Artilleri & Luftvärn
Lave Malmgren
16 redaktörer under 131 år ”Det svenska försvaret var på 1860-talet starkt föråldrat. Kärnan utgjordes av den gamla indelta armén på ca 25000 man, illa rustad och ledd och ofullständigt övad.” – Så inleder Lars-Arne Norborg en beskrivning av försvarsdsebatten under 1800-talets senare del1. Debatten rörde väsentligen behovet av att övergå från indelningsverket till en värnpliktsarmé och hur denna skulle finansieras. Efter nära 20 års förhandlingar och politiska kompromisser nådde man 1885 fram till en lösning, som innebar en värnplikt med 42 dagars övningstid och 12 års värnpliktstid parallellt med att indelningsverket bibehölls och de s k grundskatterna skrevs ned med 30 %.
av refflade kanoner, och 1863 antogs ett reffelsystem… Snart var hela artilleriet försedt med refflade kanoner… De svenska kanonerna bibehöllo sin framstående plats - - - men med afseende på sättet för artilleriets skjutning och användande gingo preussarna efter 1866 före oss, utan att vi hade vetskap därom, förr än 1870 års krig väckte oss liksom andra folk.”
Om det svenska artilleriet skriver C. O. Nordensvan2 : ”Efter den franska förebilden upptog man i Sverige frågan om införandet
Tidskriftens första årgång – 1872 – inleddes med en anmälan3 av utgivarna • H. Wennerholm, • Hj Palmstierna och • D. Weber.
1
Lars-Arne Norborg: Sveriges historia under 1800- och 1900-talet sida 169. 2 C. O. Nordensvan: Krigsväsendet och den militära uppfattningen i Sverige under de femtio åren 1860-1910 sida 35.
Det var under intryck av dessa stämningar och i skuggan av krigshändelserna i samband med Bismarcks enande av Tyskland – framför allt det fransk-tyska kriget 18701871 – som Artilleri-Tidskrift grundades.
3
AT årg 1 1872 sid 1.
23
