorda i Riksgränsen så drog jag, Hauogo och Cepten till Norge. Den idén i motsats till Riksgränsen var vi däremot ensamma om. Vi hade hela stället alldeles för oss själva. Och jävlar vilken tur det var, för hela Norges västkust var helt full av schyssta spots. Efter att Haugo plockat upp mig och Cepten i Bergen så var första stoppet Röldal, en av oss norrmäns favoritplatser för lössnöåkning. Vi hade åkt där i några år och visste

redan om några bra ställen. Även fast vi hade hört annat så var det inte så mycket snö där. Men i en säsong där brist på snö var en del av vardagen så kände det som om det kunde kvitta. Så länge det var mer snö än sten i landningen så var vi nöjda.

MOTSTÅENDE SIDA

Snösituationen ändrades ganska drastiskt när vi for till vårt andra spot, Folgefonna. 2007 var ett rekordår för Folgefonna och dom som jobbar där hade aldrig sett så mycket snö förut. Liften var helt begraven under snön och vallarna vid vägen upp var runt åtta meter höga! Dom hade inte ens kunnat öppna resorten eller för den delen vägen upp. Men vi hade varit förutseende och tagit med snöskor som vi slet på och gick upp.

Det visade sig vara bra spots överallt. Vi kom ganska snabbt på att det skulle vara själviskt att behålla det här för oss själva så vi tog dit Jocki Köffler och Hannes Metzler. Jag skulle nog vilja påstå att det var både en vänlig gest och ett själviskt drag av oss. Fem grabbar gräver bättre än tre och jävlar vad dom gräver bra. Inte lika bra som Cepten då, som grävde som en maskin.

NEDAN DMITRI FISENKO BALANSERAR PÅ RELINGEN.

OVAN TILL VÄNSTER GIGI RÜF NAVIGERAR EFTER STJÄNORNA OVAN TILL HÖGER LUKAS GOLLER & CHRIS SÖRMAN SLAPPAR PÅ DÄCK.

NÄSTA UPPSLAG DEN SHANGHAJADE MR ÅHLUND LÄMNAR SKEPPET.

Efter tio dagars strålande solsken drog det typiska norska vårvädret in, så jag drog. Samtidigt så anlände Björn Hartweger med Carlos Blanchard som bara hade hört bra saker om våran trip. Han antog att upplevelsen av dåligt väder sist han var i Norge kanske bara var otur.

Jag tror inte att jag är helt fel ute när jag säger att dom kanske hade en eller två dagar utan regn på två veckor.

Måste ha varit roligt. Men dom fick i alla fall uppleva norskt partyliv och det verkar ha gått hem.

Man skulle nog kunna säga att säsongen tog slut efter den resan. Det fanns fortfarande snö att hitta men man måste ju veta när man ska ge upp. Jag vet att Chris och Eirik drog med några österrikare till Italien. Där åkte man en cool kicker i Val Senales, men på grund av otur fick man inte så mycket filmat. Shit happens!

Trots att själva åkningen var färdigfilmat så var vi tvungna att göra huvudintrot och individuella intron.

Inspelningsplatsen för detta visade sig vara en liten solig ö tre timmar väster om Pisa i Italien. För anda gången i ön Caprias historia så fick den i en vecka vara hemvist för en bunt pirater. År 1540 invaderade piraten Dragut och hans mannar ön och jag antar att vi var de första piraterna på plats sen dess. Öborna var givetvis lite skeptiska med att pirater återigen gick gatorna fram, drack och fäktades utanför kyrkan. Sist det hände så blev ju alla invånare tillfångatagna och bortskickade som slavar. Så de äldre invånarna ringde snuten som ledde till att vi inte fick filma på två dagar. Som tur var så hade vi med vår italienska kontakt Maurino som skulle rätta till sådana saker. Och han skötte sitt jobb! Vi förbjöds att fäktas på gatorna, om det inte var inspelning det vill säga. Men vi brydde oss inte så mycket. Det var ändå roligare att snorkla, bada, käka och dricka. Kalla det en välförtjänt semester med polarna på en underbar ö.

Själva filmningen visade sig vara en ett riktigt roligt projekt också. Det var hysteriskt roligt att se hur en scen byggdes upp. En snowboardåkare utklädd till pirat med allmänt förvirrad blick ståendes i bakgrunden när filmsnack ven omkring mellan filmare, producenten, roddare och fulla åskådare. Men det blev ett bra resultat och vi fick ihop en piratfilm med ett genomgående pirattema. Och gillar du det inte kan det vara du som får gå på plankan.

93

94

95

MICAEL LUNDMARK ROCK TO FAKIE SORSELE

FOTO DANIEL BLOM

JON LARSSON KUDDKRIG SERRE CHEVALIER

FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

MARTIN GUSTAFSSON BACKSIDE NOSEGRIND Gﾃ傍EBORG

FOTO JONAS MOSSBERG

AKTIV 1 AS • NRF 68 • +47 32 20 62 20

NORDKAPP är en vattentätt, vindtätt och ventilerande jacka i 3-lagers Dermizax stretchmaterial.

Sydsverige: Sune Carlsson, Tlf. 030315551, sunsale@telia.com Mellansverige: Staffan Helmestam, Tlf. 0734164676, staffan@bergans.com Norrland: Jonas Hofvander, Tlf. 0706005551, jonas@bergans.com

w w w . b e r g a n s . n o

JACOB WESTER KARATESPARK ÅRE

FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

CHRIS SÖRMAN FENCERIDE SÄLEN

FOTO ANDERS NEUMAN

STEFAN TOTH FEEBLE GRIND FRONTSIDE REVERT MALMÖ

FOTO NILS SVENSSON

PÅ BESÖK I DÖDENS VÄNTRUM TEXT ALVARO SUSENA FOTO MATT GEORGES

Lavinsändare, tranceiver, beeper. Kärt barn har många namn. Apparaten du köper för dyra pengar, men hoppas innerst inne du aldrig kommer att behöva använda. Snowboardproffsen Kalle Ohlson ger sig numera aldrig ut i offpisten utan en fungerande beeper.

Och det handlar inte om någon attitydpryl för att visa att man är en friåkare. Det handlar om liv och död.

– Vi hade inte en tanke på att det kunde gå en lavin.

Det var skitlite snö för det hade inte snöat på länge. Vi tänkte att allt är lugnt, berättar Kalle.

I mars förra året var Kalle i Lenzerheide med delar av Bataleons Europateam för en photo shoot för magasinet MBM. Med på sessionen var en annan svensk, Micke Lundmark, en italiensk åkare, Rossignols team manager och en fransk fotograf. De två sistnämnda är lite äldre

108

och har mer erfarenhet av stora berg, men även om Micke och Kalle är i 20-årsåldern har de hunnit med en hel del åk utanför pisten, eller som Kalle säger: - Jag har åkt bräda sen jag var sju år gammal och hittills mest i parken. Men jag är öppen för det mesta och gillar puder, räcken och hopp. Det har blivit mer och mer offpist på senare år och denna säsong blir det ännu mer puder.

Gänget i Lenzerheide hade hittat en grym landning och bestämt sig för att bygga ett hopp. Det var en lång spricka i berget som utgjorde en naturlig halfpipe.

De bestämde sig för att bygga kicken på toppen av ena sidan och var riktigt nöjda med omgivningen och kvalitén på landningen. Det bådade för en bra photo shoot. Stämningen var på topp. Alla hade lavinsändare,

spade och sond, men Kalles sändare fungerade inte.

– Vi diskuterade det, men det var så lite snö att vi inte trodde det var risk att det släppte.

Kalle och Micke började hajka upp från botten för att bygga hoppet. När de hade gått uppför ett tiotal meter hände nåt helt oväntat.

– Micke gick framför mig och jag såg hur det släppte en bit runt hans fötter, jag trodde att det inte var mer än det. Men det hade släppt längs med hela sprickan och brottkanten på lavinen var minst 50 meter bred.

Snömassorna rullade in längs sidan och drog med sig de båda kompisarna medan resten såg på från tryggt avstånd.

– Först var jag inte rädd, vi gled på ytan och jag tänkte that's it. Men det kom alltmer snö och då började man panika.

– Det gick fort, plötsligt låg jag i skorpionställning typ, svanka med benen uppåt, och med två meter snö över mig. Det var jobbigt att inte kunna röra någonting, jag fick panik i början och kände att luften höll på att ta slut.

Men sen försökte jag tänka smart, lugna ner mig. Men jag visste att min sändare inte funkade så jag trodde att det var kört.

Men Kalle hade änglavakt. Micke låg alldeles intill med sin sändare på. Och han visste att Kalle låg där. Dessutom gjorde teamet allt enligt regelboken.

Switchade om sina sändare till sök och började leta direkt. De fick signal från Mickes sändare och hittade snabbt platsen att gräva.

– Efteråt berättade de att de fick lite panik, men ändå handlade de rätt. När de hittade Micke började de gräva helt frenetiskt.

De fick upp Micke och kunde se Kalles fot, fortsatte att gräva på och fick upp honom. Allt som allt låg Kalle under snömassorna i sju minuter. Den kritiska tiden är 15 minuter. Efter så lång tid är chanserna att gräva fram någon levande väldigt små, om inte personen är utrustad med Avalung eller lyckas skapa sig en luftficka framför mun och näsa.

Kalle klarade sig helt oskadd, fysiskt. När de väl fått upp honom var han i chock.

– De frågade mig hur jag mådde och jag svarade inte.

Först efter en bra stund, när de frågade mig en gång till hur jag mådde kunde jag svara.

I dag är Kalle ute och åker som vanligt igen. Tävlingar, filmer och photo sessions är en del av ett snowboardproffs vardag och då ingår en del hopp och åk ute i

terrängen. Men Kalle ser på berget med andra ögon i dag.

- Jag hade gått en lavinkurs redan innan olyckan hände och var medveten om riskerna. Men det här var en riktig varningsklocka. Ge dig aldrig ut utan fungerande sändare och se till att alla i sällskapet har full lavinutrustning, spade, sond och sändare. Jag hoppas att det inte händer igen, men om det gör då ska jag vara förberedd. Det som hände mig visar att det kan hända när som helst. Det var så lite snö och vi knatade upp för en landning, ändå var det tillräckligt för att begrava oss två meter under snön.

– Även om det är bara är en procents chans att det händer dig, då ska du vara beredd. Tänk om det är din kompis som dras med och du inte kan hitta honom för att du saknar utrustning, det är nästan värre, säger Kalle.

109

MICKE OCH KALLE TILLSAMMANS MED ITALIENARNA PÅ PLATSEN DÄR DE FÖR NÅGRA MINUTER SEDAN LÅG BEGRAVDA.

LAVINTIPS FÖR FRIÅKARE - Grundutrustningen består av tranceiver, sond och spade.

- Tranceivern är en kombinerad radiosändare och mottagare, den ska bäras under skalplagget i selen som medföljer. Sätt den på sänd så fort du hänger på dig selen och stäng inte av den under lunch och fika pauser. Kolla alltid att batterinivån är minst 60 procent redan kvällen innan du ska åka. Det finns ett flertal märken och modeller, digitala och analoga, med två eller tre antenner. Digitala är oftast enklare att använda.

- Sonden hjälper till för finsöket. När avståndet till offret är kort, kring en och en halv till tre meter, är tranceivern inte så exakt, beroende delvis på hur djupt offret är begravt, med mera. För att inte gräva i onödan, som är otroligt energi- och tidskrävande, sonderar man terrängen för att kunna gräva rätt ovanför offret.

- Spaden är ett måste. Snömassorna packas hårt av lavinens krafter och det är i stort sett omöjligt att gräva för hand. Att gräva med brädan eller skidorna är lönlöst.

- Recco-platta insydd i kläderna eller fäst vid pjäxorna ersätter inte tranceivern.

110

Recco-plattan reflekterar signalen från speciella sändare som säkerhetspatrullen har. Är du långt ute i terrängen kan det ta tid innan du hinner larma och för patrullen att hitta platsen för lavinen. 15 minuter är den kritiska tiden.

- Hjälm och ryggplatta är också viktiga, många dör av skadorna som snömassorna orsakar. Även om man hittar offret inom 15 minuter är det inte säkert att personen är vid liv. Tranceivern Mammut Barryvox Pulse visar om den nedgrävda personen lever, vid flersök kan man prioritera ett offer som är begravt längre bort, men som visar puls.

- Det finns andra hjälpmedel som många bergsguider använder sig av, exempelvis Avalung, som fungerar som en snorkel och ger tillgång till luft under snömassorna, och ABS, som är en airbag-försedd ryggsäck. Man löser själv ut två stora ballonger som håller dig på ytan. Dessutom är de orange och lätta att hitta.

- Gå kurser i lavinsök och träna, träna och träna. Första dagen på varje trip bör du ägna några timmar om att söka nedgrävda tranceivers.

KULTUR 1:33 AD [TBL] NTHIN-LINDBL TOBIAS BARE SJÖSTRAND [TS] REDAKTÖR EL RK TO E ND MEDVERKA

1

2

3

1: WILD STYLE - 25 YEARS ANNIVERSARY DVD Wild style är en av världens viktigaste filmer. Inte som filmkonst betraktat, men som inspiratör för hela världens hiphop-kultur. I en värld utan kabelteve, mobiltelefoner och internet hade B-filmen från New York en otrolig genomslagskraft när den visades 1983. Grandmaster Caz, Busy Bee, Rock Steady Crew, Lee, Lady Pink och Fab 5 Freddy blev stjärnor i den groende globala subkulturen.

Lagom till att det är 25 år sedan Wildstyle först kom ut släpps nu en ny dvd. Med över en timme extra material är det väl värt pengarna. Förutom två av Charlie Ahearns nya kortfilmer med Busy Bee och Grandmaster Caz får vi också en kommenterad version av hela filmen där Charlie och Busy berättar om bakgrunden till scenerna och skådespelarnas historia, uppträdanden från 20-årsjubileet av WIld Style 2002 av Fantastic 5 Mcs, Grand Wizard Theodore, intervjuer med Lady Pink, Lee och Busy Bee samt en långg scen med målade tåg som kör på the el! Det här är den enda filmen du behöver i vår. [TBL] 2: DEAR DIARY Tonårsmisär på hög nivå och ett utmärkt alternativ till Larry Clarks filmer. I Dear Diary går Lesley Arfin igenom sin dagbok från elva till tjugofem års ålder.

Med en god dos ångest, sex, droger och känslor berättar hon sin historia. Hon utgår från sin gamla

4

5

dagbok och ger dagsfärska kommentarer på den.

Som grädde på moset har hon sökt upp sina gamla vänner och nemesis och ställer dem mot väggen.

Bara det faktum att det är tidningen Vice som givit ut boken säger det mesta. Gotta love it. [TS] 3: URBAN ILLUSTRATION BERLIN - STREET ART CITYGUIDE Gatukonst är hett och Berlin är Europas utfattiga alternativ till New York. Kombinationen kan inte gå fel och det här är den kompletta guiden till street art i Berlin. På över 300 sidor avverkas mängder med bilder, var och en utsatt på den medföljande kartan. Boken innehåller en genomgång av streetartartisternas verktyg såsom pennor och stenciler och avslutas med intervjuer av kända namn som Swoon och d*face.

Att inhandla guiden före eller efter ditt Berlinbesök är helt upp till var och en. Du kommer ha mycket nöje av den oavsett. [TS]

6

sudokus, ordpussel, teckningar som ska göras klara, korsord och färgläggningsbilder. HMFTAB backar inte för några genrer. Pudel eller svartmetall - bara det är hårt och högljutt så får det plats. [TBL] 5: WEST COAST MAG #2 Göteborgs egen grafftidning är tillbaka med ett nytt nummer. Fokus ligger helt på Götet och dess (spår-) vagnar, gator och väggar. Texterna består av en kort guide till Göteborgs Reeperbahn, Andra Långgatan och ett par intervjuer. Ledaren består i stort sett bara av en hotmailadress dit man kan skicka sin eventuella stämningsansökan. Låg nivå men hög humorfaktor. I övrigt kan man konstatera att det målas rätt mycket graffiti i Lilla London, trots allt. [TS]

4: HEAVY METAL FUN TIME ACTIVITY BOOK Efter succén med Gangsta Rap Coloring Book kommer nu en pysselbok som vänder sig till hårdrockare.

Från Ozzy till Glenn Danzig, från Van Halen till White Zombie. För alla er som kan sin hårdrock och som gärna sysslar med kalenderbiteri är det här den perfekta sysselsättningen i brist på roliga konserter.

Aye Jay har samlat ihop en samling kluriga frågor,

6: THE WORLD ACCORDING TO PRETTY TONEY ”Make sure your bite is bigger than your bark, son!”

Det är ett av många goda råd som Ghostface Killah bjuder på i bilderboken Pretty Toney. Ghostafaces alter ego lotsar alla gatusmarta (eller de som gärna vill bli) hustlers genom faror och problem. På ett tiotal områden har han de bästa lösningarna. Som att skita innan man går hemifrån, inte låta konflikter växa oss över huvudet eller att alltid ha en plan B, C, D och E i bakfickan.

Dave Hills fotografier på Ghostface Killah är perfekta illustrationer till de enkla texterna. Cd med Ghostfaces talade tips medföljer också. [TBL]

ODD NUMBER, Torsgatan 40, Stockholm. www.oddnumber.se ONE OFF Hammargatan 8, Ängelholm. www.oneoff.se PERRY COMO STHLM, Bergsunds strand 32, Stockholm. www.perrycomosthlm.se PET SOUNDS Skånegatan 52, Stockholm. www.petsounds.se PRESSTOP Drottninggatan 58, Göteborg PRESSTOP Trädgårdstorget 4, Linköping PRESSTOP Victoriagallerian, Umeå www.press-stop.se

RUNDGÅNG Kristianstadsgatan 14, Malmö. www.rundgang.se SCHMÄCK Kungsgatan 49, Umeå. www.schmack.se SNEAKERS N’ STUFF Åsögatan 124, Stockholm & Engelbrektsgatan 12, Malmö. www.sneakersnstuff.com SKIVBÖRSEN Stora gatan 36, Västerås SPORTIF UNLIMITED Storgatan 52, Linköping UFO M Hantverkaregatan 9, Karlskrona UNDER Tjärhovsgatan 1, Stockholm UP Stockholm. www.underground-productions.se WE Nygatan 26, Örebro & Kungsgatan 66, Stockholm. www.wesc.com

BUTIKER SOM FÖRTJÄNAR DITT STÖD: BADLANDS Skånegatan 70, Stockholm. www.badlands.se BOUTIQUE SPORTIF Renstiernas gata 26, Stockholm. www.sportif.se CHILD STORE Berzeliigatan 5, Göteborg CURB Myntgatan 4, Falun. www.curb.se GALLERI LOYAL Torsgatan 59, Stockholm. www.loyalmagazine.com IMPALA Regementsgatan 6, Malmö HIGHLIGHTS Östgötagatan 16, Stockholm KONST-IG Kulturhuset, Stockholm. www.konstig.se NITTY GRITTY Krukmakargatan 26, Stockholm. www.nittygritty.se

112

D) A) (NE (SP f a d i a adr dgr Lan RA) 07 M 7 0 (F 0 .20 Alpes .12.2 0 1 2 1 20. 7 Les BR) 0 0 G ( 20 rd 10. Castlefo .

8 2 7

0

.20

11 10.

12.01.2 008 20.01.2Bispingen b.H. (GER) 008 Mado 26 nna di Camp 02.02.2.01.2008 Adelboigd lio (ITA) 008 Grand en-Lenk (S 09.02.2valira (AND) UI) 008 Dam체 ls (A UT)

16.02.2

008 Bans ko (BU 01.03.2 L) 23.02.2008 L 00 e 08.03.2 008 Bialk 8 Heubach b.M. (GE s Crosets (SUI) a Tatrzan R) ska (POL 1 ) 5 .

0 3 .200 22.0 29.03.203.2008 Zolotaya D 8 Milzkalns (LAT) olina 08 Talma (F IN) 05.0 (RUS) 4.2 1 26.04.2 1.04.2008 Are (S 008 Kl채ppen (SWE 008 Val S WE) ) ena les (ITA)

OUR CREDITS TO THE PHOTOGRAPHERS UELI CHRISTOFFEL, ROMAN NEIMANN, RAFAL WIELGUS, KASPARS CEKOTINS & ADAM MARTELL

GRAFISKA PROFILEN

DAVID MONSEN AV NIKLAS BERGH

På en gammal hemsida presenterade han sig så här: ”Jag heter David och jag gör saker. Jag är glad om det funkar.” Funkar gör det för det mesta då David är en av de skickligaste formgivare jag bevittnat i arbete.

Det gäller både hans vilja att behärska de redskap han använder med minimalt motstånd, oavsett om det är grafisk mjukvara, sticksåg, screentryck, spritpennor eller programmering. Samtidigt som hela hans personlighet tvingar honom att göra nya saker, testa andra vinklar och oftast med sån kraft att han arbetar tills solen gått upp igen.

Han kommer från ett samhälle som han benämner Skogen, men som egentligen heter Åseda. Enlligt David ett så händelselöst samhälle att han och några vänner gömde skatter, lådor fyllda med sprit och chips nedgrävda i marken, att leta upp när ledan blev för påträngande.

114

Jag är glad att kunna presentera hans arbete, som jag tycker tillhör det bättre vi visat i den här sektionen. Det utstrålar glädje och bygger på lika delar idé och genomförande utan att kompromissa på något. Inte helt sällan med någon del upphittad i ett grovsoprum.

OVAN Davids examensprojekt på kandidatnivå heter Spinka och utgörs av en mängd varelser som orsakats av ”temporära rubbningar i balansen mellan fantasi och verklighet”. Ett typiskt exempel på Davids mångsidigthet och driv att skapa fysiska former.

I dag är David frilans med bas i en lägenhet på Telefonplan. I samma lägenhet växer just nu även hans senaste egna projekt som är ett komplett typsnitt baserat på mjöl, vatten och de mögelbildningar som uppstår och som noga dokumenteras i sina olika stadier med hjälp av en kamera. Det kanske inte låter så men det är väldigt vackert.

TILL HÖGER Mönstret trailerpark för alla radhusfamiljer som önskar inreda sina avkomlingars rum med något som garanterat behöver pratas om i en terapeuts fåtölj till förbannelse i senare livsskeden. Keramikkonsten är räddad från en säker död i en soptunna.

Mer av Davids saker hittar du på davidmonsen.com om han får några ostörda, sömnlösa nätter till.

115

OVAN VÄNSTER Davids personliga tolkning av hötorgskonst.

OVAN HÖGER Mönster gjort i doppbläck eftersom han ville Skapa något strikt grafiskt enbart för hand. Sen dess har det dock digitaliserats.

116

NEDRE RADEN En serie karraktärer som följt med David ett bra tag och fått liv i kollagevärldar där dom springer, chillar och badar - precis som alla andra gubbar man bara ritar.

www.pocski.com

Take a load off your mind

POC’s Skull Light is constructed with an ultra thin shell for lower weight and less bouncing off the ground after a fall. To withstand penetration without compromising energy absorption it partially uses POC’s patent-pending ballistic penetration barrier of aramid membrane.

Also shown are POC’s Lobes goggles. By placing the huge, perfectly shaped spherical lens

on the outside, we have enlarged the field of view, reducing the width of the frame by nearly half. Research shows that increasing the field of view, even a little, dramatically improves perception and thus adds safety.

POC is a Swedish company that develops and markets personal protective gear for gravity sports.

DET EXTREMA ALTERNATIVET TILL DET EXTREMA ALTERNATIVET För er, kära läsare, har jag tagit mig en titt på de minst besökta bakgatorna av den alternativa idrottsvärlden.

Det började helt enkelt med en lagom avvägd bakfylla, så som alla bra idéer föds. Och just den här dagen kändes det som en bra idé. Det här handlar om allt som är extremt, men som aldrig riktigt nått ut i ljuset.

Det finns klassiker i den alternativa världens alternativa värld. Snabbt leddes min webbläsare in på den glömda ledade skateboarden som enligt all expertis på detaljhandelns mässor snart skulle ha konkurerat ut de futtiga marknadsandelar som belamrades av skateboards. Blam, skulle det säga och sen skull kidsen rista ”snake or die” på toalettväggen istället. Att döma av vår samtid som nu utgör facit blev det nu inte så.

Men ”snakeboarden” lever och har sin egen scen, om än naggande liten. Förresten, det heter numer ”streetboard”. Kort tankepaus; funkar namnet Street Plisken?

Tror inte det. I alla fall, ormbrädan är alltjämnt som störst i Tyskland vad det verkar på mitt högst ovetenskapliga urval. Hittade en kille som heter Gotthard Pilsner och enligt sin egen utsago är regerande Världs-, Europa eller Tysklandsmästare. Dessutom har konceptet ynglat av sig i en massa variationer av originalet. ”Freelines” som i princip är inlines på snedden och består av två separata delar samt något man döpt till ”Spinboard” och som helt enkelt består av en bindning man sätter på sin vanliga skateboard. Hur som helst är det fortfarande en helt förlorad korsning mellan skateboard, konstsim och en dålig halvtimme re-runs på MTV. Heelies, skorna med det lilla hjulet i hälen verkar inte ha någon scen på allvar. Inga proffs och ingen glamour utan bara riktigt unga kids och dålig filmkvalitet. Allvarligt talat så är det nog bara produktens fel. Soaps såldes en masse i din sportaffär för några år sedan, men även den scenen verkar ha strypts i sin linda. Döda länkar över hela nätet. Det känns helt Stephen Kingskt, men alla sidor upphörde att uppdateras 2004. Vad hände?

Utrotade en häl-pest alla ”soapers”? Kanske kan vi få se en återuppståndelse på någon framsynt ”traceur”.

I ett slag av inspiration formulerade mina capriciosaflottiga fingrar en sökning på kickbike. Voila, en frodig trädgård av unga pionjärers hemgjorda filmer dundrade

118

in. Bäst av allt var att de alla tycktes åka på ungefär lika risiga åkdon som barn får i födelsedagspresent och glömmer i lekplatsen en vecka senare. Ingen synbar materialhets alltså. Skönt.

Snabbt lär jag mig att bri-flip är för kickbike vad marmelad är för ost – trendigt och eftersökt. Det rör sig om ett plötsligt lassokast med hojjen, lite som ett skräckinjagande kast med ett samurajsvärd över axel.

Kort därefter dök Terry Price upp. En geezer i sina bästa tonår som flexar framför bilar och som röjer något ofantligt. Jag önskar bara att jag såg honom i verkligheten först. Tänk dig en vanlig dag i parken när någon helt plötsligt droppar in på en kickbike och slänger upp en dubbel bakåtvåffla. Bara sådär. Terry är den stora stjärnan på den brittiska mini-scooter-scenen, har promodel och en skara trogna fans. Kvadrupla tailwhips och handplants. Jag kände mig lite som extremsportvärldens nätbaserade motsvarighet till Columbus när han dök upp på skärmen. Skit i att det var 50 000 views på filmen redan.

Det vi talat om hittills får betraktas som relativt etablerade yttringar av adrenalinpundarsporter. Men det finns helt otroliga saker där ute. Monster, verkligen.

Det som allmänt varit känt som ”dirtboard” kan tydligen lika gärna heta ”mountainboard” och är helt enkelt en vanlig skateboard med mönstrade däck, bindningar och extremt extrema personligheter. Scenen tycks vara stor i franska bergsbyar och urbana Japan. Ingen utför sporten utan någon form av oväntad ansamling av ansiktsbehåring och det senaste är definitivt att kombinera det hela med en kite.

Härifrån är steget minimalt till evolutionen av din barndoms vintrars favoritleksak, snowracern. Idag kan den vara utformad lite mer som en BMX, men principen är den samma. Allt bygger på FMX och man tröttnar snabbt. Samtidigt är det peppande vad de kan göra på den klassiska racern man själv lagt så mycket tid på.

Nyare mark bryts istället bland en massa folk som har byggt på fjädrar på benen. Du kan kalla det i princip vad som helst men populärast är namnen ”velocity stilts”, ”powerbocking”, ”extremestilts” eller ”powerrisers”. Hur som verkar alla sträva efter att göra framåtvolt över sin

TEXT NIKLAS BERGH ILLUSTRATION POST CREATIVE

bil parkerad beach side i Venice. Hittar också ett gäng sköna dudes från Sverige som verkar göra bejublade uppträdande, synkade till musik. Ett riktigt fynd, om än en väldigt smal sport är ”bodyskiing” men påminner om en ny form av superhjältedom. Grundprincipen är en overall dekorerad med en massa hjul samt inlines på fötterna. Därefter roar utövarna sig med att åka utför på alla delar av kroppen. Det ser fruktansvärt ut, men tanken att möta en bodyskier på stan, off duty så att säga, är kittlande.

Inget hade dock kunnat förbereda mig på vad som komma skulle när redaktörn tipsade mig om att den gamla kängurustyltan uppgraderats. ”For years, I searched for a pogo stick that would stand up to the test.” Orden tillhör ingen mindre än vertikalakrobaten Andy MacDonald. Om han var världens mest bespottade skateboardåkare innan har nog inte hans popularitetskurva utvecklats speciellt positivt sen dess.

Han har deltagit i utvecklingen av en ny pogostick som klarar vuxna människor och högre höjder. Den scen som utvecklats får rollspel att kännas hårdare än den mörkaste av svart metall. Xpogo är förkortningen för ”Extreme pogo sticking” och det stora eventet heter förstås ”Pogopalooza”. Backflips, grinds på den lilla peggen, trappor och baklänges… öh, studsning. Jag hittade till och med ett klipp från Brooklyn Banks.

Fantastiskt. På xpogo.com drar extreme-o-metern upp på absoluta cirkusmax. Två kängurustudsare i ett och samma klipp, den ena jonglerar med facklor medan den andra studsar loss på en brinnande pogo! Gnarl har fått en ny innebörd.

Jag slår igen datorn och på Sportspegeln med sitt aggressivt normala utbud av idrotter och andas ut.

Alla dessa avynglingar och symbioser känns som en snöbollseffekt av den värld jag varit så insnöad på i hela mitt liv. Det värsta av allt är att det känns naturligt. Någon har köpt idiotreportagen med snack om livsstil och tagit det i sin riktning. Det löper åt alla håll. Från normalsport som tagit klivet till det extrema – golfare som kallar sig punk eller innebandyklubbor i samurajstil, parallellt med barnlekar i vuxet utförande. Hjälp.

ODDS ELLER EKVATION, HUR FÅR VI INSPIRATION? Det är närmast omöjligt att veta när en grym skatesession ska uppenbara sig. Vissa ingredienser hjälper till och kan göra det hela roligare och andra faktorer kan stjälpa vad som skulle kunna ha blivit en tillfredsställande, svettframkallande session med kanske ett nytt trick som belöning eller bara ett stort leende resten av dagen. Tyvärr är det inte så enkelt att man med en ekvation kan framställa en garanterat bra skatesession.

Innan vi tittar på vad som kan störa skatelyckan tänker jag belysa det positiva.

de mest basic tricken man har. Skatespotet man är på kan också vara helt fel för dagen och medan alla andra har skitkul på det där 12-stegshandrailet så kanske jag önskar att jag vore någon annanstans… Det kan röra sig om att något är för rackligt, för högt, lågt eller gud vet vad. Ibland är spotet skittråkigt bara. Är man dessutom bakfull, hungrig eller har ont någonstans så försämras oddsen avsevärt för en grym session. Men även dåliga odds går in ibland och självklara resultat kan ibland chocka oss med sin frånvaro…

Det är oftast roligare att skata med någon eller några man känner. Åtminstone ytligt så någon form av konversation kan pågå under tiden. Skateboardåkning under total tystnad är inte riktigt min kopp te. Ett gäng polare på bra humör som brölar, yeahar när nåt sitter och trackar mig när jag fegar ur är en faktor som förbättrar förutsättningarna. Men det är ingen garanti.

En bra spot att åka på skadar inte heller. Det kan vara en alldeles lagom vaxad curb i en för dagen och trickvalet lämplig höjd eller varför inte det perfekta banket?

Ibland kan det vara några sköna backar att glida ned för som är det som behövs. Men inte heller spotet utgör ett skottsäkert skydd mot en dålig session. Att vara i bra fysiskt skick är också en bra förutsättning. Vaknar man en lördagsförmiddag efter en lugn fredagskväll och en god natts sömn och äter en rejäl frukost har man lagt upp fina förutsättningar för att har orken när det ska rippas loss. Det är ju alltid trevligt med bra väder och en skön bräda, inåkta truckar och hjul utan flatspots med nya fräscha kullager. Allt detta är ju saker som kan påverka en session positivt. Vad är det då som kan försämra oddsen för en bra session?

Jag vet inte hur många gånger jag medvetet har stannat hemma och tagit det lugnt på en helgkväll bara för att vara i topptrim till nästa dags skating. Solen skiner, alla roliga skatepolare är samlade och spotsen vi ska besöka är väl planerade. Frukost och lunch inmundigas genomtänkt för att portionera ut energin. Och sedan när jag ställer mig på brädan, vill jag bara dra hem och dra något gammalt över mig. Dagen fortlider, spotsen är varierade, men jag hittar ingen inspiration. Vad är det som inte stämmer? Alla byggstenar är ju rätt och ligger på plats. En annan dag kan jag sitta bakfull på jobbet och genomlida en helvetesdag, knappt äta något.

Och på pin kiv testar jag att skata lite efter jobbet på något ställe som inte ens är bra. Helt plötsligt från ingenstans kommer all världens inspiration över mig och jag får energi, fantasi och mod till att skata järnet och har skitkul. Detta trots att förutsättningarna är helt åt helvete.

En oskön bräda kan störa den mest positiva skataren om det vill sig illa. Hjulen kan vara för stora, truckarna kanske sjunger på sista versen eller så är den nyinköpta brädan som såg så smarrig ut i handen riktigt oskön när truckar och hjul är påskruvade. Vare sig det är inbillat eller ett fysiskt faktum så kan en oskön skate ta glädjen ur vilken grym session som helst oavsett hur bra spotet är. Hur kul än alla har det så kan man bli stående i ett hörn med en sur min och allvarliga problem att sätta

120

TEXT MAGNUS GYLLENBERG FOTO KLAS RICKARD KARLSSON

I grunden är det inte de yttre omständigheterna som avgör om man får en kul skatesession, utan något i våra egna huvuden som portionerar ut skatenjutningen. Vi kan kalla det den gudomliga inspirationen eller något.

Vad jag vill ha sagt med detta är att vare sig man känner eller inte känner för att skata är det alltid värt att unna sig en session om tiden tillåter. För även om det känns hopplöst att få igång ett skatepepp kan det dyka upp från ingenstans. Den där planerade skatedagen på söndag med allt perfekt upplagt däremot. Den kan bli ett stort fiasko utan någon vettig förklaring och då är det ju skönt att ha skatat av sig lite efter tvättiden i torsdags, med grannens ungar i den lokala Rhino-parken...

PATRIK KARLSSON, WALLRIDE TO FAKIE.

DC • Element • Nikita • Core • World Blind • Darkstar • Enjoi • Almost Powell • Bones • Minilogo • Indy Destructo • Thunder • Venture Orion • Tensor • Speed Demon Fox • Hurley • Volcom • Insight Sessions • Pro-Tech • Ipath Coal • Tsg

Stockholm, Gamla Brog 27. Tele. 08 - 411 40 06 Örebro, Näbbtorget. Tele. 019-18 50 75 coresk8.com

A

SUPERFYND

25-50% TERNS PÅ HELA VINENT SORTIM

307?Ì>5@6ÌA49?0==0, TORE.SE

KOLLA IN WWW.BOARDS

121

1.497 -1.950 kr

! rakt fri f

OBS! Erbjudandet g채ller endast till och med den 28 februari eller s책 l책ngt lagret r채cker.

122

ALLTID MINST 30% PÅ SNOWBOARDS

123

CAESARS

Men det var mig ena hårda jävlar! Tuffa har dom väl i och för sig alltid varit kan man tycka, men framför allt så har dom alltid levererat grym musik. Vackra och svidande kärlekshistorier och dom absolut bästa och svängigaste dryckeslåtarna man kan hitta på denna jord, oftast i en perfekt mix. Caesars är ett av Sveriges mest kompletta band. Det visar ju också i deras framgångar i resten av världen. Nu är femte plattan på gång och helvete vad vi alla längtar. Tro inget annat!

TEXT FREDRIK GUNNARSSON FOTO CARL ABRAHAMSSON

5 DE BÄSTA KONSERTMINNENA 1. Summersonic i Japan, 2005.

2. El Rey i Los Angeles, 2005.

3. Skitiga Duken i Stockholm, 1994.

4. Riddarholmsfestivalen i Stockholm, 2003.

5. Atomic Café i München, 2004.

5 SAKER SOM NI MÅSTE HA I LOGEN 1. Persiska mattor.

2. Rökelser.

3. Frukt.

4. Fritt från fula band-stickers.

5. Kylt vitt vin.

5 SAKER NI VAR RÄDDA FÖR SOM BARN 1. Nakna tanter.

2. Jättestora penntroll.

3. Poliser.

4. Präster.

5. Män med bebisansikten.

124

5 PERSONER SOM FÖRTJÄNADE EN SMÄLL PÅ KÄFTEN UNDER 2007 1. David.

2. Nino.

3. Jocke.

4. Cesar.

5. Isse.

5 SÄMSTA TEXTERNA SOM NÅGONSIN SKRIVITS 1. KENT - DOM ANDRA "Kom låna törnekronan min. Lid för konsten eller brinn." Det här är det värsta jag nånsin sett. Var inte orolig, du ska få låna min jävla törnekrona, tönt. "Lid för konsten!?" Jag lider av din jävla konst! Undrar förresten varför Kent aldrig funkat i USA? 2. ADAM TENSTA - MY COOL ”Yeah and it goes...that’s my cool and I can’t take it off.”

Please kom igen för fan, skaffa ett liv, sluta rappa, skaffa riktiga problem dadda, hink och spade. Han rappar

ungefär lika häftigt som en gammal tysk kärring. Det här kommer bli megastort...i Belgien. Där kan de inte heller snacka engelska.

3. SALEM AL FUCK-IR "I put one foot forward and ended up thirty yards back."

Bla bla bla...-I'll put a foot in your ass Fakir! Klipp dig och skaffa ett riktigt jobb!

4. SAHARA HOTNIGHTS - VISIT TO VIENNA "Hey I need a visit to Vienna, a weekend of romance and fun"...åk du...och kom aldrig tillbaks...girlfriend.

5. MONEYBROTHER - THUNDER IN MY HEART Thunder in your ass moneyman! Fy fan svensk musik kan bättre... eller? 2007 var ett nytt lågvattenmärke. Allt som folk gillar mest är sämst!

HELLYHANSEN.COM

Photo: Tostee

POSTTIDNING B Transition c/o Titeldata 112 86 Stockholm