Lave Malmgren 16 redaktörer under 131 år

Lave Malmgren

16 redaktörer under 131 år

”Det svenska försvaret var på 1860-talet starkt föråldrat. Kärnan utgjordes av den gamla indelta armén på ca 25000 man, illa rustad och ledd och ofullständigt övad.” –Så inleder Lars-Arne Norborg en beskrivning av försvarsdsebatten under 1800-talets senare del1. Debatten rörde väsentligen behovet av att övergå från indelningsverket till en värnpliktsarmé och hur denna skulle finansieras. Efter nära 20 års förhandlingar och politiska kompromisser nådde man 1885 fram till en lösning, som innebar en värnplikt med 42 dagars övningstid och 12 års värnpliktstid parallellt med att indelningsverket bibehölls och de s k grundskatterna skrevs ned med 30 %.

Om det svenska artilleriet skriver C. O. Nordensvan2 : ”Efter den franska förebilden upptog man i Sverige frågan om införandet

1 Lars-Arne Norborg: Sveriges historia under 1800- och 1900-talet sida 169. 2 C. O. Nordensvan: Krigsväsendet och den militära uppfattningen i Sverige under de femtio åren 1860-1910 sida 35. 3 AT årg 1 1872 sid 1.

av refflade kanoner, och 1863 antogs ett reffelsystem… Snart var hela artilleriet försedt med refflade kanoner… De svenska kanonerna bibehöllo sin framstående plats - - - men med afseende på sättet för artilleriets skjutning och användande gingo preussarna efter 1866 före oss, utan att vi hade vetskap därom, förr än 1870 års krig väckte oss liksom andra folk.”

Det var under intryck av dessa stämningar och i skuggan av krigshändelserna i samband med Bismarcks enande av Tyskland – framför allt det fransk-tyska kriget 18701871 – som Artilleri-Tidskrift grundades.

Tidskriftens första årgång – 1872 – inleddes med en anmälan3 av utgivarna •H. Wennerholm, •Hj Palmstierna och •D. Weber.

Sedan flera år tillbaka har man ibland artilleribefälet hört den önskan uttalas, att en tidskrift, huvudsakligast avsedd för behandling av artilleristiska ämnen, inom vårt land måtte utgivas, utan att denna önskan likväl blivit förverkligad. -- - ju längre frågan undanskjutits, desto lifligare har hon åter uppträdt; detta desto mer som de sednare årens krigshändelser4 för hvar och en officer, ja för hvarje fosterlandsvän allt klarare ådagalagt vigten af, att vi, ”medan tiden räcker till”, söka så bereda oss för striden, att vi, när ofred står för dörren, ej må finnas oförmögne att värna det land, der vi till bruk för vår mannakraft fått i arf en frihet, större, mera verklig än den, som åt Europas folk i allmänhet blifvit förunnad, och som det är vår pligt att åt våra efterkommande lämna i okränkt skick.

Frågan tycks framför allt ha diskuterats inom Artilleriklubben. Genom en rundskrivelse av den 31 januari 1872 sonderas stämningarna ute på förbanden5. Tillräckliga ekonomiska garantier erhölls och bl a beslutade officerskåren vid Svea regemente att bidra med 200 kr årligen mot att6 ”till Regementets förfogande ställdes 12 exemplar av nämnda tidskrift”.

Initiativtagarna konstaterar vidare: ”Krigets konst har alltmer blifvit föremål för vetenskaplig behandling; men på samma gång både vapnen och deras användning vunnit en allt större fullkomning, har det äfven blifvit en möjlighet för dem, som utöfva krigarens yrke, att genom studier och öfvningar redan under fredstid, förskaffa sig den skicklighet i krigets värf, som utgör segerns vilkor.”

På denna idealistiska grund och i fosterländsk anda tog man sig alltså verket an ”att utgifva en artilleritidskrift - - - utan all föreställning om sjelftillräcklighet… ”

4 Tysk-franska kriget 1870-71. 5 Ulf Mosséen AT årg 100 1971 sida 133. 6 Protokoll av den 13 februari 1872. 7 AT årg 75 1946 si2 3 ff. 8 Jfr föregående artikel. 9 AT årg 75 1946 sid 4.

Vi göra det tvärtom i den förhoppning, att vårt arbete skall i väsentlig mån delas af våra yrkesbröder, och att derigenom skall uppkomma det tankeutbyte, som af olika åsigters framläggande härflyter. Gemensamt arbete utgör ett oeftergifligt vilkor för tidskriftens bestånd, och vi räkna derföre på kamraters kraftiga medverkan; men kan tidskriftens utgifvande väcka detta gemensamma arbete till lif, tro vi också det förnämsta ändamålet med dess tillvaro vara vunnet.

Det är när Henning Schmiterlöw i sin tillbakablick på tidskriftens 75-åriga tillvaro7 hänvisar till denna anmälan som han även fäller kommentaren8: ”Det har också alltid betraktats som en oskriven lag, att varje artilleriofficer skall inneha och studera tidskriften.”

Tre medlemmar i redaktionen

Fram till 1938 gavs tidskriften ut av tre artilleriofficerare9. Av dessa var en redaktör och ansvarig utgivare. De två övriga fungerade som granskningsutskott.

I förteckningen på sida 46-48 över tidskriftens redaktion är de tre utgivarna förtecknade i den ordning, som de tas upp i resp årgång. Redaktören är angiven med fet stil. Man ser att de flesta redaktionsmedlemmarna har varit artilleristabsofficerare och att chefen för artilleristaben nästan genomgående har ingått i redaktionen.

Bestämda regler för utskottets verksamhet och ställning har av allt att döma aldrig fästs på papper10. Några handlingar från tidskriftens första 66 år har inte återfunnits vare sig i tidskriftens eget arkiv eller i Krigsarkivet. Man kan väl förmoda att de tre utgivarna har arbetat tämligen solidariskt och att en av dem har utsetts att bära det formella ansvaret.

Om tidskriftens förste redaktör, Dagobert Weber, skriver Svenska män och kvinnor11: ”När försvarsdebatten på 1870-talet flammade upp, inspirerad av erfarenheterna från det fransk-tyska kriget, och reformvännerna helt ville avskaffa indelningsverket, försvarade W., framför allt i Stockholms Dagblad, och i broschyrer denna som han ansåg omistliga sv. institution. Betydelsefullare var hans insats som en av grundarna av Artilleri-Tidskr., vars utgivare han var 1872-83. Denna tidskr. fick stor betydelse för spridande av en ny anda inom det sv. artilleriet och bidrog till att bana väg för dess modernisering (min kursivering).”

Redan i den första årgången känner sig redaktionen föranlåten12 att påtala ”att, äfven om en till införande i Tidskriften inlemnad afhandling meddelas utan att Red. dervid gjort några anmärkningar, Red. i dess helhet ej derför får anses godkänna alla de satser, som af artikelförfattaren blifvit uttalade.” Uttrycket ”Red. i dess helhet” talar ju för att de tre utgivarna har verkat som ett arbetslag.

1921 har det återigen funnits anledning att ”framhålla, att sådana redogörelser och uppsatser, jämväl signerade, som återfinnas bland ’meddelanden från svenska artilleriet’, offentliggjorts enligt Artilleristyrelsens önskan, men att andra signerade uppsatser, som införts i tidskriften, stå för respektive författares räkning och få icke anses giva uttryck åt vare sig Artilleristyrelsens eller redaktionens åsikter i ämnet.”

10 Ulf Mosséen: AT årg 100 1971 sida 134. 11 Svenska män och kvinnor del 8 sida 228; Bonniers förlag 1955. 12 AT årg 1 1872 sida 162. En av tidskriftens grundare och dess förste redaktör Dagobert Weber 1872-1882. Foto efter Svenska män och kvinnor.

Återigen ser man att de tre utgivarna betraktar sig som en redaktion. Man noterar också tidskriftens halvofficiella prägel genom det material som presenteras enligt ”Artilleristyrelsens önskan”. Med artilleristabsofficerarnas tunga roll i redaktionens sammansättning är detta inte ägnat att förvåna sig över.

1931 förekommer en notis, som vittnar om redaktionens ansvar för tidskriftens innehåll13. En professor skriver och ondgör sig över att en författare 1927 har plagierat ett bokmanus, som denne har haft tillgång till. ”För undvikande av framtida misstag” vill han han få detta fastslaget. Författaren gör avbön och bekräftar att han har haft tillgång till professorns manus vid utarbetande av artikeln.

Redaktör och granskningsutskott

Åren 1939-1941 var en övergångsperiod i fråga om tidskriftens redaktion. I en PM från 193914 regleras förhållandena för tidskriftens verksamhet i tio punkter. 1. ”Tidskriften utgives av en av Inspektören för artilleriet efter eget medgivande utsedd redaktör i egenskap av ansvarig utgivare. Redaktören äger att disponera över eventuellt statsanslag, men åtnjuter i övrigt inget understöd av allmänna medel.

Redaktören förbinder sig vid antagandet att, mot ersättning av för tidskriftens fortsatta utgivande gjorda utlägg, avstå ägan-

13 AT årg 60 1931 sida 226. 14 PM i Artilleri-Tidskrifts arkiv, f n förvarad i en av John Lindnér skänkt protokollsbok för stiftelsens styrelsemöten. PM saknar datering och ansvarig författare men av innehållet kan man sluta sig till att den är skriven 1939 för att reglera tidskriftens ledning detta år, möjligen av redaktionssekreteraren. Jacob de Laval (ovan), redaktör 1883-1891 och Gunnar Werner (nedan)19211923. Foto från svenska porträttgalleriet.

derätten till tidskriften till den person

Inspektören för artilleriet därtill utser.” 2. ”Tidskriften utgives i 6 häften årligen…”. Även omfånget regleras. 3. Innehållet föreskrivs omfatta ”avhandlingar om artilleriets materiel, utbildning, användning och utveckling såväl inom som utom landet, redogörelser för inom

Sverige gjorda försök, avgivna kommittébetänkanden och utkomna förordningar m m angående artillerivapnet samt utdrag ur Inspektörens för artilleriet och Generalfälttygmästarens ämbetsskrivelser.” An-

nonser anbefalls för att göra tidskriften ekonomiskt bärkraftig. 4. ”Redaktören är ensam ansvarig för tidskriftens innehåll. Icke signerade artiklar och notiser, som tilläventyrs icke äro författade av redaktören, äro att betrakta som av denne godkända.” 5. Tidskriftens innehåll skall övervakas av ett granskningsutskott. Utskottet skall biträda redaktören med råd och dåd (artiklar) men skall även ”till

Inspektören för artilleriet avgiva förslag vid ifrågasatt eller önskvärt ombyte av redaktör.” Granskningsutskottet utgörs av Cheferna för

ArtSS och AIHS, Fälttygmästaren och chefen för ett truppförband. 6. Redaktören biträds dels av ett antal fasta referenter, dels av ombud vid artilleritruppförbanden. De fasta referenterna är fyra grupper vid ArtSS,

AIHS, Artilleriinspektionen och Tygdepartementet. De har sina särskilda bevakningsområden och skall lämna förslag till artiklar och referera utländsk fackpress. Ombuden skall utses av truppförbandscheferna. De skall föreslå artiklar och bevaka prenumerationer. 7. Granskningsutskottets medlemmar erhåller tidskriften gratis. Redaktören bestämmer taxa enligt vilken författare m fl skall ersättas. 8. ”För 1939, som är att betrakta som ett övergångsår, har Inspektören för artilleriet utsett Major J. Lindnér att fortfarande vara redaktör och ansvarig utgivare.” Till redaktionssekreterare utser redaktören med inspektörens medgivande mj T.

Hedqvist. 9. Inspektören utser Chefen för A 6, öv H.

Schmiterlöw att vara truppförbandschefen i granskningsutskottet. 10. PM avslutas med ett av redaktionssekreteraren tämligen noggrant utformat förslag till granskningsutskottet angående tidskriftens innehåll – både allmänt och för den närmaste tiden. Han föreslår härvid att ”utdrag ur ämbetsskrivelser skall utgå, eftersom tillkomsten av T. L.15 synes fylla detta behov.

Sune G:son Wennerberg, redaktör 18921902. Porträttet finns i ArtSS lokaleer. Foto: Bosse Johansson.

15 Tjänstemeddelande angående Lantförsvaret.

1939 anges således mj John Lindnér som redaktör och ansvarig utgivare och mj Tor Hedqvist som redaktionssekreterare. Henning Schmiterlöw anger i sin historik16 att den förre var ansvarig utgivare och den senare redaktör. Schmiterlöw var ju väl insatt och bör således veta hur konstellationen i praktiken fungerade. 1940 och 1941 hade Tor Hedqvist båda funktionerna.

Av PM framgår att redaktörens frihet var noga reglerad. Han skulle bära de ekonomiska riskerna men fick inte förfoga över ev vinst. Han skulle ensam ansvara för tidskriftens innehåll men satt löst om detta inte motsvarade Inspektörens förväntningar.

Gustaf af Wetterstedt, redaktör 1902-1920. Henning Schmitterlöw, redaktör 19241930. Han skrev bla tidskriftens historik till dess 75-årsjubileum, se AT häfte 1 1946. Granskningsutskott Granskningsutskottets funktion klarlades aldrig i några stadgar utan tycks snarast ha varit ett historiskt arv från tiden före 193817 . Granskningsutskottet utvecklades efter hand till att bestå av 5-7 medlemmar: regementschefer vid artilleri- och luftvärnsförband, fälttygmästare och skolchefer. Från och med 1947 utgjordes granskningsutskottet enligt beslut av Generalfälttygmästaren samt Inspektörerna för artilleriet och luftvärnet av18

16 AT årg 75 1946 sida 7. 17 Ulf Mosséen AT årg 100 1971 sida 134. Jfr dock not 12. 18 AT årg 76 1947 sida 49.

•Fälttygmästaren, •Chefen för AIHS, •Chefen för ArtSS, •Chefen för LvSS, •Stabschefen vid Ainsp/Art och •Stabschefen vid Ainsp/Lv.

1953 reviderades utskottets sammansättning genom att ”Inspektören för artilleriet efter samråd med Generalfälttygmästaren och Inspektören för luftvärnet” bestämmer att det skall utgöras av följande medlemmar19: Fälttygmästaren eller byråchef vid KAFT, Cheferna för ArtSS, LvSS och AIOS, försteläraren vid KHS högre vapentekniska linje samt regoff till förfogande vid Ast/Art och Ast/Lv. Genom denna revidering blir således även Krigshögskolan, sedermera Militärhögskolan, representerad.

John Lindnérs donationsfond

Utskottets sammansättning redovisas på omslagets insida fr o m 1942. Från 1968 kallas utskottet ”Granskningsutskott John Lindnérs donationsfond”. Från 1988 är granskningsutskottens sammansättning inte längre införd i tidskriften, men utskottets protokoll finns bevarade till 1991, då den sista utdelningen under 1900-talet beslutades.

De närmare omständigheterna omkring major John Lindnérs donationsfond tillblivelse och fortbestånd redovisas i särskild artikel (sida 51 ff).

Artilleriklubben tar över

1942 tar Artilleriklubben över utgivningen av Artilleri-Tidskrift. Artilleriklubbens ordförande, tillika tidskriftens redaktör, uppmärksammar detta i en anmälan20. Tidskriftens förre ägare, mj Tor Hedqvist har ”på för klubben särskilt gynnsamma villkor ställt erforderligt kapital till förfogande.” Han önskar inte ”kvarstå såsom redaktör och ansvarig utgivare” och därför har ”Inspektören för artilleriet jämlikt stadgar för Artilleri-Tidskrift utsett undertecknad (Ivan Thorson) till hans efterträdare.”

Den nye redaktören finner inga skäl att frångå riktlinjerna för tidskriftens innehåll. Men han vill ”utan åsidosättande av de rent artillerivetenskapliga undersökningarna och utredningarna, vilka alltid med rätta tillmätts stort utrymme - - - söka bereda

19 AT årg 82 1953 sida 12. Tor Hedqvist, redaktör under övergångsåren 1939-1942. Foto Kungl Wendes artilleriregementes historia 1794-1994.

20 AT årg 71 1942 sida 1.

Ivan Thorson var 1943-1946 tidskriftens förste redaktör, sedan tidskriften övergått i Artilleriklubbens ägo. Under en tid var han tillika Artilleriklubbens ordförande. Foto AIHS 1818-1992.

ökad plats åt trupputbildningsproblem, aktuella synpunkter på artilleriets uppträdande under olika förhållanden, exempel på tillämpning av bestämmelser i reglementen, instruktioner m. m.”

Han vill också ge utrymme för referat av Artilleriklubbens sammanträden och för kamratföreningarnas meddelanden. Slutligen uttrycker han förhoppningen att det nya ägarförhållandet skall kunna medverka till att vidga läsekretsen.

Stadgar för klubb och tidskrift

I samma nummer är också såväl tidskriftens som klubbens stadgar införda för första gången21. Av dessa framgår •att tidskriften ägs av klubben, •att Inspektören för artilleriet, på förslag av Artilleriklubbens styrelse, utser tidskriftens redaktör och ansvarige utgivare, •att redaktören och ansvarige utgivaren före befattningens tillträdande hos

Inspektören för artilleriet skall deponera en till chefen för justitiedepartementet ställd, odaterad anmälan om frånträde av utgivningsrätten och •att beträffande granskningsutskott och fasta referenter till tidskriften gäller vad

Inspektören för artilleriet har bestämt eller kommer att bestämma.

Man kan således konstatera att Artilleriklubbens ägarroll – precis som tidigare redaktörens – var något kringskuren. Vinsten fick man dock disponera enligt en övergångsbestämmelse: • 70 % för att amortera lånet hos förre ägaren, • 10 % för tantiem till redaktören och • 20 % till Artilleriklubbens kassa.

Även om jag inte har kunnat utläsa det av källorna var detta sannolikt en prolongering av tidigare förhållanden. Chefen för Artilleriet och Artilleristaben torde ha haft ett direkt inflytande över tillsättningen av tidskriftens redaktion även före 1938.

Henning Schmiterlöws historik

I det första häftet 1946 presenteras Henning Schmiterlöws historik över tidskriften. Denna är mycket initierad. Schmiter-

21 AT årg 71 1942: Stadgar för Artilleri-Tidskrift sida 75 ff. Stadgar för Artilleriklubben sida 81 ff.

Ragnar Sjöberg, redaktör 1946-1960.

löw hade själv varit engagerad i redaktionen sedan 1915, redaktör 1924-32 och senare engagerad i granskningsutskottet. Utöver en beskrivning av bakgrunden till tidskriftens tillblivelse och dess fortlevnad ger han en omfattande resumé av viktiga ämnen, som hade behandlats av skilda författare. Uppsatsen har bl a varit en viktig källa till denna artikel.

I samma nummer blickar även redaktören övlt Ivan Thorson i en anmälan tillbaka på tidskriftens och klubbens 75-åriga verksamhet22. ”Såväl tidskriften som klubben har under de gångna åren haft en stor uppgift att fylla såsom det enda forum utom läroanstalterna, där bl a de artillerivetenskapliga problemen mera ingående behandlats och diskuterats. - - - varigenom främst artilleri- och luftvärnsofficerarna kunnat hållas à jour med utvecklingen…”

Han påtalar vidare att det alltid kommer ”att förbliva redaktionen angeläget att hålla tidskriftens innehåll på ett högt vetenskapligt plan samtidigt som frågor rörande utbildning m m erhålla sin sakliga belysning.”

Härefter övergår han till att anmäla Henning Schmiterlöws historik. Han tackar tidigare redaktörer och avslutar med att önska att ”Artilleri-Tidskrift och Artilleriklubben allt fortfarande (må) få tillfälle att verka i artilleriets och luftvärnets och därmed i försvarets tjänst.”

22 AT årg 75 1946 sida 1-2. Pensionerad inspektör som redaktör

1946 sker ett trendbrott i hur redaktörer utses. I stället för en officer i karriären eller en etablerad officer med nära knytning till rådande utveckling utses nu den pensionerade luftvärnsinspektören Ragnar Sjöberg. I sin anmälan23 anknyter han till Ivan Thorsons programförklaring och förutskickar att tidskriften skall bibehålla sin traditionella profil. Han poängterar att det är önskvärt med bidrag från truppofficerare angående utbildningsfrågor mm och han uttalar förhoppningen att ”Underrättelser från utlandet” skall kunna beredas större plats ”sedan utländska facktidskrifter nu efter krigets slut blivit mera lättillgängliga”.

”Redaktionen hoppas också på alla artilleri- och luftvärnsofficerares välvilliga stöd dels genom prenumeration på tidskriften, dels genom medarbetarskap…”

23 AT årg 75 1946 sida 75.

Nu liksom alltid tidigare och alltid senare frestas man säga. Ragnar Sjöbergs anmälan röjer en realistisk bild av svårigheterna att få tidskriften att gå ihop ekonomiskt, en bild som dessvärre visade sig stämma alltför väl.

I ett brev till läsekretsen24 delger han sina bekymmer. ”Under 1951 och 1952 ha tryckningskostnaderna per sida stigit med omkr 40 %…” Inkomsterna, som består av statsbidrag, prenumerationsavgifter och annonsinkomster har ”visat en riskabel tendens att stagnera eller rent av minska”. Han går igenom dessa tre inkomstkällor och berättar om sina ansträngningar att beveka statsmakterna om att höja bidraget. Han vädjar återigen om lojala prenumeranter och han redovisar industrins obenägenhet att annonsera.

Så vädjar han återigen till läsekretsen om ”artiklar och uppsatser, men här är bilden något ljusare. Red har nämligen de senaste åren haft glädjen att mottaga flera spontant insända artiklar - - - men det finns plats för fler”.

Under de följande åren (1955-1959) förekommer inte mindre än sex notiser om redaktörens dialog med statsmakterna om höjda bidrag. Resultatet är emellertid magert25 .

”Sedan 1946 har det ordinarie statsunderödet - - - höjts från 1000 st kr (1946/47) till 2900 kr (1958/59).” Dessutom har ”på särskilda framställningar av red” beviljats

24 AT årg 82 1953 sida 13. 25 AT årg 88 1959 sida 149. ett extra understöd. 1949/50 var detta 2500 kr och har sedan varierat från 2000 kr upp till som mest 3500 kr.

Efter tidskriftens 89:e årgång avslutar Ragnar Sjöberg sin verksamhet som redaktör. I några avskedsord tackar han Artilleriklubbens styrelse, redaktionen, tryckeripersonal och författare. ”När jag nu efter nära 15 års arbete som redaktör lämnar denna tjänst, är det med ett visst vemod jag lägger ned pennan efter de sista raderna…” Slutligen önskar han Tidskriften framgång under ledning av en yngre drivande kraft.

Vad Ragnar Sjöberg däremot inte berör är betydelsen av ett antal tunga artiklar, som publicerades under hans tid: Åke Silfverhielm: Projektilbanans beräkning, Per Olof Svantesson: Atombombens teori, Marklund: Förbränningsproblem i krutraketer, Tord Gustafsson: Målföljningsfel och deras inverkan på skjutelementberäkning samt temanummer Grill/Rosell: Zonrör för fältartilleriet och Bo Stenström: Radar och dess militära användning. Detta är bara ett urval av artiklar, som genom sin vetenskapliga halt har kunnat ges ut som ”intressanta och säljbara särtryck, (som) i hög grad medverkat till att göra tidskriften ekonomiskt bärkraftig”.

Det sist citerade är Åke Silfverhielms ord i ett tack till den avgångne redaktören26, vilken ”har gett tidskriften ett rikt och facetterat innehåll, som väl avspeglat artilleriets och luftvärnets aktuella frågor, liksom de allmänt vapentekniska”.

26 Silfverhielm AT 90 1961 sida 2.

Ulf Mosséen, svensk mästare i redaktörskap för Artilleri-Tidskrift. Redaktör 1961-1980.

Svensk mästare i redaktörskap

Den yngre drivande kraften, som 1961 tog vid efter Ragnar Sjöberg var kaptenen Ulf Mosséen, svensk mästare i redaktörskap för Artilleri-Tidskrift: 20 år som redaktör och över 100 signerade artiklar.

I sin anmälan27 menar den nye redaktören att det är ”angelägnare än någonsin, att artilleriet och luftvärnet slår vakt om sitt eget forum”.

Liksom sin företrädare vädjar han till alla artilleri- och luftvärnsofficerare om stöd genom prenumeration och medverkan. Men han vill vidga kretsen till att gälla fler kategorier: ”Maktpåliggande och ansvarsfulla befattningar har i allt större utsträckning anförtrotts reservofficerare samt underofficerare och underbefäl på aktiv stat.” Redaktören vill nu finna både läsare och medarbetare bland dessa.

1967 gör Ulf Mosséen en summering av tidskriftens ställning inför det kommande 100-årsjubiléet28. Han nämner om upplaga och ekonomi, och han går igenom innehållet de två senaste decennierna med omnämnande av viktiga artiklar inom olika ämnesområden. (Sammanställningen återkommer i något utvidgat skick fyra år senare, se nedan!)

I en sammanfattning29 uttrycker han att en specialtidskrift som Artilleri-Tidskrift ”borde ha en väsentlig uppgift att fylla såsom debattforum”. Så menar han att tidskriften har utnyttjats för några decennier sedan men ”under senare år endast mera sällan”. Han tror att detta beror på att tidskriften utkommer för sällan och att det inte passar ”vår egen tids jäkt och otålighet”.

Redaktören skriver vidare att ”flera av de vetenskapligt-tekniska artiklarna utan tvivel har varit av utomordentlig halt och även kommit till användning i utbildningen vid militära skolor”. Han gläder sig åt ett mycket positivt omdöme hämtat ur Historisk Tidskrift30:

27 AT årg 90 1961 sida 3. 28 AT årg 96 1967 sida 1 ff. 29 AT årg 96 1967 sida 6. 30 Historisk Tidskrift nr 2/1966.

All artillerihistorisk forskning förutsätter grundlig kännedom om de artiklar som under årens lopp publicerats i ArtilleriTidskrift… Det vore av intresse att någon gång ägna Artilleri-Tidskrift och dess betydelse för svenskt artilleri ett särskilt studium.

Mosséen menar att tidskriften har haft en ansenlig bredd och ”redaktören är därför benägen anse, trots att han är part i målet, att tidskriften i flera avseenden nått det uppsatta syftet ’att väcka och underhålla håg för yrkesutbildning’ ”. Så avslutar han med den obligatoriska vädjan till ”artilleriet och luftvärnet att med kraft slå vakt om sitt eget forum och språkrör” och med att redovisa tre olika alternativ för att stärka ekonomin. Han vill höja författararvodet från 11 till 20 kr/sida. Detta, menar han, kräver höjda medlemsavgifter och prenumerationspriser (från 20 till 25 kr resp från 25 till 30 kr) och dessutom fler prenumeranter.

Artilleri-Tidskrift 100 år

I tidskriftens 100:de årgång återfinns ett block med historik över Artilleriklubben, Artilleri-Tidskrift och John Lindnérs donationsfond samt en framåtblick av klubbens ordförande31. Alla artiklarna är väl läsvärda för den som är intresserad av klubbens och tidskriftens verksamhet under årens lopp. Inte minst Tore Deutgens historik över Artilleriklubben är viktig, eftersom den –såvitt jag vet – är ensam i sitt slag32 .

För första gången tonar en klubbordförande, Carl Herlitz, ned klubbens betydelse. ”Man måste då – först som sist – konstatera att varken klubben eller tidskriften spelar så stor roll som förr om åren.” När tidskriften kom till fanns bara Kungl Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift i samma janger. Vid 100-årsjubiléet finns ett tiotal publikationer med liknande syften.

31 AT årg 100 1971 Tore Deutgen: Artilleriklubben 100 år sida 119 ff, Ulf Mosséen: Artilleri-Tidskrift 100 år sida 133 ff och John Lindnérs donationsfond sida 143 f samt Carl Herlitz: Inför framtiden sida 143 ff. 32 I en återblick i AT årg 118 1989 sida 43 ff refererar Lars Lindholm i stora drag Tore Deutgens artikel med några kompletteringar avseende 100-årsjubiléet och tiden därefter. 33 AT årg 101 1972 sida 3. 34 AT årg 103 1974 sida 4 ff. 35 AT årg 107 1978 sida 103.

Herlitz påtalar vidare att ”tvärkontakterna” mellan stab, förvaltning, skolor och trupp är bättre än på 1800-talet. Vidare finns på nästan varje förband en kamratförening med tidskrift, som bevakar förbandens historia. Han slår ett slag – inte för sammanslagning – men för samarbete med föreningar med likartade syften, även i våra nordiska grannländer. Så avslutar han – naturligtvis – med att verksamheten måste stödjas ”av så många officerare som möjligt från de angivna personalkårerna. Stödet kan ges i form av medlemskap i klubben och genom författarskap i tidskriften.”

Ny tryckeriteknik

Artilleri-Tidskrift trycktes från början hos Ivar Haeggströms boktryckeri i Stockholm, från 1911 hos Almqvist & Wiksells boktryckeri AB. 1972 övergår man från sättning i det gamla de Vinne, som inte längre tillverkades, till Times, som har fått sitt namn efter den kända engelska dagstidningen33. Skillnaden är tydlig men tryckningen håller samma höga standard som tidigare. (Numera används typsnittet Garamond.)

1974 tas nästa steg i utvecklingen. Handoch maskinsättning med typer ersätts med fotosättning och offsettryckning. Metoden beskrivs i häfte 1/197434 .

1978 är denna epok slut. 1977 går tidskriften med 4244 kr i förlust 35. Artilleriklubbens styrelse ger redaktören uppdrag att hitta en tryckningsmetod som inte får kosta mer än 10 000 kr/år. Han tvingas med sorg i hjärtat lämna Almqvist & Wiksell och hitta en billigare tryckare.

Lösningen blev att tryckfärdigt manuskript framställdes på minnesskrivmaskin av redaktören själv. Efter erforderlig förminskning och framställning av tryckunderlag trycktes tidskriften i rotaprintmaskin på försvarsstabens reprocentral. Första numret med denna metod kom 197936 .

Försvarets reprocentral utnyttjades till 1994, men från 1991 används ordbehandlare för att ta fram tryckunderlag37

Flera tryckerier

Från 1995 har fyra tryckerier utnyttjats, i tur och ordning •Norstedts tryckeri AB 1995-1996, •GuidenTryck, ett häfte 1997, •Katarinatryck, 1997- 2000 och •Från häfte 4 2000 Rolf & Co tryckeri

AB i Skövde.

Vid övergången till Norstedts ändrades också formatet från A5 till 17*24 cm (se föregående artikel, sida 16). Nysatsningen var ägnad att ge Artilleri-Tidskrift ”en rejäl ansiktslyftning i avsikt att bli bättre och mer intressant för hela läsekretsen” 38 .

När man lämnade Norstedts berodde det på att framställningskostnaderna hade blivit för höga. När biträdande redaktören Bo Pederby, reservofficer och erfaren skolboksförläggare, under en tid tog över ansvaret för tidskriften efter den avlidne Jan Anshelm, hittade han andra vägar39. ”Förutvarande redaktören Jan Anshelm gjorde helt färdiga original i digital form som tryckeriet sedan kunde ta direkt till tryck. Detta proffsjobb som Jan utförde till varje nummer, måste vi nu låta tryckeriet utföra, ett moment som kostar pengar. Genom att välja en annan tryckmetod har vi lyckats att i fortsättningen – inklusive det som Jan gjort – producera tidskriften till lägre pris än tidigare.”

Efter ett häfte, som trycktes hos Guiden Tryck, anlitades en särskild designer för tidskriftens lay-out och för att göra det färdiga tryckunderlaget. Denna (Birgitta Pederby, sedermera Marie Thelander) hade kontakt med Katarinatryck och tryckningen förlades dit.

När Bo Pederby sedan med ålderns rätt lämnade befattningen som biträdande redaktör och jag själv skulle ta över kontakterna med tryckeriet fann jag det ändamålsenligt att välja ett nytt tryckeri på min bostadsort. Det blev Rolfs tryckeri i Skövde.

36 AT årg 108 1979 sida 2. 37 AT årg 120 1991 sida 1/8. 38 Ove Fahlén, ordf Artilleriklubben, AT årg 124 1995 sida 1/II. 39 AT årg 126 1997 sida 1/2. 40 AT årg 107 1978 sida 3.

Artilleriklubben vidgar kretsen

Under denna rubrik redovisar redaktören 1978 en ändring i Artilleriklubbens stadgar, som medger medlemskap även för kompani- och plutonsofficerare40. Redaktören menar att detta är en naturlig följd av de senaste årens utveckling, men man förstår också, att ett annat – kanske viktigare – syfte är att kunna värva fler med-

lemmar till klubben och därmed bättra på tidskriftens ekonomi. Ty ”på tio år har den totala kostnaden per trycksida tiodubblats

(Mosséen menar ”tiofaldigats”, min anm) medan t ex medlemsavgiften i klubben ungefärligen fördubblats.”

Han framhåller även att klubben främst lever genom sin tidskrift. Klubbens sammankomster har sedan några år begränsats till två. Här har alltså skett en väsentlig ambitionssänkning. Då klubben etablerades hölls en sammankomst per månad mellan oktober och maj41. Ännu under 1930-talet föreskrev stadgarna fyra sammankomster, men efter andra världskriget begränsades det alltså till två.

Epoken Mosséen till ända

Efter exakt 20 år lämnade Ulf Mosséen 1981-01-01 befattningen som redaktör. Han belönades med klubbens hedersutmärkelse, en S:ta Barbarastatyett, och hedersmedlemskap i Artilleriklubben. Klubbens ordförande Gösta Gärdin konstaterar i sitt tack till den avgående redaktören42 att han genom olika grepp ”har lyckats hålla kostnaderna på en acceptabel nivå”. Men viktigare än detta är de ambitioner som Mosséen genom sitt oegennyttiga arbete har förverkligat:

Resultatet har blivit en fin blandning av framåt- och bakåtblickar inom alla områden som berör de båda truppslagen. Många arga unga män har konstruktivt ventilerat sina synpunkter, många har med sina erfarenheter sökt knyta ihop det som varit med framtiden, många har demonstrerat djupa tekniska kunskaper.

41 AT årg 100 1971 sida 119. 42 AT årg 110 1981 sida 1. Öv 1 Gärdin bekräftar också muntligen den avgörande betydelse, som Mosséen har haft för tidskriftens kvalitet och bredd under dennes redaktörstid. 43 AT årg 109 1980 sida 137 f. 44 AT årg 110 1981 sida 121.

Själv sammanfattar Mosséen de många greppen för att hålla kostnaderna på en acceptabel nivå i några avskedsord, anspråkslöst rubricerade ”Redaktionellt” 43: •En långsam utveckling av arvoden till författare och funktionärer, •en ”motvillig” höjning av medlemsavgiften från 12 till 30 kr, •återkommande värvningskampanjer, som tyvärr sällan har haft mer än temporära framgångar, •en lönsam lösnummerförsäljning av temahäften, •en minskning av antalet häften från sex till fyra per år från 1974, •en successiv begränsning av sidomfånget och •den tidigare nämnda övergången till en förenklad framställningsteknik 1979.

Han riktar så ett tack till författare, Artilleriklubbens styrelse och medlemmar och tidskriftens läsare och avslutar:

Det är inte utan saknad jag lämnar redaktörsskapet.

Nya stadgar 1981

1981 ändras Artilleri-Tidskrifts stadgar. Ändringarna innebär44 1. att Artilleriinspektören inte längre ensam utan tillsammans med Luftvärnsinspektören och chefen för FMV-A vapen-

avdelning, på förslag av Artilleriklubbens styrelse, utser redaktör och ansvarig utgivare, 2. att redaktören utser annonsredaktör och ekonomichef, men inte som tidigare expeditionsföreståndare, 3. att anmälan om frånträdande av utgivningsrätten skall vara ställd till Patentoch Registreringsverket, men fortfarande deponerad hos Inspektören för artilleriet, 4. att det inte längre nämns något om granskningsutskott och fasta referenser.

Ragnarsson och Wedén

Det blev majoren Bo Ragnarsson som avlöste Ulf Mosséen. Då han tillträdde tjänstgjorde han på Försvarsstaben, där hans tjänster hade blivit attraktiva med hänsyn till hans språkkunskaper. I tidskriften medverkade han med åtskilliga översättningar av artilleriartiklar från Sovjet. Däremot lämnade han aldrig någon programförklaring eller någon annan redaktionell notis. Artilleriklubbens ordförande Sven Sjölander konstaterar i sina avskedsord45 att tidskriften har utvecklats inom dataområdet under Ragnarssons tid, och att detta ”är en starkt bidragande orsak till att de avgiftshöjningar som genomförts varit så ringa”. Ragnarsson lämnade redaktörskapet på egen begäran, eftersom tiden för tidskriften inte räckte till sedan han lämnat aktiv tjänst och startat en egen firma.

Efter Ragnarsson kom den sedan 1982-10-01 pensionerade överstelöjtnanten Curt Wedén. Samtidigt som Sjölander anmäler detta46 meddelar han också att ”som medhjälpare till redaktören, på ’konsultbasis’ har major

Bo Ragnarsson, redaktör 1981-1985. Curt Wedén, redaktör 1986-1990.

45 AT årg 114 1985 sida 129. 46 AT årg 114 1985 sida 129 f.

Bo Pederby välvilligt ställt sig till förfogande”.

Wedén inför ”Redaktören har ordet”, av Jan Anshelm senare ändrat till ”Redaktörens spalt”.

I det första häftet 1986 drar redaktören en lans för att få med även yngre skribenter47 . Större delen av tidskriftens material är information om beslut som redan är fattade och om vapensystem som redan är införda.

”Mera sällan har artiklarna avhandlat frågor, som ännu inte avgjorts, och där olika alternativ fortfarande övervägs. Ännu mera sällsynta har artiklar med en kritisk granskning av rådande förhållanden varit.

Tidskriftens läsare måste rimligtvis spänna över mycket stor bredd vad gäller intressen, kunskaper och erfarenheter inom artilleriets och luftvärnets verksamhetsområden. Det borde då också finnas delade meningar om en rad frågor väl värda och möjliga att debattera.”

Han uttrycker sedan förhoppningen att kunna locka nya unga skribenter och ”en livaktig läsekrets med brett intresse- och kunskapsområde” för att ”skapa en bra och intresseväckande tidskrift”. 48 Något av ett facit på redaktörens ambitioner redovisas något år senare49: ”Tack alla nya medarbetare från A 4! Detta häfte av tidskriften är således en fortsättning på den typ av temanummer, som tidigare utkommit och där skribenterna utgjorts av personal vid ett förband eller en skola.”

Curt Wedén avtackas av Artilleriklubbens ordförande Rune Hall50. Wedén har av privata skäl funnit för gott att lämna tidskriften med utgången av 1990. Rune Hall tackar honom för att ha fullgjort sitt värv på ett utmärkt sätt och hälsar den nye redaktören Jan Anshelm välkommen.

47 AT org 115, 1996, sida 3.

48

Rune Hall (se not 50) bekräftar att redaktören och han själv i egenskap av Artilleriklubbens ordförande hade en gemensam strävan ”att förmå unga artilleriofficerare att bli skribenter (och medlemmar i Artilleriklubben). Detta medförde bl a, att jag vid förbandschefsmöten försökte förmå förbandscheferna att göra reklam i detta syfte ute på förbanden. Jag brukade även själv ta upp det främst vid de årliga besöken på AIOS.” Nya stadgar 1992

1987 ändras Artilleriklubbens stadgar men inte tidskriftens. Nästa stadgeändring kommer 1992 och är bl a föranledd av att Artilleriinspektören med stab nu utgör en del av Artillericentrum. För tidskriftens del innebär stadgeändringarna 1. att innehållet är något mer detaljerat beskrivet – bl a skall tidskriften innehålla artiklar om truppslagens ”organisation och operativa användning”, 2. att artiklar ”om de industriföretag, som genomför och medverkar i” truppslagens materielutveckling skall ges utrymme men inte regements- och kamratföreningars meddelanden, 3. att ”redaktör och ansvarig utgivare - - utses av Artilleriklubben”,

49 AT årg 116 1987 sida 127. 50 AT årg 120 1991 sida 4. Öv 1 Rune Hall bekräftar muntligen det goda samarbetet mellan klubbens ordförande och redaktören och hur deras gemensamma ansträngningar att vidga klubbens medlemskrets har burit frukt.

4. att anmälan om frånträdande av utgivningsrätten skall deponeras hos Artilleriklubbens ordförande, 5. att biträdande redaktör och ekonomichef utses av Artilleriklubbens styrelse medan annonsredaktör, expeditionsföreståndare och ombud utses av redaktören.

Det tycks alltså vara först 1992 som de formella banden med inspektörerna löses upp. Samtidigt ändras emellertid Artilleriklubbens stadgar och föreskriver51 att ”Ordförande är i regel artilleri- eller luftvärnsinspektören”. Tidigare stadgar52 föreskrev att ”den till tjänsteställningen främste ledamoten (på aktiv stat) är styrelseordförande”. Detta har nog – åtminstone de senaste decennierna före stadgeändringen – inneburit att en inspektör har varit ordförande.

Biträdande redaktör

Som tidigare nämnts byter granskningsutskottet 1968 namn till Granskningsutskott John Lindnérs donationsfond. 1988 redovisas sammansättningen inte längre i tidskriften, men styrelsen för major John Lindnérs donationsfond fungerar ännu 1991 som granskningsutskott (jfr sida 57)

Detta förhållande torde kunna tolkas så att någon granskning av tidskriftens innehåll inte längre skedde före utgivning utan i efterhand för att nominera belöningar ur fonden. Ulf Mosséen uppger 1971 att utskottet då inte hade varit i funktion vid något tillfälle under de senaste 25 åren, dvs från 194653 ,

Till stöd för redaktören inträder i stället en biträdande redaktör i verksamheten 1986. Mj Bo Pederby var reservofficer på Lv 3 och skolboksförläggare. Hans medverkan tycks ha varit betingad av att man då sökte en medarbetare som kunde bevaka intressena för både luftvärnet och reservofficerarna. Han kom att medverka i redaktionen under 15 år ända fram till 2001. Under denna tid fungerade han även som redaktör i skarven mellan Jan Anshelm och Lave Malmgren.

Fr o m 1998 presenteras även redaktionskommittén i tidskriften. Utöver redaktör, biträdande redaktör och ekonomichef omfattar den representant för artilleriet och luftvärnet. I själva verket torde motsvarighet till redaktionskommitté ha funnits långt tidigare. Redan 1953 meddelas att medlemmarna i granskningsutskottet54 ”benäget torde utse fasta referenter till tidskriften inom resp. KAFT, ArtSS, LvSS, AIOS, KHS, Ast/Art och Ast/Lv. Referenternas uppgift är att anskaffa artiklar och uppsatser, referat ur facklitteraturen och meddelanden av aktuellt intresse.”

51 Stadgar för Artilleriklubben fastställda 1992-05-05 § 12. 52 1942 § 13, 1981 och 1987 § 16 53 AT årg 100 1971 sida 134. 54 AT årg 82 1953 sida 12.

Redaktörens spalt

1991 tillträder överstelöjtnanten Jan Anshelm, FMV-A, som redaktör samma år som han går i pension. I ”Redaktörens spalt” introducerar han en form av ledare i tidskriften. Dessa handlar ofta om Försvarsmaktens

utveckling i det politiska perspektivet och kommentarer till detta: •”1996 års försvarsbeslut lär knappast komma att gå till hävderna som något av de mera framsynta och flexibla!” 55 •”Resultatet - - - har blivit att Försvarsmakten - - - vidkänns en neddragning - - värre än 1925 års försvarsbeslut.” 56

Och han var ambitiös med dessa ledare. I sina minnesord över Jan Anshelm57 skriver hans biträdande redaktör, Bo Pederby:

”Jag skall nu skriva min Redaktörens spalt till Artilleri-Tidskrift nr 4”. Dessa ord yttrade Jan till mig 4 dagar innan cancern helt tog befälet över honom och han avled.

Men man kan i dessa spalter även följa redaktörens tankar och ambitioner för tidskriften. I sitt första nummer skriver han om en ”läsvänlig” utformning av tidskriften58. Men han menar att ”läsarvänligheten” är en följd av de bidrag som kommer in och ett friskt debattklimat. Han menar att detta är så mycket viktigare när truppslagscentra har lämnat Stockholm. För att rätt kunna påverka utvecklingen behövs ”tre saker, nämligen: •teknisk och taktisk information om aktuell utveckling •vederhäftig och kontinuerlig information om den tekniska utvecklingen och de möjligheter denna ger •en frisk och saklig debatt om hur truppslaget skall utvecklas” Han nämner också om arbetet vid ordbehandlaren. Den har ”praktiskt taget bokstavligen förslavat den nye redaktören”. Det är dock ”trevligt och stimulerande att arbeta med datorn, men ack, så jobbigt!”

55 AT årg 125 1996 sida 1/2. 56 AT årg 125 1996 sida 3/2. 57 AT årg 125 1996 sida 4/4 f. 58 AT årg120 1991 sida 7 f. Jan Anshelm, redaktör 1991-1996, lade tillsammans med Bo Pederby grunden till tidskriftens nya lay-out.

Större format

Tidskriftens övergång till det större formatet kommenteras av Artilleriklubbens ordförande Ove Fahlén i det första häftet 199559. Med glädje presenterar han detta första nummer i den 124:e årgången och räknar upp allt som tidskriften har ”att förmedla: •Allmän information om vad som rör sig inom artilleriet och luftvärnet

59 AT årg 124 1995 sida 1/II.

•Breddning av de allmänna kunskaperna •Truppslagens utveckling av taktik och stridsteknik •Den tekniska utvecklingen och dess inverkan på våra vapensystems effektivitet •Utbildningsverksamhet, -hjälpmedel och -erfarenheter på alla nivåer (Glöm inte bort att många artiklar ofta kan användas som underlag i utbildningsarbetet!) •Den svenska försvarsindustrin och dess arbete inom Sverige och internationellt •Förändringar av försvarsmaktens, arméns och truppslagens ledning och grundorganisation”

Fahlén påtalar vidare att innehållet vänder sig till både aktiva och reservare och gör slutligen ett uttalande värt att notera:

Artilleri-Tidskrift är inget officiellt organ för arméledningen, den utgör ett självständigt forum för Artilleriklubben!

I en spalt 1995 tar redaktören åter upp temat med reservare och ”vädjar till alla lärare vid truppslagens skolor att komma in med bidrag om utbildningsproblemen och hur ni bemästrar dem!” 60

1995 väljs en ny ordförande i Artilleriklubben, överste 1 Stig Schyldt. I en programförklaring61 skriver han också om tidskriften ”som en viktig del av Artilleriklubbens verksamhet”. Detta kräver medverkan av en engagerad läsekrets. ”Det är de insända bidragen som påverkar och förändrar tidskriften och gör budskapet mera intressant.” Inför tidskriftens stundande 125-årsjubileum påtalar han också hur våra föregångare uppfattade sin verklighet och hur de har skrivit om detta i tidskriften.

Ytterligare någon gång hinner Jan Anshelm återkomma till mödorna som redaktör62 . ”Även denna gång har det gått ihop sig med alla manus och bilder… Det är roligt och stimulerande att redigera en tidskrift, även om det många gånger blir mer än ett heltidsjobb.”

60 AT årg 124 1995 sida 2/II 61 AT årg 124 1995 sida 4/2 62 AT årg124 1995 sida 4/31. 63 AT årg 125 1996 sida 3. 64 AT årg125 1996 sida 2.

Artilleri-Tidskrifts böcker

Man noterar att under Jan Anshelms tid förekommer inte någon klagan över dålig ekonomi. Det beror nog knappast på att affärerna var mer lysande än annars. Men man fann ett annat sätt att bättra på ekonomin. Med Anshelm som redaktör och med stöd av Bo Pederbys förläggarkompetens utgavs böckerna Det svenska Artilleriet 1794-1994 (1994) och Arméns eldkraft 1939-1995 (1996) (se föregående artikel, sida 20)63 .

Så i häfte 4 1996 är Jan Anshelms nekrolog införd, skriven av Carl Herlitz och Stig Schyldt64:

Efter pensioneringen 1991 blev Jan Anshelm redaktör och ansvarig utgivare för Artilleri-Tidskrift. Han åstadkom snabbt en genomgripande förnyelse av tidskriften. Han var också huvudredaktör för den genom tidskriften utgivna boken ”Det svenska artilleiriet 1974-1994”.

Jan Anshelm var i allt han företog sig en noggrann, effektiv och drivande man med en positiv grundsyn både till arbetet och till livet.

Tillsammans med nekrologen, som är klippt ur Svenska Dagbladet, ger Bo Pederby sina personliga minnesord över Jan Anshelm. Och det är där han skriver om Jans planer att skriva Redaktörens spalt fyra dagar innan han går bort.

En tillförordnad redaktör

I det kritiska skedet då Jan Anshelm hade gått bort och innan jag hade möjlighet att ta över redaktörskapet; då tvekade inte Bo Pederby att axla hela ansvaret. Det kom på hans lott att ge ut det sista numret 1996 och de första 1997.

Den sextonde redaktören

Då är vi framme vid min egen tid som redaktör. Någon programförklaring avgav jag aldrig, men när jag blev tillfrågad och innan jag var utsedd till redaktör, bad mig Bo Pederby att presentera mig i tidskriften. Jag skrev då Tankar hos en tilltänkt redaktör65 och utvecklade där samma tankar som så många redaktörer före mig.

En del av tidskriftens existensberättigande ligger just i att det skall kunna föras en initierad och utvecklande debatt parallellt med ärendens behandling i linjeorganisationen. Den kunskap och erfarenhet, som finns bland våra yrkes- och reservofficerare måste äga sin kanal för att komma till uttryck. Debatten måste föras och läsas bland dem, som lever nära de praktiska problemen. För officerare i stabs- och förvaltningstjänst finns andra kanaler att föra fram åsikter och erfarenheter. Och dessutom är de ibland genom sin befattning låsta till att framföra en uppfattning, som snarare är organisationens än deras egen.

65 AT årg 126 1997 sida 3. Och jag har – liksom tydligen mina företrädare – blivit desillusionerad vad gäller debatten. Många goda alster har passerat mig som redaktör, men tyvärr alltför få rena debattartiklar.

Jag tillträdde medan jag ännu var i tjänst, men genom att Bo Pederby fanns med som biträdande redaktör fick jag en mjukstart. Hans insatser var helt utslagsgivande, för att inte säga oumbärliga, i det skede då jag tog över tidskriften. Genom hans råd och dåd kunde tidskriften behålla och utveckla sin väl upparbetade lay-out. Med tillgång till hans erfarenheter lärde jag mig bedöma sidomfång och förstå behovet av bilder och bildkvalitet.

Jan Anshelms tradition med ledare (Redaktörens spalt) har jag upprätthållit genom att i något nummer per år kommentera och värdera utvecklingen som jag har upplevt den från min horisont.

Under mitt första år diskuterades fortsatt bokutgivning. Det skulle då handla om luftvärn. Men kraften räckte inte till. Det som i stället kom att bära upp ekonomin var temanummer. Det första, som planerades av Pederby i samråd med Artilleri-

Bo Pederby, biträdande redaktör 19872001. Efter Jan Anshelms bortgång och före Lave Malmgrens övertagande tog Bo på sig ansvaret för det sista numret 1996 och de första numren 1997.

centrum, handlade om artilleri66 och gavs ut som dubbelnummer (72 sidor). De följande har varit •Luftvärn (nr 3 1998, 80 sidor), •Internationella insatser (nr 3 1999, 48 sidor), •Artilleri och luftvärn mot 2010 (nr 3 2000, 64 sidor), •Materielförsörjning i demonstratorernas tidevarv (nr 3 2001 64 sidor) samt •Detta nummer (nr 3, 2002 72 sidor) ”131 år med Artilleri-Tidskrift”.

66 AT årg 126 häfte 2-3. 67 Stadgar för Artilleri-Tidskrift fastställda vid Artilleriklubbens höstmöte den 29 november 2001.

Vid sidan av temanumren är det en växande annonsstock, som har stabiliserat ekonomin. Trots detta lämnade tidskriften en underbalanserad budget för 2003 till att godkännas av årsmötet 2002-05-02. Om bokslutet ger det förmodade underskottet, kan det likväl kvittas mot en blygsam men dock vinst under de senaste åren.

2001 års stadgar

Med det nya seklet var det åter dags att revidera stadgarna. Efter Arméns omstrukturering återstår ett artilleriregemente i Kristinehamn och ett luftvärnsregemente i Halmstad jämte artilleri- och luftvärnsbataljonerna i Boden. Stadgarna anpassades till detta och daterades samtidigt upp till rådande praxis.

För tidskriften innebär detta små justeringar67 .

§ 1 Till tidigare föreskrifter angående tidskriftens innehåll fogas att den skall innehålla debattartiklar samt ”artiklar och bokanmälningar om truppslagen och deras historia”.

§ 3 ”Tidskriften utges normalt med 4 häften per år.” Tidigare skrivning var 4-6 häften per år.

§ 5 Biträdande redaktör och kassör utses som tidigare av Artilleriklubbens styrelse. Övrig sammansättning av redaktionskommittén regleras inte längre i detalj. Det anges endast att ”redaktören knyter vid behov kontaktmän för berörda funktioner

och intressegrupper till redaktionskommittén”.

§ 6 ”Tidskriftens budget bereds i Artilleriklubbens styrelse och fastställs av årsmötet.”

Med denna stadgeändring får man anse att klubben slutgiltigt har tagit befälet över tidskriften. Förhållandet förstärks ytterligare av att det inte längre är en inspektör som skall vara ordförande68. ”Ordförande skall vara yrkesofficer med omfattande erfarenhet av ledande befattningar inom artilleriet eller luftvärnet.”

16 redaktörer

Redaktörerna har självfallet varit tongivande för tidskriften och dess innehåll. Under 131 år har 16 redaktörer förekommit. Den som har innehaft ämbetet längst tid är Ulf Mosséen (20 år), tätt följd av Gustaf af Wetterstedt (18). Därefter följer Ragnar Sjöberg (15), Dagobert Weber (tidskriftens förste redaktör) och Sune G:son Wennerberg (vardera 11 år). Kortast tid har Gunnar Werner och Tor Hedqvist upprätthållit ämbetet (vardera 3 år).

Kronologiskt kan man se en tendens att medlemmarna i de tidiga redaktionerna har varit yngre officerare i karriären. Många har slutat sin bana som överstar och generaler, ja tom statsråd.

1933 tar John Lindnér över som redaktör och ansvarig utgivare. Han har då länge medverkat som författare – första artiklarna införda 1910. När han tar över tidskriften är han major i A 8 reserv. Det var i ett kritiskt läge69 – annonsintäkterna var i spåren av 1931 års finanskris kraftigt beskurna70 –men under sin tid lyckades han gör tidskriften ekonomiskt bärkraftig. Det var av överskottet som han lät instifta major John Lindnérs donationsfond för belönande av förtjänstfullt arbete inom artillerivetenskapen.

Ensamredaktörerna under andra världskriget var återigen officerare i karriären. Tor Hedqvist slutar sin karriär som överste och chef för A 3, senare också militärattaché i Bryssel, London och Haag. Ivan Thorson slutar som överste och chef för A 6.

Därefter har redaktörerna haft en annan karaktär. Ragnar Sjöberg var pensionerad luftvärnsinspektör. De följande har i de flesta fall varit äldre, pensionerade överstelöjtnanter.

Denna utveckling kan ge en fingervisning om vilken betydelse tidskriften har tillskrivits under olika skeden av sin tillvaro. Självfallet har inte en pensionerad officer samma inblick och tillgång till information som en artilleristabsofficer vid Artilleristaben. Men kanske har inte heller det senare 1900-talets officerare i karriären haft samma tid att lägga på en tidskrift vid sidan av tjänsten som officerare omkring sekelskiftet 1900 hade.

Tidskriften tillkom ju på ett privat initiativ och de första redaktörerna stod förmodligen ganska självständiga under de

68 Stadgar för Artilleriklubben fastställda vid klubbens höstmöte den 29 november 2001 § 12. 69 AT årg 75 1946 sid 7. 70 Ulf Mosséen: AT årg 100 1971 sida 143.

första åren. Så småningom övergick tidskriften till att bli ett halvofficiellt organ för artilleriet. Med förändringarna i redaktionen i början av 1940-talet och än mer sedan Artilleriklubben tagit över tidskriften formaliserades detta förhållande. Efter andra världskriget upplöstes banden mer och mer – kanske inte stadgemässigt men väl i praktiken. Den slutliga frigörelsen från linjeorganisationen kan man nog hänföra till 2001 års stadgar. Fortfarande skall man dock veta att ekonomin är beroende av både praktiskt och ekonomiskt stöd från artilleri- och luftvärnsregementena. Och att detta stöd hittills inte har uteblivit.

Bilden av redaktörernas ambitioner under årens lopp är förvånansvärt lika: •kämpa med ekonomin, •vidga läsekretsen, •entusiasmera skribenter och •uppmuntra till debatt. Man får nog med Carl Herlitz instämma i att varken klubben eller tidskriften har samma betydelse som när de bildades (se sida 34). Det är inte lätt att konkurera med Försvarsmaktens fyra officiella organ, en rad militära facktidskrifter, både svenska och utländska, och alla de kamratföreningstidningar som ges ut, både vid levande och nedlagda förband.

Trots detta finner klubben att det är angeläget att klubbens verksamhet vitaliseras och att tidskriften lever vidare och anpassar sig till utvecklingen. Jag – och kommande redaktörer efter mig – får kämpa vidare med innehåll, ekonomi och läsekrets.

Inte förstod jag det när jag en gång tillfrågades om jag ville bli redaktör, men när bilden av mina företrädare har växt fram under det här arbetet, känner jag både stolthet och tacksamhet att ha fått vara en i raden av Artilleri-Tidskrifts redaktörer.

Redaktörer i kronologisk ordning

Ordningsföljd Namn Tid Antal år

1 Dagobert Weber 1872-1882 11 2 Jacob de Laval 1883-1891 9 3 Sune G:son Wennerberg 1892-1902 11 4 Gustaf af Wetterstedt 1903-1920 18 5 Gunnar Werner 1921-1923 3 6 Henning Schmiterlöw 1924-1932 9 7 John Lindnér 1933-1938 6 8 Tor Hedqvist 1939-1941 3 9 Ivan Thorson 1942-1946 5 10 Ragnar Sjöberg 1946-1960 15 11 Ulf Mosséen 1961-1980 20 12 Bo Ragnarsson 1981-1985 5 13 Curt Wedén 1986-1990 5 14 Jan Anshelm 1991-1996 6 15 Bo Pederby 1996-1997 1 16 Lave Malmgren 1997- 5

Redaktion för Artilleri-Tidskrift 1872-2002

År Redaktion (redaktör angiven med fet stil) / Titel och befattning resp år

1872 Hugo Wennerholm/Kn A 1 Hjalmar Palmstierna/Kn A 3, Frih, Lä KHS Dagobert Weber/Lt A 1 1873 Hugo Wennerholm/Kn A 1 Hjalmar Palmstierna/Kn A 3, Frih, Lä KHS Dagobert Weber/Kn A1 1874 Hjalmar Palmstierna/Mj, Frih, C Artstaben Hugo Wennerholm/Kn A 1 Dagobert Weber/Kn, Artstabsoff 1875 Hjalmar Palmstierna/Mj, Frih, C Artstaben Hugo Wennerholm/Kn A 1 Dagobert Weber/Kn, Artstabsoff

1876 Hjalmar Palmstierna/Mj, Frih, C Artstaben Hugo Wennerholm/Kn A 1 1877 Hjalmar Palmstierna/Mj, Frih, C Artstaben Hugo Wennerholm/Kn A 1 1878 Hjalmar Palmstierna/Mj, Frih, C Artstaben Hugo Wennerholm/Mj A 1

Dagobert Weber/Kn, Artstabsoff Dagobert Weber/Kn, Artstabsoff Dagobert Weber/Kn, Artstabsoff 1879 Hjalmar Palmstierna/Mj, Frih, C Artstaben Hugo Wennerholm/Mj A 1 Dagobert Weber/Kn, Artstabsoff, Lä KHS 1880 Hjalmar Palmstierna/Övlt, Frih, C Artstaben Henrik von Stockenström/Kn A 1 Dagobert Weber/Kn, Artstabsoff, Lä KHS 1881 Hjalmar Palmstierna/Övlt, Frih, C Artstaben Henrik von Stockenström/Kn A 1 Dagobert Weber/Kn, Artstabsoff, Lä KHS

1882 Hjalmar Palmstierna/Övlt, Frih, C Artstaben Henrik von Stockenström/Kn A 1 Dagobert Weber/Kn, Artstabsoff, Lä KHS 1883 Henrik von Stockenström/Mj, C Artstaben Gottschalk Geujer/Kn, Artstabsoff Jacob de Laval/Lt A 2, Lä KS 1884 Henrik von Stockenström/Mj, C Artstaben Gottschalk Geujer/Kn, Artstabsoff Jacob de Laval/Lt A 2, Lä KS 1885 Henrik von Stockenström/Mj, C Artstaben Gottschalk Geujer/Kn, Artstabsoff Jacob de Laval/Kn A 2, insp kruttillv, Lä KS 1886 Henrik von Stockenström/Mj, C Artstaben Gottschalk Geujer/Kn, Artstabsoff Jacob de Laval/Kn A 2, insp kruttillv, Lä KS 1887 Henrik von Stockenström/Mj, C Artstaben Gottschalk Geujer/Kn A 1 Jacob de Laval/Kn A 2, insp kruttillv, Lä KS 1888 Henrik von Stockenström/Mj, C Artstaben Gottschalk Geujer/Kn A 1 Jacob de Laval/Kn A 2, insp kruttillv, Lä KS 1889 Henrik von Stockenström/Övlt, C Artstaben Gottschalk Geujer/Kn A 1 Jacob de Laval/Kn, Artstabsoff 1890 Henrik von Stockenström/Övlt, C Artstaben Gottschalk Geujer/Kn A 1 Jacob de Laval/Kn, Artstabsoff 1891 Gottschalk Geujer/Mj, C Artstaben Jacob de Laval/Kn A 2, insp kruttillv Otto Virgin/Kn, Artstabsoff

1892 Gottschalk Geujer/Mj, C Artstaben Axel Stendahl/Kn, Artstabsoff Sune G:son Wennerberg/Kn, Artstabsoff 1893 Gottschalk Geujer/Mj, C Artstaben Sune G:son Wennerberg/Kn, ArtstabsoffHerman Fleming/Kn, Frih, Artstabsoff 1894 Gottschalk Geujer/Övlt, C Artstaben Sune G:son Wennerberg/Kn, ArtstabsoffHerman Fleming/Kn, Frih, Artstabsoff 1895 Jacob de Laval/Mj Gst Sune G:son Wennerberg/Kn A 5 Herman Fleming/Kn, Frih, Artstabsoff 1896 Jacob de Laval/Övlt, C Artstaben Sune G:son Wennerberg/Kn A 5 Herman Fleming/Kn, Frih, Artstabsoff 1897 Jacob de Laval/Övlt, C Artstaben Sune G:son Wennerberg/Kn A 5 Herman Fleming/Kn, Frih, Artstabsoff 1898Sune G:son Wennerberg/Mj, C Artstaben John Moberg/Kn, Artstabsoff Nils Salander/Kn, Artstabsoff 1899Sune G:son Wennerberg/Mj, C Artstaben John Moberg/Kn, Artstabsoff Nils Salander/Kn, Artstabsoff 1900Sune G:son Wennerberg/Mj, C Artstaben John Moberg/Kn A 1 Carl Hamilton/Kn, Frih, Artstabsoff 1901Sune G:son Wennerberg/Mj, C Artstaben John Moberg/Kn A 1 Carl Hamilton/Kn, Frih, Artstabsoff

1902Sune G:son Wennerberg/Övlt, C Artstaben John Moberg/Kn A 1 Carl Hamilton/Kn, Frih, Artstabsoff 1903 John Moberg/Mj, C Artstaben Carl Engström/Kn, Artstabsoff Gustaf af Wetterstedt/Kn, tjg v Artstaben 1904 John Moberg/Mj, C Artstaben Carl Engström/Kn, Artstabsoff Gustaf af Wetterstedt/Kn A 9, Lä KHS 1905 Karl Osvald Toll/Mj, C Artstaben Carl Engström/Kn, Artstabsoff Gustaf af Wetterstedt/Kn A 9, Lä KHS 1906 Karl Osvald Toll/Mj, C Artstaben Gustaf af Wetterstedt/Kn A 9, Lä KHS E E Ljungberg/Kn, Artstabsoff 1907 Karl Osvald Toll/Mj, C Artstaben Gustaf af Wetterstedt/Kn A 9, Lä KHS E E Ljungberg/Kn, Artstabsoff 1908 Karl Osvald Toll/Mj, C Artstaben Gustaf af Wetterstedt/Kn A 9, Lä KHS E E Ljungberg/Kn, Artstabsoff 1909 Ludvig Hammarskiöld/Mj, C Artstaben Gustaf af Wetterstedt/Kn A 9, Lä KHS E E Ljungberg/Kn, Artstabsoff 1910 Ludvig Hammarskiöld/Mj, C Artstaben Gustaf af Wetterstedt/Kn A 9, Lä KHS E E Ljungberg/Kn, Artstabsoff 1911 Ludvig Hammarskiöld/Mj, C Artstaben Gustaf af Wetterstedt/Kn A 9, Lä KHS Nils Ekelöf/Kn, Artstabsoff

1912Gustaf af Wetterstedt/Mj A 9 Gerdt Lundeberg/Kn A 1 Gunnar Werner/Kn A 1 1913Gustaf af Wetterstedt/Mj A 9 Gerdt Lundeberg/Mj, C Artstaben Gunnar Werner/Kn, Artstabsoff 1914Gustaf af Wetterstedt/Mj A 9 Gerdt Lundeberg/Mj, C Artstaben Gunnar Werner/Kn, Artstabsoff 1915 Gerdt Lundeberg/Mj, C Artstaben Gustaf af Wetterstedt/Mj A 9 Henning Schmiterlöw/Kn, Artstabsoff 1916Gustaf af Wetterstedt/Mj A 9 Nils Ekelöf/Mj, C Artstaben Henning Schmiterlöw/Kn, Artstabsoff 1917Gustaf af Wetterstedt/Övlt A 9 Nils Ekelöf/Mj, C Artstaben Henning Schmiterlöw/Kn, Artstabsoff 1918Gustaf af Wetterstedt/Övlt A 9 Nils Ekelöf/Mj, C Artstaben Henning Schmiterlöw/Kn, Artstabsoff 1919Gustaf af Wetterstedt/Övlt A 9 Nils Ekelöf/Mj, C Artstaben Henning Schmiterlöw/Kn, Artstabsoff 1920Gustaf af Wetterstedt/Öv, C A 9 Nils Ekelöf/Mj, C Artstaben Henning Schmiterlöw/Kn, Artstabsoff 1921 Nils Ekelöf/Mj, C Artstaben Gunnar Werner/Mj A 1 Wilhelm Lindberg/Kn, Artstabsoff, Lä KHS

År Redaktion (redaktör angiven med fet stil)

1922Gunnar Werner/Mj A 1 Gunnar Salander/Mj, C Artstaben Wilhelm Lindberg/Kn, Artstabsoff, Lä KHS 1923Gunnar Werner/Mj A 1 Gunnar Salander/Mj, C Artstaben Wilhelm Lindberg/Kn, Artstabsoff, Lä KHS 1924 Axel Lagerfelt/Mj, Frih, C AIHS Gunnar Salander/Mj, C Artstaben Henning Schmiterlöw/Kn, Artstabsoff, Lä KHS 1925 Axel Lagerfelt/Övlt, Frih, C AIHS Gunnar Salander/Mj, C Artstaben Henning Schmiterlöw/Kn, Artstabsoff, Lä KHS 1926 Axel Lagerfelt/Övlt, Frih, C AIHS Hjalmar Thorén/Mj, Fälttygmästare Henning Schmiterlöw/Mj, tf C Artstaben 1927 Axel Lagerfelt/Övlt, Frih, C AIHS Hjalmar Thorén/Mj, Fälttygmästare Henning Schmiterlöw/Mj, SC Artinsp. 1928 Axel Lagerfelt/Öv, Frih, C AIHS Hjalmar Thorén/Övlt, Fälttygmästare Henning Schmiterlöw/Mj, SC Artinsp. 1929 Axel Lagerfelt/Öv, Frih, C AIHS Hjalmar Thorén/Övlt, Fälttygmästare Henning Schmiterlöw/Mj, SC Artinsp. 1930 Axel Lagerfelt/Öv, Frih, C AIHS Hjalmar Thorén/Övlt, Fälttygmästare Henning Schmiterlöw/Övlt A 1 1931 Hjalmar Thorén/Öv, C Artstaben Henning Schmiterlöw/Övlt A 1 Knut Gyllenstierna/Kn v Artstaben, Frih

1932 Hjalmar Thorén/Öv, C Artstaben Henning Schmiterlöw/Övlt A 1 Knut Gyllenstierna/Kn v Artstaben, Frih 1933 Henning Schmiterlöw/Öv, C Artstaben John Lindnér/Mj A 8 reserv Knut Gyllenstierna/Mj v Artstaben, Frih 1934 Henning Schmiterlöw/Öv, C Artstaben John Lindnér/Mj A 8 reserv Knut Gyllenstierna/Mj v Artstaben, Frih 1935 Henning Schmiterlöw/Öv, C Artstaben John Lindnér/Mj A 8 reserv Knut Gyllenstierna/Mj v Artstaben, Frih 1936 Henning Schmiterlöw/Öv, C Artstaben Knut Gyllenstierna/Övlt v Artstaben, Frih John Lindnér/Mj A 8 reserv 1937 Henning Schmiterlöw/Öv, C A 6 Knut Gyllenstierna/Övlt, Frih, C ArtSS John Lindnér/Mj A 8 reserv 1938 Henning Schmiterlöw/Öv, C A 6 Knut Gyllenstierna/Övlt, Frih, C ArtSS John Lindnér/Mj A 8 reserv

År Ansv utgivare Redaktör Granskningsutskott

1939 John Lindnér/Mj A 8 reserv Tor Hedqvist/Mj, Lä AIHS C A6, C A9, Fälttygm, C AIHS, C ArtSS 1940Tor Hedqvist/Mj A 5 Tor Hedqvist/Mj A 5 Sammansättning ej tillgänglig 1941Tor Hedqvist/Mj, Lä ArtSS Tor Hedqvist/Mj, Lä ArtSS Sammansättning ej tillgänglig

År Utgivare Redaktör och ansv utgivare Granskningsutskott

1942 Artilleriklubben Ivan Thorson/Övlt ArtinspektionenC A6, C A11, C A3, Fälttygm, C ArtSS, C AIHS 1943 Artilleriklubben Ivan Thorson/Öv, C AIHS C Lv3, C A3, Fälttygm, C A8, C LvSS, C ArtSS, SC Artinsp

1944 Artilleriklubben Ivan Thorson/Öv, C AIHS C Lv3, C A3, Fälttygm, C A8, C LvSS, C ArtSS, SC Ainsp/Art

1945 Artilleriklubben Ivan Thorson/Öv, C AIHS C Lv3, C A3, Fälttygm, C A8, C LvSS, C ArtSS, SC Ainsp/Art

1946 Artilleriklubben Ivan Thorson/Öv, C A 8 C Lv3, Fälttygm, C A8, C LvSS, C A3, C ArtSS, SC Ainsp/Art, Ragnar Sjöberg/Öv IV. Milo res, fd Lvinsp

1947 Artilleriklubben 1948 Artilleriklubben 1949 Artilleriklubben 1950 Artilleriklubben 1951 Artilleriklubben Ragnar Sjöberg/Genmj Gen res Fälttygm, C AIHS, C ArtSS, C LvSS, SC Ainsp/Art, SC Ainsp/Lv Ragnar Sjöberg/Genmj Gen res Fälttygm, C AIHS, C ArtSS, C LvSS, SC Ast/Art, SC Ast/Lv Ragnar Sjöberg/Genmj Gen res Genfälttygm, C AIHS, C ArtSS, C LvSS, SC Ast/Art, SC Ast/Lv Ragnar Sjöberg/Genmj Gen res Byråch KAFT, C AIHS, C ArtSS, C LvSS, SC Ast/Art, SC Ast/Lv Ragnar Sjöberg/Genmj Gen res Byråch KAFT, C AIHS, C ArtSS, C LvSS, SC Ast/Art, SC Ast/Lv

1952 Artilleriklubben 1953 Artilleriklubben 1954 Artilleriklubben 1955 Artilleriklubben 1956 Artilleriklubben 1957 Artilleriklubben 1958 Artilleriklubben 1959 Artilleriklubben 1960 Artilleriklubben 1961 Artilleriklubben Ragnar Sjöberg/Genmj Gen res Byråch KAFT, C A3, C ArtSS, C LvSS, SC Ast/Art, SC Ast/Lv Ragnar Sjöberg/Genmj Gen res Avdch KATF, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä KHS, Off Ast/Art o /Lv Ragnar Sjöberg/Genmj Gen res Byråch KAFT, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä KHS, Off Ast/Art o /Lv Ragnar Sjöberg/Genmj Gen res Byråch KAFT, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä KHS, Off Ast/Art o /Lv Ragnar Sjöberg/Genmj Gen res Avdch KATF, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä KHS, Off Ast/Art o /Lv Ragnar Sjöberg/Genmj Gen res Byråch KAFT, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä KHS, Off Ast/Art o /Lv Ragnar Sjöberg/PA Genmj Byråch KAFT, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä KHS, Off Ast/Art o /Lv Ragnar Sjöberg/PA Genmj Avdch KATF, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä KHS, Off Ast/Art o /Lv Ragnar Sjöberg/PA Genmj Avdch KATF, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä MHS, SC Ast/Art o /Lv Ulf Mosséen/Kn Artinspektionen Avdch KATF, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä MHS, SC Ast/Art o /Lv

1962 Artilleriklubben 1963 Artilleriklubben 1964 Artilleriklubben 1965 Artilleriklubben 1966 Artilleriklubben 1967 Artilleriklubben Ulf Mosséen/Kn Artinspektionen Avdch KATF, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä MHS, SC Ast/Lv Ulf Mosséen/Kn A 1 Avdch KAF, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä MHS, SC Ast/Art o /Lv Ulf Mosséen/Mj A 1 Avdch KATF, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä MHS, SC Ast/Art o /Lv Ulf Mosséen/Mj A 1 Avdch KAF, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä MHS, SC Ast/Art o /Lv Ulf Mosséen/Mj A 1 Avdch KATF, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä MHS, SC Ast/Art o /Lv Ulf Mosséen/Mj A 1 Avdch KAF, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä MHS, SC Ast/Art o /Lv

År Utgivare Redaktör och ansvarig utgivare Granskningsutskott Stifelsen J Lindnérs donationsfond

1968 Artilleriklubben Ulf Mosséen/Mj A 1 C KAF vapavd, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä MHS, C Ast /Art o/Lv 1969 Artilleriklubben Ulf Mosséen/Övlt A 7 C FMV-A /Vap, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä MHS, C Ast /Art o/Lv 1970 Artilleriklubben Ulf Mosséen/Övlt A 7 C FMV-A /Vap, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä MHS, C Ast /Art o/Lv 1971 Artilleriklubben Ulf Mosséen/Övlt A 7 C FMV-A /Vap, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä MHS, C Ast /Art o/Lv 1972 Artilleriklubben Ulf Mosséen/Övlt A 7 C FMV-A /Vap, C ArtSS, LvSS o AIOS, Lä MHS, C Ast /Art o/Lv 1973 Artilleriklubben Ulf Mosséen/Övlt A 7 C FMV-A /Vap, C ArtSS, LvSS o AIRS, Lä MHS, C Ast /Art o/Lv 1974 Artilleriklubben Ulf Mosséen/Övlt, C Ast/Adm C FMV-A /Vap, C ArtSS, LvSS o AIRS, Lä MHS, C Ast /Art o/Lv 1975 Artilleriklubben Ulf Mosséen/Övlt, C Ast/Adm C FMV-A /Vap, C ArtSS, LvSS o AIRS, Lä MHS, C Ast /Art o/Lv 1976 Artilleriklubben Ulf Mosséen/Övlt, C Ast/Adm C FMV-A /Vap, C ArtSS, LvSS o AIRS, Lä MHS, C Ast /Art o/Lv 1977 Artilleriklubben Ulf Mosséen/Övlt, C Ast/Adm C FMV-A /Vap, C ArtSS, LvSS o AIRS, Lä MHS, C Ast /Art o/Lv 1978 Artilleriklubben Ulf Mosséen/Övlt, C Ast/Adm C FMV-A /Vap, C ArtSS, LvSS o AIRS, Lä MHS, C Ast /Art o/Lv 1979 Artilleriklubben Ulf Mosséen/Övlt, C Ast/Adm C FMV-A /Vap, C ArtSS, LvSS o AIRS, Lä MHS, C Ast /Art o/Lv 1980 Artilleriklubben Ulf Mosséen/Övlt, C Ast/Adm C FMV-A /Vap, C ArtSS, LvSS o AIRS, Lä MHS, C Ast /Art o/Lv 1981 Artilleriklubben Bo Ragnarsson/Mj Fst Ledn C FMV-A /Vap, C ArtSS, LvSS o AIRS, Lä MHS, C Ast /Art o/Lv 1982 Artilleriklubben Bo Ragnarsson/Mj Fst Ledn 1983 Artilleriklubben Bo Ragnarsson/Mj Fst Ledn Från 1983 till 1991 har styrelsen för 1984 Artilleriklubben Bo Ragnarsson/Mj Art resstat John Lindnérs donationsfond fungeras som 1985 Artilleriklubben Bo Ragnarsson/Mj Art resstat dess granskningsutskott.

År Utgivare Red och ansv utgivare Bitr redaktör

1986 Artilleriklubben Curt Wedén/PA Övlt Art Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl 1987 Artilleriklubben Curt Wedén/PA Övlt Art Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl

1988 Artilleriklubben Curt Wedén/PA Övlt Art Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl

1989 Artilleriklubben Curt Wedén/PA Övlt Art Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl

1990 Artilleriklubben Curt Wedén/PA Övlt Art Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl

1991 Artilleriklubben Jan Anshelm/PA Övlt TSO, FMV Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl

1992 Artilleriklubben Jan Anshelm/PA Övlt TSO, FMV Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl

1993 Artilleriklubben Jan Anshelm/PA Övlt TSO, FMV Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl

1994 Artilleriklubben Jan Anshelm/PAÖvlt TSO, FMV Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl

1995 Artilleriklubben Jan Anshelm/PAÖvlt TSO, FMV Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl

1996 Artilleriklubben Jan Anshelm/PAÖvlt TSO, FMV Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl

1997 Artilleriklubben

1998 Artilleriklubben 1999 Artilleriklubben 2000 Artilleriklubben 2001 Artilleriklubben 2002 Artilleriklubben Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl Lave Malmgren/PA Övlt Art Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl Lave Malmgren/PA Övlt Art Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl Lave Malmgren/PA Övlt Art Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl Lave Malmgren/PA Övlt Art Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl Lave Malmgren/PA Övlt Art Bo Pederby/Mj Lv 3 res, skolboksförl Lave Malmgren/PA Övlt Art Lennart Gustafsson/Övlt, C ArtSS

Artilleri & Luftvärn Personteckningar över redaktörer och redaktionsmedlemmar

Namn Nekrolog i Artilleri-Tidskrift Biografi i Minnesskrift Annan biografi med anledning av Artilleristabens 100-årsdag 4. Maj 1907

Jan Anshelm 1996 årg 125 sid 4/2 Nils Ekelöf Sida 50 Lv-chefer1 sida 11 Carl Engström Sida 50 Herman Fleming Sida 52 Gottschalk Geijer 1924 årg 53 sid 234 Sida 53 Knut Gyllenstierna 1962 årg 91 sid 189 A 3 historia2 sida 565 Carl Hamilton Sida 57 Ludvig Hammarskiöld 1958 årg 87 sid 191 Sida 58 Tor Hedqvist 1979 årg 108 sid 1 A 3 historia2 sida 565 Axel Lagerfelt Sida 70 AIHS 1818-19923 sid 81 Jacob de Laval 1899 årg 28 sid I-V Sida 70 Wilhelm Lindberg Sv porträttgalleri VII/48 John Lindnér 1950 årg 79 sid 1 E E Ljungberg Sida 73 Gerdt Lundeberg Sida 74 John Moberg Sida 76 Ulf Mosséen 1990 årg 119 sid 37 Hjalmar Palmstierna Sida 82 Bo Pederby Bo Ragnarsson Gunnar Salander Sida 85 A 2 II Peronhist4 sida 84 Nils Salander 1900 årg 29 sid I-V Sida 85 Henning Schmiterlöw 1953 årg 82 sid 1 Ragnar Sjöberg 1975 årg 104 sid 77 AIHS 1818-19923 sid 81 Lv-chefer1 sida 16

Axel Stendahl Sida 92 Henrik von Stockenström Sida 93 Ant om A 15 sida 310 Hjalmar Thorén A 6 årsbok 19427 sid135 Ivan Thorson 1993 årg 122 sid 4/3 AIHS 1818-19923 sid 82 Karl Osvald Toll Sida 96 A 3 historia2 sida 561 Otto Virgin A 6 minnesskrift6 sid 65 Dagobert Weber Sida 98 Ant om A 15 sida 410 Curt Wedén Sune G:son Wennerberg1908 årg 37 sid I-VI Sida 99 Hugo Wennerholm Ant om A 15 sida 411, Sv män o kvinnor 8/2649 Gunnar Werner Sv porträttgalleri VII/510 Gustaf af Wetterstedt 1956 årg 85 sid 59 Ant om A 15 sida 414

1 Luftvärnets chefer under 1900-talet. Porträttsamling 2 Kungl Wendes artilleriregementes historia 1794-1994 3 AIHS minnesskrift med anledning av högskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro 4 Kungl. Göta artilleriregemente II. Regementets personhistoria 1794-1962 5 Anteckningar om Kungl. Svea Artilleriregemente 1794-1894 6 Kungl. Smålands Artilleriregemente. Minnesskrift 7 Kamratföreningen Smålandsartillerister årsbok 1942 8 Svenskt porträttgalleri del VII 4. Tredje arméfördelningen 9 Svenska män och kvinnor del 8 sida 264 10 Svenskt porträttgaller del VII 5. Fjärde arméfördelningen

50