Signum nr 7 by Signum

7/2018

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

sverige porto betalt port payé

oktober

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

2018

Nyheter från Artos & Norma Sanningens anspråk Kyrkan i skärselden Överenskommelsen mellan Vatikanen och Kina Lena Andersson

Relationens (o)begripliga logik Julie Zyka

Några reflektioner inför ungdomssynoden Anders Piltz

tema: sanning

1. karin johannesson Thérèse och Martin. Karmel och reformationen i nytt ljus Karmelitnunnan Thérèse av Jesusbarnet (1873–1897) har genom sina skrifter hjälpt människor som lever i helt andra sammanhang att upptäcka hur Gud alltid är närvarande mitt i vardagslivet. I likhet med Martin Luther tar Thérèse tydligt avstånd från tanken att vi kan meritera oss inför Gud och förtjäna Guds kärlek. Mjukt band med flikar 244 sidor. Erb judA N dE 210:-

2. glenn hægerstam | Den lidande människan Doc. Glenn Hægerstam har under sin medicinar- och forskargärning i huvudsak ägnat sig åt smärtlindring. I den föreliggande boken, Den lidande människan, handlar det om lidandet hos den enskilda människan och lidandets mening. Mjukt band med flikar 190 sidor. E r b j u dANd E 19 8 : -

Vad är sanning? Magdalena Dahlborg

Makt, dialog och sanningssökande Karin Rubenson

Philip Pullman skapar en berättelse om sanning Erik Åkerlund

Nouvelle théologie och Ratzinger om sanning

3. thomas mcdermott o.p. Katarina av Siena. Hennes andliga utveckling och undervisning

Heinz Werner Wessler

Den heliga Katarina av Siena är en av 1300-talets mest enastående kvinnor: Italiensk lekmannadominikan och mystiker, helgon och kyrkolärare. Hennes undervisning om andlig utveckling har älskats och lästs genom tiderna. Mjukt band med flikar 318 sidor. ErbjudANdE 235:-

Martin Maier www.signum.se

www.artos.se | info@artos.se Tel: 076 779 35 03

Mörkrets tidsålder – V. S. Naipaul 1932–2018 San Romero de América Liudas Lovaiša

Den katolska kyrkan i Litauen

Innehåll Signum nr 7/2018 årgång 44 Ledare

Litteratur

1 erik åkerlund

40 heinz werner wessler

Sanningens anspråk – Det ligger i sanningens natur att den inte helt kan formas efter oss själva.

Krönika

3 lena andersson

Relationens (o)begripliga logik

Mörkrets tidsålder – V. S. Naipaul 1932–2018

Martyrer

43 martin maier

San Romero de América – Oscar Arnulfo Romero helgonförklaras

Aktuellt

Analyser och rapporter

4 fredrik heiding

49 liudas jovaiša

Påvliga påminnelser om Litauens rötter – Påven Franciskus besök i Baltikum.

5 heinz werner wessler

Kyrkan i skärselden – Övergreppsskandalen långt värre än befarat visar tysk studie.

7 olle brandt

Omstridd överenskommelse mellan Vatikanen och Kina

Dialogen mellan judar och kristna

10 jan-heiner tück

Förhållandet mellan judar och kristna – en känslig fråga

Ungdomssynoden

13 julie zyka

Några reflektioner inför ungdomssynoden

Tema: Sanning

16 erik åkerlund

Sanningen och verklighetens motstånd

19 anders piltz

Vad är sanning? – en inventering av sanningens frågor och existentiella utmaningar

25 magdalena dahlborg

Makt, dialog och sanningssökande

31 karin rubenson

Philip Pullman skapar en berättelse om sanning

34 erik åkerlund

Nouvelle théologie och Ratzinger om sanning

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Från Sankt Bruno till påven Franciskus – Den katolska kyrkan i Litauen

Redaktion

Prenumeration 2019

Kjell Blückert, Helena Bodin, Fredrik Heiding,

Helår (8 nummer)

Ulf Jonsson (chefredaktör).

inom Europa 400:– studerande & pensionär 245:–

Redaktionskommitté

utom Europa 480:–

Henrik Alberius, Gabriel Bar-Sawme,

Lösnummer 60:–

Lovisa Bergdahl, Olle Brandt,

Bg 5282-2046

Roberta Colonna Dahlman,

Omläsning

Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Sten Hidal,

54 minna salminen karlsson

Anna Maria Hodacs, Thomas Idergard,

Karin Bergman i dagböcker och brev 1907–1966

Bokrevy

57 ulf jonsson

Varde ljus! – Åsa Wikforss: Alternativa fakta.

59 tord fornberg

Borta med floden – Petter Antti: Särkilax och kyrkan som försvann.

Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay, Jenny Lindberg, Kerstin Hedberg Nyqvist,

Tidskriften Signum startades 1975 som

Gunilla Maria Olsson, Anders Piltz,

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

John Sjögren, Mikael Schink, Magdalena Slyk,

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Johan A. Stenberg, Elisabeth Stenborg,

grundad 1963.

Bengt Säfsten, Heinz Werner Wessler, Erik Åkerlund, Katrin Åmell.

63 mikael schink

Tidernas Thomasreception – Eine Autorität für die Dogmatik? Thomas von Aquin in der Neuzeit.

65 carl johan ljungberg

Aleksander Solzjenitsyns livsdrama ur ny synvinkel – Aleksander Solzjenitsyn: Between two Millstones.

67 john sjögren

Svindlande debut i nyutgåva – Mare Kandre: I ett annat land.

69 per rönnegård

Relationens evangelium – Jean Vanier: Gemenskapens evangelium enligt Johannes.

71 informationer 72 medverkande i detta nummer

Signum utges sedan 2001 av Newmaninstitutet, en katolsk högskola

Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson.

för teologi, filosofi och kultur med säte i Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och

61 andreas westergren

God översättning av komplicerad teologisk retorik – Basileios: Om den heliga Anden.

Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Redaktionssekreterare:

medarbetarna kring tidskriften Signum.

Magdalena Dahlborg, Per Lindqvist. Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Tryckt hos Grafiska Punkten Adress

issn 0347-0423

Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 14 december 2018.

Ledare

Sanningens anspråk – Det ligger i sanningens natur att den inte helt kan formas efter oss själva.

ngen tycks vara likgiltig inför sanning en, vare sig man ser sig som dess förkäm pe eller som dess nedbrytare. Kanske är det ett anspråk hos sanningen som gör att vi måste förhålla oss till den? Sanningen kan visserligen ses som ett inre ljus eller en inre ledstjärna. Men vi kan likväl inte självsvål digt styra över den. Det ligger i sanningens natur att den inte helt kan formas efter oss själva. Denna kraft hos sanningen har under det senaste halvseklet ofta kopplats till någon form av makt eller förtryck. Denna koppling har särskilt gjorts i akademiska kretsar, men synen på sanning som ingenting annat än ännu ett maktinstrument har sipprat ut också i bredare folklager. Processen inom universitetsvärlden beskrivs väl i Svante Nordins bok Humaniora i Sverige: framväxt, guldålder, kris från 2008. Att sanning är nå got som bestäms av makten har närmast bli vit en truism i vissa kretsar. Man kan dock notera att även enligt den na förståelse av sanning är den något som vi själva, som enskilda personer, inte kan be stämma över. Även här kommer alltså san ningens nerv från att den är någonting som kommer utifrån och gör ett anspråk på oss. Den här synen på sanning var från början tänkt att vara ett medel för att kritiskt grans ka och analysera politisk och annan makt. Men den har ironiskt nog gjort sanningen just till ett böjligt redskap i maktens tjänst. Om det inte finns någon sanning oberoende

av politisk makt, så finns det ju heller ing en position utanför makten som makten kan kritiseras utifrån. Konsekvensen av denna i grunden maktkritiska ståndpunkt blir allt så, ironiskt nog, att makten blir omöjlig att kritisera. Detta blir som tydligast när man själv för lorar den agendasättande makten, och mot ståndarsidan också börjar svänga sig med ett böjligt sanningsbegrepp. Ett exempel är Donald Trumps uppstigande till makten i ett töcken av post-truth, i relation främst till akademiska kretsar. Kanske leder detta till omvärderingar i det på några håll fortfaran de förhärskande postmoderna perspektivet inom universitetslivet, och då särskilt inom humanvetenskaperna. Men inte heller den förståelse av sanning som ibland uppställs som alternativet till ett nedmonterat sanningsbegrepp är tillfreds ställande. ”Fakta är faktiskt fakta!”, kan det ibland heta. Världen är dock inte så enkel att den kan fångas genom att man räknar upp vad som råkar vara fallet med den. ”Mjölken kostar 8 kronor litern.” ”Träden skiftar färg under hösten.” Vi kan räkna upp fakta tills vi blir blåa i ansiktet. Världen, verkligheten, i hela dess komplexitet kräver också en mer komplicerad och nyanserad behandling. En behandling som alltså inte låter sig fångas i enkla fakta, hur sanna dessa fakta var för sig än kan vara. Synen att världen låter sig fångas i fakta lutar sig ofta mot naturveten

Signum 7/2018

Ledare

skapen. Inom filosofin hittar man synsät tet inom positivistisk, analytisk eller anglo saxisk filosofi. Här menar man alltså att det är inom naturvetenskaperna som man fin ner de bästa exemplen på sanningssökande och de bästa metoderna för att komma fram till säkra fakta. Genom empiriska metoder, längst utvecklade inom naturvetenskapen, kan man fastställa vad som är grundad ve tenskap respektive humbug. Men även om strävan att skilja strikt vetenskaplig verk samhet från pseudovetenskap och humbug i högsta grad är lovvärd, så visar den snab baste titt på vetenskapens historia att det inte är så enkelt. Teorier och världsåskåd ningar skiftar och växlar över tid. Vad som i dag tas som sanning har i morgon funnit sitt Waterloo. Det var inför dessa skiftan de konjunkturer som Thomas Kuhn (1922– 1996) myntade begreppen paradigm och paradigmskifte. Även ords betydelser skiftar med sådana växlingar. Ord som massa och energi, lik som andra centrala termer i naturvetenska pen, har inte haft en enda, given betydelse i vetenskapshistorien. Och varje gång vi ska uttala oss om ett faktum behöver vi begrepp. För att uttrycka något sådant som att ”trä det är 2 meter högt” behöver vi begrepp om träd, en förståelse av att något sådant kan ha en höjd, och en referenspunkt för hur nå got sådant kan mätas. Hur fakta uttrycks är beroende av inom vilken teori, inom vilken världsåskådning, som den uttrycks. Del och helhet, fakta och övergripande världsbild, är oupplösligt sammanbundna. Vad som alltså krävs är ett sanningsbegrepp som både kan rymma sanningens komplexitet och dess absoluta natur. Precis som när det gäller alla medelvägar är det lättare att säga vad man ska hitta än att faktiskt hitta den. Senare i detta nummer finns en artikel som återger några försök i modern tid att hitta fram till ett sådant sanningsbegrepp, i den skolbildning i teologin som kallas nouvelle

théologie och i dess efterföljd i Joseph Rat zingers tänkande. Men om man bara skulle välja en enda bild eller metafor för sanningens natur, så skulle det vara symfonin, en bild som bland annat återfinns redan i titeln till Hans Urs von Balthasars bok Die Wahrheit ist sym phonisch (”Sanningen är symfonisk”). Pre cis som en symfoniorkester som framför en symfoni kräver återgivandet eller framställ ningen av sanningen en växelverkan mel lan enskilda instrument – enskilda fakta – och symfoniorkesterns framträdande som helhet – hela det komplexa sammanhang et för enskilda fakta. Ett lyckat framförande kräver inte bara att varje enskild medlem av symfoniorkestern är skicklig på sitt instru ment. Om var och en bara spelar för sig – om än aldrig så skickligt och väl – så kommer det bara att bli en kakofoni (från grekiska, bokstavligen ”dåligt ljud”). Fackidioti leder, på motsvarande sätt, i förlängningen till att sanningens integritet och helhet går förlo rad. Därmed undergrävs också i det långa loppet grunden för det egna ämnet. Det är denna helhet som universiteten i grunden är tänkta att verka för att bevara, något som man hör på själva ordet (latinets universitas betyder just ”helhet”). Precis som med den enskilda stämman i en symfo ni förloras själva meningen med det enskil da ämnet om det inte är insatt i ett samman hang. Och precis som att ett symfoniskt verk inte är uttömt av något enskilt framförande av det, kommer inte heller sanningen att uttömmas av någon enskild framställning av den, om än aldrig så fullständig. Precis som med ett symfoniskt verk och ett enskilt framförande av det så är sanningen både nå gonting som hela tiden förverkligas i värl den och någonting som överskrider den. Det hos sanningen som slår an en sträng är alltså att den både berör oss och samtidigt tar oss utöver oss själva. erik åkerlund

Signum 7/2018

Krönika

Relationens (o)begripliga logik gästkrönikör: lena andersson

ör fem år sedan gav jag ut romanen Egenmäktigt förfarande. Den hand lar, kan man säga, om två personers oförenliga syn på kärleksrelationens idea la form. Boken översattes till många språk och det var i det sammanhanget jag gjorde en frapperande iakttagelse. Huvudperso nen Ester Nilsson möttes av stor förståelse och identifikation i katolska kulturer. I Spa nien, Mexiko, Italien, Litauen och i viss mån Frankrike var mottagandet helt utan filter. I anglosaxiska länder däremot, och nord iska, har en påtaglig ambivalens visat sig inför Esters beteende och en under obegrip lighetens slöja vilande undran: ”Vad är det hon inte förstår? De träffas lite och sedan vill inte han.” Många läsare utanför de sofistiska kret sarna begrep även i dessa länder vad det var hon inte förstod, men i katolska länder var det knappt någon ens bland journalis ter och akademiker som undrade vad Ester höll på med. Hon blir alltså på romanens första sidor förälskad i Hugo Rask, vars intresse genast väcks varvid de inleder förstadiet till en kärleksrelation. De börjar söka varandras sällskap sena kvällar och nätter; yttranden fälls, blickar utbyts och stämningar uppstår som gör att ingen kan missta sig på vart de är på väg. Efter tre månader har de tre erotis ka möten inom loppet av en vecka. Allt sam mantaget och med beaktande av dessa or sakskedjor anser Ester nu att de har nått näs ta nivå av förbundenhet, och förpliktelse. Då bryter Hugo ordlöst med henne. Av be kvämlighetsskäl har han nämligen anam mat relationsnihilismens credo: ingen

handling betyder något särskilt, kausalitet finns inte, teleologi är metafysik och sex har inte större tyngd än att säga hej. Esters motsatta uppfattning är, vill jag understryka, inte resultatet av den heta li delsens önsketänkande utan av ett analy tiskt antagande av filosofisk art, ett anta gande som är fullt begripligt i katolska kul turer: Världen och interaktionen i den är ordnad på ett visst sätt och går att tolka lo giskt. Aristoteles och Platon är där inte fö remål för förkastelsedomar utan källor till ontologisk insikt. I protestantiska länder har i stället post strukturalismen, som följer av nihilismen, vunnit stora insteg. Världen är inte utan skapas av människan, främst genom hen nes språk. I stället för att söka tingens kär na och natur ska man försöka dekonstruera de ”myter” och ”narrativ” som gömmer sig i vårt tankeliv. Sanningen står ingenstans att finna utom i fysikens empiri och matemati kens axiom. Resten är berättelser som ska avslöjas som ideologi. Ingen kan enligt nihilismen påstå att det går att tolka tre månaders ömsesidigt kur tiserande som följs av flera sexuella möten som en inteckning och ett löfte. Ingen kan hävda att två personer befinner sig i en hän delsekedja med en riktning. Något sådant ”finns inte”. Ändå påstår Ester allt detta, ty hon är inte nihilist, och jag håller med. Relationer har som allt annat en logisk form, en idé. I Sve rige har vi emellertid gjort vårt yttersta för att avfärda idéläran – och blivit oförståndi gare på kuppen.

Signum 7/2018

Aktuellt

Påvliga påminnelser om Litauens rötter

pplevs våra baltiska grannländer fortfarande befinna sig långt borta kulturellt och politiskt trots att de ligger så nära geografiskt? Ett sådant in tryck förstärks av den mycket begränsade uppmärksamhet som påven Franciskus be sök i Estland, Lettland och Litauen den 22– 25 september fick i svenska medier. Bortsett från ett kort inslag i Sveriges Radio och kan ske ytterligare någon notis verkar besöket helt ha passerat under den mediala radarn, något som kan bero på olika saker. En an ledning kan just vara att Baltikum alltjämt upplevs som främmande terräng. Ett annat möjligt skäl är att besöket var stillsamt, upp byggligt, gick i försoningens tecken och sak nade dramatiskt material att rapportera om. Påvebesöket hade ändå sin betydelse och jag ska här koncentrera mig på Litauen, dels därför att landet har en större katolsk befolkning än Estland och Lettland, dels därför att jag fick tillfälle att uppleva besö ket på plats. Detta var det första påvebesö ket på 25 år, då Johannes Paulus II besök te landet 1993. Sedan dess – eller närmare bestämt efter frigörelsen från Sovjetunio nen 1988 och Berlinmurens fall 1989 – har Litauen förändrats signifikativt i form av ut vandring, tilltagande sekularisering och ett annat socio-politiskt klimat. I dag omfattar befolkningen knappt 2,9 miljoner invånare, att jämföra med 3,7 miljoner 1989. Omkring 75 procent hör till den katolska kyrkan, och flera andra kristna samfund och religioner

finns representerade. Men relativt få prak tiserar sin katolska tro, och i en nyligen ge nomförd sociologisk studie över unga vux na i Europa uppgav 25 procent av litauerna i åldersgruppen 18–30 att de saknar religiös tillhörighet. Ett tema som återkom i påven Franciskus anföranden var uppmaningen att besin na sina rötter, ett budskap som framfördes till toppolitikerna och representanter för ci vilsamhället men också till de cirka 30 000 ungdomar som hade samlats på torget utan för katedralen i Vilnius. Dessa skulle vända sig till den äldre generationen för att bätt re förstå landets historia, sina rötter. ”Det är inte tråkigt att prata med de äldre”, me nade påven i sin vädjan till ungdomarna. Med ”rötter” avsåg han troligtvis situatio nen under kommunistregimen, men också den kristna tradition som präglat landet. De kristna rötterna har ungdomarna gläd je av, verkade påven mena, i den andliga kampen mot hotande arbetslöshet, depres sion och risken för alkohol- och drogmiss bruk. Bön och musik är goda vapen i denna strid. Temat för besöket var ”Jesus Kristus, vårt hopp” och påven ingöt mod och hopp genom att säga: ”Att följa Jesus är ett fasci nerande äventyr som fyller vårt liv med me ning; det får oss att känna gemenskap med andra som uppmuntrar och stöder oss. Detta äventyr sporrar oss också till att tjäna.” Apropå rötter riktade sig påven också till den judiska minoriteten, som i dag utgör ett

Signum 7/2018

Aktuellt

par tusen invånare, att jämföra med om kring 200 000 före andra världskriget. På ven predikade mot antisemitism under hög mässan i Kaunas i vilken cirka 100 000 tro ende deltog. Dessutom besökte han ett ju diskt kvarter i Vilnius. Dessa signaler torde ha varit viktiga med tanke på antisemitiska strömningar som rycker fram i vår tid i flera andra europeiska länder. Mot slutet av sin vistelse i Litauen gjorde påven ett symbolladdat besök i KGB-museet i Vilnius (Museum of occupations and free dom fights lyder det fullständiga namnet, vilket återspeglar att Gestapo hade sitt hög kvarter här under nazisternas ockupation innan KGB övertog byggnaden 1944). Även detta inslag i schemat handlade om min nen och rötterna i det förflutna. Den äldre generationen bär på minnen från ett över vakningssamhälle vars konsekvenser inte tycks vara helt utsuddade trots att drygt 30 år har gått och friheten är vunnen. Den förre ärkebiskopen av Kaunas, Sigitas Tamkevici us, var den som guidade Franciskus genom museet i det tidigare fängelset. Här satt är kebiskopen i fängsligt förvar under en tid år 1983 innan han fördes till arbetsläger i Ryss

land och Sibirien för att avtjäna ett tioårigt straff. Detta bland annat på grund av att han hade varit redaktör för rapporter om religiös diskriminering under kommunistregimen, vilka smugglades ut och förmedlades i eng elsk översättning till USA och andra länder i väst. Rapporterna gick under namnet The Chronicle of the Catholic Church in Lithuania och publicerades 1972–1989. I Vilnius fick vi på Signum tillfälle att göra en intervju med jesuiten Joseph Werth som är biskop i Novosibirsk. Denna och fler in tervjuer från påvebesöket i Litauen finns tillgängliga på Signums hemsida. Han fick under 1970-talet sin utbildning inom Jesuit orden i Vilnius och kunde berätta om tillva ron i den förbjudna underjordiska kyrkan. Under flera år levde han i hemlighet för att inte bli upptäckt av KGB. På min undran om påvens besök i KGB-museet var relevant så här långt efteråt, svarade han att effekterna av dåtidens kontrollsamhälle finns kvar i folksjälen och har satt djupa spår i mentali teten. Dessutom, menade biskopen, innebär påvens uppmärksammande av sovjettidens mörka sidor en varning om att ett liknande totalitärt system inte får återupprättas. fredrik heiding

Kyrkan i skärselden – Ö vergreppsskandalen långt värre än befarat visar tysk studie.

en tyska biskopskonferensen har lå tit ta fram en vetenskaplig studie om ämnet ”Sexuella övergrepp på min deråriga utförda av katolska präster, diako ner och manliga ordenspersoner inom den tyska biskopskonferensens område”. Stu diens författare har fått tillgång till arki ven i samtliga stift i Tyskland. Redan före biskopskonferensens höstmöte den 25–27 september, då studien officiellt presentera des och biskoparna diskuterade den, läckte

de första detaljerna av studiens sprängstoff ut. Samtidigt började flera märkbart skaka de biskopar att ta till orda. Studien visade att skandalen är långt värre än befarat. Kardinal Reinhard Marx, ordförande för den tyska biskopskonferensen, hör helt klart inte till dem som försöker att vänta ut kriserna. Han är en argumentens och vitt nesmålens man. Och han är inte rädd för att visa förkrosselse. Det krävs ”mod och styr ka” för att börja om, säger han. ”Många tror

Signum 7/2018

Aktuellt

inte längre på oss.” Bambergs ärkebiskop Ludwig Schick vill omgående låta kyrkan genomgå ett renande stålbad, en skärseld. Sedan 2010 – då de under lång tid nedtys tade övergreppen vid gymnasieskolan Ca nisius-Kolleg i Berlin avslöjades – har den katolska kyrkan i Tyskland blivit alltmer indragen. Vad är nytt i studien? Forskarna har på biskoparnas uppdrag granskat 38 156 personakter och dokument i samtliga 27 tys ka stift. Akterna rör anklagelser från åren 1946–2014, det vill säga nära 70 år. Till detta kommer intervjuer med såväl drabbade som med anklagade och inte anklagade präster, jämförande analyser liksom även en anony miserad enkät bland de drabbade. Dessut om har man analyserat domstolshandlingar och granskat förebyggande handlingspla ner. Studien rapporterar 3 677 sexuella över grepp på till största delen manliga minder åriga. Gärningarna ska ha begåtts av 1 670 präster. Studien betecknar dessa sifferupp gifter som en försiktig uppskattning. Man måste utgå ifrån ett betydligt högre mörker tal, heter det. Studiens vetenskapliga angreppssätt är enligt forskarna världsunikt, eftersom det inkluderar kriminologiska, psykologiska, sociologiska och forensisk-psykiatriska as pekter. Såtillvida är den mer mångfacette rad än de lika omfångsrika, men rent kri minologiska, övergreppsstudier som gjor des på uppdrag av USA:s biskopskonferens 2004. Dock har forskarna, vilket kritiskt har påpekats, inte haft någon direkt tillgång till originalhandlingarna. I stället har stiftens medarbetare eller anlitade advokater gått igenom akterna och enligt forskarnas rikt linjer anonymt överlämnat informationen via rapportformulär. Detta förfaringssätt var avsett att skydda kyrkliga medarbetare, som måste omfattas av oskuldspresumtion precis som i en världslig domstol. Det exakta antalet relevanta akter ska enligt studien ändå inte längre gå att upp skatta. Det finns uppgifter om att en del av arkivmaterialet ska ha förstörts. Dessutom är anteckningarna i personalakterna i frå

ga om övergrepp väldigt heterogena, efter som det saknas en enhetlig standard. Stu dien behandlar uttryckligen inte juridiska frågeställningar, i synnerhet som flera av brotten är preskriberade. Till de anklagade i studien hör skyldiga engångsbrottslingar och återfallsförbrytare liksom felaktigt an klagade. Den ojämförligt största delen av brotten är preskriberade och kommer aldrig att klaras upp. Studien är rent deskriptiv. Den vill läg ga fakta på bordet, utan att hävda några or sakssamband. Forskarna vänder sig mot te sen att sexuella övergrepp på skyddslingar skulle ha något med homosexualitet eller celibat att göra. Detta är sedan länge mer el ler mindre vetenskapligt belagt, men bisko parna själva har svårt att stå emot trycket som de utsätts för. I medierna och över hu vud taget i den miljö där studien tas emot går det envisa rykten om att det skulle fin nas ett samband här. Överallt sägs det än en gång att det mås te till ett paradigmskifte: från institutionens perspektiv till offrens, från interna till of fentliga undersökningar, från hemlighets makeri till tydlig nolltolerans, förbättrade preventionsplaner, offentliga ursäkter och förböner. Detta är i sig gamla krav, som bis koparna vid det här laget också aktivt har ställt sig bakom. Men som en följd av detta tar nu även högt uppsatta präster upp kritiska frågor som vanligen inte diskuteras offentligt, ex empelvis ”avskaffandet av de hemliga herr sällskapen” (generalvikarie Peter Beer, München). Ett flertal biskopar säger sig i tidningsintervjuer vara positiva till det av många efterlängtade kvinnliga diakonatet, nästan som om detta skulle vara ett boteme del mot övergreppsskandalerna. (Hur det förebyggande arbetet kan för stärkas ytterligare var återigen temat för den nordiska biskopskonferensens höstmö te den 5–10 september i Stettin i Polen.) Övergreppsskandalen och bearbetning en av denna inom den katolska kyrkan i Tyskland öppnar dock ögonen för djupt lig

Signum 7/2018

Aktuellt

gande problem i dagens samhälle. Problem som sträcker sig långt utanför de kyrkliga kretsarna: det sexualiserade våldet bland ungdomar, de fram tills för några år sedan mer eller mindre accepterade formerna av sexuella trakasserier, det sedan länge pågå ende hetsandet mot minoriteter och mobb ning över huvud taget, på arbetsplatser och i den sociala miljön. Kanske har kyrkan här blivit en ofrivillig pionjär i ett träsk som det kommer att ta lång tid att dränera. Globalt sett är kyrkan i Tyskland inte en sam. Den som trott att kyrkan redan har druckit den bittra kalken med bearbetning en av övergreppsskandalerna i världskyr kan i botten har ägnat sig åt självbedräge ri. Biskopsavgångar i Chile, återkallandet av kardinalstiteln för förre ärkebiskopen av Washington Theodore McCarrick, den 1 400 sidor långa rapporten om övergrepp inom stiftet Philadelphia under ledning av Penn

sylvanias högste åklagare Josh Shapiro och den vetenskapliga övergreppsstudien som lades fram för den tyska biskopskonferen sens höstmöte i Fulda i september i år lodar fortfarande fler och ännu mer förfärliga di mensioner av en katastrof. Ärkebiskop Ge org Gänswein, den pensionerade påven Be nedictus XVI:s privatsekreterare, menar att skandalerna kommer att få lika svåra följder för kyrkan som terrorattackerna den 11 sep tember 2001 fått för USA. Världen pekar finger åt kyrkan. Och kyr kan måste agera – samtidigt gör hon rätt i att undvika förhastade åtgärder. Ett förkros sat hjärta och en ödmjuk och bedrövad ande måste här komma i första hand, hur svårt detta än är. I detta ligger redan något av den radikala nystart som ärkebiskop Reinhard Marx talar om. Men den nystarten måste verkligen vara radikal. heinz werner wessler

Omstridd överenskommelse mellan Vatikanen och Kina

en 22 september undertecknade Va tikanen och Kina en överenskom melse om biskopsutnämningar. Det är ett historiskt steg som i ett slag avskaffar uppdelningen i en ”patriotisk” regerings kontrollerad kyrka, utan kontakt med Rom, och en underjordisk, påvetrogen katolsk kyrka. Men få vet egentligen vad det står i avtalet, som undertecknades 22 september i Peking, och många kritiska kommenterar har hörts. Vatikanen meddelade att man underteck nat ”en provisorisk överenskommelse om biskopsutnämningar” medan påven Fran ciskus besökte baltstaterna. På presskonfe rensen på planet hem till Rom kommente

rade påven att han tog på sig hela ansvaret. ”Jag är den ansvarige. De andra, som jag har utnämnt, har arbetat på detta i mer än tio år. Det är ingen improvisation, det är en vand ring.” ”Syftet med denna överenskommelse är inte politiskt utan pastoralt”, betonade Va tikanens presstalesman Greg Burke. ”Det gör att katolikerna i Kina kan ha biskopar som har gemenskap med Rom men som ock så erkänns av de kinesiska myndigheterna.” Redan kort före påsken 2018 ryktades det att ett avtal var på väg, men det tycks ha för dröjts den gången av att Kina överraskan de förde över frågor om trossamfund från ”Statliga administrationen för religiösa frå

Signum 7/2018

Aktuellt

gor” till kommunistpartiet. Det har alltså ändå inte förhindrat överenskommelsen. Samtidigt meddelade Vatikanen att på ven upphävt exkommuniceringen av sju ki nesiska biskopar som vigts utan Heliga sto lens godkännande – ett stort steg, som kan jämföras med när Benedictus XVI upphäv de exkommuniceringen av fyra traditiona listiska biskopar som vigts utan påvligt till stånd av Marcel Lefebvre 1988. Det meddelades också att påven ”beslu tat upprätta stiftet Chengde under ärkestif tet Peking”. En stor del av det nya stiftet hör de tidigare till det apostoliska vikariatet i Östra Mongoliet. Den 26 september sände påven ett bud skap till Kinas katoliker där han inte lade till några detaljer men återigen tog på sig ansvaret för beslutet. Detta är ungefär allt man vet om överens kommelsen.

Vad följer av överenskommelsen? Den mest påtagliga och omedelbara följden av överenskommelsen var att två av de tidi gare exkommunicerade kinesiska biskopar na, Joseph Guo Jincai och John Baptist Yang Xiaoting, kunde delta i biskopssynoden om unga som inleddes i Vatikanen den 3 okto ber. De bägge biskoparna som kom till syno den i Rom är nära knutna till Kinas officiella religionspolitik. Biskop Yang är vice ordfö rande i De kinesiska biskoparnas råd, som aldrig erkänts av Heliga stolen eftersom de underjordiska biskoparna inte är med. Bis kop Guo är generalsekreterare för samma råd och dess representant i det kinesiska parlamentet, där normalt bara medlemmar av kommunistpartiet deltar. Själva överenskommelsen har alltså inte offentliggjorts, men den tycks innebära att Heliga stolen har vetorätt för biskopskan didater som presenteras av den kinesiska – regeringskontrollerade – biskopskonfe rensen. Det innebär åtminstone teoretiskt att det inte längre skall finnas någon ”själv ständig” katolsk kyrka i Kina. Kommentarerna har varit minst sagt

blandade. Många har samlats av nyhetsby rån AsiaNews, som följer Kina med särskild uppmärksamhet. Bland de positiva kom mentarerna finns biskopen i Hongkong, Michael Yeung Ming-cheung. Han sade att överenskommelsen är ett steg framåt och var glad över att två kinesiska biskopar kunde delta i synoden i Rom. ”Även om tex ten inte offentliggjorts, säger påven Francis kus tydligt i sitt brev till Kinas katoliker att ett möte kan vara autentiskt och fruktbart bara om det sker i dialog. I dag möter kyrkan i Kina världskyrkan, lär känna den och ar betar tillsammans med den. Jag hoppas att de tillsammans, hand i hand, kan skapa en framtid full av harmoni.” Hans föregångare som biskop i Hong kong, kardinal Joseph Zen Zekiun, är tvärt om starkt kritisk och säger att de bägge ki nesiska biskoparna på synoden är ”utsän da från en ateistisk förföljarregim. De är en skymf mot de goda biskoparna i Kina och mot biskopssynoden.” Den franska nyhetsbyrån Églises d’Asie publicerade den 27 september en utförlig kommentar av den franske missionären och Kinaexperten pater Jean Charbonnier. Han beskriver överenskommelsen huvudsakli gen som en seger för regimen i Kina. Den un dertecknades i Peking, vilket ger Kina hela äran. Det sägs ingenting om förändringar i den brutala tillämpningen av den nya lagen om religioner som infördes i februari. Reger ingen kan använda överenskommelsen för att tvinga in alla katoliker i partiets ”patrio tiska” ram, och de påvetrogna ”underjordis ka” katolikerna försvagas. Charbonnier kommenterar särskilt de sju biskopar som utnämnts utan Roms godkän nande mellan 2000 och 2012 och som där med hittills varit exkommunicerade. De för sonas nu med Heliga stolen. ”Det är en seger för den kinesiska regeringen. För de under jordiska katolikerna, som inte förstår Heli ga stolens helomvändning, betyder detta att Roms auktoritet försvagas”, skriver han. ”Om man kan likna dialogen mellan Vati kanen och Peking vid en fotbollsmatch, lå

Signum 7/2018

Bokrevy

ros aldrig yppar ett ord i evangelierna trots att systrarna är så talföra? Och hur kommer det sig att han bor tillsammans med sina två ogifta systrar? Kan det vara så, frågar sig Va nier, att denna nära vän till Jesus hade nå gon form av funktionsnedsättning? Ibland förfaller kristen förkunnelse till psykologiserandets frestelse, ibland till för andligandets, ibland till moralismens. Men det finns också en risk att vi i vår iver att undvika sådana fallgropar står kvar med ett tomt skal. I Johannes efterföljd gör Va nier motsatsen, han går djupare. Han visar att kristet liv på djupet håller samman det som annars riskerar att bli ytterligheter: det handlar om det som rör sig i djupet av oss, men på ett sätt som fördjupar de gemenska

per vi ingår i; det handlar om en andlig verk lighet, men på ett sätt som gör oss mer när varande i den jordiska; det får konkret ut tryck i handlingar, men närs av relationen till livets källa. Vaniers doktorsavhandling bar titeln Le bonheur: principe et fin de la morale aristotélicienne (”Lyckan som princip och mål för aristotelisk etik”). Som en sammanfatt ning av hans böcker om Johannesevangeliet – och av hela hans livsgärning – skulle man kunna travestera den titeln och så dra ett långt penseldrag från den unge Jeans filo sofistudier till den åldrande Jeans egen livs erfarenhet: relation som princip och mål för kristen tro. per rönnegård

Informationer

Konstantinopel häver Moskvas bann Det ekumeniska patriarkatet av Konstantinopel har tagit ett tydligt steg mot att erkän na den ukrainska ortodoxa kyrkans autonomi. Som av slutning på patriarkatets sy nodmöte torsdagen den 11 oktober meddelades det i en officiell kommuniké att två personer som hittills betrak tats som schimatiska, nämli gen ”patriarken” Filaret (De nisenko) inom Kievpatriar katet och metropolit Maka rij (Maletysch), överhuvud för den hittills inte heller er kända ukrainska autokefala ortodoxa kyrkan, som grun dades 1920, nu återfår sina kanoniska rättigheter. Upp hävningen av det kyrkli ga bannet gäller även för de

båda kyrkoöverhuvudenas präster och lekfolk. Beslutet skärper enligt be dömare ytterligare konflik ten med Moskvapatriarkatet beträffande det kyrkliga an svarsområdet i Ukraina. I det ekumeniska patri arkatets kommuniké i fem punkter hänvisar man till att Denisenko och Maletysch inte har befunnit sig i schism av ”dogmatiska orsaker”. I överensstämmelse med Kon stantinopels patriarks före trädesrätt att kunna godta invändningar från biskopar och andra präster från alla autokefala kyrkor, har man beviljat överklagandena från Denisenko och Maletysch mot Moskvapatriarkatets ut dömda laisering och exkom munikation. Denisenko och

Signum 7/2018

Maletysch har därmed blivit återinsatta i sin kyrkliga och hierarkiska respektive präst liga rang. ”Gemenskapen med kyrkan” är återställd. Den nu 89-årige Filaret bannlystes 1995 av den ryskortodoxa kyrkans biskops koncilium, efter det att han hade förklarat Kievpatriar katets oavhängighet från Moskvapatriarkatet. I bör jan av 2018 lämnade Filaret in en begäran om att hans kyrkliga straff skulle upphä vas till Konstantinopel i dess egenskap som högsta instans inom den gemensamma or todoxin. Detaljerna i denna rehabilitering diskuterades under september i London, där Filaret träffade den eku meniske patriarken av Kon stantinopel, Bartholomaios,

Informationer

och dennes Ukraina-expert, metropolit Emmanuel Ada makis av Paris. Tillsammans med den ukrainsk-ortodoxa kyrkan inom Moskvapatriarketet, som hittills varit den enda som erkänts av världsorto doxin, finns det därmed tre kanoniska ortodoxa kyrkor. Av dessa ska nu, enligt Kon stantinopels önskan, en ge mensam, enhetlig autokefal kyrka upprättas. De tidigare meddelade åt gärderna ska också ha som syfte att det ekumeniska pa triarkatets ”stavropegiala” rätt i Kiev måste återupprät tas. ”Stavropegial” betyder att ett kloster står direkt un

der patriarkens auktoritet. I Kiev finns det hittills inte nå got kloster som lyder under Konstantinopel. Därför an tas det att det inom vidsträk ta område som tillhör ”grott klostret” i Kiev (Petjerska klostret), där patriarken Fila ret nyligen gjort anspråk på en del i närheten av Moskva patriarkatets ”stavropegia la” kloster, kommer att upp stå ett liknande kloster inom Kievpatriarkatet. Den ukrainske presidenten Petro Porosjenko välkomnar synodens beslut som ett förs ta ställningstagande som ”en stor seger för det av Gud älska de ukrainska folket mot Mosk vas demoner” och ”det godas

seger över det onda”. Han an klagar den ryska regeringen för att vilja starta ett ”religions krig” i Ukraina. Metropolit Hilarion (Alfe jev), ledare för Moskvapatriar katets utlandsavdelning, be tecknar via Interfax Konstanti nopels åtgärder som en ”olag lig handling”, och i en inter vju med Wiener Zeitung (12 ok tober) kritiserade han hårt fö respråkarna för självständig hetsrörelsen. ”De sekulära makthavarna i Ukraina lägger sig i kyrkans angelägenheter. Därigenom drivs splittringen ännu längre. Vi har varnat alla inblandade för de konsekven ser som detta kan få.” Kathpress 2018-10-12

Medverkande i detta nummer lena andersson Författare och journalist, Stockholm. olle brandt Professor i arkeologi och verksam vid Påvliga institutet för kristen arkeologi i Rom. magdalena dahlborg Red. sekr. för Signum, Uppsala. tord fornberg Docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet. fredrik heiding Jesuitpater, dr i teologi vid University of Oxford och lektor i teologi vid Newmaninstitutet. ulf jonsson Jesuitpater, professor i religionsfilosofi och chefredaktör för Signum. liudas jovaiša Doktor i kristendomens historia vid universitetet i Vilnius. minna salminen karlsson Docent i sociologi samt jämställdhets specialist vid Uppsala universitet. carl johan ljungberg Stats- och litteraturvetare, Stockholm. martin maier Jesuitpater, teol. dr i befrielseteologi, Jesuitordens ombud för Europafrågor, Bryssel.

anders piltz Professor emeritus i latin vid Lunds universitet, präst i Dominikanorden. karin rubenson Doktorand i kyrkovetenskap vid Uppsala universitet. per rönnegård Teol. dr i exegetik och präst i Svenska kyrkan. mikael schink Jesuitpater, Schweiz. john sjögren Kulturskribent och kritiker, Uppsala. jan-heiner tück Professor i systematisk teologi vid Wiens universitet och redaktör för tidskriften Communio. heinz werner wessler Professor i indologi vid Uppsala universitet. andreas westergren Teol. dr i kyrko- och missionsvetenskap vid Lunds universitet. julie zyka Studerande, Uppsala. erik åkerlund Fil. dr i filosofi och lektor vid Newmaninstitutet.

Innehåll Signum nr 7/2018 årgång 44 Ledare

Litteratur

1 erik åkerlund

40 heinz werner wessler

Sanningens anspråk – Det ligger i sanningens natur att den inte helt kan formas efter oss själva.

Krönika

3 lena andersson

Relationens (o)begripliga logik

Mörkrets tidsålder – V. S. Naipaul 1932–2018

Martyrer

43 martin maier

San Romero de América – Oscar Arnulfo Romero helgonförklaras

Aktuellt

Analyser och rapporter

4 fredrik heiding

49 liudas jovaiša

Påvliga påminnelser om Litauens rötter – Påven Franciskus besök i Baltikum.

5 heinz werner wessler

Kyrkan i skärselden – Övergreppsskandalen långt värre än befarat visar tysk studie.

7 olle brandt

Omstridd överenskommelse mellan Vatikanen och Kina

Dialogen mellan judar och kristna

10 jan-heiner tück

Förhållandet mellan judar och kristna – en känslig fråga

Ungdomssynoden

13 julie zyka

Några reflektioner inför ungdomssynoden

Tema: Sanning

16 erik åkerlund

Sanningen och verklighetens motstånd

19 anders piltz

Vad är sanning? – en inventering av sanningens frågor och existentiella utmaningar

25 magdalena dahlborg

Makt, dialog och sanningssökande

31 karin rubenson

Philip Pullman skapar en berättelse om sanning

34 erik åkerlund

Nouvelle théologie och Ratzinger om sanning

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Från Sankt Bruno till påven Franciskus – Den katolska kyrkan i Litauen

Redaktion

Prenumeration 2019

Kjell Blückert, Helena Bodin, Fredrik Heiding,

Helår (8 nummer)

Ulf Jonsson (chefredaktör).

inom Europa 400:– studerande & pensionär 245:–

Redaktionskommitté

utom Europa 480:–

Henrik Alberius, Gabriel Bar-Sawme,

Lösnummer 60:–

Lovisa Bergdahl, Olle Brandt,

Bg 5282-2046

Roberta Colonna Dahlman,

Omläsning

Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Sten Hidal,

54 minna salminen karlsson

Anna Maria Hodacs, Thomas Idergard,

Karin Bergman i dagböcker och brev 1907–1966

Bokrevy

57 ulf jonsson

Varde ljus! – Åsa Wikforss: Alternativa fakta.

59 tord fornberg

Borta med floden – Petter Antti: Särkilax och kyrkan som försvann.

Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay, Jenny Lindberg, Kerstin Hedberg Nyqvist,

Tidskriften Signum startades 1975 som

Gunilla Maria Olsson, Anders Piltz,

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

John Sjögren, Mikael Schink, Magdalena Slyk,

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Johan A. Stenberg, Elisabeth Stenborg,

grundad 1963.

Bengt Säfsten, Heinz Werner Wessler, Erik Åkerlund, Katrin Åmell.

63 mikael schink

Tidernas Thomasreception – Eine Autorität für die Dogmatik? Thomas von Aquin in der Neuzeit.

65 carl johan ljungberg

Aleksander Solzjenitsyns livsdrama ur ny synvinkel – Aleksander Solzjenitsyn: Between two Millstones.

67 john sjögren

Svindlande debut i nyutgåva – Mare Kandre: I ett annat land.

69 per rönnegård

Relationens evangelium – Jean Vanier: Gemenskapens evangelium enligt Johannes.

71 informationer 72 medverkande i detta nummer

Signum utges sedan 2001 av Newmaninstitutet, en katolsk högskola

Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson.

för teologi, filosofi och kultur med säte i Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och

61 andreas westergren

God översättning av komplicerad teologisk retorik – Basileios: Om den heliga Anden.

Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Redaktionssekreterare:

medarbetarna kring tidskriften Signum.

Magdalena Dahlborg, Per Lindqvist. Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Tryckt hos Grafiska Punkten Adress

issn 0347-0423

Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 14 december 2018.

7/2018

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

sverige porto betalt port payé

oktober

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

2018

Nyheter från Artos & Norma Sanningens anspråk Kyrkan i skärselden Överenskommelsen mellan Vatikanen och Kina Lena Andersson

Relationens (o)begripliga logik Julie Zyka

Några reflektioner inför ungdomssynoden Anders Piltz

tema: sanning

Vad är sanning? Magdalena Dahlborg

Makt, dialog och sanningssökande Karin Rubenson

Philip Pullman skapar en berättelse om sanning Erik Åkerlund

Nouvelle théologie och Ratzinger om sanning

3. thomas mcdermott o.p. Katarina av Siena. Hennes andliga utveckling och undervisning

Heinz Werner Wessler

Martin Maier www.signum.se

www.artos.se | info@artos.se Tel: 076 779 35 03

Mörkrets tidsålder – V. S. Naipaul 1932–2018 San Romero de América Liudas Lovaiša

Den katolska kyrkan i Litauen