3 2016 signum by Signum

sverige porto betalt port payé 3/2016

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

april

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Vårnyheter från Artos

2016

Rädda det öppna Europa !

De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna. Del 1 & 2

Den avgörande frågan John Sjögren

lindmark & sundström (red.)

”Åh, detta liv, denna värld”

Sedan tidigt 1990-tal har Svenska kyrkan varit engagerad i arbete för att skapa större utrymme för samers kultur och erfarenheter i gudstjänster och övrigt församlingsliv. Hösten 2011 framförde samiska representanter krav på att Svenska kyrkan skulle klarlägga och erkänna de oförrätter som kyrkan utsatt samerna för genom historien. Fördjupad kunskap om de övergrepp som förekommit från kyrkans sida ansågs vara en förutsättning för en fortsatt försoningsprocess. Här presenterar nu Svenska kyrkans teologiska kommitté ett vetenskapligt dokumentationsprojekt för denna process. Det är en unik bok om de historiska relationerna mellan svenska kyrkan och samerna.

Catherine Wihtol de Wenden

Europa och flyktingkrisen Thomas Idergard

Kristen handlingsfrihet i migrationspolitiken Stefan Zebrowski

Inbundna 518/620 sidor (ord. pris 456:-)

Varför tar vi emot asylsökande? Johannes Oeldemann

Erbjudande

158:-

185:-

Koncilium på Kreta

Erbjudande

250:-

Jean-Marc Balhan

Den latinska katolska kyrkan i dagens Turkiet Den brinnande busken

john sjögren Danskt band 207 sidor

www.artos.se | info@artos.se Tel: 076 779 35 03

Helena Bodin

Brännpunkter thomas merton Danskt band 464 sidor

Dit du icke vill www.signum.se

lev gillet Danskt band 121 sidor

Konstens sakrament

Anders Piltz

Per Beskow 1926–2016

Innehåll Signum nr 3/2016 årgång 42 Ledare

Essä

1 anders piltz

36 stig olsson

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Eskatologi

Redaktion

Prenumeration 2016

41 mårten björk

Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister,

Helår (8 nummer)

Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör),

inom Europa 400:– studerande 245:–

Elisabeth Stenborg.

utom Europa 480:–

Rädda det öppna Europa ! – Vi lever i en tid då vi ser freden mellan och inom folken saboteras inför våra ögon.

Krönika

3 eric schüldt

Den avgörande frågan

Aktuellt

4 gösta hallonsten

”En skola i Herrens tjänst” – Abbedissvigning i Mariavall.

Litteratur

6 john sjögren

”Åh, detta liv, denna värld” – Om Marilynne Robinson.

Tema Migration

9 catherine wihtol de wenden

Europa och flyktingkrisen – Europeiska unionens värderingar om solidaritet ställs på prov.

15 thomas idergard

Kristen handlingsfrihet i migrationspolitiken – Om en kristens avvägningar i flykting- och invandringspolitiken.

21 stefan zebrowski

Varför tar vi emot asylsökande? – Om juridiken kring asylärenden med ett personligt inlägg.

Ortodoxa kyrkan

24 johannes oeldemann

Koncilium på Kreta – Den 16–27 juni 2016 samlas det första ortodoxa konciliet på 1 200 år.

Religionsfilosofi

29 ulf jonsson

Gud – alltings yttersta grund – Föreställningen om Gud som tillvarons yttersta grund diskuteras än i dag bland religionsfilosofer.

Georg Kleins motstånd – Georg Klein: Resistens – tankar om motstånd.

Döden, domen, himlen och helvetet enligt Griffiths – Om möjligheten att utveckla en lära om de yttersta tingen.

Lösnummer 60:– Redaktionskommitté

Analyser och rapporter

Olle Brandt, Tord Fornberg, Gösta Hallonsten,

45 jean-marc balhan

Jan-Olof Hellsten, Sten Hidal,

Den latinska katolska kyrkan i dagens Turkiet – Den katolska kyrkan i Turkiet är bara en liten del av alla kristna som utgör 0,15 procent av befolkningen.

Omläsning

50 helena bodin

Dit du icke vill – Ulla Isaksson: Dit du icke vill.

Per Beskow 1926–2016

Anders Piltz, Katrin Åmell. Tidskriften Signum startades 1975 som Fasta medarbetare

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

Henrik Alberius, Lovisa Bergdahl,

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay,

grundad 1963.

Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson, Johan A. Stenberg, Bengt Säfsten,

Signum utges sedan 2001 av

Florence Vilén, Erik Åkerlund.

Newmaninstitutet, en katolsk högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i

Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson.

Hjärtat under läkarrocken – Annika Paldanius: Jag vet allt det här.

58 anders piltz

Kristen våldsretorik i en sekulär värld – Philippe Buc: Holy War, Martyrdom, and Terror. Christianity, Violence, and the West.

61 sten hidal

Krigisk biskop framgrävd – Jonathan Lindström: Biskopen och korståget 1206 – om krig, kolonisation och Guds man i Norden.

63 magdalena slyk

Från Tranströmers skafferi – Tomas Tranströmer: I arbetets utkanter.

64 medverkande i detta nummer

Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och medarbetarna kring tidskriften Signum.

Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.

Bokrevy

56 jenny lindberg

Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Anna Maria Hodacs, Britt Inger Johansson,

In memoriam

54 anders piltz

Bg 5282-2046

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Adress Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala

Tryckt hos Grafiska Punkten issn 0347-0423

Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 27 maj 2016.

Ledare

Rädda det öppna Europa! – Vi lever i en tid då vi ser freden mellan och inom folken saboteras inför våra ögon. Desperat skaffar människor sig uppmärksamhet och makt genom att förstöra något dyrbart: livet.

nder Sarajevos belägring 1992 satte sig cellisten Vedran Smailovic i elegant frack på en utbombad tomt och spelade Albinonis Adagio i g-moll. Bilden av den oklanderlige cellisten i den sotiga ruinen, vid denna skamliga tid i Europas historia, väckte uppseende i hela världen: en gest av civilisation mot barbariet i alla former, mot bildstormare, sekterister och terrorister, mot alla som på några sekunder vill rasera det som tagit sekler att bygga upp: förtroendet, vänskaperna, samförstånden, konsterna, vetenskaperna, kulturarvet. Att fredlig samlevnad mellan kulturer och religioner är möjlig bevisar själva staden Sarajevo, trots skotten 1914, liksom högmedeltidens Toledo i dagens Spanien, det osmanska riket med dess millet-system, där judar, kristna och muslimer levde sida vid sida, och Polen, en gång i tiden ett av Europas mest toleranta länder. Av greker och araber lärde Europa disputationens konst: att varje påstående systematiskt ska prövas mot sin kontradiktoriska motsats, och att motargument ska redovisas lidelsefritt. Arabiska siffror introducerades i Norden på 1200-talet, ett ofattbart framsteg för matematik, vetenskap och ekonomi. Vid Uppsala universitet citerade man 1480 obekymrat de muslimska filosoferna, läkarna och forskarna från de områden vi i dag känner som Uzbekistan, Iran, Turkiet, Andalusien och Nordafrika.

Vetenskaperna och vetenskaparna har alltid kunnat samtala, oavsett livsfilosofi och religion, och konsterna känner inga gränser. I samband med de konfessionella krigen utvecklades diplomatin, i respekt för motståndarsidans immunitet och personliga säkerhet. Det mänskliga, humanum, blev den guldmyntfot som av de fördomsfria kunde växlas i alla valutor. Tolerans blev efterhand inte ett nödvändigt ont utan ett nödvändigt gott: Så noterade den blivande ärkebiskopen i Uppsala Jesper Swedberg på sin europeiska bildningsresa 1685 att det i Mannheim hade funnits ”ett skiönt rundt tempel, som kallas Templum Concordiæ, ther the Lutherske, Reformerte och Catholiske hade ymsom sin offenteliga gudztienst”. Upplysningen ifrågasatte passionerna och sägnerna om den egna särartens överlägsenhet, det paradigm som var förhärskande intill 1945. Vetenskapens och filosofins kritiska metoder bidrar inte automatiskt till en fredligare värld men är ett omistligt arv att förvalta och försvara. Till och med den minutiöst noggranna bipacksedeln till medicinförpackningarna är en effekt av detta kritiska arv och värd att tacka för! Demagoger och agitatoriska bloggare hör det de vill höra, men det metodiska tvivlets krav på belägg och möjlighet till falsifiering är en askes att glädjas åt. Liksom öppenhet för det och dem som är främmande. Varje högkonjunktur och kulturell blomstring i Sverige

Signum 3/2016

Ledare

har varit förbunden med vågor av invandring. Hit har kommit tyskar, skottar, valloner, finnar, ungrare, italienare, jugoslaver, latinamerikaner, vietnameser, irakier, syrier och många fler. Sverige i april 2016 är inget undantag från regeln. Fred måste omsorgsfullt byggas och vårdas, som solidaritet i ett äktenskap. Den Europeiska unionen är ett fredsprojekt. Det europeiska samarbetet efter Europas absoluta nollpunkt, nazitiden, byggdes på kristen grund. Europatanken är ingen triumfalistisk ideologi. EU blir summan av lösningar på sina kriser, kriser som berör valutan, klimatet, flyktingarna, terrorismen (och dess kvitto populismen), Putins manipulationer, den oförutsägbare Trump, stöveltrampet, den stegrade aggressiviteten. Visst kan man anklaga EU för att vara sönderfrätt av rutiner, utan vitalitet, handlingsduglighet och stjärnor att navigera efter. Dock har freden upprätthållits i 70 år – något oerhört i kontinentens historia! Men nu är människor i stora skaror på flykt och söker skydd i Europa. Det pågår ett annat test: solidaritetens kostnader. Men solidaritet utan kostnader, vad är det? Europas stoltaste arv är den vitala, kreativa laddningen mellan poler som inte får kortslutas: mellan stat och kyrka, mellan stat och samhälle, mellan lagstiftande, dömande och exekutiv makt, mellan politik och medier, mellan övervakning och rörlighet, mellan obligatorium och möjlighet, mellan kravet och nåden. Vår ära ligger i det fria ordet, i källkontrollen, i transparensen, i balanserad konflikt mellan legitima intressen. I den starka staten, som tyglar klaninstinkterna i våra gener. I den sekulära staten, som inte til�låts inta Guds plats. I de mänskliga rättigheterna, som tyglar maktens reflex att ta total kontroll. I demokratin och lika villkor för alla. I förnuft och analys, mot hysteri och

häxprocesser. I bildning och överblick, mot anonyma hatare som knappt läst en enda bok, mot enkla svar på komplexa frågor. I tilltron till främlingen på gatan. I barnets, kvinnans, den fattiges och främlingens värdighet. Värden grundade i evangeliet, men upptäckta efter tusen förödmjukelser och misstag: agape som sanningskriterium. Valen i nuet avgör det närmaste seklet. Det kalla krigets mest gastkramande ögonblick var Kuba-krisen 1962, då vår planet efter and ra världskrigets helvete hade hamnat ännu närmare avgrunden, kärnvapenkrigets oföreställbara fasa. Då tecknades med profetisk klarsyn utkastet till ett mänskligare samhälle. Kort före sin död 1963 publicerade påven Johannes XXIII encyklikan Pacem in terris, Fred på jorden. Där skriver han så här: Människans samhälle hör till den andliga ordningen. Därför skall människor, i sanningens strålande ljus, dela sin kunskap, kunna utöva sina rättigheter och uppfylla sina förpliktelser, bli inspirerade att söka de andliga värdena, ömsesidigt finna njutning i skönheten på alla nivåer, alltid vara beredda att dela med sig av det bästa i det egna kulturarvet och tillägna sig de andras andliga erövringar. Alla dessa goda ting inte bara påverkar utan skänker mål och riktning åt allt som har värde i kulturens uttryck: åt ekonomi, socialvård, politiska rörelser och grupperingar, lagar och samtliga övriga strukturer som ger samhället dess yttre grund och säkrar dess fortsatta utveckling.

Påvens ord kan avfärdas som poesi, en gammal mans dröm i en värld som behöver realpolitik. Man kan alltid avfärda drömmar om en bättre värld som naiva. Men ve den som dödar drömmarna. anders piltz

Signum 3/2016

Krönika

Den avgörande frågan

”F

öljer du Jesus?” Frågan kom från en kille i yngre tonåren efter en föreläsning jag hållit i en gymnasieskola med kristen inriktning. Under en hel förmiddag hade jag talat om skärningspunkten mellan poesi och tro, om musik och mystik. Jag tyckte jag hade varit ovanligt ärlig och rakt på sak. Ja, jag tror, hade jag sagt inför ungdomarna i skolans aula. Ja, jag tror att det i oss människor finns något som är evigt, en helighet kanske man kan kalla det, kanske är det just detta som religionerna i alla tider har försökt beskriva. Jag hade varit uppriktig. Talat personligare om andliga ting än vad som är möjligt i till exempel Sveriges Radio. Jag hade känt en sällsam frihet där framme på podiet. Så förlösande det var att få berätta om sina innersta funderingar kring livet och tillvaron! Men nu stod den här pojken framför mig. Hans blick var både uppfordrande och skeptisk. Han behövde få ett svar. Och jag visste inte vad jag skulle säga.

jag växte inte upp i en religiös familj. Visst gick jag och min bror på kyrkans barntimmar, men det var främst för att alla andra gjorde det i vårt bostadsområde, och kanske för att det var gratis. Visst bad jag aftonbön med mina föräldrar och läste i Barnens Bibel ibland. Men mer än så var det inte. Längre upp i tonåren lämnade jag de kyrkliga sammanhangen helt. När det var dags för konfirmation fanns det inte en enda av mina vänner som var intresserad. Så då hoppade även jag över det. Men så någon gång i tjugoårsåldern skedde något stort. Vissa kan se ett stort ljus som

plötsligt skiner in i livet från ett oväntat håll. Andra kan höra en röst: ”Stig upp, ta din säng och gå!” Men för mig var det inte mer än en stilla susning. Det var en viskning och den kom från musiken. Nej, den var musik. Från den stunden började ett sökande efter konstens och musikens källa, den som jag hade skymtat i min mystika upplevelse. Jag hade nog fått korn på sanningen, eller Gud om man så vill. Och plötsligt befann jag mig på en väg som ledde mig till gamla skrifter, till kyrkor och samfund, till filosofer och diktare, till präster och förkunnare. Jag gissar att det var den vägen som också förde mig till en kristen gymnasieskola där jag mötte en fråga som jag först inte hade något svar på. Så lätt det hade varit för mig att tala om helighet, om andlighet, om mystik, om tro och övertygelse. Lätt att kalla sig själv religiös, ja till och med att berätta om ett möte med Gud. Men i den unge killens fråga mötte jag något som jag tror vi utan kyrklig bakgrund har svårare för. Det är ett språk som är ovant. Kanske för att det är så konkret. Jag hade hört en susning, inte sett ett ansikte. Jag letade efter en källa, inte förväntade jag mig då att det skulle ha handla om en utsträckt hand. Men nu stod han där framför mig, en gymnasist, hälften så gammal som jag. Antagligen var han bara nyfiken. ”Följer du honom?” Jag lade för en kort stund alla grubblerier åt sidan, ja, jag lade förnuftet åt sidan, och utan att veta vad svaret skulle innebära så sade jag ja. Kanske är det så det måste börja. eric schüldt

Signum 3/2016

Aktuellt

”En skola i Herrens tjänst” – A bbedissvigning i Mariavall.

ör tredje gången denna vinter välsignade biskop Anders Arborelius en abbedissa/priorinna i ett kontemplativt kloster i Sverige när Moder Christa, OSB, installerades i Mariavalls klosterkyrka den 6 mars. Klostren var en gång centrala i kristnandet av Norden. Deras roll i dag är inte mindre viktig. I sin predikan framhöll bis kopen det gudsvigda livets betydelse för hela kyrkan. Många människor vittnar om att de, redan när de stiger över tröskeln till klostren, påverkas djupt av tystnadens och tillbedjans atmosfär. Men klostret är inte en plats för andlig introspektion utan ”en skola i Herrens tjänst” som den helige Benedictus skriver i klosterregeln. Abbedissans uppgift är att ”leda människor på frälsningens väg”, för att citera välsignelsebönen. Ordet frälsning syftar här i anslutning till aposteln Paulus’ språkbruk på den slutliga frälsningen. Benedictus regel har ett tydligt eskatologiskt perspektiv. Moder Christa inträdde 1992 hos Mariadöttrarna i Vadstena som några år senare flyttade till det nybyggda Heliga Hjärtas kloster på Omberg. 2010 flyttade hon över till ”det karga Mariavall”, som hon säger i en intervju (Katolskt Magasin 3/2016). Liksom många andra systrar har hon bakom sig yrkesverksamhet och akademiska studier, i hennes fall fysik. Moder Christa efterträder Moder Tyra Antonia som lett kommuniteten i ett halvsekel.

Jesu Moder Marias kloster, Mariavall är det officiella namnet på den systragemenskap som började i Malmö 1957 och nu är ett självständigt abbedi inom den katolska kyrkan. Läroverksläraren Magda Wollter (1895–1968) var den första kvinna som avlade teologie kandidatexamen vid Lunds universitet. Hon hörde till kretsen kring prosten Albert Lysander i S:t Petri i Malmö, en av pionjärerna inom den högkyrkliga väckelsen i Svenska kyrkan. Magda Wollter kände tidigt en kallelse till klosterliv. Boken Klosterkallet 1952 vittnar om detta. Hon publicerade också två romaner med kristna motiv. Efter flera försök till klosterliv i Malmö bildades 1957 Jesu Moder Marias Systraskap med tre systrar. Ett hus i stadsdelen Fridhem var systraskapets hem och en anknytning fanns till S:t Andreas’ församling. Under 1960-talet orienterade sig systrarna mot ett kontemplativt liv och fann ett hem i den benediktinska traditionen. År 1964 valdes den dåvarande novisen Tyra Andersson till ledare för systraskapet, en uppgift som hon behöll under 51 år, de sista nio åren som abbedissa. Efter Moder Magdalenas död lämnade man år 1969 huset i Malmö och flyttade till ett övergivet ålderdomshem i Östra Sönnarslöv utanför Kristianstad. År 1983 upptogs de då åtta systrarna tillsammans i den katolska kyrkans fulla gemenskap, och man blev ett självständigt priorat under stiftsbiskopen. Husen var dock i dåligt skick och trångboddheten stor. Greveparet Sparre på

Signum 3/2016

Aktuellt

Kronovalls slott i Tomelilla donerade mark där ett helt nytt kloster kunde byggas. Invigningen skedde 1991 och klosterkyrkan stod färdig 1995. Klostret är beläget i skogen norr om Kronovall. Det gör ett mäktigt, men också strävt intryck med sin råa betongfasad. Benediktinpatern och arkitekten Hans van der Laan (d. 1991) i klostret i Vaals, Nederländerna, hade dock en väl genomtänkt idé för bygget. I klostrets inre blir man påmind om enkelheten och strävheten, till exempel av de obehandlade bräder som utgör väggar i gästrummen. Men ljuset faller vackert genom de stora fönstren och de stenar som använts som byggmaterial skiftar i olika nyanser. Vid festligheter som abbedissvigningen öppnar systrarna gärna klostergången och innergården. Man får ett intryck av den rymd som finns i detta kloster där varje rum har sin egen funktion, allt enligt den helige Benedictus intentioner. Den strama klosterkyrkan var fullsatt den 6 mars när Moder Christa på biskopens frågor lovade att leda sina systrar enligt Den helige Benedictus regel och i lydnad för kyrkan. Efter Allhelgonalitanian då abbedissan gör prostration, bad biskopen välsignelsebönen, med flera av regelns mest kända formuleringar. Moder Christa mottog ringen och ett exemplar av regeln. Slutligen överlämnade Moder Tyra Antonia abbedisstaven till

sin efterträdare. Mässan koncelebrerades med Köpenhamns katolske biskop, Cseslaw Kozon, abboten Adrian Langlet från Vaals och många präster. Ett stort antal systrar från kloster i Sverige och utomlands deltog i gudstjänsten. Efter mottagningen i klostergången avslutades dagen i kyrkan. Moder Christa tackade biskopen och alla gäster, men särskilt Moder Tyra Antonia: ”Processen som hon initierat och burit igenom alla år visar på livskraften i vårt monastiska liv. Hur väl grunden är lagd.” Mariavalls kloster har en livaktig vänförening. Klostret har en stor grupp oblater, lekmän knutna till klostret med syfte att leva benediktinsk spiritualitet i världen. En årlig vallfärd i juli samlar många besökare. Söndagsmässorna besöks av en trogen skara bofasta och sommargäster. Några hundra meter in i skogen ligger Den Helige Benedictus Kloster, där pater Ingmar Svanteson, OSB, och en novis lever det benediktinska livet. Det benediktinska klosterlivet har nu blivit ett självklart inslag i Österlenbygdens liv. Nunnorna deltog häromåret i protesterna mot en eventuell gruvexploatering i området. Den helige Benedictus skriver i en bisats i regeln att gäster ska ”aldrig fattas i klostret”. Moder Tyra Antonias unikt långa tid som ledare för nunnorna har avslutats och Moder Christa har tagit vid. Men klost ret är byggt för evigheten. gösta hallonsten

Stöd Bankgiro: 5282-2046 Märk din gåva ”Signumfonden” Tack på förhand !

Signum 3/2016

Migration

Varför tar vi emot asylsökande? av stefan zebrowski Mottagandet av asylsökande personer hör till de mest omdebatterade frågorna för närvarande i Sverige. I denna artikel redovisas de juridiska bestämmelser som reglerar asylärenden. I artikelns andra del redogör författaren för sina egna erfarenheter av hanteringen av asylärenden och argumenterar mot införandet av tillfälliga uppehållstillstånd. Författaren är jurist och arbetar främst med migrationsrätt. Han är även god man för ensamkommande flyktingbarn.

r inte vi i Sverige, med vår demokrati, fria att stifta de lagar vi vill? Vi behöver inte ha dåligt samvete eftersom vi redan har hjälpt så många flyktingar. Nu har vi våra egna utmaningar att ta tag i. Vår välfärdsstat räcker inte till. Opinionen, politikerna och medierna har styrt diskussionen till att kretsa kring antalet flyktingar och kvoter och hur mycket vi nu orkar med. Men för att en demokratisk stat ska fun gera utan att omvandlas till en diktatur behövs vissa grundläggande värden som komplement, som värnar varje enskild männi skas värde. Annars skulle majoriteten kunna stifta vilka lagar som helst och till och med avskaffa själva demokratin. För att hårdra det: om majoriteten av någon anledning vill döda en helt oskyldig person, är det bara att fatta ett demokratiskt beslut om saken. En majoritet ville, när det var dags, att Jesus skulle korsfästas, och så blev det.

En fråga om att rädda liv Mänskliga rättigheter bygger på att alla människor har ett inneboende värde, oberoende av sina handlingar. Ibland kan man kompromissa om vissa rättigheter, exempelvis berövar vi brottsdömda deras frihet.

Andra rättigheter däremot, som rätten till liv, ses som helt okränkbara. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från den 10 december 1948 redogör tydligt för varför vi behöver mänskliga rättigheter som ett komplement till vad en demokratisk folkvald regim kan fastställa. De två första styckena i preambeln tål att citeras. Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen. Eftersom ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna har lett till barbariska gärningar som har upprört mänsklighetens samvete, och då skapandet av en värld där människorna åtnjuter yttrandefrihet, trosfrihet och frihet från fruktan och nöd har tillkännagivits som folkens högsta strävan.

Artikel 1 i denna konvention bör också citeras. ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med

Signum 3/2016

Migration

förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.” Enligt artikel 2 är var och en berättigad till åtnjutandet av dessa rättigheter utan åtskillnad av något slag såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Enligt artikel 14 har envar rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse. I spåren av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har flera liknande konventioner tillkommit. I detta sammanhang bör framför allt Europeiska konventionen från den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, EKMR, nämnas. EKMR garanterar alla och envar rätt till liv (artikel 2) och den innefattar förbud mot tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (artikel 3). EKMR har gjorts till svensk lag genom Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Enligt Regeringsformens (vår grundlag som inte kan ändras hur som helst) 2 kap. 23 § får dessutom lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden enligt EKMR. Ett annat internationellt avtal som Sverige och många stater världen över har anslutit sig till är 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning, även kallad Genèvekonventionen. I denna konvention definieras vem som är flykting. Noterbart är exempelvis att krigsbrottslingar utesluts. Med flykting avses en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till viss samhällsgrupp och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd, jfr Utlänningslagen 4 kap. 1 §.

Motsvarande skydd ges även personer som är statslösa. Eftersom inte alla är förföljda på grund av en av de ovan nämnda anledningarna, och eftersom krig kan slå till urskillningslöst och för den enskilde till synes utan anledning, finns i den svenska lagen bestämmelser som bygger på EU-rätten. Kortfattat kan konstateras att en person kan anses som alternativt skyddsbehövande om hon riskerar tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling exempelvis på grund av en väpnad konflikt eller riskerar förföljelse och inte kan få skydd mot denna i sitt hemland, jfr Utlänningslagen 4 kap. 2 §. Inom den internationella rätten som styr hur man ska uttolka vad de mänskliga rättigheterna innebär, finns principen om non-refoulement. Den innebär att en stat har en förpliktelse och inte får blunda för det faktum att en person vid ett återsändande kan riskera allvarliga kränkningar av sina mänskliga rättigheter, det vill säga att personen vid ett återvändande riskerar förföljelse i form av allvarliga övergrepp såsom att mördas, våldtas, torteras, skadas på grund av inbördeskrig, tvångsrekryteras som barnsoldat etcetera. Den svenska utlänningslagen ska gå ihop med dessa internationella förpliktelser. Det rör sig om rättigheter som envar åtnjuter. Det finns i dessa sammanhang ingen antalsbegränsning, ingen kvotering eller dylikt. En sådan begränsning av hur många man kan ge skydd går direkt emot principen att alla och envar åtnjuter mänskliga rättigheter eftersom alla människor har lika värde. Om man menar att vi har tagit emot för många skyddsbehövande och vill begränsa antalet blir frågan var vi då sätter stopp. Är du beredd att sända nästa krigsoffer tillbaka till döden eftersom vi nu har hjälpt tillräckligt många och inte anser oss ha råd att hjälpa fler? Varför förtjänar inte just den personen att få leva när andra gör det? Till detta kommer att vi i Sverige i extrema undantagsfall låter människor stanna på humanitära grunder, för att lindra deras

Signum 3/2016

Migration

mänskliga lidande. Uppehållstillstånd kan då ges på synnerligen ömmande grunder för vuxna (som personer med sjukdomar med dödlig utgång) eller särskilt ömmande omständigheter för barn (apatiska eller svårt traumatiserade barn som inte längre orkar leva t.ex.), se Utlänningslagen 5 kap. 6 §.

Apropå debatten om att hjälpa endast de allra mest utsatta Nu har regeringen lagt fram förslag som man hoppas – deklarerar man öppet – ska bidra till att minska antalet asylsökande. Man avser att införa tillfälliga uppehållstillstånd och ta bort möjligheten till humanitära tillstånd. Jag möter dagligen asylsökande, unga som gamla, fulla av framtidstro och vilja att bli något här men också svårt skadade av krig, förföljelse och den farliga flyktvägen. De som kommer som asylsökande i dag har hemska upplevelser bakom sig. Jag hör som offentligt biträde i asylprocesser berättelser från krigets Syrien. Från barn som flytt från Rakka i Syrien, IS huvudstad. Där ligger det avhuggna huvuden på gatan. Jag hör hur det är att leva i Eritrea, med en regim som tar nästan vem som helst till en militärtjänst med tortyrliknande förhållanden. Jag träffar flickorna som har flytt, de som den välmenande massan i Sverige menar inte kommer hit. Flickorna som våldtagits så många gånger att de tappat räkningen tillsammans med grovt våld som gjort dem medvetslösa nästan varje gång. Jag träffar de unga afghanerna, som många tyvärr saknar förståelse för, fastän sanningen kan vara att deras föräldrar har dödats framför deras ögon av talibaner eller att de själva varit kidnappade, drogade och våldtagna. Jag har träffat barn som sett sina föräldrar eller andra anhöriga drunkna och dö i Medelhavet mitt framför deras ögon. Jag träffar även människohandelns offer. Många som vill ha krafttag mot männi skohandeln, ha hårdare straff för hallickarna och så vidare, vill också ha hårdare invandringsregler, eftersom man felaktigt me-

nar att de ”riktiga” offren inte kommer hit. Men var är då offrets perspektiv på detta? De riktiga offren finns visst här, jag och många praktiker med mig är vittnen till det. Jag har suttit på barnpsykiatriakuten med barn som inte längre vill leva. Med läkare och psykologer som anser att det är fara för dessa barns liv. Dessa barn förmår ofta inte berätta om allt de varit med om. Man kan jämföra med den våldtagna flickan Lilja i Lukas Moodysons film Lilja 4-ever, hon som tar livet av sig i slutet av filmen och som är offer för människohandel. Hon är så traumatiserad att det minsta lilla som påminner om våldtäkten återuppväcker levande minnen som gör att hon inte kan hantera sin ångest och vill ta livet av sig. En sådan person förmår inte att under asylutredningen berätta ordentligt om den förföljelse hon varit med om. Denna person har då en säkerhetsventil i de regler om uppehållstillstånd på humanitär grund som finns i Sverige; de ger henne hopp om att få stanna och slippa bli tillbakaskickad till det ställe där människohandeln startade. En annan viktig fråga är hur en av övergrepp skadad person ska kunna bygga sin framtid om vi bara ger tillfälliga uppehållstillstånd. Om personen inte vet om den om ett år kommer att skickas tillbaka till stället där det hemska inträffade, om den inte kan se framåt mer än ett år i taget, hur ska personen då kunna bearbeta sitt trauma? Men vi kanske kan ge den våldtagna kvinnan lite vård, lite stöd, lite gott mottagande som vi är bra på i Sverige, även om hon inte får stanna mer än ett år? Självklart ska vi som möter henne ge henne allt stöd hon behöver för att hon ska få ett framtidshopp. Psykiatrin i Sverige vet också hur man behandlar sådana trauman. Problemet är bara det att en del av behandlingen handlar om att gå på djupet med det som en gång traumatiserade. Under en sådan psykiatrisk behandling behöver man därför en stabil och stöttande hemmiljö samt stabila förhållanden, till exempel möjlighet att långsiktigt kunna planera sin framtid utan oro. Konsekvensen av ettåriga tillstånd blir

Signum 3/2016

Migration

att de personer som traumatiserats av krig och andra övergrepp i praktiken inte kommer att kunna behandlas. De som har varit riktigt utsatta och inte klarar av att hantera sina tankar kommer att vara i ett konstant suicidalt tillstånd. Detta betyder att vi som möter flyktingarna kommer att få ägna oss åt att enbart hålla folk vid liv snarare än att

bidra till deras integration i samhället. Hur ska flyktingen kunna koncentrera sig på att sköta praktikplatsen när han eller hon inte vill leva? Därför är regeringens lagförslag en fråga om liv och död snarare än en fråga om integration och praktikplatser. Ännu är det inte för sent att göra sin röst hörd och att protestera mot dessa lagförslag.

Ortodoxa kyrkan

Koncilium på Kreta av johannes oeldemann I slutet av januari undertecknade de ortodoxa kyrkornas patriarker en gemensam kommuniké som kungjorde att det sedan länge planerade panortodoxa konciliet kommer att äga rum på Kreta. Den 16–27 juni 2016 kommer representanter för alla autokefala ortodoxa kyrkor att sammanträda.

den serbisk-ortodoxa kyrkans kalender är den 27 januari en alldeles speciell dag. Det är den helige Savas dag, till åminnelse av serbernas nationalhelgon, som 1219 vigdes till Serbiens förste ärkebiskop. I normala fall brukar den serbiske patriarken medverka i festliturgin i Belgrad. I år var det annorlunda: Patriarken Irenej deltog i den synaxis (samling) av alla patriarker och överhuvuden i de ortodoxa kyrkorna, som ägde rum i det ekumeniska patriarkatets ortodoxa centrum i Chambésy, nära Genève den 21 till 28 januari 2016. På kvällen den 27 januari undertecknade patriarkerna en gemensam kommuniké, genom vilken det sedan länge planerade pan ortodoxa konciliet sammankallades. Från den 16 till den 27 juni kommer representanter för samtliga autokefala ortodoxa kyrkor att sammanträda på Kreta. Förberedelseprocessen inför De ortodoxa kyrkornas heliga och stora synod – så lyder

den officiella benämningen – inleddes redan 1961 på initiativ av Athenagoras I, den dåvarande ekumeniske patriarken av Konstantinopel (1948–1972). Sedan en hel rad dokument avsedda att tjäna som textförlagor utarbetats under 1970- och 1980-talet, körde processen fast under 1990-talet. Först i samband med en samling av patriarkerna i oktober 2008 kom processen igång på nytt och öppnade vägen för inkallandet av Den fjärde förkonciliära panortodoxa konferensen, som sammanträdde i juni 2009 i Chambésy. Det mest synliga resultatet av denna sammankomst var grundandet av ortodoxa biskopskonferenser i diasporan.

Rysk-turkiska spänningar vållade komplikationer De konkreta förberedelserna för det panortodoxa konciliet körde ändå fast, framför allt därför att det inte gick att uppnå enighet mellan företrädarna för olika lokala kyrkor i

Signum 3/2016

Bokrevy

strömer har blivit till ett igenkännligt tecken. Formgivare av böckerna är Nina Ulmaja, som genom den grafiska formen återspeglar enkelheten men samtidigt komplexiteten i Tranströmers poesi. Det unika med boken är att den innehåller flera utkast till dikter som aldrig har publicerats i de utgivna diktsamlingarna. Vissa med författarens egna kommentarer. De många bilderna som boken innehåller visar också en stark privat sida av honom. Vissa

har tidigare publicerats i memoarboken, men långt ifrån alla. Tranströmer har flera gånger berättat att hans privata jag finns i dikterna under arbetsprocessen. När dikten blir färdig återlämnas den till läsaren. Man skulle kunna tycka att i och med boken I arbetets utkanter återlämnas ytterligare en del av Tranströmer till läsaren, den del som hittills var reserverat för familjen och vännerna. På det sättet kommer den folkkäre diktaren ännu ett steg närmare läsaren. magdalena slyk

Medverkande i detta nummer jean-marc balhan Jesuitpater, verksam vid centret för studier av nutida islam, Ankara. mårten björk Doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet. helena bodin Docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet och lektor vid Newmaninstitutet. gösta hallonsten Professor emeritus i systematisk teologi vid Lunds universitet. sten hidal Professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet. thomas idergard Jesuit och teol. stud., London. ulf jonsson Jesuitpater, professor i religionsfilosofi och chefredaktör för Signum. jenny lindberg Forskarstuderande inom medicinsk etik vid Lunds universitet.

johannes oeldemann Chef för Johann-Adam-Möhlerinstitutet för ekumenik i Paderborn. stig olsson Biolog, tidigare verksam vid Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala. anders piltz Präst i Dominikanorden, professor emeritus i latin vid Lunds universitet. eric schüldt Programledare, författare och kulturjournalist, Stockholm. john sjögren Kulturskribent och kritiker, Uppsala. magdalena slyk Fil. dr i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. catherine wihtol de wenden Statsvetare vid Centre National de la Recherche Scientifique, Paris. stefan zebrowski Jurist verksam främst inom migrationsrätt, och även god man för ensamkommande flyktingbarn, Uppsala.

Signum 3/2016

Innehåll Signum nr 3/2016 årgång 42 Ledare

Essä

1 anders piltz

36 stig olsson

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Eskatologi

Redaktion

Prenumeration 2016

41 mårten björk

Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister,

Helår (8 nummer)

Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör),

inom Europa 400:– studerande 245:–

Elisabeth Stenborg.

utom Europa 480:–

Rädda det öppna Europa ! – Vi lever i en tid då vi ser freden mellan och inom folken saboteras inför våra ögon.

Krönika

3 eric schüldt

Den avgörande frågan

Aktuellt

4 gösta hallonsten

”En skola i Herrens tjänst” – Abbedissvigning i Mariavall.

Litteratur

6 john sjögren

”Åh, detta liv, denna värld” – Om Marilynne Robinson.

Tema Migration

9 catherine wihtol de wenden

Europa och flyktingkrisen – Europeiska unionens värderingar om solidaritet ställs på prov.

15 thomas idergard

Kristen handlingsfrihet i migrationspolitiken – Om en kristens avvägningar i flykting- och invandringspolitiken.

21 stefan zebrowski

Varför tar vi emot asylsökande? – Om juridiken kring asylärenden med ett personligt inlägg.

Ortodoxa kyrkan

24 johannes oeldemann

Koncilium på Kreta – Den 16–27 juni 2016 samlas det första ortodoxa konciliet på 1 200 år.

Religionsfilosofi

29 ulf jonsson

Gud – alltings yttersta grund – Föreställningen om Gud som tillvarons yttersta grund diskuteras än i dag bland religionsfilosofer.

Georg Kleins motstånd – Georg Klein: Resistens – tankar om motstånd.

Döden, domen, himlen och helvetet enligt Griffiths – Om möjligheten att utveckla en lära om de yttersta tingen.

Lösnummer 60:– Redaktionskommitté

Analyser och rapporter

Olle Brandt, Tord Fornberg, Gösta Hallonsten,

45 jean-marc balhan

Jan-Olof Hellsten, Sten Hidal,

Den latinska katolska kyrkan i dagens Turkiet – Den katolska kyrkan i Turkiet är bara en liten del av alla kristna som utgör 0,15 procent av befolkningen.

Omläsning

50 helena bodin

Dit du icke vill – Ulla Isaksson: Dit du icke vill.

Per Beskow 1926–2016

Anders Piltz, Katrin Åmell. Tidskriften Signum startades 1975 som Fasta medarbetare

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

Henrik Alberius, Lovisa Bergdahl,

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay,

grundad 1963.

Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson, Johan A. Stenberg, Bengt Säfsten,

Signum utges sedan 2001 av

Florence Vilén, Erik Åkerlund.

Newmaninstitutet, en katolsk högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i

Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson.

Hjärtat under läkarrocken – Annika Paldanius: Jag vet allt det här.

58 anders piltz

Kristen våldsretorik i en sekulär värld – Philippe Buc: Holy War, Martyrdom, and Terror. Christianity, Violence, and the West.

61 sten hidal

Krigisk biskop framgrävd – Jonathan Lindström: Biskopen och korståget 1206 – om krig, kolonisation och Guds man i Norden.

63 magdalena slyk

Från Tranströmers skafferi – Tomas Tranströmer: I arbetets utkanter.

64 medverkande i detta nummer

Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och medarbetarna kring tidskriften Signum.

Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.

Bokrevy

56 jenny lindberg

Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Anna Maria Hodacs, Britt Inger Johansson,

In memoriam

54 anders piltz

Bg 5282-2046

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Adress Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala

Tryckt hos Grafiska Punkten issn 0347-0423

Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 27 maj 2016.

sverige porto betalt port payé 3/2016

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

april

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Vårnyheter från Artos

2016

Rädda det öppna Europa !

De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna. Del 1 & 2

Den avgörande frågan John Sjögren

lindmark & sundström (red.)

”Åh, detta liv, denna värld”

Catherine Wihtol de Wenden

Europa och flyktingkrisen Thomas Idergard

Kristen handlingsfrihet i migrationspolitiken Stefan Zebrowski

Inbundna 518/620 sidor (ord. pris 456:-)

Varför tar vi emot asylsökande? Johannes Oeldemann

Erbjudande

158:-

185:-

Koncilium på Kreta

Erbjudande

250:-

Jean-Marc Balhan

Den latinska katolska kyrkan i dagens Turkiet Den brinnande busken

john sjögren Danskt band 207 sidor

www.artos.se | info@artos.se Tel: 076 779 35 03

Helena Bodin

Brännpunkter thomas merton Danskt band 464 sidor

Dit du icke vill www.signum.se

lev gillet Danskt band 121 sidor

Konstens sakrament

Anders Piltz

Per Beskow 1926–2016