Rickard Karlsson, Henrik Rudolfsson, Jan Samuelsson Kvadrant- och korrektionsskjutning

TTÖ Rickard Karlsson Henrik Rudolfsson Jan Samuelsson

Rickard Karlsson tillhör Artilleriregementet, Henrik Rudolfsson och Jan Samuelsson P 4. Författarna var löjtnanter och elever vid TaP Art 2000/01 då försöket genomfördes. Rickard Karlsson Henrik Rudolfsson Jan Samuelsson

Kvadrant- och korrektionsskjutning

Vid tidigare skjutningar har konstaterats att ett mål träffas på olika sätt om förband/ pjäser skjuter mot målet från fyra håll. Vid ett tillfälle sköt samtliga förband kort i förhållande till målet. Bäringsskillnaderna mellan pjäserna var vid detta tillfälle ca 900 .

Ve 110 genomförde vi en ” kvadrant- och korrektionsskjutning” på Villingsberg skjutfält i syfte att ta fram orsaker till detta.

Uppgift

Genomför en kvadrant- och korrektionsskjutning mot ett mål: Beräkna korrektionen för en inskjuten pjäs och överför denna korrektion till de andra pjäserna. Kontrollskjut dessa korrektioner mot ett säkert lägesbestämt mål (samma mål som korrektionspjäsen). Höjdvärdet skall vid skjutningen vara ca två timmar gammalt och ett nytt vara uppmätt när första pjäs skjuter. Jämför spridning av utgångshastighet (V0) med spridning i nedslag. Fastställ om överensstämmelse föreligger. Beräkna spridning i längd (L50) och i sida (B50) och jämför dessa med skjuttabellverket. Individnummer på pjäs och radarantenn skall redovisas. Ge förslag på hur korrektionen skall hanteras med dagens materiel.

Analys

Analys ledde till att en pjäs skulle vara korrektionspjäs och att två kontrollpjäser. Korrektionspjäsen skjuter fem skott. Utifrån nedslag beräknas en korrektion för kontrollpjäserna. Eftersom korrektionen skall vara väderberoende tas alla inflytelser som inte skjutelementräknare (SKER) tar hänsyn till bort. Korrektionen tas med vind längs (Wl)och vind tvärs (Wt)eftersom metoden hanterar korrektion i både sida och längd.

Kontrollpjäserna skjuter vardera fem skott på given korrektion för att se att metoden fungerar.

Vädret, som mäts upp när första pjäs skjuter, ska jämföras med vädret som är två timmar gammalt i syfte att kontrollera, om given korrektion stämmer överens med förändringen i vädret.

Korrektionsmetod – Wl och W t

Genom att med största möjliga noggrannhet bestämma de störningar som orsakar uppkommet felläge vid inskjutning och därefter korrigera nedslagen, kan det kvarvarande felläget antas utgöras av ett vindfel, inflytelsevind (med riktning och hastighet i m/s). 1.Felläget utvärderas i skjutriktningen som ∆l och ∆t (bild 1). 2.En inflytelsevind beräknas genom division av felläget i längd ∆l med Cwl och i sida ∆t med Cw t. Dessa bägge vektorer bildar en resultant, inflytelsevinden, vilken antas orsaka kvarstående felläge (bild 2). 3.För att överföra korrektion till annat skjutande förband vektoruppdelas inflytelsevind längs och tvärs i den nya skjutriktningen (bild 3). 4.Inflytelsen beräknas genom att multiplicera vindvektorerna med Cwl respektive Cw t för det nya skjutavståndet (omvänt p 2). 5.Inflytelsevindens korrektion effektueras genom eldreglering med skjutriktning som observationsriktning före det första eldöppnandet.1

Bild 1. Felläget utvärderas i skjutriktningen som ∆l och ∆t. Bild 2. Dividera felläget i längd med Cwl och i sida med Cw t

Bild 3. Överföra korrektion till ett annat skjutande förband.

X Mål

∆l

∆t X Felläge Wt inflytelsevind = = ∆t/Cwt korrpjäs

Inflytelsevind

Wl inflytelsevind = ∆l/Cwl korrpjäs

Inflytelsevind från korrektionspjäsen

Förutsättning

Skjutningarna genomfördes på Villingsbergs skjutfält ve 110 med förband ur Bergslagsbataljonen från Artilleriregementet. Under två timmar sköts 20 skott övningsgranat m/54-77Z med tändrör m/ 80 och laddning 4.

1 Artilleritidskrift nr 1 2000 sid 23-24 ”Alternativa korrektionsmetoder”, Henrik Andersson, Carl-Magnus Olofsson, Johan Spånbo mfl.

Korrektionspjäsen (benämnd TV) hade östlig skjutriktning, kontrollpjäserna västlig (TÖ) resp nordlig (TS).

Det önskvärda att ha vinkelrätt förhållande mellan pjäserna kunde således, p gr a skjutfältets beskaffenhet, inte tillgodoses. Till vår hjälp för inmätning av nedslagen hade vi två eldledningspansarbandvagnar 3022 med personal.

Före skjutningen hade alla data vad avser granatvikter och tkrut (kruttemperatur) sammanställts. Därefter gav vi order till skjutande förband avseende ∆∆P, SKER, tkrut och B+K (∆V0 batteri + krut).

Genomförande

Skjutningen startade litet försenat, då övriga TTÖ-grupper genomförde sina skjutningar vid samma tillfälle. Detta fick till följd att vår skjutning både fick väderförändringar och fick avslutas i mörker.

Vi påbörjade vår tekniska tillämpningsövning med att skjuta med korrektionspjäsen. De första fem skotten visade sig ligga hitom i skjutriktningen med trädbrisad som följd. De vindförhållanden som rådde var sådana att röken vid nedslag från övningsgranaterna var svår att upptäcka och mäta.

Av dessa skott beräknades ett ändringskommando. Därefter sköts ytterligare fyra skott för att kontrollera att rätt ändringskommando givits till korrektionspjäsen. Dessa skott tog bortom i skjutriktningen och fastställdes med hjälp av B-observation. En följd av detta var att vi gjorde en ny beräkning där hänsyn togs till nedslagsvinkel och skogens höjd för att kunna ”observera” nedslagen för de sista fyra skotten. Flyttet medgav att vi nu kunde se det femte nedslaget och fastställa korrektionen till de två övriga pjäserna.

Korrektionen sändes via tal till de två övriga pjäserna som en eldreglering med skjutriktning som observationsriktning.

Därefter sköt vi med den pjäs som hade västlig skjutriktning. Dessa skott visade sig ta något hitom i skjutriktningen (målträff med kompani med fältmässig spridning).

Avslutningsvis sköt vi med pjäsen med nordlig skjutriktning. Nedslagen tog för kort i förhållande till skjutriktningen, vilket berodde på ett hastigt väderomslag samt att tiden mellan korrektionsskjutningen och dessa skott var för lång. Inhämtad höjdprognos jämförd med väder i SKER ger vid handen att Wl för pjäsen i söder skiljer sig med 9 m/s, vilket innebär 168 m i målterrängen.

När vi senare korrigerade de olika nedslagen med de inflytelser som SKER inte kan ta hänsyn till samt den väderförändring som skedde så träffar samtliga pjäser målet (bild 4).

Slutsatser

Korrektionsmetoden fungerar. Vi kunde dock konstatera att nuvarande system för bestämning av ammunitionsinflytelser samt lagringsmöjligheter i SKER inte är tillfyllest för att korrektionsmetoden skall

400

200

TS (faktiska) TS TÖ (faktiska) TÖ TV (faktiska) TV

- 400 - 200 200 400

- 200

Bild 4 - 400 Medelträffpunkter för TV, TÖ och TS. De fyrkanter som kan utläsas ur diagrammet är korrigerade nedslag med ammunitionsstörningar och visar att metoden fungerar.

kunna användas (onödiga felkällor som skapar osäkerhet).

Slutsats är att metoder för mätning och inlagring av värden måste bli noggrannare om korrektionsmetoden skall kunna användas: SKER måste kunna lagra in exakt granatvikt och rätt kruttemperatur måste kunna mätas vid pjäsplats.

Förslag

Ett förslag för framtiden är att granaterna vid tillverkning märks med streckkod som anger vikt. Innan granaten ansätts sker en avläsning så att rätt korrektion kan tas.

Vad gäller mätning av t krut föreslås att krutet förvaras i värmeskåp så att det erhåller en konstant temperatur. Vid ammunitionsersättning levereras krutet i utbytbara värmeskåp. För att få rättvisande mätresultat föreslås att en tillförlitlig V0-mätutrustning anskaffas.

Vi kunde även konstatera att målområdet var för litet. Vindförhållandena och den ammunitionstyp som användes försvårade inmätning. För att undvika dessa felkällor bör spränggranater samt ett mer öppet och större målområde användas vid fortsatta försök.

Sammanfattning Vi kan konstatera att resultatet av vår TTÖ divergerar mot tidigare genomförda skjutningar med korrektionsmetod. Metoden är enligt vår mening fullt användbar, när förband skjuter mot målet från flera håll, men den måste förbättras enligt de slutsatser vi kommit fram till. I två av de tre skjutningarna ger resultatet att spridningsbilden ökar när hänsyn tas till exakta ammunitionsinflytelser och uppmätta V0-värden. För att utveckla korrektionsmetoden med Wl och W t bör man jämföra den med UP-metoden. Om jämförelse skall kunna ske krävs det att två pjäser från samma plats skjuter med lika ingångselement. För närvarande jämförs inte UP med korrektionsmetoden.