Transition #1 2009

Din Böj i det blå...

...sedan tvåtusentvå

#1 2009 UTGÅVA 39 PRIS 55 KR N 55 NKR SF 6 EUR DK 45 DKR

INTERPRESS 0126-01 RETURVECKA 16

01 7

388012 605509

Hur det går med mustaschodlingen låter vi vara osagt. Kims åkning är det då inget fel på.

FraMÅT Kim Boberg Text Simon Tjernström Foto Chris O´Connell De bevingade orden ”hellre en kall b***e i a****n än en vecka i Älvdalen” får en ju oavkortat att tänka på Sveriges senaste jibbexport från just samma ställe. Nämligen Kim Boberg som har flugit upp likt en komet på den internationella jibbhimlen. Han har sopat rent på så gott som alla tävlingar som finns i Sverige. Förutom att vinna Parlino Open och därmed bli inbjuden till nästa års JOSS så vann han även den stora Jibacademyfinalen i USA. Som om inte det vore nog så är han en riktigt skön dude.

Jag minns som om det vore igår när jag som teammanager för ett visst österrikiskt skidmärke hade Kim på stallet. En vecka var Kim uppe och hälsade på och bodde hos mig och några kompisar i det då minst sagt livliga boendet i Åre. Min övertygelse om att jag var en aktiv ung man i mina bästa år fick jag stark ifrågasätta efter detta besök.

När vi hade varit och åkt en hel dag och jag rutinmässigt drogs mot soffan, kaffet, South Park och kanske en tupplur, hade Kim bara börjat. Leta rails, bygga hopp, åka på gatan, hika, egentligen vad som helst som var skidåkningsrelaterat skulle vi göra. Likt en duracellkanin fick talangen från Älvdalen ruska liv i oss ”gamla” 20-åriga grabbar för att fortsätta shredda. Alla var nog imponerade, inte bara av Kims energi, utan också av talangen som rymdes i den där lilla kroppen. Det var då och nu är nu. I skrivandes stund är Kim Boberg i Keystone med resten av världens freestyleelit för att mäta sina krafter i the Dew Tour. Nu är han uppbackad av en drös sponsorer som ser stor potential och Kim går på samma jibbgymnasium i Norge som har fostrat storheter som PK Hunder och Andreas Håtveit.

Jag får tag i Kim, grymt peppad efter en bra dag i Keystone.

Stokad som han så ofta är blir det ett nöje att höra vad han har att säga.

10 | TRANSITION #1 -09

– Det är helt sjukt bra. Kom precis hem efter en sjukt episk dag med bluebird och fett bra hopp. Kör mest bara, men ska filma med Second Hands och Chaoz Productions också.

Det har ju gått rätt snabbt för dig. Hur är det att köra med alla stora namn du mest såg på TV för nåt år sen?

– När jag kom till NZ i somras så kändes de som att man var i en film. Bara massa proffs överallt som man bara har sett på tv liksom. De flesta är riktigt feta, inte så himla ”proffs” om du fattar. Är det mycket tjejer nu när du är ”hot shit”?

– Haha, nja ”hot shit” vet jag väl inte, men tjejer är det.

När är det som bäst/sämst att åka?

– När det går sjukt dåligt någon dag så blir man väl lite less, men inte riktigt less liksom. Det finns alltid något fett att göra eller köra på. Just nu är det som roligast! Åker runt med massa vänner från skolan och shreddar Keystones stora park och peppar varandra. Det är sjukt roligt.

Sista ord?

– Ja, jag vet inte, men jag odlar mustasch! Började på julafton. Sjukt kul att få vara med på en Framåt i Transition.

Och just det, kan du fixa så att senaste numret skickas, för det har inte kommit. Jag vann ju en livstidsprenumeration på JibAcademy för två år sedan, hehe.

SNABBFAKTA Ålder: 17 Favoritfilm: You Don’t Mess With The Zohan och 8 Mile.

Favoritartist: Kyabamba Sounds, Sizzla och Cali P. Sponsorer: Armada skis, Armada Clothing, Oakley, Fulltilt, Sweet Protection, Monster och Xtravel.

TRANSITION #1 -09 | 11

Gör som Kim – skaffa en livstidsprenumeration på Transition.

12 | TRANSITION #1 -09

TRANSITION #1 -09 | 13

©2008 Oakley, Inc.

K CHEC - C.NO .T-A WWW E LATEST 9 H 0 FOR T N THE 20 E TE O ENG UPDA IC CHALL LIVE ARCT EE TERJE ARY, AND S AC FEBRU9 IN E AT TTH H O 21ST 200 19 T OSLO.

Oakley Icon Ltd.: (+41) 448296100, www.oakley.com

INNEHÅLL

TRANSITION #1 -09 UTGÅVA 39

010 Framåt 020 Ledare 022 Notiser 026 Skivrecensioner 028 Setup

030 Favorit 032 Saker & Ting 036 Tävla & Vinn 038 Skateboardgalan 040 The Scrum Tilly Lush

82 Alaska - Den Heliga Graalen Sebbe Garhammer, Jon Larsson och Per Huss drar till Alaska för att förverkliga en livslång dröm. Att med hjälp av helikopter få ta sig an bergen som figurerat så flitigt i allsköns skid- och snowboardfilmer. Den svenska trion tar sig till vad som kan ses som civilisationens sista utpost, den gamla gruvstaden Haines. Här trängs övervintrade hippies med förväntansfulla proffs från hela världen.

Men trots en idyllisk tillvaro med grymt boende och dagliga helikopterlyft så kan drömmen bli till mardöm på bara några sekunder. Här får de lära sig om Alaskas branter den hårda vägen.

50 Winter Jam ’08

58 Jon Olsson Super Sessions

Det blev ett Winter Jam även i år och ett riktigt kallt sådant dessutom. Med kyla och snö drevs den adrenalinsugna publiken till Stadion i Stockholm för att bli bjudna på ett rejält spektakel och för att kicka igång vintersäsongen.

Jon Olsson Super Session är för skidåkare vad julen är för femåringar. Nervös väntan, kära återseenden, allmän feststämning och en hel drös med överraskningar. Vi tar en återblick på vad som har kommit att bli en av världens största skidtävlingar.

66 Pirates

74 Team Knus

Det är inte bara piraterna längs Somalias kust som har legat i. Även de som hellre åker planka än går på den har fått saker gjorda. Vi håller givetvis koll på besättningen även i år och har förhört oss om den nya filmen Overseas.

Team Knus må kanske uppfattas som rebeller utan orsak, men det är en sanning med modifikation. Transition tar en lite närmare titt på de fyra grabbarna som beslöt sig för att staka upp en helt ny väg för sig själva.

18 | TRANSITION #1 -09

042 Nine Knights 048 Actionhorse 050 Winter Jam ’08 090 Galleri 100 Kultur

102 Art Profile 108 Kulturfascisten 110 Navelskådning 112 Skröna 114 5x5

TRANSITION #1 -09 | 19

Swartling & Wranding Media AB Att: TRANSITION Gyllenstiernsgatan 12 115 26 Stockholm

REDAKTION Chefredaktör / Ansvarig utgivare Anders Neuman - anders@transition.se 08-545 160 64 Art Director Tobias Andersson - tobbe@transition.se 08-545 160 72 Administration Fredrik Gunnarsson - fredrik@transition.se 08-545 160 78 Webbredaktör Viktor Skogqvist - viktor@transition.se 073-755 65 75 Fotografer Mattias Fredriksson - mattias@transition.se James Holm - james@transition.se Pelle Hybbinette - hybbinette@transition.se

Det Skandinaviska undret Jag som dalmas får ofta höra att vi är extremt lokalpatriotiska, speciellt när det handlar om min hemmabacke Bjursås. Med en imponerande högsta punkt på 394 meter och en fallhöjd på cirka 180 antar jag att det är upplagt för en del skrävel angående Dalarnas Schweiz och dess kapacitet.

Utan att blinka kan jag erkänna att jag under mina år stått för en del överdrifter, men i slutändan är det ändå något som gör att vi återkommer några gånger per år. Stolliften, som dök upp för ungefär 7-8 år sedan, hade redan när den monterades upp sett bättre dagar och istället för en expressleverans får man hoppas att sällskapet i liften kan vara underhållande för tiominutersturen till toppen.

När det pratas om det skandinaviska snowboard- och skidundret nämns det ofta hur små backarna är och hur många hopp man hinner på en dag i parkerna. Jag tror hemligheten ligger i att hitta det stora i det lilla. Det är där fröet till utveckling och åkglädje sås. På samma sätt

COVER STORY Jon Olsson Super Sessions fick en riktig rivstart med en kvällsession redan första dagen. Åkarna, filmarna och fotograferna kom inte ner till byn förrän långt efter att det blivit mörkt, men redan nästa morgon var det dags igen – klockan 06.00.

Jag blev väldigt förvånad att nästan alla mötte upp vid kabinen för att åka upp på Åreskutan, normalt sett är det här ett gäng som gillar sovmorgnar.

Tyvärr funkade inte step-up-hippen så himla bra. Åkarna slet med att få rätt fart och om sanningen ska fram var väl hoppet inte helt perfekt byggt. Ändå fick Jon och några fler åkare bra höjd och det blev en hygglig session med vacker utsikt över Årefjällen.

Jon Olsson Flatspin 360 Japan Grab Åre Foto Mattias Fredriksson

TECH Nikon D3 1/1000, f7.1, ISO200, 70-200mm

20 | TRANSITION #1 -09

som vi förförs och förvånas över brasilianska fotbollsspelares otroliga bollkontroll förtrollas tusentals tittare av skandinaviska talanger på skärmar världen över när de stilstuderar årets nya skid- och snowboardfilmer. De har det som så många åkare kämpar ett helt liv för att nå, nämligen stilen och känslan att kunna åka så att det ser lätt och ansträngningslöst ut.

Det är därför du inte ska vänta med att åka till fjällsemestern på lovet utan göra det bästa av vår kalla, men snöfattiga vinter och bege dig till din lokala backe så fort läxor och arbete är avklarat. Det är där du lägger grunden till din kommande naturliga och avslappnande stil.

Anders Neuman | Chefredaktör

Skribenter Niklas Bergh - nicke@transition.se Magnus Gyllenberg - mange@transition.se Oscar Axhede - axhede@transition.se Simon Tjernström - tjernstrom@transition.se Tobias Barle - barle@transition.se Simon Stenborg - simon@transition.se

Medverkande Chris O’Connell, Jesper Stern, Vincent Skoglund, Daniel Lorén, Jan Persson, Johan Jonsson, Daniel Blom, Nate Abbott, Blake Jorgenson, Matt Georges, Carlos Blanchard, Mikael Pilstrand, Sebastian Garhammer, Oskar Enander, Nicklas Blom, Ludschi, James Bryant, Christian Raae, Nils Svensson och Rachel Granofsky.

INFORMATION Annonsförsäljning Christopher Rimér - christopher@sw-media.com 08-545 160 61 Prenumeration Titeldata, Kundtjänst, 112 86 Stockholm 0770-457 137 / www.prenservice.se Frilansmaterial Du är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ansvarar för icke beställt material. Maila gärna innan du skickar något.

Tryck Punamusta OY, Finland

TOPP FEM Wu-Tang Clan 01. Wu-Tang Clan – Tearz 02. GZA feat. Killah Priest – B.I.B.L.E. 03. Raekwon feat. Ghostface Killah – Heaven & Hell 04. Method Man – Release Yo’ Delf 05. Wu-Tang Clan – Can It Be All So Simple

nikita@skateout.com www.skateout.com

SNOW / SKATE / SURF

NOTISER

SNOWBOARD Anders Neuman | Skidor Simon Tjernström | BMX Jesper Stern Skateboard Viktor Skogqvist | Musik Fredrik Gunnarsson

Travis Rice

SNOWBOARD Kalle lyckades även att plocka en tredjeplats på årets upplaga av Red Bull Nanshan Open i Bejing, Kina.

Fjolårets segrare Jakob Wilhelmson slutade på sjätte plats.

Lördag den 24 februari är Rip Curl Girls Tour tillbaka i Sverige och även i år är det Kungsberget som gäller. Precis som ifjol blir det DJ, BBQ och en snowboardpark bara för tjejer. Som vanligt kan du hålla utkik på Transition.se för mer info.

JP Solberg, DCP och Romain de Marchi har ett nytt brädmärke på gång. I dagsläget går det under arbetsnamnet ”Yes We Can”och det backas upp av den schweiziska butiken Pulp68 och kommer antagligen att finnas tillgängligt på marknaden till säsongen 09/10.

DCP eller David Carrier-Porcheron har efter sin sorti från Burton blivit teamkompis med Johan Olofsson på the The North Face snowboardteam. Han har även signat med Northwave för boots och Drake för bindningar. Den gode herr Olofsson blev för övrigt framröstad för bästa prestation bland Transworlds Snowboardings läsare.

Spana in Johans Noboardåkning i Standards senaste film Aestehtica.

Simon Ax

Marc Frank Montoya

byta in den omedelbart. Hjälmrackarn uppfyller inte de säkerhetskraven som är satta. Så har du en sådan hjälm är det bara att gå tillbaks till stället du köpte den på så får du en ny kruka som uppfyller dessa krav. Bytet gäller för årsmodeller 2006-2008. Kolla med butiken för exakta specifikationer.

uppställda så har du vägarna förbi är det bara att hoppa in och testa parken.

Sedan årsskiftet är Jakob Wilhelmson ny agent för Mervin Manufacturing aka Lib Tech, Bent Metal och Gnu Snowboards i Sverige.

Skidor

Eric Nordström har lämnat sin plats som europeisk team manager på både Dragon och Bataleon för att koncentrera sig på Extra Evils nya distribution av Forum, Special Blend och Four Square i Sverige.

Henrik ”BOTWH” Hedvall vallar inte bara skidorna utan även lite allt möjligt. Rapsolja sägs glida bäst enligt egen utsago. Honken har precis varit på första shooten med nya sponsorn Sweet i Serre Chavlier.

Burton European Open blev ingen svensk hit med Chris Sörman som bäste man på en hedrande 32:a plats. Vann slopestylen gjorde Danny Davis.

Åres park, Bräcke, ska snart bestyckas med en loop.

Många nervösa och förväntansfulla miner inför detta.

Halldor Helgason har signat ett långsiktigt kontrakt med DC Snowboards och han har bra push från USA. Halldor kommer filma med Standard hela säsongen. Dessutom har han bytt gogglesponsor från Smith till Oakley. Äldre brodern Eiki Helgason har signat ett bra flerårskontrakt med Rome och kommer filma med People i år. Eiki var precis över en sväng till Ryssland och filmade och näst på tur är en TWS-tour i Spanien.

Bonfire Snowboarding har tillsammans med Salomon Snowboards tagit fram boots för Bonfire som kommer ut till säsongen 09/10. Bootsen i sig är en färgglad historia som kommer ut i två modeller för herr och två för dam.

Eiki blev även nominerad till Rookie of the Year på Riders Poll i Vegas och Transworlds läsare nominerade honom till Rider of the Year tillsammans med Travis Rice och Scotty Lago.

Sound är namnet på Marc-Frank Montoyas klädmärke och deras senaste tillskott på teamet är ingen annan än Kareem El-Rafie som lämnat Forum och Special Blend bakom sig. Kareem kommer även att filma för MFM:s videoprojekt under vintern.

Nitro har samarbetat med IsenSeven som resulterade i en T1-modell med design från filmbolagets crew. Brädan kommer finnas tillgänglig i längderna 153 och 156 cm.

Spana in www.isenseven.de om du vill ta en närmare titt på resultatet.

Hampus Mosesson kör hela vägen ut och har nu döpt sitt bolag efter sin tatuering, Holy Moses AB. Dessutom för han signat deal och får förfriskningar från Monster i fortsättningen.

Svenska Nitro har nu släppts lös årets film Super Eleven lite överallt på nätet. Sök och du skall finna Simon Ax och resten av gänget i tighta superhjältedräkter.

Alla ni som äger en R.E.D. Trace 0,5-hjälm bör gå och

22 | TRANSITION #1 -09

Kalle Ohlson kommer att synas med googles från Adidas Eyewear hädan efter.

Faluns nya snowpark har nu officiellt slagit upp portarna vid Källviksbacken. Ett antal hopp, rails och boxar är

Henrik Harlaut är som så många andra parkfolk i USA och kör. Henrik har börjat filma med Level 1 och det är väl ingen som tvekar på talangens prestationer framför kameran. E’dollo har i år lite gästspel i deras film och lite mer i 4bi9’s film Slamina.

Duvedssonen Jon Larsson visade härom veckan att det går att kombinera vildmarksliv och ett stadspulsorienterat uteliv. En person som vill bara anonym säger att han fann Jon på toaletten under en efterfest, flåendes en räv. Oj oj oj. Just nu är Jon i alperna där han gör det han är bäst på, nämligen att köra lagg. Avverkade orter är Disentis och Engelberg. Jon Larsson och Per Jonsson åkte också fast av lavinpolisen i Italien, med böter på 500 Euro var som konsekvens.

Per Jonsson var under nyår på upptäckarfärd i Åre då han för första gången provade alla åk ”som man hört så jävla mycket om”.

Henrik Windstedt, Sebastian ”Chippen” Garhammer och Niklas Karlström är nyss hemkomna från Japan.

Närmare bestämt Hokkaido och Sapporo. Mattias Fredriksson agerade fotograf och Fred Arne Wergeland filmare. Resan har gått bra och Sebbe säger att han aldrig ätit så äcklig mat i hela sitt liv. Henke funderar över hur många tofflor det finns i Japan och Niklas krigar på med Jan Svan Productions.

Christian Åslund

Adam Falk

Jesper Björnlund

Kim Boberg, som ni kan läsa mer om några sidor tillbaka, kör för fullt i Keystone. Kolla in hans (försök till) mustasch på kimboberg.blogspot.com.

tävlingen körs dagen efter deadline för tidningen. I superpipekvalet som hann köras innan tidningen skickades in i tryckpressen imponerade Tanner Hall och hade högst poäng när alla åkare gjort sitt. Hur det gick i tävlingarna kan ni kolla på www.transition.se, om ni inte redan tagit reda på det.

”tree ride”. Slopestylen vann Hampus Öhlin och highest tree ride, Johan Hagberg.

Eric Strand kör numera för Surface, ett märke från Salt Lake City, och blir då teamkamrat med liknand skidåkaren Blake Nyman.

Funässonen och Årebon Tom-Oliver Hedvall är i skrivande stund och filmar med Free Radicals i Alperna.

Kul för Tom, men ännu roligare för Free Radicals att få in lite nytt ungt blod. Förutom detta karriärssteg har Tom-Oliver blivit medtagen i Åkarklubben, vilket är en stor ära. Inträdesprovet var att sänka en atomu-båt vilket han gjorde med bravur. Efter tio minuter fick dock toalettstolen smaka u-båt och Tom vinglade ut.

Skidfilmaren Riley Poor var nyligen inblandad i en tragisk dykolycka vilket resulterade i en bruten nacke och förlamning från axlarna och nedåt. Riley är en filmarna bakom bland annat Matchstick och Poorboyz och han besökte senast Sverige förra våren då han var Simon Dumonts kameraman under Jon Olsson Super Sessions.

Jacob Westers fot verkar inte läka fullt så bra som han vill. Om han klarade sig till X-Games vet vi inte eftersom

Niklas Ericsson ska i år försöka göra en grym film till Level 1’s tävling, Superunknown. Niklas sägs också ha slagit upp tält och addressändrat till Bräckes park.

Johan Jonsson, Adam Falk och Anton Silvola är nyss hemkomna från Kanada där Christian Åslund har tagit deras bilder. Det har enligt dem själva varit episkt. Adams liv och äventyr kan du följa på hans blog som håller hög kvalitet. Roligt nu när Adam har provat på puder för första gången också.

Seb Garhammer kör numera för Oakley googles.

Sverre Liljequist och Kaj Zackrisson har en gemensam promodel på Hestra som ser riktigt skön ut.

Puckelpistlandslaget med Per Spett och Jesper Björnlund i spetsen ska snart gå in i en häktiskt tävlingsperiod.

Prognoserna säger att dem är i fin form. Innan tävlingen har dem laddat upp på några av New Yorks mer suspekta klubbar för män som gillar män. Gabriel Gåsste som pajade korsbanden i Ruka i slutet på november spelar nu mycket SKATE istället och låter hälsa att det inte är så dumt det heller.

Uppsala Alpine Ski Week gick av stapeln i Slottsbacken i centrala Uppsala i mitten av januari. David Ny byggde förutom en grym slopestyle med många boxar även en

Jacob Wester har införskaffat sig en tatueringsmaskin.

Det dröjde inte mer än en vecka innan han testkörde den på sig själv.

Magnus ”Slange” Loo fick nyligen ett cover på Powders Photo Annual. Slange som ofta har ett riktigt roligt skämt nära till hands blev tyvärr snuvad på lite av äran, då hans namn inte kom med i det numret. Snart kommer dock en intervju på deras hemsida med Slange.

Generation Flinga är ett nytt projekt som kommer resultera i en ”girls only” skidfilm. Idéen kommer från Sara Orrensjö och Jeanette Hargin. I projektet ingår nu även Stina Jakobsson och Jennifer Farde. Åkare förutom

Nu är det dags att söka till snowboard och jibbskidåkning i Vännäs! www.liljaskolan.se JONAS HAGSTRÖM / BACKSIDE 180

TRANSITION #1 -09 | 23

SNOW / SKATE / SURF

NOTISER

SNOWBOARD Anders Neuman | Skidor Simon Tjernström | BMX Jesper Stern Skateboard Viktor Skogqvist | Musik Fredrik Gunnarsson

Anton Aggeklint

Martin Pennlowe & Björn Holmenäs

Klas Löwbeer

dem tidigare nämnda är Rachel Burks, Grete Eliassen och Anja Pärsson (!).

Lasse Ilis, Sebastian Persson och Mårten Bergqvist drar på söndag ned till alperna och kommer att vara där i två veckor för att filma med Secondhands och fotas av Daniel Rönnbäck. Huvudbas kommer att vara St. Anton i Österrike, men resor därifrån kommer även att göras.

Lasse Ilis som i vanliga fall pluggar i Uppsala säger att han är riktigt peppad på att ladda på, vilket i Lasses fall endast kan resultera i tokladd. Ett besök på ISPO-mässan i München ska också göras.

Jesper Guldbrand, Kristoffer Edwall, Jim Johansson och Johannes Andersson är i Colorado, USA och agerar parkråttor till 100% säger deras vän på hemmaplan.

Adrian Malmberg vann Lucia Jamet i Drakstaden, Sundsvall. Däremot var nerverna inte med riktigt på Simpelsession i Tallin, då han snakade i heatet innan det han skulle köra. Satte en superclean truckdriver ned för containern, men missade den i sitt åk heatet senare.

Nerver!

länge han legat där. Frakturen verkar inte så bråkig, så någon operation slapp han.

Peak Performance utökar sitt marknadsområde och har börjat tillverka solglasögon.

BMX Jens Kahlström har hookad med engelska P.U.W, ett rätt nytt klädmärke som värnar om miljön och gör ekologiska tees.

En manusföreläsare från Dramatiska Institutet anser att en viss medlem i Team TUMULT borde ägna sig åt filmmanus-skrivande. Han tog det med en nypa salt.

Klas Löwbeer drog en faceplant i Fryshuset som kostade 4 framtänder och ryktena om slammen florerade långt utanför bmx-kretsar. För övrigt så tar han semester i USA nu i januari och ska reppa Sverige bland jänkarna.

Dessutom är Mardi Gras inplanerat, så ja, det blir fest också.

Jakob ”Beach” Jansson lanserar ett egettillverkat vax under namnet Lilac. Kommer finnas på Childstore inom kort.

Lill-Jocke Olsson sköter under vintern slopen i Hammarbybacken. Säsongssarbete med paus för bmx kan man säga.

Andreas Lindqvist bröt armbågen när han nötte flaircombos själv i Capital Bikepark. Efter en tupplur vaknade han och ringde ambulans, han hade ingen aning om hur

Linköping skatehall Hangaren ska total renoveras. Där kommer Christoffer aka Lill-Rigmund lära sig alla de nya movesen, en ny talang har sett dagens ljus.

På tal om LKPG så är Martin Dannetun på benen igen och helt återställd efter smalbensfrakturen. Dubbel-whips står som vanligt på schemat.

Söderköpings egen Jeppa Larsson är även han en talang att se upp för i framtiden, kör en hel del orginella moves i redan ung ålder.

Inomhushallen i Borås huserar de flesta av Göteborgs locals tydligen och har fått extra cykeltider. Bunkeberget har konkurens.

Childstore.se i Göteborg förser nu även fixedgearnördarna med cyklar.

24 | TRANSITION #1 -09

3D-skiss över parkdesignen vid Västra Skolan i Falun.

Shop Heavy BMX Crew från Ö-vik har under året producerat riktigt bra webfilmer. Death-gaps, kinkrails och feta 180’s för 10 trappor. Vi hoppas på fler bangers under 2009 från dessa Modopojkar.

Skateboard Det Malmöbaserade skateboardmärket Kärleksgatan har utökat teamet med Henrik Lindén samtidigt som man fixat en ny och fräsch hemsida.

Sweet och delar av Junkyardteamet befinner sig för närvarande runtresande mellan Kanarieöarna för att filma till den nya Sweetfilmen. Förutom det så jobbar man på att göra fullspäckade avsnitt för Junktv.se, där man veckovis kommer att släppa nya skildringar från resorna.

Nu står det dessutom klart att Uppsalas techfantom Gunes Özdogan valt att ansluta sig till Junkyards redan sedan tidigare imponerade team. Missa inte att kolla in Gunes i den kommande Adidasfilmen.

Under februari månad kommer åkare från Analog i Skan-

MF Doom

Tom Waits

John Frusciante

dinavien att filma ihop en film som kommer att spridas över internet under våren. Åkarna som kommer att synas är bland annat Jonas Skröder från Danmark, Tuomas Wutom från Finland samt Martin Pennlowe, Björn Holmenäs och Josef Scott Jatta från Sverige.

som väntat var det hela en jättesuccé med Mika Edin som årets skatare man och vinnare av finalen på Lucia Classics. På damsidan gjorde Sarah Meurle exakt samma sak och plockade hem förstaplatsen i damklassen och utmärkelsen årets skatare kvinna. Komplett resultatlista finner du på www.luciaclassics.com.

det som om grabbarna inte kan hålla sig från musiken helt. Dansmusiksproducenten Paul Oakenfold avslöjar nämligen att han är i studion med bandet. Låten de arbetar på kommer troligtvis hamna på hans egna nya alster som släpps inom en snar framtid.

Bellows filmar för sin årliga inomhusfilm Freeze-Tried som nu är den tredje i ordningen. Dessutom har man kokat ihop nya smarriga produkter inför våren, bland annat ett samarbete med Ingemar Backman. Håll utkik på bellowsskateboards.com för mer info.

Madison Skateboards är ett nytt helsvenskt skatemärke som kommer att dyka upp hos brädhandlarna under våren genom Swedun Distribution. Teamet består i dagsläget av Simon ”Slomo” Andersson, Oskar Wennberg, Henrik ”Bling” Svan och Anton Aggeklint.

Arbetet med bygget av en skatepark vid Västra Skolan i Falun går vidare. En första skiss har tagits fram och nu har www.skateparkfalun.se uppdaterats med bloggfunktion så att även du kan registrera dig och skriva inlägg angående desginen. Se till att tycka till redan idag!

Gängets nya film Kul Att Va Rik, Roligare Att Åka Skateboard har nu haft premiär. Glid in på ganget.net för info om hur du får tag i din egen kopia av filmen.

En annan film som premiärvisades nyligen är Pelle Hybbinettes nya kortfilm Divine Transitions. Skådeplatsen var Göteborgs Filmfestival och vi hoppas att SVT bestämmer sig för att visa även den här filmen någon gång i framtiden.

Anticons Odd Nosdam har gått in och gjort soundtracket till ännu en Elementfilm. Den här gången rattar han musiken till T.I.M.E. Tanken är att musiken ska vara skräddarsydd efter varje åkare för att ge ett mer unikt intryck av dessa. I skrivandes stund är skivan inte släppt.

Omåttligt populära Fully Flared från Lakai Footwear finns nu tillgänglig i en exklusiv box som man döpt The Final Flare. Plocka upp hos närmsta brädkrängare.

Musik Queen kommer att återutge alla sina plattor på vinyl. Den 16 mars släpper man den första upplagan som består av A Night At The Opera, A Day At The Races, Queen 2 och Sheer Heart Attack. I maj kommer den andra drösen av skivor och därefter släpper man ytterligare plattor var sjätte månad.

En ny supergrupp är i görningen och den här gången handlar det om Doom-metal. Folk från Sleep, Melvins, Wino och Neurosis går samman och bildar Shrinebuilder. Man har börjat spela in albumet i Los Angeles och Toshi Kasai sitter bakom spakarna.

19 maj släpps Tom Waits biografin Low Side Of The Road: A Life Of Tom Waits. Barney Hoskins påstår sig ha fått med de flesta av gubbens samarbetspartners genom åren, men att Tom själv inte var helt lätt att arbeta med. 640 sidor att gotta sig med i maj alltså!

Englands Natasha Khan, även känd som Bat For Lashes, släpper en uppföljare till hennes rosade och prisbelönta debut Fur And Gold. Den 6 april ligger Two Suns som skivan kommer att heta på skivdiskar eller på nedladdningssidor runt om i världen.

Samma dag som deadline för den här utgåvan var släpptes Skate 2 från EA till alla moderna spelkonsoler. Efter att ha provat demon några vändor kan vi helt klart konstatera att succén håller i sig.

Lord Belial har lagt ned bandet. Trummisen Micke Backelin har visst åkt på tinitus och resten av grabbarna vill inte fortsätt utan sin trummis.

I december var det dags för både Lucia Classics och Svenska Skateboardgalan på en och samma dag. Precis

Trots att Red Hot Chili Peppers enligt gitarristen John Frusciante ska vara på en välbehövlig paus verkar

MF Doom fortsätter att skicka ut läppsynkande lookalikes på konserter och festivaler runtom i USA. Publiken känner sig lurade och internet är snart översvämmat av forum där saken diskuteras. Tråkigt för de som går på konserterna, men en eloge för den sjuka marknadsföringen inför den kommande plattan Doompostor.

Run-DMC och Metallica får varsin plats i Rock And Roll Hall Of Fame. Tilldelningen sker den 4 april på Cleveland Museum. Där kommer Run-DMC att uppträda tillsammans för första gången sen mordet på Jam Master Jay 2002.

Den 31 mars kommer Peter, Björn & John med en ny platta. Efter en instrumental utflykt och ett soloprojekt från Peter Morén är det dags för en officiell uppföljare till den helt suveräna Young Folks. Albumet som kallas Living Thing är inspelad i Stockholm, New York och Los Angeles.

Göteborg, Malmö, Mariestad, Sundsvall, Västerås och Umeå är inte bara slumpmässigt uppräknade städer. Nej, för i april kommer norska Satyricon och spelar i just dessa städer.

Skådespelaren Joaquin Phoenix har något jävligt lurt för sig. Det är nu officiellt att han har lagt skådespelarkarriären på hyllan för att bli... rappare!!! Ett uppträdande har redan avverkats i syndens näste Las Vegas. Då filmare finns på plats för övergången från skådis till rappare är vi ganska säkra på att det hela kommer resultera i en helt genialisk fejkad dokumentärfilm.

Fever Ray, även känd som Karin Dreijer Andersson från The Knife, ger sig ut på en debutturné. Hon kommer att ta albumet som bara måste bli en given succé och turnera runt Skandinavien. Förutom spelningar i Köpenhamn och Oslo så är även fem konserter runtom i Sverige bokade.

Kolla upp var de är och köp biljetter på stört!

Fler notiser på www.transition.se

TRANSITION #1 -09 | 25

RECENSIONER

MUSIK

Recensenter Fredrik Gunnarsson

Wiley See Clear Now

Atlantic / Warner Music UK

Franke Det Krävs Bara Några Sprickor För Att Skapa Ett Mönster Luxury / Border

The Whitest Boy Alive Rules Bubbles / Border

Wiley sliter på sig dansskorna och blir lite mesig på kuppen. Det är svårt att lista ut vilken slags person den här skivan vänder sig till. Det är inte grime eller eski, som Wiley väljer att kalla sin musikstil (det hörs egentligen ingen skillnad) i den bemärkelsen vi är vana vid.

Det är lite mer dansant än tidigare men dock inte så dansant så att du verkligen inte kan sitta still. Nä, det landar någonstans mitt emellan och det är i ärlighetens namn inte så roligt.

Första singeln Wearing My Rolex är i och för sig en riktig dansrykare som till och med skulle kunna få surwiggers att skaka på rumpan. Jag tror att herren på grimetäppan har kommit på att han vill få in lite flis och att den enklaste vägen till det är topplistorna. Vill du åt knuff- och knivstickargrime så får du vända dig till det två andra plattorna som släppts under de 18 senaste månaderna, Playtime is Over och Grime Wave. Det som känns roligast är att jag tycker mig höra influenser från både Tricky och Goldie i refrängerna, men det räcker inte riktigt så. Lyssna på debuten On Thin Ice istället!

Äntligen! Nästa gång jag tar en cigg, full på min balkong, så lovar jag att det kommer att dåna nya låtar av Franke ur högtalarna inifrån min lägenhet. Jag kommer att stå där och räcka fingret åt hela Solna och tro att jag är lika hård som Jerry Lee. Om jag eyeballar dig på tunnelbanan utan anledning så kan du räkna med att det är Franke jag har i lurarana.

Jag får samma känsla av deras nya skiva som av deras debut, Optimismens Hån, som släpptes via Service för sådär en sex år sedan. Känslan av att vi har med Sveriges kanske tuffaste band att göra och att deras hårdhet smittar av sig väldigt lätt. Det är givetvis en illusion och balkongfyllan eller stirrandet som jag beskriver ovan skulle nog te sig mer patetisk än charmig, men ni förstår vad jag menar.

Optimismens Hån var en klockren platta och uppföljaren är i mitt tycke lika bra. Kanske inte riktigt lika skramlig, men det är i så fall bara ett plus. Någon direkt hit kan jag inte heller hitta, men vem bryr sig om sånt?

Redan i januari lägger Franke en given rockplatta till min årsbästalista. 2009 bådar mer än gott! Mera kaffe!

Något som är nytt för mig är att The Whitest Boy Alive faktiskt är en norsk-tysk konstellation. Att sångaren Erland Øye är norsk har givetvis inte undgått mig, men att resten av grabbarna var tyskar hade gått mig helt förbi.

Erland Øye är för övrigt ena halvan i den fantastiska duon Kings Of Convenience.

The Whitest Boy Alive bildades 2003 som en electrogrupp men har sedan dess gått mer mot ett organiskt sound. 2006 släpptes debutskivan som var grym. 120 spelningar och något varv runt världen senare släpps nu Rules. Jag kan säga så mycket som att jag tycker väldigt mycket om den första skivan. Den nya är jag inte riktigt lika nöjd med. Där Dreams kändes lite luftig och fräsch känns Rules lite mättande och ja... tråkig. Jag hör en ytterst välproducerad skiva som aldrig riktigt tar fart.

Det finns ljuspunkter då takten skruvas upp lite, men de punkterna är för få för mig. Här finns inga skavanker alls och det hela påminner mig om musik man skulle kunna höra i en hotellreception eller i en hiss.

Jag är ytterst ledsen att säga det, men för mig är nya skivan... hissmusik.

FÖR FANS AV Dizzee Rascal, Roll Deep, Lethal Bizzle & Kano.

FÖR FANS AV Black Rebel Motorcycle Club & Union Carbide Productions.

FÖR FANS AV Kings Of Convenience, Erland Øye & Jamiroquai.

Antony & The Johnsons The Crying Light Rough Trade / Border

Fever Ray S/T

Rabid Records / Border

Dundertåget Skaffa ny frisyr Razzia / Bonnier AMigo

För några år sedan släppte Antony & The Johnsons sin andra skiva I Am A Bird Now och blev ett med hela världen. Med sin säregna röst slog sig den könsförvirrade Lou Reed-gunstlingen Antony in i Sveriges folkhem. Vi det här laget jobbade jag i en skivaffär och det var jultider.

Och i och med att folk faktiskt handlade skivor på den tiden fanns det inte tid att byta musik hela tiden. Således fick samma skiva gå på repeat ett antal timmar om dagen.

Det har gjort att jag inte gillar The Beatles och att John Fogertys Blue Moon Swamp för mig är ett svärord.

Också Antony & The Johnsons har fått en orättvis bedömning av mig sedan deras skiva skulle ligga under varje gran i universum. Då tyckte jag att den sköra, men starka och darrande rösten skulle kvävas med ett rejält stryptag.

Nya The Crying Light har inte tvingats på mig och jag kan ärligt säga att den här gången är det riktigt bra och väldigt vackert. Upplägget är detsamma som förr. Antonys röst och piano styr. Det är stillsamt och återhållsamt med bombastiska inslag. Antony är härmed förlåten och välkommen in i mitt hem också.

Efter en stunds mammaledighet är Karin Dreijer Andersson tillbaka med ett nytt soloprojekt. Under namnet Fever Ray tar hon mörkret och det förvridna vidare på egna äventyr. Det hela är stillsammare och kanske lite mer eftertänksamt än vad vi är vana vid. Ta den lugnaste låten från The Knifes senaste skiva Silent Shout så har du en liten hint om vart det landar.

Inledande spåret tillika första singeln If I Had A Heart är en riktigt obehaglig historia. Kompakt mörker med en gnagande oroskänsla är nog en rättvis beskrivning. Det är jävligt fascinerande och ruskigt bra. Det är nog en beskrivning som vi kan ta med när vi pratar om skivan som helhet också. Den är ruskigt bra och fascinerande.

The Knife sägs ha lite paus, men Fever Ray är en ypperlig skiva att nöta ut i väntan på något nytt från syskonen. Fans av duon kommer absolut inte att bli besvikna och framgångssagan kommer att fortsätta ett tag till. Åtminstone om det låter så jävla bra som Fever Ray gör.

Kommer osökt att tänka på hur det skulle se ut om Karin Dreijer Andersson från The Knife och David Lynch fick ett kärleksbarn?

Å dra åt helvete vad glad man kan bli! Det räcker med en snabb titt i konvolutet för att förstå att den här plattan kommer att vara något alldeles extra. Maken till lineup av medverkande som på den här skivan har nog aldrig skådats. Bland andra tjejerna ur Sahara Hotnights, Hederos, Hellberg och framför allt Stefan Sundström är med och hjälper ett redan stabilt rockband.

För er med någorlunda associationsförmåga och baskunskaper i engelska kommer det inte som någon överraskning att Dundertåget och Thunder Express är samma band. På den här avgången har man däremot bytt ut engelskan för moderspråket. Och det är här det blir riktigt bra. Thunder Express är ett jävligt tight rockband, men där saknades det där lilla, lilla extra. Och det räckte uppenbarligen med att byta till svensk sång. Att Sundström har skrivit vissa av texterna gör ju inte saken mycket sämre! Det dundrar på med en jävla fart och allt svänger in i minsta detalj. Det är så befriande med svensk text till just sådan här musik. Det hela blir så mycket mer arbetarromantiskt och proggigt på något sätt.

Det här slog knock på mig redan första lyssningen.

Svensk rock ’n’ roll när den är som bäst!

FÖR FANS AV Rufus Wainwright, Patrick Wolf & CocoRosie.

FÖR FANS AV The Knife, Ladytron & Honey Is Cool.

FÖR FANS AV Hellacopters, Dungen & Pugh Rogefeldt.

26 | TRANSITION #1 -09

Whistler, BC. Seen through the lens of Russell Dalby.

SETUP

Hasse Johansson Foto Anders Neuman

SNOWBOARD Burton Jeremy 156 Goggles Anon Figment Boots Burton Ion Bindning Burton Cartel EST Jacka Analog Coffin Jacket Byxa Analog Perimeter Pant Handskar Burton Pipe Gloves

28 | TRANSITION #1 -09

©2008 Samsung Electronics Co. Ltd.

Nya Samsung B2700. Äventyrsmobilen.

Du kan vurpa med den. Och tappa den i snön. Den är byggd för att klara det mesta. Dessutom har den flera funktioner* som gör dagen på berget komplett – kompass, höjdmätare och kamera till exempel. www.samsung.se/b2700 eller SMS:a ”B2700” till 72246

* Samsung B2700 – funktioner och egenskaper: Kompass • Höjdmätare • Ficklampa • Stegräknare • Mp3-spelare • 2 megapixel kamera • Video • FM-stereo radio • 3G • GSM Quadband • 30MB + minneskortsplats • Bluetooth • USB • WAP • Certifierad enligt IP54 (Skyddad mot vattenstänk och dammpartiklar ner till 1mm storlek) • Stötskyddad.

Favorit

Vincent Skoglund TEXT Tobias Barle Foto Vincent Skoglund

TED Talks Det är inte så mycket som skiljer ett geni från oss lagom begåvade. Ett geni har hittat det de är bäst på och lagt all energi på det och följt sitt intresse så långt det går.

För Vincent Skoglund är fotokonsten det han vill följa till världens ände. Han har jobbat på Snowboarder, Onboard och Method Mag. Nu är han allkonstnär i fotografiets tecken. Vincent fotograferar inte bara snowboard längre men hans rötter i brädåkningen skiner alltid igenom – glimten i kamerans öga, viljan att dra ut i skogen och hitta en egen väg mellan träden och att inte ge upp bara för att det är -25 grader och snön blåser horisontellt in i näsan och ögonen. För att komma dit man vill måste man ta sig igenom en snöstorm då och då.

En fotograf utvecklas genom att studera vad andra fotografer gjort tidigare. Men för att man ska bli något eget måste man släppa in ny luft i lungorna. Herr Skoglund är ofta högt upp i luften i ett metallrör med vingar och det bästa sättet att göra något vettigt av den tiden är att titta på en föreläsning på TED Talks. Kanske om neuronklyvning och helt plötsligt så har nya, ännu inte tagna bilder dykt upp i Vincents huvud.

30 | TRANSITION #1 -09

TED Talks är en serie föreläsningar som finns att titta på streamade på nätet. TED – Technology, Entertainment and Design. Men TED Talks handlar inte bara om T, E och D – det kan handla om vad som helst. Enda kravet är att det är intressant som fan och kan berättas på mindre än 20 minuter. Popsociologen Malcolm Gladwell pratar om hur man gör den ultimata tomatsåsen och hjärnforskaren Jill Bolte Taylor berättar om när hon fick en stroke och fick chansen att uppleva hur hennes hjärna så sakteliga slutade fungera. Det är en samling ståuppgenier som får prata till punkt.

Vad har TED med snowboardfotografering att göra? Om man tänker efter en liten stund så beskriver de tre orden det Vincent gör väldigt väl. Teknologin hjälper honom att fånga hela livet på bild – Wille Yli-Luoma i mossan under ett träd, Chicago sett från ovan. Entertainment är vad Vincent håller på med – inte bara alla som ser bilderna utan även honom själv. Blir han inte själv road av det han gör så kan det lika gärna vara. Design - utan Vincas öga för detaljer och det stora hela skulle det aldrig bli så vackert och storslaget och skarpt.

Vincent tycker att du ska kolla på TED Talks för att berika dig själv lite grann. Snöa in på att höra på andra som snöat in på något helt annat. Människor som ger allt inom sitt område. Egentligen kan man undra varför man någonsin ska göra saker halvhjärtat. Det är när man lägger ner hela sig i ett projekt som det verkligen ger något. Men samtidigt så kan det vara väldigt viktigt att ha tråkigt ibland så man inser vad som verkligen får en att ticka.

Det är vanlig enkel psykologi. Om man aldrig har tråkigt så fattar man aldrig vad man verkligen tycker är kul. Och gör man bara saker som inte är jobbiga så kommer man till slut tycka att allt är jobbigt. Ingen utmaning – ingen utveckling. Inga hinder – inga mål.

Vincent Skoglund borde få göra en TED Talk. För är det nån som brinner för det han gör så är det han. Han tar fotografikonsten till en helt ny plats. Han har hittat sitt kall och tar det så långt han kan varje gång. Och det är bara han som kunde ta det just dit.

TED Talks hittar du på www.ted.com.

1 Frontline Tony 400 kr 2 Burton Profile 499 kr 3 DC Amo 1999 kr 4 Nixon The 51-30 Chrono 6440 kr

Saker & Ting

I Fokus

2

5 DC Ace I 1999 kr 6 The North Face Chugach 14 899 kr 7 Kombi Jon Larsson Pro GTX 700 kr 8 WeSC Marok Symbols 800 kr

3

1

4

5

8

7

6

32 | TRANSITION #1 -09

1 Encore Jonny 800 kr 2 The North Face Scarycrow 2795 kr 3 WeSC Lionel 450 kr 4 Anon Realm 1299 kr

5 Frontline 90’s 300 kr 6 DC XBF Pro Lauri 4699 kr 7 Von Zipper Bushwick 1500 kr 8 Volcom Gathering 2150 kr

2

1

3

4

5

7

6

8

TRANSITION #1 -09 | 33

1 WeSC Reunion 800 kr 2 Volcom Entities 1850 kr 3 Burton Poacher 1799 kr 4 Oakley Jupiter 990 kr

Saker & Ting

I Fokus

5 Oakley Trench 2469 kr 6 Billabong Antti 2500 kr 7 The North Face Scarycrow 3595 kr 8 Frontline Long Classic Tee 350 kr

3

1

2

5 4

8

6

7

34 | TRANSITION #1 -09

Gratis är Gott

Tävla och Vinn Delta i tävlingarna på Transition.se

Hårdrockskit från Volcom Nu kan du vinna ett hårdrockskit från Volcom som får dina Guitar Heroes-plinkande polare gröna av avund. Vinnaren får en signerad vinylplatta och en cd med Vailent Thorr, en ziphood och en guitarstrap! Andra- till femteplatsen får tröstpris i form av en cd. Svara bara på vilket land ovan nämnda grupp kommer från och motivera varför just du ska vinna!

Sneakers Från Element

Solbrillor från Smith

Ryggsäck från WeSC

Var med och tävla om ett par exklusiva Element Omahigh-sneakers som levereras lagom till våren. Vill du ha chansen att få knyta på dig dessa sjukt stilrena dojjor?

Då måste du skicka in din bästa brädsportbild, önskemål på storlek och din adress till element@skateout.com.

Lugn, det blir slask även i år. Då vill Smith passa på att tävla ut fem par Nolte-shades för er som har planerat att ta vara på vårsolen. Är du sugen på ett par sköna brillor?

Svara då på vilken Smithåkare som vann Winter Jam och motivera varför du ska vinna!

Njut nu av vintern! Men det står inte länge på förrän asfalten och värmen tittar fram. Läge för en utflykt? Vad kan då vara bättre än en Matihieurygga från WeSC att packa massäcken och skaten i. Nämn tre Weaktivister och motivera varför just du ska vinna!

36 | TRANSITION #1 -09

photo: Johan ståhlberg WWW.sportmarket.se

photo johan ståhlberg

Iam just a randome kid who likes to be out there, doing what i love the most, ski!

my favorite glove Jon Olsson Supreme

Adam Falk Age 20 with kombi since 2006

We’ve got you covered, since 1961.

Peter Klang, Hans Göthberg & John Doe

Martin Ottosson

Casper Plass & Mika Edin

Hazze Lindgren, Tomas Löfgren & Mark Pulman

Mark Pulman & Ricky Sandström

Björn Tjernberg, Nils Svensson & Jugga

Robin Nilsen & Justin Timberlake

Årets team - Streetlab

Josef Scott, Slomo & Anton Myhrwold

Sarah Meurle, Katta Sterner, Sarah Thorén & Cecilia Andersson

Svenska Skateboardgalan 2008 TEXT Simon Stenborg FOTO Daniel Lorén

De flesta galor och prisceremonier brukar ha en klassisk utsedd jury vars uppgift är att kora en vinnare i olika kategorier. Numer har nästan alla även ett pris där gräsrotsfolket får komma till tals. En kategori kastas alltid in för att låta folket göra sin röst hörd i hopp om att blidka dem och därmed inte alltför mycket ifrågasätta de utvaldas roll i det hela. En sak som är slående när det kommer till respektive kategori i så gott som alla dessa pris och ceremonier är hur folkets röster alltid skiljer sig från den noga sammanförda skara jurymedlemmar som i de flesta fall består av kunnigt folk med expertkunskaper just inom det området. Vare sig det är Idol eller guldbaggegalor vi pratar om kan man tydligt skilja lekmännens åsikt från experten.

Därför är det skönt med galor där den breda massan är experter på området. I min naivitet vill jag åtminstone

38 | TRANSITION #1 -09

tro att Sveriges skateboardåkare inte röstar på den kandidat de tycker är snyggast, tycker mest synd om eller bara är rent mest exponerad som fallet har en tendens att te sig i många andra liknande sammanhang. Här har de röstande själva en chans att identifiera sig med de nominerade och pristagarna då de själva delar en gemenskap, skateboard.

Självklart finns det en distinkt känsla av ”ryggdunkar-mentalitet” i vissa övriga priser som i sin tur kanske inte på något känns fel och som är rent oundvikligt i en så smal bransch som denna. Men det positiva för denna gala är just det som skiljer den från andra, nämligen det tidigare nämnda faktum att här är folkets egen talan likvärdig en så kallad experts. I så gott som alla andra sammanhang brukar man slås av folkets smått konstiga val när de själva får chansen att säga sitt.

Men å andra sidan har de väl inte samma möjligheter

att skaffa sig den kunskap eller det breda perspektiv som tillhörande kulturs kunniga människor har. Den stora massans sinne har alltid kunnat kuvas med bröd och skådespel, men en genuint intresserad människa har möjligheten att se igenom.

Det som däremot inte skiljer Svenska Skateboardgalan mot andra är de klassiska momenten. Häftiga utspel under tacktal, skandaler, berusade massmedialt exponerade personer och dunkla efterfester dolda för den övriga glamouröst polerade kvällen som endast är tillgänglig genom ryktesspridning mellan ”de som var där”. Vare sig det är Roy Andersson eller Koffe Hallgren (dock ej sagt att Koffe skulle göra det) som kastar stolar omkring sig, där slutar olikheterna mellan Svenska Skateboardgalan och övriga galor runt om i världen.

www.electronicarts.se/skate2

ard

Get off the bo

Double your bag of tricks

Move objects

Create your own spots

© 2009 Electronic Arts Inc. EA, the EA logo and “SKATE 2 & the Arrow design” are trademarks or registered trademarks of Electronic Arts Inc. in the U.S. and/or other countries. All Rights Reserved. All sponsored products and company names, brand names, logos and trademarks are the property of their respective owners.“PLAYSTATION”, “ ” is a registered trademark of Sony Computer Entertainment Inc. Microsoft, Xbox, Xbox 360, Xbox LIVE and the Xbox logos are trademarks of the Microsoft group of companies and are used under license from Microsoft.

Hall of Meat

The Scrum Tilly Lush TEXT och FOTO Anders Neuman

Under några kalla, blåsiga septemberdagar besökte irländaren Phillip Evans den svenska huvudstaden för att filma till sitt 8mm’s filmprojekt ”The Scrum Tilly Lush”. I tider då skateboardfilm mer liknar hollywoodproduktioner med dolly’s, grips och steadycam’s går Phil rakt åt andra hållet och det är exakt det som är hans plan. Det och att bjuda på skateboardåkning som doftar och smakar gott för ögat!

40 | TRANSITION #1 -09

Love Eneroth - Ollie.

Jonas Lindahl - Ollie.

Vilka har varit involverade i filmen?

I början var det bara jag och åkarna i filmen. Jag startade med att filma Nick Jensen och mina vänner i Dublin och sen växte det. I grunden finansierade jag det själv med mitt vanliga jobb som jag sa upp mig ifrån i slutet av förra året och efter det klev Nike SB och WeSC in och hjälpte till.

fler funktioner och en Braun Nizo S48 som gick sönder.

Vad fick dig att göra filmen, vad var idén bakom den?

Den förra videon jag gjorde hette ”No Use” och var helt filmad med Super 8, men den var bara baserad på den irländska skatescenen med några shots från Malmö. Hela idéen med filmen vara att göra en ”anti-skatefilm” för jag är så trött på den vanliga formen för skateboardfilm.

Därför så jag filmade jag bara med Super 8 och ”No Use” hade inga riktiga delar utan innehöll bara vad jag ville filma, helt kompromisslöst. Efter det bestämde jag mig för att jag ville göra något bättre och tanken på ” The Scrum Tilly Lush” dök upp.

Målet var att försöka fånga olika delar av den europeiska scenen från den lokala åkarens perspektiv utan att göra det till en dokumentärfilm. Mer en skateboardfilm som speglar åkaren på en närmare och mer subtil nivå.

Vilka är fördelarna med att filma med 8mm? Hade det några nackdelar ibland som t.ex. att vissa rullar inte blev exponerade eller att filmen fastnade precis under ett trick?

Det bästa med Super 8 är att det ser ut som en dröm om man exponerat det rätt. Den största nackdelen är kostnaden och att du inte vet hur slutresultatet blir. Men det är även bra grej vilket gör att du tänker mer på vad du har för bildkomposition. Det är lite av ett spel varje gång och det gör att du inte filmar vad som helst utan väljer dina objekt med omsorg.

Vanligtvis innehåller en skateboardfilm några segment med Super 8 och resten är filmat i video, men du valde att göra hela filmen i Super 8, varför?

Film, oavsett vilket format det är, har alltid varit mer speciellt för mig än det digitala.

Jag kunde aldrig riktigt få de klippen och visualisera de idéerna jag hade med digitala kameror. Men med film så var allt precis som jag ville ha det, men jag valde även att medvetet göra en film som inte såg ut som någon annan film.

Vilken sorts kamera använde du?

Jag använde tre olika. Canon 310 X1 – liten och kompakt. Canon 1014 som är lite skarpare och har några

Vad använde du för linser?

Jag har en grym vidvinkel (C-8) för min Canon 310 som är bra för landskapsbilder och långa lines. Jag har även ett fisheye för min 1014 men den är inte i närheten av att vara lika skarp som den andra.

Hur många rullar film gick åt?

Det är inte första gången jag fått den frågan, ärligt talat så vet jag inte i och med att du får tillbaka de små rullarna på en större rulle men det är i alla fall film för flera tusen euro.

Vad hade du för tidsram på projektet med filmning, resande och klippning?

Jag började att filma i juni med Nick i London och slutade i Belfast i början av december. Jag spenderade runt tre dagar på varje ställe så att jag kunde få en bra känsla för varje åkare och inte fyra års åkning filtrerat in i hammers som många videos ser ut i dagsläget. I och med att jag hade ett vanligt jobb vid sidan om så hade jag en ganska begränsad restid. Så jag fick ringa in och sjukanmäla mig när jag egentligen var ute och filmade någonstans i Europa. Jag sa upp mig från mitt vanliga jobb först i slutet av november när det mesta av filmandet var klart. Jag klippte och målade medan de andra rullarna

blev framkallade i Holland. Jag försökte använda varje minut till något vettigt, till sist sov jag inte ens.

Jobbar du vanligtvis med vanlig video och använder Super 8 för dina skateboardfilmsprojekt?

Jag jobbar en del med vanlig video med och det har sina klara fördelar i och med att du ser vad du filmar direkt och kostnaden är minimal om man jämför med film. Men den direkta belöningen kan göra att du blir lat och att du kompromissar med din bildkomposition, den risken har du inte med film.

Hur har din premiärturné varit? Har filmen varit uppskattad?

Det har varit sjukt roligt, jag sov knappt när jag var i Stockholm. Riktigt kul, helt klart, jag ville inte göra hela grejen med att visa filmen till en stor sak som en film fylld med hammers som normalt visas på en stor biograf. Så det var liksom hela idéen bakom det hela. Med mindre ställen kunde besökarna kolla på målningarna och få en känsla för åkarna som var delaktiga i projektet. Jag gillar att få åkarna mer inblandade i projektet genom att de bidrar med olika sorters saker. Det ger en merkänsla för personen som åker skateboard, han blir inte bara en stuntman som levererar trick. Utan åkaren och projektet hör ihop på riktigt. Det känns som att folk har gillat det som de såg i alla fall. Än så länge har jag bara fått positiva kommentarer.

Vad har du för planer för framtiden? Några nya filmprojekt?

Jag har några projekt på gång med några internationella åkare som är intresserade, men jag måste få grönt ljus på några fler ställen innan det är klart.

Slutligen, vad betyder egentligen ” Scrum Tilly Lush”? Äh, det är egentligen något som min pappa kommit på, ett uttryck som han använder när han tycker att det luktar gott om maten.

TRANSITION #1 -09 | 41

Nine Knights TEXT Jan Persson FOTO Mattias Fredriksson

Att bygga sandslott är ett utmärkt tidsfördriv när man är på semester, men att bygga en borg av 30 000 kubikmeter snö kräver en hel del tid och planering. Lägger man till två hopp och en quarterpipe i konstruktionen har du ordnat med hjärngympa för många sömnlösa nätter. Nico Zacek verkar inte ha lidit nämnvärt av de sömnlösa nätterna utan bjöd istället in några av Europas bästa skidåkare för att avgöra vem som var störst, bäst och starkast i modern tappning på skidåkarvis.

De svenska trupperna på plats var Henrik Harlaut, Oscar Scherlin och Mattias Fredriksson, ett inte helt okänt gäng som borde ingå i den svenska förstafemman om skidakrobatik med stil tar sig till OS någon dag.

Motståndet var inbjudna åkare från sex andra europeiska länder med åkare som bland andra Martin Misof, Mickael Deschenaux och Thomas Hlawitschka.

Oberstdorf var platsen för bataljen och för att vara säker på att vädergudarna skulle visa sig från sin bästa sida hade man fyra dagar på sig för att avgöra kampen. Att ha ett event under flera dagar är ofta nyckeln till att lyckas då väder och vind inte riktigt är att lita på under april.

Jag vet hur man väntar sjöng gruppen Vapnet för några år sedan och jag tror att det är något alla som jobbar med skidor och snowboard kan skriva under på.

Första dagen på berget gav inget annat än dimma och moln, en klassisk dag mitt i det stora vita molnhavet.

Shaparna finslipade på sin borg och åkarna pallrade sig ner till hotellet för att ladda för en kvällssession. Molnen höll alla i schack och istället för åkning blev kvällens tidsfördriv en pokerturnering. Pokerspelandet höll ingen överdrivet hög klass men i slutändan fick vinnaren en betald helkväll av casinot.

Dag två kände vi oss alla som Bill Murray i Groundhog

42 | TRANSITION #1 -09

Day, dimma igen. Vi har redan sett det här scenariot.

Vi gav oss upp på berget utan att få några luckor bland molnen så efter en kort session på en av boxarna var det pokerdags igen.

Dag tre… Dimma, inte ens en glimt av solen eller tecken på att vädret skulle lätta. Kortlekarna och chipsen kom snabbt fram. Dags att börja be till de högre makterna för att bjuda oss på en liten gnutta solsken.

Det sägs att bra saker händer den som väntar och i vårt fall var det sant. Den vita borgen glittrade fint i solskenet och det var dags att utnyttja dess fulla potential.

Tävlingen skulle avgöras på tre sätt. Bästa team, bästa åkare på hoppet och bästa åkare i quarterpipen. Det var ingen tvekan om att Henrik Harlaut tänkte vinna. Med Cab 9, Cab 5, Cab 10 med olika grabbar och en Cork 540 true tail knep han hem vinsten på hoppet. Att hemmaplan kan vara en fördel stämde för Nico Zacek som visade de yngre åkarna hur man utnyttjar böjen ordentligt i en Quarterpipe. I teamtävlingen synkade Paddy Graham och Thomas Hlawitschka sin åkning bäst och belönades med en förstaplats. När liftarna stannade gjorde det gyllene ljuset entré och stämningen steg i takt med att åkarna fortsatte att leverera sjukt cleana trick för fotograferna. En perfekt avslutning på en grym session.

N채r finv채dret slutligen kom tog Henrik Harlaut hem vinsten p책 hoppet.

TRANSITION #1 -09 | 43

Oscar Scherlin utnyttjade den sista soltimmen till att hoppa รถver helvetesgapet.

44 | TRANSITION #1 -09

TRANSITION #1 -09 | 45

Oscar & Henrik s책g ut att trivas med Nico Zaceks hoppborg.

46 | TRANSITION #1 -09

A KTI V 1 A S N RF 6 8 3 2 2 0 6 2 2 0

Juvass Jacket - en mycket komfortabel jacka i Dermizax, vatten och vindtät. Insydd RECCO, löstagbar päls och hätta.

www.bergans.no

EN HÄSTAGA - SISTA DELEN TEXT Anders Neuman FOTO Per-Hampus Stålhandske & James Bryant

Till sista delen i sagan om Actionhorse Films Pony Tale har vi tagit ett snack med the Dude; Knut Eliasen.

Vad fick er att göra filmen?

Först och främst så är Hampus och Jakob mina favoritåkare så att få åka och filma med dem var fantastiskt. Plus att jag älskade filmens koncept!

Hur såg er plan ut från början?

Jag minns inte riktigt hur jag blev inblandad i det hela, haha! Jag hade egentligen tänkt att ta förra säsongen som den kom och försöka åka så mycket som möjligt. Hampus, Jakob och Per-Hampus hade pratat om att göra en film i slutet på säsongen när grabbarna filmade för Mack Dawg.

Jag har för mig att de skickade mig några meddelanden på facebook om att jag borde komma och hänga ut och filma lite. På den vägen är det.

Vad har ni lärt er under vintern med ert projekt?

Vad jag redan visste var att det tog mycket tid och jobb med att göra en film. Vad jag däremot lärde mig var att det viktiga är att ha roligt genom hela filmprojektet. Du lever ju bara en gång och då kan du ju inte slänga bort ett halvår med att göra något du inte tycker är roligt.

Om känner att du hade haft det bättre hemma på ditt favoritberg med dina polare när du är ute och filmar, då är ju hela konceptet borta. Snowboardåkning är en väldigt speciell grej för mig där jag verkligen känner att jag lever i nuet. Så varför förstöra den speciella känslan med att försöka göra den coolaste jävla snowboardfilmen om du inte ens har roligt under tiden? Det är vad jag har lärt mig.

Det ska vara kul.

Vad skulle ni ha gjort annorlunda?

Kanske att vi skulle tagit in en filmare till. PH skötte ju i stort sett allt bakom kameran alldeles själv, fantastisk snubbe.

Hur har andra filmcrews uppfattat er film?

Alla andra åkare som jag har pratat med har varit superstokade och tycker att det är den bästa dom sett på ett bra tag. Så jag antar att de har uppfattat konceptet med filmen på samma sätt som mig.

Att ladda ner kan vara rätt kontroversiellt, hur har det gått med nedladdningen? Är folk bara positiva eller finns det negativa sidor i det hela?

Jag tycker att det är en cool idé att man kan ladda hem filmen. Det finns så många andra filmer där ute som man måste betala för. Och det är verkligen förståeligt.

Människorna bakom filmerna är ju vuxna människor som måste få betalt för att få mat på bordet. Men jag tror inte att deras försäjning påverkas av det faktum att just den här filmen är gratis. Deras försäljning påverkas nog mer av att internet faktiskt är fyllt med gratis information som enkelt går att ta hem...

Om ni skulle ta det här vidare hur skulle nästa film från Actionhorse se ut?

Jag tycker den borde vara i samma stil. Kanske lite fler åkare och lite mer musik av Rick Astley...

48 | TRANSITION #1 -09

Vilka är filmens bästa delar i dina ögon och varför?

Dude, jag älskar hela filmen, men det beror väl mest på att jag var på plats väldigt mycket och att den återskapar fina minnen. Klippen i eftertexten är kul och låten i Utahdelen är sjukt bra. Hampus McTwist to Back och Jakobs 720 på det lilla gapet. Stians trick är fantastiskt av uppenbara skäl. Lätt årets trick...

Vad har varit det bästa och sämsta med filmen?

Det bästa med filmen är att den tar tillbaks det som jag tycker har saknats på filmscenen ett tag nu. Nämligen att man man blir peppad på att åka snowboard istället för att ta livet av sig. Det sämsta är att den inte har blivit Rick Rolled (fusklänkar på internet som tar dig till Rick Astley’s Never Gonna Give You Up, reds.anm.) ännu och att vissa åkare inte kunde komma och filma med oss.

Vad är det konstigaste som har hänt under året?

Det måste ha varit när jag var på väg längs Sunset Strip på väg tillbaks till hotellet i Vegas. Jag hörde hur en bil kom upp bakom mig med folk som skrek. Jag försökte spela cool och ignorera det men rätt som det är så hör jag ljud som påminner om smällare och känner hur jag blir träffad av små hårda saker. Sedan kör bilen förbi mig och jag ser hur ett gäng grabbar skriker och viftar med sina paintballgevär. Jag hade precis blivit utsatt för en paintballgevärs-drive-by! Jag blev inte ens arg utan mest tagen och hänförd. Så jävla random!

Finns det några låtar ni hade hoppats på att få med men fick stryka på grund av rättigheter och så vidare?

Jag vet inte riktigt, All 4 One, Pretty Ricky, Rick Astley (Never Gonna Give You Up) och The Beatles.

Om man jämför ert projekt med Travis film, vilka är skillnaderna?

Dude, Travis film är helt sinnessjuk. Jag har aldrig sett något liknande! Det går inte att toppa den. Hans film är som en trippel Backflip på en Big Jump-tävling, publiken älskar det och kommer aldrig att glömma det. Den går inte att toppa.

Vilka är dina favoritfilmer från i år?

Superbad, Stepbrother, Rambo, Wednesdays With Reda, Fully Flared… Det finns så många bra.

Vilka andra snowboardfilmer gillar du år?

Okej, jag är lite efter med alla filmerna, men jag har hört att Forumfilmen ska vara bra! Jag gillade Louie Fountains sjuka del i Mack Dawgs People! Alla snowboardfilmer är bra. Det beror alldeles på vad jag är sugen på för stunden.

Vad tycker du att andra filmer ofta missar att få med?

Allt det roliga som händer när man åker snowboard. Och åkarnas personligheter. Jibbing not killing!!!

Vad har ni fått för feedback på touren?

Grym film!

Frontside 180 upp. Switch Frontside 720 Stale ner. Hampus Mosesson i Folgefonna.

FOTO JAMES BRYANT

Norsk ståupp när den är som roligast.

Knut uppträder i Östersund.

FOTO PER-HAMPUS STÅLHANDSKE

TRANSITION #1 -09 | 49

LG Winter jam ‘08

Ett snöigt spektakel - i positiv bemärkelse TEXT Johan Jonsson FOTO Daniel Blom & Anders Neuman (Vimmel)

Winter Jam på Stockholm Stadion har utvecklats till den självklara väckarklockan till att vintern snart är här. Årets upplaga, med en näst intill arktisk kyla på ett vitt Stadion, var inget undantag. Vi var där och tittade på spektaklet.

50 | TRANSITION #1 -09

Den främste hemmaåkaren på plats, Chris Sörman.

TRANSITION #1 -09 | 51

OVAN Det lilla, men välanvända, starttornet till boxarna och railsen.

TILL HÖGER Peetu Piiroinen blev näst bästa finne med sin femteplacering.

NEDAN Winter Jam vs Wrestlemania, 1-1. / På railarenan var det i vanlig ordning fullsatt hela dagen. / Chris firar sin andraplats med lite findricka. / Åbäket till hopp krävde sin beskärda del av stålstänger.

52 | TRANSITION #1 -09

Jag kommer in på Stadion mitt under en av brädåkarnas träningssessions. Ser någon braka av en sjukt smooth Switch Frontside 900. Kommer i stämning.

Vinter! Mitt försök att komma lite närmare hoppet går dock sådär. Jag tror ta varenda människa jag känner är på plats och ungefär var femte meter måste jag stanna och utbyta uppdateringar. Men det är även det här som är charmen med Winter Jam – så gott som alla är här.

Närmare hoppet hör jag även ljudet av stål mot stål. Just ja, en bättre railpark hade de också smällt upp.

Amazing... Jag lämnar hoppet för en stund och morsar på Redaktörn för tidningen du nu håller i din hand. ”Tjena Jonsson. Dags att döma snart!” Just ja, 14.00, jag ska döma en railtävling. Segt trodde jag. Roligt blev det.

Session nummer ett blir intressant. Folk jag aldrig har hört talas om lägger upp trick på trick. Att snurra upp på branta boxar och rails som står mitt i en trapp är inte så barabara. Det här blir tydligast under det andra, lite seriösare heatet. Jag och de andra domarna hade bedömt oss genom ungefär en tredjedel av tiden när jag säger ”Den där killen kör också ganska bra.” ”Det är Tom Wallisch,” svarar någon kid med lite bättre ansiktsminne än undertecknad. Ett proffs som vissa anser vara världens bästa railåkare på skidor sticker inte ut nämnvärt på en öppen session mitt i Stockholm. Att säga att det finns hopp för framtidens svenska skibscen vore en grov underdrift.

Det ser riktigt bra ut helt enkelt. För brädåkarna på plats är det inte mycket sämre. En handfull åkare kör riktigt bra på railsen och boxarna. Bäst av alla kör Niklas Matsson.

Skidklassen vinns av Måns Dåns.

Före, mellan och efter railspektaklet har det varit hoppspektakel både för brädåkare och skibbers. Många har blivit glada – och många besvikna. Adam Falk är dock glad ändå. Han glider omkring med sin pappa, ett par tighta byxor och en lustig mustasch. Han verkar inte så brydd över oturen i kvalet och den missade finalplatsen.

That’s the spirit! Det är skidor vi håller på med, inte krig.

Snowboardåkarna har också kört kval. Och en av de roligare sakerna är att Kevin Bäckström vinner det ena kvalet med en stor Frontside 1080. Med lite gött flyt och allt det där andra så kanske vi håller på att få en svensk Mikkel Bang. Högt siktat, men det är väl dit man vill också antar jag. Högt. På ett eller annat sätt.

När det är dags för snowboardfinal är inte mindre än fyra av de tolv åkarna från Sverige. Det är var tredje åkare.

Det är sjukt bra det! Inför sista omgången är det Chris Sörman som ligger bäst till av svenskarna, men innan honom hoppar de lite mindre kända landsmännen. Minst känd är Niklas Askmyr, som visar att det finns många åkare i Sverige som kör riktigt bra, även om de inte är kända för den stora massan. När fem hoppare återstår är det Chis Sörmans tur. Han gör en klockers Frontside 1080 som han ställer ned med endast en liten nonchalant viftning med ena armen. När tre åkare till är klara och bara Janne Korpi återstår så leder Chris fortfarande. Jag har gjort en paus i mitt skakande och huttrande och följer andlöst finnens luftfärd. Inget finskt misstag den här gången heller, som vanligt. Janne Korpi vinner, men Chris Sörman tar en fin andraplats! Det värmer mitt frusna sinne. Inte bara för att Chris är svensk och en skön snubbe, utan självklart även för att han är skolad i Västerdalarna. Fint dä. Jonathan Nilsson slutade sjua, Niklas Askmyr tia och Kevin Bäckström elva.

Så fort jag lagt några väl valda ramsor över det förlorade svenska guldet går jag iväg för att värma mig lite. Det behövs. Som dalmas är man van vid en skön och krispig kyla. På Stadion är det bara gråkallt och hade inte LG delat ut hand- och fotvärmare vet jag inte om jag hade

TRANSITION #1 -09 | 53

54 | TRANSITION #1 -09

stannat kvar. Min prestation är dock föga imponerande om man jämför med alla tonåriga flickor med korta kjolar och uppknäppta jackor som... Jag börjar bli gammal kanske.

Snart är man väl som farsan och använder långkalsonger tio månader om året... Ha på er vad ni vill småbruttor! Ni kanske får ligga med Simon Dumont eller någon annan cooling om ni har (o)tur...

Just kylan gör att publiken inne på Stadion är än mer imponerande. Det är faktiskt något man skulle kunna kalla för ett folkhav runt omkring hoppet och FMX-arenan. Jag drar av mitt sjuttonde ”Men jäklar vad kallt det är idag.” och går sen in och tar en ölochenfernet inne i någon lounge. Även den är ett spektakel i sig, där förståsigpåare och viktigt folk trängs med avdankade och up’n’comers. Men trevligt är det!

OVAN Jon Olsson visar att även en sann världssjärna hjälper till.

TILL VÄNSTER Henrik Harlaut.

NEDAN David Ny, inte Anticimex. / Daniel Bodin och Fredrik Johansson har vanan inne och bjöd på en gastkramande FMX-show. / PK Hunder plockade hem årets King Of Style. / Oscar Scherlin.

Folkmassan runt hoppet växer ännu mer där nere på marken, musiken höjs och snart är det dags för det som nog de flesta i publiken ser som dagens höjdpunkt – finalen på Peak Performance King of Style. Det ska bli kul att titta på, men om sanningen ska fram var det ändå med ett visst obehag jag begav mig ut i vintern igen. Jag drar av mitt artonde ”Men jäklar vad kallt det är idag.” och frågar min förutseende flickvän om hon inte har lite mer glögg till mig.

När finalen är över är jag lite kluven. Jag är glad, för jag tycker alltid om att titta på skidor. Men jag är även lite oroad när en tävling heter King of Style och man vinner på en dubbelcorkad 1260. Självklart är smaken som baken, men borde det kanske inte heta King of Spin istället? Några av åkarna som tar bort ett varv eller två hittar stilen bättre. Phil Casabons sista nia är svinsnygg. Även om jag inte är något stort fan av tolvor kan jag ändå inte låta bli att imponeras av PK Hunder. Han kör sjukt bra och det ser faktiskt inte hetsigt ut, trots att hoppet inte är monstruöst.

Hetsiga hopp eller inte – Winter Jam blev även i år en succé. Om jag inte har missuppfattat allting kapitalt, så kom det mer publik än någonsin tidigare, och det trots ett väder som fick den hårdaste dalmas att huttra av köld.

Jag tror att en stor anledning till att Winter Jam är så populärt, är att det ligger rätt i tiden, i dubbel bemärkelse.

Alla sporter som visas upp ligger i tiden. Även om prispengarna inte är lika hysteriska som de varit i forna dagar, så är ändå actionsporterna mer folkliga än någonsin. Bra eller dåligt? Tja, det beror väl på hur man ser på det antar jag. Även tiden på året är helt rätt. Snösuget tar i slutet av november närmast abstinensliknande former, och man tittar på sistaminutenresor till vart som helst, bara det är snö där, trots att man vet att det inte finns en sportmössa att komma ifrån sin grå vardag. Snöfilmskonsumtionen tar abnorma former när man näst intill sätter sig i skuld för att kunna köpa höstens utgåvor av skid- och snowboardfilmer. Gillar man inte snö så gör det ingenting, för då är ändå Daniel Bodin och Fredrik Johansson på Stadion och underhåller med vad man skulle kunna kalla ”en sprakande FMX-show”.

Så jag vet inte riktigt om jag har någonting att klaga på. Jo – vädret. Kan inte LG fixa lite varmare väder till nästa Winter Jam. Annars var det bara flott.

RESULTAT KING OF STYLE 1. PK Hunder 2. Jon Olsson 3. Phil Cassabon 4. Jacob Wester 5. Simon Dumont

RESULTAT SNOWBOARD BIG AIR 1. Janne Korpi 2. Chris Sörman 3. Seppe Smits 4. Stefan Gimpl 5. Peetu Piiroinen

TRANSITION #1 -09 | 55

LG WINTERJAM LOUNGE VIMMEL För de mingelsugna fanns det även en lounge på plats och inbjudna gäster bjöds på österrikisk gulaschsoppa, kalla förfriskningar, svängig musik och efterlängtad värme. Åkare trängdes med vanligt folk och det njöts av den grymma utsikten mot hoppet och det trevliga sällskapet. Det stillsamma minglandet gick, i takt med att tävlingen började ta slut, över i ren och skär feststämning. Musiken blev högre och högre och drickabiljetterna färre och färre. Precis som det ska vara när det är tävling i hufvudstaden!

56 | TRANSITION #1 -09

20-22 MARS SNOWBOARD SM 28 MARS NORDIC SLOPESTYLE CHAMPIONSHIP (SKIDOR) OCH FINAL I JIB ACADEMY LÄS MER OM PARKEN: WWW.SNOWPARK.SE

JON OLSSON Super Sessions TEXT Anders Neuman FOTO Mattias Fredriksson, Nate Abbott & Blake Jorgenson

Att göra events är som att be om ett stort magsår – antalet delar som måste klaffa är obeskrivligt många. Att lyckas göra tre events av världsklass tre år i rad borde leda till någon slags utmärkelse inom actionsportvärlden. Så vad gör man när man redan har tre lyckade events under bältet och funderar på hur man går vidare? För Jon Olsson fanns det bara en väg och det var full fart framåt.

58 | TRANSITION #1 -09

Sammy Carlsson hade inga problem att bem채stra farten i The Launcher. Tillsammans med filmaren Dominique Janiszewsi och fotografen Nate Abbot tog de storslam i JOSS 2008.

TRANSITION #1 -09 | 59

Jon Olsson Invitational har under tre år satt Åre på kartan inom skidvärlden på sitt egna sätt med i stort sett de flesta av världens bästa new school skidåkare på besök.

Antalet bilder och filmsekvenser som producerats under de tidigare tävlingarna har i jämförelse med andra events varit löjligt många. Internationella events som X-Games och Dew Tour kan inte riktigt mäta sig med JOSS och JOI. Man ska inte sticka under stolen med att det är tävlingar av olika karaktär, men de vänder sig till samma publik och konkurrerar om samma sponsorpengar. Det är självklart en bra mix av goda förberedelser, drivna medarbetare och tur att de tidigare åren varit lyckosamma. Ibland får man dock en känsla av att de högre makterna är på vår sida under tävlingarna.

Jag har själv upplevt det på plats vid andra events då de där gyllene solstrålarna smyckar åkare och hopp i ett varmt guldfärgat ljus. Stämningen bland åkarna stiger och alla på plats känner lite undermedvetet att det här är något som kommer att etsa sig fast i minnesbanken. Men hur gör man det tre år i rad och lyckas vrida upp nivån till ett nytt steg ett fjärde år? Vädermässigt är Åre i april en rejäl chansning, tre är ett välkänt lyckotal så ett fjärde borde vara upplagt för att skapa trubbel i form dimma, regn och andra otrevliga väderfenomen som kan tänkas driva in från golfströmmen utanför den norska kusten.

Flatljus kan ge den mest hoppfulle av alla åkare ett rejält underskott på åkpeppet, så för att vara så väl förberedda som möjligt utökade Jon antalet dagar till elva för att försäkra sig om att pricka in några dagar med bra väder.

För att bättra på oddsen än mer byggdes de fem olika hoppen på så skilda delar av berget att minst ett borde kunna fungera under även de sämsta väderförhållanden som kunde tänkas. Stämningen är grunden i alla lyckade events och det är lätt att förlora den i tävlingsapparaten och jakten på resultat. I det fallet har Jon varit en bra värd för sina utländska gäster under de tidigare åren och skapat känslan av att aktiviteterna efter backen är lika viktiga som de i (om inte viktigare för vissa). Kombinera det med hoppshapare i världsklass i form av David Ny och hans medhjälpare David Kantermo och Richard Liv. Innan tävlingarna hade de nästan jobbat dygnet runt i veckor för att få till formen på hoppen.

I Stendalen på Åreskutans baksida hade man The Trip Buster, ett hopp med cirka 25 meter till landningen. Jon själv beskrev det som det största hopp han byggt under sin karriär. The Launcher var en step-up-hip placerad nedanför Tusemetersplatån. Ett intressant hopp som många åkare tyvärr hade problem att hitta farten till. Det kan i och för sig också bero på att den första sessionen på hippen hölls vid sextiden på morgonen under tävlingens andra dag. I den nedre delen av Lundsrappet låg The Rhytm Section med tre hopp i rad. Utseendemässigt påminde det om en bmx-bana när åkarna flöt igenom serien med hopp. Uppe vid Tott låg The Experiment, ett gammalt freestylehopp med modern twist. Tanken var att låta åkarna pröva hur man hoppade förr i tiden, då fyra volter med skruv först såg dagens ljus. Ovanför Tusenmetersplatån var The Floater byggd. Med en platå på närmare 30 meter var det ett imponerande step-down.

I början av 2000-talet hölls Crystal Awards i St. Moritz och St. Anton, som var en tävling där världens åkare och fotografer under en vecka tävlade tillsammans i lag för att skapa de bästa bilderna. Det var ett unikt tävlingskoncept där åkare och fotograf var jämlikar och delade på äran.

Fotografer och filmare hamnar ofta i skymundan under tävlingar och events och får emellanåt kämpa hårt med säkerhetsvakter för att få de vinklar de söker för sina bilder. JOSS var den första tävlingen där alla tre – åkare, filmare och fotograf – arbetade tillsammans för att skapa en film på fem minuter. Filmen bedömdes av en erfaren jury och visades för en stor publik på den avslutande galakvällen. Juryn bestod av åkarna PK Hunder och Candide

60 | TRANSITION #1 -09

Jons krånglande knä satte käppar hjulet för hans team, men tre dagars filmning var tillräckligt för att han skulle placera sig på pallen.

TRANSITION #1 -09 | 61

Simon Dumont utnyttjade hela spelplanen och det visade sig vara lรถnsamt. Han och hans team knep en andraplats.

62 | TRANSITION #1 -09

Thovex, som båda var inbjudna som tävlande, men fick avstå på grund av skador, den kanadensiska new school pionjären Philou Poirier, den svenska friåkningspionjären Jesper Rönbäck och jag, Anders Neuman.

Formatet var nytt och förväntningarna på resultatet stora då de flesta av teamen fått ihop ordentligt med material. Standarden på alla bidragen var hög, men det fanns en tydlig skillnad mellan de tre filmerna på pallen och de övriga. Det som skiljde de tre i topp mot de andra var hur de lyckats med en kombination av åkning, filmning, klippning och foto i absolut världsklass och det var ingen överraskning att namnen på toppen står bakom några av de bästa skidfilmsklippen de senaste åren.

Nu hade de haft ett gäng helt otroliga dagar i Åre och när Sammy Carlssons film med några av de bästa follow-camsen på hopp som skådats övergick surret och snacket i publiken till busvisslingar, applåder och rena skrik av adrenalin. Med hjälp av en skärmflygare lyckades filmaren Dominique Janiszewsi följa Sammys luftfärder med sin kamera på ett förtrollande sätt.

De svenska åkarna Jacob Wester, Oscar Scherlin och Henrik Harlaut hade levererat grym åkning under hela tävlingen, men tyvärr låg de några steg bakom i helheten.

Det berodde antagligen på att deras medelålder och erfarenheten i lagen var betydligt lägre än det vinnande laget och i ett sådant här format är erfarenhet en stor del av receptet på framgång.

Nästa bidrag som fick publiken att börja ropa högljutt var Andreas Håtveits bidrag som med tighta follow-cams där hans bror Jon hoppar framför och bakom honom och fångar Andreas smootha åkning på ett unikt sätt. Colby West och Peter Olenik bjöd båda på bidrag med en hel del humor och grym åkning, men de låg även de några steg bakom topptrion. Trots att Jon själv bara kunde filma tre dagar under tävlingen hade hans lag lyckats med att göra en bra film med tight foto och bra story, men i slutändan stod det dock mellan Sammy Carlsson och Simon Dumont. Båda bidragen var värda att vinna, men det avgörande blev att Sammy helt enkelt hade fler tricks i sin film. Det är ju i grund och botten en åktävling kryddad med film och foto.

Det var där lite av problematiken i konceptet fanns, att reglerna och förutsättningarna för tävlingen inte var helt klara då det var första gången det genomfördes. Det skapade en del förvirring för de tävlande som fick vissa att grymta om hur regler skulle tolkas. Till det här året har Jon lärt sig av missarna och utvecklat Jon Olsson Super Sessions till en tävling på två platser under två veckor med en extra filmare. Allt för att utveckla och lyfta tävlingen ännu en nivå. Det återstår att se om det finns en femte växel, men alla förutsättningarna för ännu en skidfest finns där.

Alla bidragen finns på YouTube och är väl värda att spendera en eller två timme på.

RESULTAT JOSS ’08 1. Team Sammy Carlson Dominique Janiszewsi (film) & Nate Abbot (foto).

2. Team Simon Dumont Riley Poor (film) & Blake Jorgenson (foto).

3. Team Jon Olsson Johnny DeCesare (film) & Mattias Fredriksson (foto).

TRANSITION #1 -09 | 63

Sammy Carlson

Simon Dumont

Jon Olsson

Efter många dagars intensivt fotande var det dags för den stora finalen på Holiday Club i Åre. Team Sammy Carlson utsågs till vinnare av tävlingen och stämningen var på topp hela kvällen.

Nate Abbott visade sin uppskattning till tävlingen och Sverige med hjälp av en spritpenna.

64 | TRANSITION #1 -09

www.josupersessions.com

JOSS 4th OF APRIL AWARDS

DESIGN BY

Photo by Shay Williams

JOI 3rd OF APRIL BIG AIR

The Making of Overseas TEXT Anders Neuman FOTO Matt Georges, Carlos Blanchard, Ludschi & Anders Neuman

Vad var det bästa med att filma för Pirate Movie Productions förra året? Vad var det sämsta? Hur många meter film går åt för att göra en 16 mm snowboardfilm? Hur många flaskor rom dricker en pirat under en snowboardsäsong? – Frågorna var många efter vi sett Overseas och de flesta frågorna har vi faktiskt fått svar på.

66 | TRANSITION #1 -09

TRANSITION #1 -09 | 67

Danny Larsen Varför är du en Pirat?

Jag har en pappegoja en stor del av min tid så det faller sig naturligt, jag har också ett talfel som gör att jag måste slänga in extra överdrivna R i alla meningar.

Vad krävs det för att bli pirat? Ögonlapp och ett träben.

Vad var det bästa med Pirates förra året?

Varje gång jag landar ett trick i puder, det är det jag gillar mest med att åka snowboard. Det är speciellt kul att landa trick puder på ett spot som man är lite osäker på om det kommer att fungera eller ej, funkar det blir man extra stokad.

Vad var det sämsta med Pirates förra året?

Alla gånger vi satt på arslet i ett eller annat ställe som gud har glömt med fullständigt hopplösa förhållanden. Det är sjukt frustrerande att inte kunna åka och det bästa man kan göra är att se på film på sin laptop eller läsa en bok i sängen. Det är överranskade ofta jag hittar mig själv i sådan situationer.

Vilka delar/tricks sticker ut mest i Overseas?

Jag vet inte om det är vikingablodet i mig som svarar, men det är alltid roligast att se de andra skandinaverna åka. Så Hans, Haugo och Kalle är mina favoriter. Annars gillar jag Emerics Frontside 360 i pillowsen. Naturlig terräng i skogen är det närmaste man kan komma riktig streetskating på snowboard. Det är mycket fetare och svårare att köra naturliga spots som den pillowen.

Vad gör Pirates annorlunda mot andra filmcrew?

Precis som med andra filmer så är det sammansättningen av folket som jobbar med projektet som gör filmen speciell. Men det jag gillar bäst med Pirates är variationen på stil hos åkarna. Det finns någon för alla, oavsett vad man gillar. Sen älskar jag 16mm film. Det ser så sjukt mycket fetare ut med riktigt film i jämförelse med andra format. Egentligen så är Pirates fokus på det analoga formatet som gör det speciellt.

Hur ska ni utvecklas till nästa säsong?

Jag tror att alla i crewet är hungriga på att köra större och bättre, plus att jag tror att många blev peppade på att göra kreativa saker med sin åkning. Gigis Skyscraper och Hans Handplant inspirerar nog många till att försöka hitta det som skiljer sig från mängden.

Vilka andra av årets snowboardfilmer gillar du?

Jag gillade Down with People för att det hade så sjukt grym musik och bra åkning. Det var riktigt coolt att se att Bryan Fox hade Judas Priest i sin del.

Vad hoppas du på inför den här säsongen?

Att jag får ihop en underhållande del som folk har lust att se flera gånger. Det är inte så viktigt med bangers och sjukast åkning. Jag har sjukt roligt när jag filmar snowboard och det vill jag få fram i min del. Snowboard är roligt och det är viktigt att man lyckas förmedla det med sin åkning.

ÖVRE RADEN Danny Larsen - Backside Air. Sonnenkopf, Österrike.

FOTO CARLOS BLANCHARD. Björn Hartweger - Gap Air To Fakie. Val Senales, Italien. FOTO CARLOS BLANCHARD.

68 | TRANSITION #1 -09

Basti Balser Varför är du en Pirat?

Vi var i Sverige på en roadtrip genom Sverige för cirka sex år sedan. (Jag, Gigi, Fichtl, Ludschi, Flo och jag.) Husbilen var vårat skepp och vi tog över den ena orten efter den andra och vi lämnade ett spår av brustna hjärtan och förstörelse efter oss. Vår ursäkt var att vi var pirater...

Vad krävs det för att bli pirat?

Inte mycket. Alla har en pirat inom sig. Man måste bara våga släppa fram den.

Vad var det bästa med Pirates förra året?

Förutom att lämna över mastern till Overseas så skulle jag säga att vår resa till Cooke City var min favorit. Nu för tiden är jag mest en kontorsråtta under säsongen så att komma till en plats där varken internet eller telefoner fungerar är lite som att vara i en frizon för mig.

Vad var det sämsta med Pirates förra året?

Varje gång jag fick höra att någon i crewet blivit skadad.

Vilka delar/tricks sticker ut mest i Overseas?

Jag tycker att vi har en bra mix på olika åkare i år. Men för mig så tror jag att Gigis del är den jag gillar mest. Att se honom med en bräda under fötterna är ett sant nöje oavsett vilken sorts terräng han åker i. Hans Skyscraper i tunneln talar för sig själv, men jag gillar även Mike Casanova, Brisse, Grilc, Kalle, Hans, Haugo och Danny.

De imponerade på mig förra året med sitt footage. Emeric och Björn har mest röj i sin åkning. Det syns att de har rolig när de åker fort.

Vad gör Pirates annorlunda mot andra filmcrew?

Vi är inte bara ett filmcrew, vi är ett stort gäng med vänner plus att det är ett helt gäng andra personer inblandade.

Allt från konstnärer, musiker till intressanta personer vi möter på våra resor. Utan dem så skulle det inte vara möjligt.

Hur ska ni utvecklas till nästa säsong?

Vi har en del nya åkare ombord i år och alla är riktigt peppade. För många av åkarna var det första gången de fick filma en hel del så de lärde sig mycket under tiden och de kan knappt vänta på att få visa sin åkning på riktigt. Vi jobbar också på en del nya kameravinklar och lite annat smått och gott.

Vilka andra av årets snowboardfilmer gillar du?

Ponytale tycker jag om! Det var grymt att Per-Hampus, Hampus och Jakob gjorde den. Så rolig att titta på. Annars gillar jag mest olika delar av filmer. Wolle Nywelt och Gigi är grymma i Absinthe. Eric Jackson är fan långt över max i Standard. Forumfilmen är bra och det är imponerande att se Peter Line tillbaka med en hel filmdel som pushar snowboard framåt med innovativ och rolig åkning. Jake Blauvelt är antagligen en av världens bästa åkare på hela berget, han rippar på nästan allt och så John Jackson. Det finns så många.

Vad hoppas du på inför den här säsongen?

Att ingen blir skadad. Sen hoppas jag vi slipper laviner och att vi har en bra känsla under året. Skulle vara kul att få några bra dagar med vännerna i pudret också.

NEDRE RADEN Mike Casanova. FOTO ANDERS NEUMAN. Basti Balser tar ut svängarna i Kanada.

FOTO MATT GEORGES.

TRANSITION #1 -09 | 69

Marco Grilc Varför är du en Pirat?

För att jag inte tänker på framtiden, inte duschar och att jag letar efter skatter hela tiden.

Vad krävs det för att bli pirat?

Det betyder att du är dömd att leta efter något för resten av ditt liv.

Vad var det bästa med Pirates förra året?

När jag fick köra några riktigt bra hopp i Riksgränsen.

Vad var det sämsta med Pirates förra året?

Ingenting, även om vi hade perioder med 10 dagar av dåligt väder.

Vilka delar/tricks sticker ut mest i Overseas?

Definitivt Gigi för att han är Gigi.

Vad gör Pirates annorlunda mot andra filmcrew?

För att de har den perfekta balansen mellan att vara proffesionella, ha roligt och att åka snowboard. Att filma med Piraterna är som att åka med sina bästa vänner.

Hur ska ni utvecklas till nästa säsong?

Med större trick och stunts som du aldrig har sett förr.

Björn Hartweger När blev du pirat?

Jag blev pirat när vi började och på något sätt har vi klarat oss hela vägen. Det är kul att ha varit med från början och sett det växa likt ett träd hela vägen.

Vad krävs det för att bli pirat?

Jag tror inte att man måste vara på något speciellt sätt för att bli en. Du ska gilla projektet och hänga på, jag menar, vi är ju inget ”gäng” direkt.

Vad gör Pirates annorlunda mot andra filmcrew?

Jag tror att den stora skillnaden mellan oss och andra crews är att vi försöker att involvera alla åkare från starten. Vi håller inte tillbaka någon bara för att det är deras första år på båten.

Vilka delar/tricks sticker ut mest i Overseas?

Jag tycker att alla delar har något bra i sig.

Vad var det bästa med Pirates förra året?

Jag gillade verkligen vår tid i Utah och Montana. Det kändes som att det snöade hela tiden. Det var nästan för mycket snö, men vi var ute och filmade varje dag för det var därför vi var där.

Vad var det sämsta med Pirates förra året?

Början av säsongen var värst. Att bara vänta på snö och försöka leta efter spots, för man visste aldrig om det skulle finnas stenar under snön.

Vart är det roligast att filma?

Varje gång jag får filma hemma i Kitzsteinhorn mår jag som bäst.

Hur ska ni utvecklas till nästa säsong?

Alla lär sig något nytt under varje säsong och jag ska göra mitt bästa för att få ihop en bättre del. Men jag hoppas mest på att få åka mycket puder, för det är det jag gillar bäst och får jag shots då så blir jag grymt nöjd.

70 | TRANSITION #1 -09

Kalle Ohlson Vad innebär det att vara pirat?

Tja, inte att man får svinga svärd i alla fall! Det innebär att man får filma snowboard på sitt eget sätt vilket är bra.

Sen är det grymt skönt crew. Jag är peppad på att det är månda skandinaver nu!

Vilka har du helst i ditt filmcrew?

Det är nog Danny, Hans, Teo Konttinen, Tyler Chorlton och Mike Casanova.

Vilken var din bästa resa under förra året?

USA-resan som vi gjorde i slutet av januari till mitten på februari. Den började i Las Vegas på ASR-mässan, sen till Logan i Utah i några dagar. Efter det var vi i Cooke City i 18 dagar och körde skoter och filmade. Avslutningsvis körde jag Vans Cup i Tahoe. Det var en kul trip.

Vilket är ditt bästa trick i filmen?

Jag är nog mest peppad på min Frontside 720 Nosebone som är sista tricket i min part. Frontside 720 är inget svårt trick, men jag gör det tricket bäst i min del. Inget slarv.

Vilka delar/tricks sticker ut mest i Overseas?

Gigis del för att jag vet att han filmade den på typ 20 dagar vilket är sjukt. Plus att han har en massa sjuka grejer.

Hans Dubbelcork, den där Frontside Invert (Millerflip, reds.anm.) eller va fan de heter på den där pålen som går ut från ett gammalt alphydda, loopen han gör i tunneln och allt annat puderröj. Man ser verkligen hur bra han är på att åka.

Vad har du för förhoppningar och planer med det här året?

Att få mycket mer filmat. Förra året missade jag hela försäsongen med jibs och rails. I år har jag redan hunnit med allt det så nu ska jag se till att få mer shots i puder.

Jag vill tro att jag har blivit lite mer smart när de gäller backcountry. Förra året gjorde jag alldeles för många rookie moves! Haha. Men de kommer nog bli lite rookie moves i år igen i och för sig.

Beskriv några misstag.

Det jag gjorde fel förra året var att jag försökte med de svåra tricken först och inte fick något trick infilmat. Men det största felet var att vi byggde flera hopp helt fel. De flesta vi byggt har haft på tok för små take offs, förutom det hoppet som är byggt med maskin som har puderlandning. I Cooke City byggde vi tre hopp på rad med för små uthopp. Det var inte så roligt.

Vilken var det värsta tillfället under säsongen?

Jag fög ner till Innsbruck och trodde att vi skulle filma där, men det visade sig att vi skulle bila till Bulgarien.

Jag, Danny, Jocki, Clemente (filmare) och Basti Gogl (fotograf). Vi börjar köra och när vi ska igenom en passkontroll i Serbien visar de sig att Basti inte har med sig nåt pass och de vägrar att låta oss köra igenom. Så vi fick köra runt hela Serbien vilket tog oss cirka 15 timmar extra tack vare Herr Gogl. På hemvägen satte vi honom på ett flyg och körde bilarna hem genom Serbien på världens rakaste motorväg istället för häststigarna genom Rumänien som vi var tvungna att köra på vägen dit!

Pimp my postlåda, Tärnaby. FOTO ANDERS NEUMAN. Kalle Ohlson - Switch Backside 540. Cooke City, USA. FOTO LUDSCHI. Gigi Rüf - Gap Backside 360. Val Senales, Italien. FOTO CARLOS BLANCHARD. Marko Grilc. FOTO ANDERS NEUMAN.

TRANSITION #1 -09 | 71

Hasse Åhlund – 50-50 To Frontside Wallride och pirater på språng i Tärnaby.

FOTO ANDERS NEUMAN

Fakta Overseas – Ungefär 150 000 kilometer har avverkats med Pirates tre Hondabilar.

– Mellan 150-200 000 flygpoäng har skrapats ihop. Räknar man in premiärturnén landar siffran på 350 000.

– 12 000 meter film har använts vilket motsvarar ungefär 20-25 timmars material.

– Inga datorer kraschade under produktionens gång.

– Totalt har mellan 40 och 60 olika snowboards använts.

– Genomsnittsåldern på crewet ligger på 23 jordsnurr om man inte räknar med produktionscrewet. Annars 26.

– Fem 16mm-filmare har varit inblandade i filmen.

– Tre pirater bröt upp med dåvarande flickvän under inspelningarna. Dan Brisse däremot gifte sig med sin donna och Gigi Rüf fick en son i december.

– Ingen kunde svara på hur många flaskor rom som konsumerats.

72 | TRANSITION #1 -09

SVERIGES FÖRSTA VÄRLDSCUPTÄVLING I SKICROSS 24/2 går nalen i Torsby Skicross Trophy Freestyle FIS World Cup i Branäs.

Världseliten gör upp i backen!

Branäs har världens enda permanenta skicrossbana och Svenska skicross landslaget har sin hemmaarena här.

Var med och heja fram våra svenska medaljhopp du med!

World Cup Skicross paket: 4-6 pers i lägenhet v. 9 sön-tors

3000:Boka på 054-13 26 00 eller www.branas.se

I samarbete med:

SKI CROSS

www.torsby.se

Artikelfรถrfattaren kan inte hรฅlla sig i skinnet och kastar som vanligt sten i glashus.

74 | TRANSITION #1 -09

Team Knus TEXT Simon Tjernström FOTO Mikael Pilstrand

Möt Team Knus. Ett gäng på fyra grabbar som i början på 2000-talet beslöt sig för att skita i normer och dra upp sina egna riktlinjer för vad en skidåkare är och gör. Med en rejäl glimt i ögat och inspiration hämtad direkt från musikens och skateboardåkningens värld, rustade grabbarna för att skapa en ny ordning.

TRANSITION #1 -09 | 75

År 2001 levde fyra gossar i en liten by och spenderade dagarna med att åka skidor. I skidgymnasiebussen hem var det mycket skoj och skratt, hala gliringar och snus.

Den korta promenaden hem från parkeringen gjordes oftast på skidor. Väl hemma, efter att pojkarna banat väg i lägenheten bland tomma ölburkar, pizzakartonger, snusdosor, skitiga underställ och gammal mat, sattes stereon på. Punken och rock n’ rollen slutade aldrig ljuda förrän tidigt, tidigt nästa morgon.

Grabbarna stod i tur att knacka på porten till den stora skidvärlden och blev endast störda av sponsorers ständiga ringande. Ynglingarna som tittade på mycket skidfilm kunde inte acceptera freestylevärldens bleka, förutsägbara ansikte. Hip hopen på filmerna skar sig med punken i bakgrunden. ”Fresha” matchande kläder fick så lätt fläckar i deras inferno till bostad. Och vem orkade hålla ordning på en doo-rag?

Eftersom grabbarna alltid åkt skateboard var det inte svårt att syna den dåvarande skidscenen. Det var inte mycket svårare att snegla över på brädfolket för att se mångfalden som fanns där. Att hämta inspiration från rock och punk var helt naturligt. Idén om att hypa sig själva som band gör var otroligt tilltalande. Många diskussioner, fram och tillbaka, på väg till backen ledde till det som redan var bestämt sedan tidens begynnelse. De skulle starta upp ett team som stod för allt det skidåkning inte var. Namnet kom sig ganska enkelt. Vänder du på det, står det sunk, vilket var killarnas primära egenskap.

Säger du det på norska betyder det krossa.

Det var först några år senare dem fick reda på att det betydde KRAM på danska. Eftersom det då var ett så väl insparkat namn tog man beslutet att inte byta, med undantag för några få protester.

Fastighetsbolaget fick aldrig veta vad som föregick bakom stängda dörrar. Det verkar vara en himla tur då grisigheten var konstant. Vad som är obegripligt är hur man kan missa en grov rökskada efter en uppeldad dreadsfrisyr i vardagsrummet. Eller växande mögel på en pöl av grillolja.

När skabben gjorde entré var läkarna förvånade, men inte så många andra. Det var lätt att lista ut vilka som var huvudkandidater till den äran. Att Team Knus

76 | TRANSITION #1 -09

inte tog in skabben utan en läkarfruktande norrlänning med hemstickade byxor spelade ingen roll. Domen var redan förkunnad.

Skidåkningsmässigt var grabbarna överens om att Ruben Östlunds film, Free Radicals 1, hade inspirerat dem så pass mycket att det blev en stor anledning till att de valt det livet dem levde. Termen; Filthy, dirty, kick ass skiing, som Ruben myntat i samband med filmen, kom att bli mottot med skidåkningen. Det skulle vara rufft, häftigt och ballt, istället för fresh, slick och yo. Det behövs inte en meter puder för att ha kul.

På gräsrotsnivå började teamet få ett erkännande och folks ögonbryn höjdes när det kom ett gäng skidåkare med tajta jeans istället för jibbcomunitiens standardiserade svinbaggy uniformer. Trots att detta absolut inte är något nytt beteende, att utöva sin sport i tajta kläder, var det tillräckligt för att chocka de övriga skidåkarnas färska ögon.

Den obligatoriska märkningen skedde någonstans här också. En gammal tatueringspenna som gått i arv genom en massa skidåkare åkte fram. De höftade försöken och vilda chansningarna resulterade i stora ärr och tveksamma Knustatueringar. Alla de fyra bestyckades också med en varsin symbol, eftersom det var så kul att tatuera. En stjärna, en anka, en ödla/sköldpadda och ett ankare fick bli deras superhjältesymboler. Helt utan någon sorts logik.

Deras egen legendariska skidfilm som skulle förändra allt enligt dem själva, blev inte mer än någon timmes råmaterial på en borttappad high8 kamera. Det materialet innehöll mixad skitig skidåkning med rock ´n´ roll som ledord. Inte långt från den känsla som infinns i den klassiska första Free Radicals.

Denna tanke om vad som var visuellt rolig skidåkning har nu funnits kvar i ett drygt decennium. Trots att utvecklingen språngbrädad iväg till något som var omöjligt att förespå när filmen släpptes. Finns samma glöd om hur det borde se ut fortfarande kvar. Team Knus säger att mycket få skidfilmer till dags datum har kunnat knäppa Free Radicals 1 på fingrarna. De nyare filmerna Free Radicals är en helt annan historia!

OVAN TILL VÄNSTER Utspridda gaddningar kommer per automatik med punkmentaliteten.

OVAN Flitiga fingrar har markerat ut sitt revir någonstans i Åre. Hellre än bra.

NEDRE RADEN - Den obligatoriska bilden på Eskil Österling.

- Riksgränsen.

- Trädgränsen?

- Det har exprimenterats en del med taskiga frisyrer genom världshistorien. Team Knus tar nog priset.

TRANSITION #1 -09 | 77

Knus Army kom till då Team Knus ansåg sig vara alltför spinkiga och ovilliga att ta till knogarna. Eftersom planen var att de fyra ynglingarna skulle kunna bete sig hur som helst utan några former av konsekvenser till slut. Ja, då behövdes det mer kött, större nävar och framförallt större bicepsomfång. Rekryteringen gick strålande och många swingers och sluggers tyckte att det kändes grymt. När det dock gick in i fas två gick det lite sämre. En Kapten utsågs som skulle sköta rekryteringen och också vara Knus Army Captain. En kapten ska ju självklart sköta kontakten med fotfolket så att inga spår läcker uppåt. Även organisera lite. Team Knus, helt förblindade av kaptenens högerkrog missade att se luckan i garden. Kaptenen var ej av det driftigaste virket och ju mer sprit som rann ner i hans torra strupe, ju mindre skedde på Armyfronten. Kakan som redan var bakad och således endast behövde gräddas föll långsamt ihop till oigenkännlighet. Detta betyder dock inte att den är obefintlig! Du kommer fortfarande att få en syltnäsa om du trampar fel dudes på tårna.

2006 hade Team Knus varit med och gjort en klädkollektion för märket Four Elements. Jesper Björnlund kom femma i OS och smög in en handske klottrad med Team Knus loggo på SVT. Nu skulle teamet bli folkligt.

Kollektionen bestod av ett skidställ och några T-shirts med bland annat trycken ”Team Knus-so hot right now” och Knus Army tröjan. Två veckor innan kläderna skulle ut i butik gick Four Elements omkull och kläderna kunde inte fraktas hem. Det som kunde ha blivit så bra, som så mycket jobb låg bakom föll än en gång platt till marken.

När skateboardens attityd, sedvanligt sent, nådde skidscenen hade det gått ett par år. Revolten var borta och ersatt med en smal norm. Punk var det senaste och även det övriga samhället såg ut som DeeDee Ramone och pratde om när Johnny Thunders bodde i Midsommarkransen. Här klev Team Knus åt sidan och vände om.

Från parollen -smutsig, skitig, rock ´n´ roll-skidåkning och fuck you attityd till Slö, Slapp och Likgiltig.

Slö, Slapp och Likgiltigheten var en skön ledsaga att gå efter. Tyckte de själva iallafall. Ironin svämmade över och roade inte så många fler än de själva.

78 | TRANSITION #1 -09

Gruppens breda skidåkarbakgrund har omvandlats till meriter inom både extremtävlingar, puckeltävlingar, jibbtävlingar och railtävlingar. Tre av fyra tävlar fortfarande i puckelpist på världscupsnivå. Att vara fyra stycken är grymt. Det finns alltid någon som är peppad och kan dra igång dem andra. Det är alltid någon som är bakfräsch och kan ta initiativet till skidåkning.

Detta kan också transformeras till initiativ till öl. Det finns alltid någon som är framfull.

Men som skidåkare som åker allt är glädjen med åkningen alltid nära ytan. Ingen dag är för dålig. Detta visar sig på bilderna. En vecka regn och dålig snö hade ingen inverkan på hur roligt eller tråkigt det var att åka. I slutändan handlar nästan allt om sällskapet ändå.

Riksgränsen har alltid varit en tillflyktsort. Så gott som varje år har både berget och Grönan blivit en destination. Berget med dess inbjudande lekfulla terräng passar Knus som handen i handsken. Grönan med dess spartanska inredning, välsmakande hamburgare och syrliga groggar likaså.

Två av dem fyra kommer ursprungligen från Kiruna och har således Riksgränsen som sin sekundära hemmabacke.

Den tredje från Sunne, raggarmetropolen, och den fjärde från Uppsala. Brillormarnas högborg.

Olle Daunfeldt, Jesper Björnlund, Simon Tjernström och Gabriel Gåsste är Team Knus. Många har försökt att komma med. Tjatat och gnatat. Lika många har blivit nekade. Team Knus handlar lika mycket om gemenskap och vänskap, som om hård attityd och punk.

Skidåkningen är sedan länge självskriven förstaprioritet.

Så självklar att den inte ens nämns. Att många har blivit nekade handlar om att vara selektiv. Folk som inte får vara med blir sura och kallar det en klubb för inbördes beundran. Har alltid haft svårt för att se det som ett skällsord. Det är väl grymt om man kan göra saker med sina vänner och tycka att man är grym?

Team Knus tycker att de är grymma om än med lite distans.

OVAN - Gabbe finjusterar Knusmustaschen.

- Jesper Björnlund förstör sina skidor på ett osedvanligt trevligt sätt.

Nämligen med en kall i näven.

NEDAN Bilderna här till vänster visar hur kul det är att känna gängtillhörighet.

Gänglivet är inte alltid det lättaste, men definitivt det tuffaste.

TRANSITION #1 -09 | 79

En enkel snöhög. Gabriel Gåsste snärtar till det med en Handplant.

80 | TRANSITION #1 -09

34 LIFTAR 121 NEDFARTER 300 KM LÄNGDSPÅR 450 KM TURLEDER 450 KM SKOTERLEDER

Flest nedfarter i Sverige – och allt på ett skidpass. Från grönaste grönt till svartaste svart för alla barn, ungdomar och vuxna som älskar den djupa vita snön. Boka på 0684-155 80 eller funasdalen.com

FLEST NEDFARTER PÅ ETT SKIDPASS OCH MEST SNÖ I SVERIGE

0684 - 155 80 • funasdalen.com

82 | TRANSITION #1 -09

Alaska

Den Heliga GrAalen TEXT Sebastian Garhammer FOTO Oskar Enander

Sebbe Garhammer tar med sig polarna Jon Larsson och Per Huss för att förverkliga den livslånga drömmen om att åka skidor i Alaska. Med civilisationens sista utpost, Haines, som bas och en Vietnamveterans flygkunskaper tar dom sig ut på bergen. Grabbarna får lära sig den hårda vägen att Alaskas bergssidor är bekant lika farliga som de är förföriska.

TRANSITION #1 -09 | 83

84 | TRANSITION #1 -09

Ett frö sås Första gången jag fick reda på att man ens kunde åka i Alaska var när jag var hemma hos en polare då jag var 15 år gammal, alltså cirka 13 år sedan. Min polare Matte hade snott sin storebrorsas snowboardfilm som denne precis hade fått hem på postorder ifrån USA. Han matade in vhs-kassetten i videospelaren. Filmen malde långsamt igång och efter en kaskad av flimmer på tv:n så började introt till filmen. Höga backside airs, 1080s utan grabs och brännande snabba Alaskaåk matades på i snabb takt till hamrande skatepunk. Filmen var TB5 och filmens åkare var Johan Olofsson från Gällivare, Sverige. Hans del var så jävla grym att vi kollade på den säkert tio gånger till den dagen. Att jag inte ställde om till snowboard då är egentligen ett under. Enda förklaringen var att jag precis hade börjat bli ganska bra på puckel och tyckte det var jävligt salt för tillfället.

Hur som helst, tillbaka till Johan O. Året efter TB5 kom TB6 och det var nog där mitt riktiga sug och fascinationen för Alaska började. Johans del till Metallicas Sanitarium ger mig rysningar än idag när jag tänker på den. Jag och många andra anser nog det vara en av de bästa filmparterna som har gjorts. Det var här min dröm om att få åka i Alaska började och när jag tänker efter så är det grunden till att jag letade mig till storabergsåkning och hur mitt liv ser ut idag.

Tolv år senare sitter jag i ett propellerflygplan av minimodell på inflygning till Haines flygplats i Alaska.

På höger och vänster om mig reser sig sakta men säkert gigantiska berg upp ur havet. Bergen ser ut precis som i filmerna. Stora branta och täckta med ett knöligt molnliknande landskap av snö. Jag är mitt uppe i mitt livs största dröm – att få åka skidor i Alaska.

Haines, 2000-talets vilda western När man hänger ut i Alaska så känner man sig som om man är på jordens ände. På ena sidan har man havet och på andra berg. Naturen är ofattbar vacker och närvarande. På vår resa fick vi dagligen se något vilt djur.

Moose, (stora rackarns älgar), örnar och till och med en varg på tio meters avstånd. Människorna i Alaska är väldigt avslappnade, mycket på grund av den liberala

förstås. Det är ytterst få som reser hit för heliskidåkning utan att kunna åka riktigt bra.

Vad är det då som skiljer Alaskas åkning gentemot andra ställen? För att summera det i ett ord. Snö. Här blåser det in nya nederbördsstormar var och varannan dag och dumpen är massiva. Den relativt blöta snön klibbar fast på de branta bergsväggarna på ett sätt som är unikt för Alaska, då det ligger så nära havet och genom formationen av de vulkaniska bergen. Bergen är inte särskilt höga, men de vertikala droppen på åken är längre än vad man behöver. Snön som faller i mars och april är oftast väldigt fluffig och lätt och eftersom det är väldigt mycket nederbörd så är den också väldigt djup. Precis som man vill ha den med andra ord. Att nederbörden är så pass stor tillför så klart att helikoptern inte kan lyfta lika ofta. Men det finns gott om bra skogsskidåkning i Haines som man kan nå med både skoter, snowcat eller med stighudar och snöskor. Om man ska åka till Haines för att få flyga upp till de magiska och klassiska Alaskaåken så bör man nog räkna med att vara där i tre veckor eller mer.

Alaska rond ett Vår resa till Haines var en blandning av din våtaste dröm och din värsta mardröm. Hela syftet med resan var att vi skulle filma för våra filmsekvenser samt äntligen få åka skidor i Alaska. De som följde med på resan var åkarna Per Huss, Jon Larsson och jag själv, Sebbe Garhammer.

Det var första gången i Alaska för alla oss. Med var även filmaren Moe Garhammer och fotografen Oskar Enander.

Oskar hade varit i Haines de föregående två åren och kände de flesta på plats vilket såklart underlättade hela vår setup och resa.

Första dagen i Alaska Planet landar och ur stiger fem yra européer efter en 24 timmar lång resa över Atlanten. Bergen omringar oss och himlen är blå, klockan är 08.00 på morgonen. Eftersom vädret är ganska ostabilt i Alaska och man kan få vänta i veckor på sådant väder så var vi tvungna att agera snabbt.

Vi slänger in grejerna i en gigantisk amerikansk van och beger oss iväg till heliporten som ligger cirka 30 minuter från flygplatsen. I bilen så inser jag plötsligt alvaret i

De flesta husen ser ut som de är tagna ur en gammal westernfilm. Guldrushen har bytts ut mot snörushen och åkare från hela världen vallfärdar hit för att få en del av kakan.

OVAN Jon Larsson och Sebbe Garhammer jämför utsikten i Alaska med hemorten Åre.

TILL VÄNSTER Getta snorkeln! Ja, ni har hört den förut... Jon Larsson i den fjäderlätta lössnön.

Sebbe och Jon tar ut sina fortskaffningsmedel för dagen.

marijuanakulturen om du frågar mig. De är antingen fiskare, barägare, skid- eller snowboardåkare och oftast allt samtidigt. Nästan alla har jätteskägg och ser ut som en blandning av rednecks och hippies. Alaska kallas oftast för the final frontier och det är verkligen så det känns. Hit men inte längre.

Haines är en gammal guldgruve- och tradingstad som i stort sett består av fem barer, två motell och en hamn.

De flesta husen ser ut som de är tagna ur en gammal westernfilm. Guldrushen har bytts ut mot snörushen och åkare från hela världen vallfärdar hit för att få en del av kakan. Om man tar sig en tur på stan, så kan man stöta på både Jeremy Jones, Seth Morisson och Nicolas Müller inom loppet av fem minuter och det är ingen överdrift.

I Haines råder inga lagar. Det känns lite som i riksgränsen på 90-talet. Alla fyllekör, svartbarerna öppnar när de legala stänger och alla som har pengar att leva för har även råd till en fet skoter. De få turister som söker sig upp hit för heliskidåkningen är generellt inbitna åkare som har sparat i flera år för att ha råd med några lyft till de magiska åken. Det som är unikt med heli-operationen här, är att man verkligen får flyga och åka där man vill, även som turist. Detta med förutsättning att du kan åka

situationen. Snart ska vi åka på några av de galnaste åken i världen. Fan, jag som precis var hemma och åkte kälke med barnen i Åre. Nervositeten och spänningen ökar. Alla ser sammanbitna och fokuserade ut. Själv känns det som om jag kommer att freaka ur totalt. Hela kroppen skakar och hjärtat bultar i ultrarapid. Är jag verkligen redo för det här tänker jag?

Vi anländer till 33 Mile och Alaska Heliport som består av ett litet skjul som taget ur en white trash-scen á la My Name Is Earl. En skäggig man i solbrillor, hippiemössa och ett par avklippta mjukisbrallor med långkalsonger under kommer och möter oss med ett jättesmile. Han presenterar sig som Sean Dog, ägare av heli-operationen, och välkomnar oss till Alaska. Därefter får vi följa med in i skjulet och skriva under ett dokument på att vi gör det här på egen risk och ger information om försäkring och blodgrupp. Inte direkt något som hjälper mitt lätt nervösa lynne. Vår pilot Al kommer in igenom dörren.

Han är klädd i mustig grå mustasch, ett par pilotbrillor och en basker. Han ser ut som om han precis har klivit ur en Vietnamfilm och mycket riktigt så visar det sig senare att Al har flugit helikopter i Vietnamkriget. Al kliver in och säger – the bird is ready to fly, are you guys ready!?

TRANSITION #1 -09 | 85

86 | TRANSITION #1 -09

TILL VÄNSTER Sebbe Garhammer förverkligar en 13 år gammal dröm. Nämligen att få åka skidor i Alaska.

OVAN TILL VÄNSTER Per Huss lyckligt ovetande eländet som komma skulle.

OVAN Heli-operationen kan ta dig vart du än vill åka.

Men välj med eftertanke för annars får du stryk av moder jord!

Norrskenet spelar över Funny Farm Lodge.

TRANSITION #1 -09 | 87

Nej, tänker jag, jag är inte ready... – Yeah, säger Oskar, we are just going to get our gear ready... Nästa minut sitter vi i helikoptern. Jetmotorn startar och rotorbladen börjar sakta accelerera med ett dunkande ljud. Whom, whom, whom. Vi lyfter och helikoptern flyger i riktning mot bergen. Ett kort ögonblick senare är vi mitt i smeten.

Allting ser helt magiskt ut. Efter de första svängarna i snön så släpper all nervositet och övergår i ren lycka.

Dagen levererar några av de bästa åken någonsin. Vi är alla överrens om att Alaskaresan redan var värd de pengar och tid på planering som vi hade lagt ned de föregående veckorna.

Funny Farm Lodge Vi bor på ett ställe som heter Funny Farm Lodge som ligger en liten bit ifrån heliporten. Lodgen består av huvudhuset som fortfarande står oklart samt några skjul och ett garage. På gården står ett gäng med skotrar och på terrassen ligger två tjocka huskiehundar och vakar. Våra värdar är en hippiefamilj som tar väl hand om oss. Deras 14 årige son, Logan, får ta ledigt från skolan för att guida oss när vi ska leta åk på skotern. Carrie, mamma i huset, tar hand om lodgen och även om oss. Hon gör frukost och middag samt fixar mackor eller brownies till oss när vi vill. Bruce, pappan i huset, är fiskare på sommaren och har en egen båt. För det mesta går han runt med sin bong som han tuttar på lite då och då i Northern Lights-

en annan zon i bergen som guiden trodde skulle vara mer stabil. Mycket riktigt så var snön mycket bättre och läget mer säkert.

Vi fick syn på ett face som såg helt fantastiskt ut, men som var ganska stort som vi bestämde oss för att köra.

Jon och jag var först ut med de lättare linjerna medans Per hade valt en rätt svår väg ner i mitten. Per tog sig ner väldigt bra ända tills han släppte på efter den sista klippan på facet. Han accelererade väldigt snabbt och på grund av allt sluff som for runt om honom så såg han inte vad som kom framför. I maxfart exploderade han helt plötsligt, flög upp i luften och landade cirka 30 meter längre ner. Han hade kört rakt på en klippa. Tystnad följde och alla stod i chock. Vi försöker att nå Per på radion men utan svar. Han ligger livlös kvar. Vi står på andra sidan berget helt maktlösa. Vi ropar på guiden som står på toppen av åket och ber honom att ta sig ner till Per så fort som möjligt. Räddningsaktionen börjar och Per flygs snabbt till sjukhuset/hälsocentralen i Haines.

Efter en feldiagnos av läkaren i Haines med bedömningen att allt var stabilt och att han bara hade brutit svanskotan så förvärras läget och Per flygs vidare till Juneu och därefter till Seattle. Det visar sig att Per har brutit x antal revben, svanskota, rygg, lårben, dragit korsband och hade inre blödningar. Läget var plötsligt allvarligt och det var inte lätt att behöva ringa hem till Katarina, Pers fru, och berätta att pappan till deras två

I maxfart exploderade han helt plötsligt, flög upp i luften och landade cirka 30 meter längre ner. Han hade kört rakt på en klippa.

Tystnad följde och alla stod i chock.

rummet, som är speciellt inrett som weedrum för Bruce och hans polare. Han är glad för jämnan och här i Alaska är det ungefär lika vanligt att ta en schpliff som att ta en öl. Här ses vår svenska icke-drogs-mentalitet som suspekt och konstig. På lodgen finns allt du kan tänka dig. En storbilds-tv med miljarders filmer, biljardbord, pingis, alla sorters spel, två kakaduor och ett flipper. Stället är upplagt för ett skönt häng för väntande heligäster. Självklart finns här även två pumphagel och en Luger. Bruce förklarar att det kommer väl till bruk, då det på sommaren går grizzlybjörn över tomten nästan varje dag.

Drömmen blir till mardröm Efter två dagars ”lugnare” uppvärmningsåk var det dags för att gå på de svettigare åken som vi faktiskt kom hit för att göra. Vi hade redan fått smaka på både laviner och sluff som nästan hade satt stopp för våra drömmar redan på de lugnare åken. Indikationer på att om du inte hanterar de här bergen med respekt så åker du på en rejäl känga. Kruxet med bergen i Alaska är att allt ser mycket mindre ut än var det är. Man kan kolla på ett face på avstånd som ser hur bra ut som helst och lagom stort.

Men när du sedan landar på toppen och ser ner över kanten så inser du att det dels är så brant och konvext att du inte ser längre än fyra meter framför dig och sen att det säkert är fem gånger längre till botten än vad du hade trott. Vårt driv var stort även om vi kände att vi mest var här för att lära känna dessa respektingivande berg. Vi fick till slut lära oss den hårda vägen vad de här bergen handlar om.

Morgonen började med att jag höll på att åka med i en av de största lavinerna jag någonsin sett. Jag flöt med en bra bit i lavinen, men som tur var kunde jag långsamt surfa ut till höger på lavinen och fick sedan fäste med skidorna i snötäcket under lavinen. Mirakulöst så fick jag stopp innan lavinen försvann ner för ett stup. Per och guiden som stod ovanför mig var helt säkra på att jag skulle åka med och dö. Vi tog ner takten lite och flög till

88 | TRANSITION #1 -09

barn har varit med om en svår olycka. Stämningen hos resten av gänget var allt annat än hög. Drömmen hade plötsligt förvandlats till en mardröm.

Slutfighten Vi funderade på vad vi ska göra och om vi helt enkelt skulle ställa in resan och åka hem. Allt ändrades dock efter att ha fått pratat med Per på telefon. Trots hans tillstånd så propsade Per på att vi inte skulle ge upp. Det sista han ville var att vi skulle avbryta resan för det skulle bara få honom att må ännu sämre. Åk så det ryker grabbar!

Och se till att få upp peppet igen! Vi pratar igenom det hela och kommer fram till att vi kör vidare och slutför vår resa i Alaska. Passande nog så blir vädret sämre och snön börjar falla. Helin kan inte lyfta och vi börjar utforska närområdet med våra skotrar som vi lånat. Terrängen visar sig vara helt fantastisk. Skogsåk med pillows och fjäderlätt snö. Man kan slappna av, bara åka och ha kul.

Vi slipper stressen att behöva åka läskiga linjer, vilket hade varit ganska svårmotiverat efter Pers krash.

Efter en vecka med skoter i skogen så börjar vi få upp peppet igen och alla känner sig redo för att ge sig upp till de större åken. Vädergudarna är med oss och vi får blå himmel. Vi flyger med helin under ett par dagar, snön är episk och vi börjar sakta att tygla den vilda terrängen. Vi hinner även med att få in en skoterdag på glaciären som blir helt overkligt bra. Trots den tunga starten kunde vi inte ha fått ett bättre avslut på vår resa. Alaska levererade på alla vis och även om vi inte dödade allt vi åkte på så är vi är mer än nöjda med vår debut. De här bergen är helt enkelt inget man spöar i första rundan, utan det gäller att hålla hela matchen för att kunna övervinna dem. Rond ett är avklarad och uppladdningen för rond två är i full gång.

Alaskaheliskiing.com – världens bästa heli-operation.

OVAN Jon Larsson tar en välbehövlig paus från hemmansägarlivet.

TILL VÄNSTER I skogen kan du söka tröst när berget har behandlat dig omilt.

Dimman ligger tät över den heliga graalen.

TRANSITION #1 -09 | 89

Hasse Johansson Ollie Falun FOTO Anders Neuman

Eric Strand Safety Grab Ă…re FOTO Nicklas Blom

Jacob Wester 360 Taipan Whistler, Kanada FOTO Chris O’Connell

Magnus Loo Backflip Engelberg, Schweiz FOTO Oskar Enander

Fredrik Jonsson Backside Nosebluntslide Oslo, Norge FOTO Christian Raae

Jonas Gustafsson Backside Handplant V채nn채s FOTO Anders Neuman

Kultur

#39

Redaktör Fredrik Gunnarsson

Ett

Två

Tre

Fyra

Fem

Sex

Ett. Justice - Across The Universe DVD

Tre. Sheraton Years

Fem. Overground 3 - Trans Europe Express

Den franska dansmusikens största duo ger sig på USA i den här dokumentären som kom i december. Är det en musikalisk upplevelse man vill åt så kan man vända sig åt andra turnéfilmer. Konsertklippen är sekunderlånga med ett ljud som är olyssningsbart. På den här DVD:n är det straight up busliv som gäller.

Under hela nittiotalet så fångade fotografen Jens Andersson upp en hel rörelse med sin kamera. Där Stockholmsskatarna tvingades att söka sig till godsmottagningen på Hotell Sheraton och andra ogästvänliga ställen för att få skata under vintermånaderna och regniga dagar.

Där Overground 2 riktade in sig på skandinaviska graffitimålare tar den tredje boken i serien tag i de nio främsta målarna runtom i Europa. Resan går från Stockholm till Bologna, från London till Prag. Som vårt lands representant hittar vi Aman, Sveriges kanske mest mytomspunne graffitiartist. Övriga målare vi får titta närmare på är bland andra O’clock från Paris, Clint 176 från Berlin, Rage från Hamburg och Köpenhamns egna Cave.

Gaspard Augé, Xavier De Rosnay och den brokiga skaran de omger sig med på sin USA-turné super, skjuter vapen, slåss, hänger med groupies och härjar i överlag.

Om delar av filmen är iscensatta eller inte låter vi vara osagt men det är svårt att inte tycka det är roligt att kolla på ett av de just nu största bandens sjuka upptåg.

Där bilderna tar slut tar Martin Karlssons ord vid och kompletterar på ett naturligt vis. Både bild och text vävs samman på ett sätt så att du får en fin inblick hur det faktiskt var på den här tiden. Martin Ander som bland annat jobbat med Bellows står för den grymt snygga formgivningen.

Den här boken är ett måste för alla som skatade under nittiotalet.

Overground 3 behandlar även privatiseringen och övervakningen av det nya Europa. Behovet av att skapa och synas blir allt större när begränsningarna växer.

Vad betyder graffitin för det allt mer kommersialiserade Europa och vem tillhör egentligen staden?

Två. All Gone - The Finest Of Street Culture 2008

Fyra. First Deadly Sin

Sex. Skatebook - Mike Vallely Edition

För tredje året i rad släpps pryl-encyklopedin All Gone.

La MJC har samlat ihop de mest exklusiva och sköna prylarna som släpptes under 2008. De utvalda produkterna har sen fotats av kända fotografer eller illustrerats av sina respektive tillverkare.

Svenske fotografen Gerhard Jörén har i fem år med hjälp av en kamera och en hel del tålamod dokumenterat prostituerade runtom i världen. Med tillit som främsta vapen har han kommit väldigt nära dessa personer och fångat en väldig närvaro och intimitet i väldigt vardagliga situationer. Allt väldigt varsamt gjort utav respekt för de inblandade.

För dig som redan skaffat Sheraton Years och som känner att skateboardåkning i bokformat känns jävligt fräscht så får man inte missa Skatebook. Den femte volymen med en liten specialare om Mike Vallely ligger ute nu.

Alla saker/verk presenteras i kronologisk ordning med kommentarer och intervjuer av artisterna eller designmakarna själva.

Här finns bland annat Kubricks löjligt stora Beatlesfigurer, Pumas och Atmos samarbete med temat utrotningshotade djur och Supremes boxningshandskar.

Som den sucker man är för prylar av alla de slag så är det här en given bok i hyllan eller på bordet!

100 | TRANSITION #1 -09

Projektet har tagit Gerhard runt hela jordklotet. Från Europa till Japan, USA till Thailand och till och med Amazonas för att nämna några ställen. Vi får se själfulla bilder av bland annat Sandra, en prostituerad kvinna från Rotterdam med drogproblem, en fransk sex-sekt och Kara, anställd på bordell i Nevada. I denna bok sammanfattas hans femåriga projekt i angelägna, levande och svartvita bilder.

Skatebook är som en vanlig skateblaska med annonser och dylikt. Däremot är den väldigt driven av bilder i och text får här stå tillbaks lite. Det som skiljer den åt från andra tidningar är att den kommer ut i bokform. Och då pratar vi om gigantiska coffeetableböcker med rejält hardcover.

Skatebook är given för dig som vill ha en snygg bok på vardagsrumsbordet utan att försöka framstå som en kultursnobb.

Kläppen Snowpark 26-29/3

En rolig kurs med både praktik och teori under tre dagar. Lär dig actionsportfotografernas knep och fota med professionella åkare.

Dessutom får du prova på proffsgrejer från Nikon och Elinchrom med flera.

Anmälan sker till fotocamp@transition.se. Skicka in namn, adress och telefonnummer. Instruktioner om betalning får du via mail efter anmälan.

Sista anmälningsdag är 19/3. Begränsat antal platser.

2395:inklusiv boende e

Art Profile

Martin Ottosson AV Tobias Andersson

Vem är Martin Ottosson?

Resultatet av en befruktning hösten 1974. Uppvuxen på landet i västra Blekinge där jag också började åka skateboard 1987. Här upptäckte jag nöjet i kombinationen penna och papper och sedermera den nästan lika spännande ekvationen trycka på knappar som resulterar i omedelbar gratifikation på en datorskärm. 1995 flyttade jag som nybliven 20-åring till Malmö för att studera på en kortare utbildning i grafisk form och sedan 1997 är det just detta jag arbetar med.

Under åren har jag även frilansat för så gott som all skateboardrelaterad media inom Sveriges gränser, både som skribent, fotograf och formgivare. 2000 startade jag nättidningen Defekt.se som jag sedan dess drivit tillsammans med Nils Svensson med bidrag från olika människor i min omgivning.

Ibland får jag frågan vad det är jag jobbar med och jag tycker fortfarande det är väldigt svårt att förklara för omvärlden vad jag sysslar med.

I Transition #2 2003 presenterades några av dina kreationer första gången i tidningen. Vad har hänt sedan dess?

En hel del. För det första har jag blivit äldre och förhoppningsvis även lite visare. Förra gången jag dök upp i den här avdelningen i tidningen var jag på väg att byta jobb från liten webbyrå till stor global it-inriktad arbetsgivare med form- och kommunikationsambitioner. Visionen visade sig vara finare på pappret än i verkligheten och efter ett år lämnade jag skutan för att fortsätta göra det jag gör under egen flagg, det vill säga arbeta med form oavsett vilket slutmediet är.

Jag kör fortfarande på med Defekt som min kreativa avloppsmynning och Semester Skateboards rullar på i ett

102 | TRANSITION #1 -09

lagom långsamt tempo. Utöver det har jag nyligen varit med och startat upp ett kreativt kollektiv här i Malmö som går under namnet Varelsen. Under ett tak huserar åtta personer som alla arbetar med formgivning på ett eller annat sätt. Hittills har vårt gemensamma fokus legat på filmproduktion men det är inte hugget i sten att det är just rörliga bilder vi kommer att arbeta med framöver.

Du jobbar i princip med alla delar av formgivning webb, print, foto, film... Vad tar upp mest tid?

Film och webb tar upp mest tid för tillfället, men jag är väl en jack of all trades. Master of some.

När kom du på att formgivning var din grej?

Undermedvetet var det väldigt tidigt. Mina inlämningsuppgifter i skolan brukade oftast fokusera mer på utformningen än själva innehållet men det var först under den sena gymnasietiden jag reflekterade över att det kunde fungera som en tänkbar yrkesbana.

också en stor inspirationskälla och de behöver nödvändigtvis inte ingå i bekantskapskretsen för att jag ska gå igång. Med internet ligger hela världens portfolio framför dina fingrar och det behöver nödvändigtvis inte vara den vassaste formen eller den bästa idén som inspirerar. Bara det faktum att man gör något kan räcka långt.

Vilken var din första brädgrafik?

En grafik till Semester föreställande en folkvagnsbuss med en husvagn i släp 2001. Vilken lycka att få se sitt verk hamna på en skateboard.

Vad har varit roligast att jobba med?

Svårt att sätta fingret på. Alla projekt jag tar mig an är roliga, i synnerhet i inledningsfasen när man sätter grunden för allt. Om jag ska vara mer specifik så tycker jag att Defekt nästan alltid är roligt att arbeta med och om jag ska vara generell så är alla jobb som uppskattas av många människor väldigt mentalt belönande.

Vart får du inspiration från? Finns det någon designer som betytt extra mycket i din utveckling?

Inte direkt. Under tonåren var jag imponerad över Ed Templetons och Andy Howells arbeten men såhär i efterhand vet jag inte om det var på grund av att de gjorde iögonfallande illustrationer och målningar eller hade hittat ett alternativt uttryckssätt som hade en stark anknytning till skateboard. Kanske lite av båda.

Har du några spännande projekt på gång?

Mitt huvud är alltid fullsmockat av olika idéer och tankar om och kring nya projekt. Allt ifrån filmproduktion till internettjänster till fysiska produkter och allt där emellan.

För tillfället blir det mycket personligt arbete som får ses som lite av en rehab från ett mastodontprojekt vi nyligen avslutat i vår kollektiv Varelsen. Under sex månader producerade vi 41 animerade reklamfilmer för den brittiska butikskedjan The Carphone Warehouse som visats på engelsk tv i tid och otid under hösten. Utöver filmerna tog vi även fram animationer till en webbkampanj och gjorde ett otal antal illustrationer för användning i tryckt material.

Nuförtiden inspireras jag främst av personer i min omgivning. Vänner och kollegor som alla sprudlar av kreativitet i alla dess former. Driftiga personer överlag är

Parallellt med detta har jag fortsatt att arbeta med Defekt och Semester och kommer så att göra framöver. Planerna för 2009 är storslagna.

Kombinationen illustration och datorer upptäckte jag redan vid samma tid som jag började åka skateboard och att det faktiskt går att arbeta med dessa två sysselsättningarna som en gemensam nämnare är ju helt fantastiskt.

Promotionfilm för Pacemaker - The pocket sized dj system. Regi och karaktärer: Kristofer Ström / Compositing och vfx: Martin Ottosson.

Intro till filmen Tur I Retur från Semester Skateboards. Martin stod för både regi och animation.

Reklamfilm för holländska livsmedelsföretaget Zonnatura. Regi och karaktärer: Kristofer Ström / Miljödesign, compositing och vfx: Martin Ottosson / Karaktärsanimation: Stefan Narancic / Producent: Björn Wahlström.

TRANSITION #1 -09 | 103

104 | TRANSITION #1 -09

TILL VÄNSTER Första spalten: Defekt.se.

Andra spalten: Giftorm.se & Streetlab.nu.

Tredje spalten: KingEdward.se, Pågen.se & Stapelbäddsparken.se.

OVAN Till vänster: Ett urval av artiklar från Defekt.se.

Uppe till höger: Artikel i Giftorm, Islatte och konspirationer.

Nere till vänster: Artikel i Giftorm, Fish ’n’ Chips och en rejäl premiär.

Nere till höger: Annons för Semester.

TRANSITION #1 -09 | 105

Diverse illustrationer fรถr Defekt, Giftorm och Semester.

106 | TRANSITION #1 -09

Åre 25-26 April presenterat av

Följ med på två fullspäckade dagars freestylecamp i Åre under Freeridehelgen den 25- 26 April.

Campet kommer att ledas av några av de bästa freestyleåkarna i världen. Vi fokuserar på att ha roligt i grupp och på att ta din åkning till nästa nivå.

INNEHÅLL Coaching och häng med proåkare.

Videocoaching och genomgång på kvällarna.

Trampolinträning.

Hopp, rails, jibs.

Give-A-Ways från våra sponsorer.

PRIS: 1200 sek ÅLDER: från 12 år

Alla deltagare på Transition Freeski Camp har 50% rabatt vid boende på Holiday Club!

Se www.garhammerfreeskicamps.com för mer info och bokning.

Kulturfascisten

För mer Kulturfascisten: www.kulturfascisten.blogspot.com Har du frågor, funderingar eller är förbannad?

Skriv till: kulturfascisten@gmail.com

Kulturfascisten & Åldern TEXT Kulturfascisten Illustration Supertuben

För en tid sedan begav sig Kulturfascisten mot Stockholms facilitet för skateboardåkning inomhus, även kallat Fryshuset. Det var en rå, kylig dag med blöt mark och nordanvinden vinandes i kinderna. Inte de främsta förutsättningar för att bygga upp en stark mentalitet och klara av en dags strapatser i en trång inomhuslokal full av alla Stockholms kranskommuners fritidsgårdsbarn. Men en bit bak i huvudet fanns vibben som sakta men säkert växte starkare och starkare.

herrens överlägsenhet istället bre på ett varmt leende utan agg eller förakt och replikerar lugnt och sansat att ”man blir aldrig för gammal för att ha roligt”. Jag ser i hans ögon att det inte är ett helt tillfredställande svar men han nöjer sig med det och stiger sedan av på nästa station. Då börjar jag fundera och trots att jag först känner mig som en vinnare i debatten visar sig vara för sent. Fröet är redan sått och tankarna börjar surra likt arga bin i mitt sinne. Är jag för gammal för det här?

I Gamla stan stiger en äldre herre på tunnelbanevagnen och placerar sig mitt emot mig. Herren är i 70-årsåldern, elegant och stilrent om än lite tråkigt klädd och har ett vitt vältrimmat skägg som är oerhört pondusingivande och glasögon modell äldre. Vi båda synar varandra försiktigt från topp till tå i all diskretion och till slut möts våra blickar rent oundvikligt. Jag själv nickar lite försyntfullt för att inte verka vare sig oartig eller fördömande mot våra seniorer i samhället. Min kroppsspråkliga hälsning besvaras inte med samma mynt utan istället formar den äldre herren ett leende som både kan tolkas som varmt likväl som en smula överlägset. Han ser ner mot min bräda och ställer oannonserat frågan; ”Är du inte lite för gammal för sånt där?”. Jag häpnas av hans fullkomliga pura ärlighet och en smula chockerad behöver jag några sekunder för att smälta frågan.

Min första instinktiva tanke är naturligtvis att passera in gubbfan in i nästa vecka med en välinriktad round-house men då detta blott är ett kortlivat fantasifoster i min hjärna väljer jag istället en annan inriktning. Jag försöker utan

Det svaret alla nu tänker för sig själva är givetvis nej, men nu måste vi se saken ur olika synvinklar och då är nog inte svaret självklart. Det finns nämligen en gråzon. Denna gråzon är stadiet mellan ungdom och så kallad ”räv”. Definitionen av räv är naturligtvis relativ och sträcker sig över en bred tidsrymd. Men en gammal räv kommer undan med så mycket mer än vad folk i gråzonen gör. För en räv har en gedigen bakgrund som oftast inte går att ifrågasätta och som samtidigt kan visa upp några färdigheter som fortfarande sitter i till allas glädje.

108 | TRANSITION #1 -09

Rent praktiskt sett är elementet miniramp oftast en bra utväg för den som är lite på ålderns höst. Efter att ha fostrats i hemmasnickrade plywoodmoderkakor kan de kan hålla någorlunda jämna steg med yngre förmågor och även säkerligen fortfarande utvecklas. Men om man aldrig fastnade i böjträsket under sin utveckling och inte besitter grundkunskaper så djupt rotade att man alltid kan falla tillbaka till detta? Min fråga är; hur länge är det ok att nöta

switch heel på flat och semi-tekniska manuals innan det blir patetiskt? Är det mer accepterat för 30+:are att försöka disaster i miniramp än switch 360 flip på asfalt?

Kulturfascisten själv har länge lyckats komma undan på grund av sitt ungdomliga utseende och kanske framför allt beteende men börjar sakta men säkert nu närma sig 30-strecket. Känslan att av att inte ha livet framför sig utan snarare bredvid sig är smått fruktansvärd. Utan bakgrund att falla tillbaka på eller en framtid framför sig gör ibland tillvaron till till just denna medelmåttiga gråzon. En rädsla för vad som är acceptabelt och vad som inte är, infinner sig konstant och man känner sig som skateboardvärldens svar på ”grå-sossen”. En tråkig själlös individ som står och stampar på samma punkt.

Lyrikern Edward Bäckström sade en gång ”Vi blomstra flyktigt och vi vissna länge” och så kanske det är?

Sammanfattningsvis kan vi nog konstatera att man blir faktiskt aldrig för gammal för att ha roligt. Men för att besvara den äldre herrens fråga. Är jag för gammal för skateboard? Ja, det kanske jag är eftersom jag går i dessa tankebanor och inte längre kan se skateboard för vad det är.

Kom ihåg! ”Livet är inget för amatörer.”

Introducing the BUG Series

Used and preferred by: Jon Olsson* Tanner Hall** TJ Schiller* Blake Nyman*** Adam Falk*** Stina Jakobsson*** and others

The BUG Series was developed to meet the demands of today´s skiers that are stretching the limits beyond what was thought to be possible only a few years back. The quality of skiing in any local back country or park is just amazing. The need for protection has never been greater. The BUG Series was derived from POC´s groundbreaking research and products on how to improve protection and performance.

So, for all of you contemporary skiers out there looking to break new ground, check out the BUG Series.

POC is a Swedish company with a strong mission to do the best we can to possibly save lives and to reduce the consequenses of accidents for gravity sports athletes. To learn more about POC´s R&D and technology, visit: www.pocsports.com

*Helmet and body armor only **Helmet only ***Helmet, body armor & goggles only

NAVELSKÅDNING

Stokad

TEXT SIMON Tjernström Illustration Supertuben

Under en mörk höst, nämligen den som passerade och övergick till vinter för några månader sedan, satt jag och blev än en gång besviken på årets stela skidfilmer.

Hösten känns i backspegeln som några blöta veckor mellan sommaren och vintern, men tänker jag till så minns jag att det kändes som en oändlig tid innan snön var på marken för att stanna. Den vanliga trösten i väntan brukar för mig vara skidfilm. De senaste åren har det dock inte kommit ut någon film jag har kunnat se om och om igen. Snarare har jag knappt orkar se färdigt.

Först klandrade jag åkarna, sedan filmskaparna och sist men inte minst mig själv. Detta trots att jag är en tryckare av rang när det kommer till skidfilm. Än idag gästspelar vissa trick på mina hornhinnor när jag hör en bekant låt från någon gammal dänga till film. Det har till och med gått så långt att jag inte kan undvika att testa mig själv om jag fortfarande minns hela delar kronologiskt när jag hör en viss låt. Ofta så lyckas jag.

Just när det var som mörkast denna höst, när regnet piskade rutorna i tappra försök att forcera det förstärkta glaset kom han till mig. Mitt knäckebrödliknande slitna jag blev på två minuter till fromage och mitt arma, arma, svagt bankande hjärta slog bakåtvolter. Äntligen. Äntligen blev jag ärligt och utan förvarning genuint stokad över någons åkning. Ni skulle se mig, en vuxen man som sitter och fånler och skuggboxas i soffan av ren och skär energi. Att kroppen kan reagera så är jag glad över. Efter att ha sett delen ett dussintal gånger till konstaterar jag att framtiden ser ljus ut för skidåkningen.

Det är lite drygt tio år sedan skidåkare började deklarera officiellt; att ta med sig trickpåsen ut på berget

110 | TRANSITION #1 -09

var rätta vägen att gå. Sedan dess har folk kämpat. Det som kändes så lätt i parken fick plötsligt många att skallra knän. Av korsband avslitna i försök att snurra ut för klippor, skulle jag kunna bygga en hängmatta åt Peter Harrysson. Av endast flisorna från alla benbrott skulle jag med enkelhet kunna bygga en totempåle lika hög som fritt fall på Gröna Lund. Nåja, det sista kanske var lite saltat men poängen består.

Först nu kommer en knappt byxmyndig liten pys och hoppar klippor med samma pondus om inte mer än sina betydligt äldre kolleger. Tricken han kör i den reella terrängen är inte nya, inte ens ovanliga. Men. Det är ingen skidåkare innan som fått trick från klippor att se naturliga ut innan. Detta för oss delikat in till ett kärnämne inom denna typ av sport, och senare, ett påstående.

Folk som är bäst, kan bara köra som dem gör. Folk som är roligast att kolla på angriper en skateboard, ett par skidor eller en snowboard på just sitt sätt. Jag menar verkligen bäst, inte riktigt bra. Nästan alla skidåkare jag vet som har varit ansedda att vara bäst har alla en väldigt unik stil som skiljer dem från mängden. Alla som varit bäst har man kunnat urskilja från resten på 100 meters avstånd.

Jag tror att för att bli SÅ bra att man anses vara den främsta i världen måste man inte bara tillföra nya trick eller vara bäst. Man måste även komma med det unika som folk vill efterapa tills nästa person med just den egenskapen kommer in i bilden. Ett nyckelord är kreativitet, något som inte alla besitter. Imiterad stil och påkomna afterbangs ger ej stora utslag på kreativitetsbarometern.

Det viktiga är känslan man förmedlar. Ett slitet tugg som oftast kommer ur munnen lite för pretentiöst är att det handlar om att uttrycka sig på berget. Kom igen, hur fånigt låter inte det? Känslan som man dock förmedlar inom de satta ramarna för året, berör dock folk. Den återfinns inom många aspekter av livet. Och nej, jag röker varken gräs eller kallar mig själv för andlig upplyst!

Vissa personer har nog lättare för denna känsla en andra och det är helt individuellt vad som utlöser den.

Mina vänner tyckte jag slog på en lite väl stor trumma i mitt utspel om hur bra Sean Pettit var. Gossen som i mina ögon för fram sporten lika mycket som 20 andra proffs gör tillsammans, kan i någon annans tycke endast vara en säck med skit. hur hans åkning däremot kan påverka min relation till skidåkning är ju ingenting annat än fantastiskt.

Någons rörelser avbildade med hjälp av ljus på en film, tryckt på en skiva för att sedan bli utspridd till alla tack vare intraweb. För att till slut nå en svältfödd själ som blir dubbelt så peppad på att åka skidor genom hela vintern. Denna effekt som Stenmark bevisade genom mångdubblad skidförsäljning.

Ordet inspiration kommer från det latinska ordet inspiro, som närmast betyder väcka liv i eller inblåsa, men i ursprunglig bemärkelse; ingivelse från Gud. Det är solklart för mig att just den känslan alltid varit en big deal i alla tider. Alla vill vara inspirerade oavsett var man finner den känslan.

Mitt påstående lyder som följande: Den som inspirerar mest är den bästa.

Sex nummer av Transition för 299 kr. Gratis t-shirt på köpet!

Teckna din prenumeration på www.transition.se

SKRÖNA / Svenska Skatehjältar Del 1

Stefan Toth TEXT Magnus Gyllenberg Foto Nils Svensson

Bakgrund Stefan dök upp redan i slutet av 80-talet och rippade loss först i hoppramperna och senare på streetytor och i miniramper landet runt. I Stockholm hörde vi talas om den smootha snubben från Jönköping och snart dök han upp på bilder i dåtidens svenska skatebibel, Svenska skateboardförbundets medlemstidning ”Uppåt väggarna”. Han blev snabbt en favorit efter att jag hade sett honom skata i verkligheten. Snart blev Stefan upphookad av 80-talets gigantmärke Powell Peralta och dök även upp i en av deras videos när 90-talet var mycket ungt. Stefan försvann lite från scenen under den senare delen av 90-talet för att göra storstilad comeback för några år sedan. Idag ser man Stefan på i stort sett varenda skatehappening och ungtupparna har inte en chans när Järnmannen från Jönköping droppar in i rampen.

112 | TRANSITION #1 -09

Under 2009 kommer jag att göra en liten serie kallad ”Svenska skatehjältar”. Ni kommer att få stifta bekantskap med sex stycken svenska skatare som under de senaste tjugo åren har satt sina spår i den svenska skatescenen. Jag kommer att ta en titt på deras historia/bakgrund, stil och favoritterräng. Vi börjar med Stefan Toth.

Stil Stefan är en liten nätt kille och hans stil passar hans kroppshydda väl. Trots att han kör med en hel del fart och kraft så ser det alltid väldigt smooth och lätt ut. Tidigt i karriären blev Stefan förknippad med ollie grabs vilket runt 89-90 var ”the shit”, framförallt stalefish. Nu har ju Stefan Sveriges bästa stalefish så de kan man aldrig se sig trötta på. Tro nu inte att Stefan är en stiff ollie grabber som slänger in en stjärtig blunt här och där för att verka tech. Nej, Stefan vet hur man utnyttjar en bowl eller ramp till fullo och vikten av långa snygga grinds...

Terräng När jag först hörde talas om Stefan var det ryktet om hans brutala wallride och hopprampskunskaper som spreds som en löpeld över landet. Idag är Stefan främst förknippad med böjar i form av betongparker, miniramper

och bowler. Självklart kan han hantera en ledge och hitta en grym line på en streetyta, men det verkar som att det är böjarnas flow som lockar mest.

Om Stefan Stefan har det där småländska lugnet över sig. Jag har rest en hel del med honom, festat en hel del med honom och hamnat i allsköns mer eller mindre stressiga situationer med honom. Det känns som den gamle minirampsfantomen alltid behåller lugnet. Det är kanske det som gör honom så grym på skateboard. Han tar det cool och stressar inte upp sig. Stefan är och kommer att vara en institution i svensk skateboarding många fler år framöver.

Om jag fick önska mig något så är det en wallride och hopprampsdemo från Stefan. Kan någon sätta ihop en Sverige Cupen 1989-streetyta så kör vi!

T-SHIRTS MED EGET TRYCK WWW.OWNLABEL.SE Strong Brands Are For Weak People™

Skateboard - Snowboard - Streetwear

WWW.COYOTEGRINDLOUNGE.COM

Tjärhovsgatan 1 Medborgarplatsen Stockholm 08 64 40 640

5x5

Megasoid

TEXT Fredrik Gunnarsson Foto Rachel Granofsky

Megasoid är en Monteralbaserad duo som består av Robert Speakerbruiser Squire (Sixtoo) och Hadji ”Robert Downey DJ” Bakara (från Wolf Parade). Med blytunga remixar och mixtapes så suddar de ut gränserna mellan hiphop och klubbmusik. Megasoid är även dj’s på Turbo Crunks vansinniga partys runtom i Kanada och Nordamerika. Innan debutskivan släpps via Ninja Tune så får ni nöja er med deras gratismixar som ni hämtar hem på www.weaponshouse.com.

5x bangers out there that you want us to listen to?

1. Hovatron mixtape (all bangers).

2. Lunice joints (also all bangers).

3. Death 9000 by Mux Mool b/w Death 9000 remix by Machinedrum.

4. Almost anything by Bangledesh. Dude is running it right now!

5. Megasoid Remix Runners Mix. 5x the craziest things that have happened during the Turbo Crunk nights?

1. Some crazy sex act between two 17 year old girls at a warehouse venue off the worst junkie block in East Vancouver. We had to make them stop. Lighta does it in some crev spots. Harsh party.

2. Hadji going to mars two songs into a set, Dude got lunar that night. Anyone who was there knows about it already. He teleported somewhere special. Harsh Party.

114 | TRANSITION #1 -09

3. Club 851 threw us and our friends out of Holy Fuck’s record release in the middle of our set. We broke some glasses, They tried to break some bones. We later ripped the ceiling out of Brian Borcherdt’s house. Rob woke up half in, half out of a D.I.Y. Tattoo Parlor. Harsh party.

4. Watching a Electron machinedrum have a full can of redbull pour out of it at 7 in the morning. Harsh party.

5. Hadji getting ruffied during our last set at Zoobizarre.

Harsh Party.

5x things you know about Sweden (without googling that shit)?

1. The boys are prettier than most North American women.

2. Loves black metal.

3. Swedish modern design and overall craftmanship quality is unparalleled by any design house in North America.

4. The police sometimes drive Volvos, I saw it the last time, and would have assumed they would drive Saab’s.

5. They hate the Swedish chef.

5x dreamcollabos on upcoming Megasoid releases?

1. Cory Gunz. Dude is the best rapper alive at the moment and hasn’t nearly reached his peak.

2. The Bug. Kevin is the overlord of bass.

3. All of Roll Deep Crew. They would murk the hell out of the stuff we make.

4. Bun B. No reason. He just owns the south and sounds great on almost everything he touches.

5. Capleton. Best voice ever. Biggest Man Alive.

5x favourite drinks?

1. Liquid acid 2. Codeine 3. Battery (Scandinavian power drink) or Olympico coffee.

4. Irish whisky and Mexican beer (the top three are Hadji’s, He drinks more drugs than Rob does).

5. The Megasoid Drink (Jamesons and Blood Orange San Pelligrino). Shit is nasty. It’s only on this list for comedy reasons.

POSTTIDNING B | Transition | c/o Titeldata, 112 86 Stockholm

Why do you think it’s called a party?

Because deep down every human knows that the best thing about us hairless monkeys is our will to team up and do things together. Gathering a crowd might not always make things easier but it’s a water proof guarantee for more fun and a better show. A simple and stimulating truth, celebrated here by Weactivists Alex Prager, Darrel Mathes, Anine Bing and Pär Strömberg – Go team, Go!

WeSC Concept Stores: Stockholm, Kungsgatan 66, PUB.03 / Örebro, Nygatan 26 / Falun, Östra Hamngatan 18