3 2018 signum by Signum

sverige porto betalt port payé 3/2018

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

april

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

KATARINASKOLAN SÖKER REKTOR

Vi gillar olika

KATARINASKOLAN ÄR EN HUMANISTISK-KRISTEN FRISKOLA i Uppsala med drygt 380 elever i åk 6 till 9. Skolan har ett etablerat gott rykte i staden sedan starten 1994. Bemötandet är personligt och lärarna är engagerade. Elever och föräldrar väljer Katarinaskolan främst för dess vänliga atmosfär och goda kunskapsresultat. Vi har höga förväntningar på den enskilda elevens förmåga och vilja att göra sitt bästa, vid behov med särskilda stödinsatser. Bland annat yttrar sig detta i skolans betoning av språken. Förutom engelska och något annat modernt språk från åk 6 förväntas vanligen eleverna studera ytterligare ett modernt språk från åk 8. Det kristna finns närvarande i skolans traditioner. Skolledningen och huvudmannen, Heliga Katarinas Skolstiftelse, har ledamöter som tillhör den katolska eller någon av de ortodoxa kyrkorna. Eleverna är naturligtvis fria att ha och uttrycka egna uppfattningar. Den första skolregeln gäller den respekt alla ska ha för vad andra tycker och tror. Läs mer på skolans hemsida: www.katarinaskolan.se.

DEN VI SÖKER • förstår och vill värna styrelsens vision för Katarinaskolan, med vilket framförallt avses vår kristna värdegrund och människosyn samt betoning av humanistisk bildning • vidmakthåller och utvecklar i nära samverkan med personalen de sätt på vilka denna vision kommer till dagligt uttryck

Socialdemokratisk skenattack mot konfessionella friskolor Episkopal kinesisk kommunism?

• har lämplig yrkeskompetens, god kännedom om grundskolan och erfarenhet av pedagogiskt arbete, helst med beredskap att själv delta i undervisningsarbetet • är flexibel i förhållande till skiftande lärarstilar • är mån om att bibehålla de goda relationerna mellan skolledning och personal

Johan Hakelius

Vad ska man göra med sitt osunda förhållande till djur? Svante Lundgren

Välkommen med din ansökan! Ansökan jämte bilagor, liksom frågor om tjänsten, insänds via e-post till styrelsen@katarinaskolan.se senast den 14 maj 2018

Den yazidiska tragedin John Sjögren

Är vi för snälla, för kontroversiella, alldeles för bråkiga, eller hopplöst tråkiga?

Ingmar Bergman – den protestantiske ateisten Eva Lindqvist Sandgren

Uthålliga Birgittasystrar i Vadstena under 1500-talet

Tala om för oss vad Du tycker i vår stora läsarundersökning på www.signum.se !

Per Forsberg

Vadstena kloster – ett vinstdrivande välfärdsföretag? Anne-Marie Pelletier

Senast den 15 maj. www.signum.se

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

2018

I framtidens kyrka måste kvinnor och män höras tillsammans Torsten Kälvemark

Elisabeth Behr-Sigel – en teolog mellan öst och väst

Innehåll Signum nr 3/2018 årgång 44 Ledare

1 kjell blückert

Vi gillar olika – Vilket slags mångfald kan staten acceptera i skolan?

Krönika

3 johan hakelius

Vad ska man göra med sitt osunda förhållande till djur?

Aktuellt

4 ulf jonsson

Socialdemokratisk skenattack mot konfessionella friskolor

6 magdalena dahlborg

Frihet till bundenhet – Om utredningen om statens stöd till trossamfund.

9 sveriges kristna råds presidium Mer fördomar än fakta i debatten om konfessionella friskolor

11 olle brandt

Episkopal kinesisk kommunism? – Håller Vatikanen på att sälja ut Kinas katoliker till kommunistpartiet?

Krigsbrott

13 svante lundgren

Den yazidiska tragedin

Ingmar Bergman 100 år

15 john sjögren

Ingmar Bergman – den protestantiske ateisten

Fem år med påven Franciskus

21 massimo borghesi

Leva med motsägelser – Franciskus dialektiska tänkande är nyckeln till att förstå hans pontifikat.

Reformationstid

24 eva lindqvist sandgren

Uthålliga Birgittasystrar i Vadstena under 1500-talet – Om vad Birgittinordens moderkloster behöll i det längsta.

29 per forsberg

Vadstena kloster – ett vinstdrivande välfärdsföretag? – Konflikten mellan vinst och välfärdsorganisationers mål är inget nytt.

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

36 magnus nyman

Läskunnighet före reformationen

Kvinnor i kyrkan

Redaktion

Prenumeration 2018

Kjell Blückert, Helena Bodin, Fredrik Heiding,

Helår (8 nummer)

Ulf Jonsson (chefredaktör).

inom Europa 400:– studerande & pensionär 245:–

40 anne-marie pelletier

I framtidens kyrka måste kvinnor och män höras tillsammans

46 torsten kälvemark

Elisabeth Behr-Sigel – en teolog mellan öst och väst

Redaktionskommitté

utom Europa 480:–

Gabriel Bar-Sawme, Lovisa Bergdahl,

Lösnummer 60:–

Olle Brandt, Roberta Colonna Dahlman,

Bg 5282-2046

Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Sten Hidal, Anna Maria Hodacs, Thomas Idergard,

Analyser och rapporter

Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay,

51 vladimir pachkov

Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson,

Rysslands religiösa identitet – När kristendomen kom till Ryssland fanns islam delvis redan där, och när Tsarryssland införlivade islamdominerade områden i Centralasien blev även islam en del av den ryska nationella identiteten och dess referenser till ”ryska värden”.

Anders Piltz, John Sjögren, Mikael Schink,

Tidskriften Signum startades 1975 som

Magdalena Slyk, Johan A. Stenberg,

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

Elisabeth Stenborg, Bengt Säfsten,

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Heinz Werner Wessler, Erik Åkerlund,

grundad 1963.

Katrin Åmell. Signum utges sedan 2001 av Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson.

Bokrevy

56 ola sigurdson

Mångtydig existentiell reflexion – Caroline Krook: Rastlös sökare och troende tvivlare: Existentiella frågor i filmer av Ingmar Bergman.

58 sanne frostensson

Andliga aspekter av nordiska konstnärskap – Lena Månsson: Konst och andlighet. Mystiker och särlingar i Norden.

60 gunilla maria olsson

Ömsint om papparelation – Charlotta von Zweigbergk: Dippen & jag.

62 sten hidal

Imponerande samling trots fornkyrklig frånvaro – Spiritual and Ecclesiastical Biographies. Research, Results, and Readings.

64 medverkande i detta nummer

Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Newmaninstitutet, en katolsk högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i

Redaktionssekreterare:

Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och

Magdalena Dahlborg, Per Lindqvist.

medarbetarna kring tidskriften Signum.

Signum i sociala medier

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Adress Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala

Tryckt hos Grafiska Punkten issn 0347-0423

Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 25 maj 2018.

Ledare

Vi gillar olika – Vilket slags mångfald kan staten acceptera i skolan?

i som stöder ett system med olika huvudmän inom skolväsendet väl komnar den utredning om ”konfes sionella inslag i skolväsendet” som rege ringen beslutade om den 8 mars i år. De ut redningsdirektiv som då presenterades är mycket väl avvägda och fokuserar de vik tigaste frågorna, oklarheterna och proble men. Utredningen ska bland annat belysa vad som följer av Europakonventionen och andra internationella åtaganden relativt den svenska regeringsformen och övrig lag stiftning. Vidare ska för- och nackdelar med konfessionella inslag i skolan analyseras ur ett barnrättsligt perspektiv. Inte minst vär defullt blir det med analyser av gränsdrag ningen mellan utbildning och undervisning samt av vad som menas med konfessionell (se Hedvig Bernitz påpekanden i Signum nr 2/2018). Utredaren får också i uppdrag att kartlägga hur fristående skolor med konfes sionell inriktning följer regelverken – något som ju vore av högsta intresse att undersöka även beträffande de övriga 99 procenten av de svenska skolorna. Att regeringen tar frågan på stort allvar märker man även genom valet av utredare – Lars Arrhenius. Han har erfarenhet från båda sidor av domarskranket, både som ad vokat och domare. De senaste tio åren har han i en rad sammanhang arbetat med frå gor om barns rättigheter. Därtill är han en erfaren utredare. En bättre utgångspunkt för ett gediget utredningsarbete än denna

kan man inte ha. Utbildningsminister Gus tav Fridolin har ett yttersta ansvar för detta och kan ges en eloge även för de kommenta rer han lämnat i medierna. Samtidigt är det värt att påminna om att alla regeringens be slut är kollegiala. Alla är alltid med på allt. Det är därför synnerligen uppseende väckande att kort tid efter sjösättandet av denna utredning två av regeringens minist rar, Anna Ekström och Ardalan Shekarabi, gör ett politiskt utspel som tydligt tar ställ ning i de frågor som man bara någon vecka tidigare sagt vara så komplicerade att de måste utredas. Diskrepansen mellan de väl avvägda utredningsdirektiven och de po litiska uttalandena (läs: vallöftena) kunde inte vara större. Den okunnighet, okänslig het och det oförnuft som här läggs i dagen är häpnadsväckande. Vad kan man annat tro än att dessa politiker försöker plocka billiga populistiska poäng? Hur kan statsministern stillatigande gå med på detta? Under detta utspel ligger tron på att det icke-konfessionella är en neutral position samt uppfattningen att de muslimska skolor na anses medföra segregation. Nästan ing en andas någon kritik mot de judiska eller katolska skolorna, eller för den delen de sko lor som hör hemma i andra kristna samfund. Presidiet för Sveriges kristna råd, med dess ordförande Antje Jackelén i spetsen, underströk i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 13 mars (se s. 9 i detta nr av Signum) att Europakonventionen mycket tyd

Signum 3/2018

Ledare

ligt slagit fast att rätten till pluralism inom utbildningen är en av hörnstenarna i en de mokrati och att ”sekularism också är en fi losofisk/konfessionell övertygelse och där med inte neutral”. Olika religiösa och filoso fiska uppfattningar är aldrig neutrala, allra minst då de omfattas av en stat. Staten bör däremot vara ett politiskt dialogtorg, där vi tillsammans från en rad olika positioner får värna om gränserna för vad som är accep tabelt. Därtill bör staten inrätta repressiva kontrollorgan som utövar tillsyn, beivrar missbruk och ger goda råd till institutioner som verkar för vårt gemensamma bästa. I det svenska offentliga samtalet har un der efterkrigstiden begreppet ’samhälle’ använts synonymt med ’staten’. De aktörer som räknas förutom de offentliga är fram för allt enskilda individer, föreningar och företag. Stora delar av fackföreningsrörel sen har varit knutna till det socialdemokra tiska partiet och samtliga politiska partier i riksdagen tar emot stora bidrag av staten. Statskyrkan var länge en del av den offentli ga sfären. Många av de föreningar och orga nisationer som verkar i civilsamhället upp bär – liksom många enskilda individer – an senliga statliga bidrag och har således stora bindningar till det offentliga. De enda som inte tar emot bidrag torde vara stiftelserna. Mot bakgrund av detta är det inte så konstigt att stat och samhälle används som synony ma begrepp i Sverige. Civilsamhället är do mesticerat eller helt enkelt uträknat. Att det är staten och endast staten som garanterar vårt gemensamma bästa är en uppfattning som är stark i Sverige. Viktiga funktioner såsom vård, skola och omsorg ska skötas av det offentliga och inte av eller i civilsamhället. Särskilt problematiskt är om aktörerna i civilsamhället inte har samma förment neutrala position som staten. Det är här som skon klämmer för många liberaler, inklusive socialdemokraterna, som gärna talar om mångfald på individuell nivå i in stitutioner som drivs av det offentliga. Men om dessa individer med uttalad konfessio nell eller ideologisk hållning sluter sig sam

man för att driva något inom vård-skola-om sorg blir mångfalden problematisk för såväl liberaler som socialdemokrater. Varför gil las en mångfald av individer men inte en mångfald av grupperingar? Tänk om det är så att vi från en rad oli ka konfessionella och filosofiska hållning ar har möjlighet att befordra de värden och komma fram till resultat som vi alla i grund och botten är överens om! Om vi inte bara går olika vägar till samma mål utan till viss del är oense om målen, måste vi så långt möjligt och inom de överenskomna lagar nas gränser öva toleransens dygd. Hur är det då med segregationen? De största segregationsproblemen i Sverige är de geografiska och socio-ekonomiska. Det förutsätts av de konfessionella friskolornas kritiker att religion leder till segregation och uppdelning. Tänk om det är tvärtom! Sveri ges kristna råd lyfter fram att det finns forsk ning som pekar på ”att barn som är väl för trogna och trygga i en religiös tradition är öppnare och tolerantare än barn som hålls i en sekulär karantän”. Kan det vara så att konfessionella skolor är bättre på integra tion, mångfald, kunskapssökande, bild ning, tolerans och empati? Eller åtminstone lika bra, men på ett annat sätt. Kan det till och med vara så att den mångfald som efter lyses, i vilken enskilda barn och ungdomar kan få vara och söka bli sig själva, i högre grad finns i många konfessionella friskolor än i den kommunala skolan? De långa kö erna till de religiösa friskolorna tyder på att här finns kvaliteter. Hur är det då med muslimerna? Problem som man pekat på har bland annat va rit uppdelningen mellan pojkar och flick or i idrottsundervisningen samt obligato risk morgonbön. För några decennier sedan fungerade den statliga skolan på samma sätt. Numera ser en majoritet i Sverige det annorlunda. Är inte denna olikhet trots allt något som kunde tolereras så länge föräld rar och myndiga ungdomar har valfrihet? Vi gillar olika. kjell blückert

Signum 3/2018

Aktuellt

Socialdemokratisk skenattack mot konfessionella friskolor

id en presskonferens på förmidda gen den 13 mars presenterade gym nasie- och kunskapslyftsminister Anna Ekström och civilminister Ardalan Shekarabi ett högst anmärkningsvärt val löfte inför höstens riksdagsval. De förklara de att Socialdemokraterna kommer att infö ra ett totalförbud mot konfessionella skolor om de vinner den politiska makten. Löftet ter sig som ett unikum i den demokratiska världen och utgör det kanske allvarligaste politiska angreppet på religionsfriheten i Sverige på flera decennier. Vallöftet slog ner som en bomb i det mass mediala landskapet och möttes omgående av protester från landets religiösa samfund, liksom från debattörer, ledarskribenter och politiska företrädare av olika kulörer. I ett gemensamt uttalande förklarade landets kristna samfund att ”ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle måste organiseras med respekt för medborgarnas åsikts- och religionsfrihet, även när det gäller uppfost ran och utbildning. De mörkare kapitlen i Europas historia har gjort detta klart för oss alla” (SKR i Svenska Dagbladet 13/3). På Dagens Nyheters ledarsida tolkade man vallöf tet som ett uttryck för att religionskritiken nu flyttar fram sina positioner, och man fram höll: ”Det är farligt när högljudda opinioner börjar riktas mot religiösa minoriteter. Att ett politiskt beslut går i sekulär riktning inne bär inte per definition att det är klokt och för samhällets bästa” (Dagens Nyheter 14/3).

Det socialdemokratiska vallöftet lansera des bara fem dagar efter det att regeringen tillsatt en utredning om villkoren för lan dets konfessionella friskolor. I utredning ens uppdrag ingår att klargöra olika as pekter kring de konfessionella friskolor nas verksamhet. Utredningen är välbehöv lig, eftersom det i dag råder oklarheter på en rad punkter. Det är exempelvis osäkert vilka skolor som alls ska räknas som kon fessionella. I utredningens uppdrag ingår däremot inte att klarlägga huruvida det går att införa ett totalförbud mot konfessionella skolor. Som utbildningsminister Gustav Fri dolin (MP) förklarade i en intervju i Aftonbladet den 11 mars är det nämligen redan klarlagt att ett sådant förbud inte är möjligt att införa av europarättsliga skäl.

Europarätten Rätten att driva konfessionella skolor be traktas som en central del av själva religi onsfriheten inom Europarätten. Också Sve rige måste tillämpa detta synsätt, eftersom vi förpliktat oss att följa såväl Europakon ventionen som EU:s rättighetsstadga. Båda dessa lägger hinder i vägen för ett förbud mot konfessionella skolor. Europakonven tionen ger ett mera omfattande skydd för religionsfriheten än vår svenska grundlag. Och eftersom ingen svensk lag får strida mot Europakonventionen måste även den svens ka skollagen tolkas i ljuset av Europakon ventionens mera omfattande förståelse av

Signum 3/2018

Aktuellt

vad som ingår i religionsfriheten. EU:s rät tighetsstadga slår dessutom entydigt fast att ”föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn så dan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas re ligiösa, filosofiska och pedagogiska över tygelse ska respekteras”. Till detta kom mer att EU:s rättighetsstadgas bestämmel ser om den fria rörligheten garanterar rätt en att inom hela EU fritt inrätta skolor oav sett typ av skola och typ av huvudmän (se Hedvig Bernitz artikel i Signum nr 2/2018). Redan de svenska bestämmelser som i dag reglerar rätten att bedriva konfessionella friskolor balanserar på gränsen till att leva upp till Europarättens krav. Ett totalförbud mot konfessionella skolor skulle klart bryta mot de avtal som Sverige har ingått. Sveriges möjligheter att inför EU-domstolen vinna en rättslig prövning av ett totalförbud mot kon fessionella skolor får anses vara närmast obefintliga. Den socialdemokratiska partiledningen känner naturligtvis till hur rättsläget ser ut. Men man undviker att svara på frågor om rättsläget, man ignorerar fakta och tittar bort. Man har ju varit med om att tillsätta en utredning om de konfessionella friskolorna, och den utredningen ska vara klar till års skiftet efter att höstens riksdagsval är över stökat. Då kan man återvända till verklighe ten och tillåta sig att bli påmind om att ett totalförbud mot konfessionella friskolor är omöjligt att införa.

Religionskritiska attityder Bakom Socialdemokraternas vallöfte kan man skönja flera motiv vid sidan om de rent valtaktiska. Delvis verkar förslaget bottna i religionskritiska attityder. Den gamla fördo men om att det råder en given konflikt mel lan religion och vetenskap vädras då och då i sammanhanget, exempelvis av civilminis ter Shekarabi. Vidare hänvisar man till att religion är en privatsak. Religion är förvisso en djupt personlig fråga, men den har ald rig varit begränsad till enbart det privata. Det västerländska utbildningssystemet och

dess forskningsverksamhet har vuxit fram inom kyrkan, tron inspirerar till samhälls engagemang och till skapandet av litteratur, konst och musik, och trossamfunden bidrar alltjämt med viktiga sociala insatser i sam hället. Religionsfriheten innefattar rätten att praktisera tron öppet i samhället, även i skolan. Skolan är ingen religionsfri zon, och skolans uppdrag är inte att skapa en miljö där eleverna bibringas illusionen att religi on inte spelar någon roll i människors liv. En begränsning av religionen till enbart den strikt privata sfären förknippas snarare med en förståelse av religionsfrihet i stil med den man hade i gamla Sovjetunionen. Ett ofta framfört argument mot konfessio nella friskolor är att de motverkar integra tionen i samhället. Men stämmer det verk ligen? Ungefär en procent av landets grundoch gymnasieskolor är konfessionella, så effekten torde vara begränsad. Dessutom uppvisar dessa skolor ofta en stor mångfald vad gäller etnisk bakgrund och social klass tillhörighet. Inte heller i religiöst avseende behöver de vara några monokulturer. Även föräldrar som inte själva är troende har sina barn i konfessionella friskolor eftersom de helt enkelt är bra skolor. Europarättens bestämmelser om kon fessionella skolor återspeglar det faktum att många skolor runt om i Europa drivs av trossamfund. I Tyskland exempelvis ut gör de kristna skolorna en betydande del av landets skolväsen. När det katolska ärkestif tet Hamburg nyligen meddelade att man av ekonomiska skäl överväger att stänga åtta av sina 21 skolor i Hamburg väckte det en storm av protester bland stadens invåna re. Befolkningen är visserligen övervägan de protestantisk. Bara åtta procent av invå narna i det nordtyska Hamburg är katoli ker. Men de katolska skolorna vill man de finitivt ha kvar. Skolorna fungerar utmärkt, de tar emot elever oberoende av religiös tro, och de är mycket omtyckta av både elever och föräldrar. Mariaskolan i stadsdelen Al tona, Franciskusskolan i stadsdelen Barm bek och Niels Stensengymnasiet i stadsde

Signum 3/2018

Aktuellt

len Harburg har, tillsammans med de andra 18 katolska skolorna i Hamburg, runt 9 000 elever. Flera av dem finns i socialt utsatta delar av staden. Hamburgs rödgröna lokal regering vädjar nu till den katolske ärkebis kopen om att skolorna ska drivas vidare, tid ningarna rapporterar sida upp och sida ner om ”kampen för de katolska skolorna” och massunderskrifter skickas till påven i Rom. Så kämpar socialdemokrater och miljöpar tister under dessa veckor för de katolska skolornas överlevnad knappt 40 mil söder om Trelleborg. De svenska socialdemokraternas val löfte bygger på en helt annan bild av kon fessionella skolor. I Ekströms och Shekara bis perspektiv fungerar alla konfessionella skolor dåligt rent definitionsmässigt. Därför ska de totalförbjudas här i Sverige. Ett så dant förbud skulle onekligen förstärka bil den av Sverige som landet annorlunda. Visst finns det andra länder med totalförbud mot konfessionella skolor, exempelvis Kina och Nordkorea. Men veterligen finns det inte ett

enda demokratiskt land i hela världen med ett totalförbud mot konfessionella skolor. Till och med det ateistiska DDR tillät på sin tid en typ av religiösa skolor. Det visar hur udda och extremt vallöftet är. Genom sin nya giv framstår Socialdemokraterna nu i ett slag som riksdagens mest religionsfient liga parti. Det är knappast någon vågad gissning att det allra viktigaste motivet bakom det soci aldemokratiska vallöftet helt enkelt är för hoppningen om att vinna röster bland främ lingsfientliga och islamofoba väljargrup per. Valmaskineriet behöver smörjas inför höstens val, och för att uppnå den åtråvär da regeringsmakten är man beredd att bort se från religionsfriheten och andra europe iska rättsprinciper. Det är inte omöjligt att den kalkylen går ihop sig på kort sikt. Men frågan om de konfessionella friskolornas vara eller icke vara kommer inte därigenom att få sin slutgiltiga lösning. Skolornas exis tens skyddas av Europarätten. Det är gott att vi är en del av Europa. ulf jonsson

Frihet till bundenhet – Om utredningen om statens stöd till trossamfund.

eligionsfriheten innebär att var och en är fri att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Den innebär inte att staten är skyldig att finan siera detta utövande, men många stater väl jer att ge trossamfund ekonomiskt stöd ge nom exempelvis bidrag eller skattelättna der. Sverige har länge valt att ge trossam fund stöd för att balansera minoriteternas förutsättningar mot Svenska kyrkan. Där igenom ges bättre möjligheter för den som tillhör en religiös minoritet att leva sin tro,

men också för små trossamfund att bidra till samhället genom exempelvis social verk samhet, anställd personal och myndighets kontakter. Att ”religion”, särskilt statligt stöd till sådan, debatterats den senaste tiden är kopplat till att utredaren Ulf Bjereld i mit ten av mars överlämnade betänkandet Statens stöd till trossamfund i ett mångreligiöst Sverige. Lagarna som styr Svenska kyrkan (1998:1591), andra trossamfund (1998:1593), avgifter till trossamfund (1999:291) samt

Signum 3/2018

Aktuellt

stöd till trossamfund (1999:932) tillkom i samband med att Svenska kyrkan skildes, om än ofullständigt, från staten och blev en mer eller mindre fristående organisation. Lagarna och stödsystemet har sedan dess inte setts över, samtidigt som sammansätt ningen av trossamfund i Sverige har föränd rats. Utredaren har haft till uppgift att före slå hur systemet för stöd till trossamfunden kan utformas för att bättre svara mot såväl trossamfundens som samhällets behov.

Motiv för stöd Utredningen har inte i direktiven haft upp draget att utreda huruvida trossamfunden bör uppbära statligt stöd. Man har ändå valt att motivera stödet utifrån främst tre områ den: Religionsfrihet: Det hör inte till religions friheten att få sin religiösa praktik spons rad med offentliga medel. I Sverige har man ändå gjort bedömningen att förutsättning arna är så skiftande för trossamfunden, och därmed för medborgarna att utöva sin reli gion, att det är rimligt att genom statliga bi drag jämna ut skillnaderna i storlek, sprid ning, förankring och ekonomiska förutsätt ningar (för exempelvis anställda i central administration). Särskilt skillnaderna mel lan Svenska kyrkan och övriga samfund har lyfts fram, och då inte egentligen den sär ställning Svenska kyrkan har i dag, utan också dess historiska särställning som inne bär bland annat upparbetade samarbetska naler med myndigheter, stat och kommu ner, liksom stort markinnehav och andra fördelar. Samhällsnytta: Även om religionsfrihe ten lyfts fram som det viktigaste skälet till att ge trossamfund stöd, så redogörs också för trossamfundens samhällsnytta. Dit hör sådant som trossamfundens sociala verk samhet, såväl för egna medlemmar som ge nom exempelvis soppkök, matkassar och annan verksamhet riktad till utsatta i sam hället. Utredaren tar också i sitt betänkan

de upp trossamfundens betydelse för kris beredskap, något som blev särskilt tydligt hösten 2016 då trossamfunden snabbt lyck ades mobilisera krafter för att ta emot de stora mängder asylsökande och skyddsbe hövande som kom till Sverige. Trossamfun den har fördelen att snabbt kunna nå stora mängder människor, och då även i grupper som inte lätt kan nås av myndigheter. Inom såväl kriminalvården som sjukhussjälavår den är trossamfunden efterfrågade, och för många samfund är ekonomiskt stöd en för utsättning för att kunna bedriva denna mer formaliserade och organiserade typ av sjä lavård. Därtill ser utredaren fördelar genom att människor med svag förankring i landet organiseras, tränas i föreningsdemokrati och får positiva kontakter med offentliga institutioner. Detta stärker demokratin och hjälper grupper med sämre förutsättningar att fullt ut delta i samhället. Incitament/kontroll: En mer ambivalent sida av stödsystemet är att det ger staten möjlighet att styra trossamfunden åt ett för staten önskvärt håll, och att det ger redskap för viss kontroll av trossamfunden. Eftersom Sverige valt att ge trossamfund ekonomiskt stöd, är det viktigt att lagar, förordningar och myndighetsutövande behandlar tros samfunden likvärdigt och inte på sätt som strider mot Europakonventionen inskränker trossamfundens inre liv och ordning. Sam tidigt har staten skäl att säkerställa att ge mensamma medel inte finansierar verksam het som uppenbart strider mot demokrati och mänskliga rättigheter. Stödsystemet ger trossamfunden incitament att så långt det går sträva efter en demokratisk organisation och att ha goda kontakter med stat och myn digheter. Utredaren har haft i uppgift att för tydliga lagstiftningen på ett sådant sätt att den stämmer överens med Europakonven tionen och andra internationella överens kommelser, samtidigt som behovet av viss styrning av vart pengarna går tillgodoses. Statens behov av styrning ska inte enbart balanseras mot internationella överenskom

Signum 3/2018

Aktuellt

melser utan också mot önskan att etablera och upprätthålla kontakt med trossamfund som står längre från den svenska mittfåran ideologiskt. Alltför stora inskränkningar av trossamfundens autonomi kan leda samfun den att söka finansiering exempelvis utom lands i stället för att ansöka om statsbidrag.

Utredningens förslag I nuvarande lagstiftning är definitionen av trossamfund alldeles uppenbart utfor mad efter en kristen uppfattning om vad ett samfunds huvudsakliga uppdrag är: ett trossamfund är ”en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att fira guds tjänst”. ”Gudstjänst” är dock ett begrepp som inte används av alla – exempelvis hin duer, buddhister och bahá’i har andra namn på sina riter. En luddighet i lagstiftningen är att stödberättigade trossamfund, förutom att vara livskraftiga, även ska ”bidra till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på”. Detta brukar benämnas ”demokratikriteriet”, och skrevs medvetet oklart för att gå att anpas sa i ett föränderligt samhälle. I dag strider formuleringen mot Europakonventionen, eftersom det är svårt för såväl den som ska fatta beslut om stöd som för samfunden själ va att förstå vad som krävs för att demokrati kriteriet ska vara uppfyllt. Ulf Bjereld föreslår i betänkandet att be greppet trossamfund i stället definieras som ”en gemenskap som utövar religiös verk samhet genom gudstjänst, bön, meditation eller ritualer”, en formulering som bättre överensstämmer med trossamfundens egen förståelse av sin verksamhet. Han föreslår också att en utredning tillsätts för att utreda stöd till icke-religiösa livsåskådningssam fund som erbjuder ritualer och ceremonier. Förtydligandet av demokratikriteriet har varit en viktig punkt i utredningen, och Bje reld har delat upp formuleringen, som tidi gare endast talade om vilka som kunde om fattas av stöd, i en inkluderande del som ta lar om vilka som kan omfattas av stöd, och en exkluderande som anger när ett trossam

fund kan nekas ekonomiskt stöd. Det inklu derande anger att stöd kan uppbäras av re gistrerade trossamfund som har minst 1 000 betjänade bosatta i Sverige, har bedrivit verksamhet i landet i minst fem år och hu vudsakligen finansieras av i landet bosat ta betjänade. Exkluderad blir den som utö var våld, tvång eller hot, kränker barns rät tigheter så att barnets hälsa och utveckling hotas, uppmanar eller rättfärdigar något av det tidigare nämnda, inskränker betjänads fri- och rättigheter genom att utnyttja en ut satt situation, bryter mot diskriminerings förbud i diskrimineringslagen eller aktivt motarbetar det demokratiska styrelseskick et. Diskrimineringsförbudet tillåter dock att trossamfund får ställa vissa krav, också avseende könstillhörighet, på den som ska agera ledare i samfundet (till exempel präs ter), men inte på andra anställda. Förslaget är också att samfunden ska ha visst ansvar för hur enskilda företrädare uttrycker sig, i sammanhang där de tydligt är företrädare för samfundet. Genom tydlighet om när stöd kan vägras, blir det lättare för såväl besluts fattare som trossamfund att förutse ett be slut. Utredaren föreslår också ett bidrag för att stödja organisering, eftersom ett problem för trossamfundens kontakter med myndig heter har varit brist på fast anställda, och med enbart ideellt engagerade kan det vara svårt att delta i möten och utbildningar på dagtid. Därtill föreslås utbildningsbidrag för såväl konfessionell som icke-konfessio nell utbildning av både religiösa ledare och andra anställda och funktionärer. Den ickekonfessionella utbildningen kan till exem pel röra familjerätt, samhällskunskap eller demokratiska metoder, och meningen är att samfunden ska uppmanas att aktivt fortbil da anställda och volontärer i demokrati och mänskliga rättigheter.

Avslutande kommentar I vad vi kan kalla den allmänna debatten brukar ej närmare preciserad ”religion” be traktas som en privatsak. Den faktiska for

Signum 3/2018

Aktuellt

men för många troende är en folkreligiositet där majoritetssamfundet men också andra är närvarande i samhällslivet och betjänar de som råkar finnas i närheten. Den svens ka modellen för kontakter mellan det of fentliga och trossamfunden räknar i stäl let med en föreningsreligiositet. Det är inte så konstigt, eftersom det är de traditionel la frikyrkornas behov som stått modell för lagstiftningen om trossamfund, och dessa växte fram tillsammans med andra folkrö relser och enligt samma modeller, men det kräver anpassning för trossamfund som är vana vid andra sätt att organisera sig. Utre daren strävar i sitt betänkande tydligt efter att ge samfunden incitament att organisera

sig enligt den föreningsreligiösa modellen, eftersom det är vad staten är van att hantera. Den som är satt i bidragsberoende är som känt icke fri, och för trossamfunden är det naturligtvis kluvet att sätta sig i beroende ställning. Kluvet är det även för staten att stödja verksamhet som inte alltid går hand i hand med väljarkårens majoritetsföreställ ningar. Så länge trossamfund som saknar kraft att stå helt på egna ben samtidigt ger grupper längre från samhällets arenor möj ligheter att delta i demokratin och få goda kontakter med det offentliga är det en klu venhet vi behöver leva med. Alternativet är större klyftor och mindre kontaktytor. magdalena dahlborg

Mer fördomar än fakta i debatten om konfessionella friskolor – Debattartikel av Sveriges kristna råds presidium som publicerades första gången i Svenska Dagbladet den 13 mars.

dag presenterade Socialdemokrater na ett vallöfte om att förbjuda religiösa friskolor. Enligt partiet ”ska ingen elev utsättas för religiös indoktrinering … och skolan ska präglas av de värderingar och principer som finns i grundlagen”. I förra veckan meddelade skolborgarrådet i Stock holm, Olle Burell, att staden stoppar nya ut hyrningar till aktörer som bedriver konfes sionella (religiösa) friskolor: ”De religiösa friskolorna bidrar till ytterligare isolering. Forskningen är tydlig.” Vilken forskning det är som stödjer denna slutsats förblir oklart. Desto klarare fram står utgångspunkterna: Religiösa friskolor sätter inte barnets bästa i centrum, de står i vägen för kunskap, de motverkar integra tion och förstärker segregation. Burell kal� lar religiösa friskolor för ”konfessionella

sorteringsskolor” och antyder att de står i konflikt med en demokratisk värdegrund. Sanningen är annorlunda. I dag går om kring en procent av svenska grundskole elever i någon av landets cirka 70 friskolor med konfessionell inriktning. Cirka 80 pro cent av dem har en kristen inriktning och i många av dem finns elever med olika reli giös bakgrund. Undervisningen ska vara konfessionsfri. Aktiviteter med religiös prä gel är frivilliga och sker utanför schemalagd tid. Läroplanens grundläggande värden som jämställdhet och individens frihet gäl ler. Skolinspektionen kontrollerar att sko lorna följer statliga styrdokument. Kristna skolor är självklara i många av världens länder. Genom tiderna har de fos trat otaliga framstående ledare och ansvars tagande medborgare. Även i den islamiska

Signum 3/2018

Reformationstid

Uthålliga Birgittasystrar i Vadstena under 1500-talet av eva lindqvist sandgren – Om vad Birgittinordens moderkloster behöll i det längsta.

Bärbo kyrka utanför Nyköping finns en altaruppsats från 1677 som inramar hela korfönstret och sträcker sig i en båge över det. Runtom står figurer ur den krist na historien: Moses, Johannes döparen med flera. Mitt i bågen, rakt över altaret, tronar en kvinna: den heliga Birgitta. Hur kan det komma sig att Birgitta framställs på denna centrala plats i ett altarskåp tillverkat mitt under den era som kallas den lutherska or todoxin? Trots den lutherska reformationens av ståndstagande till helgon fortsatte den he liga Birgitta att vara en relevant person att relatera till även under efterföljande sekler. Det var inget unikt för Bärbo kyr kas 1600-talsdonator att man återanvände medeltida altarskåpsfigurer i nya komposi tioner efter reformationen. Nästan samtida med altaruppsatsen i Bärbo är exempelvis den i Edsbro kyrka utanför Örebro. Där ingår Birgitta sedan 1685 i raden av viktiga perso ner tillsammans med några av apostlarna. De adelspersoner som finansierade 1600-ta lets altaruppsatser i Edsbro och Bärbo an såg uppenbarligen att Birgitta eller hennes minne fortfarande var relevant att relatera till. Det var i praktiken mindre än hundra år sedan klostret i Vadstena stängdes 1595. Klostrets nunnor tilläts vara kvar där un

der nästan hela 1500-talet. Reformationens vågor sköljde fram och tillbaka under det ta sekel och de katolska konjunkturerna var minst sagt omväxlande för nunnorna. Den svåra tiden för klostrets invånare började knappast det så kallade reformationsåret 1517 utan först ett par decennier senare.

Attacker mot klosterlivet Reformatorerna hyste ingen större förståel se för det monastiska livet. Luther själv över gav det till förmån för äktenskapet. I propa gandan mot klostren var klosterfolkets för ment lösaktiga leverne bakom klostermu rarna ett återkommande tema, men så hade det varit långt före reformationen. Penelope D. Johnson konstaterade 1991 i sin studie av kloster i Frankrike (Equal in monastic profession) att beskyllningarna mot nunnor nas okyska leverne var många redan under 1100- och 1200-talet, men att de nästan alltid saknade grund i visitationsprotokollen. Li kadant var det under senare århundraden. Mycket energi lades ned på den antimonas tiska propagandan under reformationen. De fantasifulla skildringarna om påträffa de dränkta eller inmurade barnlik har sä kert eggat upp den antikatolska stämning en under 1500-talet men kan givetvis knap past ses som sanningsvittnen. Fiktiva brev

Signum 3/2018

Reformationstid

författades, översattes, trycktes och spreds i försöken att smutskasta klosterfolket i ge men. Även på svenska spreds denna propa ganda. Försöken att locka ut nunnorna från klostren för att gifta sig, rönte emellertid inte någon större entusiasm innanför mu rarna, varken i Vadstena eller på andra plat ser. Ett skäl var säkerligen den krassa över levnaden: man ägde inget och hade inget att leva av, om inte någon släkting förbarmade sig. Presumtiva friare stod knappast på rad för att äkta de många medelålders och äld re nunnorna. Ännu viktigare var troligen att de flesta nunnor ansåg sig redan vara vigda, men till ett liv som Kristi brud. De hade re dan avlagt trohetslöften till sin brudgum i samband med nunnevigningen. Så var även fallet i Vadstena, och därigenom skedde en dast en långsam och successiv minskning i takt med svårigheterna att viga nya systrar. När klostret stängdes hade skaran av nun nor minskat från 60 till elva. Den minnesbok som klostrets bröder för de slutar år 1545 med orden ”Därefter, rev stadsborna hela klostermuren för oss på sydsidan, som synes”. Några få år senare ty der allt på att bröderna tvingats lämna klos tret, men vad hände med nunnorna när brö derna försvann? En sak är klar: nunnorna lämnade inte Vadstena förrän vårvintern 1596.

Gudstjänstens omintetgörande Händelserna som bröderna noterade i dia riet 1545 var inte första attacken mot klos tret. Redan 1540 hade Gustav Vasas fogdar besökt klostret och beskattat många av dess altaren på föremål av ädla metaller. Kungen kom därtill på besök 1543 för att lägga beslag på dokument som styrkte klostrets mark ägande, men han tog även med sig en hel del böcker samt stenbilden på jungfru Marie al tare. Det blev en påtaglig förlust i spåren av detta tilltag: klostret förlorade äganderätten till mark och fastigheter som kronan i stäl let lade beslag på genom de stulna doku menten. Det innebar kännbara ekonomiska förluster på sikt, vilket drabbade nunnorna

de efterföljande decennierna. 1543 fattade dessutom en synod beslut om att förbjuda klosterdräkten och vissa delar av liturgin. I Vadstenadiariet kan man läsa: ”Vidare, da gen efter heliga Birgittas kanonisationsdag [8/10] kom i den åttonde timmen magister Clas, biskop i Linköping, till vårt kapitelhus med många präster. Och han ledde ett kyr komöte inför många ditkallade utan att vi kände till det i förväg, varvid han avskaffa de mycket – mässoffret, vigvattnet i bikten, korkåpan, ordensdräkten och en mängd annat – och därigenom omintetgjorde vår gudstjänst.” Synodens beslut drabbade den dagliga klosterverksamheten hårt och vissa av brödernas uppgifter. För systrarnas and liga liv var brödernas närvaro oundgänglig: mässa, bikt och kommunion krävde präs ter. Några av bröderna fanns sannolikt kvar i närheten ytterligare ett tag efter 1550, och kunde tillsammans med andra lojala präs ter bistå nunnorna i deras andliga liv. Se dan fick nunnorna förlita sig på utomståen des stöd.

Systrarna efter brödernas försvinnande Vad hände då med nunnorna sedan bröder na lämnat klostret? Vi har alltså inga anna ler som berättar om nunnornas leverne un der det sena 1500-talet på det sätt som Vad stenadiariet gjorde. Däremot finns det någ ra skriftliga källor som kan ge en inblick i deras livsvillkor. Dels finns abbedissans rä kenskapsbok för perioden 1539–1570, dels protokollet från det redan nämnda silverbe skattningsåret 1540. Det finns även en för teckning över föremål stulna år 1557, samt slutligen den inventarielista som upprät tades i samband med stängningen 1595. I dessa dokument finns kommentarer om vad som stulits, sålts av och det som skänkts till nunnorna under den senare delen av 1500-talet, och genom inventariet också en slutredovisning: en historia av nedgång, tillfällig uppgång och slutligen fall. När den nämnda silverreduktionen drab bade klostret 1540 förtecknades 26 alta ren från vilka man tog större eller mindre

Signum 3/2018

Reformationstid

mängder silver. Listan visar att de altaren som man tog silver ifrån huvudsakligen var belägna i lekfolkets del av kyrkan. Inget av de beskattade altarna hörde till dem som fö reskrevs av Birgitta i klosterregeln. Kloster stiftelsens grund lämnades i princip i fred vid detta tillfälle. När nunnorna redan 1548 sålde sin penga kista noterade skriverskan i räkenskapsbo ken att ”vi sålde en kista. Det var penga kistan”. Kanske insåg de att de inte skulle ha så mycket användning för den mer. Gör man ett överslag och ser vad som blir kvar när utgifterna är fråndragna, är överskottet för det mesta nere i nära noll under de flesta av räkenskapsåren 1539–1570. Undantaget är åren 1568–1569, då Johan III tillsammans med hustrun drottning Katarina Jagellonica bidrar generöst till klostret. Helt tomt i kas san tycks det i själva verket inte ha blivit för rän 1563, då kommentaren ”intet blifver nu kvar” dyker upp i räkenskaperna. Hur åtgär dade man denna kassabrist? Till viss del fick nunnorna kontinuerligt gåvor som var avsedda att omsättas till reda pengar, som exempelvis silverskedar. Men för att överleva sålde nunnorna även an dra ägodelar. Vissa typer av föremål sålde de av successivt under hela perioden, men med åren har de också sålt enstaka föremål som var för sig gett en större inkomst. När man vid ett tillfälle sålde hela 24 alnar söt vattenspärlor hämtade man uppenbarligen ur sina förråd av broderimateriel. Det fram går även att man avyttrade de avlidna nun nornas professringar, åren efter de respek tive dödsfallen. Ringarna gav sällan stora inkomster. Notiserna 1554 och 1564 uppger att man fortfarande ägde ett par ringar som tillhört heliga Birgitta, men 1595 fanns bara den ena kvar.

Klosterkyrkan övertogs Samma år som bröderna drevs bort från Vadstena, 1550, drabbades sockenkyrkan Sankt Per av brand och lokalförsamlingen tog då sin tillflykt till den ”lediga” kloster kyrkan, medan man reparerade sin kyrka. I

samband med den nu lutherska församling ens refugium i klosterkyrkan fick nunnorna lämna sitt upphöjda kor och flytta över till munkarnas nu oanvända kor i väster. För samlingen använde Birgittaaltaret som sitt gudstjänstaltare, vilket var placerat direkt under nunneläktaren. Gissningsvis ville de inte bli störda av några tidebönsläsan de nunnor, rakt ovanför sina huvuden. Öv riga altaren, vilka var ganska många, läm nades orörda ytterligare ett par år. Vid kung Gustav Vasas och Katarina Stenbocks bröl lops- och kröningsfest 1552 fick några av de utländska musikerna tyvärr för sig att angri pa och förstöra många av altarna som fanns i kyrkan, både lekmännens och kanske även klostrets altaren. Omfattningen av förstörel sen går inte att få klarhet om, men en hel del av altarbilderna skadades sannolikt innan man fick stopp på de kalvinskt influerade bildfientliga musikerna. Det är möjligt att merparten av de attackerade altarna var lekmannaaltaren, eftersom de var lättast för angriparna att komma åt. I så fall var det alltså inte heller denna gång klostrets alta ren som drabbades i första hand, och förlus ten för nunnornas egen del kan ha varit min dre även denna gång.

Stöld, plundring och försäljningar Betydligt mer drabbades nunnorna av dels den stöld som inträffade 1557, dels när de danska soldaterna tio år senare, 1567, plund rade staden och tog sig in i klostret. Stölden drabbade uppenbarligen inte främst kyr kans altaren utan snarare själva klostret. Man förlorade 64 böcker och väldigt många textilier, mestadels föremål som var lätta att avyttra för tjuvarna och som tagit systrar na lång tid att tillverka. Trots att man vis ste vilka tjuvarna var, och trots att abbedis san klagade storligen hos kungen, fick de aldrig tillbaka något av det stulna. I räken skaperna 1569 antecknades även att två av systrarnas professringar förlorades i sam band med de danska soldaternas härjning ar. Danskarna hade enligt anteckningarna stulit sr E.Hs ring och bränt sr Margaretas

Signum 3/2018

Reformationstid

ring. Det var troligen dessa guldringar som påträffades vid utgrävningarna 1961, och som nu förvaras på Historiska museet. (Ett av danskarnas krigsbyten finns i dag i Thor valdsens museum i Köpenhamn, abbedis san Katarina Bengtsdotter Gyltas lilla fran ska elfenbensdiptyk.) 1560-talet före Johan III framstår som kna pert för nunnorna. De började avyttra fler dyrbara föremål under detta decennium än tidigare. 1565 och 1566 gjorde man förhål landevis lönsamma affärer. Först såldes en silverkräkla och silverspännen till en kor kåpa. Sedan såldes en korkåpa, förmodli gen den som de sålda spännena tagits från. Dessutom såldes en dyrbar kalk som ensam inbringade nästan lika mycket som kräklan och kåpan tillsammans. Om det nu var så stora förluster och utgifter, hur kunde de ändå klara sig så länge? En bidragande fak tor var externa sponsorer. 1560-talets största bidragsgivare var klostrets fogde samt den sedan 1569 nye kungen, Johan III.

Bättre tider Under Johan III:s regeringstid 1569–1592 in föll en markant bättre period för nunnorna, en tid med utrymme för betydligt mer till försikt inför framtiden som katoliker. Under denna epok inträffade emellertid ett omfat tande ras i kyrkan, vilket kom att påverka hela kyrkans interiör för all framtid. Under bröllopet mellan Johan III:s dotter Sofia och Pontus de la Gardie rasade nämligen nun nornas tidigare läktare ned och krossade flera av dem som fanns både under och på den. Förödelsen måste ha varit förfärlig när denna minst 90 kvadrameter stora läkta re av tegel, koppar och trä brakade ned på grund av överbelastningen från de alltför många åskådarna. Det finns en del mindre inkomsttoppar i abbedissans räkenskaper. De har sin för klaring i enskilda donatorer, personer som ofta går att identifiera. Donatorerna kom mer nästan uteslutande ur den svenska hö gadeln, och inte minst hovets krets. Slående är att det är ätten Vasa som dominerar, tätt

följd av familjen Trolle. Det är alltså kung ens och kyrkans folk som aktivt och med väsentliga belopp stödjer klostret. Detta ger en intressant motbild till den historieskriv ning som framställer Vasahovets medlem mar som antikatolska – förutom Johan III och drottning Katarina. Abbedissan är tyvärr inte så utförlig med personupplysningar i räkenskaperna som vi skulle kunnat önska, men hon noterar ändå namnen på olika individer, fru Ebba, herr Nils etc, men sällan med deras fulla namn. Ur släkterna Oxenstierna, Vinge, Bielke och Sparre är det olika personer som agerar do natorer vid skilda tillfällen. ”Barbro på Bro” nämns flera gånger och är identisk med Bar bro Eriksdotter Bielke av Åkerö, som reside rade på Brokinds slott fram till sin död 1553. Hon och drottningmodern, Ebba Eriksdot ter Vasa, hör till de mer modesta givarna ur sin krets. Betydligt högre belopp bidrar Erik Trolles hustru Karin Eriksdotter Gyllen stierna med, liksom Margareta Mikaelsdot ter Björnlår. Den sistnämnda var gift med riksrådet och Upplandslagmannen Axel An dersson Lillie av Ökna. Rikets ”grädda” un derstödde således klostret påtagligt.

Vasaättens kvinnor Vasaätten är alltså en intressant aktör i sam manhanget. Ur ätten är det några kvinno namn som återkommer: drottningen Marga reta Lejonhufvud, hennes mor Ebba Eriks dotter Vasa, och dennas mor, det vill säga drottningens mormor, Anna Karlsdotter av Vinstorp. Mot slutet av räkenskaperna dyker även en av Gustav Vasas döttrar upp, men det är inte den som katolik kända prinses san Cecilia utan prinsessan Elisabet. Det innebär att vi har fyra generationer kvinnor i rakt nedstigande led, ur rikets ledande ätt, som sponsrar Vadstena kloster. De skänker reda pengar och de bidrar genom att köpa föremål av systrarna. Fru Ebba köpte exem pelvis en Mariabild av dem för ett betydan de belopp. I den svenska historieskrivningen är det tyvärr svårt att få någon som helst uppfatt

Signum 3/2018

Reformationstid

ning om dessa kvinnor, annat än i bästa fall omnämnda i förbigående som makar/möd rar. Den äldsta av dem, fru Anna Karlsdotter av Vinstorp, är ett undantag därför att hon gått till historien som den hemska, spökan de ”Pinntorpafrun” på Ericsbergs slott, det vill säga ett mindre hedrande omdöme. På senare år har visserligen Vasadöttrar och dito fruar fått mer uppmärksamhet än av ti digare forskning, men det är tydligt att deras roll i spänningsfältet mellan katolicism och lutherdom aldrig diskuterats. Carl Silfver stolpe nämnde dem och deras gåvor redan för drygt hundra år sedan, och sedan dess har det i praktiken inte hänt så mycket på forskningsfronten, trots såväl Magnus Ny mans, Lars-Olof Larssons och Karin Tegen borg Falkdalens studier. Man kan undra hur dessa kvinnor kunde fortsätta med sina ka tolskt understödjande aktiviteter, samtidigt som kungen och hans närmaste män drev en annan linje.

Klostrets stängning När Vadstenaklostret till slut stängdes 1595 på order av hertig Karl hade de ursprungli gen 60 nunnorna succesivt reducerats till elva. Vid stängningen upprättades en in ventarielista. Listan över ädelmetaller var inte lång 1595, men när det gäller textil ut rustning verkar klostret ha varit ganska väl rustat. Listan toppas av heliga Birgittas och Katarinas båda relikskrin, ett silverkruci fix och ett par silverljusstakar. Ett broderat gravtäcke till Katarinas grav nämns också bland de av pärlor och ädla metaller pryd da dyrbarheterna. De liturgiska textilierna i listan omfattar 19 mässhakar av varieran de färger och tyger, liksom antependier, al tarbrun, relikvarier samt bokdynor, altar gardiner, mattor, täcken etc. Varken skat tefogdarna eller tjuvarna hade stulit någ ra mässhakar, dalmatikor eller korkåpor. Det borde också ha funnits dalmatikor för de fyra diakonbröderna. Överraskande nog nämns inga dalmatikor, vare sig 1595 eller i abbedissans bokföring. Däremot finns det andra inventarielistor bevarade från klos

terkyrkan som ännu 1635 förtecknar två blå dalmatikor. Några av föremålen i fatburen (förrådet) hörde egentligen också till kyr kan, som till exempel några kopparljussta kar, klockor, handfat och krus. Sist i listan nämns olika slags inredningstextilier och en fana. Vart alla dessa föremål sedan tog vägen är mestadels okänt. Endast ett fåtal av dem går att identifiera i bevarade föremål i dag. Bara en handfull mässhakar och altartexti lier finns kvar i klosterkyrkan. I några fall går det att urskilja en väg från klostret via adelsfamiljer till föremålens nya hemvist i andra kyrkor. Kopplingen mellan resterna av Katarinas broderade gravtäcke och Öde by kyrka är ett sådant exempel, altarbrunet i Norrsunda kyrka ett annat. Åter är det ad liga aktörer som även på detta vis bidragit till klosterminnets bevarande. Trots beskattning, tjuvar, soldater och alla försäljningar hade nunnorna lyckats bevara vissa absolut nödvändiga föremål ända till 1595. De hade fortfarande full ut rustning för ett mässaltare enligt Birgittas instruktioner i klosterregeln. För nunnor nas andaktsaltare fanns även den föreskriv na monstransen. Den fana som nämns som en av de allra sista posterna 1595, var antag ligen den i vigningsritualet föreskrivna bild prydda röda fana som skulle leda processi onen när nya klostermedlemmar invigdes. Fanan var på så sätt avgörande för att vid makthålla klostret. Till det absolut grund läggande för ett birgittinkloster hörde gi vetvis även Birgittas uppenbarelser, Birgit tas och Katarinas helgonskrin. Nunnorna kunde avvara mycket, men inte dessa, inte om de skulle leva som de birgittinska nun nor som de hade lovat i sina klosterlöften. Birgittabilderna i Bärbo, Edsbro och på andra platser kan tyckas märkliga un der 1600-talets lutherska ortodoxi, men de kan också ses som en utlöpare av det en gagemang för Birgittas verk som många inom adeln visat under både 1400-talet och 1500-talet. Under 1400-talet visade sig stö det i prebenden, familjegravar och genom

Signum 3/2018

Reformationstid

att låta inviga familjemedlemmar i klostret. Under 1500-talet blev det allt svårare att stödja klostret med nya medlemmar, men de ekonomiska bidragen man kunde ge var

viktiga för överlevnaden fram till 1595. Kan ske spelade också en viss nationell stolthet in i valet av just Birgitta bland apostlarnas skara.

Litteratur Vadstenadiariet: latinsk text med översättning och kommentar. Utgivare Claes Gej rot. Samf. för utgivande av handskrifter rörande Skan dinaviens historia, Stock holm 1996.

Johnson, Penelope D.: Equal in Monastic Profession: Religious Women in Medieval France. University of Chica go Press 1991. Källström, Olle: Medeltida kyrksilver från Östergötland förlorat genom Gustav Va-

sas reduktion år 1540. Dia konistyrelsen, Stockholm 1935. Silfverstolpe, Carl (red.): Vadstena klosters uppbörds- och utgifts-bok 1539–1570, Ivar Hæggsttröms boktryckeri, Stockholm 1895.

Vadstena kloster – ett vinstdrivande välfärdsföretag? av per forsberg

debatten om ’vinst i välfärden’ argumen terar de som önskar se fler vinstdrivande organisationer för marknadens välsig nande krafter. Om möjligheten till finansiell avkastning var beskuren skulle det inte fin nas investerare som bidrar med kapital och inte mycket skulle hända – inga innovatio ner eller förbättringar i servicen skulle ske. Möjligheten till vinster anses även vara mo tiverande för att starta nya verksamheter. Motståndarna till vinster i välfärden pekar däremot på att vinstmåttet sätter fokus på fel saker. Att öka vinstsiffran i en resultat räkning är möjligt genom att sänka kostna der, vilket ofta hänger ihop med sänkt kva litet eller försämringar av arbetsvillkor, el ler att ta ut överdrivet höga priser. De anser att vinstmål är särskilt opassande när det gäller verksamheter som har som uppdrag att hjälpa människor, att nå ut med ett bud

skap, att bygga nätverk eller att etablera nya relationer mellan människor. Dagens debatt om vinst i välfärden har blivit alldeles för polariserad, och det finns en tendens till att, på ett alldeles för grov hugget sätt, kategorisera samtliga ekono miska företeelser, som vinst, pengar, kre diter och balansering, som något som alltid står i konflikt med icke-ekonomiska mål. När ekonomi kommer på tal handlar det enbart om en typ av ekonomi, där vinstdri vande aktiebolag dominerar. Denna typ av ekonomi framställs som det enda logiska alternativet och har kommit att bli utgångs punkten för alla andra mål. Med en sådan kategorisering är det inte förvånande att ekonomi bedöms som förkastligt. Debatten bör nyanseras, och en bättre utgångspunkt är att det finns olika variationer av det ”eko nomiska”, och att olika variationer inne

Signum 3/2018

Innehåll Signum nr 3/2018 årgång 44 Ledare

1 kjell blückert

Vi gillar olika – Vilket slags mångfald kan staten acceptera i skolan?

Krönika

3 johan hakelius

Vad ska man göra med sitt osunda förhållande till djur?

Aktuellt

4 ulf jonsson

Socialdemokratisk skenattack mot konfessionella friskolor

6 magdalena dahlborg

Frihet till bundenhet – Om utredningen om statens stöd till trossamfund.

9 sveriges kristna råds presidium Mer fördomar än fakta i debatten om konfessionella friskolor

11 olle brandt

Episkopal kinesisk kommunism? – Håller Vatikanen på att sälja ut Kinas katoliker till kommunistpartiet?

Krigsbrott

13 svante lundgren

Den yazidiska tragedin

Ingmar Bergman 100 år

15 john sjögren

Ingmar Bergman – den protestantiske ateisten

Fem år med påven Franciskus

21 massimo borghesi

Leva med motsägelser – Franciskus dialektiska tänkande är nyckeln till att förstå hans pontifikat.

Reformationstid

24 eva lindqvist sandgren

Uthålliga Birgittasystrar i Vadstena under 1500-talet – Om vad Birgittinordens moderkloster behöll i det längsta.

29 per forsberg

Vadstena kloster – ett vinstdrivande välfärdsföretag? – Konflikten mellan vinst och välfärdsorganisationers mål är inget nytt.

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

36 magnus nyman

Läskunnighet före reformationen

Kvinnan i kyrkan

Redaktion

Prenumeration 2018

Kjell Blückert, Helena Bodin, Fredrik Heiding,

Helår (8 nummer)

Ulf Jonsson (chefredaktör).

inom Europa 400:– studerande & pensionär 245:–

40 anne-marie pelletier

I framtidens kyrka måste kvinnor och män höras tillsammans

46 torsten kälvemark

Elisabeth Behr-Sigel – en teolog mellan öst och väst

Redaktionskommitté

utom Europa 480:–

Gabriel Bar-Sawme, Lovisa Bergdahl,

Lösnummer 60:–

Olle Brandt, Roberta Colonna Dahlman,

Bg 5282-2046

Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Sten Hidal, Anna Maria Hodacs, Thomas Idergard,

Analyser och rapporter

Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay,

51 vladimir pachkov

Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson,

Anders Piltz, John Sjögren, Mikael Schink,

Tidskriften Signum startades 1975 som

Magdalena Slyk, Johan A. Stenberg,

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

Elisabeth Stenborg, Bengt Säfsten,

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Heinz Werner Wessler, Erik Åkerlund,

grundad 1963.

Katrin Åmell. Signum utges sedan 2001 av Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson.

Bokrevy

56 ola sigurdson

Mångtydig existentiell reflexion – Caroline Krook: Rastlös sökare och troende tvivlare: Existentiella frågor i filmer av Ingmar Bergman.

58 sanne frostensson

Andliga aspekter av nordiska konstnärskap – Lena Månsson: Konst och andlighet. Mystiker och särlingar i Norden.

60 gunilla maria olsson

Ömsint om papparelation – Charlotta von Zweigbergk: Dippen & jag.

62 sten hidal

Imponerande samling trots fornkyrklig frånvaro – Spiritual and Ecclesiastical Biographies. Research, Results, and Readings.

64 medverkande i detta nummer

Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Newmaninstitutet, en katolsk högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i

Redaktionssekreterare:

Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och

Magdalena Dahlborg, Per Lindqvist.

medarbetarna kring tidskriften Signum.

Signum i sociala medier

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Adress Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala

Tryckt hos Grafiska Punkten issn 0347-0423

Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 25 maj 2018.

sverige porto betalt port payé 3/2018

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

april

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

KATARINASKOLAN SÖKER REKTOR

Vi gillar olika

Socialdemokratisk skenattack mot konfessionella friskolor Episkopal kinesisk kommunism?

Johan Hakelius

Vad ska man göra med sitt osunda förhållande till djur? Svante Lundgren

Välkommen med din ansökan! Ansökan jämte bilagor, liksom frågor om tjänsten, insänds via e-post till styrelsen@katarinaskolan.se senast den 14 maj 2018

Den yazidiska tragedin John Sjögren

Är vi för snälla, för kontroversiella, alldeles för bråkiga, eller hopplöst tråkiga?

Ingmar Bergman – den protestantiske ateisten Eva Lindqvist Sandgren

Uthålliga Birgittasystrar i Vadstena under 1500-talet

Tala om för oss vad Du tycker i vår stora läsarundersökning på www.signum.se !

Per Forsberg

Vadstena kloster – ett vinstdrivande välfärdsföretag? Anne-Marie Pelletier

Senast den 15 maj. www.signum.se

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

2018

I framtidens kyrka måste kvinnor och män höras tillsammans Torsten Kälvemark

Elisabeth Behr-Sigel – en teolog mellan öst och väst