Signum nr. 8 by Signum

sverige porto betalt port payé 8/2011

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

december

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

2011

Vuxenutbildning - Våren 2012 Kunskap på väg Trosfördjupning för vuxna

Är det bara ytan som räknas?

Nya kurser!

Religionsdialog, tro och vetande, Andra Vatikankonciliet och Kyrkan. I samarbete med S:ta Birgittas katolska folkhögskola erbjuder Katolska Pedagogiska Nämnden nya aktuella teman i vår serie ”Kunskap på väg” som du kan fördjupa dig i under en helg. Vårt mångsidiga program vandrar mellan fyra olika platser i stiftet. Varje kurshelg kommer alltså till varje region en gång. Kostnad: Kurserna erbjuder vi till kraftigt subventionerat pris, 1 000 kr/helg. Kateketer betalar 600 kr och ungdomar (max 28 år) 300 kr. Bidrag till kursavgiften kan sökas hos Folkhögskolans stödfond, kontakta KPN.

Kompetens i stället för underhållning ”Kyrkan – Guds bästa gåva till människan?” f. Tomas Orylski Lund – Rögle kloster 9–11 mars

Stig Olsson

Om konsumismen Tord Fornberg

”Dialogen mellan tro och vetande” p. Ulf Jonsson Omberg – Heliga Hjärtas kloster 16–18 mars

Arons grönskande stav – en tolkningshistoria Eva Lindqvist Sandgren

Visualiserad bön

”Andra Vatikankonciliet, en avslutad händelse eller historisk rörelse?” sr Madeleine Fredell Stockholm – Marielund 30 mars–1 april

Austen Ivereigh

I upploppens svallvågor Katrin Åmell

”Ber vi till samma Gud som judar och muslimer?” Hedvig Larsson Göteborg – Johannesgården 20–22 april

Assisi-mötenas olika karaktär Birgit Weiler

KATOLSKA PEDAGOGISKA NÄMNDEN

www.signum.se

Välkommen med din anmälan redan idag! Upplysning och anmälan till KPN kpn@katolskakyrkan.se tfn 08-50 55 76 60

Kvinnorna och Nordens kristnande

När själva livet hotas – miljö och ursprungsbefolkning engagerar kyrkan i Peru

Innehåll Signum nr 8/2011 årgång 37 Ledare

Filosofi

1 bengt säfsten

35 johannes j. frühbauer

Är det bara ytan som räknas? – Om det mänskliga livets värde och den växande konsumismen inom sjukvården.

Aktuellt

3 olle brandt

Kompetens i stället för underhållning – Många välkända katolska profiler i Italiens nya regering.

4 fredrik heiding

Påvens besök i Benin – mission i interreligiös miljö – Afrikasynodens slutdokument offentliggjort.

6 per beskow

Kvinnorna och Nordens kristnande – Apropå Dick Harrisons argumentation för att Sveriges kristnande inte försämrade kvinnans ställning.

Tidsbild

8 stig olsson

Om konsumismen – Är köpcentrens och galleriornas världsvida utbredning ett gigantisk försök att skyla över en plågsam och skamlig brist?

Mariologi

13 tord fornberg

Arons grönskande stav – en tolkningshistoria – Från Arons grönskande stav till enhörningen i jungfruns sköte.

21 eva lindqvist sandgren

Visualiserad bön – Om Mia Åkestams ikonografiska inventering av bebådelsemotivet.

Religion och samhälle

26 austen ivereigh

I upploppens svallvågor – Om religionens stabiliserande inverkan i det liberala samhällets kris.

Religionsdialog

30 katrin åmell

Assisi-mötenas olika karaktär – Om religionsdialogens förändring.

Att växa som människa – Den kanadensiske filosofen Charles Taylor 80 år.

Idéhistoria

38 patrick goujon

Jesuitorden och den humanistiska traditionen – Om den ignatianska pedagogikens kunskapssyn.

Analyser och rapporter

45 birgit weiler

När själva livet hotas – miljö och ursprungsbefolkning engagerar kyrkan i Peru

Bokrevy

50 anders piltz

Den oöverträffade skriftens metamorfoser – Thomas Götselius: Själens medium.

52 kjell sundberg

Människohandel som industri – Lydia Cacho: Maktens slavar. Om trafficking och maffian.

54 per höjeberg

Förhållningssätt till det outhärdliga – K las Åmark: Att bo granne med ondskan. Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen.

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Redaktion Kjell Blückert, Philip Geister, Fredrik Heiding Ulf Jonsson (chefredaktör), Elisabeth Stenborg, Astrid Söderbergh Widding. Redaktionskommitté Per Beskow, Olle Brandt, Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Jan-Olof Hellsten, Sten Hidal, Anna Maria Hodacs, Britt Inger Johansson, Klaus Misgeld, Stig Olsson, Anders Piltz, Katrin Åmell.

Kerstin Hedberg Nyqvist, Charlotta Levay, Minna Salminen Karlsson, Georg Stenborg, Bengt Säfsten, Florence Vilén, Erik Åkerlund.

Ansvarig utgivare: Frans-J. Holin. Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.

61 sten hidal

Akademiska minnen – Johannes Lindblom: Från Askeby till Uppsala. Minnen ur mitt liv.

62 informationer 64 medverkande i detta nummer

övriga Europa 400:– utom Europa 460:– Lösnummer 55:– Pg 13 73 00-0 • Bg 5282-2046 Ljudtidning 370:– v.g. kontakta: Iris InterMedia AB, 122 80 Enskede, tel 08-39 90 00

Tidskriften Signum startades 1975 som uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad 1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Signum utges sedan 2001 av Newmaninstitutet, en katolskt högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och medarbetarna kring tidskriften Signum.

58 sten hidal

Att ställa sig förundrad till allt – Kerstin Ekman & Gunnar Eriksson: Se blomman.

inom Sverige 370:– studerande 225:–

grundad 1963.

En dubbel dos av Nya testamentet – Anders Ekenberg (red.): Nya testamentet på grekiska och svenska.

60 jan-olof hellsten

Helår (8 nummer)

Fasta medarbetare

57 tord fornberg

Unik bibelintroduktion – Tryggve N. D. Mettinger: I begynnelsen. Hur skall vi förstå Bibelns tre första kapitel?

Prenumeration 2012

Adress Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala Telefon, redaktion 018-580 07 15

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se Tryckt hos Litografia alfaprint issn 0347-0423

Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 3 februari 2012.

Ledare

Är det bara ytan som räknas? – Om det mänskliga livets värde och den växande konsumismen inom sjukvården.

an kan fråga sig om det är ett tidens tecken att de ”gör om mig”-teman som tidigare handlat om mode och skönhet har förskjutits till skenbart definitiva projekt, där plastikkirurgin blivit jaktmark och lekplats för självförverkligandet. Där tidigare smink och smycken användes för att dölja skavanker och åldersrelaterade krämpor är det numera den egna kroppen som görs om. Förutom med skalpellen skjuts åldrandet upp med hjälp av fillers och botox, preparat som injiceras mot de ofrånkomliga rynkorna, eller av hormontillskott. Genom sådana ingrepp kan man för en tid åtminstone på ytan slippa undan en del påminnelser om det oundvikliga i att vi ändå alla blir äldre, plastikkirurgin till trots. Till detta kommer att sjukvården i vår kommersialiserade tid alltmer anammat köp- och säljmodeller. Det är länge sedan storsjukhusen i Sverige började dela in sina kliniker i ”affärsområden” inspirerade av företagsekonomiska modeller. Man har samtidigt i vissa landstingsregioner infört upphandlingar av sjukvård, där just konkurrens mellan olika vårdgivare används som metod för att avgöra vem som ska få uppdraget att sköta verksamheten. Det är inte enbart i den sektorn som den grupp av personer som tidigare kallades patienter nu på allvar kallas kunder. Företagsekonomiska modeller har därmed smugit sig in i verksamheter med helt andra förutsättningar än i merkantila sammanhang. Mätningar av så kallad ”kundnöjd-

het” har blivit ett sätt att konkurrera mellan olika kliniker. Vi har också sett hur läkemedelsindustrin spekulerat ekonomiskt genom att med olika hormontillskott fördröja kvinnliga och manliga åldersförändringar. Marknaden skulle kunna vara enorm. Det är ingen liten utmaning för politiker och andra att värna om kvaliteten i vård och omsorg i en situation där ekonomiska intressen spelar en så påtaglig roll, oavsett om verksamheten bedrivs i privat eller offentlig regi. Den gradvisa nedsättning av energi och kraft som de flesta hitintills betraktat som en helt normal följd av människors åldrande, exploateras av läkemedelsindustrins kampanjer som givetvis grundar sig i ett hopp om ekonomisk vinst, inte i någon allmän människokärlek. Dessutom ger man den vägen tydliga signaler som förstärker bilden av ålderdomen som någonting mindre värt genom att hylla de ungdomliga idealen, samtidigt som man utelämnar de goda sidorna av åldrandet. Åldrandet tycks stegvis ha förvandlats till en diagnos bland andra. Något som man både kan och bör behandla bort. Den här skildrade utvecklingen ska förstås inte förväxlas med enskilda patienters berättigade krav på delaktighet i det som rör just deras problematik. Den ska heller inte tas som intäkt för en bakåtsträvande negativism, riktad mot medicinska landvinningar i allmänhet. Vad det gäller är i stället frågan huruvida hälsa, naturligt åldrande och sjukdom bör betraktas som handelsvaror.

Signum 8/2011

Ledare

Den nu så aktuella och politiskt kontroversiella frågan om följdverkningarna av ekonomiska vinstintressen inom äldreomsorgen är ett exempel på hur problematiken tar sig ut i praktiken. I vårt tekniskt så avancerade välfärdssamhälle tycks allt fler människor ha svårt att acceptera att vissa saker inte låter sig köpas för pengar eller kontrolleras med hjälp av teknikens landvinningar. Detta slår igenom även i sättet att se på livets början och slut. Det är tänkvärt att SVT genom serien Barn till varje pris diskuterar fertilitetsfrågorna, samtidigt som två riksdagsmän lagt fram en motion i riksdagen i ett försök att aktualisera debatten om dödshjälp. På den ena fronten vill man kontrollera livets uppkomst, på den andra framtvinga dess avslutande. Men är det verkligen önskvärt och etiskt försvarbart att med medicinska och tekniska metoder på så sätt försöka få både livet och döden under kontroll? Och vem eller vad ska fälla avgörandet i sådana frågor? Ska det helt enkelt bara bli en fråga om vem som har råd att betala kostnaderna för ingreppen? I så fall riskerar det mänskliga livet att reduceras till blott och bart en handelsvara på vilken man kan sätta en marknadsmässig prislapp. De etiska och existentiella följdverkningarna av denna utveckling visar sig framför allt hos den unga generationen. Den rotlöshet och existentiella vilsenhet som unga personer visar i de numera allt vanligare fenomenen självskadebeteende och anorexia nervosa hänger säkert delvis samman med de här diskuterade problemen. I en snabbt föränderlig och fragmenterad värld är det inte längre självklart att man kan luta sig mot äldre släktingars livserfarenhet. Och rollmodellerna för de unga blir otydligare i en tid präglad av familjens upplösning och en fortsatt växande individualism, alltme dan kraven på vad en rimlig ekonomisk levnadsstandard innebär ökar. Kopplas detta sedan ihop med den växande själsliga problematiken hos många, förstår man att framtiden kommer att ställa

oss inför omfattande utmaningar. Situationen blir heller inte bättre av att trosfrågorna och de existentiella frågorna om etikens grunder och livets mening i vårt land sedan årtionden har förvisats från det offentliga samtalet. Mycket av detta brukar sedan länge sammanfattas med det kanske inte helt populära ordet ”konsumism”. Men fenomenet existerar oavsett om vi vill medge det eller ej och ordet sammanfattar rätt väl situationen. Fenomenet konsumism finns naturligtvis inte bara här i Sverige. Men just hos oss har det lett till att vårt traditionella samförståndstänkande har fått sina törnar på senare år, inte minst efter diskussionerna i Europarådet om samvetsfrihet och om selektiva aborter. Motkrafterna får förstås inte fastna i banala sentimentaliteter – som att det var bättre förr – eller i gångna decenniers kortsiktiga självhjälpskultur med dyrt inköpta kristallkulor och tarotkort. Däremot kan det finnas anledning att titta närmare på de rika mänskliga och andliga erfarenheter som den tvåtusenåriga kristna traditionen härbärgerar. Inte utan orsak har påvarna under de senaste decennierna ofta påmint om att kristendomen inte går att förena med en ohämmad kapitalism utan sinne för gemensamt ansvarstagande och grundläggande etiska värden, i synnerhet respekten för den mänskliga personens okränkbara värde. Det tycks som om självförståelsen hos människan som art sviktar i vår tid. Troligen ligger människans längtan efter det gränsöverskridande (det transcendenta) närmare ytan än vad många av oss hittills har trott. Men däri ligger också hoppet, i människans förmåga att sträcka sig ut över sig själv och att möta den Andre som en levande person, ett unikt Du som aldrig låter sig helt beskrivas i enbart vetenskapliga och materiella kategorier. Men varje generation måste uppenbarligen återerövra den erfarenheten på nytt. bengt säfsten

Signum 8/2011

Aktuellt

Kompetens i stället för underhållning – Många välkända katolska profiler i Italiens nya regering.

”D

en här regeringen visar att katolikerna har vaknat upp igen i politiken. Innebörden i vår medverkan är tydlig. Vi är inte längre beredda att delegera till någon annan.” Det sade Italiens nye kulturminister Lorenzo Ornaghi när han blev minister i Mario Montis nya regering i mitten av november. Ornaghi var tidigare rektor för det katolska universitetet i Milano, som är en av den katolska kyrkans främsta kulturella institutioner i Italien. Han är också vice ordförande för biskopskonferensens dagstidning Avvenire. Många uppfattade den nya regeringen som ett viktigt steg i katolikernas återkomst till italiensk politik. Den nya regeringen domineras av akademiker: 11 av 18 ministrar är professorer vid olika universitet. Men i den nya regeringen finns också flera välkända katolska profiler. Ornaghi är en av dem. Den internationellt mest kände är Andrea Riccardi, grundaren av Sant’Egidiorörelsen och professor i kyrkohistoria vid Roms universitet. Han är nu minister för internationellt samarbete. Ytterligare en är Corrado Passera, tidigare vd för banken Banca Intesa och nu minister för ekonomiskt utveckling och infrastrukturer. En fjärde är den nye hälsoministern Renato Balduzzi, professor i författningsrätt på det katolska universitet i Milano och knuten till flera katolska rörelser, bland annat den socialt engagerade Azione Cattolica. Balduzzi ligger politiskt och etiskt längst till vänster av dessa fyra. Och vad Ma-

rio Monti själv beträffar uppmärksammade pressen att han gick i mässan i en kyrka i Roms centrum söndagen den 13 november i väntan på att få presidenten Giorgio Napolitanos uppdrag att bilda ny regering. Italiens jesuiter påpekade för övrigt genast att Monti gått på jesuiternas gymnasieskola Leone XIII i Milano, där han tog studenten 1961 (ja, medelåldern är hög i den nya regeringen). En månad före den nya regeringsbildningen gavs startsignalen till ett nytt direkt politiskt engagemang från katolskt håll av ett seminarium i staden Todi i det mellanitalienska landskapet Umbrien den 17 oktober. Bildandet av ett ”forum för katolska före ningar” tolkades på många håll som en katolsk dödsstöt riktad mot Berlusconis vacklande regering. Ornaghi och Riccardi var bland de mest framstående talarna på seminariet, tillsammans med ordföranden för de italienska biskoparna, kardinal Angelo Bagnasco, som en vecka tidigare hade riktat hård kritik mot Berlusconis regering. Politiskt engagerade katoliker spelade framträdande roller under efterkrigstiden och bidrog både till att skapa ett nytt Italien och till att lägga grunden för dagens europeiska gemenskap. Men förhållandet mellan Italiens katoliker och partipolitiken har varit oklart sedan det kristdemokratiska partiet försvann 1994 och dess roll som sammanhållande faktor för mitten-högerregeringar övertogs av den tidigare företaga-

Signum 8/2011

Aktuellt

ren Silvio Berlusconi. En stor del av Italiens katoliker stöttade den tidigare högerrege ringen i brist på alternativ. Frågor om bioetik och äktenskap hindrade många från att rösta till vänster. Men den omfattande skaran av socialt och politiskt engagerade katoliker var så gott som utesluten från den tidigare regeringen, som dominerades av personer som valts direkt av Silvio Berlusconi eller som kom från den norditalienska separatiströrelsen Lega Nord. Den nya regeringens främsta uppdrag är att hantera den ekonomiska och finansiella krisen. Men på en del håll ses den som ett tillfälle för katolskt engagerade politiker att lägga grunden för en ny generation av politiskt engagemang från katolskt håll i väntan på nästa val, som hålls 2013 om det inte blir nyval dessförinnan. Innebär Mario Montis regering att katolikerna återkommit till politiken? Den nya regeringen har gett dem ett oväntat tillfälle att återkomma. Regeringen är som bekant inte resultatet av allmänna val. När Berlusconiregeringen förlorade sin majoritet, pressade president Napolitano författningen till det yttersta för att ge liv åt en ny regering. En livlig debatt handlade om hur detta skulle tolkas, och om Napolitano gjorde rätt eller fel. Först beskrevs den nya regeringen som en så kallad ”teknisk” regering eller ”expertregering”, men det blev snart tydligt att det snarare var fråga om en presidentens regering. Några timmar innan Berlusconi förlorade sin majoritet utsåg Napolitano Mario Monti till ”ständig senator”, vilket på sätt

och vis markerar att Montis regering visst är politisk, som alla regeringar, även om den inte kommer från partipolitiken. Monti utsågs av presidenten och utsåg sedan i sin tur alla ministrar helt självständigt. Presskommentarerna var genomgående översvallande positiva till Napolitanos agerande, men många bedömare framförde ändå förhoppningen att Italien snart skall kunna ”återgå till demokratin”. Frågan är naturligtvis om politiskt engagerade katoliker förmår ge liv åt fungerande politiska formationer inför nästa val. En man som länge varit med på listorna över möjliga ledare för framtida katolska partier är Andrea Riccardi, som formellt spelar en mindre roll i den nuvarande regeringen, men som skulle kunna växa politiskt under de kommande månaderna. Men också Ornaghi skulle kunna spela en viktig roll, med tanke på hans nära band till Tonioloinstitutet i Milano, en katolsk tankesmedja och stiftelse som ligger bakom det katolska universitetet och som har stor betydelse för den italienska kyrkans samhällsreflexion. Andra namn som nämns är Robert Formigoni, knuten till Comunione e Liberazione, vars styre av regionen Lombardiet har väckt stor uppskattning, och vice talmannen för italienska underhuset Maurizo Lupi. Men andra personer och rörelser kan dyka upp på vägen. Sedan en tid pågår olika initiativ som syftar till att skapa en ny generation av italienska katolska politiker för framtiden, oavsett hur det går i nästa val. olle brandt

Påvens besök i Benin – mission i interreligiös miljö

r 1861 kom katolska missionärer till det västafrikanska landet Benin, som ligger mellan Nigeria och Togo. För att även fortsättningsvis vara en vital kyrka

och kunna ta sig an förestående utmaningar höll den afrikanska katolska biskopskonferensen en synod i oktober 2009. Ett syfte med det besök som påven Benedictus XVI

Signum 8/2011

Aktuellt

gjorde i Benin den 18–20 november i år var att fira 150-årsminnet av missionens början och att underteckna slutdokumentet Africae munus (Afrikas uppdrag) från nämnda synod. Dokumentet består av två delar. Den första handlar om uppdraget att stifta fred, försona och skapa rättvisa strukturer samt gestaltningen av gudstjänst- och böneliv. Den andra delen tar upp kyrkans bidrag till samhället i form av utbildning, hälsovård och sociala nätverk. Dokumentets innehåll och inriktning kan bildligt sägas återspeglas i de kardinaler som reste till Benin i påvens sällskap: kardinal Peter Turkson (Påvliga rådet för rättvisa och fred), kardinal Robert Sarah (Påvliga rådet för mänsklig och kristen utveckling, Cor Unum) och kardinal Francis Arinze, före detta prefekt för gudstjänstkongregationen. Benin är pluralistiskt både med avseende på religion och samhällsskick. Av landets 9,3 miljoner invånare är 3,7 miljoner kristna (varav tre miljoner katoliker), omkring tre miljoner är muslimer och knappt tre miljoner hör till olika inhemska religioner, i synnerhet voodoo-religionen. Den tidigare franska kolonin blev självständig 1960 och styrs sedan 1991 demokratiskt med ett flerpartisystem. När landet övergick från en marxistisk regim till demokrati, spelade den katolske ärkebiskopen Isidore de Souza en avgörande roll. Det nuvarande religiösa och politiska läget i landet är stabilt, men den ekonomiska situationen är prekär. Den genomsnittliga årsinkomsten är mycket låg. Utbildningsnivån är likaså låg, endast 40 procent av de vuxna över 15 år är läskunniga. Det fanns folkliga inslag redan i början av påvens besök. En popkonsert med mottot ”Åstadkom fred Afrika!” anordnades på fredagskvällen i ett idrottsstadion i huvudstaden Cotonou. De i Afrika populära musikerna Papa Wemba från Kongo och Bongo Kuenda från Angola framförde tonsättningar av texter ur slutdokumentet från Afrikasynoden 2009. Sångerna har spelats in på cd tillsammans med predikningar av påvarna

Johannes Paulus II och Paulus VI. Cd:n har producerats i 5 000 exemplar och distribueras bland annat till katolska radiostationer i många afrikanska länder. På lördagsmorgonen mötte påven politiker och religiösa ledare i presidentpalatset i Cotonou. Talet till dem berörde både västvärldens syn på Afrika och de afrikanska ländernas självförståelse. Benedictus XVI uttalade sig kritiskt om tendenser i västvärlden att på olika sätt visa brist på respekt för afrikanska länder. En sådan brist på respekt kan komma till uttryck i en förmyndaraktig attityd, där väst uppträder som en moralpredikande lärare, som hänsynslös exploatör av råvaror och mineraler, eller som ”en nyfiken etnolog”. Samtidigt poängterade påven att de afrikanska länderna behöver komma ut ur beroendeförhållandet till rika länder i väst. Vikten av att Afrika tar eget ansvar och står på egna ben var huvudbudskapet, något som påven återkom till även under den avslutande gudstjänsten på söndagen. Vid denna deltog omkring 80 000 troende, hälften fick plats inne i nämnda idrottsstadion och hälften samlades utanför, varifrån de kunde följa mässan via bildskärmar. I mötet med politiker och religiösa ledare markerade Benedictus XVI också att de fredliga relationer som råder i Benin mellan katoliker, protestanter, muslimer och anhängare av voodoo-religionen bör upprätthållas och främjas genom interreligiös dia log. I detta sammanhang tog påven återigen tillfället i akt att fördöma varje försök att rättfärdiga våld i Guds namn eller med hänvisning till den heliga Skrift. Påven var tydlig med att lovorda de goda kontakterna mellan olika religioner. I ett möte med katolska prästseminarister, missionärer, ordensfolk och kateketer samma dag vände han sig dock mot en blandning av olika religioner. Benedictus XVI klargjorde att ”en fast förankrad kristen tro är ett effektivt medel mot synkretism”. Även om påven uttryckte skepsis mot synkretism (religions-

Signum 8/2011

Aktuellt

blandning), så var han inte alls främmande för att kärleken till Gud, till sakramenten och kyrkan kan leda till en uppskattande attityd av värderingar i traditionella (inhems ka) kulturer. På lördagen besökte Benedictus XVI också ett hem för föräldralösa barn, som tog emot honom med dans och sånger. Moder Teresas systrar har plats för 50 barn i det barnhem som de driver i Cotonou. I ett barnanpassat och personligt hållet tal, uppmuntrade han barnen att vända sig till Jesus med sina glädjeämnen och bekymmer, och han pekade på rosenkransens betydelse. Påven berättade om första gången han själv fick ta emot nattvarden (första kommunionen). Det var en av de finaste dagarna i hans liv, inte så mycket

på grund av högtidskläderna, presenterna eller den goda maten, utan därför att han då fick möta Jesus på ett speciellt sätt. I samband med att Benedictus XVI undertecknade den afrikanska biskopssynodens slutdokument Africae munus kommenterade han särskilt några av dess aspekter. Förutom frågan om interreligiös dialog lyfte han också fram problematiken kring aids och diskriminering av kvinnor på många håll i Afrika. Påven hävdade att kvinnor drabbas negativt av traditionella mönster av förödmjukande och nedvärderande slag, och han beklagade att kvinnors värdighet och rättigheter ”fortfarande varken uppskattas eller erkänns fullt ut”. fredrik heiding

Kvinnorna och Nordens kristnande – Apropå Dick Harrisons argumentation för att Sveriges kristnande inte försämrade kvinnans ställning.

et är ett vanligt påstående nuförtiden att Sveriges kristnande skulle ha inneburit en försämring av kvinnornas ställning i samhället. Mot detta har historieprofessorn Dick Harrison på Svenska Dagbladets Historiebloggen (http://blog. svd.se/historia) den 26 november lagt fram argument som är mycket övertygande. Den vanliga föreställningen att medeltidens kyrka skulle ha varit kvinnofientlig bygger på en lång rad av missförstånd som han med sakkunskap reder ut. Men här finns också mer att säga. När allt kommer omkring har kvinnorna spelat en väsentlig roll för Nordens kristnande.

Det var framför allt genom vikingatågen som de nordiska samhällena fick nära beröring med europeisk kultur, och i de kontak-

terna kom kvinnorna att få en vital betydelse. Låt oss se på två exempel; Danelagen och Normandie. En stor del av England var under 800-talet ockuperat av danska vikingar, och de tog inte bara med sig rövade skatter. Många av dem slog sig ner i det nya landet som jordbrukare och gifte sig med kristna kvinnor. Inom bara några generationer var alla deras avkomlingar kristna, men de hade inte förlorat alla förbindelser med sitt danska ursprung. De fungerade alltså som en brygga för kristna inflytanden i Norden. På liknande vis förhöll det sig i Normandie (”nordmännens land”) på 900-talet. De vikingar som fick sig ett eget område tilldelat av den franske kungen gifte sig med frans ka kvinnor som snabbt uppfostrade barnen i fransk kultur och gjorde dem till kristna. När Vilhelm Erövraren invaderade England

Signum 8/2011

Aktuellt

1066 var det inte något nordiskt vikingafölje han ledde utan en här med franskt språk och fransk kultur. I båda fallen var det kvinnorna som stod för kulturbytet och måste ha gjort det med kraft. Man behöver inte läsa serien Hagbard för att inse vilken roll som kvinnorna spelade för att ge vikingarna hyfs och europeisk civilisation. Och varför blev Island kristet så snart efter den norska koloniseringen? DNA-undersökningar har klargjort att de tidiga islänningarnas genbank visar ett mycket starkt skotskt inflytande. Norska vikingar har alltså invaderat Skottland, gift sig med kristna skotska kvinnor och sedan deltagit med sina familjer i koloniseringen av Island därifrån. Kristendomen var närvarande där nästan från början. Från Sveriges kristnande berättas flera historier om starka och självständiga kvinnor som har gynnat den kristna kyrkan och följt det kristna budet att ta hand om de fattiga. Den första kristna kvinnan i Sverige vars namn vi känner till var Frideborg, som finns omtalad i Rimberts berättelse om Ansgars liv. Hon levde i Birka under 800-talet och var tydligen änka – hennes man nämns aldrig – och hon förfogade över en hel del pengar. Hon skickade sin dotter Katla att tillsammans med några kamrater resa till det frisiska Dorestad – en avsevärd sjöresa – för att använda pengarna till understöd åt de fattiga i staden, vilket de också gjorde. Här finns en liten anekdot som jag inte gärna vill undanhålla läsaren. Medan de var i Dorestad fick de som andra svenska utlandsresenärer lust att pröva på vinet. När de hade fullgjort sitt uppdrag skedde ett under, säger Rimbert. Deras penningpung fylldes mirakulöst nog med samma summa som de fått med sig – men med avdrag för vad de hade lagt ut för vinet! Det är i varje fall inga svaga och värnlösa kvinnor som det här berättas om. Några århundraden senare möter vi S:ta Elin av Skövde, som levde på 1100-talet. Hon var änka och använde sina tillgångar till att

hjälpa fattiga och resande. Men så hände det att hennes svärson blev mördad, och Elin beskylldes för att ligga bakom mordet. Hon lämnade Skövde och begav sig som pilgrim till Jerusalem. Men när hon kom tillbaka och kanske trodde att problemen var över blev hon själv mördad av sina släktingar. De flesta ansåg att hon var oskyldig till svärsonens död, och hon kom senare att räknas som helgon. Här kan man läsa mellan raderna att det var hennes pengar det hela handlade om. Släkten tyckte sannolikt att hon slösade bort sin avlidne mans förmögenhet, och särskilt svärsonen kan ha kommit i konflikt med henne av den anledningen. Den tolkningen förstärks om man jämför henne med ett annat lokalhelgon, S:ta Magnhild av Fulltofta i Skåne, som på den tiden hörde till Danmark. Också hon var en generös änka som använde sin mans förmögenhet för att hjälpa fattiga, sjuka och föräldralösa. Hon blev mördad av sin svärdotter 1215 och fick också anseende som helgon. Rimligen var orsaken till mordet att man inte ville se pengarna gå ur släktens ägo. I dessa tre fall var huvudpersonerna änkor. Inom ett äktenskap var det mannen som disponerade tillgångarna, medan änkorna hade frihet att bruka dem som de ville, fastän det uppenbarligen kunde vara riskfyllt. Det tycks som om rika kvinnor har betytt en hel del för den kyrkliga verksamhetens finansiering under den här perioden. Marken där Varnhems kloster byggdes skall ha skänkts till munkarna omkring 1150 av en kvinna vid namn Sigrid. Det är alltid kvinnor ur stormannaklassen som det här handlar om, men de dominerar också i källuppgifterna om samtida män. Vad kan det då ha funnits i kristendomen som attraherade kvinnorna? Jag vill peka på en sådan sak. Dick Harrison nämner de många korsprydda runstenar som är resta över kvinnor, och som bär inskrifter av typen ”Gud hjälpe hennes själ”. Tron på ett liv efter detta har sannolikt spelat en viktig roll för kvinnornas anslutning till kristen-

Signum 8/2011

Aktuellt

domen. Något sådant liv fanns inte för dem i den nordiska mytologin. Det var de manliga kämparna som fördes från valplatsen till gästabudet i Valhall. Kristendomen införde däremot en likvärdighet mellan kvinnor och män, inte i samhällslivet men där emot på andra sidan dödens gräns. De som avled i tron på Kristus kunde vänta sig ett liv i himlen, vare sig de var män eller kvinnor, och de hade samma möjlighet att av kyrkan firas som helgon. Också den kristna

omsorgen om fattiga och behövande har uppenbarligen appellerat till många kvinnor, som vi ser av exemplen ovan. När klostren för kvinnor grundades, först Vreta kloster i början av 1100-talet, gavs också en möjlighet för dem till personlig utveckling utan att tvingas in i rollen som maka och mor. En rikedom på information om dessa frågor finner man i Birgit Sawyers Kvinnor och familj i det forn- och medeltida Skandinavien, NTNU, Trondheim 1998. per beskow

Tidsbild

Om konsumismen av stig olsson – Är köpcentrumens och galleriornas världsvida utbredning ett gigantisk försök att skyla över en plågsam och skamlig brist?

ag går omkring i det stora köpcentret. Den senaste utbyggnaden är nästan avslutad. Bara byggstädning återstår. Det har nu blivit ett landskap med flera huskroppar i två, tre våningar, välförsedda med stormarknader och gallerior, nischade affärer och boutiquer. Loggorna för alla de stora märkeskedjorna fångar blicken. Här finns varor för varje behov och ett erbjudande till Dig just i dag som det vore synd att missa. Ingen här skall behöva sakna något. Kläder och skor för alla tillfällen, i alla varianter och prisklasser, från de sobra märkesvarorna med diskret framtoning till det mer folkliga: Tag 3 betala för 2! Och här är ett oöverskådligt hav av hyllor, montrar och kyldiskar med mat och dryck av alla sorter, smaker, konsistenser och kulörer. Och en komplett utrustning till köket. Och här är boutiquer där produkternas namn är svå-

ra att uttala och dess effekter oklara: salvor, krämer, sprayer, puder, deodoranter, oljor och annat vi kan gnida in i hår och hud. Specialaffärer för dem som vill hålla sig i form (träningsmaskiner med kringutrustning, ganska dyr) och affärer för den som föredrar mer bekväma förströelser (hemelektronik ger oss nu möjlighet att varje kväll välja mellan 600 olika tv-kanaler). Andra butiker tillgodoser andra behov. Och här finns det senaste inom branschen electronic hand held devices, smartphones med de nya apparna och här kan vi köpa det vi ännu saknar till sovrummet, till bilen, till trädgården, till semestern, till hunden, till barnen, till golfrundan, till hobbyrummet, till krukväxterna. Här finns varor från varje vrå av världen och jag försöker göra mig bilder av det arbete som är nedlagt i det som nu bjuds ut

Signum 8/2011

Informationer

kyrkans katekes) som ett slags universalkyrklig läromässig orienteringspunkt. Och nästa år är det alltså dags igen för en ny synod om Andra Vatikankonciliet. Förberedelserna inför bis kopssyndoden 2012 är nu i full gång i Vatikanen och arbetet sköts av ett särskilt tillsatt synodråd, som består av biskopar från olika länder, som till sin hjälp har ett eget synodsekretariat. I mars i år skickade man ut ett antal frågor (s.k. lineamenta) till de katolska biskoparna runt om i världen, liksom till en rad olika katolska institutioner och ordnar. Svaren på dessa frågor har nu kommit in och i mitten av november gjorde synodrådet en första genomgång av de inkomna svaren, och man presenterade i ett pressmeddelande vilka teman som var särskilt framträdande i svaren. En krets av frågeställningar verkar vara särskilt vanligt förekommande i de inkomna svaren, nämligen frågor som rör nyevangelisering, sekularisering och ateism. Bland kyrkans viktigaste uppgifter framöver, signalerar de inkomna svaren, är att komma underfund med hur man bör bemöta en alltmer sekulär kultur och vad det innebär att leva som kristen i samhällen där den religiösa tron blir alltmer marginaliserad. Traditionella religiösa socialisationsformer som familj och skola fyller på många håll i världen i allt mindre grad uppgiften att hjälpa de

unga att växa in i tron. Vilka förändringar av kyrkans pastorala verksamhet kräver en sådan utveckling? Och vad innebär det att vara en levande och missionerande kyrka i en tid, då man vänder sig inte enbart till redan troende, utan i hög grad även till agnostiker och ateister? Synodrådet samlas nästa gång till gemensamma överläggningar i Rom den 16–17 februari, för att börja sammanställa det arbetspapper som ska fungera som handledning för själva biskopssynoden i oktober.

ulf jonsson 2011-12-03

Ny nuntie till Irland Vatikanen har utsett monsignore Charles J. Brown, som länge tjänstgjort vid Troskongregationen, till ny apostolisk nuntie till Irland. I samband med utnämningen kommer han att vigas till titulärbiskop för stiftet Aquileia. Utnämningen kommer i ett komplicerat läge i de vatikansk-irländska relationerna. I juli kallade Vatikanen hem sin nuntie, ärkebiskop Giuseppe Leanza, efter det att Irlands premiärminister Enda Kenny och andra skarpt kritiserat Vatikanens hantering av prästers sex-övergrepp . I början på november meddelade den irländska rege ringen att man avser att stänga sin ambassad vid Heliga stolen av ekonomiska skäl, men att man ändå kommer att fortsätta att ha diplomatiska relationer med Vatikanen.

Signum 8/2011

Ärkebiskop electus Brown är en 52 år gammal präst från New Yorks ärkestift och han har sedan 1994 tjänstgjort vid Troskongregationen, som leddes av kardinal Joseph Ratzinger tills han 2005 valdes till påve. Som nuntie kommer Brown att vara Heliga stolens ambassadör i Irland och att tjänstgöra inom den irländs ka katolska kyrkan. Officiella representanter i Vatikanen säger att det är ovanligt att en icke-diplomat utnämns till en sådan här tjänst. Somliga observatörer pekar på det faktum att Troskongregationen har det övergripande ansvaret för hanteringen av fall av sexuella övergrepp mot minderåriga begångna av präster, och de menar att Vatikanen tycks förvänta sig att den nye nuntien ska spela en huvudroll i att läka de sår som skandalen orsakat. Irländska medier reagerade överlag positivt på utnämningen. The Irish Times skriver i en ledare att den nye nuntien har två fördelar som hans föregångare saknade. ”Som irländsk amerikan kommer han att ha en intuitiv förståelse för det katolska folket i detta land och på denna ö, och som en person som har tjänstgjort vid Troskongregationen under 17 år är han djupt medveten om den fråga som har plågat den irländska katolska kyrkan under nästan två decennier”, menar tidningen. Charles J. Brown är född 1959 i New York. Han har ex-

Informationer

amen i historia från Notre Dame-universitetet. Han har också studerat teologi vid universitetet i Oxford, bedrivit medeltidsstudier i Toronto samt läst sakramental teologi vid det påvliga universitet Athenaeum Sant’Anselmo i Rom. Han prästvigdes 1981 i St Patrick’s Cathedral i New York och tjänstgjorde åren 1989–1991 i St Brendans församling i Bronx. Han kom till Troskongregationen 1994 för att arbeta vid lärosektionen och 2004 blev han även adjungerad sekreterare vid Internationella teologkommissionen.

ncr 2011-11-30

Elvis Presleys medskådespelerska blev nunna Moder Dolores Hart, 73 år, f.d. medskådespelerska till Elvis Presley och ordenssyster, lämnar sin stränga klausur för att berätta om sina erfarenheter av Hollywood. Som den amerikanska katolska nyhetsbyrån CNA meddelat kommer benediktinsystern från klostret Regina Laudis i Bethlehem, Conneticut, USA i mitten av januari att delta som föredragshållare i en stor kongress om nyevangelisering i den kaliforniska staden Paso Robles. Hennes ämne lyder: ”Hur en Hollywood-karriär ledde mig till tron”.

Hart gjorde sin filmdebut som 19-åring tillsammans med Elvis Presley i filmen Loving You. Därefter blev det ytterligare nio filmer, bland andra King Creole (1958), även den med Presley och tonårskomedin Where the Boys Are (1960). I den monumentala film biografin Franciskus av Assisi (1961) av Michael Curtiz spelade Hart rollen som den heliga Clara. Två år senare gick hon i kloster. Trots sin stränga avskildhet har moder Dolores fortfarande kontakt med filmindustrin. Som enda nunna tillhör hon Oscarpris-kommittén.

kathpress 2011-11-30

Medverkande i detta nummer per beskow Docent i religionshistoria, Visby. olle brandt Professor i arkeologi och verksam vid Påvliga institutet för kristen arkeologi i Rom. tord fornberg Docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet. johannes j. frühbauer Professor i teologisk etik/socialetik vid Teologiska fakulteten, universitetet i Luzern. patrick goujon Jesuitpater och professor i teologi och spiritualitet vid Centre Sèvres i Paris. fredrik heiding Jesuitpater, dr i teologi vid University of Oxford och lektor i teologi vid Newmaninstitutet. jan-olof hellsten Fil. dr i pedagogik vid Uppsala universitet. sten hidal Professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet. per höjeberg Fil. lic. i historia vid Lunds universitet. austen ivereigh D. Phil., journalist, medverkar i tidskrifter som The Tablet, America, The Way, Godspy och The Spectator.

ulf jonsson Jesuitpater, docent i religionsfilosofi och chefredaktör för Signum. stig olsson Biolog, tidigare verksam vid Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala. anders piltz Katolsk präst inom Dominikanorden, professor emeritus i latin vid Lunds universitet. eva lindqvist sandgren Fil. dr och forskare i konstvetenskap vid Uppsala universitet. kjell sundberg Teol. kand., tidigare länsarbetsnämndsdirektör i Örebro, Falun. bengt säfsten Med. dr, överläkare, specialist i invärtesmedicin och gastroenterologi, Ersta diakoni, Stockholm. birgit weil Ordenssyster inom Medical Missions Sisters, doktor i katolsk teologi vid Universität Frankfurt am Main. F.n. verksam vid jesuiternas universitet i Lima, bl.a. som teologisk rådgivare åt den biskopliga kommissionen för social aktion (CEAS) i Peru. katrin åmell Dominikansyster, teol. dr i missionsvetenskap och direktor för Ekumenisk teologi vid Sveriges Kristna Råd.

Innehåll Signum nr 8/2011 årgång 37 Ledare

Filosofi

1 bengt säfsten

35 johannes j. frühbauer

Är det bara ytan som räknas? – Om det mänskliga livets värde och den växande konsumismen inom sjukvården.

Aktuellt

3 olle brandt

Kompetens i stället för underhållning – Många välkända katolska profiler i Italiens nya regering.

4 fredrik heiding

Påvens besök i Benin – mission i interreligiös miljö – Afrikasynodens slutdokument offentliggjort.

6 per beskow

Kvinnorna och Nordens kristnande – Apropå Dick Harrisons argumentation för att Sveriges kristnande inte försämrade kvinnans ställning.

Tidsbild

8 stig olsson

Om konsumismen – Är köpcentrens och galleriornas världsvida utbredning ett gigantisk försök att skyla över en plågsam och skamlig brist?

Mariologi

13 tord fornberg

Arons grönskande stav – en tolkningshistoria – Från Arons grönskande stav till enhörningen i jungfruns sköte.

21 eva lindqvist sandgren

Visualiserad bön – Om Mia Åkestams ikonografiska inventering av bebådelsemotivet.

Religion och samhälle

26 austen ivereigh

I upploppens svallvågor – Om religionens stabiliserande inverkan i det liberala samhällets kris.

Religionsdialog

30 katrin åmell

Assisi-mötenas olika karaktär – Om religionsdialogens förändring.

Att växa som människa – Den kanadensiske filosofen Charles Taylor 80 år.

Idéhistoria

38 patrick goujon

Jesuitorden och den humanistiska traditionen – Om den ignatianska pedagogikens kunskapssyn.

Analyser och rapporter

45 birgit weiler

När själva livet hotas – miljö och ursprungsbefolkning engagerar kyrkan i Peru

Bokrevy

50 anders piltz

Den oöverträffade skriftens metamorfoser – Thomas Götselius: Själens medium.

52 kjell sundberg

Människohandel som industri – Lydia Cacho: Maktens slavar. Om trafficking och maffian.

54 per höjeberg

Förhållningssätt till det outhärdliga – K las Åmark: Att bo granne med ondskan. Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen.

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Kerstin Hedberg Nyqvist, Charlotta Levay, Minna Salminen Karlsson, Georg Stenborg, Bengt Säfsten, Florence Vilén, Erik Åkerlund.

Ansvarig utgivare: Frans-J. Holin. Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.

61 sten hidal

Akademiska minnen – Johannes Lindblom: Från Askeby till Uppsala. Minnen ur mitt liv.

62 informationer 64 medverkande i detta nummer

övriga Europa 400:– utom Europa 460:– Lösnummer 55:– Pg 13 73 00-0 • Bg 5282-2046 Ljudtidning 370:– v.g. kontakta: Iris InterMedia AB, 122 80 Enskede, tel 08-39 90 00

Tidskriften Signum startades 1975 som uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad 1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Signum utges sedan 2001 av Newmaninstitutet, en katolskt högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och medarbetarna kring tidskriften Signum.

58 sten hidal

Att ställa sig förundrad till allt – Kerstin Ekman & Gunnar Eriksson: Se blomman.

inom Sverige 370:– studerande 225:–

grundad 1963.

En dubbel dos av Nya testamentet – Anders Ekenberg (red.): Nya testamentet på grekiska och svenska.

60 jan-olof hellsten

Helår (8 nummer)

Fasta medarbetare

57 tord fornberg

Unik bibelintroduktion – Tryggve N. D. Mettinger: I begynnelsen. Hur skall vi förstå Bibelns tre första kapitel?

Prenumeration 2012

Adress Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala Telefon, redaktion 018-580 07 15

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se Tryckt hos Litografia alfaprint issn 0347-0423

Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 3 februari 2012.

sverige porto betalt port payé 8/2011

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

december

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

2011

Vuxenutbildning - Våren 2012 Kunskap på väg Trosfördjupning för vuxna

Är det bara ytan som räknas?

Nya kurser!

Kompetens i stället för underhållning ”Kyrkan – Guds bästa gåva till människan?” f. Tomas Orylski Lund – Rögle kloster 9–11 mars

Stig Olsson

Om konsumismen Tord Fornberg

”Dialogen mellan tro och vetande” p. Ulf Jonsson Omberg – Heliga Hjärtas kloster 16–18 mars

Arons grönskande stav – en tolkningshistoria Eva Lindqvist Sandgren

Visualiserad bön

”Andra Vatikankonciliet, en avslutad händelse eller historisk rörelse?” sr Madeleine Fredell Stockholm – Marielund 30 mars–1 april

Austen Ivereigh

I upploppens svallvågor Katrin Åmell

”Ber vi till samma Gud som judar och muslimer?” Hedvig Larsson Göteborg – Johannesgården 20–22 april

Assisi-mötenas olika karaktär Birgit Weiler

KATOLSKA PEDAGOGISKA NÄMNDEN

www.signum.se

Välkommen med din anmälan redan idag! Upplysning och anmälan till KPN kpn@katolskakyrkan.se tfn 08-50 55 76 60

Kvinnorna och Nordens kristnande

När själva livet hotas – miljö och ursprungsbefolkning engagerar kyrkan i Peru