6 2017 signum by Signum

sverige porto betalt port payé 6 /2017

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

september

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

2017

Aktuella böcker från Artos Kättarland

Liv till vilket pris som helst?

En bok om reformationen i Sverige martin berntson

Är det moraliskt fel att genmodifiera människor? Spänt i Venezuela

Reformationen i Sverige har beskrivits både som en kulturskymning och som det moderna svenska samhällets födelse. I Kättarland får vi följa den dramatiska historiska utveckling som skapade folkliga protester och samtidigt på sikt innebar att Sverige blev en del av en ny europeisk religionskultur.

Elisabeth Sandlund

Stuprörssamhället Helena Bodin

”Genom dig öppnades paradiset” – Gudsmoderns trädgård i bysantinsk tradition

Läs mer på artos.se | Inbunden 362 sidor (ord. pris 399:-)

Anna Cavallin

Tro, religion och relationer i Skam Heinz Werner Wessler

Att vara barmhärtig i Pakistan Erbjudande

Erbjudande

225:-

Jesus, min Herre och min Gud | Undervisning i kristen tro

Biskop Lewi Pethrus

Mjukt band m. flikar 242 s.

Inbunden 333 s. 3 bildark

bo brander

Erbjudande

264:-

Biografi över ett ledarskap joel halldorf

”Min Gud, varför har du övergivit mig?” – om kyrkans hantering av pedofilskandalerna

Återställelsens glädje En essä om att komma hem john sjögren Inbunden 152 s.

Wolfgang Schonecke www.signum.se

Välkommen till vår monter på bokmässan G01:11 www.artos.se | info@artos.se Tel: 076 779 35 03

Hans Zollner

210:-

En enorm utmaning – urbanisering i Afrika Anders Piltz

Lars Cavallin 1940–2017

Innehåll Signum nr 6/2017 årgång 43 Ledare

Kyrkan och pedofilskandalerna

1 kerstin hedberg nyqvist

35 hans zollner

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Heliga stolen

Redaktion

Prenumeration 2017

41 timothy a. byrnes

Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister,

Helår (8 nummer)

Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör),

inom Europa 400:– studerande 245:–

Elisabeth Stenborg.

utom Europa 480:–

Liv till vilket pris som helst? – Den medicinska utvecklingen måste underordnas det mänskliga livets värdighet.

Krönika

3 elisabeth sandlund Stuprörssamhället

Aktuellt

4 johan stenberg

Är det moraliskt fel att genmodifiera människor? – Den katolska kyrkan motsätter sig inte alla former av genmodifiering.

5 fredrik heiding Spänt i Venezuela

8 erik åkerlund

Omstridd biskopsvigning i den anglikanska kyrkan

Jungfru Maria

10 helena bodin

”Genom dig öppnades paradiset” – Gudsmoderns trädgård i bysantinsk tradition

Ungdomskultur

17 anna cavallin

”Jeg vet ikke. Jeg er katolik.” – Tro, religion och relationer i Skam

Musik

24 sven heilo

En gigant i skymundan – Georg Philipp Telemann – 250 år sedan Georg Philipp Telemann avled.

Pakistan

29 heinz werner wessler

Att vara barmhärtig i Pakistan – ett samtal med ärkebiskop Sebastian Francis Shaw

”Min Gud, varför har du övergivit mig?” – om kyrkans hantering av pedofilskandalerna

Påvarnas makt – Heliga stolen har stort inflytande på många staters utrikes- och inrikespolitik.

Analyser och rapporter

45 wolfgang schonecke

En enorm utmaning – urbanisering i Afrika – Om den rådande utvecklingen fortsätter så kommer 4,4 miljarder människor att bo på den afrikanska kontinenten i slutet av detta århundrade.

In memoriam

50 anders piltz

Lars Cavallin 1940–2017

Bokrevy

Lösnummer 60:– Redaktionskommitté Henrik Alberius, Gabriel Bar-Sawme, Lovisa Bergdahl, Olle Brandt,

Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Roberta Colonna Dahlman, Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Sten Hidal, Anna Maria Hodacs, Thomas Idergard,

Tidskriften Signum startades 1975 som

Britt Inger Johansson,

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay,

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson,

grundad 1963.

Anders Piltz, John Sjögren, Mikael Schink, Magdalena Slyk, Johan A. Stenberg,

Signum utges sedan 2001 av

Bengt Säfsten, Heinz Werner Wessler,

Newmaninstitutet, en katolsk högskola

Erik Åkerlund, Katrin Åmell.

för teologi, filosofi och kultur med säte i

51 svante nordin

En filosofisk vänsterytter – Torbjörn Tännsjö: Vänsterdocenten.

Bg 5282-2046

Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson.

medarbetarna kring tidskriften Signum.

Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

53 carl otto werkelid

En nyakademisk pose – Ben Lerner: Varför alla hatar poesi.

55 lapo lappin

Tänkvärt om tro och förnuft – Philip Clayton: Religion och naturvetenskap.

57 katrin åmell

Själavård i romanform – James Martin: Klostret.

58 ulf jonsson

Religion i vetandets gränsmarker – Anders Jeffner: I vetandets gränsmarker.

60 karl gustel wärnberg

Sir Roger Scrutons religionsfilosofi – T he Religious Philosophy of Roger Scruton.

62 informationer 64 medverkande i detta nummer

Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Tryckt hos Danagård LiTHO Adress

issn 0347-0423

Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 27 oktober 2017.

Ledare

Liv till vilket pris som helst? – Den medicinska utvecklingen måste underordnas det mänskliga livets värdighet.

ya behandlingsmetoder introduceras ofta inom vården, och fler sjukdomar kan botas eller hållas på en nivå som medger fortsatt liv och aktivitet under en tid. Men när det gäller ovanliga sjukdomstillstånd kan komplicerade situationer uppstå, särskilt när det handlar om dyrbar vård. Ett sådant exempel är den i somras massmedialt mycket uppmärksammade engelska babyn Charlie Gard, född i augusti 2016, som hade en ovanlig genetisk sjukdom som stadigt försämrade hans tillstånd. Den bröt ner nervsystemet vilket gjorde att han successivt förlorade rörelseförmågan i hela kroppen. När han var nästan ett år visade det sig att han hade svåra hjärnskador. Han kunde inte röra sig alls, eller andas, utan behövde kontinuerlig respiratorbehandling. Vitala organ som hjärta, lever och njurar hade också försämrats. Nu föreslog vissa läkare att en ny experimentell behandlingsmetod, Nucleoside Bypass Therapy (NBT), kanske skulle kunna hjälpa honom, eftersom den visat sig ha effekt på en annan genetisk sjukdom. Men ingen patient med Charlies diagnos hade behandlats med just den metoden. Barnsjukhuset Great Ormond Street Hospital (ett av de främsta i Storbritannien) ansökte om att få använda metoden på Charlie, men när det positiva svaret kom hade han blivit mycket sämre, och experterna menade att hans hjärnskada var för omfattande för att

han skulle ha någon nytta av behandlingen. Experter från flera centra runt om i världen kom också fram till att det bästa var att avsluta den livsuppehållande behandlingen, och rekommenderade att Charlie skulle få vård i livets slutskede som förberedelse inför en värdig död. I det här läget accepterade emellertid inte föräldrarna beslutet om att avsluta behandlingen, och därför lade läkarna fram frågan inför en domstol (High Court). Domstolen höll med läkarna, varpå föräldrarna överklagade beslutet till högre instans (Court of Appeal). Men också där fattades samma beslut. Det beslutet fick sedan också stöd av Högsta domstolen (Supreme Court) och av Europadomstolen. Nu när Charlies föräldrar tappat orken efter dessa juridiska processer, gjorde två världskända personer Charlies fall till en världsnyhet: Donald Trump och påven. Påven hade följt fallet och förklarade att han hoppades ”att föräldrarnas önskan om att få ta hand om sitt barn ända till slutet skulle respekteras”. Vatikanens barnsjukhus erbjöd sig att vårda Charlie. Också USA:s president skrev i en tweet (sin vana trogen) att han gärna ville hjälpa lille Charlie. Den amerikanske läkare som erbjudit sig att behandla Charlie kontaktades av presidentens stab om vad som kunde göras, och han föreslog att de skulle få pröva en behandling som ännu inte testats vetenskapligt i djurförsök. Nu vände sig läkarna vid sjukhuset

Signum 6/2017

Ledare

där Charlie vårdades åter igen till Högsta domstolen angående invändningen att metoden egentligen borde ha testats på möss först. Det var dessa opublicerade data som gjorde att barnsjukhuset ansökte hos Högsta domstolen om en ny hearing. Bland allmänheten fanns delade meningar: att Charlie skulle tillåtas att få en värdig död, respektive att föräldrarna skulle få bestämma var och hur han skulle vårdas. På sjukhuset hade man fått tillkalla polis eftersom personal mottagit dödshot och andra föräldrar hade trakasserats. Också Charlies föräldrar hade varit utsatta för sårande kommentarer. I det här läget meddelade den ansvarige läkaren att det var för sent att behandla Charlie eftersom hela hans kropp var för skadad av sjukdomen. Föräldrarna avstod från rättegång och ägnade all sin tid åt att vara tillsammans med Charlie den korta tid han hade kvar att leva. Och nu framkom att den ovan nämnda amerikanske läkaren hade ett finansiellt intresse av att behandla Charlie med en behandlingsmetod som han själv tagit fram. Snart beslöt en domare att Charlie skulle flyttas till ett hospice där han fick tillbringa sina sista timmar i livet tillsammans med föräldrarna, innan hans respirator stängdes av för gott. Den juridiska processen runt Charlies korta liv pågick från början av mars till slutet av juli 2017. Om man närmar sig fallet Charlie Gard ur ett katolskt perspektiv, vilka budord och moralteologiska principer blir då särskilt relevanta? Det är framför allt det femte budordet, där Katolska kyrkans katekes förtydligar att ”människolivet är heligt” (även om budets huvudbudskap handlar om att inte dräpa). I Charlies fall gäller det vad som är rätt eller fel när en skör människas liv är helt beroende av vilken attityd andra personer – både föräldrarna och vårdpersonalen – har till sjuka individers liv, vård, behandling och död. En fråga som var i högsta grad aktuell för Charlie var vilka medicinska insatser

som skulle genomföras. Katekesen betonar bland annat barns rätt till respekt och skydd, och att man inte har rätt att avbryta den vård man är skyldig den sjuka personen. Man ska fortsätta att ge smärtstillande läkemedel, även om man därigenom riskerar att förkorta patientens liv. Denna palliativa (lindrande) behandling beskrivs i Katekesen till och med som ”en alldeles särskild form för osjälvisk kärlek, och därför ska den uppmuntras”. Samtidigt kan det vara riktigt att ”upphöra med … extraordinära eller i förhållande till det förväntade medicinska resultatet orimliga medicinska insatser”, och man ska undvika att ”vara terapeutiskt halsstarrig. Det är inte fråga om att man dödar någon, utan att acceptera att man inte kan hejda döden.” Med andra ord, en maximal insats av medicinska resurser är inte det etiskt rätta i varje situation. Livet är en gåva och till dess värdighet hör att även dess naturliga gränser ska respekteras. I Charlies fall tillämpades detta på ett föredömligt sätt. Att situationen ändå blev så problematisk berodde på att vårdens företrädare och föräldrarna inte var överens om detta. Det är i och för sig inte svårt att förstå föräldrarnas reaktion. Det kan vara ångestladdat att ”släppa taget” om sitt barns liv genom att bejaka att aktiv behandling avbryts för att ersättas av palliativ vård för att förebygga smärta, obehag och oro. Förälderns unika bidrag i det läget är att ge närhet, framför allt fysisk närhet. Genom att hålla barnet i famnen, ligga bredvid barnet på sängen, eller på en säng bredvid, ha en hand på barnet, och tala och sjunga så att barnet kan se och höra sin förälder ger föräldern ett unikt bidrag till att skapa lugn och trygghet för barnet. För en troende förälder kan bönen vara till hjälp att hantera den prövning det innebär att se sitt barn lämna livet. Enligt Katekesen ”är den lindrande (palliativa) vården en särskild form för osjälvisk kärlek”. Därför ska den, som sagt, uppmuntras. kerstin hedberg nyqvist

Signum 6/2017

Krönika

Stuprörssamhället gästkrönikör: elisabeth sandlund

ör några år sedan fick Hasse Boström, min dåvarande kollega på Dagens ledarredaktion, och jag för oss att vi skulle sätta ett verkligt avtryck i den svenska samhällsdebatten och se till att Dagen hamnade på kartan en gång för alla. Vi bestämde oss för att initiera en diskussion om stuprörssamhället. Vi samlade exempel och grävde i teorierna om samhällsorganisation. Det var inte svårt att hitta fall där människor hamnat mellan stolarna på grund av att myndigheter inte samarbetade med varandra. En av de mest gripande historierna vi återberättade handlade om en liten flicka med obotlig cancer som skickats hem för palliativ vård under sina sista månader, men som inte fick smärtlindring eftersom kommunen inte erbjöd hemsjukvård till personer under en viss ålder och landstinget slog fast att familjen bodde för långt bort från sjukhuset för att dess personal skulle kunna göra en insats. Det blev inte så mycket av vår kampanj. En fin vinjett som kanske drog ögonen till sig. Några ledare som säkert upprörde en och annan, en berättelse om ett lyckat lokalt experiment där flera myndigheter samarbetat, ett antal, men inte särskilt många, läsarreaktioner. Vår stolta plan att få någon i alliansregeringen att kommentera gick i stöpet. Trots stora ansträngningar lyckades vi inte ens få kanslihuset att begripa vad vi var ute efter. Stuprörssamhället var, på politisk nivå, helt enkelt en icke-fråga. I dag tänker jag att vi helt enkelt var för tidigt ute. Begreppet hörs faktiskt allt oftare

i den offentliga debatten och det fick ett rejält uppsving i samband med skandalen på Transportstyrelsen. När varje minister i regeringen har sitt eget bord och inte vill/vågar snegla mot vad som ligger på kollegernas är risken att det som borde vara allas ansvar blir ingens ansvar. Stuprören, vare sig det är på högsta politiska nivå eller på kommunkontoret i Knäcke brohult, byggs i stor utsträckning av rädsla. Rädsla för att överskrida gränser, rädsla för att få kritik för att ha lagt sig i andras områden. Att medborgarens behov och intressen åsidosätts noteras i bästa fall i förbigående. I dag tänker jag också att vi som kristna har ett särskilt ansvar och speciella förutsättningar att, så gott vi kan och på olika sätt, motverka stuprörssamhället och satsa på att anlägga hängrännor i stället. Enhet, i motsats till splittring, är en av den kristna trons grundbultar. Att Gud i sig är treenig är bara början. Jesus Kristus såg under sin tid på jorden, och ser fortfarande, till varje människa som en helhet med inte bara kroppsliga utan också andliga behov. Tänk som ett exempel på när han först förlåter den lame mannens synder och sedan ger honom tillbaka rörelseförmågan. Och när Paulus liknar oss vid lemmarna i en kropp som alla är beroende och påverkas av varandra tänker han förstås i första hand på den framväxande kyrkans behov av enhet och samverkan. Men bilden kan – och bör – lika väl användas på samhället.

Signum 6/2017

Aktuellt

Är det moraliskt fel att genmodifiera människor?

en nya gentekniken skördar fler och fler framgångar. Några uppmärksammade exempel på lyckade genmodifieringar är till exempel det gyllene riset (Golden Rice) och Golden Bananas som modifierats för att producera betakaroten och A-vitamin. Nyligen har också genmodifierad, snabbväxande lax kommit ut på marknaden. En ny metod, CRISPR/Cas9, som delvis utvecklats vid Umeå universitet, har nu gjort det avsevärt mycket lättare att genmodifiera organismer på ett kontrollerat sätt. CRISPR/ Cas9 består av en molekylär gensax (CAS9) som används för att klippa arvsmassan vid särskilda palindromiska DNA-sekvenser (CRISPR). Nya gener kan då ”klistras” in där de gamla generna klipps bort. Metoden kan användas både på djur och växter och är ett viktigt verktyg för att bland annat ta fram nya förbättrade grödor. I Europa är dock motståndet mot genmodifiering kompakt, trots att övriga världen är övervägande positiv. Ett anmärkningsvärt undantag på den europiska kartan är Vatikanstaten, som ju också är mer globalt präglad än övriga Europa. Som Signums hemsida nyligen (2017-07-10) rapporterade är det till och med tillåtet att använda genmodifierat vete i det heliga nattvardsbrödet (dvs. Kristi kropp antar en genmodifierad gestalt). Man kan tycka att det är ironiskt att Vatikanen i denna fråga är progressiv, me dan den övriga sekulariserade befolkningen i Europa är reaktionärt bakåtsträvande, men det visar om inte annat att den katols ka kyrkan inte per definition är konservativ utan i stället vilar på en opopulistisk mora-

lisk grund, som inte alltid harmonierar med den rådande tidsandan.

Mänsklig genmodifiering Genteknikens motståndare har länge varnat för att tekniken i framtiden kan användas på människor. Baserat på deras scenarier skulle åtskilliga skräckfilmer kunna produceras där inte bara designerbabys utan även Frankensteinmonster skapas i genetikernas laboratorier. Riktigt så långt har utvecklingen inte gått, men faktum är att fler och fler länder nu ger tillstånd att, i forskningssyfte, redigera mänskliga gener. Denna forskning handlar inte minst om att laga ”trasiga” (muterade) gener för att förhindra ärftliga sjukdomar. Ett internationellt forskarlag publicerade nyligen en artikel i tidskriften Nature (Ma et al. 2017. ”Correction of a pathogenic gene mutation in human embryos”. Nature, doi: 10.1038/nature23305) där de beskriver hur de med hjälp av CRISPR/Cas9 lyckats laga en trasig gen som kan ge upphov till en hjärtsjukdom (hypertrofisk kardiomyopati, som orsakar plötslig hjärtdöd). Försöket gjordes med mänskliga embryon och ledde till att den trasiga genen kunde bytas ut mot en frisk variant av samma gen. Utifrån ett tekniskt forskningsperspektiv blev resultatet alltså lyckat. Men är det moraliskt rätt att redigera mänskliga gener, och vilka är de medicinska riskerna?

Moraliska överväganden Det finns många medicinska osäkerhetsmoment (på flera nivåer) och moraliska problem med att redigera mänskliga gener. För det första innebär varje modifiering att den

Signum 6/2017

Aktuellt

molekylära miljön i kromosomen förändras, och vi har ytterst liten kunskap om vad det egentligen kan leda till. Det är fullt möjligt att en redigering får oförutsedda effekter för individen senare i livet. Därför är det viktigt att reglerna för genteknisk forskning på människor även fortsättningsvis är ytterst strikta. I de flesta fall där man vill laga trasiga gener måste modifieringen dessutom ske på embryon. Detta förutsätter att ägg och spermier tas ut från föräldrarna och att befruktning/modifiering sker i laboratoriemiljö – vilket inte är förenligt med katolsk morallära. När modifieringen görs i embryon brukar dessutom ett flertal embryon användas, var av merparten kasseras. Att kassera mänskliga embryon är självklart oacceptabelt utifrån en kristen livssyn. Modifiering av gener i mänskliga adulta stamceller omfattas dock inte av ovanstående problem, eftersom sådana metoder inte innebär att individer avlivas respektive kasseras. Slutligen anser vissa att redigering av mänskligt DNA – oavsett tillvägagångssätt – i sig är moraliskt fel. Argumenten för detta varierar, men de handlar ofta om att männi skan inte har rätt att ”leka Gud”. Även inifrån Vatikanen har denna försiktighetsargumentation ibland framförts, men själv tycker jag inte att det argumentet håller. Om det är moraliskt riktigt att utföra en kirurgisk operation av en kroppsdel som missbildats genom en trasig gen, så borde det inte vara mindre moraliskt riktigt att laga den trasiga genen med hjälp av modern gentek-

nik. Värt att notera är att kyrkan inte heller godkänner alla former av kroppslig kirurgi – det är till exempel inte tillåtet för en katolik att kastrera sig utan medicinsk orsak. På samma sätt kan man tänka sig att motsvarande typer av genredigering inte bör accepteras. Om Jesus Kristus – sann Gud och sann människa – kan anta kött med en redigerad arvsmassa (i nattvarden), utan att detta anses anstötligt eller fel, varför skulle då en vanlig människa inte tillåtas ha en redigerad arvsmassa? En människas själ finns trots allt inte enbart i en eller två gener, lika lite som den bara finns i en eller två kroppsdelar (t.ex. fötterna).

Sammanfattning De snabba framsteg som nu görs inom gentekniken ger stora medicinska möjligheter att förbättra livet för många människor. Dessa möjligheter ligger dock fortfarande ganska långt fram i tiden, och det återstår mycket forskning innan de kan användas på ett säkert sätt på människor. Dessutom görs ofta oacceptabla moraliska överträdelser när mänskliga embryon används i genforskningen. Men precis som en kniv kan användas på goda och onda sätt, så anser jag för min del att även den nya gentekniken i sig är moraliskt neutral. I den mån tekniken används på adulta stamceller, och med stor försiktighet, kan redigering av mänskliga gener vara ett gott verktyg i händerna på framtidens läkare. johan a. stenberg

Spänt i Venezuela

ur förhåller sig den katolska kyrkan till den kris som successivt förvärras i Venezuela? Ända sedan Hugo Chávez tillträde 1999 har katolska representanter öppet och vid upprepade tillfäl-

len kritiserat regeringen för dess socioekonomiska politik och odemokratiska tendenser. Ärkebiskopen av Caracas, kardinal Jorge Urosa, är en av dem som konsekvent har ifrågasatt ”chavismen”. Samtidigt har en-

Signum 6/2017

Aktuellt

skilda biskopar (såsom Mario Moronta) genom åren stått den socialistiska regeringen nära och i princip varit lierad med den. Kyrka och stat var åtminstone tidigare i ett ömsesidigt beroendeförhållande (se ”Venezuela – överraskningarnas land?”, Signum nr 9/2002). Förhållandet mellan regeringen och kyrkans hierarki var därför minst sagt ansträngt redan under Chávez mandatperiod fram till 2013, och relationen till hans efterträdare i det socialistiska partiet, den nuvarande presidenten Nicolás Maduro, är också den mycket spänd. Att katolska företrädare på olika nivåer nu angriper Maduros regim innebär således ingen policyförändring gentemot tidigare. Något som däremot är nytt är att oerhört tydliga ställningstaganden från såväl gräsrötterna som kyrkans ledning har börjat dugga så tätt. 95 procent av Venezuelas exportintäkter kommer från den statligt reglerade oljeproduktionen, och när priset på olja halverades 2014 försvagades ekonomin kraftigt. Strukturella nationalekonomiska problem fanns i och för sig tidigare, men de har nu blivit fullt synliga. Under de tre senaste åren har över två miljoner medborgare flytt, främst till grannländerna Colombia och Brasilien. Den diktatur som Venezuela har utvecklats till, med rättsosäkerhet, brist på livsmedel och mediciner, galopperande inflation med mera har medfört att smärtgränsen är nådd. Folkopinionen som tidigare gav sitt stöd åt chavismen har börjat svänga. Maduro kan inte heller räkna med samma popularitet som sin företrädare som upphöjdes till ett slags ”helgonstatus”. (SVT: samhällsprogram Korrespondenterna ger i avsnittet ”Vid ruinens brant” en skakande skildring av läget i landet. Kajsa Normans bok Den som tröttnar förlorar: kampen om Venezuela från 2015 är också läsvärd.) I slutet av mars i år kom ordföranden för den venezuelanska biskopskonferensen, ärkebiskop Diego Padrón, med ett uppfordrande uttalande: ”Den venezuelanska kyrkan av i dag saknar autentisk andlighet om

den inte har en hållning av motstånd mot makten.” Enligt katolska kyrkans sociallära får kyrkan inte engagera sig partipolitiskt, men samma lära förespråkar ett demokratiskt styrelseskick och katoliker har därför rätt att vända sig mot diktaturer. Med ”autentisk andlighet” kan ärkebiskop Padrón alltså avse ett påbjudet kristet samhällsengagemang som värnar om demokrati, rättvisa och mänskliga rättigheter. I samband med det val som hölls den 30 juli i år då regeringen ville tillsätta en författningsförsamling, med rätt att skriva om grundlagen och med mandat att upplösa nationalförsamlingen (där oppositionen genom alliansen ”Samling för demokratisk enighet” är i majoritet), uttalade sig den katolska biskopskonferensen i Venezuela ovanligt tydligt. På Twitter lade man ut en bild på jungfru Maria med den venezuelans ka flaggan i bakgrunden, följt av ett nödrop: ”Heligaste Jungfru, Moder till Coromoto [namnet på en folkgrupp, övers. anm.], Venezuelas himmelska beskyddare, befria vårt fosterland från kommunismens och socialismens klor.” Biskoparna bedömer alltså att den socialistiska chavismen har nått vägs ände. Intressant är också att man använder religiösa symboler på den venezuelanska flaggan. Det kan tolkas som ett sätt att återerövra religionens rätta plats, ett sätt för bis kopskonferensen att markera vem som är allra högst upp i den himmelska hierarkin. Det nationella rådet för det katolska lekfolket (Consejo nacional de laicos de Venezuela) tog för övrigt redan 2014 fram en liknande flagga med Jungfru Maria. Presidentämbetet och socialismen har nämligen i princip intagit Guds position hos många invånare. Chavismen har blivit en avgud och letat sig in i folkfromheten. Det märks på små altaren i hemmen där bilder på Jesus och helgon kan stå sida vid sida med bilder på den ”helige Chávez”. På det socialistiska partiets partikongress 2014 skrev man dessutom om Fader vår och travesterade texten med

Signum 6/2017

Aktuellt

formuleringen: ”Chávez vår, som är i himmelen […] inled oss icke i kapitalismens frestelse, utan fräls oss ifrån oligarkins ondo.” När kyrkliga företrädare protesterade mot detta ingrepp i Herrens bön, invände president Maduro att ”poetisk frihet” legitimerar travestin. Men det är inte bara den högsta ledningen i den katolska kyrkan i Venezuela som protesterar mot regimen, utan gräsrötterna är också mobiliserade. Studenter torde här vara en viktig kraft i strävan att omvandla samhället. Ett exempel är engagemanget hos studenterna vid det katolska universitetet Andrés Bello i Caracas som leds av Jesuitorden och som är ett av landets ledande lärosäten. (Den förra riksåklagaren, Luisa Ortega Díaz, som Maduro avsatte den 5 augusti, studerade juridik vid detta universitet.) I början av maj vände studenterna sig till biskopskonferensen med en avsiktsförklaring i fyra punkter. För det första vill de ge stöd åt biskopskonferensen i dess kamp för mänskliga rättigheter och fred. För det andra vädjar man om påven Franciskus försonande kraft i konflikten i landet: ”Påve Franciskus, lyssna till studenterna. Vi är inte rädda, vi har behov av fred, demokrati, rättvisa och frihet.” För det tredje uppmanar man alla venezuelaner att stå enade, aktiva och fredliga i samband med gatudemonstrationer för politiska rättigheter. För det fjärde kräver man att demokratiska institutioner och en fungerande rättsstat inrättas. Både biskopskonferensen och rektorn för det katolska universitetet Andrés Bello, jesuitpater José Virtuoso, ställer sig bakom studenterna. Studenterna har genomfört gatudemonstrationer såväl före som efter valet den 30 juli. Under mottot ”Operation Frihet Venezuela” (Operación Libertad Venezuela) arrangerade man en demonstration den 7 augusti. Förutom ovan nämnda målsättningar krävde man att politiska fångar skulle befrias. Ett antal uppmärksammade fall med kända fängslade oppositionspolitiker har

skapat rubriker den senaste tiden. Men utöver dessa uppskattar FN:s organ för mänskliga rättigheter, OHCHR, att omkring 5 000 personer har drabbats av godtyckliga frihetsberövanden. Bland gräsrötterna är det också värt att lyfta fram de ansträngningar som görs för och med urbefolkningen. Det finns drygt 300 000 invånare i landet som hör till urbefolkningen, fördelade på 28 folkgrupper, som ofta lever i extrem fattigdom. Det är i och för sig sant att andelen fattiga under Chávez mandatperiod (1999–2013) sjönk från runt hälften av befolkningen till en fjärdedel och att andelen extremt fattiga minskade från 21 till 6 procent. Klyftorna mellan rika och fattiga minskade då. Men statliga utbildningssatsningar och sociala projekt av olika slag var beroende av höga och stabila oljeintäkter. I och med den ekonomiska och politiska krisen har subventionerna minskat eller försvunnit helt. Urbefolkningen drabbas av minskat stöd och ser sig tvungen att migrera, till exempel till Brasilien (vilket Dagens Nyheter uppmärksammade den 24 juli). Kyrkliga rörelser och frivilligorganisationer såsom Causa Amerindia Kiwxi gör dock här en insats för de inhemska folkgrupperna. Inom ramen för denna frivilligorganisation får de högskoleutbildning vid La Universidad Indígena de Venezuela. Det finns också kaffe-kooperativ och liknande. Påtryckningar från omvärlden sätter ökad press på regeringen. Påven Franciskus har krävt att mänskliga rättigheter ska respekteras och att varje form av våld måste undvikas i Venezuela. Skarpa signaler sänds också från grannländerna i Latinamerika. I början av augusti uteslöt den sydamerikanska handelskoalitionen Mercosur Venezuela ”på obestämd tid”, eftersom landet bryter mot demokratiska principer. Dessutom har USA tidigare infört vissa ekonomiska sanktioner och hotat med ytterligare handelsembargon, främst inom oljeindustrin. Förutom sådana ekonomiska åtgärder har det också funnits erbjudanden att underlät-

Signum 6/2017

Aktuellt

ta en dialog mellan oppositionen och rege ringen. Hösten 2016 ingick tre före detta regeringsledare – Zapatero (Spanien), Fernández (Dominikanska republiken) och Torrijos (Panama) – i en dialoggrupp i syfte att medla. I detta diplomatiska arbete deltog även Vatikanens statssekreterare Pietro Parolin som under perioden 2009–2013 var påvlig nuntie (ambassadör) i Venezuela. Medlingsförsöken avbröts dock när förhandlingarna strandade i december 2016. Sedan dess har det varit flera turer fram och tillbaka. Vatikanen drog sig ur medlingen med motiveringen att president Maduro brutit mot vissa löften som var en förutsättning för samtalen. Men oppositionen lär också ha satt käppar i hjulen. Under flygresan hem från sitt besök i Egypten i slutet av april fick påven Franciskus frågan om inte medlingsförsöken kunde återupptas. Han svarade då: ”Jag tror att det måste ske på vissa villkor, mycket klara villkor. Delar av oppositionen vill inte detta, och det är märkligt att oppositionen

är splittrad, eller hur? Å andra sidan verkar konflikterna skärpas mer och mer, men det rör på sig litet, något är på gång.” I en kommentar tillbakavisade oppositionsledaren och förre presidentkandidaten, Henrique Capriles, intrycket att oppositionen skulle vara splittrad. Capriles förklarade sin skepsis mot diplomatin med att han inte kunde acceptera den förre premiärministern Zapateros hållning, som ska ha favoriserat Maduro. Maduro å sin sida förnyade i mitten av juni sin inbjudan till påven och Vatikanen att bistå parterna och sade (CNN 14/6): ”I sin egenskap av Kristi ställföreträdare, är jag helt säker på att hans aktiva medverkan och vägledning kan öppna en ny etapp i den nationella dialogen. Det räcker nu med allt våld: det är nödvändigt att ge freden en chans, utan vare sig fällor eller falskhet.” Påven Franciskus och kardinal Parolin tycks vara öppna för att återuppta dialogen, något som en skriftlig vädjan från ytterligare andra före detta latinamerikanska presidenter (Costa Rica, Uruguay, Panama, Colombia, Bolivia) kan ha bidragit till. fredrik heiding

Omstridd biskopsvigning i den anglikanska kyrkan

nglikanska missionen i England, AMiE (Anglican Mission in England) har nyligen vigt en biskop för Storbritannien. Beslutet offentliggjordes samma dag som den skotska episkopalkyrkan – alltså den anglikanska kyrkan i Skottland – öppnade för vigning av samkönade par i början av juni 2017. Biskopsvigningen är anmärkningsvärd då det är kyrkor och bis kopar inom den anglikanska kyrkogemenskapen (Anglican Communion) som står bakom den, och då det rör verkliga angli-

kanska kärnomården där den ”alternative” biskopen ska verka. Biskopsvigningen följer mönstret från Nordamerika, där alternativa strukturer för mer konservativa anglikaner byggts upp under lång tid. Grupper av anglikaner sökte där från början pastoral översyn av biskopar från främst Afrika och Asien. Med tiden utvecklades det dock till en självständig kyrkostruktur, Anglican Church in North America (ACNA), som alltså är en mer konservativ parallellstruktur för anglikaner till det

Signum 6/2017

Aktuellt

mer liberala The Episcopal Church (TEC). En liknande utveckling är nu således på väg även på de brittiska öarna. Detta har en större tyngd, eftersom det nu handlar om biskopar som gör anspråk på jurisdiktion över områden som historiskt tillhör de verkliga kärnområdena för anglikanismen. Detta gäller särskilt provinsen Canterbury, vars ärkebiskop historiskt har setts som de anglikanska kyrkornas primas (den främste av de anglikanska kyrkornas biskopar). Grupper som ACNA i Nordamerika och AMiE i Storbritannien tillhör en alternativ, mer konservativ gemenskap av anglikanska kyrkor och grupper kallad Fellowship of Confessing Anglicans (FCA), ibland också kallad Global Anglican Future Conference (GAFCON) efter den konferens där gemenskapen eller nätverket grundades 2008. Tyngdpunkten ligger, som ovan noterats, i the Global South (dvs. i främst Afrika och Asien), och beroende på hur man räknar kan knappt eller drygt hälften av världens anglikaner sägas tillhöra denna alternativa struktur. En tung aktör inom FCA är anglikanska kyrkan i Nigeria, och dess ärkebiskop Nicholas Okoh. I den anglikanska kyrkan i Nigeria finns omkring 18 miljoner av den anglikanska kyrkogemenskapens totalt omkring 80 miljoner medlemmar. Splittringen rör frågor om sexualitet och bibelsyn. De mer konservativa grupperna består främst av evangelikaler (eller ”lågkyrkliga”) men med vissa inslag av anglokatoliker (eller ”högkyrkliga”). Vilka är då dessa grupper? Anglikaner delas traditionellt sett in i tre övergripande grupper: lågkyrkliga, bredkyrkliga och högkyrkliga. (Bredkyrkliga benämns på engelska med ett av språkets svåraste ord: latitudinarians.) Bredkyrkligheten växte fram under 1600-talet som en reaktion mot puritansk betoning av den personliga tron. Mot detta satte bredkyrkligheten en mer ”moderat”, eller ”bred”, inställning till specifika trosuttryck, vare sig det gällde personliga eller liturgiska uttryck.

Högkyrkligheten växte också den fram under 1600-talet, och handlade från början om att betona att kyrka och stat skulle hålla ihop. Under 1800-talet förvandlades dock högkyrkligheten under påverkan av Oxfordrörelsen, vars medlemmar även kallades traktarianer eller anglokatoliker. Högkyrkligheten fick i och med detta betydelsen av att handla om en ”hög” syn på liturgi och ritual. Paradoxalt nog, mot bakgrund av högkyrklighetens bakgrund, fick denna rörelse en avgörande impuls genom reaktionerna mot inblandning av staten i kyrkans inre angelägenheter. Det är också mot bakgrund av ordet ”högkyrklig” som ordet ”lågkyrklig” ska förstås. Lågkyrkliga lägger således mindre vikt vid liturgin, men desto mer vid den personliga bibelläsningen. I korthet kan man säga att högkyrkliga betonar anglikanernas närhet till den katolska kyrkan, medan lågkyrkliga betonar anglikanernas närhet till de protestantiska kyrkorna. Bredkyrkliga, i sin tur, betonar vikten av inkludering och tolerans för olika trosuttryck, och har kommit att bli de starkaste förespråkarna för statskyrklighet i England. Anglokatoliker utgör alltså en grupp, om än en dominerande sådan, inom högkyrkligheten. Och evangelikalerna – med sin betoning av troheten till Bibelns ord och av uppmaningen till mission – utgör en grupp, om än en dominerande sådan, inom lågkyrkligheten. De som nu är mest aktiva för att skapa parallella kyrkliga strukturer i Nordamerika och Storbritannien är alltså evangelikala grupperingar, där stora delar finns i Afrika, men där betydande grupper också finns i Storbritannien och Nordamerika. Företrädare för dessa alternativa, mer konservativa strukturer hänvisar till Athanasius den store (298–373) och dennes ingripande i andra stift i samband med de så kallade arianismstriderna under 300-talet för att berättiga sitt agerande. Ärkebiskopen av Canterbury, Justin Welby, som företräder de ”reguljära” strukturerna, hänvisar å sin

Signum 6/2017

Aktuellt

sida till beslut under konciliet i Nicæa 325 som reglerar förhållandet mellan olika lokalkyrkor och som enligt honom förbjuder denna typ av agerande. Beslutet om vigning av en biskop kom,

som tidigare sagts, som ett svar på den skotska episkopalkyrkans beslut, men vigning sker uttryckligen också för att ge alternativ pastoral tillsyn även i England. erik åkerlund

Vidare läsning Jenkins, Philip: Next Christendom. The Rise of Global Christianity, Oxford University Press, 2002 (tredje utgåvan: undertitel The Coming of Global Christianity, 2011), 270 sidor. Standardverk om skiftet mot the Global South inom kristenheten. Skrevs

från början bland annat mot bakgrund av Lambeth- konferensen inom den anglikanska gemenskapen 1998. Nichols, Aidan: The Panther and the Hind. A Thelogical History of Anglicanism, Continuum, 1993 (ny utgåva: Bloomsbury, 2000), 212

sidor. Utmärkt introduktion till den anglikanska teologiska historien av den engelske dominikanen Aidan Nichols. För länkar, se motsvarande bloggpost på Signums hemsida.

Jungfru Maria

”Genom dig öppnades paradiset” Gudsmoderns trädgård i bysantinsk tradition av helena bodin

en som vill veta något om trädgårdarna i Bysans mer än tusenåriga senantika och medeltida historia, med centrum i dåtidens Konstantinopel, får söka bland beskrivningar och bilder som bevarats i jordbrukshandböcker, växtböcker och läkeböcker, i illuminerade manu skript, och förstås även i fortlevande traditioner, såsom i klosterträdgårdarna. Utgrävningar ger inte mycket information. Ofta har det som eventuellt varit kvar av forna tiders trädgårdar funnits i just de övre kulturlager

som arkeologerna gjort sig av med för att nå längre ned. Men det finns även ett mycket rikt material inom den ortodoxa kyrkans fromhets- och gudstjänstliv, där man alltsedan bysantinsk tid för samman Jungfru Maria, som firas som Gudsföderska och Gudsmoder – Theotokos – med just trädgården. Det görs i hymner och ikoner, i kyrkorummet och klostren, och vittnar om den stora betydelse som fruktbarhet och odlingar haft för den kristna trons framväxt i Medelhavsområdet.

Signum 6/2017

Informationer

Juan Manuel Santos utlyste katastroftillstånd, många frivilligorganisationer, och även kyrkliga biståndsorganisationer, samt krisutbildade själasörjare deltog i hjälparbetet. Ekonomiskt bistånd kom framför allt ifrån Spanien och Tyskland.

Den katolska kyrkan i Paraguay kräver att landets regering ingriper mot förstöringen av naturresurser. Den enorma avskogningen av Chacoregionen är ett brott som pågått länge, säger Gabriel Escobar, apostolisk vikarie i Chaco till dagstidningen ABC. Escobar är kritisk till att det inte ens finns ett kontor för miljömyndigheten SEAM. Staten är över huvud taget inte närvarande, menar Escobar. Politikerna pratar visserligen ständigt om framtiden, men samtidigt stoppas inte naturförstöringen. ”Staten måste anvisa de nödvändiga medlen för att rädda denna underbara del av naturen”, kräver han. Flera miljöorganisationer har under senare tid rapporterat om den graverande miljöförstöringen i det aktuella området.

ren flyga över Roms historiska centrum och den rörde sig i riktning mot Vatikanen. Drönaren landade till sist bland några hus omedelbart öster om Vatikanens murar. Poliser finkammade gatorna i jakt på objektet med understöd från en helikopter i luften. Enligt uppgift hittades inte drönaren. Förmodligen gick drönaren ner på en takterass. Enligt Vatikanens presstjänst utgick man aldrig ifrån att det rörde sig om ett terrorhot. Sedan det heliga året 2015/2016 råder det förhöjd säkerhet kring Vatikanen. Bland annat kontrollerar militärfordon tillfartsvägarna till Vatikanen och luftrummet är stängt. Och efter terror attentaten de senaste månaderna i olika europeiska städer kommer den förhöjda säkerheten att bibehållas. Som en reaktion på attentatet i Barcelona meddelade en talesperson för Vatikanen att man inte höjt säkerheten ytterligare, eftersom den redan befinner sig på en hög nivå. Presstjänsten upprepade också denna upplysning efter det att det dykt upp en hotvideo mot påven från Islamiska staten. Filippinska jihadister meddelar i denna att de ska komma till Rom.

kahtpress 2017-08-25

kathpress 2017-08-26

kathpress 2017-08-25

Avskogningen i Chaco ett brott enligt kyrkan

Polisen jagade drönare i Vatikanens närhet

Parolin om sin Rysslandsresa

En drönare i närheten av Vatikanen utlöste ett terrorlarm lördagen den 26 augusti. Enligt italiensk tv sågs dröna-

Vatikanen har påmint Ryssland om dess ansvar för världsfreden. På grund av sitt geografiska läge, sin histo-

Signum 6/2017

ria och kultur, och på grund av den nuvarande situationen spelar Ryssland en viktig roll inom det internationella samfundet, förklarade kardinalstatssekreterare Pietro Parolin den 25 augusti. Han hade några dagar tidigare återvänt från sitt besök i Moskva och Sotji, där han hade försökt förmedla detta. Denna resa ledde inte till några konkreta resultat i fråga om Ukraina-konflikten enligt Parolin. Det är ännu så länge för tidigt för det. Parolin, som är Heliga stolens näst högste representant och påvens chefsdiplomat, träffade president Putin den 23 augusti i Sotji. Dagen före hade han träffat Sergej Lavrov i Moskva. Parolin talade ändå om ”hjärtliga” möten. Resultatet av resan, som även innehöll ekumeniska samtal, ska ”i väsentliga delar varit positivt”. I centrum för mötet med Putin stod således läget i Syrien och i Mellanöstern. En av de punkter som man är enig om gäller oron för de kristna i regionen. Dessutom ska Parolin och Putin ha samtalat om Venezuela. Här betonar Vatikanen som bekant de humanitära aspekterna. Ett frigivande av fångar skulle kunna bidra till att få ett slut på dödläget i förhandlingarna, enligt Parolin. Om sitt möte med Moskvapatriarken Kirill, sade Parolin, att det råder en ”ny atmosfär mellan den rysk-ortodoxa kyrkan och den katols ka kyrkan”. Den positiva ut-

Informationer

vecklingen under det gångna året har kraftigt påskyndats genom mötet mellan påven Franciskus och Kirill på Kuba, sade Parolin. När de båda kyrkliga överhuvudena träffades i februari 2016, var

det första gången i deras åtskilda kyrkors historia som något sådant inträffade. Ett stort intryck på den ortodoxa samtalspartern gjorde gåvan av relikerna av den helige Nikolaus av Bari. Den

ortodoxa kyrkoledningen ska också ha överraskats av den starka tillströmningen av troende till relikerna, som under flera veckor, från maj till juli i år, gick att se i Moskva och S:t Petersburg.

kathpress 2017-08-25

Medverkande i detta nummer helena bodin Professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet och lektor vid Newmaninstitutet. timothy a. byrnes Charles A. Dana professor i statsvetenskap vid Colgate University i Hamilton, New York, USA. anna cavallin Doktorand i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. fredrik heiding Jesuitpater, dr i teologi vid University of Oxford och lektor i teologi vid Newmaninstitutet. sven heilo Fil. kand. i historia vid Lunds universitet och översättare. ulf jonsson Jesuitpater, professor i religionsfilosofi och chefredaktör för Signum. lapo lappin Studerande, Uppsala. svante nordin Professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet. kerstin hedberg nyqvist Leg. sjuksköterska, med. dr och docent vid Uppsala universitet. anders piltz Präst i Dominikanorden, professor emeritus i latin vid Lunds universitet.

elisabeth sandlund Opinionsredaktör för tidningen Dagen. wolfgang schonecke Tidigare ledare för nätverket Afrika Deutschland i Bonn, numera ledare för Berlinavdelningen. Har arbetat pastoralt i Uganda för sin orden Vita fäderna. johan a. stenberg Docent i biologi vid Institutionen för växtskyddsbiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Alnarp. carl otto werkelid F. d. kulturråd vid Sveriges ambassad i London och kulturchef vid Svenska Dagbladet 2001–2008. heinz werner wessler Professor i indologi vid Uppsala universitet. karl gustel wärnberg Masterstuderande vid Uppsala universitet. hans zollner Jesuitpater och ledare för Centre for Child Protection, vid påvliga Gregoriana-universitetet i Rom. erik åkerlund Fil. dr i filosofi och lektor vid Newmaninstitutet. katrin åmell Dominikansyster, teol. dr i missionsvetenskap vid Uppsala universitet, tidigare verksam vid Sveriges kristna råd.

Signum 6/2017

Innehåll Signum nr 6/2017 årgång 43 Ledare

Kyrkan och pedofilskandalerna

1 kerstin hedberg nyqvist

35 hans zollner

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Heliga stolen

Redaktion

Prenumeration 2017

41 timothy a. byrnes

Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister,

Helår (8 nummer)

Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör),

inom Europa 400:– studerande 245:–

Elisabeth Stenborg.

utom Europa 480:–

Liv till vilket pris som helst? – Den medicinska utvecklingen måste underordnas det mänskliga livets värdighet.

Krönika

3 elisabeth sandlund Stuprörssamhället

Aktuellt

4 johan stenberg

Är det moraliskt fel att genmodifiera människor? – Den katolska kyrkan motsätter sig inte alla former av genmodifiering.

5 fredrik heiding Spänt i Venezuela

8 erik åkerlund

Omstridd biskopsvigning i den anglikanska kyrkan

Jungfru Maria

10 helena bodin

”Genom dig öppnades paradiset” – Gudsmoderns trädgård i bysantinsk tradition

Ungdomskultur

17 anna cavallin

”Jeg vet ikke. Jeg er katolik.” – Tro, religion och relationer i Skam

Musik

24 sven heilo

En gigant i skymundan – Georg Philipp Telemann – 250 år sedan Georg Philipp Telemann avled.

Pakistan

29 heinz werner wessler

Att vara barmhärtig i Pakistan – ett samtal med ärkebiskop Sebastian Francis Shaw

”Min Gud, varför har du övergivit mig?” – om kyrkans hantering av pedofilskandalerna

Påvarnas makt – Heliga stolen har stort inflytande på många staters utrikes- och inrikespolitik.

Analyser och rapporter

45 wolfgang schonecke

En enorm utmaning – urbanisering i Afrika – Om den rådande utvecklingen fortsätter så kommer 4,4 miljarder människor att bo på den afrikanska kontinenten i slutet av detta århundrade.

In memoriam

50 anders piltz

Lars Cavallin 1940–2017

Bokrevy

Lösnummer 60:– Redaktionskommitté Henrik Alberius, Gabriel Bar-Sawme, Lovisa Bergdahl, Olle Brandt,

Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Roberta Colonna Dahlman, Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Sten Hidal, Anna Maria Hodacs, Thomas Idergard,

Tidskriften Signum startades 1975 som

Britt Inger Johansson,

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay,

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson,

grundad 1963.

Anders Piltz, John Sjögren, Mikael Schink, Magdalena Slyk, Johan A. Stenberg,

Signum utges sedan 2001 av

Bengt Säfsten, Heinz Werner Wessler,

Newmaninstitutet, en katolsk högskola

Erik Åkerlund, Katrin Åmell.

för teologi, filosofi och kultur med säte i

51 svante nordin

En filosofisk vänsterytter – Torbjörn Tännsjö: Vänsterdocenten.

Bg 5282-2046

Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson.

medarbetarna kring tidskriften Signum.

Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

53 carl otto werkelid

En nyakademisk pose – Ben Lerner: Varför alla hatar poesi.

55 lapo lappin

Tänkvärt om tro och förnuft – Philip Clayton: Religion och naturvetenskap.

57 katrin åmell

Själavård i romanform – James Martin: Klostret.

58 ulf jonsson

Religion i vetandets gränsmarker – Anders Jeffner: I vetandets gränsmarker.

60 karl gustel wärnberg

Sir Roger Scrutons religionsfilosofi – T he Religious Philosophy of Roger Scruton.

62 informationer 64 medverkande i detta nummer

Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Tryckt hos Danagård LiTHO Adress

issn 0347-0423

Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 27 oktober 2017.

sverige porto betalt port payé 6 /2017

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

september

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

2017

Aktuella böcker från Artos Kättarland

Liv till vilket pris som helst?

En bok om reformationen i Sverige martin berntson

Är det moraliskt fel att genmodifiera människor? Spänt i Venezuela

Elisabeth Sandlund

Stuprörssamhället Helena Bodin

”Genom dig öppnades paradiset” – Gudsmoderns trädgård i bysantinsk tradition

Läs mer på artos.se | Inbunden 362 sidor (ord. pris 399:-)

Anna Cavallin

Tro, religion och relationer i Skam Heinz Werner Wessler

Att vara barmhärtig i Pakistan Erbjudande

Erbjudande

225:-

Jesus, min Herre och min Gud | Undervisning i kristen tro

Biskop Lewi Pethrus

Mjukt band m. flikar 242 s.

Inbunden 333 s. 3 bildark

bo brander

Erbjudande

264:-

Biografi över ett ledarskap joel halldorf

”Min Gud, varför har du övergivit mig?” – om kyrkans hantering av pedofilskandalerna

Återställelsens glädje En essä om att komma hem john sjögren Inbunden 152 s.

Wolfgang Schonecke www.signum.se

Välkommen till vår monter på bokmässan G01:11 www.artos.se | info@artos.se Tel: 076 779 35 03

Hans Zollner

210:-

En enorm utmaning – urbanisering i Afrika Anders Piltz

Lars Cavallin 1940–2017