UNGAS
PERSPEKTIV
engagemang
gemenskap
kommunikation
Intervju
Ledare
Vi är framtiden
Redaktionen Sandra Rönnsved, Redaktionscoach
Tryggt oengagerad
sandra.ronnsved@ungmedia.se
De kallar oss framtiden, morgondagens hopp, de stridande soldaterna för den fortsatta utvecklingen. De säger att tiden som komma skall ligger som en värkande tyngd på våra axlar. Samtidigt säger de att vi inte är ansvarstagande. Vad kan man säga, tydligen är vi vandrande paradoxer. Som ung i den mediala världen idag är man både eftertraktad och den som ”alla älskar att hata”. Nytt perspektiv javisst, men tro inte att du kan stampa in här och ändra på saker och ting. Samtidigt handlar ju media om just det, engagemang som leder till förändring. Ofta kan engagemang vara synonymt med unga idag. Vi är väl medvetna om att ”det är vi som är framtiden” och allt ansvar som det innebär (det är svårt att leva i vårt samhälle utan att känna en stark drift till att vilja förändra åtminstone hälften). Vi i Unga perspektiv, vill ge Dig, kära läsare, precis vad som utlovas, ungas perspektiv. Vad händer i Krim, när opponenter mobiliserar? Hur påverkas författaren Caroline Engvall av av sitt engagerade arbete med utsatta unga? Och vad tycker unga om politik som blivit en allt större del i våra liv? Bläddra framåt så får du se. Unga Perspektiv
Einar Algotsson, Redaktör Nils Jarlöv Redaktör Daniel Vulic Redaktör Johanna Lindström Redaktör Camilla Wallin Redaktör Emma Larsson Redaktör Klara Gottlieb Redaktör Luisa Höglund Redaktör Tove Bäckman Redaktör Linnea Norberg Fotograf Charles Ludvig Sjölander Fotograf Sara Palmqvist Grafisk design Patrik Gren Grafisk design
Den 1 maj satt jag hemma och tittade på serier med en kompis medan andra var ute och demonstrerade och stod upp för sina åsikter. Själv låg jag bekvämt och säkert i soffan utan att känna något behov av att uttrycka mig. Det är inte så att jag är politiskt oengagerad för att jag är ointresserad. Anledningen till varför jag inte stämmer in i ropen och demonstrationerna är därför att jag inte vet vad jag vill, vad
jag tycker, eller jag ska tro. Jag är oengagerad för att jag är osäker och osäker för att jag är inte är påläst. Det är som om mina åsikter flyger runt i mitt huvud utan att ha något bra fack att landa i. För jag behöver väl ett fack? Någonting att identifieramig med? Hur ska jag annars veta i vilket tåg jag ska gå? Visst, jag skulle kunna läsa på. Jag skulle kunna plugga in vad de olika partierna står för. Verkligen. Men på något sätt är det här oengagerade sättet väldigt behagligt,
det känns säkert att ligga i lä. Jag befinner mig inte i stormiga diskussioner om feminism eller invandring. Jag sitter tryggt i soffan, äter chips och låter andra ta diskussionen i mitt ställe. Men jag har åsikter. Om jag inte hade känt mig så trygg och varm i soffan hade jag nog rest mig upp och engagerat mig mer. Ska bara bli säker först.
Klara Gottlieb
Sociala medier; de ohörda rösternas revolution Det senaste året har sociala medier som Facebook, Instagram och Twitter fyllts med ungas politiska röster. Det har skrivits åsikter, delats artiklar och skapats en vilja att förändra samhället. Men varför har en våg av engagemang uppkommit just nu? Aldrig tidigare har information varit så lättillgängligt, sociala medier gör att nyheter sprids snabbt och att läsarna blir många. Ungdomar spenderar i regel både tid och kraft på sociala medi-
er och blir därför enligt min åsikt medvetet eller omedvetet pålästa och allmänbildade. Sociala medier är en plattform där allas röster kan få höras och synas, vilket då i synnerhet gäller ungdomar. För var får vi ungdomar egentligen uttrycka oss någonstans? Vi anses för omogna för att få rösta och kanske för oerfarna för att få skriva i etablerade medier och bli bemötta likvärdiga med en vuxen. Men tack vare sociala medier har vi nu fått
verktygen till att föra vår egen talan utan förminskning. Äntligen har det skapats en plats för oss ungdomar där vi kan få skriva hur vi vill att samhället ska se ut, och det med all rätt, eftersom det är vi som är framtiden och vi har rätt att få vara med och forma den.
Luisa Höglund
Krönika
Krönika
Att engagera sig politiskt
Större acceptans krävs för ungas engagemang “Ungas politiska engagemang” heter filmen som trycks in i DVD-spelaren från Panasonic. Titeln rullar långsamt fram över TV-rutan och kameran följer en mellanstadielärare som traskar runt i klassrummet iförd ett par tofflor.
Att engagera sig politiskt och skapa en egen åsikt är inte något som är enkelt och självklart. De politiska ungdomsförbunden får det svårare och svårare att engagera ungdomar i sin verksamhet. Vad är det då som får ungdomar att engagera sig politiskt? Jag har själv en tydlig bild av vad jag tycker. Jag har format en uppsättning egna åsikter om hur jag vill att samhället ska se ut. Att jag har format denna politiska ståndpunkt och att jag tydligt vet hur mycket eller hur lite jag är redo att engagera mig politiskt, är kanske ingen slump. Hemma, i min familj, har det alltid varit en självklarhet att diskutera aktuella politiska frågor vid frukost- och middagsbord. Det politiska engagemanget har snarare varit en familjetradition än en aktivitet som verkat främmande och skrämmande. Familjens första maj-firande, som varje år avslutas av en fika med familjevänner, har för mig skapat en trygg atmosfär som bjuder in till politiskt engagemang, snarare än avskräcker från det. En stor del av mina åsikter och mitt politiska engagemang har alltså påverkats av min familj, av mina föräldrars egna engagemang och våra diskussioner i hemmet. Jag tror att familjen är en avgörande faktor för hur de flesta unga formas till politiska varelser, vare sig de egna åsikterna och det politiska engagemanget formas efter föräldrarna eller som en motreaktion till föräldrarnas åsikter. Inom sociologin talar man om socialisationen, den process genom vilken människor formas till tyckande, sociala varelser. I den första socialisationsfasen är det familj, föräldrar och nära släktingar som utgör
de så kallade agenterna, socialisationens lärare. Det är av dessa lärare som barnet lär sig grundläggande värderingar och normer. Jag påverkades just av mina föräldrars värderingar, och det tror jag att de flesta gör, men många föräldrar har kanske inte en tydligt uttalad politisk ståndpunkt, hur blir det då? Om barnet inte möter tydliga politiska åsikter i den tidiga socialisationen så möter det med all säkerhet någon sorts värderingar. Dessa har sedan möjlighet att påverkas, växa eller motverkas när barnet når det andra stadiet i socialisationen. Det är i denna fas som barnet börjar skolan och påverkas nu även av kompisar, lärare, etc. Tillsammans med kamraterna skapar barnet kanske en motreaktion på föräldrarnas åsikter, eller helt egna åsikter om det är så att föräldrarna saknar tydliga åsikter. Det är på detta sätt jag tror att man kan förklara en stor del av hur unga påverkas till att antingen skapa samma uppfattning som sina föräldrar, en motreaktion till deras värderingar eller en helt egen politisk ståndpunkt. Jag tror att föräldrarna och familjen lägger grunden för ens politiska värderingar, normtänkande och engagemang, en grund som sedan byggs på i relation med omvärlden, vänner och andra. Min uppfattning är alltså att både familjens och senare vännernas värderingar påverkar individens politiska åsikter och vilja till engagemang. När individen har format en bild av vad denne själv har för åsikter och värderingar, så tror jag att individen möter en omvärld som antingen motiverar till eller avskräcker från politiskt engagemang. Einar Algotsson
Den första repliken läses ur en samhällskunskapsbok och förklarar definitionen av ordet politik. Samtidigt placeras en bild av Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt på overheaden. Läraren ger eleverna i uppgift att lära sig partiledarnas namn. I monoton stämma mässar klassen “Ohly, Hägglund, Olofsson”. Vidare pratar läraren om det svenska statsskicket, om motion och proposition, lagstiftande och verkställande makt. Somliga i klassen sträcker sömnigt på sig när föreläsningen fortsätter. När lektionen är slut reflekterar eleverna över sitt avlägsna förhållande till politiken, något som förekommer på Helgeandsholmen innanför Riksdagens tegelväggar. Filmmusik spelas och mellanstadieklassen är utbytt, nya motiv är en grupp nyblivna tonåringar i den senare delen av grundskolan. En ny lärare läser manus och ger nytt perspektiv till filmens ledord. Eleverna förstår att politiken påverkas av dem själva. Med en åsikt kan en engagera sig efter egen önskan, och medverka i skapandet av den svenska politiken. Scenen avslutas med ett tjugo tal tindrande ögon, alla i sig uppfyllda av möjligheter och viljan till att nu inleda sitt arbete. Ett filmmontage med svängig bakgrundsmusik visar ungdomarna i full fart med att förändra samhället de känner. I ett garage föds en klubb där medlemmarna på pinnstolar diskuterar vilka åtgärder de kan vidta för att minska klimatpåverkan. Stockholms gator huserar demonstrationer för människors lika värde och riksdagsledamöter mottar brev med önskan om diverse motioner. Året hinner bli 2010 och ungdomarna porträtteras i livlig diskussion med sina föräldrar gällande valårets utgångsresultat och enstaka ses vandra omkring på Miljöpartiets kontor som praoelever.
I vanlig ordning har filmen en vändpunkt där det politiska engagemanget inte längre kan beskrivas som varken starkt eller livligt. Det är knappt befintligt. Handlingen byter riktning då klassen placeras i gymnasiala sammanhang. De nya inspelningsmiljöerna vill målas som ett starkt högerpolitiskt fäste. Regissören skapar önskad effekt, på skolgården spelar statister fotboll och “sosse” blir skällsordet för killen som missar målet. I skolan bildas politiska grupper som snarare bidrar till assimilering än opinionsmöjlighet då inga andra politiska åsikter är accepterade. Med rädsla att inte längre vara del av ett kompisgäng offras de politiska åsikterna. De ungdomar som tidigare varit uppfyllda av politiken och en resa av engagemang är nu hindrade av sitt umgänge. När eftertexterna till ”Ungas politiska engagemang” rullar är det till uppgivna toner. ”Filmens handling bygger på verkliga händelser” står skrivet i vita bokstäver över den mörka bakgrunden. Ungdomarnas politiska engagemang återfinns nu i skolsituationer och diskussioner, klubbar och demonstrationer. Deras engagemang är livskraftigt och närvarande. Dessvärre möter ungdomar hinder i form av socialt umgänge som inte tillåter oliktänkande. I valet mellan kompisar eller politiskt engagemang förlorar samhället ofta klokhet och innovation tankar. För att ”Ungas politiska engagemang” ska få ett glatt slut där alla lever lyckliga i alla sina dagar krävs en större acceptans för olika åsikter. Johanna Lindström
Krönika
”Man ska förändra, man ska ställa folk till svars” Margret Atladottir är redaktör för sajten Politism, men har tidigare varit chefredaktör för tidningen Nöjesguiden. Hon är 28 år och bor i Stockholm.
provocerar vissa grupper, vilket Politism gör, ofta får mycket motstånd och även direkt hat. Margret säger att det absolut är något som hon får stå ut med. ”Om jag skulle dra ett snitt så är det väl någon varje dag som är helt sjuk i huvudet.” Hon påpekar att det gäller både för vänster- och höVi träffar Margret på Ung Medias Presskonferens, gersympatisörer. ”Oavsett vilken agenda du har komvilket är en utbildningshelg som hålls i Maj i år. Vi mer det finnas folk som inte håller med.” lyssnar på en mycket inspirerande föreläsning om hur Däremot säger hon att hatet blivit mindre och mindre. det är att arbeta inom media, och om Hon tar upp exempel på TV3s program Trolljägarna opinionsbildande journalistik. Efteråt fick vi privilegiet och att Uppdrag Granskning gjort ett reportage om att få ställa några egna frågor om hennes arbete med hatet mot kvinnliga journalister, som exempel på saker sajten Politism, vilken är en vänstersympatiserande som motverkat näthatet. Hon nämner också att högernyhetssajt. extrema sajter börjat försöka framställa sig själva som Vi börjar med att be henne berätta om hur hon job- snällare, att de är mer sluga och inte lika direkta i sitt bar med opinionsjournalistik och hon berättar att hon rasistiska hat och kvinnohat. Hon påpekar också att väljer att fokusera på två eller tre frågor åt gången som om du är kvinna som syns mycket, oavsett om det är hon tycker är viktiga och anser borde diskuteras mer. som skribent, i tv eller någon annan stans, som komSedan försöker hon väva in dessa frågor i olika mer du bli utsatt för samhällets kvinnohat. debattsammanhang eller olika nyhetshändelser. ”OpiSlutligen frågar vi om hon känner att hon uppnått nionsjournalistik handlar om upprepning.” något med sitt arbete, och det tycker hon. ”Konkret I intervjun nämner hon att hon inte är någon expert förändring är lönen för mödan.” Hon tar som exempel när det kommer till hur en annan skribent på Politism, Mohammed Ryopinionsjournalistik, och därför frågar vi om hon nåback, hittat en rent rasistisk t-shirt på NK. Han hade gonsin ifrågasätter sig själv i sin rätt att kritisera. Svaret då tagit en bild på den och skrivit en text. Han hade är ja, att det därför är väldigt viktigt att vara självkritisk. också kontaktat NK som bett om ursäkt och slutat Hon känner ändå att hon är väldigt nöjd med att sälja t-shirten. Hon avslutar med att säga att det inte skriva för Politism därför att hon kan vara så frispråkig handlar om att tycka för tyckandet skull, utan att en vill med sina åsikter. Hon säger att hon inte försöker att något ska hända också. ”Man ska förändra, man ska smyga med något, utan vara transparent gällande var ställa folk till svars.” hon får sina tankar ifrån. nan stans, som kommer du bli utsatt för samhällets Eftersom hon jobbat i snart tio år inom journalistik kvinnohat. menar hon att hon har visst mandat att kritisera, att Slutligen frågar vi om hon känner att hon uppnått hon har ett förtroende hos läsarna. ”De vet vad jag går något med sitt arbete, och det tycker hon. ”Konkret för och vad jag står för. Antingen lyssnar de eller så förändring är lönen för mödan.” Hon tar som exempel lyssnar de inte.” hur en annan skribent på Politism, Mohammed RyEftersom hon skriver mycket om egna åsikter, frågar back, hittat en rent rasistisk t-shirt på NK. Han hade vi hur hennes drömsamhälle ser ut. Lite förenklat så då tagit en bild på den och skrivit en text. Han hade vill hon bryta ner samhällets befintliga strukturer. Hon också kontaktat NK som bett om ursäkt och slutat tar som ett exempel att det finns en väldigt skev sälja t-shirten. Hon avslutar med att säga att det inte könsfördelning i medierna, och att hon därför handlar om att tycka för tyckandet skull, utan att en vill kritiserar väldigt mycket hur män och kvinnor att något ska hända också. ”Man ska förändra, man ska framställs olika i media. ställa folk till svars” Hon fortsatte med att säga hur hon vill att samhället ska vara mer jämställt och mer jämlikt. ”Klassisk klyNils Jarslöv schig vänsterretorik kanske” säger hon skrattandes. Emma Larsson Vi tar upp hur personer som skriver om frågor som
”
Opinionsjournalistik handlar om upprepning
Margret Atladottir
Intervju
Hennes engagemang räddar liv Caroline Engvall är en svensk journalist och författare. Hennes debutroman 14 år till salu: en sann svensk historia (Kalla kulor. 2008) handlar om Tessan, som efter att blivit våldtagen söker bekräftelse och försöker dämpa sin ångest genom prostitution. Även hennes andra och tredje roman, Skamfläck (2011) och Skuggbarn (2013) , handlar om unga som kämpar mot samma ångestkänslor som Tessan. Det är ett oerhört tungt ämne, men Engvall säger själv att hon har arbetat med jobbiga frågor tidigare: ”Eftersom jag är journalist är jag van vid att skriva om tunga ämnen och möta svårt utsatta personer. Givetvis är det tunga och svåra historier, men drivkraften är ändå nyttan berättelserna gör - att ha möjlighet att hjälpa andra genom det jag skriver och pratar om. Därför känns det lätt mitt i allt det svåra.” Som ensam om att uppmärksamma ett undangömt och obekvämt ämne, har 14 år till salu ökat debatten om unga som använder sex som en själdestruktivt beteende. Engvall har själv blivit kontaktad av både tjejer och killar som känner igen sig i Tessans berättelse, och hon tycker att det är viktigt att de här ungdomarna inte ska känna sig ensamma eller som att detta är något som bara de känner eller går igenom. ”Jag träffade huvudpersonen Tessan när jag var chefredaktör på tidningen Frida runt år 2000, hon skrev till mig då om det hon gjorde mot sig själv. Mitt vanliga ”jobb” är att vara helt vanlig frilansjournalist, för bland annat Metro, Kupé etc, men mitt engagemang ligger i de här unga och deras problematik. [Jag] skriver, pratar och föreläser om dem, har förmånen att vara deras språkrör.”
Förutom att föreläsa och hjälpa ungdomar som skriver direkt till henne har Caroline Engvall startat hjälpsajten InteTillSalu (www.intetillsalu.se) som är ett forum där unga kan få hjälp eller råd. Eller helt enkelt få stöd genom att ta del av andras berättelser. Hon säger att problemet behöver uppmärksammas eftersom att förståelsen för det inte är särskilt stor och att ”många professionella har svårt att se det här med egen agens, varför man tar ett eget initiativ att göra så här mot sig själv” Att dessa ungdomar dras in i ett sådant beteende är svårt att förutse eller upptäcka eftersom att de flesta utbyten sker över internet. Engvall säger också att de kan känna sig åsidosatta hos psykologer när de har speciella tider att passa. ”De vill skriva – och de vill skriva på tider som passar dem.” säger hon. Därför är Råd- och stödteamet för sexuella tjänster i Malmö ett bra exempel på något som faktiskt hjälper: de har startat en chatt för personer som köper och säljer sex. ”Då får personerna möjlighet att ställa frågor eller prata med någon och samtidigt vara anonyma.” Det viktigaste enligt Caroline Engvall är att man diskuterar problemet så att det inte glöms bort. Med 14 år till salu är det precis vad hon har gjort, genom att uppmärksamma ungdomar som har det svårt och kan förstå vad Tessan har gått igenom. Hennes fjärde bok kommer i mars nästa år och hon fortsätter att engagera sig för alla de som inte klarar av att ta sig ur sitt destruktiva beteende på egen hand.
Tove Böckman
Caroline Engvall
UNGAS
PERSPEKTIV - En tidning som 채r producerad under Ung Media Sveriges 책rliga utbildningshelg, Presskonferensen 2014
Med fokus p책:
engagemang
gemenskap
kommunikation