Signum 8 2014 by Signum

8/2014

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

sVERigE PORTO BETALT PORT PAYÉ

december

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Glimrande Julgåvor

2014

Äktenskap på nya premisser Svensk kärlek och kristen Få kvinnor bland Guds heliga och kyrkans utvalda Johan Cederlund

Rembrandts etsningar i Anders Zorns samlingar Maj-Britt Andersson

Judaskyssen i Dublin

u Tidebok. Anders Piltz. En samling pregnanta texter som noterar och kommenterar början på detta årtusende ur ett kristet perspektiv, med evangeliet som kartbok, gps och tolkningsnyckel. Danskt band 215 s, Erbjudande 210:- v Om sann gemenskap. Att leva i en kapitalistisk hederskultur. Patrik Hagman. Författaren söker i den kristna traditionen efter levnadssätt som går att förverkliga i dag tvärt emot de kulturella och politiska makter som hotar vår existens. Danskt band 153 s, Erbjudande 185:- w Maria i kult, konst, vision. Per Beskow. Genom sin rikedom på bakgrundsmaterial ger den här boken djupa inblickar i kristen tro och kult, till glädje för den som intresserar sig för konst, religion och folklore och inte minst Maria. Inbunden 196 s, Erbjudande 235:- x Josef. Om Jesu far i bibeln och kyrkans tradition. Per Stobaeus. En unik bok om Josef med ett överväldigande rikt bildmaterial. Inbunden 239 s, Erbjudande 250:-

Shakespeares dolda budskap Mårten Björk

Heideggers svarta filosofi Anders Piltz

Mozarabisk jul José María Gondra

www.signum.se

www.artos.se | info@artos.se | 076 779 35 03

Jan Sture Neuman

Ignacio Martín-Baró – befrielsepsykolog och martyr Sylvain Urfer

Vart är Madagaskar på väg?

Innehåll Signum nr 8/2014 årgång 40 Ledare

Socialpsykologi

1 erik åkerlund

30 josé maría gondra

Äktenskap på nya premisser – Den katolska kyrkan bör sluta att anta att alla äktenskap ingångna i Sverige är giltiga.

Aktuellt

3 erik åkerlund

Svensk kärlek och kristen – Om svensk statsindividualism, frihet och samhällets ansvar.

5 klaus misgeld

Få kvinnor bland Guds heliga och kyrkans utvalda

Konst

8 johan cederlund

Rembrandts etsningar i Anders Zorns samlingar – Zorn var ute efter Rembrandts teknik.

13 maj-britt andersson

Judaskyssen i Dublin – Om hur ett av Caravaggios konstverk hittades i en jesuitkommunitet.

Litteratur

18 jan sture neuman

Shakespeares dolda budskap – Har kanske Shakespeares kärleksdikter ett annat budskap?

Bibel

22 sten hidal

Vad kan menas med en katolsk bibelöversättning?

Filosofi

24 mårten björk

Heideggers svarta filosofi – Heidegger ville övervinna både judendomen och kristendomen.

Liturgi

28 anders piltz

Mozarabisk jul – Böner äldre än den romerska riten.

Ignacio Martín-Baró – befrielsepsykolog och martyr – I år är det 25 år sedan sex jesuiter, deras hushållerska och hennes dotter mördades i El Salvador.

Filosofi

35 paul valadier

Hannah Arendts och Simone Weils tankar om det sociala – Om de band som förenar människorna bortom politiken.

Andra Vatikankonciliet 50 år

41 erich garhammer

Kyrkans mediehantering 50 år – Om det konciliedokument som fick flest nejröster.

Analyser och rapporter

46 sylvain urfer

Vart är Madagaskar på väg? – Om kyrkorna och politiken.

Bokrevy

51 gert-ove fridlund

Den kulturkritiske Clézio – J. M. G. Le Clézio: Berättelsen om foten och andra fantasier.

54 magnus ringgren

Ett strömmande dödsvatten – K ristian Lundberg: Vi är de döda, nu snart.

56 gunilla maria olsson

700 års elände – Usla, elända och arma. Samhällets utsatta under 700 år.

58 elisabeth stenborg

En förvirrande bok om en förvirrande kvinna – Sigrid Combüchen: Den umbärliga.

60 tord fornberg

Upplysningsfilosofi i judisk tappning – Moses Mendelssohn: Jerusalem eller Om religiös makt och judendom.

62 informationer 64 medverkande i detta nummer

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Redaktion Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister, Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör), Elisabeth Stenborg. Redaktionskommitté Per Beskow, Olle Brandt, Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Jan-Olof Hellsten, Sten Hidal, Anna Maria Hodacs, Britt Inger Johansson, Klaus Misgeld,

Prenumeration 2015 Helår (8 nummer) inom Sverige 390:– studerande 235:– övriga Europa 420:– utom Europa 470:– Lösnummer 60:– Pg 13 73 00-0 • Bg 5282-2046 Ljudtidning 390:– v.g. kontakta expeditionen.

Anders Piltz, Katrin Åmell. Fasta medarbetare Henrik Alberius, Lovisa Bergdahl, Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay, Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson, Johan A. Stenberg, Bengt Säfsten, Florence Vilén, Erik Åkerlund. Ansvarig utgivare: Frans-J. Holin. Redaktionssekreterare: Per Lindqvist. Signum i sociala medier

Tidskriften Signum startades 1975 som uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad 1920 och KIT, Katolsk informationstjänst, grundad 1963. Signum utges sedan 2001 av Newmaninstitutet, en katolsk högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och medarbetarna kring tidskriften Signum. Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Tryckt hos Grafiska Punkten Adress

issn 0347-0423

Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 30 januari 2015.

Ledare

Äktenskap på nya premisser – De flesta äktenskap som ingås i Sverige är inte vad den katolska kyrkan menar med äktenskap. Det bör hon också erkänna i praktiken och inte anta något annat.

n spade är en spade. Men ett äkten skap är inte ett äktenskap. Åtminsto ne är inte det som enligt svensk lag är ett äktenskap utan vidare detsamma som det den katolska kyrkan kallar ett äkten skap. Detta beror inte på att äktenskap skul le kräva en kyrklig vigsel för att ingås utan på att svensk lagstiftning och den katolska kyrkan har olika uppfattningar om vad som kan betraktas som ett äktenskap. Om frågan enbart hade varit teoretisk och akademisk hade det kanske varit gott och väl. Men nu får det högst konkreta kon sekvenser i människors liv, exempelvis för personer som i vuxen ålder önskar konver tera till den katolska kyrkan. Om man har flera äktenskap bakom sig så är det i katol ska sammanhang bara det första av dessa som räknas som giltigt. Det betyder att om man är omgift, så är det inte med nuvaran de partnern som man anses vara gift utan med den första partnern. Och om man skilt sig men inte gift om sig, så får man inte gifta sig framöver. I fall som dessa krävs det i dag annulle ringsförfaranden, det vill säga att tidigare ingångna äktenskap av kyrkan förklaras vara ogiltiga. Det är inte svårt att tänka sig in i det, rent ut sagt, känslomässiga helvete som ibland kan bli följden av sådana proces ser, där man åter drar upp saker som hände för kanske många årtionden sedan. Hela detta förfaringssätt bygger på den så kallade presumtionen, alltså antagandet

att ett i Sverige juridiskt ingånget äktenskap automatiskt också är ett äktenskap i katolsk mening. Men just detta antagande behöver ifrågasättas. Det har med andra ord blivit dags att avskaffa presumtionen. Låt oss ta det från början. Äktenskapet är enligt katolsk syn ett sakrament. Det bety der att ett vanligt inomvärldsligt fenomen, äktenskapet, upphöjs till att ingå i Guds frälsningsplan, alltså Guds plan att rädda världen och dra in den i sin gemenskap. Un gefär som att vanligt bröd och vin i eukaris tin dras in i ett nytt sammanhang, och där med också förvandlas. Och precis som man använder just bröd och vin av visst slag i eu karistin, så kan inte heller vad som helst an vändas som ett ”råmaterial” för det sakra mentala äktenskapet. Äktenskapet blir i en sådan kontext till en symbol för Kristi kärlek till kyrkan. Skill naden mellan symbol och symboliserat blir här viktig, den vänder upp och ned på ord ningarna. Det är Kristus och kyrkan, det symboliserade, som är det viktigaste. Äk tenskapet pekar sedan på detta, och blir i sammanhanget det sekundära. Detta per spektiv tar också bort lite av det stora tryck som annars lätt läggs på äktenskapet, även från kristet håll. Om man glömmer bort denna skillnad mellan symbol och det symboliserade kan äktenskap och sexualitet bli det centrala i tron, som då börjar anta drag av fruktbar

Signum 8/2014

Ledare

hetskult. Äktenskapet är ett sätt som Kristi kärlek till kyrkan symboliseras på, men det är inte det enda och inte ens det viktigaste. Det är heller inte ovanligt i vår samtid att äktenskap och familj hålls upp som den yt tersta formen av lycka av vissa kristna före trädare. Det är glassiga bilder med idel leen de föräldrar och barn. Men det finns minst två problem med denna bild. För det första bör familjen tänkas bredare än bara mam ma–pappa–barn. För det andra är det en del av familjens ”genialitet” att den just inte bara innehåller lycka och glädje. Som G. K. Chesterton anmärkte är famil jens ”rörighet” en del av dess väsen. I famil jen nöts och stöts vi mot andra människor som vi till största delen inte valt att leva och umgås med. Det är människor av olika åld rar, med olika kynnen och av olika uppfatt ningar. Familjen är det bästa stället för att lära sig att leva i samhället och andra större gemenskaper. Inte heller i dessa uppskattar vi kanske alltid att umgås med alla männi skor, men vi måste få det att praktiskt fun gera i alla fall. Om denna praktiska förmåga faller bort kommer vi att börja kräva att man måste ha vissa åsikter och vara på ett visst sätt för att få ingå i den egna gemenskapen. Om en ”värdegemenskap” görs till ensam grund för samhällelig sammanhållning kommer dock åsiktskorridoren snabbt att bli mycket trång. De enskilda äktenskapen ingår dessutom som noder i ett nätverk av familjer, och måste få ingå i ett sådant större släktsammanhang för att inte bli utsatta för alltför stor press. Vad måste då, från katolskt håll, ingå i ett äktenskap för att det ska räknas som just ett äktenskap? Förutom att ett äktenskap bara kan ingås frivilligt, utan tvång, finns det tre centrala drag: det ska vara livslångt, ingås av två personer av motsatt kön och vara öppet för barn. Inget av dessa tre drag förutsätts längre i nuvarande svensk lagstiftning. Därmed kommer vi tillbaka till den kon kreta frågan. I den katolska kyrkan förut sätts i dag att en person som har ingått vad

som enligt svensk lag kallas äktenskap ock så har ingått äktenskap i katolska kyrkans mening. Detta kallas för presumtion. Men i vår del av världen, under vår tids juridiska och samhälleliga förutsättningar, har denna presumtion sedan lång tid blivit orimlig. Det kan röra personer, som kommer till den ka tolska kyrkan i vuxen ålder, eller katoliker, som inte praktiserat sin tro och som ingått vad som i lagen kallas äktenskap, men som inte tänkt sig detta i den katolska kyrkans mening. En person som ingått äktenskap en ligt svensk lagstiftning kan alltså inte utan vidare antas ha gjort detta enligt kyrkans syn. Därför bör den hittillsvarande presum tionen vad gäller äktenskap avskaffas. Det är samtidigt viktigt att betona att det ta på inget sätt underkänner alla äktenskap i exempelvis andra samfund eller i samhäl let i stort. Tvärtom är det ju så att människor i många fall faktiskt har intentionen att ingå ett äktenskap i den mening som den katols ka kyrkan lägger i begreppet – att det ska vara för hela livet, till exempel. Poängen är dock att just detta inte kan utläsas bara av att man ingått äktenskap i lagens mening. Den katolska kyrkan kan inte förutsätta att man lovat mer än det som man faktiskt lo vat i och med den juridiska akten, även om många faktiskt ändå gör just det. ”Var fullkomliga, så som er fader i him len är fullkomlig.” Det är höga ideal för de kristna att leva upp till. Och alla misslyckas, på olika sätt. Kyrkans utmaning ligger i att förmedla både de ideal och den barmhär tighet som kommer från Jesus Kristus, och att visa hur de hänger ihop med varandra. Hur denna balans ska förverkligas diskute ras ofta då äktenskapet behandlas i katols ka sammanhang. Men i vissa fall är frågan om ideal och barmhärtighet inte den avgö rande. Ibland räcker det med att bara erkän na fakta: att vad som kallas äktenskap i dag i stora delar av samhället inte motsvarar det som kyrkan kallar för äktenskap. Man kan sedan bejaka eller beklaga detta faktum; ett faktum förblir det likväl. erik åkerlund

Signum 8/2014

Aktuellt

Svensk kärlek och kristen – Om svensk statsinvidualism, frihet och samhällets ansvar.

nsdagen den 5 november hölls ett symposium på Ersta-Sköndal hög skola under rubriken ”Mångfald och den moderna staten”. Bakgrunden till sym posiet var ett annat symposium, om frikyrk lighet och modernitet, som hade hållits på slottet Bjärka Säby i Östergötland. I centrum för detta tidigare symposium stod William T. Cavanaugh och dennes teologi; Cavanaugh – eller Bill som han kallas av dem som kän ner honom – var denna gång själv på plats. Till saken hör också att Bjärka Säby-sym posiet hade utmynnat i en bok, som också presenterades på Ersta-Sköndal-symposiet: Between the State and the Eucharist. Free Church Theology in Conversation with William T. Cavanaugh (Wipf and Stock Publications, 2014). Den utgörs främst, men inte enbart, av bidrag från frikyrkliga teologer som går i dia log med katoliken Cavanaughs teologi. Den huvudsakliga dialogen på ErstaSköndal-symposiet ägde rum mellan his torikern och professorn vid Ersta-Sköndal Lars Trägårdh och Cavanaugh – som är pro fessor vid DePaul University, men tidigare varit vid Notre Dame, Cambridge och Duke. Med förbehållet att detta var mitt första or dentliga möte med de bådas tänkande följer här en kort redogörelse för de mycket intres santa teman som togs upp. Trägårdh började symposiet med en vida reutveckling av det egna bidraget till boken Between the State and the Eucharist. Centralt

i Trägårdhs presentation var något han in tresseväckande kallar den svenska teorin om kärlek (the Swedish theory of love). Den na hänger ihop med den svenska ”statsin dividualismen”. Denna, i sin tur, är ett sätt att försöka lösa upp den kantianska (efter Immanuel Kant, 1724–1804) paradoxen att människan både söker maximera sin frihet och autonomi och måste leva i gemenskaper som begränsar denna frihet för att förverk liga den (egentligen i ursprungsversionen en dikotomi mellan frihet och lag, men av bland andra Michel Foucault utvecklad till att gälla en mer allmän dikotomi mellan au tonomi och gemenskap). Genom att göra in dividen till den primära enheten i samhäl let, och den primära enhet till vilken staten relaterar, garanterar staten alltid individens friheter. På så sätt maximeras individens au tonomi, en förutsättning för att ha relationer som man alltid är fri att bryta. En ”makttriangel” illustrerar det speci fika med den svenska situationen. Medan maktförhållanden i Sverige går direkt mel lan staten och individen, så går den i exem pelvis Tyskland snarare mellan staten och familjen. I USA, för att ta ett tredje exempel, är det mellan familjen och individen som det primära maktförhållandet återfinns. Som Trägårdh påpekar så passar de svenska frikyrkorna dock ganska dåligt in i denna bild och i den berättelse om det mo derna Sverige som hör ihop med den. Med an man i det moderna Sverige betonat ”po

Signum 8/2014

Aktuellt

sitiva” rättigheter åt enskilda, har man från frikyrkligt håll – precis som i USA – snara re eftersökt ”negativa” rättigheter från stat ligt håll. I Sverige generellt är det dock, som sagt, den enskilda individens positiva rättigheter som står i centrum. Det märks också när frå gan om mångfald kommer upp, menar Trä gårdh. Kärlek och religion ses, exempelvis, som ”privata” frågor, det vill säga något för den enskilda individen. Om en grupp sär skiljer sig på ett mer systematiskt och or ganiserat sätt blir den mest framträdande frågeställningen huruvida individer och dessas rättigheter kränks inom just denna grupp. Det finns också, enligt data som Trägårdh presenterade, oroväckande tendenser i sam hället vad gäller social tillit i Sverige. Vi har traditionellt sett en hög grad av social tillit. Men det finns en negativ korrelation mellan social tillit och mångfald, det vill säga ju större mångfald, desto lägre social tillit, och tvärtom. Här kan man, enligt de senaste un dersökningarna, se ett ras vad gäller social tillit, särskilt bland yngre personer och sär skilt vad gäller förhållningssättet till perso ner som har en annan religion än den egna. Avslutningsvis efterlyste Trägårdh en mer nyanserad debatt om mångfald och ordet ”vi”, inte minst med insikten om grupper nas undanskymda roll i de nordiska sam hällenas moraliska logik. Också i Cavanaughs föredrag kan frågan om kärlek ses som central, men i detta fall ”den kristna teorin om kärlek” (the Christian theory of love) i relation till den svenska dito. I föredragets inledning hänvisade dock Cavanaugh till att han, av bland andra Trä gårdh, uppmanats våga vara mer ”rent” teo logisk, en uppmaning han i detta föredrag lovade att ta fasta på. Cavanaugh tog redan från början tillfället i akt att hålla sitt ord, nämligen i kritiken av Kants dikotomi mellan mänsklig autonomi och mänsklig gemenskap. Denna dikotomi

kanske uppkommer om man begränsar sitt synfält till bara individen och staten, och till de olika grupperna i samhället. Men ing enting av detta är det yttersta goda. Männi skans sanna telos (mål eller ändamål) är i stället Gud. Den falska pluralism som Ca vanaugh och andra menar finns i exempel vis de nordiska nationalstaterna kommer sig av att något som skulle kunna transcendera dessa nationalstater saknas. Staten blir då det yttersta målet för människan; men detta är ett falskt telos. Bara Gud är människans sanna mål. Vad vi alltså har är ett mål som överskri der varje begränsat mål. Endast i detta mål kan man finna en sann gemenskap över alla gränser – också mellan stater och andra ge menskaper. Detta är vad filosofen Charles Taylor kallar ”öppen sekularism” (open secularism, i motsats till closed secularism, alltså ”sluten sekularism”). För att så komma till temat om kärlek ta lade Cavanaugh först om det som samman faller mellan den kristna och den svenska teorin om kärlek. I båda fallen ses kärlek som en fri gåva, som alltså ges frivilligt, och som något som syftar till enhet. Men när det kommer till synen på hur frihet och gemen skap förhåller sig till varandra i kärlek skil jer sig de båda teorierna åt. Medan frihet och relation är inkompatibla enligt den svenska teorin, så är dessa i stället varandras förut sättningar i en kristen syn. Enhet och mång fald sammanfaller enligt denna syn ytterst i Gud – som är kärlek och som är relation och gemenskap och dessutom enhet. Cavanaugh hänvisade också till Första Korinthierbrevet 12–13 i detta sammanhang, där de kristna beskrivs som lemmar i Kristi kropp. Här kommer eros och agape samman – mot Anders Nygren – och det vertikala (det är Kristi kropp) och det horisontella (det är Kristi kropp) sammanfaller. I denna bild vänds också vissa antagna värdeskalor upp-och-ned. De svagare med lemmarna av en gemenskap tycks skenbart vara svagare men är i själva verket väsent liga för helheten och för de andra medlem

Signum 8/2014

Aktuellt

marna. Vi är ju också alla beroende och sva ga, bara genom att vara människor. Jesus Kristus identifierar sig inte med dem som ger hjälp, utan med dem som tar emot hjälp. Att ta emot en gåva blir en förödmjukelse en ligt den svenska teorin om kärlek, men inte enligt den kristna – ett aktuellt tema med tanke på de personer som tigger på gatorna i Sveriges städer. ”Världens offer gudomlig görs”, som Cavanaugh uttryckte det. Kärle ken öppnar mot en transcendent dimensi on, där Kristus till slut blir allt i alla. Slutsatsen är, med andra ord, att ”den svenska teorin om kärlek” bygger på en falsk antropologi (förståelse av människan).

Ett första steg vore dock att staten åtminsto ne erkände att den har såväl en teori om kär lek som en antropologi. Symposiet fortsatte sedan med olika frå gerundor och paneler. I centrum kan dock den här ovan kort redovisade debatten el ler samtalet sägas ha varit. Trägårdh och Cavanaugh tycks, från sina skilda utgångs punkter, ha hittat varandra. Deras tanke gångar griper in i varandra och är ömsesi digt konstruktiva. Genom dem får man, i en gemensam reflektion, smak av såväl him mel som jord. erik åkerlund

Få kvinnor bland Guds heliga och kyrkans utvalda

en 1 november varje år firar den katolska kyrkan Alla helgons dag, en lika vacker som för icke-katoliker svårbegriplig fest med gamla traditioner som på våra breddgrader lyser upp senhös tens mörker. ”Alla helgon” – inget helgon undantaget, känt eller okänt – borde vara den mest jämställda av alla katolska fester. Ty vad listorna över helgonen än uppger, så borde det, rent statistiskt sett, finnas minst lika många kvinnor som män bland helgo nen, erfarenhetsmässigt flera av den förra kategorin än av den senare. Men inte så i Allhelgonlitanian som gärna sjungs denna dag. Dess andra del (efter rop till vår Her re/Kristus) börjar visserligen med Heliga Maria, Guds moder (här enligt den version som finns i gudstjänstboken Cecilia, 2013). Sedan kommer ärkeängeln Mikael och ”alla Guds änglar”. Dessa bör vara könlösa, även om framställningarna i konsten kan ge både

den ena och den andra associationen. Se dan följer två kolumner med helgon från oli ka tider, bland dessa 23 män och nio kvin nor, de flesta av de sistnämnda längst ner i respektive kolumn. Listan avslutas med ro pet ”Alla Guds helgon”, varmed en viss ba lans kan anses ha uppnåtts. Det är lätt att ironisera över detta sakernas tillstånd, som ju kan illustreras av många andra inslag i den katolska liturgin och inte bara i den. Men likheter finns också på an nat håll. Jag minns hur vi i dåvarande sty relsen för Svenskt Biografiskt Lexikon vån dades över riksdagens och regeringens krav att verksamheten (nämligen biograferan det) borde återspegla ett jämställt samhäl le. Bra tänkt, men svårt att genomföra i ett verk vars första volym (”A”) gavs ut 1917 och som dessutom bygger på att de biograferade personerna bör ha utmärkt sig på olika sätt. Eftersom kvinnorna i äldre (och nyare) tider

Signum 8/2014

Aktuellt

hade svårare att ”utmärka sig” än män, det vill säga svårare att bli offentligt uppmärk sammade hur utmärkta de än var, så blir ur valet därefter. På något liknande sätt förhål ler det sig tydligen med helgonen. Nu finns det inom katolska kyrkan även andra exempel på bristande jämställdhet, bortsett från det faktum att det inte finns kvinnliga präster (en särskild fråga som jag inte vill diskutera i detta sammanhang). Och så finns naturligtvis inte heller kvinn liga biskopar och påvar, åtminstone de sist nämnda överrepresenterade i helgonkalen dern. Tydligt är också att det är mycket lät tare att bli helgon när man har blivit präst vigd. Detta är i och för sig inte så överraskan de. En stark religiös övertygelse och ett kris tet sinnelag är ju en grund för prästkallel sen. Och det är också sant att en präst måste (bör) ge avkall på en del av det som lekfolket kan ha glädje av. Att ha en stark tro och att kunna avstå underlättar heligheten. Samma sak gäller dock även ordenssystrarna, kan ske än mer. Men ändå, att det skall vara så himla svårt för lekfolk att kunna slå sig in i de utvaldas skara. Jag vet inte hur många av de i litanian namngivna (efter ärkeäng lar och apostlar/lärjungar) som kan ha va rit präster, och hur många som varit lekmän förutom Johannes döparen och den helige Josef, om vi nu bortser från kvinnorna. Kung Erik får vara med i den i Sverige gällande versionen, och han var i alla fall inte präst. Historiker betvivlar att han ens var helig – en annan fråga. Hur som helst så borde kyr kan åtminstone av pedagogiska skäl, för de goda förebildernas skull, ge utrymme åt fler personer ur lekfolket i listorna. Vad jag vill peka på är företeelser både av stor symbolisk betydelse och av vardagska raktär. Här handlar det om mentaliteter. Låt oss därför först återvända till liturgin. Att ändra i den är inte världens, eller ens kyr kans lättaste sak. Sådant brukar manglas genom årtusenden. Ett exempel är den eu karistiska kanonbönen i mässans centrum. Det finns flera varianter av den som används

vid olika tillfällen (se Cecilia 2013). I den för sta förekommer före konsekrationen förut om Maria bara män. Efter konsekrationen förekommer i en utvidgad alternativ formel faktiskt nästan lika många kvinnor som män, fast de förstnämnda kommer sist. Där med är också flera icke-prästvigda med. I en annan variant av den eukaristiska bönen (den tredje) ber vi inte bara för kyrkan och hela världen, utan särskilt nämns den rege rande påven, stiftets biskop, och så präster och diakoner. Sedan hela det kristna folket. Men varför får inte ordenssystrarna ett sär skilt omnämnande? De har visserligen vigt sitt liv åt kyrkan, men har ingen liturgisk (hierarkisk?) funktion, vilket väl är förkla ringen. Men duger den? Varför då folket? De flesta katoliker kan väl tolerera dessa li turgiska skevheter med milt överseende och av gammal vana. Men dessa skevheter säger ändå mer än att bara illustrera en historisk verklighet. De återspeglas också i den kyr ka som lever och verkar nu, och det hand lar inte bara om jämställdhet utan även om lekfolkets ställning i kyrkan över huvud ta get. Denna kyrka, och vi – det kristna folket som nämns i den eukaristiska bönen – lever även i en vardag utanför gudstjänstens ord ning. Då blir det hela än mer problematiskt. Jag är ute efter kyrkans dagliga styre, där i slutändan frågan inställer sig hur pass oför änderlig dels sedvänjan, dels lagen – kon kret: den kanoniska lagen – är. Rent allmänt kan väl sägas att sedan de tio budorden på Sinaiberget och Babylons kung Hammurabi huggs lagarna i regel sällan i sten. Vissa la gar är ändå oföränderliga, som till exempel ”det största budet i lagen” som Jesus talar om (Matt 22:34 ff.). Men den kanoniska la gen? Hur ofta vi än hänvisas till den så är detta i många fall bara ett svepskäl för att slippa ytterligare diskussioner och till sist förändringar. Detta tycks särskilt vara fal let när det gäller hur kyrkan leds och admi nistreras på alla nivåer ”nedanför” (om man så vill) det som tillhör trosfrågor och sakra menten.

Signum 8/2014

Aktuellt

Därmed till en konkret anledning, eller flera. Vatikanen informerade (även via Signums hemsida) i september 2014 om att på ven Franciskus har inrättat en särskild kom mission med uppdrag att se över processen för annullering av äktenskap. Enligt katolsk uppfattning (det vill säga inte den kanonis ka rätten) är ju det sakramentala äktenska pet oupplösligt under vår tid på jorden, för utsatt att det har ingåtts på vissa villkor (fri villighet, med löfte utan tidsbegränsning, öppenhet för barn, helst inför kyrkans re presentant, med mera) och fullbordats. Och så ingås enligt katolsk uppfattning äkten skapet mellan kvinna och man. Att annul lera ett sådant äktenskap, alltså att förklara att det i sakramental mening inte existerar, är inte så enkelt och det är ett svårt uppdrag att se över den härtill nödvändiga procedu ren. Men vilka är det då som sitter i denna niomannakommission som har fått detta uppdrag? Jo, idel män, kardinaler, biskop ar, präster – de flesta sistnämnda ”dubbel celibatära” eftersom de tillhör olika ordnar; den nionde är tydligen en lekman (professor emeritus i kanonisk rätt). Det är väl ingen överdrift att påstå att man inte har bemödat sig om att hitta den mest lämpliga experti sen för denna kommission. Ty vem vågar på stå att det inte existerar flera lagkunniga och lojala kvinnor och män bland lekfolket, som är kompetenta när det gäller att bidra till en översyn av en sådan processordning, och då även om det handlar om kanonisk rätt eller rent av teologi, och som dessutom har viss direkt egen erfarenhet av det frågan gäller? Men så ser verkligheten fortfarande ut. Och även på närmare håll har den hierarkiska

och klerikala traditionen bitit sig fast. Ett stift som Stockholms katolska stift håller sig med ett antal råd och kommissioner, som – vilket beteckningarna säger – i regel är just rådgivande. Pastoralrådet är ett sådant, och det är sammansatt av både kvinnor och män eftersom dessa väljs av sina församlingar. Men några råd utnämns av biskopen. Ett är prästrådet, där det givetvis bara finns män. Men biskopen har, enligt Stiftsmeddelan de 2014:6, bland andra två andra centrala råd: biskopsrådet och stiftsrådet. I det först nämnda sitter förutom biskopen själv åtta präster. I det sistnämnda sju präster. Inga kvinnor, inget lekfolk någonstans. Utan att vilja betvivla de utnämndas kapacitet, vå gar jag påstå att urvalet medför att kompe tensen i dessa råd är begränsad. Det hand lar alltså om urvals- eller bättre bortvals principer. Men inrättningarna har i själva verket kanske ingen större betydelse? Men ändå: Vad säger detta om synen på profes sionalism, för att inte tala om jämställdhet, eller om tilltron till lojalitet och fasthållan de vid kyrkans lära utanför de prästvigdas krets? Vilket förtroende inger den rådande ordningen? Gör man sig inte själv på detta sätt mindre relevant i omgivningens ögon? I och för sig är inget av detta särskilt nytt. Det har sagts förr. Ändå tycks förändringsmot ståndet vara stabilt. Men vilken i sten hug gen lagstiftning säger att det måste vara så? Och även stenar kan vältas. Gör det! Det finns flera exempel än de nämnda. Och som sagt, det handlar då knappast om trosfrågor. Däremot handlar det om mentali teter, fast förankrade i en nedtyngande his toria, dessutom dagligen bekräftade i mäs sans liturgi. klaus misgeld

Signum 8/2014

Bokrevy

vad som med en modern term kallas ”inter religiös dialog”. Han är på det klara med att judisk och kristen tro är två skilda ting som inte kan förenas till ett; även om man skulle kunna enas om samma formuleringar, skul le man läsa in olika innehåll i dem. Hans överväganden mynnar ut i en pessimistisk fråga: ”Från lagen [Torah] kan vi inte avvi ka med gott samvete, och vad har ni för nyt ta av medborgare utan samvete?” Han till fogar en bön till samtiden: ”Den människa som inte stör den offentliga lycksaligheten […] låt henne tala som hon tänker, åkalla sin

Gud på sitt eller sina fäders sätt och söka sin eviga frälsning där hon tror sig kunna fin na den.” Mendelssohns magnum opus är inte ett omfattande verk, bara drygt hundra ganska små sidor. Men här möter läsaren det tanke gods som kom att utgöra ett fundament för det moderna västerlandets tänkande i frå gor som gäller ömsesidig tolerans i en värld där olika ideologier och religioner bryts mot varandra. Läsningen rekommenderas för alla som vill förstå framväxten av det mo derna Europa. tord fornberg

Informationer

Ortega mötte kyrkliga ledare Nicaraguas president Daniel Ortega har träffat kyrkoleda re från Centralamerika vid Vatikanens ambassad i hu vudstaden Managua. I mötet deltog, enligt vad dagstidningen La Prensa rapporterar, förutom de båda kardinalerna Leopoldo Bre nes och Miguel Obando Bra vo även ordföranden för det centralamerikanska biskops rådet (SEDAC), ärkebiskop José Domingo Ulloa av Pana ma och ordföranden för Påv liga medierådet, ärkebiskop Claudio Maria Celli. Mötet skedde enligt uppgifter från den nicaruanska regeringen i en hjärtlig atmosfär. Kyrkan har på senare tid uttryckt sin besvikelse över relationerna till den vänster orienterade regeringen. Efter

ett möte mellan biskopskon ferensen och Ortega i maj har många av de problem som man då samtalade om förbli vit oförändrade, har det hetat från kretsar kring biskops konferensen. Efter flera år av nedkylda relationer träffades företrä dare för de nicaraguanska bi skoparna och företrädare för regeringen Ortega i maj för ett flera timmar långt samtal. Biskoparna krävde då bland annat en grundläggande re form av det omstridda val systemet. Ortega, som sedan dess fullföljt sin tredje raka mandatperiod, har suttit vid makten sedan 2007. Han har vägrat att föra något som helst samtal med biskops konferensen sedan den kriti serat valfusk vid kommunal valen 2008.

kathpress 2014-11-26

Signum 8/2014

Kristen enhet kräver inre omvändelse De kristnas enhet är endast möjlig om det kommer till stånd en ”tro som är upplyst av inre omvändelse”, som bärs fram av bön och bered skap till syskonlik harmo ni. Det betonade den syriskmalabariska (unierade) stor biskopen av Ernakulam i In dien, kardinal George Allen cherry, vid en festföreläsning vid Dies academicus inom det påvliga salesianuniversi tetet i Jerusalem. Anledning till festföredraget var 50 års jubileet av dekretet Orientalium Ecclesiarum, med vilket Andra Vatikankonciliet be skrev rättigheterna och upp gifterna för de med Rom uni erade östkyrkorna. Dekretet antogs tillsammans med det ekumeniska dekretet Unitatis redintegratio och den dogma

Informationer

tiska konstitutionen om kyr kan, Lumen gentium, den 21 november 1964. Kardinal Allencherry före språkade en ”såväl teoretisk som praktisk ekumenik”, som det 50 år gamla konci liedokumentet bygger på. Den syrisk-malabariska stor biskopen citerade Johannes Paulus II:s ord om att kyr kan måste lära sig att åter an das med båda lungorna – den östliga och den västliga. Kar dinal Allencherry betonade att ”uppropet till enhet” rik tar sig till alla kristna. Alla kristna, katoliker och ickekatoliker måste ta på allvar de nuvarande kulturella och sociala trenderna, ”som över allt – och framför allt i Euro pa – leder till en fortskridan de avkristning och sekulari sering”. Den indiske kardi nalen sade: ”Om vi inte går samman och handlar utifrån detta, så kommer det att ris kera evangelisationsproces sen, och det centrala upp drag, som Kristus har anför trott åt oss, kommer inte att bära någon frukt.” Allencherry erinrade en träget om prövningarna för de kristna i Mellanöstern, framför allt i Irak och Syrien, som lider under ett våld som ödelägger hela regionen. Han har intrycket av att världsopi nionen ännu inte har kommit till insikt om hur dramatisk denna humanitära katastrof är. Det är hög tid att det inter nationella samfundet ingri per med ”konkreta och effek tiva planer” för att ”återstäl la fred och främja religions

frihet och utplåna en religiös fundamentalism som skadar de mänskliga rättigheterna”. Vid festföreläsningen när varade den apostoliska dele gaten för Jerusalem (nuntien i Israel), ärkebiskop Giusep pe Lazzarotto i spetsen av re presentanter för alla katolska östkyrkor i Jerusalem och re presentanter för det latinska patriarkatet. Även det orto doxa patriarkatet var repre senterat.

kathpress 2014-11-26

Vatikanen arrangerar Haiti-konferens Den förödande jordbävning en i Haiti och dess konse kvenser står i centrum för en konferens som Vatikanen ar rangerar i januari. Därige nom kommer man att påmin na om den humanitära kata strofen och bekräfta den ka tolska kyrkans förbundenhet med offren, meddelar Vatika nen. Endagskonferensen, som organiseras på påvens ut tryckliga begäran, äger rum den 10 januari och kommer att organiseras tillsammans med de lokala biskoparna. Vid jordbävningen den 12 januari 2010 dödades enligt Vatikanens uppgifter 230 000 människor, ytterligare 1,7 mil joner människor blev hem lösa. Det handlade om den värsta jordbävningen under ett decennium. Det karibis ka landet har ännu inte åter hämtat sig från förödelsen. Haitis president, Michel Jo seph Martelly, sade i slutet av oktober i Berlin att 85 procent

Signum 8/2014

av dem som blev hemlösa ef ter jordbävningen åter har en bostad. Kardinal Robert Sarah, avgående ansvarig för Va tikanens katastofhjälp, har rest till Haiti för att bilda sig en uppfattning om återupp byggnaden i landet tillsam mans med Caritas Haiti. Han kommer även att träffa presi dent Martelly.

kathpress 2014-11-26

Påvens tal i Strasbourg Påven Franciskus tal inför Europaparlamentet i Stras bourg den 25 november bör enligt den österrikiska bis kopskonferensens Europa referent, Michael Kuhn, ses som en uppmaning till att fortsätta kyrkans dialog med EU:s institutioner. ”Det kan endast finnas ett uppdrag för oss som en kyrka som verkar i Bryssel, och det är att erbju da våra kunskaper i det po litiska arbetet”, säger den mångårige ställföreträdande generalsekreteraren för den katolska biskopskommissio nen ComECE i Bryssel till Va tikanradion. Påvens tal bör uppfattas som en allmän uppmuntran och uppmaning till att hop pas på Europa. Samtidigt betonade Franciskus myc ket konkreta punkter, menar den kyrklige Europaexper ten. ”Han nämnde familjen, utbildningen, ekologin och värderingsarbetet, vilka alla är teman som vi som kyrka nu åter måste ta itu med. Vi måste se hur den europeiska politiken hanterar dessa frå

Informationer

gor och hur vi kan föra in den kristna sociallärans uppdrag i denna dialog.” Påven från Sydamerika ser på ett annat sätt på Europa än påvarna före honom, som kom ”direkt från det europeis ka skeendet”, menar Kuhn vi dare. Franciskus ögon är däri genom ”kanske mer oförställ da och också friskare”. ”Där igenom kan han också lätta re peka på områden där Eu ropa blivit föråldrat, där Eu ropa har problem och där det inte fungerar – på samma sätt som han kan uppmuntra Eu ropa att fatta mod och att ha

självförtroende och få arbetet utfört.” Även kardinal Reinhard Marx från München, ordfö rande för ComECE, betona de efter påvetalet Francis kus’ appell till dialog mellan kyrkorna och EU. ”Påvens tal var för mig en viktig uppma ning till att kyrkan bör ha en röst i Europa”, sade han vid en pressträff i Strasbourg. Det är nu kyrkornas upp drag att lämna ett bidrag till samexistensen i Europa. Här erbjuder dialogen den bästa möjligheten till att förena oli ka länder och kulturer. ”På

ven gjorde klart att evange liet kan vara en inspirations källa för ett multikulturellt Europa”, menar Marx. Franciskus ställde inte de ekonomiska målen i centrum utan Europas kulturella och sociala värden. ”Det var ett tal som säkert kommer att stanna kvar i minnet”, sade Marx. Påven har gett Europa ”mod inför framtiden”, inom vilken det inte bara handlar om att överleva i den globa la världen. ”Vilket säkert fick en och annan parlamenta riker att tänka till” menade kardinalen.

kathpress 2014-11-26

Medverkande i detta nummer maj-britt andersson Fil. dr i konstvetenskap vid Uppsala universitet. mårten björk Doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet. johan cederlund Professor i konstvetenskap vid Uppsala universitet, chef för Zornmuseet i Mora. tord fornberg Docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet. gert-ove fridlund Litteraturkritiker, Örebro. erich garhammer Lärare i pastoralteologi i universitetet i Würzburg. josé maría gondra Jesuitpater och ordförande för La Sociedad Española de Historia de la Psicología. sten hidal Professor emeritus i Gamla testamen tets exegetik vid Lunds universitet. klaus misgeld Professor, historiker, tidigare verksam vid Södertörns högskola och Arbetarrö relsens arkiv och bibliotek i Stockholm.

jan sture neuman Pensionerad gymnasielärare, Falkenberg. gunilla maria olsson Fil. dr i klinisk psykologi och verksam vid Habiliteringen för barn och vuxna, Uppsala. anders piltz Präst i Dominikanorden, biskops vikarie för gudstjänstlivet i Stockholms katolska stift, professor emeritus i latin vid Lunds universitet. magnus ringgren Kulturjournalist och kritiker, Uppsala. elisabeth stenborg Fil. dr i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. sylvain urfer Jesuitpater, lärare och författare, Madagaskar. paul valadier Jesuitpater, professor i filosofi vid Centre Sèvres, Paris. erik åkerlund Fil. dr i filosofi, lektor vid Newmaninstitutet.

Signum 8/2014

Innehåll Signum nr 8/2014 årgång 40 Ledare

Socialpsykologi

1 erik åkerlund

30 josé maría gondra

Äktenskap på nya premisser – Den katolska kyrkan bör sluta att anta att alla äktenskap ingångna i Sverige är giltiga.

Aktuellt

3 erik åkerlund

Svensk kärlek och kristen – Om svensk statsindividualism, frihet och samhällets ansvar.

5 klaus misgeld

Få kvinnor bland Guds heliga och kyrkans utvalda

Konst

8 johan cederlund

Rembrandts etsningar i Anders Zorns samlingar – Zorn var ute efter Rembrandts teknik.

13 maj-britt andersson

Judaskyssen i Dublin – Om hur ett av Caravaggios konstverk hittades i en jesuitkommunitet.

Litteratur

18 jan sture neuman

Shakespeares dolda budskap – Har kanske Shakespeares kärleksdikter ett annat budskap?

Bibel

22 sten hidal

Vad kan menas med en katolsk bibelöversättning?

Filosofi

24 mårten björk

Heideggers svarta filosofi – Heidegger ville övervinna både judendomen och kristendomen.

Liturgi

28 anders piltz

Mozarabisk jul – Böner äldre än den romerska riten.

Ignacio Martín-Baró – befrielsepsykolog och martyr – I år är det 25 år sedan sex jesuiter, deras hushållerska och hennes dotter mördades i El Salvador.

Filosofi

35 paul valadier

Hannah Arendts och Simone Weils tankar om det sociala – Om de band som förenar människorna bortom politiken.

Andra Vatikankonciliet 50 år

41 erich garhammer

Kyrkans mediehantering 50 år – Om det konciliedokument som fick flest nejröster.

Analyser och rapporter

46 sylvain urfer

Vart är Madagaskar på väg? – Om kyrkorna och politiken.

Bokrevy

51 gert-ove fridlund

Den kulturkritiske Clézio – J. M. G. Le Clézio: Berättelsen om foten och andra fantasier.

54 magnus ringgren

Ett strömmande dödsvatten – K ristian Lundberg: Vi är de döda, nu snart.

56 gunilla maria olsson

700 års elände – Usla, elända och arma. Samhällets utsatta under 700 år.

58 elisabeth stenborg

En förvirrande bok om en förvirrande kvinna – Sigrid Combüchen: Den umbärliga.

60 tord fornberg

Upplysningsfilosofi i judisk tappning – Moses Mendelssohn: Jerusalem eller Om religiös makt och judendom.

62 informationer 64 medverkande i detta nummer

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter Tryckt hos Grafiska Punkten Adress

issn 0347-0423

Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 30 januari 2015.

8/2014

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

sVERigE PORTO BETALT PORT PAYÉ

december

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Glimrande Julgåvor

2014

Äktenskap på nya premisser Svensk kärlek och kristen Få kvinnor bland Guds heliga och kyrkans utvalda Johan Cederlund

Rembrandts etsningar i Anders Zorns samlingar Maj-Britt Andersson

Judaskyssen i Dublin

Shakespeares dolda budskap Mårten Björk

Heideggers svarta filosofi Anders Piltz

Mozarabisk jul José María Gondra

www.signum.se

www.artos.se | info@artos.se | 076 779 35 03

Jan Sture Neuman

Ignacio Martín-Baró – befrielsepsykolog och martyr Sylvain Urfer

Vart är Madagaskar på väg?