Viktiga diskussioner och minglande i Luleå
Redaktör Stefan Bratt har ordet
Som redaktör för Artilleri-Tidskrift har jag bara för några timmar sedan avslutat ett mingel bland den största europeiska samlingen av aktiva artillerister, som beträtt svensk mark på mången god dag.
När detta skrivs, sen kväll den 27 september har den inledande aktiviteten av International Artillerys Symphosium (IAS), genomförts i form av ett ”meet and greet”. IAS med Artilleriregementet och Försvarsmakten som värd är troligen vårt lands största sammankomst för artillerister under innevarande sekel. På plats under de kommande dagarna finns ett flertal ledande företrädare för truppslaget från över 15 länder. Bland annat en handfull generaler samt lika många chefer för nationella artilleriskolor. Svensk artilleriutveckling lockar Att Sverige står värd för ett internationellt symposium, tror jag är ett bevis för att det svenska artilleriets utveckling med framförallt Archersystemet är nog så intressant för kollegor i övriga Europa och även USA att ta del av. Samtidigt är IAS en lika välkommen aktivitet för såväl svensk som annan nordisk försvaridu-
2
stri att få visa sina senaste rön och produkter för ledande artilleriföreträdare. Något som kommer att ske då olika nya materielprojekt förevisas under en av symposiets dagar. Artilleri-Tidskrift kommer, lika självklart som att det blir julafton även detta år, att återkomma med en utförlig redovisning av symposiet i kommande nummer. Då kan du som läsare bland anat se fram emot att läsa om den kanadensiske majoren David Jones arbete som brigadartillerichef i Afghanistan. På hemmafronten har det även varit ett val. Ett rörigt sådant vars konsekvenser för svensk försvarspolitik och industriell samverkan ännu så länge står skrivet i stjärnorna. Frågan är om Sverigedemokraterna (som bland annat vill återinföra någon form av värnplikt) kommer att få något reellt politiskt inflytande i alliansens minoritetsregering? I så fall kommer den politiska röran att bestå med risk för mycket snabba svängningar för Försvarsmaktens vidkommande. Apropå oro. Det känns också oroande med de signaler som når mig från såväl officershåll som medias rapportering om Försvarsmaktens, till synes, mindre professionella hantering av de nya anställningsavtalen. Visst ska det ibland pekas med hela handen, men lite empati för familjesituationer och liknande vore väl inte alltför mycket begärt?
Artilleri & Luftvärn
