Patria Vammas – 70 år på höjden av vapentillverkning

Patria Vammas Vesa Toivonen

Vesa Toivonen är “Research Manager” på Forsknings- och Produktutvecklingsavdelningen vid Patria Vammas Oy.

Historik

Patria Vammas vapentillverkningenshistoria startade redan i november 1860, när det i hjärtat av Tavastland vid Tammerkoski-fors grundades ”Tammerfors Linne- och JernManufaktur Aktiebolaget”, på finska ”Tampereen Pellava- ja Rauta- Teollisuus Osake Yhtiö”, som man ganska snart började slagkraftigt kalla Tampella. Som av namnet framgår, i fabriken tillverkades linvävnader och verkstadsprodukter, bl a båtar och lokomotiv.

1932 inrättades till Tampella en särskild ”Vapenavdelning” eller ”Aseosasto”, som satte i gång tillverkningen av 81 mm granatkastare för Finlands dåligt beväpnade armé, ganska snart också till export. I början tillverkades granatkastarna på licens av franska Brandt, senare tillverkades s k Tampella-Brandt-typ men redan efter några år började Tampella tillverka sina egna, tekniskt på Brandt bättrade Tampella-typ-granatkastare. Till året 1935 hade man utvecklat egna 60, 81 och 120 mm granatkastare och ytterligare ammunition för dem. 81 mm granatkastare tillverkad av Tampella exporterades före det Andra världskriget bl a till Estland, Lettland och Litauen.

Före det Andra världskriget hann man ännu börja på licens av Bofors med tillverkningen av 37 mm pansarvärnskanon (finsk 37K/ 36) och 105 mm haubits (svensk ”10,5 cm Fälthaubits L/24” = finsk 105H/37). Under Vinterkriget började man med de första 120 mm granatkastare för Finlands försvarsmakt.

Efter Vinterkriget (1939-40) blev det paus med arméns granatkastarbeställningar och dels för att hålla produktionen i gång, dels för att säkerställa materialtillgången från Sverige, anhöll Tampella år 1941 om och fick tillstånd att sälja 120 st 120 mm granatkastare ”12 cm grk m/41” till svenska

Tampellas klassiska 12 cm grk, enkel och funktionssäker!

armén. Förenlig med avtalet, som träffades 07.06.1941, bestod totalbeställningen av 215 st.

Trots att Fortsättningskriget (1941-44) bröt ut, fortgick grk-beställningens leveranser så, att tills kriget var slut, exporterade man till Sverige totalt 215 tunga 120 mm granatkastare, 4 rökgranatkastare och 59735 st 120 mm granater. Det var gynnsamt för Tampella, att under Sveriges beställning å ena sidan få råämnen från Sverige och å andra sidan kunna använda granatkastare och deras delar som tillhörde beställningen, som ett förenat buffert- och reservdelslager, då Finlands armés extrabeställningar i 1943 började.

Huvudarbetet av Tampella under Fortsättningskriget var, att ta hand om 81 mm och 120 mm granatkastarnas tillverkning och service av alla krigsbytegranatkastare samt service av pansarvärn och små (under 120 mm) fältkanoner. Samtidigt tillverkades stora mängder av ammunition, bla över en halv miljon 120 mm grksplittergranater.

Efter kriget frystes Vapenavdelningen tills vidare, till dess att man i början av 50-talet startade vapenproduktionen igen både till inrikesmarknad, och utomlands genom bolagen Soltam och Salgad – som man hade grundat med israeler – bl a till Tyskland.

1950- och 1960-talet var en period av mycket stark produktutveckling och på 70-talet, representerade Tampella granatkastare och ammunition världstoppen i räckvidd, precision och fältmässighet. Till Sverige levererade Tampella små partier reservdelar av granatkastare och också provleveranser av olika granatkastare och deras ammunition. Året 1974 slutade man samarbetet med israeler och Tampella koncentrerade sig bara på svensk och finsk marknad. Trots allt, namnet försvann inte och ännu i dag säljer man i världen ”Type Tampella”-granatkastare och kanoner.

Då man kom till slutet av 1980-talet var vapenproduktionens betydelse för Tampella ännu mindre och på samma tid väcktes i försvarsförvaltningskretsen tanken att förena den finska tungvapenproduktionen, vilket i praktiken betydde att sammanslå Tampella med Försvarsministeriets fabrik Vammaskosken Tehdas i Vammala.

Vammaskosken Tehdas hade fått sin början under Fortsättningskriget 1943, då Äänislinna reparaturverkstad flyttades från fronten till västkusten, köpingen Tyrvää

Finland var först i Europa med en 155 mm pjäs med 52 kalibers eldrörslängd.

(nuvarande Vammala stad), för att bättre skyddas mot bombardemang. Efter kriget hade av depån bildats till en fabriksanläggning som lydde under Försvarsministeriet, som med arméns beställningar började producera produkter även för civilmarknaden, bla handverktyg, traktorgrävmaskiner och väghyvlar. På 60-talet grundades i Vammala också ammunitionspressningsverkstad, som producerar metalldelar till granatkastar- och artilleriammunition. Därtill gjorde fabriken service- och moderniseringsarbete av kanon- och pansarredskap.

Projektet att slå samman Vammaskosken Tehdas och Tampella gick framåt och den 01.01.1991 uppkom Vammas Oy, vars förläggningsort blev Vammala. Tampellas maskinpark flyttades till Vammala och största delen av personalen flyttade också dit, dvs traditionen i vapentillverkningen fortgick oavbrutet.

Koncentreringen av den finska vapenindustrin fick en fortsättning från i början av 1997, då Patria Industries Oy grundades, efter det blev vapenfabrikens namn Patria Vammas Oy. Huvudsakliga produkter av Vammas Oy var då 155 mm fältkanon 155K83, som producerades i över hundra exemplar, samt 81 och särskilt 120 mm granatkastarna, av vilka längst utvecklade version 120Krh92 Vammas Oy producerade hundratals för Finlands Försvarsmakt. I samband med samma leverans förnyades alla försvarsmaktens 120 mm granatkastares tryckutsatta delar till samma 120Krh92-nivå. Det var klart, att man inte skulle tillverka 120 mm granatkastare för Finland på länge, kanske aldrig. Som en följd av östblockets upplösning blev världsmarknaden däremot överhopad av vapen.

AMOS

År 1995 beställde Vammas en marknadsundersökning över efterfrågan av granatkastare under följande tio år. Det blev klart, att marknaden av traditionella släpbara granatkastare skulle förtvinas. Man antog, att marknaden av pansarklädda, högt mobila och självständigt rörliga granatkastare däremot skulle öka starkt.

Samtidigt kom svenska Hägglunds Vehicle till det resultatet, att en kombination av 120 mm granatkastarens vapen med deras CV90-vagn skulle öka dess marknadsandel. Vammas saknade alltså en vagntillverkare, Hägglunds saknade en vapentillverkare och till all lycka möttes firmorna. Så började samarbetet och som första resultat konstruerades i början av 1996 på gamla Ikv91-vagnen ett ” torn ”, med två 120Krh92 eldrör monterade parallellt i gemensamma rekylvagga. Vapnet var mynningsladdat, utan egentliga orienteringsmekanismer och verkade kanske på något vis hemvävt, men det vittnade om ett: Med hjälp av rekylsystemet kunde man kontrollera belastningen i chassit, och dubbelrörsprincipen fungerade, dvs eldhastigheten var utmärkt och nedslagsspridningen hölls inom gränserna. Vapnets namn blev AMOS, Advanced Mortar System. På sommaren 1996 sköt denna AMOS M (Muzzle Loader / Mynningsladdare) vid presentationsskjutningarna på Kvarns Stridsskola 3x2 skott på 14 sekunder, vilket övertygade såväl tvivlare som konkurrenter.

Inom ramen för det nordiska försvarssamarbetet hade man 1994 börjat specificera ett gemensamt 120 mm grk-vapensystem och AMOS var tillräckligt övertygande för att väcka ”FUG Mortar”-arbetsgruppens intresse. På samma gång blev det också klart, att AMOS M inte kunde uppfylla vapensystemets krav, och så startades 1996 planeringen av ett nytt bakladdat vapen och AMOS B-torn (Breech Loader/Bakladdare). Den 13. juni 1997 sköt detta AMOS TD (Technology Demonstrator) monterat på CV90-vagn sina första skott.

Artilleri

På basis av 155K83-kanon utvecklade Vammas i mitten av 90-talet en fältkanon med 52 längdkaliber eldrör och APU-enhet, som Finlands Försvarsmakt accepterade till tjänstbruk under namn 155K98. Så blev Finland det första landet i Europa och globalt det andra, som tog 155/52-kanonen till tjänstbruk. De senaste versioner är försedda med inertiallokaliseringssystem.