Inga fler papperstigrar, tack! Redaktören har ordet:
Har vi inte i det svenska försvaret haft nog av ”papperstigrar”, det vill säga förband som finns på papperet men knappast i realiteten? F-n tro’t efter att jag har tagit del av försvarsdepartementet senaste devis och planeringsinriktning för den kommande försvarspropositionen. En proposition som, tyvärr, måste jag säga har fått gehör för folkpartiet och Jan Björklunds billiga utspel i samband med Folk och Försvarskonferensen i Sälen om vikten att återmilitarisera Gotland. För jag är långt ifrån ensam om att göra tummen ned för dessa tankar. Att förrådsställa tolv Leopard stridsvagnar 122 på Gotland gör vare sig från eller till. Dessutom talar flera av varandra oberoende källor om för mig att det inte finns något ekonomiskt utrymme för dessa intentioner. Mer kostnadseffektiv och inte minst effektskapande vore att förrådsställa vårt Bamseförband på Gotland. Skulle till äventyrs den forna lede fi från öst få för sig att göra anspråk på svenskt territorium skulle ett kompetent förband utrustat med robot 23 Bamse och dess sensorer utgöra ett reellt hot mot ett invasionsföretag. Förband måste slås ut innan en
2
angripare skulle kunna ha luftherravälde vilket skulle försvåra ett anfall och dessutom utgöra ett sekundärt försvar för rikets huvudstad. Jag har sagt det tidigare och säger det igen – jag blir inte riktigt klok på den nuvarande försvarsdebatten. Björklunds utspel i Sälen om möjligheten att höja försvarsanslag hade dock ett positivt syfte – det väckte liv i en avsomnad försvarsdebatt och skapade ett välbehövligt medialt intresse. Kanske blev det också en lika välbehövlig väckarklocka för duon Reinfeldt och Borg med innebörden att deras försök att stoppa huvudet i sanden, likt strutsar, och tro att det inte finns något försvar att diskutera om gick om intet. Klart är i alla fall att artilleriet tillsammans med hemvärnet ser ut att bli en vinnare i spelet om de förmågor som ska finnas kvar. Amfibiekåren och luftvärnet verkar bli förlorare, vilket naturligtvis oroar mig. Spelet om luftvärnets vara eller inte vara har pågått i över ett decennium. Frågan om att förbandssätta Bamsesystemet var länge den stora stötestenen. Nu verkar volym bli nästa bekymmer att hantera för luftvärnets beskyddare. För frågan är om det överhuvudtaget idag finns en förmåga att luftskydda de förband som ska verka på nationellt territorium, än mindre förmåga att hantera försvar av vitala anläggningar?
Artilleri & Luftvärn
