sverige porto betalt port payé 1/2017
Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA
februari
katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle
VUXENUTBILDNING VÅREN2017
2017
Omvänd er!
Kunskap på väg – Trosfördjupning för vuxna
Franciskus möter diplomaterna Valet av Donald Trump
De eukaristiska bönerna P. Klaus Dietz SJ Stockholm – Marielund 17–19 februari
Marie Demker
Vi borde oroa oss för något annat Dominik Terstriep
tema konversion
Maria i kult, konst och samhällsvision Lovisa Bergdahl Omberg – Heliga hjärtas kloster 17–19 mars
Doften av rykande vekar – reformationen ur folkets perspektiv F. Magnus Nyman och P. Fredrik Heiding SJ Ljungskile – Åh Stiftsgård 31 mars–2 april
Konversioner till den katolska kyrkan Yvonne Maria Werner
Jesuiterna och den nordiska konversionsrörelsen Heinz Werner Wessler
Aversionen mot konversioner i Indien Roman Malek
Konversion i ett kinesiskt sammanhang Jan Henrik Amberg
Förbindelserna mellan Heliga stolen och Sverige
Exodus – Andra Moseboken i judisk och kristen tradition Emanuel Sennerstrand Lund – Rögle kloster 31 mars–2 april
Upplysning och anmälan till KPN kpn@katolskakyrkan.se tfn 08-50 557 660
www.signum.se
Kostnad: Kurserna erbjuder vi till subventionerat pris, 1 000 kr/helg. Kateketer betalar 600 kr och ungdomar (max 28 år) 300 kr.
Anna Cavallin
Kristin Lavransdotter i ny språkdräkt Laurence Nardon
Obamas presidenttid
Innehåll Signum nr 1/2017 årgång 43 Ledare
Diplomati
1 heinz werner wessler
30 jan henrik amberg
Omvänd er! – Strävan efter sanningen utgör grunden för ett religiöst liv.
Krönika
3 marie demker
Vi borde oroa oss för något annat
Aktuellt
4 ulf jonsson
Franciskus möter diplomaterna – Påvens tal till diplomaterna vid Heliga stolen.
5 roberta colonna dahlman
Valet av Donald Trump –Om Thomas Reeses artikel i La Civiltà Cattolica.
Tema: konversion
8 dominik terstriep
Konversioner till den katolska kyrkan – Alla konvertiter stiger in i kyrkan genom olika dörrar, men det finns gemensamma motiv.
13 yvonne maria werner
Jesuiterna och den nordiska konversionsrörelsen – Hur kom det sig att jesuiterna, som i början av förra seklet betraktades som ”den katolska faran”, attraherade protestanter?
18 heinz werner wessler
Aversionen mot konversioner i Indien – Hinduismen är egentligen en monoteistisk religion, som dock rymmer många uttryckssätt. Varför ska man då konvertera till kristendomen?
24 roman malek
Konversion i ett kinesiskt sammanhang – K ristendomens likheter med konfucianismen har präglat missionsförsöken i Kina. Men den som konverterar till kristendomen utsätter sig för många risker, både sociala och politiska.
© Signum Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala issn 0347-0423
Förbindelserna mellan Heliga stolen och Sverige
katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle
Litteratur
36 anna cavallin
Kristin Lavransdotter i ny språkdräkt
Analyser och rapporter
41 laurence nardon
När skyhöga förväntningar tar mark – Obamas presidenttid
47 klaus vellguth
Förvandlat Iran i behov av mer religionsfrihet
Film
53 john sjögren
Komplext och bedövande vackert – En förhandstitt på Scorseses film Silence.
Bokrevy
55 hedvig larsson
Religiöst våld på grund av förlorade ideal? –Jonathan Sacks: Inte i Guds namn – att utmana religiöst våld.
Redaktion
Prenumeration 2017
Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister,
Helår (8 nummer)
Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör),
inom Europa 400:– studerande 245:–
Elisabeth Stenborg.
utom Europa 480:– Lösnummer 60:–
Redaktionskommitté Henrik Alberius, Gabriel Bar-Sawme, Lovisa Bergdahl, Olle Brandt,
58 gunilla maria olsson
Historien om våra minsta – Eva Österberg: De små då. Perspektiv på barn i historien.
60 göran sundström
Vetenskapligt om klimatfrågan – Ulf Danielsson: Vårt klot så ömkligt litet.
62 informationer 64 medverkande i detta nummer
Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.
Roberta Colonna Dahlman, Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Sten Hidal, Anna Maria Hodacs, Britt Inger Johansson,
Tidskriften Signum startades 1975 som
Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay,
uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad
Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson,
1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,
Anders Piltz, John Sjögren, Magdalena Slyk,
grundad 1963.
Johan A. Stenberg, Bengt Säfsten, Heinz Werner Wessler, Erik Åkerlund,
Signum utges sedan 2001 av
Katrin Åmell.
Newmaninstitutet, en katolsk högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i
Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson.
Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och medarbetarna kring tidskriften Signum.
Redaktionssekreterare: Per Lindqvist. Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se
56 torbjörn westerlund
Arketypen Noaks ark – Hugo Damisch: Noah’s Ark. Essays on Architecture. – Irving Finkel: The Ark Before Noah. Decoding the Story of the Flood.
Bg 5282-2046
Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Adress Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala
Tryckt hos Danagård LiTHO issn 0347-0423
Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se
Nästa nummer av signum utkommer den 17 mars 2017.
Ledare
Omvänd er! – Strävan efter sanningen utgör grunden för ett religiöst liv.
F
inns det verkligen någon anledning för döpta, konfirmerade och troende kristna att lyssna till uppmaningen ”Omvänd er och tro på budskapet!” (Mark 1:15)? Är inte denna insisterande uppfordran till skattebetalande kristna ganska meningslös? Varför skulle den lilla flocken kyrkobesökare, som ju trots allt har tagit sig till kyrkan, behöva lystra till denna uppmaning som om det vore något fel på deras tro? Det är intressant att konstatera att medlemmar av icke-kristna religioner har blivit djupt inspirerade av den uppmaning till omvändelse (dvs. konversion) som möter oss i evangelierna. Det är en nyttig påminnelse om att omvändelse är ett mångfasetterat fenomen som inte enbart handlar om byte av religiös tillhörighet. Mahatma Gandhi (1869–1948) skrev ofta om ”hjärtats omvändelse”, som han kände till från sin läsning av Bibeln. Han såg det som en uppgift för hängivna själar i alla religioner: ”Min ansträngning bör aldrig övertyga någon annan om min tro men göra honom till en bättre anhängare av sin egen tro” (intervju i Young India, 21 mars 1929). Gandhi såg strävan efter personligt växande i det religiösa livet som ett tecken på sann kärlek till Gud. Bortom alla ritualer och dogmer är hjärtats omvändelse måttet på sann religion. Enligt Gandhi är omvändelse en skyldighet för alla, oberoende av vilken religion man tillhör. Gandhi, som av andra skäl är ganska kontroversiell i Indien i dag, ansåg dock att
människan ska följa den religion som hon är född in i. Att konvertera till en annan religion betraktade han som ett slags systemfel – människan ska förbli där hon hör hemma, hon ska inte välja själv. Den annars ofta så kloke Gandhi undervärderade därmed betydelsen av det egna personliga ställningstagandet, liksom även det historiska faktum att religiösa lojaliteter inom befolkningar ofta har skiftat världen över. I tider av globalisering, med ökande migration och sönderfallande traditioner, kommer nedärvda religiösa identiteter att ifrågasättas allt oftare. Det skapar osäkerhet, vilket i sin tur leder inte bara till agnosticism utan även till omvändelser, i vissa fall i form av radikalisering. Fanatism och terrorism uppstår i synnerhet där tradition konfronteras med modernitet. Dagens självmordsbombare är ofta människor som känner modernitetens frestelser väl. Vi ser det exempelvis i en viss typ av islamism som lär ut att konversion innebär beredskap att offra sitt liv i våldsdåd som samtidigt skickar många andra människor i döden. Det visar att konversion kan vara ett högst ambivalent fenomen. I västerlandet tenderar man i allmänhet att se konversion som något som angår andra – inte en själv. Kanske är det någonting för ångerfulla blivande helgon, eller kanske ännu hellre för de icke-kristna folken i Afrika och Asien som fortfarande be-
Signum 1/2017
1
Ledare
höver lära sig att tro. För deras kristnande bes det fortfarande, om än inte med samma iver som bland tidigare generationer. Kopplingen mellan kolonialismen och det kristna missionsuppdraget har för oss i dag blivit en nagel i ögat. Kristen tro är dessutom heller ingen quick fix som garanterar individens mognad. ”Som jag ser det blir det problematiskt när människor stänger in sig i sig själva och börjar betrakta det egna livet som färdigt och perfekt i sig självt”, säger påven Franciskus (intervju med Ulf Jonsson, Signum nr 7/2016). Det påpekandet är, antar jag, riktat till alla människor, inte bara till katolska kristna utan också till andra troende – även buddhister, muslimer och alla andra – samt även till de icke-troende. Och på sitt okonstlade sätt fortsätter påven att uppmuntra oss: ”vi behöver varandra för att bli heliga” (predikan i mässan på Alla helgons dag i Malmö). Ända sedan början har kristendomen uppfattat sig själv som stående i den antika filosofins tradition och i motsättning till antikens religioner. Som ett resultat av detta ser kristendomen människan först och främst som en självständig individ som fattar egna beslut. Hon är inte bara en representant för ett kollektiv, vars tro och regler hon följer. Vi behöver också varandra, men inte för att offra oss för en nation eller någon annan typ av större gemenskap, utan för att hjälpa varandra att bli mogna individer. Den som är villig att fatta personliga beslut som kan få radikala konsekvenser är den ideala kandidaten för det kristna uppdraget. Den inställningen gjorde kristendomen, inom loppet av tre århundraden, till den dominerande religionen i hela Romarriket. En kristen martyr är en person som följer sitt samvete även då det får de mest fruktansvärda konsekvenser för det egna livet – men utan att andra kommer till skada. Många kristna, framför allt i väst, ser i dag med skepsis på missionsbefallningen. Man frågar sig om inte var och en får bli sa-
2
lig på sin egen tro. Idén om ”enhet i mångfald” uppskattas numera i både ekumeniska och interreligiösa sammanhang. Men det är viktigt att upprätthålla och stärka urskillningsförmågan. Formeln ”de abrahamitiska religionerna” skulle kanske kunna stärka andan av gemenskap mellan judendom, kristendom och islam. Men man måste då se att man samtidigt gräver nya diken, nämligen gentemot buddhism, hinduism och andra östasiatiska religioner. Därmed undviker man exempelvis att på allvar befatta sig med det mahayana-buddhistiska idealet med bodhisattvan som avstår från sin egen frälsning till förmån för tjänandet av andra. Vad vi i dag bör eftersträva är en attityd som erkänner att det finns värdefulla insikter också i andra religioner, utan att falla för frestelsen att se allting i religionernas värld som relativt. Strävan efter sanningen ligger ju till grund för ett religiöst liv. Den hållningen går väl ihop med övertygelsen att interreligiös dialog och mission inte utesluter utan tvärtom kompletterar varandra. Mission är en appell att lyssna till sitt samvete, till vår inre röst, vilket ibland kan skaka om grunden för det som definierar oss. Sådana erfarenheter kan leda till att man byter religiös identitet. Det säger sig självt att en sådan äkta omvändelse är något som varken kan eller får påtvingas människor utifrån; den kan bara ske av egen fri vilja och med respekt för andras frihet. Omvändelse finns i olika former. Den kan erfaras som en uppmaning att fördjupa ens hittillsvarande tro. Men den kan också förnimmas som en uppmaning, ja som en skyldighet, att byta religiös tillhörighet. I varje humant samhälle finns plats för båda dessa fenomen. Respekten för religionsfrihet är ett avgörande lackmustest på graden av civilisation och humanitet. Att kraftfullt stå upp för religionsfriheten är därför en angelägen uppgift för varje stat och varje regering som anser sig ha något viktigt att bidra med till mänsklighetens bästa. heinz werner wessler
Signum 1/2017
Krönika
Vi borde oroa oss för något annat
O
ro, ängslan och fruktan har fått fäste inte bara i samtalen runt kaffe- och middagsborden. Ledande politiker i vårt land ägnar numera stor möda åt att ”ta vår oro på allvar” som det heter. Jag förstår åtminstone delvis politikernas dilemma, mitt i allt föraktfullt tal om ”eliter” och ”etablissemang” försöker de att närma sig de samtal som deras väljare förmodas föra. Och visst finns det viss anledning till oro, världen är inte enkel eller konfliktfri – men det har den å andra sidan heller aldrig varit. Förändring och osäkerhet är lite ångestskapande. Jag har själv under en längre tid levt i en fas av förändring, både på det privata och professionella planet. Det ÄR jobbigt, inte tu tal om det. Även glada förändringar som tillökning i familjen och nya jobb är en ansträngning. Mycket jag tagit för givet måste tänkas om och nya förväntningar ställer krav på min uppfinningsrikedom och anpassning. Men det är ju ändå detta som är livet! Livets inre drift är förändring, utveckling, tillväxt och transformering. Ledarskap kräver därför att man använder den – oftast lite upphöjda – plattform man fått för att se lite längre framåt och därmed kunna avgöra vilka beslut som behöver fattas i dag och vilka beslut vi skall avstå från. Ledarskap är också att försöka skapa lugn omkring sig – oavsett om man känner sig själv lugn – eftersom lugna människor fattar bättre beslut och har energi till svårare påfrestningar än oroliga. Men den politiska debatten ser inte alls ut så. Den ene efter den andre av partiledarna försöker övertrumfa den andra i sin ambition att ta ”människors oro på allvar” eller måla upp de värsta hoten för framtiden. Det om något är oroande därför att det tyder på att vårt politiska ledarskap självt är oroligt. Och om det är något jag är orolig för så är det oron i de politiska leden.
En tillträdande president i USA kan efter sina offentliga framträdanden både i den materiella och den virtuella världen mera ses som en clown och estradör än som en president. USA har haft katastrofala presidenter förr, en av dem fick avgå efter Watergateskandalen. Vi klarade det. Storbritannien vill lämna Europeiska unionen. Ville de egentligen alls vara med från början? Gamle franske presidenten de Gaulle tvivlade, och nu fick han rätt. Vi klarar det också. På det stora hela taget har vår värld blivit allt bättre under hela min livstid, och detsamma gäller för mina föräldrars livstid. Den avgörande frågan är i stället hur vi använder och fördelar våra tillgångar och vår förmåga till omsorg om varandra. Här finns politikens kärna. I vårt land och i övriga Europa finns det politiska krafter vars huvudsakliga syfte med att tillskansa sig makten är att exkludera och reducera mångfalden i våra samhällen. Samma krafter vill också ideologisera kunskap och forskning genom att med politiska medel strypa eller förbjuda kunskap som är obekväm. En demokrati utan en representation av mångfald av åsikter, ideologier, tankar, erfarenheter och argument fun gerar inte – och en demokrati utan ett fritt sanningssökande inom en vetenskaplig ram är inte en demokrati annat än till namnet. För att motverka sådana krafter krävs behärskning, saklighet och offentligt gestaltat ledarskap. Men den uppgiften är komplex och kräver både mod och tålamod av våra politiska ledare. Just nu är skärpta straff för innehav av handgranater och förlängda ID-kontroller vid våra gränser vad som skall stilla vår oro. Inte stillar det min i alla fall. marie demker
Signum 1/2017
3
Aktuellt
Franciskus möter diplomaterna – Påvens tal till diplomaterna vid Heliga stolen.
M
åndagen den 9 januari träffade påven Franciskus i Sala Clementina i Vatikanen de ambassadörer som är ackrediterade vid Heliga stolen. Det är sedan länge tradition att man i Vatikanen har en mottagning för den diplomatiska kårens medlemmar i början av det nya året, och det tal som påven då håller brukar anses som ett av hans viktigaste tal under hela året. Nästan alla världens drygt 200 stater har numera formella diplomatiska relationer med Heliga stolen, och 84 av dem har egna ambassader i Rom för sina kontakter med Heliga stolen. Andra, som exempelvis Sverige, har sin ambassadör vid Heliga stolen stationerad i den egna huvudstaden. Vid årets diplomatmottagning deltog representanter för 182 olika länder. Sverige representerades av sin nytillträdda ambassadör Cecilia Björner, som överlämnade sina kreditivbrev till påven vid en audiens i det apostoliska palatset i Vatikanen så nyligen som den 15 december. Som brukligt gjorde påven också i år i sitt tal till diplomatiska kåren en överblick över läget i olika delar av världen, i synnerhet av områden som plågas av särskilt svåra problem och konflikter. Bland dessa framhävde påven bland annat Irak, Jemen, Syrien, Ukraina, samt även konflikten mellan Israel och Palestina. Frågorna om fred och fredsbefrämjande åtgärder stod i centrum av talet och gick som en röd tråd genom hela framställningen. I början av sitt tal påminde påven om att för hundra år sedan, 1917, rasade första världs-
4
kriget i Europa, ”ett meningslöst slaktande av människor som hotade att utvidga sig och att få alltmer globala dimensioner”. Och han fortsatte: ”Också i dag lever miljontals människor mitt i meningslösa konflikter. Även i regioner som tidigare ansågs som säkra och stabila utbreder sig en oro och ängslan inför framtiden.” Påven lade stor vikt vid att allt religiöst motiverat våld måste bekämpas, och att religiösa ledare har en särskild förpliktelse att inte ge legitimitet åt sådana handlingar: ”Vi vet mycket väl att det förekommer en hel del religiöst motiverat våld. En del av detta har sin bakgrund i konflikter i Europa långt tillbaka i historien mellan olika kristna grupper. Under mitt besök i Sverige nyligen nämnde jag det stora behovet av att läka dessa sår och att tillsammans fortsätta vandringen framåt mot gemensamma mål. Den processen behöver baseras på en uppriktig dialog mellan olika religiösa grupper. Den dialogen är både möjlig och nödvändig.” Med hänvisning till det interreligiösa fredsmötet i Assisi i höstas påminde Franciskus om att ledare från alla de stora världsreligionerna där förpliktade sig att fördöma varje försök att motivera våld i religionens namn, och att tydligt förkunna att man aldrig får missbruka religionen för att legitimera våld och terror: ”Fundamentalistisk terror växer fram ur en andlig tomhet, som i sin tur ofta hänger samman med social utarmning. Detta leder till en fundamentalistisk galenskap, som dödar i Guds namn för att kunna dominera över andra och få makt.
Signum 1/2017
Aktuellt
Jag kräver av alla religiösa ledare att de entydigt förenas i bekännelsen att man aldrig får döda i Guds namn.” Samtidigt påminde påven om att många initiativ till freds- och försoningsprocesser växer fram just ur religiösa grupper, och han uppmanade diplomaterna att underlätta dessa gruppers arbete. Men för att så ska kunna ske är det viktigt att man från politiskt håll upprätthåller respekten för religionsfriheten, som är under hård press på många håll i världen: ”Politikerna har plikten att garantera religionsfriheten och möjligheten att tron får ta sig uttryck i det offentliga rummet. Därigenom erkänner man de religiösa gruppernas positiva bidrag till civilsamhället och att den andliga dimensionen är en viktig aspekt av det mänskliga livet.” Också flyktingfrågan fick en framträdande plats i påvens tal till diplomaterna i år, där han underströk vikten av att migranters och flyktingars rättigheter upprätthålls och att inga länder får dra sig undan detta ansvar: ”Det behövs ett gemensamt engagemang för värnandet av migranters och flyktingars rättigheter. Samtidigt får migranter och flyktingar heller inte glömma sin förpliktelse att respektera de lagar och traditioner som finns i det land dit de kommer. [...] En försiktig strategi från myndigheternas sida ska inte likställas med att stänga dörren för migranter. Det innebär i stället att man bedömer i vilken utsträckning ens land, på ett klokt och långsiktigt hållbart sätt, och utan skada för medborgarnas gemensamma goda, kan erbjuda
anständiga levnadsvillkor för dem som kommer, i synnerhet för dem som verkligen har behov av skydd. [...] Det går inte an att somliga länder slår dövörat till när det gäller migrationsfrågan, medan andra länder får ta på sig hela bördan av en nödsituation som tycks vara utan slut. Alla behöver ta sitt ansvar för att tillsammans hitta lösningar som håller globalt. [...] Jag är tacksam för de många länder som generöst har tagit emot människor i nöd, däribland vissa länder i Europa, särskilt Italien, Tyskland, Grekland och Sverige.” Mot slutet av sitt tal lyfte påven särskilt fram klimatfrågan som en central gemensam uppgift för mänskligheten. På så sätt underströk Franciskus inför den församlade diplomatiska kåren att klimatfrågan fortsatt behöver räknas till de främsta prioriteringarna för regeringarna över hela världen, inklusive fasthållandet vid Parisavtalet: ”Ers excellenser, mina damer och herrar! Att bygga fred innebär att aktivt arbeta för att ta hand om världen. Parisavtalet om klimatfrågan, som nyligen började gälla, är ett viktigt gemensamt initiativ för att vi ska kunna ge vidare en hel och sund värld till generationerna som kommer efter oss. Jag hoppas att det som man har lyckats uppnå under senare tid för att motverka klimatförändringar ska mötas av en bred och ökande uppslutning från alla håll. Ty världen är allas vårt gemensamma hem, och vi måste inse att våra egna val har konsekvenser för alla.” ulf jonsson
Valet av Donald Trump
I
sin artikel ”L’elezione di Donald Trump” (Valet av Donald Trump), publicerad i den italienska tidskriften La Civiltà Cattolica den 31 december 2016, s. 54–66, tillhandahåller den amerikanske jesuitpatern
Thomas J. Reese en intressant och utförlig analys av det amerikanska presidentvalet 2016. Artikeln inleds med de frågor som många av oss har ställt: Varför vann Donald Trump mot allas förväntningar? Hur kom-
Signum 1/2017
5
Aktuellt
mer den amerikanska politiken att se ut med Trump som president? Vilken roll spelade den katolska kyrkan i valet och vilken roll kommer den att spela under de kommande fyra åren? Som Reese påpekar var Trump den kandidat som tog upp det utbredda önskemålet om förändring. Även om USA:s ekonomi mår bättre nu än för åtta år sedan har förbättringarna varit långsamma och folk har varit missnöjda. Den ekonomiska återhämtningen har inte medfört någon förbättring vare sig för industriarbetarna, för de lågutbildade eller för dem som bor på landsbygden. Dessa amerikaner, som hade röstat för Barack Obama i tron att deras liv skulle bli bättre, kände sig nu övergivna av båda partier, Demokrater och Republikaner, och valde därför att stödja kandidater som Bernie Sanders och Donald Trump, som kunde ge röst åt deras missnöje, deras frustration och deras ilska mot det politiska och ekonomiska etablissemanget. Donald Trump var ingen typisk republikansk kandidat, men det är sannolikt att han nu kommer att försöka närma sig det republikanska partiet och främja en klassiskt republikansk regeringslinje. Reese poängterar att detta inte kan ske på ett problemfritt vis. Republikanerna kommer att vilja sänka skatterna, men hur kommer denna ambition att vara förenlig med rädslan för budgetunderskott? De kommer att vilja avskaffa Obamacare (Patient Protection and Affordable Care Act), men hur kommer denna ambition att möta den popularitet som sjukvårdsreformens fördelar har? USA:s finansvärld fruktar att Trump kommer att orsaka ett handelskrig som skulle riskera en kollaps för den globala ekonomin. Det vetenskapliga samfundet fruktar att han kommer att ignorera fakta om de kolliderar med hans åsikter. Den amerikanska säkerhetstjänsten fruktar att han kommer att stöta sig med USA:s allierade medan Putin kommer att överlista honom samt att hans antimuslimska retorik kommer att främja IS:s
6
världsbild att det pågår ett krig mot islam. Samtidigt skryter Trump ständigt över sin förmåga som förhandlare och affärsman. Kanske kommer han och Putin att förhandla fram en ny kärnvapennedrustning? Man ska inte glömma, påpekar Reese, att det var på Reagans tid som USA och Sovjetunionen slöt två viktiga avtal om nedrustning, INFavtalet (Intermediate-Range Nuclear Forces Treaty, 1987) och START I-avtalet (Strategic Arms Reduction Treaty, 1991). Kanske kommer Trump och Putin att lösa den syriska krisen och minska spänningarna i Europa? Det ska bli spännande att se, skriver Reese, vilken roll de katolska biskoparna i USA kommer att spela under de kommande åren. Den katolska kyrkan i USA är en av de få nationella institutioner som består av nästan lika många republikaner som demokrater. Den omfattar människor med olika etnisk bakgrund, olika ekonomiska förutsättningar och olika utbildningsnivåer. Den katols ka kyrkan är således, som Reese betonar, det perfekta forumet för att hantera och läka landets splittringar. Under sitt senaste besök i USA uppmanade påven Fransiskus biskoparna att undvika uttalanden som kan leda till konflikt. Dock anser många demokrater att katolska biskopar under de senaste åren har lutat alltför mycket åt det republikanska hållet. Traditionellt brukar katolska biskopar i USA inte ge stöd åt specifika kandidater eller politiska partier, men i olika sammanhang har några biskopar indirekt uttryck sitt fulla stöd åt republikaner på grund av deras motstånd mot abort och samkönade äktenskap. Trump var inte deras favoritkandidat, noterar Reese. Tidigare var Trump pro-choice, det vill säga för abort, och många biskopar blev inte övertygade av hans senkomna övergång till pro-life-ståndpunkten. Framför allt gjorde Trumps grova retorik mot invandrare biskoparna bekymrade. Biskoparna är väl medvetna om att det framför allt är latinamerikaner som tryggar den katolska kyrkans framtid i USA eftersom de utgör 54 procent av alla katoliker
Signum 1/2017
Aktuellt
födda efter 1982. När Trump blev det republikanska partiets kandidat hade emellertid vissa biskopar svårt att dölja sitt ogillande av Hillary Clintons inställning till abort och homosexuellas rättigheter och hävdade att det vore fel av en katolik att rösta på en kandidat som förespråkar abort. Biskoparna rättfärdigade sin position med att hänvisa till sitt eget dokument Forming Consciences for Faithful Citizenship (Att forma samvetet för ett gudfruktigt medborgarskap), punkt 34: En katolsk väljare kan inte rösta på en kandidat vars program främjar handlingar som till sin natur är onda, som abort, dödshjälp, medhjälp till självmord, att medvetet utsätta arbetare och fattiga för ovärdiga livsförhållanden, att omdefiniera äktenskapet på ett sätt som bryter mot dess grundläggande innebörd, eller rasistiskt beteende, om väljarens syfte är att stötta detta program.
Biskoparna förnekade att deras position var liktydig med ett officiellt stöd till Trump, men faktum är, som Reese påpekar, att de aldrig nämnde punkt 35 i samma dokument som lyder: Det kan emellertid förekomma att en katolik tar avstånd från en kandidats ståndpunkter, eftersom de främjar handlingar som är onda till sin natur, men ändå röstar på kandidaten av andra tungt vägande moraliska skäl.
Uppenbarligen ansåg biskoparna att det inte fanns några så tungt vägande moraliska skäl att rösta på Clinton att de kunde uppväga hennes stöd för abort. Enligt mediernas vallokalsundersökningar röstade drygt hälften av USA:s katoliker (52 procent) på Trump. Efter valet, på årsmötet för USA:s biskopskonferens i Baltimore, verkade biskoparna
lika förvånade över valresultatet som alla andra. Reese berättar om några positiva reaktioner. Kardinal Daniel Di Nardo, ärkebiskop i kyrkoprovinsen Galveston-Houston och nybliven ordförande för biskopskonferensen, förutspådde att biskoparna kommer att uppskatta Trumps utnämningar av domare till USA:s högsta domstol. Biskoparna verkade tro att republikanerna kommer driva en politik som inte kommer att tvinga katolska verksamheter att handla i strid mot den katolska tron, särskilt när det gäller bioetiska frågor. Emellertid kan biskoparna inte ignorera den allmänna oron när det gäller invandringsfrågan. Biskoparna har publicerat ett öppet brev till den tillträdande presidenten där de uppmanar honom att fortsätta att skydda flyktingars och invandrares inneboende värdighet. Dessutom har biskoparna sänt ett tydligt budskap genom att välja en invandrare från Mexiko, José Gómez, ärkebiskop i Los Angeles, till vice ordförande för USA:s bis kopskonferens. Gómez kommer nog att bli näste ordförande för USA:s biskopskonferens om tre år, förutspår Reese. Reese beskriver de internationella reaktionerna på det amerikanska valresultatet som blandade. Det allmänna intrycket är att Trump inte kommer att vara kritisk mot regimer som inte respekterar mänskliga rättigheter så länge de ställer upp i kriget mot terrorismen och visar sig vara bra handelspartners för USA. Det råder ingen tvekan om att Hillary Clinton hade valt att prioritera främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen i större utsträckning än vad Trump kommer att göra. Det återstår att se hur Trumps tid vid makten kommer att bli. Många republikaner hoppas att det kommer att vara möjligt att kontrollera och styra Trump, men hittills, avslutar Reese, har det inte varit en framgångsrik strategi att underskatta Donald Trump. roberta colonna dahlman
Artikelns fullständiga version på engelska är tillgänglig på tidskriftens hemsida www.laciviltacattolica.it.
Signum 1/2017
7
Bokrevy
Underhållningsvärdet ökar genom anekdoter som den om Anders Celsius egen kvicksilvertermometer och hur den på märkliga omvägar var nära att förgås i baksätet på en bil. Men en del faktauppgifter hade kunnat sparas för att främja en större läsupplevelse och ge en mindre fragmenterad framtoning. Det kan i övrigt sägas att förståelsen och läsupplevelsen stärks av att bildmaterialet är tämligen rikligt och väl valt, även om de detaljrika bilderna kunde ha varit aningen större. Bara i kapitlet om klimatmodeller och olika framtidscenarier blir texten rejält nedtyngd av fakta och akronymer och läshastigheten sjunker en smula. Läsaren har att utrusta sig med tålamod och förtröstan eftersom det är ett viktigt men också väldigt tekniskt område. Man häpnar över författarens känsla för detaljer och förmåga att navigera mellan mossbräknar och skalförsedda amöbor. Läsaren introduceras till en rik och ibland sällsamt klingande begreppsflora som spänner över flera naturvetenskapliga områden. Avsnittet handlar ytterst om vår möjlighet att genom avancerade simuleringar förutspå hur klimatet kommet att utvecklas över de kommande årtiondena. Människan har redan förorsakat problem
bortom återvändo och klimatmodellerna ger varierande grad av dystra framtidsutsikter. Det är en besk medicin vi blir ordinerade av professor Danielsson och den borde i synnerhet tas av beslutsfattare, och troligen kan den ha en stärkande effekt även för oss lärare. Så väcks frågan om liv på andra ställen, och frågan om ”Jorden 2.0”. Kan vi flytta och i så fall vart? Danielsson inventerar det planetära utbudet av nybyggarområden i vårt eget solsystem och därutöver. Dessvärre står ingen lovande kandidat till buds inom räckhåll och troligen är vi fast här på jorden och tvingas konfronteras med konsekvenserna av vår exploaterande livsstil och strävan efter ständig tillväxt. Efter en lärorik och bitvis mödosam läsupplevelse väntar man med spänning på konklusionen. I stället för en distinkt slutkläm ebbar boken ut i ett melankoliskt diminuendo. Dantes ord om det ömkliga klotet får utgöra slutord i en genomarbetad exposé som borde vara en adekvat väckarklocka för eventuella klimattvivlare. Måhända kan det just handla om ett gradvis förändrat klimat, till det sämre, för att sedan avslutas i mänsklighetens undergång. Domedagen kan vara närmare än vi anar. göran sundström
Informationer
Moskvapatriarkatet vill återuppbygga kyrkor Den rysk-ortodoxa kyrkan vill ta aktiv del i återuppbyggnaden av de kyrkor som förstörts eller skadats under konflikten i Syrien. Det meddelade ledaren för Moskvapatriarkatets utrikesavdelning, metropolit Hilarion Alfejev vid ett möte med studenter vid lingvistikuniversitetet i Moskva enligt
62
stiftelsen Pro Oriente den 18 januari. Metropoliten betonade i sammanhanget att omfattningen och formerna för hjälpen vid återuppbyggnaden i Syrien först kan fastställas när alla väpnade konflikter har upphört och terroristerna blivit besegrade. Metropoliten sade: ”Det är svårt att påbörja restaureringsarbeten
Signum 1/2017
om makten i de berörda städerna utövas av någon annan.” Det handlar inte bara om återuppbyggandet av kyrkorna utan också om återställandet av den gemensamma infrastrukturen. Ledaren för patriarkatets utrikesavdelning påminde om att den rysk-ortodoxa kyrkan sedan lång tid tillbaka stöder ett humanitärt
Informationer
biståndsprogram för människorna i Syrien. Även den ryske utrikesministern Sergej Lavrov hänvisade vid en presskonferens i Moskva den 17 januari till den svåra situationen för de kristna i Mellanöstern och påminde om den dramatiska minskningen av antalet i kristna i Irak.
kathpress 2017-01-19
Ursprungsbefolkningar oroas över lagförslag Brasiliens justitieminister har godkänt nya regler för tilldelningen av mark till ursprungsbefolkningar och därigenom de facto berövat den hittillsvarande myndigheten för ursprungsbefolkningar, FUNAI, makten. Det rapporterar lokala medier. I framtiden ska det inför fördelning av mark hållas hearings med motparterna. Det katolska missionsrådet för ursprungsbefolkningar CIMI säger sig vara ”överraskat och oroat” över beslutet. Enligt författningen från 1988 har ursprungsbefolkningarna rätt till sina traditionella bosättningsområden. För närvarande pågår cirka 280 markfördelningsprocesser i hela Brasilien. Hittills har FUNAI genomfört antropologiska studier för att undersöka urinvånarnas rätt till mark. Slutrapporten ska sedan lämnas vidare till justitiedepartementet, som sedan lägger fram den för presidenten för ratificering. Enligt det nya förfaringssättet ska nu en arbetsgrupp inom justitiedepartementet få
rätt att begära mer bakgrundsinformation, kalla till offentliga utfrågningar eller helt enkelt bortse ifrån FUNAI:s slutsatser. Det har inte förekommit någon som helst dialog med ursprungsbefolkningarnas rörelser om den nya förordningen, vilket gör att man anser denna som ”illegal”, säger Cleber Buzatto, generalsekreterare för missionsrådet för ursprungsbefolkningar till tidningen Folha de S. Paulo. Nu fruktar man att den omstridda ”Marco temporal 1988” kommer att användas vid marktilldelningen. Högs ta domstolens domare har på senare tid gett uttryck för uppfattningen att ursprungsbefolkningar endast har rätt till områden som de faktiskt bodde inom när författningen trädde i kraft 1988. Därmed skulle samtliga anspråk på tillbakalämnande av områden som ursprungsbefolkningarna fördrivits ifrån före 1988 vara ogiltiga.
kathpress 2017-01-19
Birgittinkloster stängs efter mer än 500 år Vatikanen har beslutat att lägga ner birgittinklostret Altomünster. Klostret har endast en syster kvar, syster Apollonia. Beslutet har väckt kritik bland forskare över hela världen, eftersom det är oklart vad som ska hända med klosterbiblio teket, där det enligt uppgift finns hittills okända handskrifter, som inte blivit före-
Signum 1/2017
mål för forskning. Det handlar inte i första hand om dyrbara prakthandskrifter utan om flera seklers antifonalier, bönböcker och annat material som ger en unik inblick i den birgittinska spiritualiteten. Ett upprop från forskarna i januari i år samlade på tre veckor cirka 2 000 underskrifter från handskriftsoch medeltidsforskare över hela världen. Enligt Vatikanens beslut ska ärkestiftet München och Freising överta ansvaret för klostret. Företrädare för stiftet hävdar att det inte finns något av värde i klosterbiblioteket, vilket starkt ifrågasätts av de forskare som fick en unik möjlighet att se klosterbiblioteket i oktober 2016.
per lindqvist
Schönborn: Luther ville inte splittra kyrkan Martin Luther ville med sina teser för 500 år sedan återföra kyrkan till dess ursprung – inte splittra den. Det betonar Wiens ärkebiskop, kardinal Christoph Schönborn, i gratistidningen Heute. Av den ”berättigade önskan” blev det ”en tragisk konflikt med krig och nya splittringar”, som ”somliga” till sist fått slut på. Sedan dess har försoningsrörelsen inom kristendomen gjort ”snabba framsteg”, men det finns fortfarande ”alldeles för mycket oenighet inom kristendomen”, menar Schönborn som skriver med anledning av den pågående böneveckan för kristen enhet.
kathpress 2017-01-20
63
Medverkande i detta nummer jan henrik amberg Minister i Utrikesdepartementet, Stockholm. anna cavallin Doktorand i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. roberta colonna dahlman Doktor i juridik vid universitetet i Lecce i Italien, fil. dr i italienska vid Lunds universitet. marie demker Professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. ulf jonsson Jesuitpater, professor i religionsfilosofi och chefredaktör för Signum. hedvig larsson Teol. dr i religionshistoria vid Uppsala universitet och lektor vid Ersta Sköndal högskola. roman malek Sinolog och professor i religionsvetenskap vid Philosophisch-Theologische Hochschule SVD St. Augustin, Tyskland. laurence nardon Doktor i statsvetenskap vid l’Université de Paris 1 Panthéon-Sorbonne.
gunilla maria olsson Fil. dr i klinisk psykologi och verksam vid Habiliteringen för barn och vuxna, Uppsala. john sjögren Kulturskribent och kritiker, Uppsala. göran sundström Tekn. dr i atom- och molekylfysik vid KTH, gymnasielärare i Stockholms stad. dominik terstriep Jesuitpater, dr i teologi vid Gregorianauniversitetet i Rom och kyrkoherde för S:ta Eugenia katolska församling i Stockholm. klaus vellguth Professor i missionsvetenskap vid Philosophisch-Theologische Hochschule Vallendar, Tyskland. yvonne maria werner Professor i historia vid Lunds universitet. heinz werner wessler Professor i indologi vid Uppsala universitet. torbjörn westerlund Fil. dr i lingvistik vid Uppsala universitet.
Stiftelsen Nathan Söderbloms Minnesfond utlyser härmed stipendier avsedda för: • studier vid Ecumenical Institute i Bossey, Schweiz • forskning och studier inom ekumenikens område • deltagande i internationella ekumeniska seminarier och konferenser, särskilt gällande fredsrelaterade frågor Ansökan ska vara fonden tillhanda senast den 28 februari.
För mer info se www.skr.org
Stiftelsen Nathan Söderbloms Minnesfond
Innehåll Signum nr 1/2017 årgång 43 Ledare
Diplomati
1 heinz werner wessler
30 jan henrik amberg
Omvänd er! – Strävan efter sanningen utgör grunden för ett religiöst liv.
Krönika
3 marie demker
Vi borde oroa oss för något annat
Aktuellt
4 ulf jonsson
Franciskus möter diplomaterna – Påvens tal till diplomaterna vid Heliga stolen.
5 roberta colonna dahlman
Valet av Donald Trump –Om Thomas Reeses artikel i La Civiltà Cattolica.
Tema: konversion
8 dominik terstriep
Konversioner till den katolska kyrkan – Alla konvertiter stiger in i kyrkan genom olika dörrar, men det finns gemensamma motiv.
13 yvonne maria werner
Jesuiterna och den nordiska konversionsrörelsen – Hur kom det sig att jesuiterna, som i början av förra seklet betraktades som ”den katolska faran”, attraherade protestanter?
18 heinz werner wessler
Aversionen mot konversioner i Indien – Hinduismen är egentligen en monoteistisk religion, som dock rymmer många uttryckssätt. Varför ska man då konvertera till kristendomen?
24 roman malek
Konversion i ett kinesiskt sammanhang – K ristendomens likheter med konfucianismen har präglat missionsförsöken i Kina. Men den som konverterar till kristendomen utsätter sig för många risker, både sociala och politiska.
© Signum Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala issn 0347-0423
Förbindelserna mellan Heliga stolen och Sverige
katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle
Litteratur
36 anna cavallin
Kristin Lavransdotter i ny språkdräkt
Analyser och rapporter
41 laurence nardon
När skyhöga förväntningar tar mark – Obamas presidenttid
47 klaus vellguth
Förvandlat Iran i behov av mer religionsfrihet
Film
53 john sjögren
Komplext och bedövande vackert – En förhandstitt på Scorseses film Silence.
Bokrevy
55 hedvig larsson
Religiöst våld på grund av förlorade ideal? –Jonathan Sacks: Inte i Guds namn – att utmana religiöst våld.
Redaktion
Prenumeration 2017
Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister,
Helår (8 nummer)
Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör),
inom Europa 400:– studerande 245:–
Elisabeth Stenborg.
utom Europa 480:– Lösnummer 60:–
Redaktionskommitté Henrik Alberius, Gabriel Bar-Sawme, Lovisa Bergdahl, Olle Brandt,
58 gunilla maria olsson
Historien om våra minsta – Eva Österberg: De små då. Perspektiv på barn i historien.
60 göran sundström
Vetenskapligt om klimatfrågan – Ulf Danielsson: Vårt klot så ömkligt litet.
62 informationer 64 medverkande i detta nummer
Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.
Roberta Colonna Dahlman, Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Sten Hidal, Anna Maria Hodacs, Britt Inger Johansson,
Tidskriften Signum startades 1975 som
Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay,
uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad
Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson,
1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,
Anders Piltz, John Sjögren, Magdalena Slyk,
grundad 1963.
Johan A. Stenberg, Bengt Säfsten, Heinz Werner Wessler, Erik Åkerlund,
Signum utges sedan 2001 av
Katrin Åmell.
Newmaninstitutet, en katolsk högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i
Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson.
Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och medarbetarna kring tidskriften Signum.
Redaktionssekreterare: Per Lindqvist. Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se
56 torbjörn westerlund
Arketypen Noaks ark – Hugo Damisch: Noah’s Ark. Essays on Architecture. – Irving Finkel: The Ark Before Noah. Decoding the Story of the Flood.
Bg 5282-2046
Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Adress Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala
Tryckt hos Danagård LiTHO issn 0347-0423
Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se
Nästa nummer av signum utkommer den 17 mars 2017.
sverige porto betalt port payé 1/2017
Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA
februari
katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle
VUXENUTBILDNING VÅREN2017
2017
Omvänd er!
Kunskap på väg – Trosfördjupning för vuxna
Franciskus möter diplomaterna Valet av Donald Trump
De eukaristiska bönerna P. Klaus Dietz SJ Stockholm – Marielund 17–19 februari
Marie Demker
Vi borde oroa oss för något annat Dominik Terstriep
tema konversion
Maria i kult, konst och samhällsvision Lovisa Bergdahl Omberg – Heliga hjärtas kloster 17–19 mars
Doften av rykande vekar – reformationen ur folkets perspektiv F. Magnus Nyman och P. Fredrik Heiding SJ Ljungskile – Åh Stiftsgård 31 mars–2 april
Konversioner till den katolska kyrkan Yvonne Maria Werner
Jesuiterna och den nordiska konversionsrörelsen Heinz Werner Wessler
Aversionen mot konversioner i Indien Roman Malek
Konversion i ett kinesiskt sammanhang Jan Henrik Amberg
Förbindelserna mellan Heliga stolen och Sverige
Exodus – Andra Moseboken i judisk och kristen tradition Emanuel Sennerstrand Lund – Rögle kloster 31 mars–2 april
Upplysning och anmälan till KPN kpn@katolskakyrkan.se tfn 08-50 557 660
www.signum.se
Kostnad: Kurserna erbjuder vi till subventionerat pris, 1 000 kr/helg. Kateketer betalar 600 kr och ungdomar (max 28 år) 300 kr.
Anna Cavallin
Kristin Lavransdotter i ny språkdräkt Laurence Nardon
Obamas presidenttid