Signum 1 2016 by Signum

sverige porto betalt port payé 1/2016

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

januari

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

2016

VUXENUTBILDNING VÅREN 2016 Kunskap på väg – Trosfördjupning för vuxna Gult kort till Liberalerna De eukaristiska bönerna – hjärtat i den heliga mässan, en andlig skattkammare, fylld med Kyrkans liturgiska och teologiska rikedomar P. Klaus Dietz SJ Åh Stiftsgård Göteborg 12 – 14 februari

Religionens subtila påverkan

Doften av rykande vekar – reformationen ur folkets perspektiv

Levande historia i Vadstena

F. Magnus Nyman P. Fredrik Heiding SJ Marielund Stockholm 19 – 21 februari

David Hollenbach

Vem tar ansvar för flyktingarnas rättigheter? Anders Piltz

Den nödvändiga satiren Exodus – Andra Moseboken i judisk och kristen tradition Emanuel Sennerstrand Heliga hjärtas kloster Omberg 15 – 17 april

Gunilla Maria Olsson

Bakom familjefasaden

Maria i kult, konst och samhällsvision

John Sjögren

Lovisa Bergdahl Rögle kloster Lund 22 – 24 april

Fosses dramatiska bokslut Per-Arne Bodin

Anteckningar om Achmatova Kostnad: Kurserna erbjuder vi till subventionerat pris, 1000 kr/helg. Kateketer betalar 600 kr och ungdomar (max 28 år) 300 kr. Bidrag till kursavgiften kan sökas hos Folkhögskolans stödfond, kontakta KPN

En sekularism öppen för religion? www.signum.se

Upplysning och anmälan till KPN kpn@katolskakyrkan.se tfn 08-50 557 660

Amandine Barb

Elisabeth Stenborg

Harriet Löwenhjelms förlorade konungarike

Innehåll Signum nr 1/2016 årgång 42 Ledare

1 ulf jonsson

Gult kort till Liberalerna – Liberalerna befinner sig på kollisionskurs med religionsfriheten.

Krönika

3 katrine marçal

Religionens subtila påverkan

Aktuellt

4 fredrik heiding

Levande historia i Vadstena – Birgittasystrarna i Vadstena har fått en ny abbedissa.

5 anna maria hodacs

En fred som vilar på barmhärtighet – Påvens tal till den diplomatiska kåren.

30 per-arne bodin

Anteckningar om Achmatova – Om Silverålderns öde och överlevande under sovjettiden.

Analyser och rapporter

35 amandine barb

En sekularism öppen för religion? Den amerikanska modellen

Omläsning

43 elisabeth stenborg

Harriet Löwenhjelms förlorade konungarike

Teater

47 carl otto werkelid

Helt utan bjäfs – Paul Claudel: När dagen vänder.

Mänskliga rättigheter

Bokrevy

8 david hollenbach

49 kerstin hedberg nyqvist

Vem tar ansvar för flyktingarnas rättigheter?

Äktenskap

12 sten hidal

Att ingå och upplösa äktenskap – ingen världslig sak – Om äktenskap och lagstiftning i Sverige efter reformationen.

Satir

15 anders piltz

Den nödvändiga satiren – Om varför Hitler fruktade för Chaplin.

Barn och familj

21 gunilla maria olsson

Bakom familjefasaden – Om svårigheten att hitta fungerande familjehem åt barn.

Litteratur

26 john sjögren

Fosses dramatiska bokslut – Jon Fosse sammanfattar sin dramatik.

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Kokkonst – en aspekt av meningen med livet – Edward Blom och Gunilla Kinn Blom: Kokkonst för livsnjutare.

50 torsten kälvemark

Helig skapelse – John Sjögren: Konstens sakrament.

53 hedvig larsson

En Gudsbild som kräver ett svar – Johannes Sandgren. Jesus och Muhammed.

54 lovisa bergdahl

Barnet gör modern – Cilla Naumann: Bära barnet hem.

56 andreas jönsson

Mångfacetterat collage över 1700-talets Centraleuropa – Olga Tokarczuk: Jakobsböckerna.

59 kjell albin abrahamson

Stabsrapport om folkresning – K laus Misgeld, Karl Molin & Pawel Jaworski: Solidaritet & diplomati.

61 magnus nyman

Vetenskapens plantskola – Thomas E. Woods: Katolska kyrkan och den västerländska civilisationen.

62 informationer 64 medverkande i detta nummer

Redaktion Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister, Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör), Elisabeth Stenborg. Redaktionskommitté Per Beskow, Olle Brandt, Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Jan-Olof Hellsten, Sten Hidal, Anna Maria Hodacs,

Prenumeration 2016 Helår (8 nummer) inom Europa 400:– studerande 245:– utom Europa 480:– Lösnummer 60:– Bg 5282-2046 Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Britt Inger Johansson, Anders Piltz, Katrin Åmell. Fasta medarbetare Henrik Alberius, Lovisa Bergdahl, Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay, Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson, Johan A. Stenberg, Bengt Säfsten, Florence Vilén, Erik Åkerlund. Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson. Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.

Tidskriften Signum startades 1975 som uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad 1920 och KIT, Katolsk informationstjänst, grundad 1963. Signum utges sedan 2001 av Newmaninstitutet, en katolsk högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och medarbetarna kring tidskriften Signum. Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Tryckt hos Grafiska Punkten Adress

issn 0347-0423

Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 4 mars 2016.

Ledare

Gult kort till Liberalerna – Liberalerna befinner sig på kollisionskurs med religionsfriheten.

eligionsfriheten är en grundläggan de universell mänsklig rättighet, och den åtnjuter utan tvekan ett brett folkligt stöd. I Sverige skyddas religions friheten både genom grundlagen och ge nom Europarätten. Bortsett från ett förslag häromåret från Förbundet Humanisterna om att avskaffa re ligionsfrihetslagstiftningen (eftersom man menade att religionsfriheten ändå i prakti ken skyddas av annan lagstiftning) har vi i Sverige länge varit förskonade från allvar ligt menade ifrågasättanden av religions frihetslagstiftningen. Även om enstaka po litiska företrädare har vädrat åsikter av det slaget, så har de etablerade partierna som helhet hållit rågången klar. Ända fram till i slutet av förra året. I november beslöt näm ligen Liberalerna (tidigare Folkpartiet) vid sitt landsmöte att förorda en ny lagstiftning med det direkta syftet att pressa trossam funden att anpassa sina gudstjänster och trosuppfattningar när det gäller synen på äktenskap. Beslutet utgör ingenting mindre än en direkt attack mot religionsfriheten. Reaktionerna på beslutet har inte låtit vänta på sig. Dagstidningen Barometern be skrev på ledarplats den 26/11 beslutet som ett uttryck för att Liberalerna vill införa po litisk styrning av trossamfunden. Tidning en Dagen skrev i sin ledare den 24/11 att Li beralernas försök att inskränka religionsfri heten inte går att känna igen som liberalt,

och Sändaren rapporterade samma dag om beslutet under rubriken ”Liberalerna vill att präster tvingas viga samkönade par”. Även inifrån partiet självt har det kommit stark kritik. Staffan Werme, tidigare leda mot i partistyrelsen, menar att beslutet är ett försök att lägga sig i samfundens interna frågor, och att det återspeglar en omsväng ning inom svensk liberalism som försvårar för troende människor att vara kvar i partiet. Liberalernas ställningstagande vid lands mötet i november omfattade två delar. Först avvisade man en motion om införande av obligatoriskt civiläktenskap. Tanken med obligatoriska civiläktenskap är att man tyd ligt skiljer mellan samhällets juridiska as pekter och trossamfundens religiösa aspek ter på äktenskapet. Det är en smidig och väl fungerande frihetlig lösning som praktise ras i många länder världen över. Och det är precis den lösning som den katolska kyrkan i Sverige föreslog i samband med åtskiljandet av kyrka och stat år 2000. Men den lösning en avvisades då tyvärr från politiskt håll. Ef ter att alltså först ha avfärdat motionen om civiläktenskap beslutade Liberalerna på sitt landsmöte att anta en motion som föresprå kar en ny lagstiftning som tvingar alla perso ner med vigselrätt att även viga samkönade par. Förslaget motiverades med att vigselrätt implicerar myndighetsutövning och att ett nekande av vigsel för samkönade par inne bär en oacceptabel diskriminering av dessa personer ur statens synvinkel.

Signum 1/2016

Ledare

Problemet med Liberalernas beslut ligger förstås inte i att man vill förebygga att sta ten diskriminerar samkönade par. Proble met ligger i att man med statens hjälp försö ker tvinga vigselförrättare att handla i strid med sin religiösa övertygelse. Ty, som Roger Haddad i Liberalernas partistyrelse förkla rat, en vigsel i ett religiöst samfund är en re ligiös akt. I somliga trossamfund, däribland Svenska kyrkan, är det upp till den enskil da vigselförrättaren att viga samkönade par eller inte. I de flesta andra samfund, däri bland den katolska kyrkan, är det dock inte upp till den enskilde vigselförrättaren att viga samkönade par eftersom det strider mot samfundets troslära. Om Liberalernas beslut skulle leda fram till en ändring av den svenska lagstiftningen skulle det inne bära att staten därmed sätter ett stort antal enskilda vigselförrättare och ett betydande antal trossamfund med sammanlagt hund ratusentals medlemmar under press att handla i strid med sin tro. Därmed skulle staten frångå principen om att förhålla sig religiöst neutral och i stället införa en ak tiv diskriminering av dem som inte anpas sar sin tro till den sekulära lagstiftningens äktenskapssyn. En sådan lagstiftning leder tankarna till totalitära samhällen, snarare än till frihetliga. religionsfrihetslagstiftningen värnar den religiösa mångfalden och den syftar till att garantera människors rätt att fritt prak tisera sin religiösa tro, både som enskilda individer och som gemenskaper, utan att bli utsatta för diskriminering. Statens reli giösa neutralitet innebär att alla samfund ska få verka på lika villkor utan någon sär behandling på grund av sina trosövertygel ser. Statens religiösa neutralitet är central i sammanhanget, och för att upprätthålla den krävs ibland mycket konkreta åtgärder. Man kan exempelvis tänka på SST:s bidrag

till trossamfunden, som infördes just för att säkra statens religiösa neutralitet, nämli gen i form av en ekonomisk kompensation till de övriga samfunden för de omfattande bidrag som Svenska kyrkan får för att under hålla sina många kyrkobyggnader. Det fatala beslutet på Liberalernas lands möte öppnar för att religionsfriheten in skränks och statens religiösa neutralitet undergrävs. Hade man i stället förespråkat obligatoriskt civiläktenskap, som i grunden är en utpräglat liberal lösning, hade man enkelt kunnat undvika dessa konsekven ser. Men genom att avvisa civiläktenskap och samtidigt vilja införa vigselplikt för vig selförrättarna väljer man nu medvetet att diskriminera den del av befolkningen som av religiösa skäl avvisar samkönade äkten skap. Liberalerna härbärgerar i sitt partis his toria den religionskritiska ådran av den li berala tanketraditionen, men där finns även den frisinnade ådran. Tidigare var många troende personer, inte minst inom frikyrkor na, aktiva i partiet. Men på senare år har den frisinnade ådran fört en alltmer tynande tillvaro, medan de religionskritiska ström ningarna blivit desto mer högljudda. I dag har många av de troende sökt sig till någon annan politisk hemvist. Landsmötets beslut att förorda en diskriminerande religionslag stiftning lär inte stärka sympatierna för Li beralerna i de troendes kretsar. Som enda riksdagsparti befinner man sig nu på direkt konfrontationskurs med religionsfriheten. På det politiska spelfältet har man därmed gjort sig omöjlig i många troendes ögon. För att tala fotbollsspråk är det nu dags att ge Li beralerna gult kort. Det enda rimliga är att de vid sitt nästa landsmöte river upp beslu tet och i stället ger sin religionspolitik en fri hetlig inriktning. ulf jonsson

Signum 1/2016

Krönika

Religionens subtila påverkan

et är inte konstigt att det har förts många diskussioner om religion och politik de senaste månaderna. Det börjar bli uppenbart att det inte går att förstå världen utan att förstå religionen. Utrikesde partement – fast i idén att vi lever på en pla net definierad av politiska gränser med mak ten bekvämt parkerad inom departement, partier och riksbanker – har fått tänka om. Sekulära blickar kan inte se hela bilden. Ekonomiska analyser har sina begräns ningar. Men analyser av religionens påver kan tenderar att nästan alltid fokusera radi kalism. Buddistiska munkar som blivit ter rorister, arga muslimer i Mellanöstern eller konservativa amerikaner som viftar med ge vär i Texas. Det är lätt att få intrycket att när religio nen påverkar politiken slutar det alltid med någon form av explosion. Huvuddelen av religionens påverkan sker dock rimligen på mer subtila vägar. Och borde vi som är verk samma i samhällsdebatten inte försöka för stå även denna typ av influenser? Jag har tänkt en del på detta kopplat till EU-debatten. Den stackars europeiska unio nen som har kastats från en kris och in i näs ta, pockande på europeiska lösningar och medverkande till en aldrig tidigare skådad inflation i toppmöten om euron, flykting strömmarna och terrorismen. Att bo i Storbritannien, vilket jag gör, har varit särskilt märkligt. Britterna kommer med största sannolikhet att hålla folkom röstning om utträde ur EU i år och tongång arna mot ”Europa” och ”Bryssel” har varit hårda och höga. Och jag har försökt förstå. Men just den brittiska EU-skepsisen är nå got som jag instinktivt har känt att jag har saknat kompass för. Den har ingen svensk motsvarighet. Engelsmännen känner på något djupt plan att de inte hör till Europa. Men tittar du på kartan är det enda du kan se en engelsk kustlinje 40 km från den franska. Gräver du i

den kontinentala jorden kommer du att hitta miljoner engelska soldater begravda. Och alla brittiska yttranden om att de är en ö skild från resten av kontinenten blir gan ska obegripliga när du som jag ofta tar tåget från London till Bryssel. Det tar strax över två timmar. Som att åka mellan Stockholm och Örebro, ungefär. I våras läste jag den brittiske historikern Edwin Jones verk The English Nation – The Great Myth när plötsligt ett resonemang i ef terordet fick mig att stanna upp. Jones bör jade nämligen diskutera EU som ett katolskt integrationsprojekt. Han menade att det bland annat är av denna anledning som eng elsmännen under historien har blivit upplär da att betrakta den som något hotfullt. Det hela handlar inte främst om att så många av EU:s grundare var troende kato liker (Alcide de Gasperi, Robert Schuman, Konrad Adenauer). Eller hur katolsk sociallä ra på olika sätt influerade dem. Nej, det hela går tillbaka till Englands behov att efter re formationen uppfinna en egen historia åt sig själv som nation. Den europeiska integra tion som landet före reformationen varit en naturlig del av uppfattades som en katolsk integration under Rom. England behövde nu en radikalt annan identitet. Och plötsligt för stod jag något om mitt nya hemland. Just EU och religion har annars mest disku terats i förhållande till eurokrisen. När rän tan på de sydeuropeiska statsobligationer na var som högst vällde det in otaliga analy ser om att krisen handlade om ett sparsamt protestantiskt Nordeuropa i konflikt med ett slösaktigt katolskt syd. Bayerns, Polens och Österrikes utmärkta statsfinanser nämndes inte i sammanhanget. Alla försök att förkla ra politik med hjälp av religion är med andra ord inte bra. Men jag tror samtidigt att sam hällsdebatten skulle må bra av att föra in perspektivet mer. Inte bara när det handlar om folk som spränger sig själva i luften. katrine marçal

Signum 1/2016

Aktuellt

Levande historia i Vadstena – Birgittasystrarna har fått en ny abbedissa.

et är inte varje dag som Birgittasyst rarnas kloster i Vadstena får en ny abbedissa. Syster Maria som vigdes till abbedissa tisdagen den 5 januari – och från och med den dagen tituleras moder Maria – har inte haft fler än 22 företrädare i detta ämbete sedan 1300-talet. En anled ning till det begränsade antalet genom år hundradena är att ämbetsperioden kan bli lång. Moder Marias företrädare, moder Ka rin, som avtackades under ceremonin hade varit klostrets abbedissa sedan 1991, det vill säga i ett kvarts sekel. En annan anledning till att ämbetsin nehavarna har varit så få under historiens gång är att klostret tvingades stänga 1595 i samband med reformationen. Ärkebiskop Angermannus gav order om det och när klostret upplöstes utvandrade flera av Bir gittasystrarna till Gdánsk i Polen. Verksam heten i Vadstena återupptogs 1935 men alla strukturer var på plats igen först 1991 då mo der Karin alltså valdes till den första abbe dissan sedan reformationen. Gudstjänsten i Birgittasystrarnas klos terkyrka den 5 januari innebar därför något som vi kan kalla levande historia. Runt 300 personer hade kommit från när och fjärran för att delta. Ingångspsalmen var passande nog ”Den signade dag”. Det var passande eftersom den psalmen är från just Vadste na, eller åtminstone började bli riktigt po pulär här och sjöngs av pilgrimer redan på 1400-talet.

Biskop Anders Arborelius bidrog till att skapa en familjär stämning redan med sina inledningsord, då han framhöll att hög tiden egentligen är en intern fest för syst rarna, men att klostret så att säga har en ut vidgad familj som nu gärna var närvarande. Den församlade utvidgade familjen bestod av katolska ordenssystrar från andra kon gregationer (benediktinsystrar, Birgitta systrar från den romerska grenen, en do minikansyster och en Mariasyster), präster och lekfolk, samt flera representanter från Svenska kyrkan. Under själva välsignelseakten ställde bis kop Anders flera frågor till syster Maria, frågor som återspeglar birgittinsk spiritua litet. En av dessa var: ”Vill du sporra dina medsystrar till trohet mot ordenslivets tra ditioner, så att det kontemplativa livet blir en omistlig kraftkälla i det tysta för Guds folk?” ”Ja, det vill jag med Guds hjälp”, sva rade moder Maria. Allhelgonalitanian är ett rörande moment vid vigningar till ämbetena diakon, präst, biskop, samt abbot och abbedissa. Under denna låg moder Maria utsträckt på golvet i vad som kallas prostration, en gest som bland annat uttrycker vördnad och hängi venhet. I allhelgonalitanian denna dag in gick åkallan av den saliga Elisabeth, det vill säga Elisabeth Hesselblad som kommer att helgonförklaras så småningom. Tre symboler utgör viktiga markörer vid en välsignelse av en abbedissa. Före guds

Signum 1/2016

Aktuellt

tjänsten hade moder Maria fått två av dem: en ring och ett bröstkors. Efter välsignelse bönen räckte biskop Anders över den tred je symbolen, birgittinsystrarnas ordensre gel och sade: ”Tag emot den regel, som bli vit dig given, av vår heliga moder Birgitta. Ha den för ögonen när du skall leda de syst rar som Gud har anförtrott åt dig, efter den kraft du får av honom till hjälp i din mänsk liga svaghet.” Jungfru Maria är central i birgittinsk spi ritualitet och förutom i den vackra psal men ”Utvald innan världsalltet fanns” (av Anders Ekenberg, 2002), som sjöngs under kommunionen, förekom hon dessutom på ett humoristiskt vis i slutet av biskop An ders predikan. Han gav den nya abbedissan rådet att om det vid något tillfälle skulle bli svårt att utöva ledarskap i klostret i Vadste na, så skulle hon kunna följa karmelitsys tern Teresa av Ávilas exempel. Biskopen – vilken ju som bekant själv är karmelit – be rättade att det var utmanande för den he liga Teresa att leda Inkarnationens kloster i Ávila, eftersom klostret då (på 1570-talet) var i behov av reformer och medlemmarna ”kanske inte var Guds bästa barn”. I ett kri tiskt läge placerade den heliga Teresa en ma donna på den stol hon själv brukade sitta på.

”Henne”, alltså Jungfru Maria, ”måste ni i alla fall lyda”, ska Teresa ha sagt. Denna åt gärd fick önskad effekt. Den nya abbedissan i Vadstena, moder Maria, bemötte detta glatt med att peka mot madonnan i Birgittasyst rarnas klosterkyrka och sade: ”Hon står re dan där.” Efter mässan hälsade syster Monika, som för övrigt i november förra året valdes till klostrets nya priorinna, gästerna välkomna till en trevlig mottagning i en glad atmosfär. Syster Monikas och de andra systrarnas för beredelser av hela denna högtid bidrog till ett värdigt och väl genomfört firande. För den som är intresserad av att veta mer om abbedissans roll hos Birgittasystrarna rekommenderas en fin text av en av de åtta systrar som nu lever i S:ta Birgittas kloster Pax Mariae, nämligen syster Patricia. Tex ten heter ”Vadstena klosters abbedissor” och ingår i boken Birgitta av Vadstena – Pilgrim och profet 1303–1373 (Natur och Kultur, redaktörer: Per Beskow och Annette Lan den, 2003). Där berättas om den första abbe dissan, den heliga Birgittas dotter Katarina av Vadstena (1375–1381) och mycket annat. Det är denna långa tradition som moder Ma ria nu för vidare. fredrik heiding

En fred som vilar på barmhärtighet – Påvens tal till den diplomatiska kåren.

är jultiden är över och krubban på Petersplatsen ställts undan bjuder seden att påven, Vatikanens stats chef, inbjuder den diplomatiska kåren och håller ett programmatiskt tal till de försam lade sändebuden, ett slags state of the world. Den diplomatiska kåren vid Heliga sto len är omfattande. Inte mindre än 180 stater

har diplomatiska förbindelser med Vatika nen och 86 av dessa har också ambassader i Rom, där givetvis ett intensivt inbördes um gänge försiggår. Påven Franciskus omger sig i kardinalskollegiet med ett antal erfar na diplomater, några med sydamerikanskt ursprung. Att den påvliga diplomatin varit framgångsrik kom bland annat till uttryck

Signum 1/2016

Aktuellt

när Havanna och Washington i fjol åter öpp nade sina respektive ambassader. Detta för anledde också de båda statscheferna Cast ro och Obama att uttrycka sin tacksamhet gentemot påven. Även i den pågående freds processen i Colombia mellan regeringen och Farc-gerillan är den påvliga diplomatin en gagerad. Det finns många exempel på hur den världsomfattande katolska kyrkan ge nom Heliga stolens diplomati verkar för fred och samförstånd i aktuella konflikter. På vens apostoliska resor under det gångna året är ytterligare ett exempel. Han besökte bland annat Bosnien och Hercegovina och Bolivia, Ecuador, Paraguay liksom Kuba och USA, Kenya, Uganda och Centralafri kanska republiken, besök som gett tillfälle till dialog och samtal om fred och rättvisa. I ett globalt perspektiv har påvens tal in för år 2016 en avsevärd tyngd. Den person liga prägel som påven Franciskus sätter på sina framträdanden märks också tydligt i talets återkommande ledmotiv, nämligen barmhärtighet. Det är inte möjligt att utö va sin religion utan att verka för fred. Påven hänvisar till julhögtiden som just firats. Det sårbara barn som står i centrum kallas enligt profeten Jesaja: ”Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste”. Sådant är Guds verkliga ansikte, säger påven, och tilläg ger att för Gud betyder makt inte styrka eller förmåga att förgöra, utan kärlek, och för ho nom är rätten inte vedergällning utan barm härtighet. ”Där Guds namn missbrukats till att begå orättfärdigheter vill jag återigen försäkra [som skedde tillsammans med fö reträdare för den muslimska församlingen i Centralafrikanska republiken] att de som gör anspråk på att tro på Gud också måste vara män och kvinnor som verkar för fred och som en följd av detta också verkar för barmhärtighet, ty man får aldrig döda nå gon i Guds namn.” Och han fortsätter med att säga att bara en förvanskad ideologisk form av religion kan föreställa sig att det är rätt att utföra brutala terrorattacker mot oskyldiga i den Allsmäktiges namn, som

skett på den senaste tiden i Afrika, Europa och Mellanöstern. Familjen är den viktigaste skola som står att finna när det gäller att lära ut barmhärtig het. Påven hänvisar här både till sitt besök i Philadelphia vid en världskongress om fa miljen och till biskopssynodens två sessio ner under föregående år om familjen. Han konstaterar att det i vår tid finns många ut maningar för familjelivet. Äktenskapet som sådant hotas av en relativism, av en ”flyktig hetskultur” och av att man inte är öppen för livet. Man vill inte binda sig så varaktigt som familjelivet kräver. Barnen får betala priset liksom de gamla. Den fostran som det inne bär att leva i en familjegemenskap ger oss en förmåga att ta ansvar för varandra också i samhällslivet. I familjen tränas den dialog som är det bästa motgiftet mot den utbred da individualismen i vår kultur. I individu alismens anda frodas likgiltigheten mot vår nästa, och man ser på medmänniskorna i rent ekonomiska termer, och den andan gör oss rädda och cyniska. Merparten av påvens tal rörde emeller tid den allt överskuggande flyktingkrisen i världen. 60 miljoner människor befinner sig på flykt som interna eller externa flykting ar. Påven väljer här att väva in episoder ur den bibliska historien, där flyktingsituatio nen är ett ständigt återkommande tema för Guds utvalda folk. Hela Bibeln beskriver en mänsklighet som är på väg, en mobilitet som är en del av vår mänskliga natur. Alltifrån utdrivandet ur Eden till Abrahams uppbrott till det förlovade landet, alltifrån exodusbe rättelsen till deportationen till Babylon be rättar den heliga Skrift om den kamp, det li dande, den längtan, det hopp som upplevs också i dag av de hundratusentals männi skor som i dag befinner sig på flykt. De är behärskade av samma intention som Mose, nämligen att nå ett land som flyter av mjölk och honung, ett land där det råder frihet och fred. ”Nu som då hör vi Rakel gråta över sina

Signum 1/2016

Aktuellt

barn, hennes barn finns inte mer (Jer 31:15). Tusentals människor gråter med samma klagan som hon, när de flyr från fasansful la krig, förföljelser och våld mot mänskliga rättigheter eller från politisk eller social oro som gör det omöjligt för dem att leva kvar i sitt land. Det är deras ramaskri, de som tvingas fly för att slippa en outsäglig grym het som riktas mot sårbara människor som barn och handikappade eller som flyr för att undgå att bli martyrer på grund av sin reli gion. [...] Nu som då kan vi höra Jakob säga till sina söner: ’Jag har hört att det finns säd nere i Egypten. Far dit och köp åt oss, så att vi överlever och inte svälter ihjäl’ (1 Mos 42:2). Den rösten talar för alla som flyr från en ex trem fattigdom, som inte förmår skaffa mat till sin familj, eller inte får tillgång till sjuk vård, inte till utbildning, eller som lever i ett hopplöst elände eller som lider av effekter na av klimatförändringar och extrema vä derförhållanden.” [...] ”Tyvärr känner vi ju till att hunger dödar miljoner barn varje år”, fortsätter påven, ”och det är smärtsamt att bli varse att dessa migranter sällan omfattas av de internationella regler som bygger på internationella överenskommelser.” Påven ställer dessa människor på flykt undan extrem fattigdom i kontrast till den ”slitoch släng-kultur” som präglar kon sumtionssamhällena i den rika världen och som så bidrar till tragedin och ökar förak tet för människovärdet. Inte nog med det, vi har också blivit likgiltiga för det avfall som vi producerar på grund av vår livsstil, inte minst den mat vi kastar. Detta så mycket mer som många individer och familjer lider av hunger och undernäring. Trots alla katastrofer och konflikter i hela världen ser Heliga stolen med tillförsikt fram mot FN:s toppmöte i maj och hoppas att världsorganisationen ska kunna uppnå de hållbarhetsmål för människan och mil jön som antagits. Vägen dit går enligt påven genom en radikal omsvängning av ”slit och släng-kulturen” och genom en nyvunnen respekt för mänskligt liv. ”Ingen ska känna

sig försummad eller bortglömd, och inga fler liv ska offras av brist på resurser och fram för allt inte på grund av bristande politisk vilja.” Nu som då hör vi hur Josefs bröder säljer sin egen bror till ismaeliterna (1 Mos 37:26– 27). Den mäktiges arrogans mot den svage finner vi likaså i dag i flyktingsmuggling och trafficking. Nu som då kan vi höra ängeln säga: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten” (Matt 2:13). Här går på vens tankar till de många kristna som tving ats lämna sina hemländer under se senaste åren fast kristna levt där sedan urkristendo mens tid. Vad har då påven att säga om allt detta elän de? Vilken väg kan leda ut ur dessa katastro fer? Radikalt ändrade vanor och ett radikalt nytänkande krävs inte minst när det rör va penhandeln, tillgången på råvaror och en ergi. Det krävs även hållbara investeringar och en rättvis ekonomisk politik och inte minst en sådan omsorg om miljön som med för en hållbar utveckling. Likaledes krävs krafttag mot korruption. I den senare delen av sitt tal kommer påven in på flyktingmottagandet. Förutom situa tionen vid Europas stränder och den fasans fulla flyktingsituationen där nämner påven gränsen mellan USA och Mexiko dit en på veresa är planerad i februari. Påven Francis kus tycker sig märka en jordmån för en ex trem fundamentalism inte bara när religio nen exploateras för att motivera våld utan också i det vakuum som uppstår när det rå der en brist på ideal i största allmänhet, och när man saknar en religiös identitet. Detta utmärker den så kallade västvärlden. Resul tatet är rädsla. Man ser ”den andre” som ett hot och en fiende. Det uppstår en trångsynt het med ett hårdnackat försvar av förutfat tade meningar. Att ta emot flyktingar kan visa sig vara ett lägligt tillfälle till att skaf fa sig en ny förståelse och vidgade horison ter. Både för dem som tas emot – som måste

Signum 1/2016

Aktuellt

respektera värderingar och traditioner i det samhälle som de kommer till – och för den befolkning som får möjlighet att bekanta sig med de positiva bidrag som immigranterna kan tillföra samhällsgemenskapen. I sam band härmed betonar påven den vikt som den katolska kyrkan fäster vid ekumenik och interreligiös dialog. Påven avslutar sitt 45 minuter långa tal med en appell till den församlade diploma

tiska kåren att mota bort den förlamande likgiltighet som dessa stora utmaningar kan skapa och aldrig upphöra att arbeta för fred. ”Jag är övertygad om att det jubelår som nu firas kommer att vara ett utmärkt tillfälle att övervinna den kalla likgiltighet som råder i mångas hjärtan och ersätta den med den varma barmhärtigheten, som är Guds dyr bara gåva och som förvandlar rädsla till kär lek och gör oss till fredsskapare.” anna maria hodacs

Mänskliga rättigheter

Vem tar ansvar för flyktingarnas rättigheter? av david hollenbach

igration har förekommit genom hela mänsklighetens historia, allt sedan våra tidiga förfäder gav sig av från Östafrika till Arabiska halvön och den övriga världen för ungefär 60 000 år se dan. Människor har alltid flyttat på sig för att försöka skapa sig ett bättre liv eller för att undfly krig, förtryck, svält och andra hot mot deras välbefinnande. Men under de se naste årtiondena har migrationens omfatt ning ökat drastiskt. År 2013 fanns det över hela världen 232 miljoner internationella migranter, vilket är en ökning från 154 mil joner år 1990 och 76 miljoner år 1960. Många av vår tids migranter är på flykt un dan krig och konflikter i Syrien, Irak, Sydsu dan, Centralafrikanska republiken och an dra områden. 2015 rapporterade UNHCR att antalet människor som flytt från inomstat liga stridigheter och brott mot de mänskli ga rättigheterna under det föregående året

uppgått till 59,5 miljoner. Det är 8,3 miljo ner fler än året dessförinnan. Dessutom är antalet dödsfall till följd av konflikter och katastrofer beklämmande stort. Enbart i de östra delarna av Demokratiska republi ken Kongo har över 5 miljoner människor dött på grund av konflikter, framför allt som en följd av sjukdomar och den undernäring som striderna medfört. Att kunna beskydda människor från sådana allvarliga hot mot deras människovärde är dessvärre fortfa rande bara ett avlägset mål.

Befogade rädslor En flykting är en särskild sorts migrant. FN:s flyktingkonvention från 1951 definie rar en flykting som en person som ”befinner sig utanför sitt land på grund av en befogad rädsla för att bli förföljd för sin ras, religi on, nationalitet, särskild social grupptillhö righet eller politisk åsikt”. Flyktingar har li

Signum 1/2016

Mänskliga rättigheter

ten eller ingen möjlighet att välja hur de ska röra sig. På grund av den förföljelse som de utsätts för hotas deras mest grundläggande mänskliga rättigheter. Uttrycket ”tvångs migranter” myntades för inte så länge se dan för att fånga in det faktum att männi skor kan tvingas bort från sina hem av an dra anledningar än religiösa, etniska eller sociala. De kan bli bortdrivna från sina hem men fortfarande befinna sig i sitt eget land som ”internflyktingar”. Och i vissa fall kan de som flyr från extrem fattigdom ha etiskt sett likvärdiga skäl att bli mottagna i ett an nat land som flyktingar som söker asyl. När nu ett sådant lidande pågår inför våra ögon, vilka är då våra skyldigheter? Allt eftersom antalet flyktingar stiger har vissa icke-troende politiska filosofer (som Joseph Carens vid University of Toronto) och flyk tingforskare (som Philip Marfleet vid Uni versity of East London) argumenterat för att det nu är dags att överväga att göra gränser na helt öppna för migration och ge asyl åt alla människor som flyr undan förföljelse, konflikter och naturkatastrofer. För ett an tal år sedan föreslog filosofen Martha Nuss baum, verksam vid University of Chicago, i samma anda att den globala gemenskap som omfattar alla människor är överord nad de mindre gemenskaper som definieras i termer av nationalitet, etnicitet eller religi onstillhörighet. Hon kallade till och med be greppet nationalitet för en ”i moraliskt hän seende ovidkommande” del av vad det inne bär att vara människa. Det är fullt möjligt att förespråka öppna gränser på kristen grund. Christopher Hale sitter i styrelsen för Catholics in Alliance for the Common Good och arbetar som katolsk kulturskribent för Time Magazine. Hale häv dar bestämt att ”i Jesus Kristus finns inga gränser”. Hans ståndpunkt har bibliska för lagor. I Matteusevangeliet, till exempel, för söker Herodes döda Jesus eftersom han upp fattar honom som ett hot mot sitt styre. Kort efter sin födelse fördrevs därför Jesus till sammans med Josef och Maria. Något ana kronistiskt skulle man kunna säga att efter

som Jesus korsade en landsgräns på grund av förföljelse, var han en flykting i enlighet med nutida internationella konventioner. I Matteusevangeliet lär oss Jesus dessutom att vår frälsning eller fördömelse på domens dag kommer att avgöras av om vi välkom nade de hungriga, de törstiga och – mest re levant i det här sammanhanget – främling arna (Matt 25:40). Kristna bör därför inse att de har särskilda skyldigheter gentemot nödlidande människor som inte tillhör de ras egna samhällen, inklusive migranter och flyktingar. Jesu inkluderande lära bär dessutom på ett eko från Första Mosebok, där det heter att alla människor är skapade till Guds avbild. Därför är alla människor bröder och systrar i en enda mänsklig familj, oavsett nationa litet eller etnicitet. Varje människa har ska pats med en värdighet som når bortom na tionsgränserna. Den mänskliga värdighe ten är universell, och det var det som fick påven Johannes XXIII att framhålla att ”det faktum att man är medborgare i en särskild stat förminskar inte ens medlemskap i den mänskliga familjen eller medborgarskapet i det globala samhället”. Men frågan är givetvis om en sådan filo sofisk och kristen universalism innebär att statsgränserna är ovidkommande i mora liskt hänseende. Frågan är i själva verket mer komplex än så. Uppfattningen att alla har del i en gemensam mänsklighet får inte innebära att man lägger allt fokus på enhe ten i den mänskliga familjen; man måste även respektera skillnaderna mellan folk, kulturer och nationer. Ett alltför ensidigt fokus på det som vi har gemensamt gör det svårt att förklara varför någon som har för drivits från sitt hem, antingen som flykting eller inom det egna landet, har utsatts för någonting negativt i moraliskt avseende. Därför behöver vi ett mer nyanserat sätt att se på hur skyldigheter sträcker sig över gränserna. Att bara fokusera den mänskli ga familjens enhet är inte tillräckligt. I sina senaste skrifter stöder professor Nussbaum sin argumentation på Hugo Grotius och Im

Signum 1/2016

Mänskliga rättigheter

manuel Kant när hon hävdar att människor utövar sin frihet och uttrycker sin värdig het när de går samman för att ge form åt den egna nationalstatens institutioner. Att för svara ansvarstagande staters oavhängighet blir på så vis ett sätt att försvara den mänsk liga värdigheten.

Tungt vägande skyldigheter På ett liknande sätt kräver kristendomen att alla människor respekteras, samtidigt som den även kräver respekt för deras särskil da egenart. Både Augustinus och Thomas av Aquino framhåller alla kristnas plikt att älska alla människor som sin nästa. Men samtidigt erkänner de att det finns en ord ning (ordo amoris), att vissa former av kärlek måste prioriteras högre. Vi har en särskild relation till vår familj eller till andra med borgare, och som ett uttryck för vår kärlek till dem förtjänar de att behandlas på ett sär skilt sätt. Den kristna kärleken kräver därför både universell respekt för alla och samti digt en särskild omsorg om dem som vi har ett särskilt förhållande till. Den kristna mo ralläran framhåller att vi har särskilda plik ter gentemot andra medborgare, liknande dem som vi har gentemot syskon och vän ner. Men samtidigt förbjuder samma moral lära handlingar eller en politik som behand lar nödställda medborgare i andra länder som icke-personer. De människomassor som i dag befinner sig på flykt i vår värld tvingar oss att nog grant tänka igenom vilka skyldigheter och plikter som vår gemensamma mänsklighet och våra egenarter ger upphov till. Låt mig peka på några skyldigheter och rättigheter som är särskilt viktiga. Till att börja med borde vi tydligt visa att vi återigen ställer oss bakom utsagan i FN:s flyktingkonven tion från 1951: flyktingar som flyr från för följelse borde vara högprioriterade för att få asyl i ett annat land. Flyktingar är människor som praktiskt ta get inte har något val annat än att fly från sina hem. I de allra flesta fall handlar det om att välja mellan att emigrera eller att gå

miste om grundläggande mänskliga värden och i många fall själva rätten till liv. Ett land som har tillräckligt mycket resurser för att ta emot flyktingar utan att sätta den egna befolkningens liv och välstånd på spel, bör följaktligen göra det och erbjuda asyl till de flyktingar som står vid landets gränser. Dessutom bör vi tillsammans med Flyktingkonventionen insistera på att flyktingar har rätt att inte utsättas för refoulement (ut visning) till områden där det föreligger all varliga hot mot deras liv och friheter. Över tygelsen om att man inte bör utsätta flyk tingar för refoulement grundar sig på kris tendomens respekt för varje enskild män niskas värdighet, men även på lärdomar från politikens område. Europas rika länder och Nordamerika har utan tvekan de resurser som krävs för att ge asyl åt flyktingar från länder som Syrien och Sydsudan. Förbundskansler Angela Merkel valde rätt väg när hon beslutade att lätta på kontrollen vid landets gränser för dem som flytt från kaoset i Syrien. När Storbritanniens premiärminister David Cameron förkunnade att hans land skulle ge asyl till 20 000 människor under de kommande fem åren, påminde någon ho nom lämpligt nog om att Libanon hade ta git emot lika många syrier under de två fö regående veckosluten. Faktum är att 86 pro cent av världens flyktingar uppehåller sig i utvecklingsländer, vilket är den högsta an delen på mer än två årtionden. De allra fat tigaste av dessa länder står för 25 procent av det sammanlagda antalet flyktingar i värl den. Därför har de rika nordligare länderna en plikt att ta emot ett mycket större antal asylsökande än vad de gör i dag och en än större plikt att hjälpa de mindre utvecklade länder som redan härbärgerar merparten av världens flyktingar. Men de medel som de nordligare länderna bidrar med för att lätta den bördan är dessvärre helt otillräckliga.

Särskilda skyldigheter för rika länder I många av Europas rika länder, i USA och i Australien, beror den negativa inställning

Signum 1/2016

Mänskliga rättigheter

en till migranter och till flyktingar utan tve kan på en blandning av en rasistiskt an struken främlingsfientlighet och en obefo gad rädsla för att flyktingarna skulle kun na vara terrorister. Att hysa motvilja mot en främling i nöd, i synnerhet om motviljan baserar sig på etniska eller religiösa stereo typer, står helt uppenbart i motsättning till kristendomens grundprinciper och till den sekulära moral som grundar sig på mänsk liga rättigheter. När vi försöker jämka sam man vår lojalitet mot vårt eget samhälle med lojalitet mot dem från andra samhällen, bör flyktingarnas behov av asyl komma i första rummet. Om vi ska lyckas skapa jämvikt mellan dessa båda lojaliteter, så måste vi ar beta med att övervinna exkluderande och främlingsfientliga attityder. En annan viktig aspekt är de särskilda skyldigheter som vissa rika länder har gent emot flyktingar från de fattiga länder, vars fattigdom de själva har bidragit till att skapa – i synnerhet om det är fara för krig som har fått flyktingarna att fly. De europeiska stor makter som drog vinning av att kolonisera delar av Afrika eller Asien, men inte bidrog till utvecklingen, har en särskild skyldighet att ta emot flyktingar och andra migranter från dessa områden. Mot de migranter som kommer från Frankrikes och Storbritan niens forna kolonier har dessa länder skyl digheter som de rimligtvis inte har gente mot migranter i allmänhet. Men även när ett land har utsatts för ekonomisk exploatering på annat sätt än genom en regelrätt koloni sering kan det medföra liknande skyldig heter. Till exempel har USA:s politiska och ekonomiska historia i länder som Guatema la och Haiti skapat speciella skyldigheter att ta emot människor från dessa länder, i syn nerhet flyktingar som flyr politiskt motive rad förföljelse. Särskilda skyldigheter kan även upp

stå när ett land har varit militärt involve rat i ett annat land. Vid Vietnamkrigets slut 1975 erkände USA att man hade en särskild plikt att ta emot flyktingar från Vietnam. Nu var USA:s militära ingripande i Irak förvis so inte den enda orsaken till att många ira kier tvingades lämna sina hem, men däre mot ledde USA:s senare intervention till att ett mycket stort antal irakier tvingades fly sitt land. I efterdyningarna av terrorattentaten i Pa ris den 13 november påpekade dessutom Ste phen Walt, statsvetare vid Harvard, att om USA och dess allierade inte hade genomfört sin invasion av Irak 2003 så hade IS med största sannolikhet inte funnits i dag. Där för har USA och dess Irak-allierade ett sär skilt stort ansvar att ta emot både flyktingar från Irak och Syrien och andra människor som försöker undfly det ekonomiska kaos som orsakats av konflikterna i området. De har dessutom en tungt vägande plikt att se till att landets politiska och ekonomiska liv kommer på fötter igen, vilket är orsaken till att ett så enormt antal irakier och syrier har gett sig av på flykt. Det finns utan tvekan fler anledningar till varför ett land bör ge asyl till migranter från ett särskilt område när det inte är möj ligt att ta mot alla. Med dessa förslag har jag stakat ut den väg som vi bör försöka vandra i dag. Det allra viktigaste kriteriet som bör styra våra prioriteringar är att upprätthålla den grundläggande mänskliga värdigheten hos dem vars liv och grundläggande mänsk liga rättigheter hotas. Påven Franciskus har upprepade gånger understrukit att våra skyldigheter gentemot flyktingar är skyldig heter gentemot våra bröder och systrar i den mänskliga familjen och, som vi kristna tror, skyldigheter gentemot Kristus. Vi är mana de att leva upp till dessa skyldigheter. översättning: stefan jarl

Artikeln var ursprungligen publicerad i tidskriften America 4–11 januari 2016.

Signum 1/2016

Bokrevy

Historien hade en mening, människan en kallelse att utforska och kartlägga allt detta. I ett antal spännande kapitel – om än för fattaren vid något tillfälle uttrycker sig väl apologetiskt – visas på alla de betydande in satser som kyrkan gjort för att bevara, be skydda och utveckla det mänskliga vetan det. Inte minst påvarnas betydelse nämns, bland annat vid universitetens framväxt. På sidan 52 nämner författaren två gånger hur ”påven i Rom” hjälpte universiteten (bland annat med löneutbetalningar). Trist bara att två av de fyra påvarna som nämns i texten inte bodde i Rom utan i Avignon. Samtidigt framhåller författaren vikten av att kyrka och stat var två självständiga storheter, vis serligen i ständiga konflikter, men i princip med autonomi inom sina respektive områ den. Woods har disponerat texten tematiskt, vilket är ett vettigt grepp. Vi får läsa om klos tren, universiteten, kyrkan och vetenska pen, konsten, juridiken, (national)ekono min och kyrkans karitativa skapelser. Där till ett viktigt avsnitt om den kristna mora

len. Utan kyrkans i grunden positiva inställ ning till vetenskapen – fallet Galilei som ett olyckligt undantag – hade ingen vetenskap lig revolution inträffat, menar författaren med rätta. Ja, den västerländska civilisatio nen bygger på denna säregna förening mel lan Aten, Rom och Jerusalem. Översättningen präglas ibland av angli cismer. ”De idkade jordbruk i ett nytt lev nadssätt” (s. 34) låter inte så svenskt, inte heller att man ”går på klosterskolor” (s. 45) eller konverterar från ”anglikanismen” (s. 65). Det lite pompösa företalet av kardinal Canizares kunde enligt min uppfattning ha ersatts av ett inledande avsnitt där läsaren fått veta lite mer om alla de nordbor som i vår tid och på våra breddgrader försökt ge en ny bild av medeltiden och dess lärda värld: Pe dersen, Pernler, Piltz och Härdelin är bara fyra exempel på sådana forskare. Woods bok är dock värd att läsa. Den är informativ, spännande och – så vitt jag kan se – utan några egentliga faktafel. Varför inte köpa den? magnus nyman

Informationer

Marx i Vietnam för att prata religionsfrihet Ordföranden för den tyska biskopskonferensen, kardi nal Reinhard Marx, har dis kuterat människorättsfrå gor med regeringsföreträda re och parlamentsledamö ter i Vietnam. Vietnam pla nerar att för första gången reglera förhållandet mellan stat och religion i grundla gen. De vietnamesiska bisko

parna är dock kritiska till fle ra av de lagförslag som lagts fram i parlamentet. Interna tionella institutioner anser att de är otillräckliga, efter som de inte fullt ut uppfyl ler de internationella kraven på skydd av religionsfrihe ten, något som Vietnam ock så har lovat att uppfylla. Enligt rapporter har Marx uttryckt sin uppskattning av förbättringar, som att be

Signum 1/2016

gränsningarna av den katols ka kyrkans möjligheter att ha prästseminarier eller egen förvaltning i praktiken har upphävts, vilket gör det möj ligt för henne att synas bätt re i samhället. Men kyrkan kommer dock att hindras av en omfattande registrerings plikt. En viktig omstridd frå ga är enligt den tyska bis kopskonferensen om stif tens och lokalförsamlingar

Informationer

nas aktiviteter också behö ver statligt godkännande i framtiden. Likaså är exem pelvis inrättandet av försam lingar fortfarande beroende av ett godkännande från re geringen. Religionspolitiska företrä dare för parlamentet och för den statliga religionskom mittén ska i samtal med Marx ha ställt i utsikt att tydligt avvisa denna registrerings plikt, skriver biskopskonfe rensen i sitt pressmeddelan de. Det skulle för den vietna mesiska kyrkans del innebä ra ett stort steg på vägen mot ett förverkligande av religi onsfriheten. Marx uttryckte i samband med de politiska överlägg ningarna sin tacksamhet över ”att vi har kunnat fram föra kyrkans uppfattning i ett öppet samtal”. På så sätt hade han kunnat påminna om ”internationella insikter och erfarenheter, som Euro pa på ett smärtsamt sätt har skaffat sig”. Just religions friheten är också av yttersta vikt för omvandlingsproces sen i Vietnam, enligt kardi nalen. Kyrkans bidrag i Viet nam inom exempelvis häl sovård och utbildning skul le bli effektivare om staten lyckas skapa förutsättning ar för ett obehindrat engage mang, betonade Marx. Av Vietnams 91 miljoner invånare är enligt uppskatt ningar drygt 8 procent krist na. Katolikerna utgör den klart största gruppen. Enligt Vatikanen är de minst 6,6 miljoner. De diplomatiska

förbindelserna mellan Viet nam och Heliga stolen bröts 1975. År 2011 utnämnde Be nedictus XVI Vatikanens sändebud till Singapore, är kebiskop Leopoldo Girelli, till att även representera Va tikanen i Vietnam.

kathpress 2016-01-12

Ärkebiskop och imam vid skändade gravar i Kirkuk En delegation med represen tanter för kristna och mus limska trosgemenskaper be sökte den 10 januari den kristna kyrkogården i Kir kuk, där flera gravar och gravstenar skändades den 23 december förra året. Det rap porterar Vatikanens nyhets byrå Fides. I delegationen ingick bland andra den kaldeiske ärkebis kopen i Kirkuk, Yousif Tho ma Mirkis och flera präster. Som ett tecken på solidari tet deltog även företrädare för de muslimska trosgemen skaperna, bland andra ima men för en av Kirkuks störs ta moskéer, shejk Ahmad Ha mid Amin. Enligt vad nyhetssajten ankawa.com rapporterar ska den shiitiske politikern Muqta da al-Sadr också ha krävt ett villkorslöst återlämnande av lägenheter och fastigheter, som med hjälp av olika myn dighetspersoner illegalt ta gits ifrån de kristna ägarna. Al-Sadrs utspel välkomnades av den kaldeisk-katolska po litikern Pascale Esho Warda – som var minister för mig rations- och flyktingfrågor i

Signum 1/2016

den första regeringen efter Saddam Husseins fall. Enligt ankawa.com uppmanade den kvinnliga politikern alla ira kiska medborgare att stödja ett återställande av kristna ägares rättigheter i enlighet med Muqtada al-Sadrs krav. De illegala expropriering arna av kristnas lägenheter och fastigheter kunde fram för allt ske genom att kor rupta tjänstemän samarbeta de med bedragare. Efter den kristna massflykten från Irak ökade antalet sådana fall dramatiskt. Parlamentsleda möter och biskopar har un der lång tid vädjat till myn digheterna om att de ska be kämpa fenomenet med ille gala konfiskeringar av lägen heter och fastigheter som ägs av kristna. Muqtada al-Sadr är den le dande personen inom den politiska rörelse som upp kallats efter honom och som minst 30 parlamentsledamö ter anslutit sig till. Han grun dade den så kallade Mahdiarmén som bildades för att driva ut amerikanerna och deras allierade ur Irak.

kathpress 2016-01-12

Vatikanen tar emot ännu en flyktingfamilj Vatikanen har tagit emot yt terligare en flyktingfamilj. Enligt Vatikanen rör det sig om en ensamstående mor med tre barn från Eritrea. Det yngsta barnet är endast någ ra månader gammalt. För de två äldre barnen, som be finner sig i ett flyktingläger i Etiopien, försöker den katols

Informationer

ka Sant’Egidio-gemenskapen att ordna en utresa till Italien. Familjen tas enligt Vatika nen om hand i en av Vatika nens stora våningar i ome delbar närhet till Vatikan staten. De försörjs av Vatika nens församling S:t Petrus. Påven Franciskus uppma nade den 6 september var

je församling att ta emot en flyktingfamilj. Han kungjor de då också att Vatikanens båda församlingar, S:t Petrus och S:ta Anna skulle delta. Sedan mitten av september har Vatikanen tagit hand om ett syriskt äkta par och deras båda barn i en våning. Flyktingarna från Eritrea

reste efter sin ankomst i Ita lien vidare till Norge. Däri från skickades de dock tillba ka i enlighet med Dublinför ordningen. Sedan dess bor trebarnsmamman tillsam mans med en kvinnlig släk ting och hennes lille son i vå ningen.

kathpress 2016-01-15

Medverkande i detta nummer kjell albin abrahamson Fil.dr hc vid Uppsala universitet, utrikesreporter och författare. amandine barb Dr i statsvetenskap vid Sciences-Po Paris, forskare vid Humboldtuniversitetet i Berlin. lovisa bergdahl Fil. dr i pedagogik, lektor vid Södertörns högskola. per-arne bodin Professor i slaviska språk med litterär inriktning vid Stockholms universitet. fredrik heiding Jesuitpater, dr i teologi vid University of Oxford och lektor i teologi vid Newmaninstitutet. sten hidal Professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet. anna maria hodacs Fil. mag. i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. david hollenbach Jesuitpater, ledare för Center for Human Rights and International Justice vid Boston College. ulf jonsson Jesuitpater, professor i religionsfilosofi och chefredaktör för Signum. andreas jönsson Svensk lektor vid Jagellonska universitetet i Kraków.

torsten kälvemark Teolog och kulturskribent, Södertälje. hedvig larsson Teol. dr i religionshistoria vid Uppsala universitet och lektor vid Ersta Sköndal. katrine marçal Journalist och författare, London. magnus nyman Professor i idé- och lärdomshistoria, verksam vid Newmaninstitutet och katolsk präst. kerstin hedberg nyqvist Leg. sjuksköterska, med. dr och docent vid Uppsala universitet. gunilla maria olsson Fil. dr i klinisk psykologi och verksam vid Habiliteringen för barn och vuxna, Uppsala. anders piltz Präst i Dominikanorden, biskops vikarie för gudstjänstlivet i Stockholms katolska stift, professor emeritus i latin vid Lunds universitet. john sjögren Kulturskribent och kritiker, Uppsala. elisabeth stenborg Fil. dr i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. carl otto werkelid F.d. kulturråd vid Sveriges ambassad i London och kulturchef vid Svenska Dagbladet 2001–2008.

Signum 1/2016

Innehåll Signum nr 1/2016 årgång 42 Ledare

1 ulf jonsson

Gult kort till Liberalerna – Liberalerna befinner sig på kollisionskurs med religionsfriheten.

Krönika

3 katrine marçal

Religionens subtila påverkan

Aktuellt

4 fredrik heiding

Levande historia i Vadstena – Birgittasystrarna i Vadstena har fått en ny abbedissa.

5 anna maria hodacs

En fred som vilar på barmhärtighet – Påvens tal till den diplomatiska kåren.

30 per-arne bodin

Anteckningar om Achmatova – Om Silverålderns öde och överlevande under sovjettiden.

Analyser och rapporter

35 amandine barb

En sekularism öppen för religion? Den amerikanska modellen

Omläsning

43 elisabeth stenborg

Harriet Löwenhjelms förlorade konungarike

Teater

47 carl otto werkelid

Helt utan bjäfs – Paul Claudel: När dagen vänder.

Mänskliga rättigheter

Bokrevy

8 david hollenbach

49 kerstin hedberg nyqvist

Vem tar ansvar för flyktingarnas rättigheter?

Äktenskap

12 sten hidal

Att ingå och upplösa äktenskap – ingen världslig sak – Om äktenskap och lagstiftning i Sverige efter reformationen.

Satir

15 anders piltz

Den nödvändiga satiren – Om varför Hitler fruktade för Chaplin.

Barn och familj

21 gunilla maria olsson

Bakom familjefasaden – Om svårigheten att hitta fungerande familjehem åt barn.

Litteratur

26 john sjögren

Fosses dramatiska bokslut – Jon Fosse sammanfattar sin dramatik.

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Kokkonst – en aspekt av meningen med livet – Edward Blom och Gunilla Kinn Blom: Kokkonst för livsnjutare.

50 torsten kälvemark

Helig skapelse – John Sjögren: Konstens sakrament.

53 hedvig larsson

En Gudsbild som kräver ett svar – Johannes Sandgren. Jesus och Muhammed.

54 lovisa bergdahl

Barnet gör modern – Cilla Naumann: Bära barnet hem.

56 andreas jönsson

Mångfacetterat collage över 1700-talets Centraleuropa – Olga Tokarczuk: Jakobsböckerna.

59 kjell albin abrahamson

Stabsrapport om folkresning – K laus Misgeld, Karl Molin & Pawel Jaworski: Solidaritet & diplomati.

61 magnus nyman

Vetenskapens plantskola – Thomas E. Woods: Katolska kyrkan och den västerländska civilisationen.

62 informationer 64 medverkande i detta nummer

Prenumeration 2016 Helår (8 nummer) inom Europa 400:– studerande 245:– utom Europa 480:– Lösnummer 60:– Bg 5282-2046 Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Tryckt hos Grafiska Punkten Adress

issn 0347-0423

Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 4 mars 2016.

sverige porto betalt port payé 1/2016

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

januari

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

2016

Religionens subtila påverkan

Doften av rykande vekar – reformationen ur folkets perspektiv

Levande historia i Vadstena

F. Magnus Nyman P. Fredrik Heiding SJ Marielund Stockholm 19 – 21 februari

David Hollenbach

Vem tar ansvar för flyktingarnas rättigheter? Anders Piltz

Den nödvändiga satiren Exodus – Andra Moseboken i judisk och kristen tradition Emanuel Sennerstrand Heliga hjärtas kloster Omberg 15 – 17 april

Gunilla Maria Olsson

Bakom familjefasaden

Maria i kult, konst och samhällsvision

John Sjögren

Lovisa Bergdahl Rögle kloster Lund 22 – 24 april

Fosses dramatiska bokslut Per-Arne Bodin

En sekularism öppen för religion? www.signum.se

Upplysning och anmälan till KPN kpn@katolskakyrkan.se tfn 08-50 557 660

Amandine Barb

Elisabeth Stenborg

Harriet Löwenhjelms förlorade konungarike