Signum 6/2013

6/2013

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

sverige porto betalt port payé

september

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

stöd signum !

Signum är en unik röst i svensk press och vill fortsätta att vara det.

Vi vill att så många som möjligt ska kunna prenumerera och håller därför tämligen låga priser. Men det får också till följd att Signum går med förlust – varje år.

2013

Signum redan nu?

Porträtt av påven som människa

Därför ber vi dig som har ekonomisk möjlighet att stödja Signum: antingen genom en enkel gåva, eller genom att ge bort en stödprenumeration om 1 500 kr.

Antonio Spadaro

Intervju med påven Franciskus

Hjälp oss att fortsätta att göra den katolska tanketraditionen närvarande i det svenska medielandskapet.

Ulrich Ruh

Påven Franciskus och Världsungdomsdagen i Rio

Sätt in din gåva på bankgiro 5282-2046 eller plusgiro 137300-0 eller från utlandet på: Iban SE4612000000013970137888 Bic DABASESX

Gunilla Maria Olsson

Att vara ung och ha livet framför sig Kerstin Hedberg Nyqvist

Varför är Franciskus av Assisi så populär i Sverige?

Sten Hidal

Den nya svenska mässordningen Margit Eckholt

Pentekostalismen – framtidens kristendom?

Sofie Hamring www.signum.se

Signummedarbetare vid ett inspirationsmöte på Heliga Hjärtas kloster i augusti 2013

Unik film om dialog och försoning i Mellanöstern

Innehåll Signum nr 6/2013 årgång 39 Chefredaktörens förklaring

Liturgi

1 ulf jonsson

36 sten hidal

Signum redan nu?

– Om den överraskande bakgrunden till detta nummer av Signum.

Ledare

1 philip geister

Porträtt av påven som människa – I en intervju för Jesuitordens kulturtidskrifter världen över ger påven Franciskus en unik inblick i sin egen tankevärld.

Intervju

3 antonio spadaro

Intervju med påven Franciskus – En sammanfattning av tre dagars samtal med påven.

Världsungdomsdagen

20 ulrich ruh

Påven Franciskus och Världsungdomsdagen i Rio – Med sitt spontana och okomplicerade sätt övertygade Franciskus. Han talade om en kyrka som medvetet söker sig mot ”periferin” och som handlingskraftigt kämpar för rättvisa med utgångspunkt i tron.

Sociologi

25 gunilla maria olsson

Att vara ung och ha livet framför sig – Ungdomsarbetslösheten är hög i stora delar av Europa och det gäller också för Sverige. Följden blir att ungdomar får svårt att ta steget in i ett vuxet liv med arbete, försörjning och egen bostad.

Franciskus av Assisi

30 kerstin hedberg nyqvist

Varför är Franciskus av Assisi så populär i Sverige?

– Den helige Franciskus har blivit mer aktuell i dag än tidigare genom att den nye påven tagit hans namn som ett tecken på den inriktning han vill ge kyrkan. Men hur står det till med den allmänna kunskapen om Guds lille fattige i dagens Sverige?

© Signum Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala issn 0347-0423

Den nya svenska mässordningen – Sedan några månader tillbaka firar katolikerna i Sverige mässan i ny språkdräkt.

Analyser och rapporter

40 margit eckholt

Pentekostalismen – framtidens kristendom?

– Pingströrelsen i Latinamerika utmanar den katolska kyrkan till att åter bli en missionerande kyrka.

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Redaktion Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister, Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör), Elisabeth Stenborg.

Redaktionskommitté Per Beskow, Olle Brandt, Tord Fornberg,

Film

Gösta Hallonsten, Jan-Olof Hellsten,

46 sofie hamring

Sten Hidal, Anna Maria Hodacs,

Unik film om dialog och försoning i Mellanöstern – Within the Eye of the Storm.

Bokrevy

49 sten hidal

Den konstantinska erans inledning – Paul Veyne: När världen blev kristen.

50 carl johan ljungberg

En desperat man – Claes G. Ryn: A Desperate Man.

Britt Inger Johansson, Klaus Misgeld,

Fasta medarbetare Henrik Alberius, Lovisa Bergdahl, Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay, Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson, Johan A. Stenberg, Bengt Säfsten, Florence Vilén, Erik Åkerlund.

Ansvarig utgivare: Frans-J. Holin.

Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.

54 gert-ove fridlund

Maktkamp i Ryssland – Stig Fredrikson: Oligarken mot presidenten: tvekampen mellan Chodorkovskij och Putin.

56 katarina rask

Klosterlivets hjärtslag – Ingmar Svanteson OSB: … och jag visste det inte – Kommentarer till Den Helige Benedictus Regel.

59 eva stohlander axelsson

Torgny Segerstedt innan han blev chefredaktör – Christer Hedin: Ingenting är anstötligare än sanningen. Religion och politik hos Torgny Segerstedt.

61 informationer 64 medverkande i detta nummer

Helår (8 nummer) inom Sverige 370:– studerande 225:– övriga Europa 400:– utom Europa 460:– Lösnummer 55:– Pg 13 73 00-0 • Bg 5282-2046 Ljudtidning 370:– v.g. kontakta expeditionen.

Anders Piltz, Katrin Åmell.

53 tobias hägerland

Påskens tidsschema – Colin J. Humphreys: The Mystery of the Last Supper: Reconstructing the Final Days of Jesus.

Prenumeration 2013

Signum i sociala medier

Tidskriften Signum startades 1975 som uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad 1920 och KIT, Katolsk informationstjänst, grundad 1963.

Signum utges sedan 2001 av Newmaninstitutet, en katolsk högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och medarbetarna kring tidskriften Signum.

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Tryckt hos Grafiska Punkten Adress

issn 0347-0423

Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 15 november.

Chefredaktörens förklaring

Signum redan nu? Överraskningarnas tid är inte förbi. Förra numret av Signum utkom för bara en vecka sedan, och här kommer nu plötsligt redan ett nytt nummer. Orsaken till detta upptäcker man genast när man bläddrar framåt i detta nummer. Tillsammans med en rad andra jesuittidskrifter världen över publicerar Signum i dag, fredagen den 20 september, en utförlig intervju med påven Franciskus.

Intervjun med Franciskus är gjord under den senare delen av augusti månad i hans privata arbetsrum i Santa Marta-huset i Vatikanen och frågorna ställdes av jesuitpater Antonio Spadaro, chefredaktör för Signums italienska systertidskrift La Civiltà Cattolica. Intervjun genomfördes under flera dagar och den utvecklades till ett öppenhjärtigt och självkritiskt samtal där påven redogör för sin bild av världsläget i stort och i syn-

nerhet av den katolska kyrkans belägenhet i dagens värld. Givetvis talar Franciskus om uppdraget att vara påve. Och han kommenterar en lång rad frågor som är omtvistade inom kyrkan i dag. Men framför allt berättar han om de andliga källor som inspirerar hans egen tro och hur de har hjälpt honom att under årens lopp mogna som människa.

Texten är ett starkt personligt vittnesbörd om de farhågor, utmaningar och förhoppningar som präglar den nuvarande påvens bild av både kyrkan och världen. Det rör sig om en text som kommer att väcka stort intresse och många reaktioner både inom och utanför den katolska kyrkan. Därför har vi valt att omgående publicera den fullständiga versionen av intervjun på svenska här i Signum. ulf jonsson

Ledare

Porträtt av påven som människa – I en intervju för Jesuitordens kulturtidskrifter världen över ger påven Franciskus en unik inblick i sin egen tankevärld.

N

är Benedictus XVI inför Världsungdomsdagen 2005 gav en intervju för tysk tv trodde nog de flesta inte sina ögon och öron. Att en påve skulle sitta i en studio och utsätta sig för risken att inför löpande kamera inte bara läsa upp en väl förberedd text utan fritt besvara frågor som en journalist ställer honom var någonting alldeles nytt. Men det verkligt omtumlade

med intervjun var att människan Joseph Ratzinger tog plats i studion och inte lät sig överskuggas av påven Benedictus.

Intervjun som påven Franciscus har gett för jesuiternas kulturtidskrifter och som vi publicerar i detta nummer är i detta hänseende ännu mera radikal. Det rör sig om ett öppenhjärtigt samtal, snarare än om en intervju, mellan två jesuiter som talar om sin

Signum 6/2013

1

Ledare

ordensgemenskap, om kyrkan och om de stora utmaningar som kyrkan står inför i dag. Ibland måste man påminna sig om att en av de två som här samtalar med varandra faktiskt råkar vara påve. Men påven liksom försvinner i bakgrunden när människan, ja, syndaren Jorge Bergoglio, som han själv helt utan omsvep kallar sig, tar plats i samtalet.

Men vem är då Jorge Bergoglio? Vilka är hans intressen, hans minnen, hans förhoppningar? Intervjun ger oss insyn i hans musiksmak (han gillar både Bach och Wagner), vi får veta vilka filmer han uppskattar (hans försmak för Babettes gästabud visar nog på god smak i dubbel bemärkelse) och kanske blir en del av oss lite ledsna över hans måttliga uppskattning av teologi (en något överraskande lucka i katalogen över ämnen som påven brinner för!).

För jesuiter och för dem som är intresserade av jesuiternas andliga rötter ger intervjun viktiga insikter om i vilken stor utsträckning påvens sätt att tänka och fatta beslut är präglat av den ignatianska spiritualiteten. När han talar om sin kallelse får man känslan av att Jorge Bergoglio här levererar nyckeln som behövs för att kunna tolka hans framtida beslut som påve Franciskus.

Han har inget fastlagt kyrkopolitiskt program, inget mission statement som han vill driva igenom. Det avgörande ordet för honom är i stället ”urskiljande”; ett andligt avvägande av vad som är viktigt, ett lyssnande efter vad som är rätt och sant – för att kunna skilja det viktiga från allt som bara är gammal vana eller spontana känslor.

För dem som är intresserade av vatikanologi kan det vara värt att plasta in intervjun och ha den liggande på skrivbordet för att kunna gå tillbaka till den när framtida beslut av Franciskus blir svårbegripliga. Vissa förändringar i synen på hur kyrkans ledning bör fungera lyser redan igenom, liksom även hans hållning i ett antal omdiskuterade frågor. Många katolikers obehagskänsla inför att Rom tycks bedriva ett slags Big Brother-funktion gentemot lokal-

2

kyrkorna tycks delas av påven själv. De som med hjälp av kyrkans lära vill peka finger åt homosexuella eller frånskilda (framför allt när de gift om sig) kan i framtiden inte räkna med applåder från Rom. Men viktigast av allt är nog att katoliker som slentrianmässigt eller av teologisk övertygelse anser att kvinnor inte bör få större inflytande i kyrkan redan nu bör spänna fast säkerhetsbältet. Den som läser intervjun uppmärksamt kan lätt ana en rad andra förskjutningar som ligger i linje med Franciskus förståelse av påveämbetet; som exempelvis en betydligt mer kollegial syn på sina medbröder i biskopsämbetet, samt en starkare betoning av kyrkan som gemenskap och Guds folk på väg, bort från uppfattningen att förmågan att räkna upp kyrkans dogmer skulle utgöra kännetecknet på en bra kristen.

En av de mest anmärkningsvärda avsnitten i påvens intervju är hans tankar om faderskap. Kanske ligger här den avgörande nyckeln för att närma sig hans pontifikat.

Vad är en papa, som italienarna kallar honom? För Franciskus är det inte en ofelbar övermänniska utan en något äldre, något mera erfaren men samtidigt svag och syndig medvandrare på trons väg. En pappa är inte heller en ungkarl, en självupptagen ogift man, som Franciskus är rädd att många celibatära präster kan bli. En far i andlig bemärkelse är en man vars liv vittnar om trons befriande budskap, det är en missionär, en mystiker, en typ som likt tullindrivaren Matteus har lämnat sina pengar för att följa Kristus – och framför allt en barmhärtig människa. Återigen känner vi i denna tolkning av hans ledarskap igen ett motiv ur Andliga övningar av den helige Ignatius, vars lärjunge ”excentrikern” och missionären Bergoglio är. Han betraktar kyrkan utifrån dess periferi. Han hör hemma vid fronten, där gränsen mellan ”oss kristna” och ”de andra” blir otydlig. Han är van att röra sig i gryningen när ljus och mörker blandas, där saker och ting inte är så entydiga som de verkar vara i de teologiska läroböckerna. Jesuiten

Signum 6/2013

Ledare

Bergoglio har läst många böcker men ännu fler mänskliga ansikten och han känner sig mera hemma bland de mångskiftande nyanserna än i det svartvita, eftersom det mänskliga livet aldrig är bara svart eller vitt.

Man får väl räkna med att Jorge Bergoglio kommer att försöka ta med den katolska kyrkan dit där han själv känner sig hemma:

vid fronten. Det skulle vara ett under om han inte skulle möta motstånd på denna vandring. Om påven Franciskus kan ro i land vad jesuiten Bergoglio drömmer om får framtiden utvisa. Som jesuittidskrift kan vi bara önska honom Guds hjälp och kraft för utmaningarna som väntar. philip geister

Intervju

Intervju med påven Franciskus av antonio spadaro

S

anta Marta, kl 9.50. Det är måndag, den 19 augusti. Påven Franciskus har gett mig tid för ett samtal klockan 10.00 i Santa Marta-huset. Av min far har jag ärvt tvånget att alltid vara i god tid. Jag blir placerad i ett litet väntrum. Väntan blir inte lång, redan efter ett par minuter följer man mig till hissen. Under två minuter hann jag komma ihåg hur vi i Lissabon tidigare i somras, vid ett internationellt möte med ett antal redaktörer för jesuittidskrifter, enades om att framföra förslaget att samtidigt i våra tidskrifter få publicera en intervju med påven. Jag hade diskuterat det med de andra redaktörerna och tänkt ut några frågor som kunde vara representativa för alla. Jag kliver ut ur hissen och ser redan påven vänta på mig vid dörren. Jag har den angenäma känslan av att inte ha behövt passera genom några portar. Men en port måste det ändå ha funnits.

Jag går in i hans rum, och påven ber mig att slå mig ner i en fåtölj. Han sätter sig på en litet högre och hårdare stol, på grund av sina ryggproblem. Inredningen är enkel och stram. Arbetsutrymmet på skrivbordet är

trångt. Jag slås av att både möblemanget och tingen i rummet är reducerade till det väsentliga. Här finns bara några få böcker, litet papper, bara några få föremål. Bland dessa är en ikon av den helige Franciskus, en staty av Vår Fru av Luján, Argentinas skyddspatron, ett krucifix och en staty av den helige Josef sovande, mycket lik den som jag såg i hans rum när han var rektor och provinsial vid Colegio Máximo i San Miguel. Bergoglios spiritualitet är inte byggd på ”harmonierande energier”, som han själv skulle uttrycka saken, utan på ansikten: Kristus, Franciskus, Josef, Maria.

Påven följer mig med det leende som vid det här laget har funnit vägen in i folks hjärtan över hela världen. Vi börjar prata om allt möjligt, men framför allt om resan till Brasilien. Påven anser att den var en verklig nåd.

Jag frågar om han hunnit vila ut och han säger att han har gjort det, att han mår bra, men framför allt att Världsungdomsdagen för honom blev ett ”mysterium”. Han säger att han inte är van vid att tala till så myc­ ket folk: ”Jag lyckas se enskilda människor, en i taget, och få personlig kontakt med den

Signum 6/2013

3

Världsungdomsdagen

Påven Franciskus och Världsungdomsdagen i Rio av ulrich ruh ”Rio-encyklikan” – så kallade den italienska katolska tidskriften Il Regno den nye påvens besök vid Världsungdomsdagen, som ägde rum i slutet av juli på hans egen hemkontinent, Sydamerika. Med sitt spontana och okomplicerade sätt gjorde Franciskus ett övertygande intryck. Hans budskap var rättframma. Han talade om en kyrka som medvetet söker sig mot ”periferin” och som handlingskraftigt kämpar för rättvisa med utgångspunkt i tron.

I

början av juli publicerades den nye påvens första encyklika, Lumen fidei, som till största delen författats av den förre påven Benedictus XVI. Även inom kyrkliga kretsar var mottagandet ljumt, för att inte tala om i den icke-kyrkliga offentligheten.

Desto större uppmärksamhet, såväl inom som utanför kyrkan, rönte påven Franciskus besök i Brasilien med anledning av Världsungdomsdagen. Reaktionerna var fullt förståeliga: denna händelse var på många sätt djupt symbolisk.

Detta var Jorge Mario Bergoglios första utlandsresa som påve och precis som Benedictus XVI gick denna resa till Världsungdomsdagen. Den förre reste till Rio de Janeiro, den senare till Köln. Men Franciskus besökte till skillnad från sin föregångare inte sitt hemland, däremot sin sydamerikanska hemkontinent. Brasilien gränsar till hans hemland Argentina och Rio ligger bara några flygtimmar bort från hans forna biskopssäte Buenos Aires. Utöver den brasilianska jättestaden stannade Franciskus även till i den närbelägna Mariavallfartsorten Aparecida. År 2007 var det platsen för den senaste latinamerikanska biskopskonferensens möte

20

och där spelade den dåvarande biskopen av Buenos Aires en avgörande roll i utarbetandet av mötets slutdokument.

I likhet med många andra latinamerikanska och traditionellt katolska länder har Brasilien de senaste årtiondena genomgått en religiös förändringsprocess som i sin omfattning och dynamik saknar motstycke i Europa. Numera tillhör ungefär en fjärdedel av befolkningen någon av de många pingstkyrkor och pingstförsamlingar som även har blivit en betydande samhällspolitisk maktfaktor. Veckorna före Världsungdomsdagen och påvebesöket präglades av massprotester, framför allt i städerna, där stora befolkningsgrupper visade sin vrede över de stora ekonomiska framstegens skuggsidor. Man riktade sitt missnöje främst mot bristerna inom skolväsendet, sjukvården och den offentliga infrastrukturen.

Att Världsungdomsdagen skulle äga rum i Rio 2013 bestämdes under Benedictus XVI:s pontifikat och han fastslog även dess motto: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar” (Matt 28:19). Men det var Johannes Paulus II som ”uppfann” Världsungdomsdagen. Dessa internationella jätteevenemang, som an-

Signum 6/2013

Världsungdomsdagen

ordnats sedan 1984 på olika håll i världen, var ett klart uttryck för hans sätt att leda den världsomspännande kyrkan: han lade stor vikt vid massverksamhet, på återuppväckta former av traditionell katolsk fromhet och på internationellt verksamma andliga sammanslutningar, något som fortfarande präglar dessa sammankomster.

Världsungdomsdagen organiseras av det påvliga lekmannarådet och lever numera sitt eget liv, trots den polske påvens och grundarens bortgång år 2005. Tidigare har en Världsungdomsdag anordnats i Latinamerika före Rio, nämligen i Buenos Aires år 1987, som vid denna tid lydde under ärkebiskopen Juan Carlos Aramburu. Hans efterträdare efterträddes i sin tur år 1998 av den nuvarande påven.

Mötet i Rio den 23 till den 28 juli skedde i enlighet med det upplägg som Världsungdomsdagen under årens lopp har gjort till sitt och där påvens närvaro ses som något självklart. På tisdagens kväll firades en inledande mässa; förmiddagarna från onsdag till fredag ägnades åt biskopsledd katekesundervisning på olika språk. På torsdagskvällen firade man påvens ankomst och följande kväll hölls en korsvägsandakt (sedan 1984 finns ett eget världsungdomskors och sedan 1994 vandrar det genom respektive värdlands stift som en förberedelse inför det årets möte). På lördagskvällen samlades man för en vigilia tillsammans med påven och på söndagen firades en avslutande mässa på Rios legendariska strand Copacabana, där uppskattningsvis 3,7 miljoner männi­ skor var närvarande vid gudstjänsten.

De dagsaktiviteter som numera anordnas för Världsungdomsdagens deltagare såg i Brasilien något annorlunda ut än annars. På inrådan av landets katolska kyrka erbjöds de ungdomar som kommit resande från många olika länder en ”missionsvecka” i stället för de vanligen förekommande ”besöksdagar i stiften”. Detta låg i linje med det program för ”kontinentalmission” som de latinamerikanska och karibiska kyrkorna antagit i slutdokumentet från Apare-

cida. Detta nyckelord spelar en avgörande roll även i det latinamerikanska biskopsrådets (CELAM) Plan global, där man har lagt fast riktlinjerna för sin verksamhet under perioden 2011 till 2015. I dokumentet fastslår man bland annat självkritiskt att den ”pastorala omvändelse”, som syftar till att främja den ovan nämnda kontinentalmissionen, ännu inte har lyckats nå fram till kyrkans alla delar och heller inte har slagit djupare rot. Vidare påpekar man i samma dokument att katekesundervisningen ofta är av ett alltför doktrinärt slag och att liturgin på många platser fortfarande är ritualistisk.

Redan år 2008 offentliggjorde den brasilianska biskopskonferensen ett liknande dokument – ”Brasilien inom den kontinentala missionen” – vars motto löd: ”Glädjen att vara en missionerande lärjunge.” Där uppmanar man den brasilianska kyrkan att ”träda in i ett permanent tillstånd av mission”. Det avgörande enligt detta dokument är att uppväcka potentialen och energin hos de människor som har upplevt det enastående i att möta Jesus, och att samtidigt ge dem som ännu inte har mött honom samma möjlighet. Slutligen understryker man det nödvändiga i att främja lekmännens missionsverksamhet inom de kyrkliga gemenskaperna och inom de olika missionsområdena i det övriga samhället.

Vid mötet i Rio var många kyrkliga ämbetsbärare närvarande och detta är också typiskt för Världsungdomsdagen. Av de anmälda deltagarna fanns inte mindre än 644 biskopar från den världsomspännande kyrkans alla delar, 28 av dem var kardinaler. Över 250 biskopar deltog i katekesundervisningen och dessa undervisningstimmar avslutades alltid med mässfirande. På onsdagen hade undervisningen temat ”Vi törstar efter hopp, vi törstar efter Gud”, på torsdagen ”Att vara Kristi lärjunge” och på fredagen löd temat ”Att vara missionär: bege dig ut!”.

Ungdomarna från Europa utgjorde denna gång av förklarliga skäl en minoritet. I stället var det de ”amerikanska” kyrkorna –

Signum 6/2013

21

Världsungdomsdagen

Brasilien, Argentina, USA och Chile – som stod för den största delen av de 430 000 anmälda deltagarna. Vid avslutningsceremonin kungjorde Franciskus helt enligt förväntan att den kommande Världsungdomsdagen kommer att hållas i Kraków år 2016, i Johannes Paulus II:s forna biskopsstad. Då torde de europeiska ungdomarna spela en åtminstone kvantitativt större roll.

Ett typiskt uttryck för pontifikatets stil Franciskus program under Världsungdomsdagen bestod till stor del av de punkter som återkommer varje gång som denna för världs­k yrkan unika tillställning anordnas, från välkomstfirandet till den avslutande gudstjänsten. Men man kunde samtidigt se att påven hade satt sin egen personliga prägel på programmet och att detta stämde överens med den stil som präglat hans ponti­ fikat ända från första början. Ett exempel var mötet i Rios katedral med ungdomar från hans hemland Argentina, en programpunkt som lagts till med kort varsel, och där han höll ett öppenhjärtigt anförande. Denna personliga stil kom än tydligare till uttryck när han besökte en klinik för missbrukare och vid hans besök i en av Rios favelor.

Vid sitt besök på kliniken påminde han de församlade om liknelsen med den barmhärtige samariern och uppmanade alla att ”ta de nödlidande i sina armar, så som den helige Franciskus gjorde”. Han framhöll att hela samhället måste fatta mod och skrida till gemensam handling mot droghandeln, som främjar våld och föder smärta och död.

I den fattiga stadsdelen Varginha riktade han en uppmaning till ”dem som har stora tillgångar, det offentliga livets företrädare och alla människor av god vilja som strävar efter social rättvisa” att inte ge upp i kampen för en rättfärdig och solidarisk värld.

Alla måste göra sitt för att få ett slut på de många socia­la orättvisorna. Ordet ”solidaritet” spelade även en viktig roll i en kortare intervju med påven som sändes i Rios stiftsradio, Rádio Catedral: ”Låt oss alla arbeta

22

för detta ord som i våra dagar har ett mycket ringa anseende.”

De innehållsmässigt viktigaste texterna under påvens första utlandsresa presenterades vid mötet med de brasilianska biskoparna och vid mötet med det latinamerikans­ka biskopsrådets samordningskommitté CELAM. Vid mötet med representanterna för det latinamerikanska episkopatet, som han själv tillhörde fram till påvevalet i mars i år, tog påven fasta på det viktiga begreppet ”kontinentalmission” i slutdokumentet från Aparecida. I detta sammanhang uppmanade han till en inre förnyelse av kyrkan.

Detta gjorde han i form av frågor i stil med: ”Strävar vi efter att vårt och våra prästers arbete ska vara mer pastoralt än administrativt? För vems skull arbetar vi: för kyrkan som organisation eller för Guds folk i dess helhet?” Han uppmanade även lekmännen att ta del i missionen: ”Förkunnar vi Guds ord och firar vi sakramenten klart medvetna om och i den klara övertygelsen om att den helige Ande talar i dem?”

Franciskus tog även med stort eftertryck upp vissa ”frestelser som hotar vårt uppdrag som lärjungar och missionärer” och nämnde i första hand ideologiseringen av evangeliets budskap, vilket förekommer i en mängd olika former, men han tog även upp funktionalismen och klerikalismen. Slutligen påminde han om att Kristi lärjungar skickats ut till periferias existenciales och tog därmed upp ett av de teman som ofta har spelat en framträdande roll i hans förkunnelse. Han framhöll att i dokumentet från Aparecida talas det om en kyrka som är ”brud, moder och tjänare, som i stället för att kontrollera tron gör den lättare”. Avslutningsvis uppmanade påven Franciskus biskoparna att ägna sig åt sitt ledningsuppdrag utan vare sig härskarlater eller konungsliga pretentioner.

Vid mötet med de brasilianska biskoparna slog han an en liknande ton och förklarade att det pastorala arbetes resultat inte är beroende av omfattande medel utan av den kreativa kärleken. Han sade vidare att kyrkan inte får överge enkelheten, ty då kom-

Signum 6/2013

Världsungdomsdagen

mer hon att gå miste om mysteriets språk och kan då ”inte nå fram till dem som av kyrkan önskar sig det som de inte kan ge sig själva, nämligen Gud”.

För en mänsklig syn på ekonomi och politik Påven fokuserade sedan bibelberättelsen om Emmaus-lärjungarna och framhöll dem som ”en nyckel för att förstå samtid och framtid”. Det finns i dag många som liknar dessa lärjungar, ”inte bara de som söker svar inom de nya stora religiösa grupperingarna, utan även de som verkar stå helt utan Gud, i både teori och praxis”. I en sådan situation behövs en kyrka ”som inte räds att gå in i dessa människors natt”, och som finns där för dem genom att ge sig ut på vägen tillsammans med dem.

När Franciskus kom till temat ”Kyrkans uppgift i samhället” underströk han, utan att ta ställning till det som nyligen inträffat i landet, att en sund och lugn samhällsutveckling är en av de mest trängande utmaningarna för Brasilien. Och i dessa frågor kan kyrkan lämna ett viktigt bidrag, ”ty för att lösa dessa problem på ett riktigt sätt behövs mer än bara tekniska lösningar – det som behövs är ett i grunden mänskligt synsätt som inbegriper hennes värde och trascendenta öppenhet”. Han uppmanade biskoparna att inte dra sig för att lämna detta bidrag från kyrkans sida.

I påvens besöksprogram ingick denna gång inga ekumeniska eller interreligiösa möten, vilket Benedictus XVI ägnade sig åt vid Världsungdomsdagen i Köln. Men vid sina möten med Brasiliens samhälleliga och politiska ledare framhävde han i allmänna ordalag ”de stora religiösa traditionernas bidrag” och deras fruktbara roll som en det sociala livets surdeg och demokratins själ.

I detta sammanhang talade han även om den kristna trons dynamiserande verkan i den brasilianska kulturen. Den livs- och människosyn, som enligt påven är karaktäristisk för det brasilianska folket, ”har tagit till sig evangeliets livskraft, tron på Jesus

Kristus och på Guds kärlek och broderskapet med nästan”. Här påminde han även om det sociala ansvaret: Framtiden kommer att kräva ett mänskligt sätt att se på ekonomin och en politik som kan få befolkningen att delta i större utsträckning, och som undviker elittänkande och utrotar fattigdomen.

Som avslutning gav han det brasilians­ ka samhällets toppar rådet att i stället för ”egoistisk likgiltighet och våldsamma protester” välja ett tredje alternativ: konstruktiv dialog.

Det budskap som den argentinske påven riktade till de framför allt latinamerikanska ungdomarna i Rio kan sammanfattas i uppmaningen: vänd er med ert liv till Jesus Kristus och var trots alla besvikelser trogna den kyrka som är trons gemenskap. Under välkomstfirandet på Copacabanastranden uttryckte Franciskus denna tanke på följande, slagfärdiga sätt: ”Tag Kristus in i ditt liv, sätt ditt hopp till honom så kommer du inte att bli besviken!” Han sade till ungdomarna att de skulle bli evangeliets modiga vittnen och därigenom sprida ljus i denna värld.

I sin predikan vid lördagens vigilia uppmanade han ungdomarna att inte vara ”deltidskristna”, inte vara ”fasadkristna”, utan verkliga kristna. Han uppmanade dem att lägga bort likgiltigheten och att ge ett kristet svar på de sociala och politiska oroligheterna i världens olika delar. Vid den avslutande mässan underströk han att evangeliet är till för alla och inte bara för ett fåtal: ”Det riktar sig inte bara till dem som verkar mer lika oss, mer öppna eller mer mottagliga.” Påven uppmanade ungdomarna att inte vara rädda att föra in Kristus i alla sammanhang, ”även där man verkar som mest distanserad och likgiltig”. Vid fredagens korsvägsandakt talade han om de ungdomar som förlorat sin tro på kyrkan och till och med på Gud på grund av svekfullheten hos andra kristna och hos evangeliets tjänare. Men det är genom korset som de hör samman med Jesus.

Men från Världsungdomsdagen var det ändå inte påvens uppmaningar till ungdomarna som lämnade störst avtryck inom

Signum 6/2013

23

Världsungdomsdagen

den kyrkliga offentligheten och i massmedierna. Det var i stället några av de svar som han gav under en presskonferens under flygresan från Rio tillbaka till Rom som skapade mest rubriker. Tack vare de internationellt församlade journalisternas frågor utvecklades intervjun till något av en sammanfattning av det nya pontifikatets första månader och möjliggjorde en ungefärlig inblick i hur påven Franciskus tänkande och planer ser ut.

Han förklarade vilka områden som han för tillfället prioriterar och varför: I själva verket hade han velat ägna sig åt Vatikanens ekonomiska problem först under nästa år, men på grund av de aktuella omständigheterna hade han tvingats agera omedelbart.

Hur det slutligen kommer att gå med Vatikanbanken IOR kunde han själv inte säga, men han betonade att ärlighet och transparens är av avgörande betydelse. Ett steg i denna riktning har påven själv tagit genom ett motu proprio från den 8 augusti, vars föreskrifter vidareutvecklar Benedictus XVI:s initiativ från år 2010. Syftet är att förebygga spridning av massförstörelsevapen, penningtvätt och finansiering av terrorism inom Vatikanens egna instanser.

Franciskus ser det dessutom som sin skyldighet att inte minst ägna sig åt de reformfrågor som kardinalerna tog upp i Rom under konklavförberedelserna. I början av ok-

tober kommer den åtta man starka kardinalskommission som Franciskus själv har kallat samman att samlas för första gången, vilket sker under ledning av ärkebiskopen av Tegucigalpa (Honduras), kardinal Óscar Andrés Rodríguez Maradiaga. Franciskus förklarade att syftet med detta var att stärka synodernas roll och att göra det lättare för de olika stiften att delta i styret av den universella kyrkan. Vad förslagen från den förberedande konklaven beträffar nämnde påven biskopssynoderna som ett reformområde (synodsekretariatet, den postsynodala kommissionen) och kardinalskollegiets konsistorier som ett annat.

Påvens spontana yttranden under presskonferensen på flygplanet låter sig givetvis inte sammanfattas till en omfattande rege­ ringsförklaring. Inom många av de teman som han tog upp finns ett uppenbart behov av pastoral-teologiska klargöranden, exempelvis ifråga om kvinnans roll i kyrkan, den officiella synen på sexualmoralen eller hur man ska förhålla sig till omgifta frånskilda.

På flyget tillbaka från Rio fick Franciskus en fråga om sin portfölj, som han själv bar på. Om den hållning som Franciskus gav uttryck för i sitt svar skulle finna vidare spridning bland kyrkans ämbetsbärare vore det säkert ett litet steg i rätt riktning: ”Vi måste vänja oss vid att vara normala.” översättning: stefan jarl

Artikeln var ursprungligen publicerad i Herder Korrespondenz nr 8/2013.

senaste nytt från den katolska världen

www.signum.se 24

Signum 6/2013

Bokrevy

form. Söderbloms bok är ett försvar för kristendomen under en, vid den tiden, pågående debatt. Segerstedt behandlade polyteismen i sin avhandling och ville inte gå utöver sitt område, då profetreligionen/kristendomen föll utanför ramen för hans undersökning. Att enbart framhålla en självständig teologisk forskning i motsats till en som följer kyrkans direktiv träffar inte det väsentliga i denna strid, framhåller Christer Hedin.

Detta efter att han har fört in Söderbloms tankar från hans Uppenbarelsereligion. Det är en tankeväckande synpunkt. Det är så forskning ska föras för att kunna bygga vidare. Hedin finner, att Segerstedt vid sin disputation inte hade behövt få sin avhandling underkänd, om han i inledningen hade gjort en precisering av sin uppgift. Även detta en tänkvärd synpunkt.

Kapitel 4 i Hedins bok behandlar Segerstedts tid som docent i Lund och beskriver hans religionshistoriska forskning under åren där.

Den avslutas med striden om professuren i Lund 1912–13 samt om hur Oscar Ekman skänker pengar till en donationsprofessur i religionshistoria i Stockholm. I kapitel 5 tas professorstiden i Stockholm upp, då Segerstedt bland annat skrev boken Gammal och

ny religiositet. Segerstedts kristna tro berörs och dessutom hans sinne för mystik. Christer Hedin konstaterar, att allt tyder på, att Segerstedt under hela livet kände samhörighet med kristendomen. Både Söderblom och Segerstedt var som religionshistoriker positivt inställda till andra religioner. Men Söderblom använde sin forskning till apologetik, vilket däremot var främmande för Segerstedt. Kapitel 6: ”Arvet från Segerstedt”, handlar om mänskliga rättigheter, respekt för rättigheter och rätten till liv. I sin bok Gammal och ny religiositet skrev Segerstedt om religionens väsen. Han fann mystiken vara dess tydligaste uttryck. De tankar om religionens väsen som Segerstedt väckte till liv, menar Christer Hedin, att professorerna Harald Eklund i Lund och Anders Jeffner i Uppsala har arbetat vidare med och fullföljt. En uppfattning som jag önskar att Hedin hade utvecklat mera. Författarens synpunkter angående teologers och religionshistorikers förmåga till samarbete i nutid finner jag falla utanför ramen för ett annars välskrivet arbete. Boken avslutas förunderligt nog med en hyllning till avdelningen för religionshistoria vid Stockholms universitet. Boken är intressant och innehållsrik och är väl värd att läsa. eva stohlander axelsson

Informationer

Befrielseteolog besöker påven Påven träffar den framträdande befrielseteologen Gustavo Gutiérrez i Vatikanen, enligt vad italienska medier rapporterar med hänvisning till prefekten för Troskongregationen, Gerhard Ludwig Müller.

Enligt uppgift tillkännagav Müller påvens möte med den peruanske teologen söndagen den 8 september i Mantua i samband med en presentation av den italienska utgåvan av Gutiérrez’ och Müllers bok På de fattigas sida. Teologi och befrielse, från 2004.

Signum 6/2013

Gutiérrez studerade i Leuven och i Lyon, dit han senare återvände för att doktorera 1985. Han verkade efter sin prästvigning 1959 i Lima och arbetade under många år som präst i en fattig stadsdel.

Senare inträdde han i Dominikanorden.

Han räknas som ”befriel-

61

Informationer

seteologins egentlige fader”.

Hans bok Teología de la liberación (Befrielsens teologi) från 1971 gav den i Latinamerika starka strömningen dess namn.

I motsats till andra kända befrielseteologer, i synnerhet den brasilianske Leonardo Boff, har Gutiérrez aldrig råkat in i någon allvarlig konflikt med Vatikanen, även om hans verk ständigt undersökts. Han är sedan länge en god vän till ärkebiskop Müller, den nuvarande prefekten för Troskongregationen.

Den nuvarande påven Franciskus räknas inte själv till befrielseteologerna i klassisk mening. Men med sitt beslutsamma engagemang för de fattigas kyrka, tar han dock upp ett grunddrag i denna teologiska strömning.

kathpress 2013-09-08

Leonardo Boff: Påven har redan reformerat påvedömet Enligt den brasilianske befrielseteologen Leonardo Boff har påven Franciskus under sitt knappt halvårslånga pontifikat redan reformerat påvedömet. Detta uttryckte den 74-årige Boff i en intervju med internetsajten weltkirche.katholisch.de i Bonn fredagen den 6 september.

Boff har genom påven Franciskus fått hopp om ”att kyrkan kommer att stå på de lidandes sida”. Att de fattiga under de två föregående påvarna inte spelat någon central roll tycker han är ”tråkigt”. Johannes Paulus II och

62

Benedictus XVI var ”mycket mer angelägna om kyrkans inre förnyelse än om de lidande”. Kyrkan ska därigenom ha ”förlorat i trovärdighet” enligt Boff.

Påven Franciskus bor inte längre i det apostoliska palatset ”som en furste eller monark”, sade Boff. Han uppfattar sig ”som en broder bland andra och lever enkelt och okonstlat”. Sålunda gick han under Världsungdoms­dagen i Brasilien i slutet av juli ut bland folk och ”ville beröra dem och själv bli berörd”.

Denna ”enkelhet som grundhållning” som den nuvarande påven har kommer att få ”stor inverkan på kurian och på kyrkans hierarki”, menade Boff: ”Jag tror till och med att vissa biskopar kommer att hamna i kris, eftersom de nu själva måsta leva enklare och komma männi­skorna närmare.”

Boff erinrade om att endast 24 procent av världens katoliker bor i Europa; de flesta kommer ju numera från Amerika, Afrika och Asien.

Ur den synvinkeln är ”kristendomen en tredje världenkyrka”. Med en icke-europeisk påve är kyrkorna i Latinamerika, Afrika och Asien inte längre några ”spegelkyrkor av den europeiska kyrkan utan ursprungskyrkor”. De har ”sin egen historia, sina egna helgon, sina egna martyrer och en egen teologi”.

Franciskus befinner sig i början av en ”ny familj av påvar, som kommer från den tredje världen och som kommer att

Signum 6/2013

förnya kyrkan”. Kyrkan måste vara en världskyrka med rötter i olika kulturer.

Boff uttryckte även förhoppningar om att det förpliktande celibatet för präster ska komma att avskaffas, inte själva celibatet som sådant men väl tvånget, och att 100 000 gifta präster ska kunna erbjudas att åter verka som präster. I Latinamerika behövs cirka 100 000 präster för att lindra ”människors nöd”. Men för närvarande finns det endast 17 000, varav 7 000 kommer från utlandet.

kathpress 2013-09-09

USA:s biskopar fördömer Obamas interventionsplaner New York-kardinalen Timothy Dolan har bekräftat USAbiskoparnas fördömande av ett militärt angrepp på Syrien. En sådan intervention skulle ”bara vara kontraproduktiv”, sade Dolan, ordförande för USA:s biskopskonferens, vid de amerikanska katolska biskoparnas möte i St. Louis. Det rapporterar den tyska katolska nyhetsbyrån KNA med hänvisning till en rapport från radiostationen KSDK den 8 september. President Obama kan dock samtidigt ta ad notam att biskoparna uppskattar hans försök ”att vara tålmodig och försiktig”, menade kardinalen.

Dolan sade att insatsen med kemvapen i det syriska inbördeskriget är ”vidrig” och ”förfärande” och måste ”fördömas å det starkaste av den internationella opinio­

Informationer

nen”. En militär aktion mot al-Assads regim skulle ”endast förvärra saken”.

Kardinal Dolan och ordföranden för katolska biskopskonferensens kommitté för rättvisa och fred (Justitia et Pax), biskop Richard Pates, har i ett brev i kyrkoledningens namn vänt sig till Obama och uttalat sig mot ett militärt angrepp på Syrien. De hänvisar där till en motsvarande appell från påven Franciskus, där denne varnar för de negativa konsekvenserna av våldsamt ingripande.

Det handlar om ”att rädda liv, genom att få slut på konflikten, inte att genom våld förvärra den”, skriver företrädarna för USA:s bisko­par.

Obama borde arbeta tillsammans med andra regeringar på utarbetandet av ett vapenstillestånd, få i gång förhandlingar och etablera opartisk humantär hjälp, menar kyrkoledarna.

Biskop Pates sade den 7 september till Vatikanradion att biskoparna fortfarande hade ”väldigt mycket arbete” framför sig för att förmå Obama att avstå från sina interventionsplaner. ”60 procent av amerikanerna är emot varje form av militärt ingripande i Syrien i dag”, sade Pates.

Det är också de flesta katolikers åsikt. Det är ”återigen på tiden att USA ingriper, men nu genom fredliga förhandlingar och inte med militära medel”, menade biskopen i sin kommentar till Obamas radiotal under helgen, där han uttalade sig för ett be-

gränsat militärt angrepp mot den syriska regimen.

kathpress 2013-09-09

Hedningarnas förgård i Berlin i november Det världsvida samtalsforu­ met mellan kyrkan och de icke-troende (Hedningarnas förgård), som initierades av påven Benedictus XVI, fortsätter. Denna gång står Berlin på tur. Där kommer ett event under rubriken ”Frihetsupplevelser med och utan Gud” att arrangeras 26–28 november, meddelar den tyska katolska biskopskonferensen.

Medarrangörer är Påvliga kulturrådet/stiftelsen Cortile och Berlins ärkestift tillsammans med den katolska akademien och Guardini-stiftelsen.

Det hela inleds, genom en inbjudan från den sittande borgmästaren Klaus Wowereit, i Rotes Rathaus. I anslutning till detta planeras diskussioner mellan företrädare för kultur, vetenskap och politik. Det kommer bland annat att handla om konstens frihet och en etisk humanism.

På programmet står dessutom konstprojekt i Bode-Museum, vilka även riktar sig till barn och ungdomar. Till detta kommer uruppföranden av verk, som de studerande vid Berlins musikhögskola har komponerat. Det färdiga programmet kommer att offentliggöras i oktober.

Initiativet till samtalet med ateister och agnostiker kom 2009 från den dåvarande påven Benedictus XVI och är

Signum 6/2013

tänkt att återuppta den dia­ log som inleddes av Andra Vatikankonciliet (1962–1965).

Numera är det Påvliga kulturrådet under ledning av kardinal Gianfranco Ravasi som ansvarar för denna dialog.

Forumet har namnet Hedningarnas förgård, vilket syftar på det område i anslutning till templet i antikens Jerusalem, som var reservat för icke-judar. Enligt Benedictus ska begreppet stå för ett öppet utbyte mellan troende och icke-troende. Sedan starten i Unescos lokaler i Paris har Hedningarnas förgård även arrangerats i Italien, Spanien, Mexiko och Sverige.

kathpress 2013-09-10

Första dopet på 100 år i armenisk katedral För första gången på nästan hundra år har ett dop kunnat genomföras i den armeniska katedralen i Aghtamar, som ligger på en ö i Vansjön i östra Turkiet. Sex armenier upptogs i kyrkan vid en gudstjänst i den kristna vallfartsorten söndagen den 8 september, rapporterade turkiska medier. Vice patriarken Arma Atesyan, som ledde firandet, tackade de turkiska myndigheterna.

Heliga korsets katedral, från 900-talet, i Aghtamar har under det gångna året restaurerats av den turkiska regeringen. Sedan 2010 får armenierna en gång om året fira en liturgi där. Fram till första världskriget bodde många kristna i Van-områ-

63

Informationer

det. De föll dock offer för massakrer, dödsmarscher och fördrivning i striderna mellan osmanska trupper och armeniska rebeller.

Dopet ägde rum samtidigt som turkiska nationalister protesterade. Medlemmar av den nationalistiska föreningen Asim-Der och andra grupper kastade nejlikor i vattnet vid sjöstranden mittemot öns kyrka, för att hedra de muslimska turkar som dödades av armenier 1918. Myndigheterna hade förbjudit nationalisterna att resa över till ön.

Asim-Der vänder sig mot anklagelsen att det osmans­ ka rikets myndigheter skulle ha organiserat ett folkmord under första världskriget. Totalt dödades flera hundratusen armenier i pogromer, som av armenierna och av

många västländer betecknas som folkmord. Turkiet avvisar detta och hävdar att även många muslimska turkar dödades vid denna tid.

kathpress 2013-09-09

Nya laicistiska regler för Frankrikes skolor Den franska regeringen bekräftar åtskillnaden mellan stat och religion genom en ny ”charta” enligt vilken religionen bör vara en ren privatsak. La charte de la laicïté omfattar 15 artiklar och den ska framöver finnas anslagen i alla statliga skolor.

Chartan presenterades av utbildningsminister Vincent Peillon den 9 september, enligt vad den evangeliska nyhetsbyrån (epd) rapporterar. ”Frankrike är en odelbar, laicistisk, demokratisk och soci-

al republik”, som ”respekterar alla religioner”, heter det i artikel 1. En central grundsats är den enskilda medborgarens religionsfrihet.

Skolan ska uppfostra till myndiga medborgare och skydda eleverna från ”påtryckning och omvändelse­ iver”, heter det i chartan.

Därigenom bekräftas laiciteten som grundval för en gemensam kultur och som en garant för åsiktsfrihet.

Det ankommer på lärare och personal att garantera laiciteten. Eleverna får inte av religiösa skäl vägra att följa vissa skolregler eller delta i viss undervisning. De får heller inte bära några iögonfallande religiösa symboler.

De 8 800 katolska privatskolorna i Frankrike omfattas inte av chartan.

kathpress 2013-09-10

Medverkande i detta nummer eva stohlander axelsson Teol. dr i praktisk teologi och universitetslektor em. vid Lunds universitet. margit eckholt Dr. theol., professor i Erziehungs- und Kulturwissenschaften vid Universität Osnabrück, Tyskland. gert-ove fridlund Litteraturkritiker, Örebro. philip geister Jesuitpater, teol. dr i tros- och livs­ åskådningsvetenskap, rektor för Newmaninstitutet i Uppsala. sofie hamring Dominikansyster i Sankt Dominikus kloster i Rögle utanför Lund. sten hidal Professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet. tobias hägerland Teol. dr och forskare i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet.

64

ulf jonsson Jesuitpater, professor i religionsfilosofi och chefredaktör för Signum. carl johan ljungberg Stats- och litteraturvetare, Stockholm. kerstin hedberg nyqvist Med. dr och docent, medlem av den franciskanska lekmannaorden. gunilla maria olsson Fil. dr i klinisk psykologi och verksam vid Habiliteringen för barn och vuxna, Uppsala. katarina rask Benediktinsyster, Heliga Hjärtas kloster, Omberg. ulrich ruh Dr. theol., chefredaktör för den tyska katolska kulturtidskriften Herder Korrespondenz. antonio spadaro Jesuitpater och chefredaktör för tidskriften La Civiltà Cattolica, Rom.

Signum 6/2013

Innehåll Signum nr 6/2013 årgång 39 Chefredaktörens förklaring

Liturgi

1 ulf jonsson

36 sten hidal

Signum redan nu?

– Om den överraskande bakgrunden till detta nummer av Signum.

Ledare

1 philip geister

Porträtt av påven som människa – I en intervju för Jesuitordens kulturtidskrifter världen över ger påven Franciskus en unik inblick i sin egen tankevärld.

Intervju

3 antonio spadaro

Intervju med påven Franciskus – En sammanfattning av tre dagars samtal med påven.

Världsungdomsdagen

20 ulrich ruh

Påven Franciskus och Världsungdomsdagen i Rio – Med sitt spontana och okomplicerade sätt övertygade Franciskus. Han talade om en kyrka som medvetet söker sig mot ”periferin” och som handlingskraftigt kämpar för rättvisa med utgångspunkt i tron.

Sociologi

25 gunilla maria olsson

Att vara ung och ha livet framför sig – Ungdomsarbetslösheten är hög i stora delar av Europa och det gäller också för Sverige. Följden blir att ungdomar får svårt att ta steget in i ett vuxet liv med arbete, försörjning och egen bostad.

Franciskus av Assisi

30 kerstin hedberg nyqvist

Varför är Franciskus av Assisi så populär i Sverige?

– Den helige Franciskus har blivit mer aktuell i dag än tidigare genom att den nye påven tagit hans namn som ett tecken på den inriktning han vill ge kyrkan. Men hur står det till med den allmänna kunskapen om Guds lille fattige i dagens Sverige?

© Signum Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala issn 0347-0423

Den nya svenska mässordningen – Sedan några månader tillbaka firar katolikerna i Sverige mässan i ny språkdräkt.

Analyser och rapporter

40 margit eckholt

Pentekostalismen – framtidens kristendom?

– Pingströrelsen i Latinamerika utmanar den katolska kyrkan till att åter bli en missionerande kyrka.

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Redaktion Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister, Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör), Elisabeth Stenborg.

Redaktionskommitté Per Beskow, Olle Brandt, Tord Fornberg,

Film

Gösta Hallonsten, Jan-Olof Hellsten,

46 sofie hamring

Sten Hidal, Anna Maria Hodacs,

Unik film om dialog och försoning i Mellanöstern – Within the Eye of the Storm.

Bokrevy

49 sten hidal

Den konstantinska erans inledning – Paul Veyne: När världen blev kristen.

50 carl johan ljungberg

En desperat man – Claes G. Ryn: A Desperate Man.

Britt Inger Johansson, Klaus Misgeld,

Fasta medarbetare Henrik Alberius, Lovisa Bergdahl, Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay, Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson, Johan A. Stenberg, Bengt Säfsten, Florence Vilén, Erik Åkerlund.

Ansvarig utgivare: Frans-J. Holin.

Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.

54 gert-ove fridlund

Maktkamp i Ryssland – Stig Fredrikson: Oligarken mot presidenten: tvekampen mellan Chodorkovskij och Putin.

56 katarina rask

Klosterlivets hjärtslag – Ingmar Svanteson OSB: … och jag visste det inte – Kommentarer till Den Helige Benedictus Regel.

59 eva stohlander axelsson

Torgny Segerstedt innan han blev chefredaktör – Christer Hedin: Ingenting är anstötligare än sanningen. Religion och politik hos Torgny Segerstedt.

61 informationer 64 medverkande i detta nummer

Helår (8 nummer) inom Sverige 370:– studerande 225:– övriga Europa 400:– utom Europa 460:– Lösnummer 55:– Pg 13 73 00-0 • Bg 5282-2046 Ljudtidning 370:– v.g. kontakta expeditionen.

Anders Piltz, Katrin Åmell.

53 tobias hägerland

Påskens tidsschema – Colin J. Humphreys: The Mystery of the Last Supper: Reconstructing the Final Days of Jesus.

Prenumeration 2013

Signum i sociala medier

Tidskriften Signum startades 1975 som uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad 1920 och KIT, Katolsk informationstjänst, grundad 1963.

Signum utges sedan 2001 av Newmaninstitutet, en katolsk högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och medarbetarna kring tidskriften Signum.

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Tryckt hos Grafiska Punkten Adress

issn 0347-0423

Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 15 november.

6/2013

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

sverige porto betalt port payé

september

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

stöd signum !

Signum är en unik röst i svensk press och vill fortsätta att vara det.

Vi vill att så många som möjligt ska kunna prenumerera och håller därför tämligen låga priser. Men det får också till följd att Signum går med förlust – varje år.

2013

Signum redan nu?

Porträtt av påven som människa

Därför ber vi dig som har ekonomisk möjlighet att stödja Signum: antingen genom en enkel gåva, eller genom att ge bort en stödprenumeration om 1 500 kr.

Antonio Spadaro

Intervju med påven Franciskus

Hjälp oss att fortsätta att göra den katolska tanketraditionen närvarande i det svenska medielandskapet.

Ulrich Ruh

Påven Franciskus och Världsungdomsdagen i Rio

Sätt in din gåva på bankgiro 5282-2046 eller plusgiro 137300-0 eller från utlandet på: Iban SE4612000000013970137888 Bic DABASESX

Gunilla Maria Olsson

Att vara ung och ha livet framför sig Kerstin Hedberg Nyqvist

Varför är Franciskus av Assisi så populär i Sverige?

Sten Hidal

Den nya svenska mässordningen Margit Eckholt

Pentekostalismen – framtidens kristendom?

Sofie Hamring www.signum.se

Signummedarbetare vid ett inspirationsmöte på Heliga Hjärtas kloster i augusti 2013

Unik film om dialog och försoning i Mellanöstern