Niklas Edelsvärd
Granatkastarutvecklingen i Sverige I slutet av förra året ombads jag att skriva några rader om utvecklingen av granatkastare i Sverige. Eftersom utrymmet för utveckling av granatkastare är mycket begränsat blir denna artikel snarare en nulägesbeskrivning av bataljonsartilleriet i Sverige.
Utvecklingen av granatkastare i Sverige har de senaste åren varit koncentrerad till utvecklingen av det splitterskyddade granatkastarsystemet AMOS. (Se tidigare artikel i Artilleri - Tidskrift, nr 3 2007). För dragna och burna granatkastare (120 mm och 81 mm) har fokus varit att vidmakthålla dessa samt att NATO-anpassa dem. Under slutet av 2007 och början av 2008 var AMOS av ekonomiska skäl delvis ifrågasatt och dess framtid bedömdes osäker. Viktigt att påpeka är att HKV ansåg att de operativa behoven för AMOS fanns och följaktligen återinlades materielsystemet i materielplanen. Parallellt med detta reviderade genomförandegruppen också materielplanen och denna process hade mycket begränsad insyn från Försvarsmakten. När genomförandegruppens lista på projekt som rekommenderades Artilleri & Luftvärn
för avveckling publicerades i september gick allting mycket snabbt. AMOS fanns med på listan och regeringen beviljade därför i början på november Försvarsmaktens begäran att avbryta projekt AMOS, tillika det bilaterala samarbetet med Finland. Genom detta tillhör AMOS numera krigshistorien och Markstridsskolan (MSS) stod inför utmaningen att föreslå lämplig organisation för bataljonsartilleriet i kommande insatsorganisation, IO 14.
Major Niklas Edelsvärd är systemföreträdare för splitterskyddade granatkastare vid Markstridsskolan i Kvarn.
Bataljonsartilleriutredning Under våren 2008, när frågetecknen kring AMOS-projektet var som störst initierade MSS en bataljonsartilleriutredning för att analysera befintliga granatkastares förmågor. Utredningen utgick från skjutreglementet och dess definitioner och analyserade bland annat vilken organisation som krävdes för att kunna lösa olika elduppgifter. Till exempel krävs det åtta granatkastare för att uppnå 50 % förluster på en yta av 100 x 100 meter. Som jämförelse kan nämnas att det krävs nio haubits 77 B för att uppnå samma effekt mot oskyddad trupp i öppen terräng. Utredningen ledde till att MSS rekommenderade en organisation för bataljonsartilleriet bestående av två plutoner med 13
