Johan Kämpe Stående förband, en förändring som kräver tid

Överstelöjtnant Johan Kämpe är chef för 61.lvbat från Lv 6 i Halmstad.

Stående förband är en förändring som kräver tid

År 2012 ska delar av personalen i 61. luftvärnsbataljonen vid Luftvärnsregementet i Halmstad genomföra insats i Afghanistan. Att denna styrka på dryga 200 personer tillsammans utgör ett stående förband inom den svenska armén är en mycket bra fördel, konstaterar bataljonschefen, överstelöjtnant Johan Kämpe. Han har för AT:s räkning summerat arbetet med att planera och sätta upp ett stående förband. Samtidigt konstaterar Kempe liksom andra chefskollegor, att det nya rekryteringsarbetet är en stor utmaning.

"Vid halvårsskiftet 2010 upphörde allmän värnplikt. Sextioförsta luftvärnsbataljonen övergick då från att vara ett värnpliktsförband till att vara ett stående kategori 1-förband. Idag består förbandet av 120 anställda soldater, 100 officerare och 25 reservofficerare. Målbilden är att antalet anställda soldater skall öka till 302 år 2017. Till detta tillkommer också 200 tidvis tjänstgörande soldater. Anställda har dels kommit från det så kallade ”magasinet”, med andra ord soldater som tidigare genomfört värnplikt och dels ur det nya, tre månader långa grundutbildningssystemet, Grundläggande Militär Utbildning (GMU). Samtidigt som förbandet övergår till att vara ett stående förband bildas en ny organisation för insatser inom Försvarsmakten, Insatsorganisation 14 (IO 14). Detta innebär för förbandet att personalen minskar från 880 till 575. I stort sett all luftvärnsmateriel kvarstår så min slutsats blir att färre ska göra mer. Detta ska dock vägas mot att personalen är bättre tränad för sina uppgifter och är tillgänglig – dagligen på plats. Jag upplever att våra soldater är motiverade och gör ett mycket bra jobb.

Krigsplanläggning för inhemskt försvar

Sextioförsta Lv-bataljonens uppgifter är bland annat att upprätta beredskap, både för nationella och internationella uppgifter. Bataljonen har tidigare upprätthållit beredskap för både EU:s Battle Group 08 och 11. Just beredskapsuppgifterna har för bataljonen på ett mycket tydligt sätt blivit ett priori-

terat ämne. De gamla planerna från kalla krigets dagar då hotet mot Sverige var stort har dammats av. Nu genomför bataljonen återigen med full kraft krigsplanläggning för att försvara Sverige. Vidare tränar del av bataljonens personal för närvarande för en planerad insats i Afghanistan 2012. Här är det bara fördelar med anställda soldater. Personalen är tillgänglig och kan påbörja insatsspecifik träning vid hemmaförbandet innan den obligatoriska missionsutbildningen som genomförs vid Livgardet. Just denna uppgift tydliggör också den nya tiden då enskild bataljon får egen uppgift att lösa utomlands. Plötsligt har alla vid bataljonen insett att detta kommer röra alla. Tidigare var det ju frivilligt att åka och ofta helt och hållit en regementsangelägenhet. Nu läggs främst ansvaret på utsedd chef och bataljon med sin personal. Idag finns det en tydlig insatsplanering för uppgifter utomlands. Detta innebär att personalen kan planera mot insatser utomlands. Hittills har bataljonen eller regementet inte behövt kommenderat iväg någon mot sin vilja, men den dagen, tror jag, kommer närmare och närmare med tanke på de ganska omfattande uppgifterna bataljonen bedöms ha i framtiden.

En grupp soldater ur 61. Lvbat framför ett Hawkbatteri.

Idag måste övningar kopplas till förbandets, det vill säga soldater och officerares, aktuella utbildningsbehov.

Foto: Christian Lövgren, Lv 6 info.

Övningsverksamhet

Under tidigare värnpliktsutbildning var utbildningscykeln tydlig med årliga kompani-, bataljons- och slutövningar. Ingångsvärden för denna planering var känd i ett tidigt skede och utbildningen var ganska lika år från år. I dagsläget sker inte övningar med samma periodicitet och med samma syften. Idag måste övningar kopplas till förbandets, det vill säga soldater och officerares, aktuella utbildningsbehov. Detta behöver inte heller vara lika för hela förbandet då vissa plutoner och grupper är mer erfarna medan andra är nyuppsatta. Varje övning måste analyseras noggrant så att tydliga målsättningar kan identifieras. Sedan görs bedömningen avseende vilka enheter som skall delta, om nu inte hela förbandet skall samträna. Detta har inneburit mer arbetet för bataljonsstaben och kompanierna. Samtidigt kan man nu skrädarsy övningar för att öka efterfrågade förmågor.

Prov

I höstas genomfördes de första CO EVAL. Detta begrepp innebär en värdering av förbandets olika delar och har blivit ett ytterst viktigt instrument för att kunna känna av aktuell förmåga vid förbandet. Idag har olika plutoner inte samma förmåga med hänsyn till att personal hela tiden tillförs, slutar och utbildas. Det har helt enkelt uppstått ett nytt behov av att kunna mäta aktuell förmåga. Likaså kan man styra och sätta krav för lägstanivå inom olika funktioner ner till enskild

En del ur 61. luftvärnsbataljonen från Luftvärnsregementet i Halmstad under högvaktstjänst på Stockholms slott.

soldats färdighet. Detta prov genomförs var fjärde månad och blir en bra morot för alla vid bataljonen. Prover ger naturligtvis också viktiga erfarenheter och ligger till grund för framtida träning av förbandet.

Daglig verksamhet

Den dagliga verksamheten vid bataljonen skiljer sig naturligtvis inom olika plutoner och kompanier. Grunden är dock träning mot de uppgifter som bataljonen skall lösa. Detta innebär att efter genomförd GMU och anställning vid bataljonen påbörjas befattnings- och förbandsutbildning. Här ingår bland annat stridsutbildning, funktionsutbildning och utbildning i strid mot luftmål. Denna utbildning varvas också med fysisk träning. Den fysiska träningen har blivit än viktigare än tidigare. Officerare och soldater utsätts för hårda påfrestningar, både fysiskt och psykiskt. Varje soldat eller officer som måste rehabiliteras för skador och inte kan tjänstgöra normalt innebär ett problem för gruppen eller plutonen. Dessutom är frisk personal en förutsättning för att kunna bygga förband och förbandsanda. Soldater skall bokstavligt och även bildligt talat hålla under minst åtta månader och jag ser personalen som bataljonens viktigaste resurs. Att ta hand om vår personal och ge bra förutsättningar till dessa för den dagliga verksamheten, ser jag som självklart. Andra viktiga uppgifter är också att

genomföra olika typer av förevisningar för förtroendevalda, försvarsledning och civila. Detta har blivit ett naturligt inslag i bataljonens verksamhet. Det är visserligen på gott och ont då soldater och officerare naturligtvis hellre vill träna med förbandet. Det kan dock inte påpekas tydligt nog vikten av denna verksamhet.

En stor utmaning

Efter att personalen har uppnått godkänd nivå på CO EVAL fortsätter sedan träningen. Inriktningen blir då att behålla kompetens och förmåga inom olika områden. Idag är vissa soldater tidvis tjänstgörande och här har bataljonen en stor utmaning i att motivera dessa soldater till att stanna kvar i förbandet. Varje soldat som slutar innebär ett nytt utbildningsbehov som kostar såväl tid och pengar. Jakten på personal har nu blivit lika tydlig inom bataljonen som för civila företag. Rekrytering, anställningsintervjuer och att hitta rätt personal är idag en jätteutmaning. Än så länge upplever vi en efterfråga för arbete inom bataljonen. I dagsläget är vi 120 anställda soldater och i slutändan skall bataljonen växa till drygt 300. Dessutom ska bataljonen anställa 200 tidvis tjänstgörande soldater. Dessa ska först genomföra som alla andra GMU och sedan fortsätta i förbandet och få sin befattnings- och förbandsutbildning. Vidare bygger systemet på att det genomförs repetitionsutbildningar motsvarande tidigare krigsförbandsövningar (KFÖ).

Nu anställd personal

I tre år har jag som bataljonschef varit med om omställningen från ett värnpliktsförband till ett anställt förband. Jag hade förmånen att vara bataljonschef för den sista värnpliktskullen och att därefter anställa de första soldaterna vid Lv 6. Värnpliktssystemet var ett mycket väl fungerande system, anpassat till dåvarande uppgifter för Försvarsmakten. Idag har vi ett stående förband vid Luftvärnsregementet. Jag konstaterar att alla förändringar av dignitet tar tid. Vi är bara i början av omställningen till insatsförsvaret. Erfarenheter dras efterhand och vi blir naturligtvis klokare hela tiden. En framgångsfaktor är noggrann uppföljning av verksamheten och ett noga val av vilken övningsverksamhet vi deltar i. Likaså tror jag mycket på CO EVAL där goda möjligheter till värdering av förbandet kan ske. Själv kommer jag i närtid tillfälligt överlämna befälet för 61. Luftvärnsbataljonen och ta mig an uppgiften som bataljonen har under 2012 i Afghanistan. När jag är åter om knappt två år är jag övertygad om att bataljonen har växt personellt och ökat sin förmåga. Vi har en mycket intressant och utmanande resa framför oss.