1 minute read
Vilket ord saknar du i svenska språket ?
Hans Landqvist, professor i svenska språket:
– Varför finns det inte något svenskt ord för den här situationen: "på lördag är alla välkomna för att städa och göra fint i bostadsområdet – vi bjuder på korv och dricka!"? På svenska i Finland säger man ”talko” (finska ”talkoot”), till exempel ”talkodag” och ”talkostädning”, för ”obetalt gemensamt praktiskt arbete, ofta kombinerat med mat och dryck”. Det vore ganska praktiskt om vi använde ordet ”talko” också i Sverige!
Iani Hoff, provutvecklare, institutionen för pedagogik och specialpedagogik:
– Det engelska ordet ”multitasking” saknar en bra svensk översättning. Det är inte lika mycket på tape- ten som för ett par år sedan, men vi behöver fortfarande en svensk motsvarighet. Att ”multi-taaaska” låter helknäppt. Att ”mångsyssla” låter lite för slarvigt, som om man pysslar med ditten och datten och inte är riktigt seriös. Hjälp!
Caroline Berggren, docent i pedagogik:
– Jag saknar svenska ord som visar olika aspekter av ensamhet. I engelskan finns två ord – alone och lonely – som bägge betyder ensam. Att vara lonely känns som ett oönskat och ledsamt tillstånd medan alone är värdeneutralt, självvalt och kan i många fall vara en underbar känsla efter en stökig dag på jobbet eller när alla gäster gått hem efter festen.
Caroline Adiels, universitetslektor i biofysik:
– Jag trodde att jag saknade ordet ”färst” (få, färre, färst) men av min dotter har jag fått veta att den ordformen faktiskt finns med i SAOL – så nu använder jag den friskt!
Claes Martinson, professor i civilrätt, excellent lärare, Juridiska institutionen:
Jag saknar allt oftare ordet “universitet”. Ordet universitet har en viktig betydelse och ordet är centralt för följdföreställningarna som odlas genom termen. Tyvärr använder alltför många istället ordet “myndighet”. När ordet myndighet får ersätta ordet ”universitet” blir det djupt liggande konsekvenser som påverkar föreställningarna om vad ett universitet är och vad universitet betyder för samhället. De som byter ut ordet ägnar sig, oftast omedvetet, åt vad som för universitetet blir subversiv verksamhet. Många gånger är det administratörer och personer med ledande befattningar som byter ut orden, för att få normativt stöd för det ena eller andra som passar för att få medarbetare att agera i linje med det ena eller andra för stunden önskvärda beteendet. Vad som hade gått att motivera med sakskäl, eller helt enkelt beordra (kräva) utan att byta ut ”universitet” mot ”myndighet”, drivs istället igenom med hjälp av myndighetstermen. Det vore en välgärning om uttrycket “vi är ju faktiskt en myndighet” aldrig någonsin mer uttrycktes. Tänk om vi istället kunde få höra “vi är ju faktiskt ett universitet”. Det senare uttrycket borde nämligen egentligen vara det starkare av de två, även när ambitionen är att få fram det för stunden önskvärda beteendet.