Lave Malmgren 131 årgångar av Artilleri-Tidskrift

Lave Malmgren

Överstelöjtnant Lave Malmgren är tidskriftens redaktör sedan 1997.

131 årgångar av Artilleri-Tidskrift

Artilleri-Tidskrift och Artilleriklubben är ungefär jämnåriga. Klubben bildades året före tidskriften. Dess ”första sammanträde egde rum i Januari 1871” 1. Stadgarna angav då som klubbens ändamål ” att väcka och underhålla hågen till yrkesbildning och vänskapen mellan vapenkamrater”. Klubbens och tidskriftens utveckling har sedan löpt parallellt tills klubben 1942 tog över utgivningen av tidskriften2. Dessförinnan hade redaktör och ansvarig utgivare skött tidskriften ” på egen räkning och risk” 3 .

Att gå igenom 131 årgångar av ArtilleriTidskrift har varit en fascinerande upplevelse på många sätt. Redan vid en ytlig granskning ser man ju att tidskriften har förändrats till form och utförande. Från början hade häftena gröna omslag och saknade bilder. Planscher förekom på utvikningssidor. Första fotografiet hittar man 1885, första bifogade kartan 1886.

1 AT årg 5 1876 sida 59. 2 AT årg 71 1942 sida 1. 3 AT årg 75 1946 sida 7. Sex häften per år blev fyra

Tidskriften utgavs länge med 6 häften per år, men ofta förekom flera häften i samma utgivning. Från 1974 har den utgivits med 4 häften per år. Minskningen var väsentligen ekonomiskt betingad. Återgång till 6 häften per år har diskuterats återkommande men aldrig bedömts ekonomiskt möjlig.

Från början bands tidskriften i ett grågrönt omslag med innehållsförteckning på omslagets utsida. 1945 anmäldes tidskriften som ”Organ för artilleriet och luftvärnet ” på omslaget. 1947 trycktes omslaget i två färger på något tjockare papper än tidigare. Omslaget hade då en gråblå ton, som året därpå byttes mot artilleri-röd.

1979 tvingades man att övergå till en enklare och billigare tryckteknik4. Detta gav en sämre lay-out och grafik. Omslaget hade

samma utförande som tidigare men en något ljusare röd ton. 1991 lämnades denna teknik och tvåspaltig sättning med smakligare typsnitt infördes. Med modern teknik kunde man ”framställa en ’läsvänlig’ tidskrift till rimliga kostnader”5. Samtidigt flyttade innehållsförteckningen från omslaget till sida 1. Omslaget fick i stället en bild och texten ”Organ för Artilleriet och Luftvärnet ” utbytt mot ”Artilleriet” och ”Luftvärnet ” med truppslagsbeteckningarna ovanför resp ord.

Artilleri & Luftvärn

1995 fick tidskriften sitt större format, 17x24 cm. Truppslagsemblemen bibehölls men utan text. I stället står texten ”Artilleri & Luftvärn ” vertikalställd längs omslagets ryggsida och dominerar framför tidskriftens namn, som är satt med mindre grad. Tidskriften började då också tryckas i tvåfärg, omslaget på de två första häftena i fyrfärg. Från 2001 trycks omslaget åter i fyra färger. Detta berodde egentligen på ett litet misstag. En annonsör hade lämnat underlag för en annons på omslagets insida i fyrfärg. Den hade förlorat mycket information om den skulle tryckas i svartvitt. Redaktören lyckades då utverka ett högre pris för fyrfärgsannonsen, som kunde finansiera den dyrare tryckningen.

Paginering

Pagineringen löpte från början i serier över hela årgången. Man hade olika sifferserier för själva tidskriften och andra delar som trycktes i häftena: • Reseberättelser, Kommittébetänkanden och Redogörelse för i Sverige utförda

artilleriförsök (1874-1886) – från 1887 sammanfattade under rubriken Meddelanden från svenska artilleriet (18871941). • Utdrag ur embetsskrifvelser/ämbetsskrivelser (1873-1938). • Nekrologer (1885, 1890, 1898-1900, 1908); senare har nekrologer införts i tidskriftens paginering. • Ur svenska artilleriets hävder (1941-45). • Föredrag i Artilleriklubben (1884). • Register för Artilleri-Tidskrift 1902-1939 (1909, 14, 19, 25, 32, 39); register/index förekommer också för tiden 19401990 men då paginerade i tidskriften och för perioden 1872-1981 sammanställt i

AT 4/1984. • Artilleriklubbens handlingar, protokoll mm (1942-1953); protokoll förekommer även för senare tidsperiod men då paginerade i tidskriftens ordinarie sidföljd.

Från 1991 används löpande paginering inom varje häfte.

4 AT årg 108 1979 sida 2. 5 AT årg 120 1991 sida 7. Vetenskap och information

Även innehållet har under årens lopp haft delvis olika inriktning. Jag skall här ge en kort sammanfattning av min bild av hur tidskriften har utvecklats i detta avseende. Med nödvändighet blir det en mycket summarisk och subjektiv bild av det hela.

Från början hade tidskriften en tydligt vetenskaplig profil med uppsatser och artiklar av hög kvalitet. Några av debattämnena under denna tid återkommer jag till i senare artiklar. Genom korta notiser samlade under rubriken ”Underrättelser från främmande länder” följde man också upp ut-

Från början bands tidsskriften i ett grågrönt omslag med innehållsförteckningen på utsidan. Observera den skilda pagineringen för Tidskriften, Meddelanden från svenska artilleriet och Utdrag ur embetsskrivelser.

vecklingen utomlands. Vissa projekt kan man nära nog följa år från år.

Krigshistoriska artiklar – naturligtvis med tyngdpunkten på artilleri, senare även luftvärn – har varit återkommande teman. Under första världskriget förekommer 12 artiklar, som beskriver krigshändelserna 1914-1918, dessutom ungefär lika många artiklar beskrivande orsakerna till krigsutbrottet och speciella händelser med artilleri- och luftvärnsförtecken.

Efter kriget blir häftena något tunnare. Fortfarande dominerar artiklar av hög kvalitet. De korta notiserna ”underrättelser från främmande länder” upphör 1921.

Under andra världskriget kunde man förvänta sig samma ambition att följa krigshändelserna som under det första världskriget. Det förekommer emellertid ingen systematisk uppföljning men däremot ett dussin artiklar, som avhandlar krigshändelserna främst från artilleri- och luftvärnssynpunkt. Under samma period förekommer 15 artiklar om Karl XII:s artilleri, 4 artiklar ”Ur svenska artilleriets hävder” (om sammanlagt 263 sidor) och ett halvt dussin artiklar rörande äldre artilleri- och luftvärnshistoria. Man lanserar också artillerifälttävlan under kriget, vilket ges en del utrymme i tidskriften.

Efter andra världskriget kommer informativa artiklar om materiel och system efter hand att dominera framför den mera vetenskapliga och utredande typen av uppsatser. Framtidsfrågorna för våra truppslag diskuteras på ett mera övergripande sätt. Påtagligt är också att artiklarnas längd blir kortare. En artikel om stridsgaser på 51 sidor6 hade varit fullständigt otänkbar under 1900-talets senaste decennier; den hade inte ens rymts i ett enstaka nummer. Orsakerna till att man begränsar omfånget är väsentligen ekonomiska men det förekommer även andra skäl. 1947 meddelar redaktören att omfånget måste begränsas p gr a föreskrifter av Statens bränslekommission. Pappersförbrukningen skall minskas, varför tidskriftens häften 4, 5 och 6 begränsas till 56 sidor i st f normala 647 .

Debattera mera!

Debattartiklar har förekommit rätt så sparsamt även under perioder då redaktören har uppmanat till debatt. Tonen i debatten har städse varit mycket artig och verserad. Exempel:

Då emellertid saken torde vara af den betydelse, att den förtjenar närmare skärskådas, vågar jag ännu en gång upptaga samma ämne, äfven med fara att derigenom ådraga mig en och annan olika tänkande läsares otålighet och missnöje.8

I ett meddelande från redaktionen 1921 påtalas ” på förekommen anledning” , att ”signerade uppsatser, som införts i tidskriften, stå för respektive författares egen räkning och få icke anses giva uttryck åt vare

6 C. E. Ljungdahl: Giftiga gaser och deras användning. AT årg 51 1922 sida 123 ff. 7 AT årg 76 1947 sida 242. 8 H-g (lt H B Holmberg): Om fältartilleriets trumpetarepersonal. AT årg 6 1877 sida 13.

Häfte 1 1948, argång 77. 1947 trycktes omslaget i två färger på något tjockare papper än tidigare. Omslaget hade först en gråblå ton, som redan 1948 byttes mot artilleri-röd

sig Artilleristyrelsens eller redaktionens åsikter i ämnet. ” 9

1946 skriver Henning Schmiterlöw om artiklar med beteckningen ”Insänt ” , att antalet inte har varit ” så stort, i regeln träffade redaktionen överenskommelser om levererandet av artiklar. Detta hindrade ej att insända artiklar kunde vara välkomna, men fordringarna på desamma ställdes någorlunda högt. Det var dock icke fråga om censur. Redaktionen kunde i en fråga tillkännagiva sin åsikt i ett tillägg till artikeln…” 10

Insända artiklar ökade efter hand i antal, särskilt under 1930-talet11 .

Senare redaktörer torde i allmänhet ha önskat sig fler debattartiklar än de som har influtit. En av de flitigare debattörerna under senare år har varit övlt J Olof Nyhlén12 , även han en mycket välformulerad skribent – men kanske hellre spetsig än artig i sina formuleringar. En del svar har understundom influtit, men tyvärr har debattörerna ofta fått stå oemotsagda. Eller så har debatten fortsatt utanför tidskriftens spalter.

Redaktörens ständiga följeslagare –en skral ekonomi

Tidskriftens ekonomi har städse varit föremål för bekymmer. Henning Schmiterlöw skriver 1946 att ”inkomsterna utgjordes av prenumerationsavgifter, försäljning av lösa årgångar och häften, bytesexemplar (som inlöstes av Artilleristabens bibliotek), statsanslag, som visade en otrevlig vana att minskas, just då höjning var erforderlig, samt annonsintäkter, som naturligtvis var synnerligen beroende av den allmänna konjunkturen.” 13

Redaktören Ragnar Sjöberg skriver till läsekretsen 195314 och delger den sina bekymmer för tidskriften, som ” röra ekonomin och anskaffningen av lämpliga artiklar. Det gäller ju att upprätthålla denna gamla tidskrifts traditionella standard.” ... ”Inkomsterna utgöras av statsbidrag, prenumerationsavgifter och annonsinkomster.” Statsbidraget hade under de senaste åren varit 3500 kr och Ragnar Sjöberg påtalar vikten av att det höjs, eftersom tryckningskostnaderna har stigit.

9 AT årg 50 1921 sida 89 10 AT årg 75 1946 sida 5. 11 Ulf Mosséen: AT årg 100 1971 sida 136. 12 Se t ex AT årg 117 1988 sida 33 och 42. ”Red har i oktober 1952 gjort framställning härom och har för avsikt att ännu en gång även göra personlig demarche hos statsrådet – med den verkan det hava kan.”

Sätten att dryga ut tidskriftens inkomstsida har under åren varit många. Ulf Mosséen skriver i en PM 197015, att tidskriften i stor utsträckning har ”levat på försäljning av särtryck, vilka varit direkt anpassade för utbildningsarbetet på skolor och truppförband.”

Under Jan Anshelms redaktörstid och med stöd av Bo Pederbys förläggarkompetens gav tidskriften ut två böcker (Det svenska Artilleriet 1794-1994 /1994/ och Gunnar Grenander: Arméns eldkraft 1939-1995 / 1996/). Försäljningen av dessa gav inkomster som mer än väl kompenserade ett negativt netto för själva tidskriften.

Det var inte första gången tidskriften gav sig in i förläggarbranschen. 1944 gav Artil-

13 AT årg 75 1946 sida 7. 14 AT årg 82 1953 sida 13. 15 Artilleri-Tidskrift, Redaktören 17.10.23 PM angående tidskriftens innehåll.

1991 ersattes innehållsförteckningen på omslaget med en omslagsbild. Fyra år senare –1995 – ändrades även formatet och omslaget gavs en lay-out för att att understrycka att tidskriften riktar sig till både artilleriet och luftvärnet.

leri-Tidskrift ut ”Svenska artilleriet förr och nu ” till 150-årsminnet av när de fyra regementena bildades: Kungl Svea, Göta, Finlands och Wendes artilleriregemente16. Redaktör för det verket var Ivan Thorson. Det har funnits planer på ytterligare böcker men kraften har inte räckt till detta.

F n (2002) kostar tidskriftens fyra nummer omkring 220 000 kr årligen. De tunga posterna är lay-out, tryckning och distribution med posten. Till detta kommer arvoden till redaktör och ekonomichef m fl jämte skatter. Inkomsterna består i huvudsak av annonsintäkter (ca 40%), statsbidrag (knappt 20%) och prenumerationer (även det knappt 20 %, varav ArtSS och LvSS står för merparten genom att fördela tidskriften till elever under utbildning). Medlemsavgifterna täcker knappt distributionen till medlemmarna. Återstår att finansiera resterande 1020%. Detta har hittills lyckats genom en framgångsrik lösnummerförsäljning av ett temanummer varje år. Men i skuggan av förbandsnedläggningar och budgetnedskärningar finns risk att även denna inkomstkälla sinar.

Artilleri-Tidskrift torde fortfarande fylla ett behov även om det inte är lika uppenbart som de första entusiastiska redaktörerna anmälde i sitt första nummer (se nästa artikel). Det finns anledning att instämma i Henning Schmiterlöws konstaterande 194617:

16 AT årg 118 1989 sida 45. Det har också alltid betraktats som en oskriven lag, att varje artilleriofficer skall inneha och studera tidskriften.

Fast numera får man nog snarare se det som en uppmaning och en förhoppning.

17 AT årg 75 1946 sida 1

Ät Din lunch på Militärsällskapet.

Du som är medlem i Officersförbundet och tjänstgör i Stockholm, ta för vana att då och då äta lunch på Militärsällskapet (servering kl 11 30 – 13 30). Är Du reservare kan Du mot avgift bli medlem och inta Din lunch. Medlemmar har dessutom möjlighet att disponera lokalerna för högtidsdagar eller andra sammankomster på kvällstid. Njut av den vällagade och rikliga maten och koppla av i den trivsamma atmosfären. Ta gärna med gäster. Ett konferensrum är iordningställt för sammanträden. Adress: Kommendörsgatan 9 1 trappa Tel 08-662 62 53 eller 08-662 62 54