6 2016 signum by Signum

sverige porto betalt port payé 6/2016

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

september

PILGRIM

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle en tidskrift för andlig vägledning

– Varför ska man ägna sig åt bön och inre liv när världen brinner?

Tidskriften Pilgrim & Tidskriften Pilgrim & Johannesakademin inbjuder till Johannesakademin inbjuder till

Kan man välsigna pengar? Den gudlösa terrorismen

john sjögren, kulturskribent

Fotspår längs Krakóws vägar

– Om man ska släcka en eld kan det vara bra att ha rätt utrustning, att klä sig på rätt sätt och ha de rätta verktygen. En människa som inte känner sig själv har svårt att utföra de rätta handlingarna.

Vibeke Olsson

Att vårda hoppet

tema ekonomi

Anders Kvist

martin lönnebo, biskop emeritus

Tidskriften Pilgrim vägledning och verktyg för det * ger inre livet. tron som erfarenhet och * utforskar dess konsekvenser i samhället. en ekumenisk spiritualitet. * speglar samtalar med nutida andliga vägvisare. * formulerar en kontemplativ livshåll* ning i hastighetskulturen.

* introducerar kyrkans klassiker. prenumerera nu

info@tidskriftenpilgrim.se eller 013-44025

FÖR VÄRLDENS LIV FÖR VÄRLDENS LIV Nya Slottet Bjärka-Säby Nya Bjärka-Säby 27Slottet – 29 januari 2017 27–29 januari 2017 David L Fagerberg · Martin Modéus David L Fagerberg · Martin Modéus Lena Petersson · Michael Hjälm Lena Petersson · Michael Hjälm Samuel Rubenson · Peter Halldorf Samuel Rubenson · Peter Halldorf Symposiet vill aktualisera arvet från Symposiet vill aktualiseraenarvet från Alexander Schmemann, av 1900-talets Alexander Schmemann, en av 1900-talets mest betydande liturgiska teologer och mest betydande liturgiskai ljuset teologer och förnyare av gudstjänsten av den förnyare av gudstjänsten i ljuset av den tidiga kyrkan. Huvudtalare i symposiet är tidiga Huvudtalare i symposiet Davidkyrkan. L Fagerberg från Notre Dame är David L Fagerberg från Notre Dame University i Chicago, förmedlare av arvet University i Chicago, förmedlare av arvet från Schmemann, bland annat i böcker som från Schmemann, bland annat i böcker som Prima Theologia – What is Liturgical Theology Prima Theologia – What is Liturgical Theology och Liturgical Ascetism. Han besöker nu och Liturgical Ascetism. Han besöker nu Sverige för första gången. Sverige för första gången.

Anmälan & program: info @tidskriftenpilgrim.se Anmälan & program: info @tidskriftenpilgrim.se

Vad är pengar? Benoît Heilbrunn

Att dela är större än att äga Wolfgang Schonecke, Wolfram Stierle och Jürgen Kaiser

Bibliska lösningsförslag i den globala skuldkrisen Tomas Ekenberg

Anselm, villan och banken Kjell Blückert

Vem har makten? – Om kollegialitet som styrform Joel Halldorf www.signum.se

(helår 320 kr) och vi sänder dig Peter Halldorfs nya bok Att älska sin nästas kyrka som sin egen – Manifest för kristen enhet och ett ekumeniskt perspektiv på Petrusämbetet.

2016

Sök Babylons fred – om kyrkans identitet och politiska engagemang

Innehåll Signum nr 6/2016 årgång 42 Ledare

Universitet

1 fredrik heiding

29 kjell blückert

Kan man välsigna pengar? – Om ekonomin som en del av ett större socialt sammanhang.

Krönika

3 vibeke olsson

Att vårda hoppet

Aktuellt

4 ulf jonsson

Den gudlösa terrorismen – Skillnaderna mellan de goda och de onda krafterna skär tvärs igenom religionerna.

6 lapo lappin

Fotspår längs Krakóws vägar –En rapport från Världsungdomsdagen.

Tema: ekonomi

8 anders kvist

Vad är pengar? – Om pengars uppkomst och funktion.

12 benoît heilbrunn

Att dela är större än att äga – Fenomenet gemensam konsumtion växer och gränserna mot produktionen suddas ut.

17 wolfgang schonecke, wolfram stierle och jürgen kaiser

Bibliska lösningsförslag i den globala skuldkrisen – Den globala skuldkrisen är långtifrån över och lösningar brådskar. Bibliska tankar kring friåret skulle kunna användas för att få till en internationell insolvenslagstiftning som tar hänsyn de allra fattigaste.

24 tomas ekenberg

Anselm, villan och banken – Det ontologiska argumentet för villans värde. En jämförelse med Anselm av Canterburys välkända så kallade Gudsbevis.

Vem har makten? – Om kollegialitet som styrform

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Religion och samhälle

34 joel halldorf

Sök Babylons fred. Om kyrkans identitet och politiska engagemang – Föreläsning vid mottagandet av Per Beskows pris 2016.

Ortodox teologi

40 jonas eklund

Ljuset från väst – ortodoxa teologer omprövar sin historia

46 per-arne bodin

Pavel Florenskij, matematiken och ikonteologin – Apropå Fabian Heffermehls Bildet sett fra innsiden. Matematiske og ikonoklastiske konsepter i Florenskijs omvendte perspektiv.

Redaktion

Prenumeration 2016

Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister,

Helår (8 nummer)

Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör),

inom Europa 400:– studerande 245:–

Elisabeth Stenborg.

utom Europa 480:– Lösnummer 60:–

Redaktionskommitté Henrik Alberius, Gabriel Bar-Sawme, Lovisa Bergdahl, Olle Brandt,

Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Roberta Colonna Dahlman, Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Sten Hidal, Anna Maria Hodacs, Britt Inger Johansson,

Tidskriften Signum startades 1975 som

Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay,

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson,

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Anders Piltz, John Sjögren, Magdalena Slyk,

grundad 1963.

Johan A. Stenberg, Bengt Säfsten,

Bokrevy

Heinz Werner Wessler, Erik Åkerlund,

Signum utges sedan 2001 av

50 carl otto werkelid

Katrin Åmell.

Newmaninstitutet, en katolsk högskola

Guds tystnad – Shusaku Endo: Tystnaden.

52 minna salminen karlsson

Tio röster från en manlig bastion – 179 år av ensamhet.

för teologi, filosofi och kultur med säte i Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson. Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.

54 elin lundell

Gemensam konsumtion – Ägodela: Köp mindre – få tillgång till mer.

57 thomas ekstrand

Kyrkans frihet och politikens autonomi – Bernt Torvild Oftestad: Den katolske kirke og liberalt demokrati.

59 céline spitz o.p.

Predikarordens födelse – Jean-René Bouchet O.P.: Den helige Dominikus.

61 informationer 64 medverkande i detta nummer

Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och medarbetarna kring tidskriften Signum. Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Adress Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala

Tryckt hos Grafiska Punkten issn 0347-0423

Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Bg 5282-2046

Nästa nummer av signum utkommer den 28 oktober 2016.

Ledare

Kan man välsigna pengar? – Om ekonomin som en del av ett större socialt sammanhang.

den katolska bönboken Oremus finns ett avsnitt med välsignelsehandlingar för allt möjligt. Vatten, kors, ikoner, rosenkransar, måltider, människor, hus, musikinstrument, resor, bilar, motorcyklar, båtar, blommor och djur kan välsignas – säkert också fotbollsspelare. Under gudstjänster välsignas dessutom församlingen. Men hur är det med pengar? Kan man, eller rättare sagt är det lämpligt att, välsigna pengar? Nämen det går ju inte för sig, är väl den vanligaste reaktionen. I kristendomen och i många andra religioner förknippas nämligen pengar i regel med allt som förleder människan, sådant som appellerar till hennes lägre drivkrafter. Även ur en allmänfilosofisk synvinkel kan tvivelaktiga attityder iakttas i ekonomiska åtgärdsprogram. Den nu återupptäckta idén med helikopterpengar, framlagd av nationalekonomen Milton Friedman på 1960-talet, har sina fördelar. Som en engångsåtgärd ställer staten extra medel till medborgarnas förfogande, till exempel genom ett extra barnbidrag. För att öka efterfrågan, få igång inflationen och stimulera företagen till investeringar, som kan bidra till ökad sysselsättning, kan denna metod fungera. Men helikopterpengar kan tilltala den karaktärssvaga benägenheten hos människor att det är lättare att spendera andras medel än sina egna. Dygden att agera ansvarsfullt naggas i kanten. Det är ingen större konst att göra en lång

lista på laster och synder som kapital kan föra med sig. Girighet, habegär, avgudadyrkan, orättvisor, maktmissbruk, avund, falsk trygghet och så vidare. Med befrielseteologiska glasögon kan vi också se hur strukturell synd cementerar ett gap mellan fattiga och rika regioner och gör de förra beroende av de senare. Belägg i Bibeln för penningens fördärv är inte heller svåra att finna. Man kan inte tjäna två herrar, Gud och mammon, heter det i evangelierna. Männi skor uppmanas att samla skatter i himlen i stället för på jorden. Jesus driver ut månglarna ur templet. Han kallar tullindrivare från deras verksamhet och instruerar dem att lämna allt de äger och har. Till och med Gud själv såldes av förrädaren Judas för trettio silvermynt. Det verkar vara utsiktslöst att försöka hitta något gott att säga om pengar. Men man måste inte söka förgäves. Det finns faktiskt bibelställen som betraktar pengar som något gott, till exempel normen att arbetaren är värd sin lön. Dessutom visar solidariska insamlingar till församlingen i Jerusalem, att kollekten skulle fördelas jämt i den framväxande kristenheten (Apg 11:27–30). Men ännu tydligare uttryck för en positiv grundinställning till ekonomisk verksamhet kan man finna i den katolska kyrkans långa historia. Faktum är att det var en franciskanbroder som lade grunden till ekonomisk redovisning, i synnerhet systemet med dubbel bok-

Signum 6/2016

Ledare

föring. Den italienske franciskanen Luca Pacioli (1445–1517) som också var matematiker räknas som grundaren av redovisning genom en bok han skrev 1494, vars systematisering i sin tur byggde på en praxis bland handelsmän i Florens på 1300-talet. Klosterväsendet har alltså gett konturer åt ett bokföringssystem som tillämpas än i dag. Sedan länge har kyrkan dessutom försvarat privat äganderätt, delvis därför att var och en har rätt att njuta frukterna av sitt eget arbete. I sin encyklika om människans arbete, Laborem exercens, från 1982 markerar påven Johannes Paulus II dock att ”rätten till personlig egendom är underordnad rätten till gemensamt bruk, ty tillgångarna är bestämda för alla” (§ 14). I praktiken innebär det att privat egendom ställs i hela mänsklighetens tjänst, om inte genom att avyttra den så i alla fall genom att bruka den för det gemensamma goda. Att argumentera för att pengar kan betraktas som något gott låter sig just göras om kapital sätts in i ett sammanhang av samarbete mellan människor, samt, givet en religiös referensram, i människans samverkan med Gud. En sådan ansats vilar på katolsk människosyn, att människan är en social varelse i ett nätverk av relationer. Denna männi skosyn står i kontrast till klassisk nationalekonomisk teori som utgår från en kalkylerande, självisk och nyttomaximerande individ (the economic man). Till saken hör dock att det moderna samhället inte bara vilar på att var och en handlar efter sin egennytta utan förutsätter väl fungerande institutioner, såsom ett fun gerande rättssamhälle, fredliga normer och mellanmänsklig tillit som underlättar ekonomiska transaktioner. Detta har alltmer uppmärksammats inom nationalekonomisk och ekonomisk-historisk forskning, exempelvis av nobelpristagaren Douglass North. Penningväsendet bygger på ett komplicerat nätverk av formella institutioner och ytterst på tillit – om människor börjar misstänka att en centralbank inte kan upp-

rätthålla sin valuta tappar den exempelvis omedelbart i värde. Samhället som det ser ut i dag utgör en sofistikerad apparat som kräver samarbete som inte går att framtvinga utan som bygger på frivillighet. Socialförsäkringssystemet fungerar så att människor lojalt och solidariskt bidrar till skatteintäkterna för att skapa ett bättre samhälle för alla. Korruption uppstår när den lojaliteten urholkas. En annan aspekt på detta ligger på en mer teologisk nivå och gäller människans samverkan med Gud. Förhållandet mellan människor kan inte direkt överföras på relationen mellan människor och Gud, eftersom Gud är väsentligt annorlunda. Gud är skapare och alltings upphov, vilket betyder att allt skapat är att betrakta som Guds gåva. Det gäller också kulturella produkter. Allt är Guds verk, samtidigt har människan i kraft av sin fria vilja fått gåvan att samverka med Gud i denna värld som ett slags medhjälpare, något som redan Thomas av Aquino reflekterade över på 1200-talet. I viss bemärkelse blir människan medskapare, exempelvis när hon bygger upp ett samhälle och faktiskt även när hon hanterar pengar, förutsatt att hon gör det på ett hederligt vis och ytterst i enlighet med Guds vilja. Beträffande pengar får dessa sitt rätta värde om människan får distans till sin egendom och inte förfogar över den helt som sin egen. Som om kapitalet tillhörde någon annan – Gud. Logiken blir då att Gud bör tillfrågas om vad pengarna ska användas till, och hur. Visst är det tänkbart att låta välsigna pengarna med den innebörden att männi skan med Guds hjälp ska förvalta dem rätt. Att en sådan välsignelseritual emellertid aldrig varit en del av katolsk fromhetstradition beror inte på att kapital per definition skulle undergräva moralen, utan på att pengarna är ett ospecifikt medel vars godhet blir uppenbar först när det gestaltas i något konkret med ett vällovligt ändamål. fredrik heiding

Signum 6/2016

Krönika

Att vårda hoppet

sland besegrade England i åttondelsfinalen i fotbolls-EM. Det som få trodde var möjligt hände faktiskt. Men för att sådant ska bli möjligt måste vi bli mer närvarande i våra liv. När vi hela tiden matas med världens hemskheter är det lätt att vi grips av uppgivenhet inför de stora frågorna och likgiltighet för de små. Jesus säger som bekant att den som är trogen i det lilla är trogen i vad mera är. Det är lätt att ironisera över ”Planskilda korsningspartiet” som fanns i en Stockholmsförort under 70-talet. Men de fick sin planskilda korsning, som säkert sparade liv i trafiken, och de som engagerat sig fick en demokratisk erfarenhet för resten av livet. Att engagera sig i något konkret, om än aldrig så litet, är något som föder hopp. Tänka globalt och handla lokalt, som man sade inom 70-talsvänstern. I dag handlar många globalt – både bildligt och bokstavligt, samtidigt som tanken är fången i det lokala – inte nödvändigtvis geografiskt, men i den egna medelklassen, subkulturen eller hipstergruppen. Det skapar en brist på närvaro som jag tror är förödande för oss alla. Jag växte upp i en förort till Stockholm, i villakvarter, ”trädgårdsstad”. Det var en värld av barn och hemmafruar, barnflickor, hemmaboende ungdomar, mormor och farmor, generationsboende, saft och bullar i trädgården. Jag menar inte att det var en idyll, det var på gott och ont, som alla samhällen. Men det var en befolkad värld. I dag ligger de stora trädgårdarna ofta tomma. De som har råd med dessa villor har ofta också ”allting” an-

nat, båt, stuga, utlandssemester. När skulle de sitta i bersån? Samtidigt gentrifieras stadskärnorna. De små kaféerna och tobakshandlarna, de som var lokala mötesplatser, försvinner. In flyttar amerikanska kaffekedjor, mäklare och designbutiker. Landsbygden och småorterna avfolkas. Resebutikerna på järnvägsstationerna är borta och stinsen försvann för länge sedan. Det finns politiska orsaker till allt detta; ombildning till bostadsrätter, obefintlig bostadspolitik, EU:s jordbrukspolitik, avregleringen av järnvägen ... Men vi kan mitt i allt detta ändra vår attityd. Vi kan stänga av Facebook och bjuda grannen på kaffe. Om vi har en fulltecknad almanacka kan vi boka in ”saft och bullar i trädgården” och låta det vara lika viktigt som något annat. Vi kan handla i den lilla affären, blir det dyrare finns det något vi kan avstå ifrån. Även om vi har råd med utlandssemester kan vi skippa den och välja Hallands sandstränder, en näckrossjö i Småland, Stockholms mälarvikar, Pite havsbad med Sveriges flesta soltimmar ... Den kristna tron för ständigt samman stort och smått. Målet är inget mindre än världens räddning. Just därför ska vi se på blommorna på marken, inte bara gå förbi. Klimathotet, terrorismen och den växande rasistpopulismen kommer inte att sluta skrämma oss. Men bara om vi vårdar hoppet, med vardaglig närvaro och omsorg kan vi visa att det också finns någonting annat. Island gick till kvartsfinal i fotbolls-EM. I sin sista match visade Island att det inte är meningslöst att kämpa, det är inte meningslöst att reducera till 5–2. vibeke olsson

Signum 6/2016

Aktuellt

Den gudlösa terrorismen – Skillnaderna mellan de goda och de onda krafterna skär tvärs igenom religionerna.

nder den gångna sommaren har vi blivit alltmer medvetna om att hotet från den religiöst motiverade terrorismen är högst reellt, även här i Europa. Att kristna och andra religiösa minoriteter sedan länge lever under detta hot och tvingas fly från sina hemländer i Mellanöstern har under de senaste åren fått större genomslag också i svenska medier. Men när den 85-årige franske katolske prästen Jacques Hamel i slutet av juli halshöggs av islamistiska terrorister medan han firade mässan i en kyrka i Normandie framstod hotet i blixtbelysning för var och en. Reaktionerna på det barbariska dådet i kyrkan i Saint-Étienne-du-Rouvray har varit starka. Även här i Sverige valde ett betydande antal icke-katoliker, däribland flera ministrar, att delta i katolska gudstjänster dagarna efter attentatet för att visa sin solidaritet med katolikerna. För det är uppenbart att en terrorattack mot en präst som firar gudstjänst i sin församlingskyrka inte i första hand är riktad mot prästen själv som enskild individ utan mot den religiösa gemenskap som han representerar. Därav den starka symbolkraften i attacken. Det var själva kristendomen, denna gång i dess katolska form, som var målet för terrordådet. Dådet hade alltså inte enbart en religiös motivering, det var dessutom riktat mot en religion. Attacken var en iscensättning av vanföreställningen om en dödlig kamp mellan kristendomen och islam.

Det är viktigt att de omedelbara reaktionerna blir kraftfulla så snart den religiösa terrorismen visar upp sitt fula tryne. I nästa steg behöver man sedan gå vidare med frågan hur man kan stoppa det vidriga fenomen som kallas religiös terrorism, oavsett om våldet riktas mot religiösa mål eller inte. Men de eftersökta svaren måste göra rättvisa åt komplexiteten i problemet, om de ska vara till någon hjälp. Debatten i Sverige efter terrordådet i Normandie gav prov på hur svårt det kan vara att inte hemfalla åt överdrivna förenklingar. Framför allt får man inte gå i fällan att måla upp en svartvit världsbild av kulturkamp mellan olika religioner. De stora världsreligionerna omfattar människor med vitt skilda attityder, och de bär alla med sig tankegods och traditioner som kan utnyttjas för helt motsatta syften. Skillnaderna mellan de goda och de onda krafterna skär tvärs igenom religionerna. De båda attentatsmännen i Saint-Étienne-du-Rouvray menade sig agera i islams namn. Men efter det avskyvärda attentatet mot den katolske prästen vägrade den lokala muslimska församlingen att ge attentatsmännen en muslimsk begravning, en reaktion som talar starkare än många ord. Terrorismens orsaker och bevekelsegrunder är förstås mångskiftande. Det hävdas ofta att erfarenheter av förtryck, svåra uppväxtförhållanden, fattigdom och psy-

Signum 6/2016

Aktuellt

kiska störningar ligger bakom. Ibland är det säkert så, men bara en del kan skrivas på det kontot. Terrorismen göds framför allt av våldsförhärligande ideologier med männi skoföraktande ideal. Dessa ideologier kopplas sedan samman med religiösa föreställningar för att motivera och legitimera människor att begå bestialiska handlingar. Sammankopplingen av våldsideologier och religiös tro måste brytas. Här kan de religiösa gemenskaperna själva bidra med mycket genom att otvetydigt klargöra att våld i Guds namn är ett skändligt brott mot Gud. På så sätt motverkar man att den egna tron missbrukas i våldsamma syften, samtidigt som terroristen som försöker ge sina handlingar en religiöst motiverad legitimitet framstår som den gudlösa brottsling han är. Här vilar ansvaret tungt på de religiösa gemenskaperna och deras ledare att beröva terroristerna varje möjlighet att ge sina handlingar legitimitet. De potentiella attentatsmännen befinner sig inte sällan i periferin i sina religiösa gemenskaper. Men i den mån de tillhör en religiös gemenskap måste de nås av budskapet att den som utövar våld i trons namn blir förkastad av den egna trosgemenskapen. Det var det budskap som den muslimska församlingen i Saint-Étiennedu-Rouvray sände ut efter attentatet på deras hemort. Man måste kunna förvänta sig av varje religiös gemenskap, oavsett religion, att den agerar på det sättet. En annan central aspekt är dialogen mellan religionerna. En av dess viktigaste uppgifter i vår tid är att motarbeta den polarisering mellan religionerna som terroristerna vill främja. När påven Franciskus på flyget från Världsungdomsdagen i Kraków tillbaka till Rom kommenterade attentatet i Normandie underströk han att man inte får generalisera och betrakta muslimer som terrorister. Även om påven kritiserades av somliga för att ha intagit en alltför mjuk hållning, är hans väg den rätta. Dialog och samverkan mellan religionerna, inte demonisering av varandra, är vägen framåt. Det är också

den väg som fem framträdande ledare för judiska, kristna och muslimska gemenskaper i Sverige förespråkade i en artikel på DN Debatt den 9 augusti: ”Att svara på terrorhot med upprop till kulturkamp vore ödesdigert. Det kan inte bli fred i världen om inte världsreligionerna håller fred sinsemellan.” Även om dialogen är mödosam och har svårt att nå ut till de grupper där extremismen odlas, är den ett oundgängligt inslag i arbetet på att bryta ner demoniserande fiendebilder av de andra. Kampen mot den religiöst motiverade terrorismen kan inte vinnas utan bundsförvanter över religionsgränserna. Men en lika viktig insikt i sammanhanget är vikten av att inte sätta munkavle på sig själv, hur väl det än må vara menat. Den interreligiösa dialogens mål är varken synkretism, konsensus eller självutplåning utan respekt för den som tror och tänker annorlunda än man själv. Respekt kan man ha även för den som man är oense med. Efter attentatet i Normandie startades initiativet Mitt kors i svenska sociala medier, där människor uppmanades att ta ställning för världens förföljda kristna genom att bära ett kors runt halsen i vardagen. Ett högst lovvärt initiativ, som av somliga debattörer emellertid kritiserades för att vara uppviglande och främja religiösa motsättningar. Men här gäller det att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Dialog och respekt å ena sidan får inte spelas ut mot frihet och mångfald å andra sidan. Målet är att olika religiösa grupper ska kunna leva öppet med sina religiösa uttryck i samhället. Därför är exempelvis försöken i Frankrike att förbjuda burkini inte efterföljansvärda. Visserligen kan det ibland finnas rimliga skäl att begränsa förekomsten av religiösa symboler och uttryck i vissa bestämda situationer, som av hygieniska, säkerhetsmässiga eller andra rent praktiska skäl inom exempelvis arbetslivet. Men ingen religion – inte heller kristendomen – ska förpassas till den strikt privata sfären och göras osynlig i samhället. Den typen av undfallenhet bidrar inte

Signum 6/2016

Aktuellt

till att främja respekten för religionsfrihet och mångfald. Här får man inte vika en millimeter, annars låter man terroristerna bestämma dagordningen. Så länge judarna i Malmö inte känner sig trygga att bära kippa på offentliga platser är religionsfriheten undergrävd för oss alla. Även på denna punkt behöver samfundsledarna vara tydliga. Några dagar innan påven Franciskus i slutet av juli reste till Världsungdomsdagen i Kraków, meddelade Vatikanen att påven beslutat att, i samverkan med den katolska lekmannarörelsen Sant’Egidio, inbjuda företrädare för världens olika religioner till ett

världsfredsmöte i Assisi den 18 till 20 september. Avsikten med mötet är att man ska överväga hur man gemensamt, över religionsgränserna, kan motverka att den religiösa tron missbrukas för att motivera våld. Tre gånger tidigare har påvar i modern tid inbjudit till sådana världsfredsmöten i Assisi: Johannes Paulus II åren 1986 och 2002, samt Benedictus XVI år 2011. Nu sällar sig Franciskus till raden av påvar som sätter frågan om världsreligionerna och freden högt på den kyrkliga agendan. Sällan har väl ett interreligiöst fredsmöte varit så angeläget som nu. ulf jonsson

Fotspår längs Krakóws vägar 300 katolska ungdomar från Sverige deltog i somras i Världsungdomsdagen i Kraków, som sammanlagt samlade runt 2,5 miljoner deltagare från alla världens hörn. Här berättar en av deltagarna i mötet, en gymnasist från Uppsala, om sina erfarenheter från Världsungdomsdagen.

är jag ser tillbaka på Världsungdomsdagen i Polen som pågick den 20–31 juli känns det svårt att formulera tankar kring evenemanget som helhet. Bilder, minnen, bländande solsken, flaggor, trånga tågkupéer och åskväder smälter in i varandra i ett virrvarr. Samtidigt lämnade påvens rop till ungdomarna ett djupt och tydligt avtryck i allas hjärtan: kallelsen att lämna fotspår efter sig, att påverka och förändra den värld vi lever i. När 300 katolska ungdomar från Sverige anlände till Kraków efter en vecka i Czestochowas stift fick ordet kyrka en helt ny betydelse. Livet som ung katolik i Sverige är ganska ensamt. Man brukar ses som annorlunda, sticker ut i skolan och bland kompisar. Det är sällan som man befinner sig omfamnad av en ocean av unga som bekänner samma tro! Det innebär också ett ensamt

andligt liv, vilket inte bara behöver vara något negativt: man ber ofta själv och ansvarar för sin tro på ett väldigt personligt sätt. Det fanns under Världsungdomsdagen i Polen inte mycket utrymme för stillhet och meditation i flödet av ljud, färger och människor på Krakóws gator. Gemensam lovsång och tillbedjan i stora grupper var en ny erfarenhet för många och avslöjade en ny dimension av kommunion och gemenskap i bön. För många av oss var detta första gången som den universella kyrkan fick ett ansikte. Den var inte längre en bild i en skärm eller lärobok utan en levande verklighet. Ett återkommande motiv i påvens tanke är ansiktet. Guds barmhärtighet, temat för årets Världsungdomsdag, skildras som ett ungt ansikte. Denna barmhärtighet får ett konkret ansikte i Maria av Nasaret, barmhärtighetens Moder, och i alla som vågar att välja kärlek,

Signum 6/2016

Aktuellt

öppenhet och medkänsla i stället för den trygghet som konsumtion kan ge. Flyktingar och krigsoffer har också ett ansikte, ett liv, ett namn, visioner och drömmar; de får inte reduceras till tomma siffror eller nyheter vi bara passivt kan ta emot. Påvens blick letar ständigt efter ansikten i folkmassan och försöker möta alla 2,5 miljoner människor på ett personligt plan. Mötet mellan människor, kristalliserat i de miljontals handskakningar som skedde runt omkring oss, är i Franciskus ögon ”den första av alla broar”. Hans frustration över terrorismen märktes tydligt när hans trötta och bittra ord ekade över Campus Misericordiae: ”Vi vill inte besegra hatet med mer hat, besegra våldet med mer våld, besegra terrorn med mer terror.” Den enda lösningen på världens orättvisor är brödraskap, gemenskap och kommunion. Denna gemenskap börjar och byggs upp i varje litet människomöte och i varje handskakning. Som katolik från Sverige är det helt fantastiskt att kunna möta så många nya männi skor som lever och utövar sin tro på så många olika sätt runt om i världen. Någonting man lätt glömmer är att bland 187 närvarande länder är många i krig med varandra eller

lever under en skugga av fördomar och bitterhet över förflutna konflikter. Världsungdomsdagen kan därför ses som ett gigantiskt experiment som bevisar att förlåtelse, multikulturalism och en global gemenskap är både möjligt och vackert. Franciskus är tydlig med att de ungas uppdrag i dagens värld är att bygga broar snarare än murar och att förnya tron på en ”ny mänsklighet, som vägrar acceptera hatet mellan folkslag och se landsgränser som barriärer”. Flyktingar och de fattiga får alltid en central plats i alla påvens predikningar och inga kompromisser accepteras: påven uppmuntrar alla ungdomar till politiskt engagemang och att kämpa för sin frihet och en mer solidarisk ekonomi. Den kristna kallelsen är att ”vandra nya och oupptäckta vägar, som öppnar nya horisonter, och att dela den glädjen som har sina rötter i Guds kärlek”. Ungdomar är kallade att stå emot dem som tycker att instängdhet är det bästa försvaret. Vi ungdomar är kallade att lämna ett djupt avtryck på samhället och historien, och att inte låta någon annan få bestämma över vår framtid. ”Våga drömma!” säger påven med påtaglig glädje i sin röst. ”Må Gud välsigna era drömmar!” lapo lappin

Senaste nytt från den katolska världen

www.signum.se

Signum 6/2016

Informationer

dition och står till förfogande för att diskutera relationerna mellan den rysk-ortodoxa och den romersk-katols ka kyrkan.

kathpress 2016-08-31

Nyevangeliseringen viktig inom ekumeniken Nyevangeliseringen av kristna som inte längre ”är medvetna om trons gåva” måste vara ett tema inom den ekumeniska dialogen i Europa. Det betonade påven Franciskus i ett hälsningsbudskap till deltagarna i det 14:e inomkristna symposiet som arrangeras av det romerska franciskanuniversitetet och den ortodoxa teologiska fakulteten vid Aristotelesuniversitetet i Saloniki. Även den ekumeniske patriarken av Konstantinopel, Bartholomaios I, riktade ett hälsningsbudskap till deltagarna. I Franciskus skrivelse, som lästes upp av ordföranden för Rådet för de kristnas enhet, kardinal Kurt Koch, står det bland annat: ”Det lovvärda initiativet från de båda universiteten främjar det teologiska och kulturella mötet mellan katoliker och ortodoxa för att ta sig an utmaningen att förnya kopplingen mellan kontinentens kristna rötter, som dessvärre syns allt mindre.” Påven hoppas att utbytet mellan katolska och ortodoxa teologer ska bidra till detta. Det gäller att hitta ”nya vägar och kreativa metoder” för att göra det möjligt

att förkunna Jesu budskap ”i all dess skönhet” för dagens människor i Europa. Patriarken Bartholomaios betonade i sitt hälsningsbudskap den avgörande roll som de bekännande kristna spelar i en tid där det blir alltmer nödvändigt med samarbete och enhet. Patriarken hänvisade här också till skadorna som de senaste terror attentaten förorsakat. Enbart dessa förbrytelser är ett tec ken på den ”absoluta nödvändigheten” av att nyevan gelisera den europeiska kontinenten. Ty problemet består inte så mycket i att terrorismen utvecklats av anhängarna av en viss religion utan i en långt gången avkristning av Europa, som under de senaste decennierna har slagit in på ”en väg som förfrämligar kristna värden och traditioner” och som vänder sig till teorier och vanor ”som står i diametral motsats till Guds bud”. Kärleken till dialogen, till fredliga lösningar av motsättningar och till försoning borde kunna förena de kristna, underströk Bartholomaios avslutningsvis. Dessutom är de kristna övertygade om att Kristus är ”världens stora och enda hopp”. Denna övertygelse måste praktiseras av alla i ”ord och handling”.

kathpress 2016-08-31

Ärkebiskop kräver att Krimtatarledare friges Den ukrainska ortodoxa kyrkan inom Kievpatriarkatet kräver att Krimtatarernas le-

Signum 6/2016

dare, Ilmi Umerov, friges. En rysk domstol bestämde i mitten av augusti att politikern skulle genomgå en cirka en månad lång undersökning på en psykiatrisk klinik. Ärkebiskopen för den 2014 av Ryssland annekterade Krimhalvön, Kliment, vädjar i ett brev till den rysk-ortodoxa patriarken Kirill I att engagera sig för Umerov. Kliment, vars kyrka på Krim på samma sätt utsätts för förföljelse, besökte Umerov lördagen den 24 augusti på kliniken i Krims huvudstad Simferopol. Enligt ärkebiskopen strider de ryska myndigheternas behandling av Umerov mot ”alla moraliska regler”. Han är chockad över Umerovs öde. Det finns fler ukrainska medborgare som utsatts för orättvis förföljelse och som också måste friges. Kliment har också bett Rysslands högsta muftiråd om stöd.

kathpress 2016-08-31

Påven inrättar ännu en ny myndighet Påven har inrättat en ny kyrklig myndighet för sociala frågor och mänskliga rättigheter. Dess uppgift ska vara ”att främja människans helhetsutveckling i ljuset av Evangeliet”, som det heter i den offentliggjorda förordningen (motu proprio) Hu manam progressionem. Den nya myndigheten får ansvaret för migranter, nödlidande, arbetslösa, diskriminerade, fängslade och sjuka, liksom även offer för konflik-

Informationer

ter, naturkatastrofer, slaveri och tortyr. Som ledare för myndigheten har påven utnämnt kardinal Peter Turkson (67 år). Turkson, som är född i Ghana, är för närvarande ordförande för Påvliga rådet för rättvisa och fred (Justitia et Pax), som är Vatikanens myndighet för utvecklingsfrågor och mänskliga rättigheter. Den nya ”myndigheten för människans helhetsutveckling” ska påbörja sitt arbe-

te den 1 januari 2017. Samma dag upplöses det hittillsvarande Rådet för rättvisa och fred och Rådet för nöd- och caritashjälp, Cor Unum. Cor Unum har varit utan ledning sedan mer än ett år tillbaka.

kathpress 2016-08-31

Svenska Rembrandtverk till Vatikanmuseet Just nu pågår ett samarbete mellan Vatikanmuseet och Zornmuseet i Mora kring en utställning med etsningar

av Rembrandt. Märkligt nog äger Vatikanmuseet inte ett enda verk av Rembrandt i sina samlingar, medan Anders Zorn däremot förvärvade 180 etsningar av den berömde holländaren. Ett 50-tal av dessa visas i vinter på Vatikanmuseet. Utställningen, som tillkommit på initiativ av Sveriges tidigare ambassadör vid Heliga stolen Lars-Hjalmar Wide, invigs den 23 november av H M Drottning Silvia och pågår i tre månader.

johan cederlund

Medverkande i detta nummer kjell blückert Docent i kyrkovetenskap, verkställande direktör vid Ragnar Söderbergs stiftelse, Stockholm. per-arne bodin Professor i slaviska språk vid Stockholms universitet. tomas ekenberg Universitetslektor i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet. jonas eklund Masterstudent vid Newmaninstitutet och Det teologiske menighetsfakultet i Oslo, samt musiker och kulturskolelärare, Hudiksvall. thomas ekstrand Docent i systematisk teologi med livsåskådningsforskning vid Uppsala universitet. joel halldorf Docent i kyrkohistoria vid Uppsala universitet och lektor vid Teologiska högskolan Stockholm. Ledarskribent för tidningen Dagen och medarbetare i Expressen Kultur. benoît heilbrunn Professor vid Marketing Department inom ESCP Europe Paris Campus. fredrik heiding Jesuitpater, dr i teologi vid University of Oxford och lektor i teologi vid Newmaninstitutet. ulf jonsson Jesuitpater, professor i religionsfilosofi och chefredaktör för Signum.

jürgen kaiser Politisk samordnare för organisationen erlassjahr.de – Entwicklung braucht Entschuldung. minna salminen karlsson Docent i sociologi samt jämställdhetsspecialist vid Uppsala universitet. anders kvist Finansdirektör på fastighetsbolaget Kungsleden AB och vice ordförande i Nationalekonomiska föreningen. lapo lappin Studerande, Uppsala. elin lundell Fil. kand. i genusvetenskap, Stockholm. vibeke olsson Författare och baptistpastor. wolfgang schonecke Tidigare ledare för nätverket Afrika Deutschland i Bonn, numera ledare för Berlinavdelningen. Har arbetat pastoralt i Uganda för sin orden Vita fäderna. céline spitz Dominikansyster i Rögle kloster. wolfram stierle Diplomerad nationalekonom och teolog, verksam i ledningstaben för det tyska ministeriet för ekonomiskt samarbete och utveckling (BMZ). carl otto werkelid F. d. kulturråd vid Sveriges ambassad i London och kulturchef vid Svenska Dagbladet 2001–2008.

VERITAS FÖRLAG

söker

Förlagschef (heltid)

Veritas Förlag ägs av Stockholms Katolska Stift och bedriver produktion, distribution och försäljning av katolsk litteratur, skrifter och andra publikationer inom ämnena teologi, liturgi, historia, filosofi, skönlitteratur samt biografier. Som förlagschef har du ett helhetsansvar för Veritas Förlag. Du leder arbetet och svarar för produktionen av nya böcker både innehållsmässigt och ekonomiskt. Du samarbetar med författare, svenska och utländska förlag, översättare, layoutare och korrekturläsare. Du behöver ha: • passion för böcker, • ledaregenskaper, • förmåga att bedöma texter stilistiskt och innehållsmässigt, • kunskaper i ekonomi, • goda kunskaper i engelska, både i tal och skrift, gärna även kunskaper i andra språk, • en akademisk examen med företrädesvis humanistiska ämnen, gärna teologi. Tillträdesdatum: 30 oktober 2016 eller efter överenskommelse. Intresseanmälan med CV skickas före den 20 september 2016 till: Pascal René Lung Generalvikarie Katolska biskopsämbetet Box 4114 102 62 Stockholm

STOCKHOLMS KATOLSKA STIFT DIOECESIS HOLMIENSIS

Innehåll Signum nr 6/2016 årgång 42 Ledare

Universitet

1 fredrik heiding

29 kjell blückert

Kan man välsigna pengar? – Om ekonomin som en del av ett större socialt sammanhang.

Krönika

3 vibeke olsson

Att vårda hoppet

Aktuellt

4 ulf jonsson

Den gudlösa terrorismen – Skillnaderna mellan de goda och de onda krafterna skär tvärs igenom religionerna.

6 lapo lappin

Fotspår längs Krakóws vägar –En rapport från Världsungdomsdagen.

Tema: ekonomi

8 anders kvist

Vad är pengar? – Om pengars uppkomst och funktion.

12 benoît heilbrunn

Att dela är större än att äga – Fenomenet gemensam konsumtion växer och gränserna mot produktionen suddas ut.

17 wolfgang schonecke, wolfram stierle och jürgen kaiser

24 tomas ekenberg

Anselm, villan och banken – Det ontologiska argumentet för villans värde. En jämförelse med Anselm av Canterburys välkända så kallade Gudsbevis.

Vem har makten? – Om kollegialitet som styrform

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Religion och samhälle

34 joel halldorf

Sök Babylons fred. Om kyrkans identitet och politiska engagemang – Föreläsning vid mottagandet av Per Beskows pris 2016.

Ortodox teologi

40 jonas eklund

Ljuset från väst – ortodoxa teologer omprövar sin historia

46 per-arne bodin

Pavel Florenskij, matematiken och ikonteologin – Apropå Fabian Heffermehls Bildet sett fra innsiden. Matematiske og ikonoklastiske konsepter i Florenskijs omvendte perspektiv.

Redaktion

Prenumeration 2016

Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister,

Helår (8 nummer)

Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör),

inom Europa 400:– studerande 245:–

Elisabeth Stenborg.

utom Europa 480:– Lösnummer 60:–

Redaktionskommitté Henrik Alberius, Gabriel Bar-Sawme, Lovisa Bergdahl, Olle Brandt,

Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Roberta Colonna Dahlman, Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Sten Hidal, Anna Maria Hodacs, Britt Inger Johansson,

Tidskriften Signum startades 1975 som

Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay,

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson,

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Anders Piltz, John Sjögren, Magdalena Slyk,

grundad 1963.

Johan A. Stenberg, Bengt Säfsten,

Bokrevy

Heinz Werner Wessler, Erik Åkerlund,

Signum utges sedan 2001 av

50 carl otto werkelid

Katrin Åmell.

Newmaninstitutet, en katolsk högskola

Guds tystnad – Shusaku Endo: Tystnaden.

52 minna salminen karlsson

Tio röster från en manlig bastion – 179 år av ensamhet.

för teologi, filosofi och kultur med säte i Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson. Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.

54 elin lundell

Gemensam konsumtion – Ägodela: Köp mindre – få tillgång till mer.

57 thomas ekstrand

Kyrkans frihet och politikens autonomi – Bernt Torvild Oftestad: Den katolske kirke og liberalt demokrati.

59 céline spitz o.p.

Predikarordens födelse – Jean-René Bouchet O.P.: Den helige Dominikus.

61 informationer 64 medverkande i detta nummer

Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och medarbetarna kring tidskriften Signum. Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Adress Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala

Tryckt hos Grafiska Punkten issn 0347-0423

Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Bg 5282-2046

Nästa nummer av signum utkommer den 28 oktober 2016.

sverige porto betalt port payé 6/2016

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

september

PILGRIM

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle en tidskrift för andlig vägledning

– Varför ska man ägna sig åt bön och inre liv när världen brinner?

Tidskriften Pilgrim & Tidskriften Pilgrim & Johannesakademin inbjuder till Johannesakademin inbjuder till

Kan man välsigna pengar? Den gudlösa terrorismen

john sjögren, kulturskribent

Fotspår längs Krakóws vägar

Vibeke Olsson

Att vårda hoppet

tema ekonomi

Anders Kvist

martin lönnebo, biskop emeritus

* introducerar kyrkans klassiker. prenumerera nu

info@tidskriftenpilgrim.se eller 013-44025

Anmälan & program: info @tidskriftenpilgrim.se Anmälan & program: info @tidskriftenpilgrim.se

Vad är pengar? Benoît Heilbrunn

Att dela är större än att äga Wolfgang Schonecke, Wolfram Stierle och Jürgen Kaiser

Bibliska lösningsförslag i den globala skuldkrisen Tomas Ekenberg

Anselm, villan och banken Kjell Blückert

Vem har makten? – Om kollegialitet som styrform Joel Halldorf www.signum.se

(helår 320 kr) och vi sänder dig Peter Halldorfs nya bok Att älska sin nästas kyrka som sin egen – Manifest för kristen enhet och ett ekumeniskt perspektiv på Petrusämbetet.

2016

Sök Babylons fred – om kyrkans identitet och politiska engagemang