1 2018 Signum by Signum

sverige porto betalt port payé 1/2018

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

januari

JOHANNESEVANGELIET EMANUEL SENNERSTRAND ÅH STIFTSGÅRD 2–4 MARS Ingen bibelbok citeras i Katolska kyrkans katekes så många gånger som Johannesevangeliet. I fornkyrkan kallades boken för det andliga evangeliet och det älskades för dess poetiska skönhet och rikedom i bildspråket.

Kunskap PÅ VÄG

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle KYRKAN, HELGONEN OCH EVANGELISATIONEN ULF OCH BIRGITTA EKMAN MARIELUND 20–22 APRIL

Pax vobiscum

”Utifrån vår egen andliga resa vill vi tala om kyrkans rika skatter. Med helgonen som förebilder kan vi växa i frimodighet och färdighet i att ge vittnesbörd om den katolska tron för de människor vi möter i vardagen.”

En fredens logik Statens medicinsk-etiska råd om dödshjälp Jean d’Ormesson 1925–2017 Tommie Olofsson

Åldersbedömningar – en moralisk och vetenskaplig katastrof

trosfördjupning för alla

Vuxenutbildning Våren 2018 ATT FÖRSVARA TRON OCH KYRKAN MED FÖRNUFTET – DEN KATOLSKA APOLOGETIKENS GRUNDER P THOMAS IDERGARD SJ OMBERG 16–18 MARS

2018

Människan – en relationsvarelse Stefan Klein

Ett samtal med Vatikanens astronom Guy Consolmagno om varför världsalltet finns

I katolska kyrkan i Sverige finns flera riter med en andlighet som går tillbaka till apostlarnas tid. De tidiga kyrkofäderna visade hur den gudomliga liturgin omsluter människan i sin helhet och visar både hennes himmelska och historiska dimension.

Kostnad: Kurserna erbjuder vi till subventionerat pris, 1 000 kr/helg. Kateketer betalar 600 kr och ungdomar (max 28 år) 300 kr. Upplysning och anmälan www.kpn.se - Tfn 08 - 50 557 660

Tord Fornberg

Jerusalem från kanaanéernas Urusalim till Donald Trump Train Station John Sjögren

Sartre, Dostojevskij och den berättande människan www.signum.se

I vårt sekularistiska och pluralistiska samhälle är behovet av att resonera och argumentera med förnuftet stort. Vad kan vi veta om Gud? Varför är kristen tro förnuftig? Vilken är relationen mellan tro och vetenskap? Sekularismens vanligaste invändningar och argument kommer att vara en utgångspunkt. Föreläsningar kommer att varvas med praktiska samtals- och argumentövningar.

Gunilla Maria Olsson

ÖSTLIGA LITURGIER EN INSPIRATION FÖR HELA KYRKAN F TADEUSZ BIENASZ RÖGLE 20–22 APRIL

Arnold Angenendt

Hädelse och religionsvåld eller Guds eskatologiska förbehåll

Innehåll Signum nr 1/2018 årgång 44 Ledare

Omläsning

1 heinz werner wessler

33 john sjögren

Krönika

Religionsvåld

3 tommie olofsson

39 arnold angenendt

Pax vobiscum – Kan kärnvapen rättfärdigas moraliskt?

Åldersbedömningar – en moralisk och vetenskaplig katastrof

Aktuellt

4 peter brune

En fredens logik – om Vatikanens engagemang för nedrustning

7 mikaela luthman

Statens medicinsk-etiska råd om dödshjälp

10 olle brandt

Jean d’Ormesson 1925–2017

Dokumentation

11 franciskus

Migranter och flyktingar – män och kvinnor som söker fred

Psykologi

14 gunilla maria olsson

Människan – en relationsvarelse – Om synen på religion i psykologisk forskning.

Astronomi

20 stefan klein

Varför finns världsalltet? – En intervju med Vatikanens chefsastronom Guy Consolmagno.

Jerusalem

26 tord fornberg

Jerusalem från kanaanéernas Urusalim till Donald Trump Train Station

Liturgi

30 sten hidal

Himmelska dofter – liturgisk användning av rökelse och välluktande olja i historia och nutid

Sartre, Dostojevskij och den berättande människan

Hädelse och religionsvåld eller Guds eskatologiska förbehåll – Om synen på hädelse och hanteringen av denna genom historien.

Opera

47 birgit ahlberg-hyse

Genialisk scenografi med ytterst sparsam rekvisita – R ichard Strauss: Elektra.

Tidskriftspresentation

49 elisabeth stenborg

C. J. L . Almqvist i nytt ljus – ESSÄ nr 1, 2017.

Bokrevy

50 astrid grelz andersson

Edith Stein och språnget in i tron – Karl Eidem: Den stora upplevelsen.

52 minna salminen karlsson

De osynliggjorda berättelserna – Staffan Bergwik: Kunskapens osynliga scener. Vetenskapshistorier 1900–1950.

54 daniel henningsson

Rebellisk resenär – Fredrik Thomasson: Rosettastenens förste tolkare – Johan David Åkerblads liv i Orienten och Europa.

56 svante nordin

En argsint protest mot kommunistkramare – Kjell Albin Abrahamson: Stor var Lenin … En massmördare och hans statskupp.

58 andreas jönsson

Östern – olustens väderstreck – Andrzej Stasiuk: Östern.

60 björn vikström

Katolsk bibelsyn i dag – Skrift och tradition.

63 informationer 64 medverkande detta nummer

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Redaktion

Prenumeration 2018

Kjell Blückert, Helena Bodin, Fredrik Heiding,

Helår (8 nummer)

Ulf Jonsson (chefredaktör).

inom Europa 400:– studerande & pensionär 245:–

Redaktionskommitté

utom Europa 480:–

Gabriel Bar-Sawme, Lovisa Bergdahl,

Lösnummer 60:–

Olle Brandt, Roberta Colonna Dahlman,

Bg 5282-2046

Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Sten Hidal, Anna Maria Hodacs, Thomas Idergard,

Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay, Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson, Anders Piltz, John Sjögren, Mikael Schink,

Tidskriften Signum startades 1975 som

Magdalena Slyk, Johan A. Stenberg,

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

Elisabeth Stenborg, Bengt Säfsten,

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Heinz Werner Wessler, Erik Åkerlund,

grundad 1963.

Katrin Åmell. Signum utges sedan 2001 av Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson.

Newmaninstitutet, en katolsk högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i

Redaktionssekreterare:

Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och

Magdalena Dahlborg, Per Lindqvist.

medarbetarna kring tidskriften Signum.

Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

@signumse på Twitter

Adress Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala

Tryckt hos Grafiska Punkten issn 0347-0423

Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 9 mars 2018.

Ledare

Pax vobiscum – Varken användningen av kärnvapen eller tillverkningen och utplacerandet av dem kan rättfärdigas moraliskt.

halom – Pax – Salam – Om Shanti: Att önska varandra frid är vanligt inom många olika religioner. Antagligen önskar människorna varandra frid eftersom var och en vet att det inte alls är självklart att vi verkligen håller fred. Enligt senaste Global Peace Index går 12,6 procent av världens ekonomi direkt till olika våldsamma konflikter. 136 krig eller krigsliknande konflikter pågick i världen under år 2016 säger Uppsala Conflict Data Program. Bakom statistiken finns det obegripliga lidandet av miljoner människor som dödas, lemlästas, våldtas, fördrivs och blir berövade sin egendom. Men har det inte alltid varit så i stora delar av världen? Måste vi acceptera att det är som det är, och att allt annat bara är illusion? Religionerna pekas ofta ut som orsak till konflikter och krig. Den välkände brittiske biologen Richard Dawkins ställer även en ännu mer grundläggande fråga: Han argumenterar för att det är religionerna – inte nationerna eller ideologierna – som skapar åtskillnaden mellan ”oss” och ”de andra”. Det är den dualismen, menar han, som driver ”oss” till att i slutändan döda ”de andra”. Om man på något sätt helt kunde avskaffa religionen, så skulle världen bli mera fredlig. Det här resonemanget riktar sig i synnerhet mot de monoteistiska religionerna. Egyptologen och kulturvetaren Jan Assmann försöker i många av sina publikationer ställa polyteismens allmänna tolerans mot monoteis-

mens fanatism. Rivalitet mellan olika monoteistiska sanningsanspråk leder enligt det här tänkesättet automatiskt till konflikter. Är det då inte bättre att tänka att allt är relativt? Kan vi inte leva i ro och frid utan att leta efter sanningen? Historiskt sett är det dock tvivelaktigt huruvida relationen mellan de olika kulterna i antikens Egypten eller i andra polyteistiskt präglade kulturer verkligen kan tas som förbild för fredlig samvaro. Även 1900-talets sekularisering skapade allt annat än en hållbar fred. I och med första världskriget – 1900-talets urkatastrof – har krigens karaktär och civilisationens förhållande till krig förändrats i grunden. Benedictus XV, som blev påve precis när första världskriget bröt ut, uppmanade i sitt berömda fredsbudskap i september 1917 – tre år efter krigets början – till allmän nedrustning, inrättandet av en bindande internationell domstol som skulle befatta sig med konflikter mellan nationer, och till att ”den moraliska kraften i lagen ska ersätta vapenmakten”. När Europa stod på randen till civilisationens sammanbrott ville påven inte att kyrkan skulle stå vid sidan av som observatör och enbart befatta sig med sina så kallade egna angelägenheter. Det hör till första världskrigets tragiska historia att påvens erbjudande om att medla i kriget inte togs tillvara. Inte ens biskoparna i de krigförande länderna, i synnerhet i Tyskland, tog initiativet på särskilt stort allvar. Ytterligare ett

Signum 1/2018

Ledare

år fortsatte den ”hemska slakten” – så skrev Benedictus XV redan i sin första encyklika, Ad beatissimi apostolorum 1914 – och miljontals människor måste gå sin död till mötes innan kriget upphörde för i dag hundra år sedan. Det fruktansvärda krigsraseriet satte ett frågetecken efter den traditionella tilltron till det ”rättfärdiga kriget” (bellum iustum) då ingenting annat hjälper (ultima ratio) – detta bekväma argument som även kan användas för att legitimera angreppskrig. Andra världskriget och i synnerhet utvecklingen av atomvapen har än mer skärpt känslan av att läget i grunden har förändrats. Skulle Kim Jong-Un eller Donald Trump – eller antagligen båda, den ene efter den andre – trycka på knappen, kan det leda till massdödande av miljoner människor. Oavsett vem som är skyldig och vem som är oskyldig kan läget, med Kina som Nordkoreas skyddsmakt, eskalera till ett nukleärt Harmagedon. Sedan augusti 1945 ”står mänskligheten på tröskeln till en nukleär förintelse”, beskrev kardinal Peter Turkson läget kort och koncist på Vatikanens nedrustningskonferens i november 2017. Slutdokumentet gjorde åter igen klart att inte bara användningen av kärnvapen utan även tillverkningen och utplacerandet av dem egentligen inte kan rättfärdigas moraliskt. Under de senaste sju årtiondena har det kanske bara handlat om änglavakt att vår värld ännu inte har flugit i luften. Incidenter liknande Kubakrisen 1962, då världen stod på randen till en nukleär katastrof, kan inte uteslutas. Efter Nordkorea är det inte alls omöjligt att ännu fler länder eftersträvar att bli kärnvapenmakter under de kommande åren. Det är inte säkert att den internationella gemenskapen lyckas förhindra den nukleära upprustningen i Gulfregionen. Med sådana nya kärnvapenmakter blir det redan i dag spröda icke-spridningsavtalet ännu mera sprött. Risken att en konflikt eskalerar eller att ett datorfel leder till ett nukleärt krig lär växa under överskådlig framtid. Proble-

met med nukleär avskräckning är att den inte fungerar om en atommakt inte är redo att faktiskt använda vapnen. Men används de, även om det sker som reaktion på fientliga angrepp, leder det till oöverskådliga och gränslösa konsekvenser. Vare sig vi vill eller inte, och oavsett om vårt land har kärnvapen eller inte: mänskligheten står hela tiden vid randen till avgrunden. För bara några år sedan fick Barack Obama Nobels fredspris för sin vision om en värld fri från kärnvapen. I samband med den kärnvapenkonferens som hölls i Vatikanen i november, gratulerade kardinal Turkson särskilt organisationen International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN), som fick Nobels fredspris förra året. Vatikankonferensensens slutdokument, påven och även ledare för andra kyrkor uppmuntrar nu världens alla regeringar att underteckna FN:s Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons från juli 2017. 57 stater har redan tagit steget, bland annat Heliga stolen. Sveriges fredspolitiska kompetens är högt uppskattad världen runt. Det räcker nu inte att bara sitta stilla och avvakta utvecklingen. Med kärnvapenförbudsavtalet har det kommit ny dynamik i saken. Insatsen behöver förstås åtföljas av grundliga konsekvensanalyser, men tidsfönstret att förhind ra en fortsatt spridning av kärnvapen måste utnyttjas. Om inte kärnvapenmakterna sätts under tryck sker ingenting. Precis likadant var det när avtalet om förbud mot antipersonella minor och klustervapen lanserades: initiativet utgick från NGO-organisationer världen över – som av många i början av processen betraktades som helt naiva – och från stater som inte hade den typen av vapen i sin arsenal. Frågan om hur atomkrigsrisken kan minskas hör hemma högt upp på dagordningen vid den planerade stora fredskonferensen i Paris i november 2018, 100 år efter första världskrigets slut. I arbetet för nukleär nedrustning bör Sverige och Vatikanen nu arbeta tillsammans. heinz werner wessler

Signum 1/2018

Krönika

Åldersbedömningar – en moralisk och vetenskaplig katastrof gästkrönikör: tommie olofsson

dagsläget går debatten hög när det gäller de hårt kritiserade medicinska åldersbedömningarna. Det började med att det år 2015 kom 35 000 ensamkommande barn varav nästan samtliga var papperslösa och pojkar. Samhällets förmåga att ta emot denna flyktingvåg sviktade och regeringen beslöt att stänga landets gränser i november 2015. Avhängigt om man är barn eller vuxen har man tillgång till och rätt till olika slags samhälleliga resurser, exempelvis boende och skola. Plötsligt blev det viktigt för regeringen att bedöma om dessa ensamkommande var barn eller inte. I avsaknad av handlingar som kunde styrka deras ålder beslutade man att införa medicinska åldersbedömningar. Socialstyrelsen levererade en rapport om aktuellt kunskapsläge för de olika metoder som finns. Regeringen gav Rättsmedicinalverket (RMV) uppdraget att skyndsamt hitta en modell med vetenskapligt grundade metoder i maj 2016. En projektgrupp för ändamålet, i vilken jag ingick, tillsattes av generaldirektören. Märkligt nog fanns det i gruppen ingen expert på åldersbedömningar, trots att uppdraget var att ta fram en modell för dessa, en brist som senare visat sig få förödande konsekvenser. Med utgångspunkt i bland annat Socialstyrelsens rapport bestämde sig RMV för en alldeles egen och oprövad modell bestående av tandröntgen och magnetkamera undersökning av knä (MR-knä). Detta trots

att sistnämnda metod saknade tillräckligt vetenskapligt stöd. Redan innan RMV sjösatte sin modell hade både nationella och internationella experter på åldersbedömningar framfört att RMV:s modell saknade stöd utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Internt framlades liknande kritik samt att rättsläkarna saknade nödvändig kompetens för uppgiften. RMV:s ledning nonchalerade kritiken helt. Jag valde att avgå som chef och flera rättsläkare sade upp sig. Vid Rättsmedicinska avdelningen i Uppsala vägrade samtliga rättsläkare att göra åldersbedömningar. I mars 2017 började RMV med sina åldersbedömningar och man har i dag gjort närmare 11 000 stycken. Utifrån resultatet från dessa, nya vetenskapliga studier på MR-knä och efter genomförda eftergranskningar av ett 80-tal utförda undersökningar kan det konstateras att kritikerna fått rätt: RMV:s modell håller inte måttet. I värsta fall kan tusentals barn ha blivit bedömda som vuxna, och de riskerar därmed att utvisas. De drabbade barnens livsöden har då avgjorts av dessa åldersbedömningar. Sverige har fått en gigantisk rättsskandal. I dagsläget fortsätter RMV att nonchalera detta, för envar med kunskap inom området, uppenbara och ohållbara förhållandet. I dag vill ingen ta ansvar för åldersbedömningarna, varken RMV:s ledning eller berörda politiker, men de används ändå fortsatt, vilket får mig att tänka på biskop Martin Lönnebos ord: ”Makt ger ansvar som fordrar mognad.” Frågan är, finns denna mognad?

Signum 1/2018

Aktuellt

En fredens logik – om Vatikanens engagemang för nedrustning

”M

in knapp är större än din” twittrar USA:s president Donald Trump om Nordkorea och kärnvapenhoten från diktatorn Kim Jong-Un. Den senaste tiden har hotet om en kärnvapenattack åter igen aktualiserats på ett beklämmande sätt, när de två ledarna öppet hotar och hånar varandra med massförstörelsevapen. Ovanstående kan jämföras med hur påven Franciskus väljer att formulera sig: Dessa [massförstörelsevapen] tjänar en rädslans mentalitet som påverkar inte bara parterna i en konflikt utan hela mänskligheten. Internationella relationer kan inte hållas som gisslan av militära styrkor, ömsesidig förödmjukelse och av ståtandet med vapenlager. Massförstörelsevapen och särskilt kärnvapen kan bara skapa en falsk känsla av säkerhet. De kan inte utgöra basen för fredlig samlevnad för mänskligheten, som snarare behöver inspireras av en solidaritetens etik.

Med dessa ord förtydligar och radikaliserar Franciskus var den katolska kyrkan står i den här frågan. Det saknas etisk grund för att inneha eller ens hota med kärnvapen, oavsett orsak. Signums hemsida har tidigare rapporterat från den viktiga nedrustningskonferens som ägde rum i Vatikanen i november förra året, där denna nya hållning tillkännagavs.

Den som vill ägna sig åt global nedrustning måste vara utrustad med mycket tålamod, långsiktighet och en klar strategi. Allt detta har Heliga stolen, och det är glädjande att se att påven Franciskus prioriterar denna brännande fråga och framgångsrikt utnyttjar sitt inflytande i syfte att påverka den globala världsordningen.

Konferenser och fredspris November-konferensen arrangerades av Vatikanens relativt nyinrättade dikasterium för hållbar mänsklig utveckling och kan ses som ett av tre särskilt viktiga initiativ mot massförstörelsevapen under förra året. De andra två var FN-resolutionen för en övergripande förbudskonvention mot kärnvapen samt att Nobels fredspris tilldelades den internationella kampanjen för avskaffandet av nukleära vapen (ICAN), som för övrigt leds av svenska Beatrice Fihn. Också under 2018 kommer viktiga globala möten att äga rum, till exempel en översynskonferens inom ramen för icke-spridningsavtalet mot kärnvapen (Non-Proliferation Treaty). Läget är både dystert och allvarligt. De ansträngningar som gjorts för att ta fram förbudskonventionen mot kärnvapen har haft begränsad framgång och har, menar kritikerna, knappt nått upp ens till det förväntade signalvärdet. Sverige röstade ja men har ännu inte bundit sig vid att också låta det bli svensk politik. Vid utdelningen av fredspriset i Oslo till ICAN valde de flesta kärnva-

Signum 1/2018

Aktuellt

penmakter demonstrativt att inte närvara. Även många andra nedrustningsindikatorer pekar just nu åt fel håll, med allt vad det innebär, inte minst genom tekniskt allt mer avancerade vapen. Stockholmsbaserade SIPRI rapporterar att den globala vapenproduktionen åter ökar, för första gången på många år. Politiker argumenterar för att den egna militära kapaciteten måste stärkas ytterligare, en vålds- och vedergällningsbaserad retorik ges alltmer utrymme. Att ”vapenkonsumtionen” ökar redan innan stora beslut om växande militära anslag ens hunnit bli klubbade, är i hög grad oroande. Vatikan-konferensen kom därmed vid en läglig tidpunkt. Det stora deltagandet av Nobelpristagare, nedrustningsauktoriteter, kyrkliga och inter-religiösa representanter men även till exempel NATO:s biträdande generalsekreterare har bidragit till att mötet har setts som en framgång. Ovan nämnda Beatrice Fihn från ICAN var en av deltagarna och hon lovordade de religiösa aktörernas mycket viktiga bidrag till att kampanjen nu belönats med Nobels fredspris. Särskilt kvinnliga ordnar och kongregationer, inte minst från USA, hade enligt henne bidragit till denna framgång. De som arbetar för nedrustning och minskande vapenproduktion har det tuffare i dag, jämfört med för bara några år sedan. Desto mer glädjande och viktigt att Heliga stolen väljer att ta upp dessa frågor i mer pro-aktiv form och bidra till skapandet av breda koalitioner mot den pågående militariseringen. Världens religiösa ledare har en viktig roll att spela i värnandet om mänskligt liv och för fredlig samexistens. Tydliga ställningstaganden för nedrustning, mer än bara ord, borde vara ett prioriterat område för de religiösa auktoriteterna, i mycket högre grad än vad som är fallet i dag.

Realpolitik och idealpolitik Påven betonar globalt samarbete och en fortsatt etisk reflektion som går bortom de militära resonemangen. Människors rätt till hälsa och utbildning går före beslut om yt-

terligare vapensystem. De senaste årens utveckling blir ett exempel på hur en etiskt baserad analys inte nödvändigtvis går hand i hand med den praktiska politiken. Den tyske liberale 1800-talspolitikern och författaren Ludwig von Rochau myntade begreppet ”realpolitik”, som en nödvändig ingrediens i skapandet av politiska agendor (i kontrast till en abstrakt ”idealpolitik” som åtminstone alla rättrådigt tänkande beslutsfattare i princip skulle vilja ägna sig åt). Det kan ju tyckas lätt för påven att uttala sig i ”idealpolitiska” termer. Men de facto är påven Franciskus, med den globala auktoritet han skapat sig, därigenom med och påverkar ”realpolitiken” i konstruktiv riktning. Till och med Donald Trump tycks avhålla sig från att twittra nedsättande om påven. Efter deras möte i maj 2017 lovade den amerikanske presidenten att han inte skulle glömma det påven sagt om fred och säkerhet. Även andra vapen än de nukleära kräver världens uppmärksamhet. I texterna från Andra Vatikankonciliet och i efterföljande encyklikor finns det starka fördömanden av vapenhandlarna och av dem som bär ansvar för att planetens begränsade resurser används till militära ändamål, snarare än att möta människors behov. Vid novemberkonferensen berördes även dessa. Sammantaget är det rimligt att säga att Heliga stolen har klargjort att man vill vara en än mer relevant aktör vad gäller nedrustningsarbetet i världen. Trots det dystra läget, kan också viktiga framgångar noteras. Att det faktiskt finns ett globalt vapenhandelsavtal (Arms Trade Treaty), som nu ratificeras av allt fler länder, är ett stort steg för bättre internationellt samarbete. Länge gällde tesen everything but arms, och det beskrevs som att det var svårare att bedriva handel med bananer än med vapen. De nya globala hållbarhetsmålen som gäller fram till 2030 (SDG eller Agenda 2030) har också försetts med ett fredsmål (mål 16, om rättvisa och fredlig samexistens). Även här finns det möjligheter att innovativt söka nya vägar för mindre våld i världen. Heliga sto-

Signum 1/2018

Aktuellt

len har helhjärtat stött båda dessa framsteg. Ett i nedrustningssammanhang relativt nytt ”vapenslag” är de som i alltför många länder finns i ”var mans hand”. Och just vanligtvis i mäns händer. Det är den grupp av vapen som sammanfattas som SALW (Small Arms and Light Weapons, på svenska ”lätta vapen”). De kan egentligen med rätta benämnas som de verkliga ”massförstörelsevapnen”, därför att det är dessa vapen som i dag massivt orsakar död och håller tillbaka utveckling. De orsakar ungefär tusen människors död varje dag, ytterligare cirka tre gånger så många skadas och överlever men ofta med livslånga handikapp. Att dessa vapen är mycket lättillgängliga orsakar oerhört mänskligt lidande i hela samhällen som redan brottas med fattigdom och utanförskap. Ett intressant svenskt initiativ på lätta vapen-området, som jag själv varit med och initierat, är den nya fredsmetallen humanium. Förstörda illegala vapen från konfliktområden smälts ned och den återvunna metallen benämns humanium. Produkter tillverkade av humanium säljs till förmån för offren för det väpnade våldet i till exempel Centralamerika, som de förstörda vapnen ursprungligen kommer från.

Sveriges roll Sverige spelar en intressant, om än dubbelbottnad, roll i det internationella nedrustningsarbetet. Å ena sidan upplevs vi som en oberoende och konstruktiv aktör, som värnar om fred, gemensam säkerhet och dialog, något som uppskattas av inte minst Heliga stolen. Å andra sidan bidrar Sverige till att klyftan mellan den etiska ambitionen och den faktiskt förda politiken kvarstår. År 2011 toppade vi listan över de länder som förser världen med mest vapen, mätt per capita. Andra besvärande fakta är vapenexport till icke-demokratier, till utvecklingsländer som har mycket höga militära kostnader (på bekostnad av människors rätt till utbildning, hälsa m.m.) samt till länder i väpnad konflikt. Regelverket, och mer specifikt den

lag som ska reglera denna krigsmateriel export, är i grund och botten en förbudslagstiftning. Undantag kan tillåtas. Den gällande lagstiftningen upplevs som föråldrad och som att den inte speglar verkligheten (vilket är sant!), men flera försök att modernisera den har misslyckats. Flera utredningar med fantasifulla namn som KRUT och KEX har lagts på hyllan. Lagen speglar väl snarast en ”idealpolitisk” hållning där beviljade undantag motiverades med att kal�la kriget krävde ett ”realpolitiskt” förhållningssätt. Dessvärre är det nu så att vi, efter Warszawa-paktens upplösning, i stället blivit en verklig stormakt inom den globala vapenhandeln. Svensk utrikespolitik ska enligt ett block-överskridande riksdagsbeslut vara sammanhängande i alla delar och inte på något område stå i konflikt med andra svenska ambitioner i det utrikespolitiska sammanhanget. Den aktuella regeringen har dessutom slagit fast linjen om den feministiska utrikespolitiken. Just krigsmaterielexporten beskrivs ofta som den kanske största målkonflikten i svensk utrikespolitik. Jag är fortsatt förvånad över att det talas så lite om detta i den dagsaktuella debatten i Sverige, inte minst från kyrkornas sida. I all kyrklig försiktighet är det bra med det påvliga förtydligandet om att massförstörelsevapen inte kan tolereras utifrån en kristen logik. Vad gäller konventionella vapen är tonen mindre skarp. Oavsett detta menar jag att vi borde kunna vara överens om att en mycket stor andel av vapenproduktionen i världen är ”onödig”. Det finns en väldig överproduktion, som inte kan motiveras utifrån länders rimliga försvarsbehov utan snarare beror på en vilja att se över sin egen säkerhet på bekostnad av andras. För svensk del innebär det, åtminstone för mig, att vår moraliska och ”idealpolitiska” trovärdighet naggas rejält i kanten. ”Bara freden är helig”, betonade Franciskus i sitt fredsbudskap nyårsdagen 2017. Aldrig kriget, bara freden. Det är viktiga ord att bära med sig. peter brune

Signum 1/2018

Aktuellt

Statens medicinsk-etiska råd om dödshjälp

tatens medicinsk-etiska råd, Smer, har nyligen publicerat en ”Kunskapssammanställning om dödshjälp”, motiverat med att i uppdraget för Smer ”ingår att stimulera samhällsdebatten i angelägna medicinsk-etiska frågor och att ha rollen av förmedlande instans mellan vetenskapen, medborgarna och de politiskt ansvariga”. Det är ett imponerande arbete som gjorts med en gedigen genomgång av de modeller för dödshjälp som existerar i världen i dag, dock med tyngdpunkt på den så kallade Oregonmodellen, eftersom ”i den svenska debatten fokus på senare tid har legat på den modell för dödshjälp som tillämpas i ett antal delstater i USA”. Utgångspunkten är att försöka föra fram faktaargument i motsats till värdeargument i den fortsatta samhälleliga debatten. Man ska vara klar över att målet för Smer är att en utredning i frågan tillsätts, vilket det heller inte görs någon hemlighet av: ”Utifrån en strävan efter att öka patienternas självbestämmande i livets slutskede har Smer vid två tillfällen föreslagit regeringen att förutsättningslöst låta utreda en legalisering av dödshjälp. Båda gångerna har detta avvisats.” Att utreda legalisering är inte särskilt intressant för dem som inte önskar legalisering, behovet finns hos dem som önskar ändra gällande lag och praxis. Enskilda medlemmar i Smer är starka förespråkare för legalisering av dödshjälp.

Terminologi Rapporten inleds med en genomgång av terminologi där det heter att: ”I samband med att Smer 2008 i en skrivelse uppmanade regeringen att utreda olika frågor kring livets

slutskede lanserades en ny term, självvalt livsslut.” Ett sådant självvalt livsslut beskrivs som antingen läkarassisterat (när läkaren skriver ut en dödlig dos läkemedel som patienten intar själv) eller som utfört med aktiv läkarhjälp (när läkaren ger den insats som leder till att patienten avlider), även benämnd eutanasi. Smer har i debatten föredragit termen ”självvalt livsslut”, men den har inte fått det genomslag som Smer hade hoppats på. Man har därför valt det internationellt mer gångbara och i debatten mest använda begreppet ”dödshjälp” men har avstått från termen ”aktiv” dödshjälp, i motsats till ”passiv”. Smer menar att det skulle antyda att avbrytande av livsuppehållande behandling är en typ av dödshjälp, en ”passiv” sådan. Att detta inte är fallet är en uppfattning som delas av många läkare, inte minst av de flesta som är verksamma inom palliativ vård, och alltså även av Smer. I kapitlet om terminologi beskrivs också de begrepp som förekommer i debatten, som palliativ vård, terminal sedering, eutanasi, avbrytande av livsuppehållande behandling, beslutskompetens med mera, korrekt och enligt min professionella bedömning heltäckande.

Dödshjälp i olika länder Smerdokumentet sammanfattar de i dag exi sterande modellerna för dödshjälp: Oregonmodellen, som förekommer i ett antal amerikanska delstater, tillåter endast assisterat döende, medan eutanasi är olagligt. Det avgörande kriteriet för att få tillgång till dödshjälp är att man har högst sex månader kvar att leva. Det är däremot inget villkor

Signum 1/2018

Aktuellt

att man ska uppleva ett svårt lidande. I den modell som tillämpas i Belgien, Luxemburg och Nederländerna är både eutanasi och assisterat döende tillåtet. Det avgörande villkoret för att få tillgång till dödshjälp är att man lider outhärdligt, fysiskt eller psykiskt, och att det inte finns andra sätt att lindra lidandet. Det finns inget krav på att patienten ska vara i livets slutskede. I Schweiz är eutanasi förbjudet, men assisterat döende har kommit att accepteras i situationer också när döden inte är nära förestående. Det är det enda land som tillåter dödshjälp åt utländska medborgare. I Colombia och Kanada är både eutanasi och assisterat döende tillåtet, men här krävs det att patienten har en dödlig sjukdom. Dominerande diagnos bland patienter som begär och får dödshjälp är, både i USA och i Europa, cancer, följt av neurodegenerativa sjukdomar som ALS (ALS är den sjukdom där störst andel av drabbade patienter får dödshjälp; dock är ju patientgruppen avsevärt mindre än cancerpatienterna), men även hjärtsjukdom, KOL och multisjuklighet hos äldre förekommer. I Benelux ingår även psykisk sjukdom. I en studie som undersökte patienter med psykiatrisk diagnos som fått dödshjälp i Nederländerna hade en övervägande del av patienterna flera olika psykiatriska sjukdomar samtidigt och hälften hade även personlighetsstörning eller personlighetsrelaterade problem. Hälften av patienterna hade en historia av självmordsförsök. Efter denna bakgrund redovisas faktaoch värdeargument för och emot dödshjälp. Faktaargument definieras som argument för eller mot legalisering av dödshjälp vilkas konsekvenser kan studeras och mätas, i motsats till värdeargument som inte är mätbara utan handlar om individens eller gruppens inställning i frågan. Ett vanligt faktaargument för dödshjälp är att det skulle bidra till minskat lidande och motverka upplevd värdighetsförlust i livets slutskede.

Vanliga faktaargument mot dödshjälp är att det skulle minska förtroendet för vården eller leda till ett sluttande plan där dödshjälp ges till allt fler patientgrupper. Sammanfattning av rapportens faktaargument för dödshjälp: • Kan vara en sista utväg vid otillräcklig symtomkontroll • Barmhärtighetsargumentet • Kan motverka låg livskvalitet och värdighetsförlust i livets slutskede • Kan ge patienter trygghet och kontroll i livets slutskede • Kan leda till färre självmord bland äldre som lider av allvarlig sjukdom Sammanfattning av rapportens faktaargument mot dödshjälp: • Där det finns god tillgång på palliativ vård finns det inget behov av dödshjälp • Frågan om dödshjälp drivs av friska personer, medan sjuka inte efterfrågar det • Den palliativa vården kommer att försummas om dödshjälp blir tillåtet • Dödshjälp leder till att förtroendet för vården minskar • De medicinska bedömningarna är osäkra • Patienter som väljer dödshjälp gör det på grund av depression • Det är svårt att säkerställa att patienten är beslutskompetent • Det är svårt att säkerställa att en begäran om dödshjälp är frivillig och bestående • Människosynen i samhället kan förändras om dödshjälp tillåts • Om dödshjälp legaliseras kommer praxis ofrånkomligen att utvidgas till allt fler patientgrupper (det sluttande planet) • Dödshjälp leder till så kallad ”doktorshopping” • Dödshjälp innebär särskilda risker för sårbara grupper • Dödshjälp kan misslyckas • Dödshjälp är en börda för personalen Sammanfattning av rapportens värdeargument för att tillåta dödshjälp:

Signum 1/2018

Aktuellt

• Självbestämmandeargumentet • Demokratiargumentet (det vill säga i enkäter är en majoritet av befolkningen för legalisering) • Rättviseargumentet • Vi bör reglera en praxis som redan förekommer. (Min kommentar är att jag starkt betvivlar att dödshjälp förekommer i Sverige i en omfattning som berättigar att tala om ”praxis”. Det finns bland medicinskt obevandrade en utbredd vanföreställning att ”för höga morfindoser ges i syfte att påskynda döden”.) Sammanfattning av rapportens värdeargument mot att tillåta dödshjälp: • Argumentet om livets okränkbarhet • Dödshjälp strider mot läkaretiken • Dödshjälp gör att patienten går miste om en viktig fas i livet • Värdighetsargumentet Erfarenheten från Oregon-modellen, enligt Smers rapport, visar att dödshjälp sällan används som sista utväg vid otillräcklig symtomkontroll. Delvis beror det på avsaknaden av förhandsdirektiv, det vill säga patienten måste vid begäran vara beslutskompetent och ha högst sex månaders förväntad överlevnad, och det finns ett krav på minst 15 dagars betänketid. Skälen som anges för att be om dödshjälp är mer sällan ett outhärdligt lidande – otillräcklig symptomlindring – utan oftare förlust av kontroll, något som talar för att dödshjälp kan motverka låg livskvalitet och i stället ge trygghet och autonomi. Men känslan av att vara en börda för omgivningen beaktas också, vilket un-

derbygger ett av argumenten mot dödshjälp (svårigheten att säkerställa om begäran är frivillig). Ett annat exempel på hur faktaargument valideras är att det inte finns några uppgifter om att legaliseringen av assisterat döende i Oregon och Washington har lett till en ökad förekomst av dödshjälp utanför lagens ramar medan regelverket har varit konstant. Smer bedömer att detta talar mot antagandet att en successiv utvidgning av kriterierna är oundviklig om dödshjälp i någon form blir tillåtet. I rapporten ligger tyngdpunkten på Oregonmodellen, men Beneluxländernas praxis redovisas också, och där kan man få dödshjälp vid demenssjukdom eller vid annan sätt beslutsinkompetens, vid svår psykisk sjukdom eller ”åldersrelaterad multisjuklighet som orsakar outhärdligt lidande utan hopp om förbättring”, vilket skulle tala för motsatsen. Rapporten ger en överskådlig bild av begreppet dödshjälp och redovisar situationen i världen i dag, svensk lag och olika gruppers – allmänhetens, religiösa samfunds, intresseföreningars, inte minst funktionsnedsattas – inställning. Så långt gör rapporten verkligen skäl för titeln ”kunskapssammanställning om dödshjälp”. Men vad Smer vill med rapporten, att ta fram fakta för att bidra till en utredning om legalisering, är inte tillräckligt. Utan värderingar i frågan blir faktaargument ganska meningslösa. Till syvende och sist är det värderingarna som styr individens, professionens, patientföreningarnas och politikernas inställning i frågan. mikaela luthman

Signum 1/2018

Aktuellt

Jean d’Ormesson 1925–2017 – Den franska litteraturens Yoda möter Gud.

”E

tt motgift mot dagarnas gråhet”, sade den franske presidenten Emmanuel Macron den 8 december på paradgården i Hôtel des Invalides i Paris om den avlidne författare som vilade i en kista höljd i den franska flaggan mitt på gården. Den avlidne var Frankrikes kanske mest populäre och säkert mest leende författare, Jean d’Ormesson, som gick bort den 5 december 2017. D’Ormesson, som hade läst allt, kunde Chateaubriand utantill och blev publicerad i den prestigefyllda utgåvan Pléiade redan under sin livstid, kunde finna en rolig formulering om alla livets situationer utifrån sin obegränsade bildning. Hans kollega i Franska akademien, Marc Lambron, beskrev honom som ”ett slags litteraturens Yoda”. Sociala medier i Frankrike är fulla av hans citat, som är populära särskilt bland unga kvinnor. Sök #jeandormesson på Instagram! Jean d’Ormessons mest kända bok är självbiografin Au plaisir de Dieu (1974: Gud till behag) om uppväxten i en aristokratisk miljö. Den blev en populär tv-serie i Frankrike långt före Downtown Abbey. Han var en populär gäst i många tv-program och i flera år chefredaktör för dagstidningen Le Figaro. D’Ormesson var katolik. Det är svårt att påstå att han var särskilt from, och det vore inte korrekt att i första hand beskriva honom som en katolsk författare. Ändå talade han frispråkigt om sin tro, särskilt på ålderns höst. ”Jag har alltid trott på Gud. Jag har fostrats i den katolska religionen och jag hoppas dö i den katolska religionen, om den

vill ha mig”, sade han i en intervju. Men han tillade genast: ”Jag har aldrig varit religiös, men jag har alltid trott på Gud.” Hur denne den franska litteraturens Yoda såg på Gud kan man läsa om i en av hans populäraste böcker de senaste åren, som heter ungefär ”En dag skall jag ge mig av utan att ha sagt allt jag skulle säga” (Un jour je m’en irai sans en avoir tout dit, 2013). Den börjar med några självbiografiska och litterära reflexioner för att sedan, som en sentida version av Augustinus Bekännelser, ägna flera kapitel åt tiden. Och sedan ägnas det sista kapitlet åt ämnet ”Ovanför oss finns det något heligt”, där han försvarar tron på Gud som det enda rationella valet. ”Gud är osannolik. Vi också. […] Och allt vad man kan försöka ställa i Guds plats och för att undvika Gud [...] är också osannolikt. Vi kan inte undvika mysteriet. Av respekt, av tacksamhet, för att undvika det absurda och förtvivlan, för att försöka vara lycklig, väljer jag att kalla det Gud.” Boken slutar med att Jean d’Ormesson föreställer sig sin egen död, ”när jag får träda fram inför dig och din fördolda härlighet”. Det skulle gå till så här, menade d’Ormesson, och så slutar boken (spoilervarning!): ”Då skall jag falla ned för dina fötter och bara säga: –Tack. Och du, om du finns, och om du vill, i din gränslösa kärlek för allt det som har funnits skall du då sänka dig ned till mig, som då bara skall vara ett minne, och säga mig, med godhet och kanske med ett leende: –Jag förlåter dig.” olle brandt

Signum 1/2018

Bokrevy

na som läser Bibeln eller lyssnar till den i mässan. Hur förhåller sig bibeltexterna till deras livsfrågor, drömmar och farhågor?

Men det är ju ett gott betyg då en bok väcker hunger efter fortsatt diskussion och nya framställningar! björn vikström

Informationer

1 800 imamer fördömer självmordsbombning Mer än 1 800 pakistanska imamer, från olika islamiska riktningar, har skrivit under en fatwa mot självmordsattacker. Fatwan återfinns i boken Pakistan’s Message. Det första namnet bland undertecknarna är president Mamnoon Hussain. De religiösa ledarna förklarar att det är haram, det vill säga förbjudet, att spränga sig själv i luften eller att begå våldshandlingar i jihads namn (heligt krig). Direktivet är ett kraftfullt initiativ i land som varje år har drabbats av ett dussintals självmordsattacker från en rad terroristgrupper med band till både talibanerna och Islamiska staten. Boken som presenterades för allmänheten i Islamabad den 16 januari är utgiven av regeringen och skriven av det statliga The International Islamic University. I boken skriven skriver president Hussain: ”Fatwan tillhandahåller en fast grund för stabiliteten i ett moderat islamiskt samhälle.” Han tillägger: ”Vi kan hämta ledning från denna fatwa för att bygga en nationell berättelse för att tygla extremismen

genom att upprätthålla islams gyllende principer.” Imamerna slår fast att ”ingen individ eller grupp har rätt att förklara och starta jihad (heligt krig)” och de tillägger att självmordsbombningar är ett brott mot islamisk lära och därigenom förbjuden. Regeringens initiativ har välkomnats som ett viktigt steg i försöken att begränsa de fundamentalistiska gruppernas terrorhandlingar, som har resulterat i tusentals offer sedan början av 2000-talet. Samtidigt har nationella och internationella experter kritiserat myndigheternas inställning, för att de har varit för tysta inför ”hatpredikanter”, som i moskéerna uppmanar till våld.

asianews 2018-01-18

Kyrkan kräver starkare skydd för filippinska gästarbetare Den katolska kyrkan på Filippinerna kräver av president Duterte ett bättre skydd för filippiner som arbetar utomlands. Med tanke på rapporter om sexuella övergrepp, utsugning och självmord, har ordförande för biskopskommissionen för mig-

Signum 1/2018

ranter, biskop Ruperto Santos, krävt att regeringen undersöker dessa fall och lämnar in diplomatiska protester. Det rapporterar den asiatiska katolska nyhetsbyrån Ucanews. Regeringen är skyldig att skydda arbetsmigranterna, som utgör en viktig ekonomisk faktor på Filippinerna, enligt Santos. Duterte har efter en rad rapporter om självmord bland filippinska arbetsmigranter efter sexuella övergrepp i Kuwait under den senaste veckan fått möjlighet att införa ett förbud mot utstationering av personal utomlands. I Kuwait arbetar cirka 250 000 filippiner. Exporten av arbetskraft har stor ekonomisk betydelse för Filippinerna. Enligt uppgifter från organisationen Migrante International arbetar för närvarande cirka 15 miljoner filippiner i 239 länder. Under 2016 överförde de så kallade overseas filipino workers enligt uppgifter från den filippinska centralbanken knappt 22 miljarder euro till sina familjer där hemma och bidrog med cirka 9,6 procent till Filippinernas bruttnationalprodukt.

kathpress 2018-01-22

Medverkande i detta nummer birgit ahlberg-hyse Journalist och kulturkritiker, Västerås. astrid grelz andersson Fil.mag. i filosofi vid Södertörns högskola. arnold angenendt Professor emeritus i kyrkohistoria vid universitetet i Münster och hedersdoktor vid Lunds universitet. olle brandt Professor i arkeologi och verksam vid Påvliga institutet för kristen arkeologi i Rom. peter brune Internationell chef för Individuell Människohjälp. franciskus Biskop av Rom. tord fornberg Docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet. daniel henningsson Fristående forskare i egyptologi, assyriologi och klassisk fornkunskap. sten hidal Professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet. andreas jönsson Litteraturvetare bosatt i Warszawa. minna salminen karlsson Docent i sociologi samt jämställdhetsspecialist vid Uppsala universitet.

stefan klein Fysiker, filosof och vetenskapsjournalist (tidigare vid Der Spiegel), Berlin. Aktuell med boken Das All und das Nichts. På svenska finns hans böcker Tid och Lyckoformeln (båda Natur & Kultur). mikaela luthman Specialist i invärtesmedicin och hematologi, och verksam i ASIH, palliativ centrum, Stockholms sjukhem. svante nordin Professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet. tommie olofsson Överläkare i Rättsmedicin, före detta avdelningschef, Uppsala. gunilla maria olsson Fil. dr i klinisk psykologi och verksam vid Habiliteringen för barn och vuxna, Region Uppsala. john sjögren Kulturskribent och kritiker, Uppsala. elisabeth stenborg Fil. dr i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. heinz werner wessler Professor i indologi vid Uppsala universitet. björn vikström Biskop för Borgå stift inom Evangelisklutherska kyrkan i Finland.

Stiftelsen Nathan Söderbloms Minnesfond utlyser härmed stipendier avsedda för: • studier vid Ecumenical Institute i Bossey, Schweiz • forskning och studier inom ekumenikens område • deltagande i internationella ekumeniska seminarier och konferenser, särskilt gällande fredsrelaterade frågor Ansökan ska vara fonden tillhanda senast den 28 februari.

För mer info se www.skr.org

Stiftelsen Nathan Söderbloms Minnesfond

Innehåll Signum nr 1/2018 årgång 44 Ledare

Omläsning

1 heinz werner wessler

33 john sjögren

Krönika

Religionsvåld

3 tommie olofsson

39 arnold angenendt

Pax vobiscum – Kan kärnvapen rättfärdigas moraliskt?

Åldersbedömningar – en moralisk och vetenskaplig katastrof

Aktuellt

4 peter brune

En fredens logik – om Vatikanens engagemang för nedrustning

7 mikaela luthman

Statens medicinsk-etiska råd om dödshjälp

10 olle brandt

Jean d’Ormesson 1925–2017

Dokumentation

11 franciskus

Migranter och flyktingar – män och kvinnor som söker fred

Psykologi

14 gunilla maria olsson

Människan – en relationsvarelse – Om synen på religion i psykologisk forskning.

Astronomi

20 stefan klein

Varför finns världsalltet? – En intervju med Vatikanens chefsastronom Guy Consolmagno.

Jerusalem

26 tord fornberg

Jerusalem från kanaanéernas Urusalim till Donald Trump Train Station

Liturgi

30 sten hidal

Himmelska dofter – liturgisk användning av rökelse och välluktande olja i historia och nutid

Sartre, Dostojevskij och den berättande människan

Hädelse och religionsvåld eller Guds eskatologiska förbehåll – Om synen på hädelse och hanteringen av denna genom historien.

Opera

47 birgit ahlberg-hyse

Genialisk scenografi med ytterst sparsam rekvisita – R ichard Strauss: Elektra.

Tidskriftspresentation

49 elisabeth stenborg

C. J. L . Almqvist i nytt ljus – ESSÄ nr 1, 2017.

Bokrevy

50 astrid grelz andersson

Edith Stein och språnget in i tron – Karl Eidem: Den stora upplevelsen.

52 minna salminen karlsson

De osynliggjorda berättelserna – Staffan Bergwik: Kunskapens osynliga scener. Vetenskapshistorier 1900–1950.

54 daniel henningsson

Rebellisk resenär – Fredrik Thomasson: Rosettastenens förste tolkare – Johan David Åkerblads liv i Orienten och Europa.

56 svante nordin

En argsint protest mot kommunistkramare – Kjell Albin Abrahamson: Stor var Lenin … En massmördare och hans statskupp.

58 andreas jönsson

Östern – olustens väderstreck – Andrzej Stasiuk: Östern.

60 björn vikström

Katolsk bibelsyn i dag – Skrift och tradition.

63 informationer 64 medverkande detta nummer

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Redaktion

Prenumeration 2018

Kjell Blückert, Helena Bodin, Fredrik Heiding,

Helår (8 nummer)

Ulf Jonsson (chefredaktör).

inom Europa 400:– studerande & pensionär 245:–

Redaktionskommitté

utom Europa 480:–

Gabriel Bar-Sawme, Lovisa Bergdahl,

Lösnummer 60:–

Olle Brandt, Roberta Colonna Dahlman,

Bg 5282-2046

Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Sten Hidal, Anna Maria Hodacs, Thomas Idergard,

Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay, Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson, Anders Piltz, John Sjögren, Mikael Schink,

Tidskriften Signum startades 1975 som

Magdalena Slyk, Johan A. Stenberg,

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

Elisabeth Stenborg, Bengt Säfsten,

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Heinz Werner Wessler, Erik Åkerlund,

grundad 1963.

Katrin Åmell. Signum utges sedan 2001 av Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson.

Newmaninstitutet, en katolsk högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i

Redaktionssekreterare:

Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och

Magdalena Dahlborg, Per Lindqvist.

medarbetarna kring tidskriften Signum.

Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

@signumse på Twitter

Adress Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala

Tryckt hos Grafiska Punkten issn 0347-0423

Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 9 mars 2018.

sverige porto betalt port payé 1/2018

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

januari

Kunskap PÅ VÄG

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle KYRKAN, HELGONEN OCH EVANGELISATIONEN ULF OCH BIRGITTA EKMAN MARIELUND 20–22 APRIL

Pax vobiscum

En fredens logik Statens medicinsk-etiska råd om dödshjälp Jean d’Ormesson 1925–2017 Tommie Olofsson

Åldersbedömningar – en moralisk och vetenskaplig katastrof

trosfördjupning för alla

Vuxenutbildning Våren 2018 ATT FÖRSVARA TRON OCH KYRKAN MED FÖRNUFTET – DEN KATOLSKA APOLOGETIKENS GRUNDER P THOMAS IDERGARD SJ OMBERG 16–18 MARS

2018

Människan – en relationsvarelse Stefan Klein

Ett samtal med Vatikanens astronom Guy Consolmagno om varför världsalltet finns

Kostnad: Kurserna erbjuder vi till subventionerat pris, 1 000 kr/helg. Kateketer betalar 600 kr och ungdomar (max 28 år) 300 kr. Upplysning och anmälan www.kpn.se - Tfn 08 - 50 557 660

Tord Fornberg

Jerusalem från kanaanéernas Urusalim till Donald Trump Train Station John Sjögren

Sartre, Dostojevskij och den berättande människan www.signum.se

Gunilla Maria Olsson

ÖSTLIGA LITURGIER EN INSPIRATION FÖR HELA KYRKAN F TADEUSZ BIENASZ RÖGLE 20–22 APRIL

Arnold Angenendt

Hädelse och religionsvåld eller Guds eskatologiska förbehåll