Artilleri & Luftvärn nr 3 2022

Artilleri & Luftvärn

MSHORAD MOBILE SHORT-RANGE AIR DEFENCE

MSHORAD identifies and counteracts all aerial threats. It detects targets, reacts and strikes fast. Consisting of the Giraffe 1X Mobile Radar Unit, RBS 70 NG Mobile Firing Unit and coordinated from our Command and Control solution it redefines ground-based air defence.

Redaktör och ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12 775 51 Krylbo, tel 0226-121 09 Mobil: 0703-999 708 E-post: sbratt67@icloud.com

Biträdande redaktör: Joakim Lewin Mobil: 070-633 59 18 E-post: joakim.lewin@fmv.se

Pernilla Höök Grafisk form Mobil: 0768-41 57 22 E-post: pernilla@whdesign.se

Redaktionsadress:

Postadresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Artilleri & Luftvärn c/o Artilleri & Luftvärnsklubben Jan Ohlson Villagatan 73 253 54 Mörarp E-post: art-lv@jiro.se Artilleri- och Luftvärnsklubbens medlemmar erhåller tidskriften utan kostnad.

Redaktionen tar inget ansvar för insänt men ej beställt och överenskommet material.

ISSN 004 – 3788

Artilleri & Luftvärn

Tidskrift för artilleri och luftvärn

Nr 3 | 2022 | årgång 151

Innehåll

Ordförande Mikael Beck Pampigt 150-årsfirande för vår anrika klubb 4

Major Thomas Lind Dahlberg Vikten av indirekt bekämpning 6

Efterlängtat 150-årsfirande 10

Arbetet med att utöka och utveckla Norrbottensbrigaden 12

Robert Humeur Space Symposium i USA 17

Fredrik Zetterberg Utmaningar för Försvarsmaktens utbildningssystem 22

Peter Åkerström Långskjutande bekämpningssystem 26

Premiärvisning av MSHORAD i Karlskoga 30

Porträtt av nyblivna generalmajoren Laura Swaan Wrede 32

Norge skänker M 109-pjäser till Ukraina 36

Omslagsbild: Det är framåt som gäller för brigadchef, överste Jonson och utvecklingen av 3:e brigaden som nu byter namn till 19:e Norrlandsmekaniserade brigaden. Foto: Mats Carlsson, Försvarsmakten.

Formgivning: Pernilla Höök, Westberg & Höök Design, www.whdesign.se Tryck: Exakta Print AB. Text och bild där inget annat anges är producerade av redaktionen.

Artilleri & Luftvärn

Ordförande har ordet

Pampigt 150-årsfirande för vår anrika klubb i lika anrika lokaler

Äntligen! Nu har vi, efter lång väntan kunnat fira vår anrika klubbs 150-årsjubileum!

I Odd Fellows pampiga bankettlokal i Stockholm samlades knappt 100 medlemmar, inbjudna gäster, stipendiater och industripartners till en eftermiddag och kväll med intressanta föredragningar och avslutande, härlig, kamratmiddag.

Härligt med kända ansikten

Under dagen bjöds deltagarna på historiska tillbakablickar både avseende klubben men också artilleriets och luftvärnets historia. Vi fick därefter både en nutida och en framåtblick i Försvarsmaktens och funktionernas tillväxt. Att dessutom få uppleva detta tillsammans efter år av inställda fysiska möten i föreningens tecken är kanske det som jag uppskattade mest. Det var många kända ansikten som jag inte träffat som fanns på plats.

Planen för dagen var väl genomarbetad eftersom jubileet skulle hållas tidigare år och genomförandet blev också så bra som vi hoppats på.

Under mitt välkomstanförande sa jag att nu om någonsin behövs vår förening för att sprida kunskap om våra funktioner och hur dessa bidrar till en ökad förmåga på både kort och lång sikt. Syftandes till att skapa både diskussion och att öka förståelsen utanför vår förening. Medlemmarnas tankar och erfarenheter behövs för att stimulera till utveckling.

Avgörande för krigsföringsförmågan

Bekämpningsfunktionen, i våra två dimensioner luft och mark, har varit och visar sig fortfarande vara centrala och avgörande för krigföringsförmågan. Det är denna förmåga som skall vara krigsavhållande och bidra till försvaret av Sverige. Detta är centralt vid ett medlemskap i NATO. Det andra perspektivet i samma fråga är att framgent skall inte bara Sverige kunna försvaras utan även NATO. Vi går från partner till NATO till att uttrycka oss i ”Vi är NATO!” Framtiden för föreningen och våra funktioner gör att jag ser minst ytterligare 50 år med föreningen som relevant samlingsplats och forum för artilleri och luftvärn. Avslutningsvis vill jag rikta ett särskilt TACK till styrelsen och festansvariga för både planering och genomförande av vårt jubileum! Glöm inte bort att vi nu också genomför höstmöten i såväl Boden som Stockholm. Se särskild inbjudan i denna tidskrift.

Överste Mikael Beck

PROTECTING SWEDEN

IRIS-T SLS

Ground Based Air Defence

Ny studie från ArtSS om indirekt bekämpning i Ukraina

Kraftigt ökad insikt om vikten av indirekt bekämpning

Egentligen är det ingen nyhet för den som kan krigskonstens grunder – vikten av indirekt bekämpning i offensiva operationer. Men, än en gång har artilleriets betydelse för framgång på slagfältet konstateras, denna gång i samband med en förstudie om Rysslands anfall mot Ukraina under de första 100 dagarna. Major Thomas Lind Dahlberg redogör för studien och några av dess slutsatser.

”Artilleriets Stridsskola (ArtSS) har på uppdrag av chefen A 8 genomfört en tentativ förstudie av Rysslands anfallskrig mot Ukraina med tyngdpunkt på de 100 första dagarna och med fokus på den indirekta bekämpningen. Det huvudsakliga syftet med förstudiens var att belysa relevanta aspekter avseende indirekt bekämpning i samband med Rysslands invasion av Ukraina 2022 från dag 1 till dag 100.

Kräver djupare analyser

Att belysa olika relevanta aspekter ger Försvarsmaktens (FM) personal såväl de som direkt jobbar inom bekämpningsfunktionen som de som understöds eller möjliggör bekämpningen, att reflektera och eventuellt dra egna slutsatser av de olika aspekterna. Förstudien identifierar ett antal frågeställningar som djupare bör analyseras i vidare studier, något som förslagsvis delvis kan omhändertas av studenter vid Försvarshögskolan (FHS) men där FM, i synnerhet armén bör ta ansvar för delar av frågeställningarna inom ramen för Perspektivstudier och andra riktade studier.

Studien är ett samarbete mellan ArtSS och FHS och har i huvudsak genomförts av universitetslektor Peter A. Mattsson från FHS och denna artikels skribent. Jag vill redan nu framföra mitt personliga tack för ett mycket gott och lärorikt samarbete med Peter Mattsson. Vi har också haft stöd av andra experter inom såväl FHS som FM. Förstudiens empiri bygger på öppna källor i syfte att studien ska kunna användas utan begränsning av sekretess och studien har medvetet även utelämnat svenska förmågor och jämförelser av samma anledning.

Offensiv fas utan doktrinärt uppträdande Sammanfattningsvis visar studien att "den indirekta bekämpningen under den inledande offensiva fasen saknade ett förväntat doktrinärt uppträdande som troligtvis berodde på en numerär begränsning, en taktisk kraftsplittring, ett underutnyttjande av kombinerade vapen och system i samverkan samt att det fanns ett mycket begränsat operativt genomförande av den militära operationen.

Foto: Hampus Hagstedt, Försvarsmakten

Den andra fasen av defensiv och begränsade offensiva operationer gav den indirekta elden en mer doktrinärt traditionell roll och gav för den ryska krigföringen en mer avgörande effekt".

Slutsatsen av förstudien pekar på flera områden att studera mer på djupet som avser krigsmålens betydelse för krigföringen, bekämpningsfunktions stora betydelse för krigets inledning, rysk oförmåga att planera och genomföra stora operationer, bristande kvalitet i rysk materiel och personal, låg beredskapsförmåga hos de stående ryska förbanden samt en låg grad av flexibilitet att förändra krigföringen när framgångar uteblev och de taktiska misslyckandena ökade snabbt.

Krigsmålens betydelse

Mina egna reflektioner pekar på att det ryska anfallet mot Ukraina tydligt visar krigsmålens betydelse för det operativa genomförandet. Det är många faktorer som påverkat det ryska misslyckandet med att snabbt nå sina målsättningar, och enbart delar av dessa rör det undermåliga nyttjandet av den indirekta bekämpningen. Härvid ställer jag mig frågande till vem som egentligen planerat den militära insatsen och hur förberedd insatsen var på olika ledningsnivåer i de ryska markstridsförbanden.

När Ryssland den 24:e februari anfaller Ukraina med i storleksordningen 125 bataljonstaktiska stridsgrupper har anfallet föregåtts av en undermålig förbekämpning och Ryssland misslyckas med att orsaka den systemchock som hade krävts för att lyckas med ett anfall mot en försvarsgrupperad motståndare.

Att ryska militärledningen därefter genomför ett anfall med bataljonstaktiska grupper visar även på att de erfarenheter som Ryssland skaffat genom ”särskilda militära insatser” i andra nutida konflikter, där bataljonstaktiska grupper i kombination med luftherravälde visat sig vara effektiva för att kontrollera territorium, inte är lämpliga för strid med en kvalificerad motståndare som kan kombinera vapen i brigad och division.

Styrkan i de bataljonstaktiska grupperna ligger främst i att funktionerna snabbt finns tillgängliga för den chef som

Major Thomas Lind Dahlberg grundutbildades på första kanon-kompaniet vid A 8 i Boden under åren 1999-2000. Efter genomförd officersutbildning började han arbeta på I19 och Artilleribataljonen som blev kvar i Boden då A 8 lades ned år 2000. Han har under sin karriär jobbat på huvuddelen av artilleribataljonens ingående enheter, men främst inom pjästjänst och i bataljonsstab. Idag är Thomas huvudlärare i krigsvetenskap och utbildar officerare och specialistofficerare vid ArtSS.

löser en uppgift, men begränsningen ligger i svårigheten att samordna för att kraftsamla och därmed uppnå lokal överlägsenhet. Utifrån att det finns tydliga indikationer på styrkan i divisions- och brigadsystemet när det kommer till att få effekt av kombinerade vapen så att lokal överlägsenhet kan uppnås. Jag anser även att studien visar på vikten av att ha fungerande ledningsstödsystem för indirekt bekämpning för att snabbt kunna samordna och kraftsamla den indirekta bekämpningen i tid och rum med flera förband samtidigt.

Vad kan vi lära oss?

Artilleriets betydelse för bekämpningsförmågan har accentuerats kraftigt efter Rysslands anfall mot Ukraina. Konsekvenserna av att den svenska indirekta bekämpningen inom armén, och i synnerhet avseende artilleriet, under decennium har varit nedprioriterad (och på gränsen till nedlagd) har påverkat den indirekta bekämpningsförmågan menligt i markstridskrafterna.

Det svenska artilleriet har en av världens mest kvalificerade artilleripjäser, men har på grund av numerären en begränsad förmåga till att upprätthålla eld och rörelse med divisionsoch brigadartilleribataljoner och markstridsförbanden saknar förmågan till långskjutande markmålsbekämpning. Detta gör markstridsförbanden sårbara i den multidimensionella, långskjutande och vertikala striden.

Amerikanska Himars, avfyras i samband med en övning med amerikanska förband från Vidsels testplats. Himars är ett av artillerisystemen som använts med stor framgång av ukrainska armén. Foto: Hampus Hagstedt. Försvarsmakten.

Stärker även brigadens manöverstrid

Besluten om tillförsel av ytterligare artilleriförband är mycket positivt för markstridskrafterna och innebär inte bara en ökad förmåga inom funktionen bekämpning utan bidrar även till att stärka förmågan till manöver med brigad och division.

Betydelsen av UAV för tidskritisk bekämpning har visat sig stor för båda sidor i Ukraina och jämförelsen som görs med Nagorno-Karabach är väldigt intressant, dock med passusen att man i Nagorno-Karabach kunnat nyttja UAV över hela ytan, vilket man inte kunnat i Ukraina eftersom landets yta är större. För att ta kliv framåt i hur vi kan nyttja UAV för att stödja bekämpning så behöver detta skyndsamt studeras ytterligare, såväl avseende sensorer på drönare, beväpnade drönare och, kanske framförallt, motmedel mot drönare.

Artilleriet – manöverförband?

En annan fundering är om vi, likt exempelvis Ryssland, även borde börja se på artilleriförbanden som ett manöverförband med förmågan att nedkämpa och slå fiendens manöverförband istället för att se på artilleriet som ett funktionsförband. Det kanske skulle lyfta vår blick ytterligare i arbetet med den nya armétaktiken. Ovanstående är enbart ett fåtal av de reflektioner jag gjort under förstudien. Jag vill verkligen uppmana läsare av denna tidskrift att på egen hand att ta del av förstudien och fortsätta reflektionerna. Försvarsmaktens personal finner studien i VIDAR med beteckningen FM2022-16210:1 och övriga medlemmar kan inom kort återfinna den på Artilleri- och Luftvärnsklubbens webbplats (www.artlvklubben. se). Förhoppningsvis kan studien inspirera kadetter på officersprogrammet och elever på det högre officersprogrammet att skriva uppsatser om förmågan indirekt eld, och därmed bidraga till utvecklingen av vår markstridsförmåga.”

Från vänster: 1) Två artilleribröder fångade på samma bild. Majoren Tomas Arvidsson och hans storebror, förre generalmajoren och numera en av föreningens hedersmedlemmar, Roland Ekenberg. 2) Tre officerare inom luftförsvaret trivdes i vimlet, överstelöjtnant Roger Åhfeldt, brigadgeneral och ställföreträdande flygvapenchef, Tommy Pettersson och hans nyblivne kollega i armén, brigadgeneral Anders Svensson. 3) Ett av honnörsborden väntar på förrätten. 4) Ställföreträdande chefen för Artillerimuseet i Kristianstad, Per-Åke Karlsson höll ett livfullt och initeriat föredrag om artilleriets utveckling från Loshultkanonen till dagens moderna system.

Högkvalitativa föredrag och uppsluppen stämning

Festligt, kamratligt och nästan fullsatt. Efter nästan två års väntan har nu Artilleri- och Luftvärnsklubben äntligen fått fira och manifestera klubbens 150-årsjubileum. Samtidigt hedrades ett antal stipendiater och en nybliven hedersmedlem.

Redan inledningsvis ska redaktionen påpeka att det kommer att publiceras fler bilder och lite mer information från jubileumsdagen i kommande nummer då tid och även utrymme saknas i detta nummer för att göra det högtidliga firandet rättvisa. Istället får du som läsare hålla till godo med en kortfattad resumé av dagen och kvällen samt några bilder. Fler bilder från firandet kommer också inom kort att publiceras på klubbens hemsida – www.artlvklubben.se

Högaktuellt innehåll

Konstateras kan i alla fall att klubbens programmakare med sekreteraren Lars Mörrby i spetsen fått till ett både aktuellt och mycket intressant föredragslista. Under dagen avhandlades allt från den i Sverige, första producerade kanonen, Loshultskanonen till kriget i Ukraina och även den fortsatta, snabba tillväxten inom Försvarsmakten. Bland hedersgäster fanns både representanter från armén, i form av brigadgeneral och ställföreträdande arméchef, Laura Swaan Wrede samt hennes motsvarighet i Flygvapnet, brigadgeneral Tommy Pettersson.

Under middagen passade också klubben på att uppmärksamma ett antal stipendiater som tidigare inte, på grund av pandemin och inställda sammankomster, inte kunnat ta emot sina diplom och uppskattning för sin insats från klubbens medlemmar. Även den senast valda hedersmedlemmen, nu mera pensionerade rikshemvärnschefen och generalmajoren Roland Ekenberg, uppmärksammades med sin hedersutnämning.

Tre hedersmedlemmar träffades under jubileumsfirandet; brigadgeneralerna Rolande Ekenberg och Anders Carell samt föreningens mångårige sekreterare, Lars Mörrby (mitten).

Artilleristen Lars leder arbetet med att utöka och utveckla Norrbottensbrigaden

Det femte T:et i Försvarsmaktens vision – tillväxt visar sig allt mer konkret i dessa dagar. En av tre försvarsgrenar ska enligt fattade beslut öka mer än de andra – armén. Inom armén står ett förbands tillväxt i fokus - Norrbottensbrigaden eller tredje brigaden som nu leds av artilleristen, överste Lars Jonsson.

Från och med i år byter också enligt det senaste försvarsbeslutet tredje brigaden namn till 19:e Norrlandsmekaniserade brigaden (NMekB 19) vilket innebär att ett antal förband kommer att tillföras brigaden som helhet:

– Vi har definitivt inlett en omfattande tillväxt inom brigadens

ram då vi under kommande år bland annat kommer att tillföras ett luftvärnskompani utbildat av Luftvärnsregementet, en ny mekaniserad bataljon med stridsfordon 90, ett ledningsoch ett sambandskompani utbildade vid Ledningsregementet, för att nämna några exempel, säger överste Lars Jonsson.

Foto: Bezav Mahoud.

Utmaning med snabb tillväxt

Han om någon borde ha en god insikt om hur arméns omfattande tillväxt ska ske då han tillsammans med överste Ronny Modig, idag chef för Dalregementet, haft uppdraget som arméns införandeledare för återetableringen av I 13, I 21 med Jämtlands Fältjägarkår, A 9 och K 4.

– Jag liksom Ronny Modig har och är mycket medvetna om de utmaningar som finns med denna snabba tillväxt som vi nu upplever. Bara en sådan sak som den personella tillväxten med fler officerare och civila med rätt kompetens är en utmaning som vi måste knäcka trots att vi redan idag ser att konkurrens på arbetsmarknaden om vissa kompetenser är tuff. Men, hittills har vi haft en mycket gott och högt rekryteringsintresse för de tjänster som utannonserats vid de nystartade organisationsenheterna, hävdar Lars Jonsson. För NMekB 19 tillkommer också ett antal förband där några utgör kompletta bataljoner: – Som brigadchef ser jag verkligen fram emot att få ta emot och utbilda såväl en komplett ingenjörbataljon som en underhållsbataljon. Detta är förmågor och förband som kommer att ge en markant stärkt förmåga som helhet för brigaden. Samtidigt har vi behov som ännu inte är tillförda som förbättrat luftvärn. Ingen skulle bli gladare än jag om vi kan tillföras ett kompetent brigadluftvärn som har en hög grad av mobilitet liksom förmåga att med indirekt eld, till exempel raketartilleri bekämpa fienden på långa avstånd, säger Lars Jonsson.

Totalt kommer NMekB19 att växa från dagens fyra till elva krigsförband där I 19 har produktionsansvaret.

Historisk beredskapskontroll

Lars Jonsson är nyss hemkommen från en mycket ovanlig och mer eller mindre unik verksamhet då delar av brigadens förband genomfört en omfattande beredskapskontroll. Den inleddes på svensk mark med skarpskjutning i Norrbotten men slutade på finskt territorium. Uppmärksamheten från både media och politiskt håll var mycket stor då detta var första gången i modern tid som ett svensk förband under-

ställdes finskt befäl. Totalt deltog cirka 800 svenska soldater och befäl i kontrollen tillsammans med 1 300 finska kollegor: – Ja, det var en insats som jag inte såg komma men det visar också hur långt vi har kommit när det gäller att samverka med våra finska kollegor. Beredskapskontrollens omfattning är definitivt den mest komplexa, utmanande och tillämpliga som jag har varit med om som yrkesofficer. Att planera stora övningar långt i förväg och spela är en sak – men att samla en tillfälligt sammansatt brigadstridsgrupp på så kort tid och lösa uppgift i annat land har påvisat att armén blivit mer operativt relevant i kris eller ett gråzonsläge, hävdar Lars Jonsson.

En brittisk officer i dialog med en svensk Archerbesättning under beredskapskontrollen som fick namnet Vigilant Knife.

Foto: Jens Åkerlund, A 8 info.

Bilden överst: Överste Lars Jonsson får en lägesrapport från en av de mekaniserade bataljonernas stab under övningen Cold Response.

Foto: Mats Carlsson

Foto: Bezav Mahoud.

Överste Lars Jonsson

gjorde sin värnplikt som granatkastarkompanibefäl vid Norrbottens Regemente i Boden (I 19/P5) 1987. Från utnämnandet till fänrik och officersexamen 1989 fram till 2014 verkade han i olika befattningar vid I 19 innan han tog klivet till artilleriet och dåvarande Artilleriregementet, A 9. Sedan årsskiftet är han chef för Norrbottensbrigaden tillika införandeledare för de nya organisationsenheter (OrgE) som är under uppbyggnad inom armén. Innan brigadchefsposten arbetade han som ställföreträdande regementschef och stabschef på A 9 under åren 2016-2018 samt som ställföreträdande planchef vid Arméstaben 2019-2021. Lars Jonsson är gift och har två vuxna söner. Fritiden tillbringar han gärna vid fritidshuset vid Bottniska viken där båtliv och fiske utgör en del av intressena.

Foto: Mats Carlsson, Försvarsmakten

Han är mycket nöjd med utfallet av kontrollen och förbandens prestationer:

– Ingen annan än jag kan vara mer nöjd med hur mina förband och dess personal tacklade denna komplicerade uppgift. Nu har vi också ytterligare bra erfarenheter att arbeta vidare med, konstaterar Lars Jonsson.

Fördjupat samarbete i nord Även med Norge har NMekB19 inlett en gemensam försvarsplanering där även Finland ingår med syfte att gemensamt kunna operera inom Nordkalottens geografi.

– Som vi ser det kommer vårt samarbete med dessa länders förband att fördjupas inom ramen för verksamheten på Nordkalotten men idag vet jag inte vilken omfattning. Dessutom kommer ett medlemskap i Nato också att påverka vår gemensamma planering men oklart hur i dagsläget. En sak som också påverkar är att Natos gräns mot Ryssland nu kommer närmare Boden, konstaterar överste Jonsson.

Det råder ingen tvekan om, enligt Lars Jonsson, att en optimering av brigadens förmågor mot den subarktiska operationsmiljön är nödvändig. Idag finns ingen sådan skrivning i nuvarande arméorganisationens plan.

– Som jag ser det kommer vårt arbete mot Arméorganisation 2035 att innebär mer planering mot översnökapacitet samtidigt som brigaden tillförs nya resurser och förmågor samt bättre underhållssäkerhet. En sak är säker – min brigad går mot en mycket spännande framtid!

Foto: Mats Carlsson

One Partner for all Missions

One Partner for all Missions

HX2 4x4 som bärare till 120 mm grk MWS120, från Rheinmetall Norway. HX2 8x8 som bärare till 155 mm ARCHER, från BAE Systems Bofors.

FORCE PROTECTION IS OUR MISSION.

FORCE PROTECTION IS OUR MISSION.

Rheinmetall Defence är en komplett leverantör och levererar system och kompetens inom områdena:

Rheinmetall Defence är en komplett leverantör och levererar system och kompetens inom områdena: ■ Transportfordon ■ Bärgningsfordon ■ Reparations- och underhållsfordon ■ Stridsutrustning ■ Artilleri- och granatkastarammunition ■ Stridsvagnsammunition

■ Transportfordon ■ Bärgningsfordon ■ Reparations- och underhållsfordon ■ Stridsutrustning ■ Artilleri- och granatkastarammunition ■ Stridsvagnsammunition

■ Specialammunition ■ Stridsvagnar och stridsfordon ■ Indirekta eldsystem

Ledning och samband

Simulering och träningsutrustning ■ Logistiklösningar

■ Specialammunition ■ Stridsvagnar och stridsfordon ■ Indirekta eldsystem ■ Ledning och samband ■ Simulering och träningsutrustning ■ Logistiklösningar

För mer information: www.rheinmetall-defence.com

För mer information: www.rheinmetall-defence.com

Största mässan om rymden lockar över 14 000 deltagare

I början av april i år samlades huvuddelen av världens rymdaktörer i Colorado Springs. Space Symposium hölls första gången 1984, då med 250 deltagare och med helt amerikanskt fokus, men det veckolånga eventet har utvecklats till världens främsta avseende utveckling och samverkan i rymden. Efter ett uppehåll för Covid-19 var såklart intresset stort och antalet deltagare översteg i år 14 000 personer.

Att Space Symposium är förlagt till Colorado Springs är ingen slump, då Colorado är den delstat med näst flest privata rymdbolag, har USA:s tredje största rymdekonomi, samt ett stort antal militära installationer för rymdoperationer. Bland de viktigaste kan nämnas Air Force Space Command, Peterson Space Force Base, Schriever Space Force Base, United States Air Force Academy, US Army Space and Missile Defense Command samt Cheyenne Mountain Directorate.

40 procents budgetökning

På Space Symposium möts alla typer av aktörer; civila och militära, privata och offentliga, små och stora. Naturligtvis låg Rysslands aggressionskrig mot Ukraina i allas medvetande och var ett ofta återkommande samtalsämne, men inget som syntes i några montrar. Indirekt gjorde det sig dock väldigt påmint, då intresset för det militära användandet av rymden var påtagligt.

Ett antal talare berörde ämnet. En av de som tydligt konstaterade det ökade intresset för rymden som försvarsarena var Frank Kendal, US Air Force Secretary, vilket motsvarar en befattning som flygvapenansvarig inom amerikanska försvarsdepartementet. Förutom att han underströk det allt tilltagande rymdhotet från Kina var han även tydlig med att Ryssland och dess rymdambitioner underminerar demokratiska samhällens rätt till självbestämmande och bryter mot internationella överenskommelser i rymden. Han förklarade också att de amerikanska rymdstyrkorna, US Space Force, budget på grund av detta kommer öka med 40 procent nästa år: – Vårt departement kommer att utveckla teknologier och förmågor som säkerställer att USA och andra demokratiska nationer kan fortsätta att försvara sig mot aggressioner och stå emot totalitära regimer. Kampen mellan demokrati och autokrati är inte lätt, men att förlora den är otänkbart.

Robert Humeur rapporterar från Space Symposium i USA

Svenskamerikanska rymdbolaget Pythom har målsättning att bygga världens billigaste bärraket men också att genomföra en egen, bemanna rymdfärd till mars under år 2026. Foto båda bilderna: Pythom Inc.

Flygvapenchefen undertecknade avtal

Med ovanstående i tanke var det en positiv signal att Försvarsmakten var väl representerade under mässdagarna. Dels med en delegation på konferensen, men även i form av flygvapenchefen, generalmajor Carl-Johan Edström, som under samma vecka undertecknade ett samarbetsavtal om datautbyte med US SPACECOM. Avtalet om utbyte av rymdlägesbild, Space Situational Awareness (SSA), är USA:s trettionde med en partnernation och är en mycket viktig del i Sveriges utveckling av militära rymdförmågor.

Just samarbete och partnerskap är oerhört viktigt i rymden. Även inom företagen upplevs det som att man i första hand letar efter partners att samarbeta med. Det finns så många möjligheter i denna sektor, som är på stark tillväxt, att det bara är slöseri med tid och energi att fundera på vilka som är ens konkurrenter. För att lyckas är det viktigaste att ha bra idéer och förmågan att bygga effektiva partnerskap. Naturligtvis finns det ett oerhört stort mått av tävlan företag emellan, men det förstärker bara behovet av bra samarbeten ytterligare.

Hela eventet genomsyrades av en nyfikenhet och ett intresse för just diskussioner om synergier, partnerskap och samarbeten; helt enkelt en väldigt öppen och inbjudande miljö att vistas i. Detta förhållningssätt märks tydligast när det gäller rymdrelaterad data. Minnesgoda läsare av tidskriften kommer kanske ihåg att jag berörde detta kort i nummer 1 2021. Utbudet av kommersiellt tillgänglig data från satellitbaserade sensorer var stort redan när jag skrev den artikeln och har sedan dess vuxit exponentiellt. Inledningsvis såg de olika leverantörerna varandra huvudsakligen som konkurrenter, men på kort tid har de enskilda dataleverantörerna insett att deras största utmaning är att på ett effektivt sätt interagera med sina kunder. Många kunder som konsumerar satellitdata vill dessutom ha möjlighet att använda sig av flera dataleverantörer och inte bara låsa sig till en eller ett fåtal. En infrastruktur i form av digitala marknadsplatser för data från satellitbaserade sensorer är därför under starkt framväxande. Palantirs tjänst Meta-Constellation har i detta avseende en särställning i och med det stora antalet anslutna dataleveran-

Foto: Robert Humeur

Det är många utställare som slåss om besökarnas uppmärksamhet när världens största rymdmässa arrangeras i Colorado Springs, USA.

För att satellitdata ska kunna användas i realtidsnära tillämpningar krävs också en del nytänk kring hur och var rådatan bearbetas. Tidigare var fördröjningen relativt hög, i storleksordningen timmar eller längre, men genom att teknikutvecklingen nu tillåter alltmer databearbetning ombord på satelliterna kan mängden data som behöver överföras till användaren minska.

sant exempel på ett företag där man mycket framgångsrikt tagit civil molnteknik och gjort den tillgänglig för militära tillämpningar. För att data från rymden ska kunna användas i realtidsnära tillämpningar krävs också en del nytänk kring hur och var rådatan bearbetas. Tidigare var fördröjningen relativt hög, i storleksordningen timmar eller längre, men genom att teknikutvecklingen nu tillåter alltmer databearbetning ombord på satelliterna kan mängden data som behöver överföras till konsumenterna minska. Detta i sin tur gör att man kan använda sig av dyrare men snabbare överföringstekniker och därmed avsevärt korta tiden från inhämtning till att informationen finns tillgänglig för användaren (minuter).

Brist på uppskjutningskapacitet

törer och möjligheten att i nära realtid ge kunder möjlighet att styra dessa efter egna behov.

Gränser suddas ut

På plats i Colorado Springs fanns en blandning av företag och myndigheter med olika tjänster och praktiska exempel kopplade till rymddata. Riktigt intressant att studera är hur gränsen för vad som är civilt och vad som är militärt alltmer suddas ut, något jag också berörde i ovan nämnda artikel. Bland de stora företagen kan Amazon Web Services (AWS) nämnas. Deras monter var både stor och påkostad och intresset runt dem var stort. Att dessa samlar minst lika många besökare som mer traditionella hårdvaruföretag som Lockheed Martin och L3Harris, visar tydligt hur intresset för rymdarenan alltmer handlar om data. De är även ett intres-

Den ökande aptiten på data från rymden innebär också ett öket behov av fler och billigare satelliter, men framförallt är det resurser för uppskjutning som just nu utgör en flaskhals. Ingen kan väl ha undgått hur SpaceX revolutionerat denna industri det senaste decenniet. Denna utveckling mot billigare uppskjutningar fortsätter och ett antal företag visade exempel på prototyper men även operativa uppskjutningsfarkoster. Bland de konventionella, raketbaserade lösningarna går utvecklingen mot enklare, billigare och starkare plattformar rasande fort.

Ett intressant företag i denna kategori är Pythom, ett svenskamerikanskt företag som drivs av Tina och Tom Sjögren med målsättningen att bygga (väst-)världens billigaste bärraket, men även att genomföra en bemannad rymdfärd till Mars 2026.

En av de mest okonventionella metoderna för att placera satelliter i omloppsbana får nog ändå tillskrivas SpinLaunch. Med hjälp av en stor centrifug slungas nyttolasten ut i omloppsbana, något som sparar ofantliga mängder energi till skillnad från en konventionell raket. Även om det låter futuristiskt så har man redan gjort framgångsrika provuppskjutningar och tekniken verkar lovande för att snabbt och kostnadseffektivt placera ut mindre satelliter.

FAKTA Robert Humeur

arbetar med strategifrågor på amerikanska företaget Palantir. Han har lång erfarenhet av operativt användande av ledningssystem, sensorer och telekrigsystem i Försvarsmakten, men även från svensk försvarsindustri. I sin tidigare roll som yrkesofficer har han tjänstgjort inom luftvärnet, flygvapnet och marinen men även varit utlandsstationerad som telekrigsofficer. Humeur har tidigare skrivit ett antal artiklar om ämnet telekrig i Artilleri & Luftvärn och innehållet i denna artikel om Space Symposium uttrycker hans egna åsikter och inte företagets.

Under en sådan stor branschmässa som Space Symposium utgör är det också viktigt att svenska intressen är på plats. Något som Swedish Space Corporation, en av världens största aktörer inom satellitkommunikation, förstått. Även Saab var representerat, bland annat genom vår förste astronaut Christer Fuglesang. En annan flitig röst i vår inhemska rymddebatt är förre flygvapenchefen Mats Helgesson. Under mässan representerade Helgesson Kungliga Krigsvetenskapsakademien: – Symposiet är ett mycket bra tillfälle att känna vart åt ”rymdvindarna” blåser. Nästan alla de stora och tongivande spelarna finns på plats. Såväl offentliga som privata aktörer pekar samstämmigt på den starka ekonomiska och säkerhetspolitiska utvecklingen inom rymdområdet. De tre trenderna jag tydligast identifierat under dagarna i Colorado Springs är också kopplade till den snabba utvecklingen, sammanfattar Helgesson sina intryck.

Brist på personal med rymdkompetens

Trenderna som han syftar på är bland annat att små och medelstora länder, som Sverige, har fått upp ögonen för de militära aspekterna av rymden. Rymden har blivit en del av den militära vardagen i länder som inte tidigare har haft någon stark och lång militär rymdtradition. En annan trend, enligt Helgesson är att de flesta aktörer, civila och militära – privata och offentliga, har brist på personal med rymdkompetens och att de aktivt letar efter vägar att växa. Det kommer behövas stora utbildningssatsningar i rymdsektorn.

– Min tredje iakttagelse är att antalet aktörer som erbjuder analys och presentation av data samlad från rymden växer mycket kraftigt. Tjänster som för bara några år sedan var förbehållna de allra största rymdnationerna finns idag att köpa över nätet. Frågan är om organisationer, myndigheter och företag är klara över vad de behöver och om de vet vad det är de köper? Jag tror vi kommer se mycket inom detta område som ligger i gränslandet mellan rymden och cyberdomänen framöver, säger Mats Helgesson. Det finns säkerligen också anledning till att återkomma till dessa intressanta iakttagelser i kommande artiklar i denna förnäma tidskrift.

Premiär för Nato-delegation För första gången fanns även en delegation från NATO på plats. Något som ytterligare understryker vikten av rymden som militär arena och nyttan med samarbete. Detta betonade i sitt tal ställföreträdande stabschefen för Capability Development från NATO Allied Command Transformation, generallöjtnant David Julazadeh. Kollegan och kommandots rymdkoordinator, Robert Kroeger utvecklar generalens tankar: – Symposiet är ett utmärkt tillfälle för NATO att öka både politisk och militär medvetenhet avseende vår policy och målsättningar, vilket bidrar till att medlemsnationerna, genom rymdsamarbete, blir starkare. Vi ser fram emot att återkomma 2023, då vår högste chef Supreme Allied Commander Transformation, general Philippe Lavigne, deltar.

Överste Fredrik Zetterberg, chef för MHS Halmstad

Behoven av nya officerare utmanar Försvarsmaktens utbildningssystem

Inom en tioårsperiod ska dagens Försvarsmakt nästan ha fördubblats vad gäller den totala personalnumerären. En ökning som ställer krav på nuvarande skolsystem. Ett system som enligt luftvärnaren och nye chefen för Militärhögskolan i Halmstad, överste Fredrik Zetterberg, nu måste leverera för att matcha det ökade behovet av nya officerare.

”Försvarsmakten ska tillväxa. Inom en tioårsperiod ska den totala personaltillgången (utom personalreserv) öka från dagens 66 300 till 105 700 individer år 20321. Ökningen kommer ske inom alla personalkategorier men främst av värnpliktiga, från dagens 15 000 till 44 000. Övriga personalkategorier kommer också öka, vilket redan idag är en utmaning för Försvarsmaktens utbildningssystem. Med denna artikel vill jag beskriva Försvarsmaktens utbildningssystem med fokus på Försvarshögskolans officersprogram (OP) samt Försvarsmaktens grundläggande officersutbildning (GOU) samt de utmaningar som finns och följer av Försvarsmaktens tillväxt.

Utbildningssystemet

Försvarsmaktens utbildningssystem (se bild) består av ett antal komponenter som syftar till att kompetensutveckla både individer och förband. Kompetensutvecklingen består av grundläggande utbildning i syfte att grundutbilda till soldatoch officersyrkena samt vidareutbildningar för anställd personal. Vidareutveckling av personal kan ske på olika sätt, internt inom Försvarsmakten och externt vid exempelvis Försvarshögskolan eller andra utbildningsinstitutioner. Nedan beskriver jag i mycket övergripande ordalag Försvarshögskolans officersprogram (OP), särskild officersutbildning (SOFU) samt Försvarsmaktens grundläggande officersutbildning (GOU) där SOU, FFU, ROU och AROU ingår.

Officersprogrammet (OP)

OP är en treårig högskoleutbildning som leder till en akademisk officersexamen (en yrkesexamen) om 180 högskolepoäng. Programmet har krigsvetenskaplig, nautisk eller militärteknisk inriktning. OP ger behörighet för anställning som yrkesofficer i Försvarsmakten. För att bli antagen till OP krävs grundläggande högskolebehörighet och godkänd grundutbildning med värnplikt (eller motsvarande militär utbildning).

Under utbildningen läser man ett år på någon av Försvarsmaktens skolor och centrum på en verksamhetsförlagd utbildning (VFU).

Försvarsmaktens nuvarande utbildningssystem.

1. Försvarsmaktens kompletterande budgetunderlag 2023 (BU23K), FM2021-19703:8

Man kan välja antingen markstrid, indirekt bekämpning, fältarbete, luftvärn, CBRN, ledningssystem mark eller luft, försörjning, säkerhetsförband, militärteknik mark eller luft, amfibie, nautik eller luftbevakning, som särskild inriktning.

Specialistofficersutbildning (SOU)

SOU är tre terminer lång och vissa inriktningar fortsätter ytterligare någon eller flera terminer efter examen. Utbildningen genomförs med fokus på den expertisroll som krävs av en specialistofficer samt rollen som yrkesofficer och grupp-/ troppchef. Därav genomförs teoretisk och praktisk utbildning vid någon av Försvarsmaktens skolor och centrum där fackkompetens finns inom det kommande arbetsområdet för specialistofficeren.

Det finns 39 olika inriktningar på SOU indelade i sju profiler: markstrid, sjöstrid, luftstrid, ledning, teknisk tjänst, logistik samt underrättelse-/och säkerhetstjänst. SOU ger behörighet för anställning som yrkesofficer i Försvarsmakten. För att bli antagen till SOU krävs bl.a. gymnasieexamen och godkänd grundutbildning med värnplikt (eller motsvarande militär utbildning).

ROU är en ettårig utbildning som ger behörighet för anställning som officer i reserven. För att bli antagen till ROU krävs grundläggande högskolebehörighet och godkänd grundutbildning med värnplikt (eller motsvarande militär utbildning). Utbildningen inleds med ett gemensamt skede vid Militärhögskolan Halmstad (MHS H) för att därefter genomföras vid någon av Försvarsmaktens skolor och centrum. Man väljer antingen inriktning markstrid, indirekt bekämpning, fältarbete, luftvärn, ledning, logistik eller sjöstrid. Anpassad reservofficersutbildningen (AROU) genomförs under 20 veckor, antingen över två somrar eller en termin. Utbildningen vänder sig till erfarna gruppbefäl och ger behörighet för anställning som specialistofficer i reserven och genomförs som helhet vid Militärhögskolan Halmstad. För att bli antagen till AROU krävs bl.a. gymnasieexamen och godkänd grundutbildning med värnplikt (eller motsvarande militär utbildning). Utbildningen innehåller gemensamma delar och fokuserar på rollen som reservofficer och grupp-/troppchef.

Överste Fredrik Zetterberg tar emot blivande reservofficerare i samband med sommarens inryckning. Foto: Sofia Svensson, MHS Halmstad.

Flygförarutbildning (FFU)

FFU ger behörighet att anställas som yrkesofficer, antingen som officer eller specialistofficer, i flygtjänst. Utbildningen inriktar sig på stridsflyg, transportflyg eller helikopter. För att bli antagen till FFU krävs antingen grundläggande högskolebehörighet eller gymnasieexamen och godkänd grundutbildning med värnplikt (eller motsvarande militär utbildning). Man ska också ha klarat de särskilda tester som krävs för flygtjänst.

Särskild officersutbildning (SOFU)

SOFU är en möjlighet för den som redan har en akademisk examen från universitet eller högskola om minst 180 högskolepoäng som innehåller ett skriftligt examensarbete om minst 15 poäng. Efter säkerhetsprövning blir man anställd som officer och påbörjar en utbildning som varar tolv månader och består av fyra delar: krigsvetenskap, ledarskap, officer i militära professionen och befattningsutbildning. Anställning som yrkesofficer sker med stöd av 20 § officersförordningen (2007:1268). I ett fåtal fall, som för medicinsk personal, kan även en anställning av reservofficer vara aktuellt.

Behov överstiger kapaciteten

Förbandens upplevda behov av elever vid OP och SOU överstiger för närvarande skolornas kapacitet. Som exempel är förbandens årliga sammanställda behov av elevplatser åren 2022-2027 vid SOU 730 platser mot den befintliga utbildningskapaciteten på 560 platser.

Det pågår ett långsiktigt arbete med att öka utbildningskapaciteten. Bland annat har min militärhögskola i Halmstad ett särskilt fokus inom pedagogik att utveckla flexibla lärmetoder och på så sätt bidra till att öka utbildningskapaciteten. Antal sökande i förhållande till antal som påbörjar utbildning är svårbedömda. Till SOU 21/22 var antalet sökande mer än 1200 till 560 elevplatser. Antalet elever som de facto startade utbildningen var 423. Tappet är ett resultat av många faktorer där många valbara inriktningar inom den grundläggande officersutbildningen att välja på samt konkurrensen från civila utbildningar är några faktorer.

Kadett Lukas Burle från Lv 6, övas som biträdande skjutledare under kursen Arok2. Under övningen fick han agera skjutledare till värnpliktiga vid Vapnö kompani från Försvarsmaktens Tekniska skola (FMTS).

Foto: Sofia Svensson, MHS Halmstad.

Fler förband ska framgent konkurrera om befintlig kapacitet och inrymmas i måltalen. Under 2021 fanns 24 grundrekryterande förband (t ex Lv 6 och A8) som får platser till de olika yrkes- och reservofficersutbildningarna. Under 2021 ökades dessa till 28 (MR N, MR V, MR M och MR S) och under 2022-2024 tillkommer ytterligare sex grundrekryterande förband (I 13, I 21, K 4, F 16, A 9 och Amf 4).

Färre utbildar fler

Vid Försvarsmaktens skolor och centra bedrivs ett flertal olika programbundna utbildningar samtidigt. Vid en ökning av antalet elever eller utbildningskapacitet måste helheten hänga ihop då utbildningarna konkurrerar om samma resurser såsom lokaler, lärare, gemensamma utrymmen etc.

Arbete pågår med att utöka kapaciteten för att möta förbandens behov kopplat till Försvarsmaktens långsiktiga personalförsörjning. Enkla lösningar som att låta färre utbilda fler eller skapa fler elevplatser per klassrum är exempel på enkla lösningar är några. Även utveckling av pedagogik och metoder pågår för att skapa en rationell och effektiv utbildningsmiljö.

Utbyggnad av dagens Militärhögskolor, Karlberg (MHS K) och Halmstad (MHS H) kan vara en långsiktig lösning men

FAKTA

Överste Fredrik Zetterberg är i grunden luftvärnsofficer. Idag är han chef för Militärhögskolan Halmstad. Fredrik har under många år arbetat vid Högkvarteret men har under hela sin karriär varit knuten till Lv 6 där han innehaft många befattningar såsom bataljonschef för 61:a luftvärnsbataljonen samt chef för LvSS. Före nuvarande tjänst var Fredrik införandeledare för luftvärnssystem 103. På fritiden ägnar sig gärna skolchefen åt löpning, matlagning samt att påta i villaträdgården.

då måste också kapaciteten öka på samtliga av Försvarsmaktens skolor och centrum.

Försvarsmaktens utbildningsystem måste också ses om ett system där respektive Försvarsgren (FG) och stridskraft (SK) har utbildning för samtliga FG/SK. Det får inte finnas outnyttjad kapacitet på en skola tillhörande ”fel” stridskraft. Det har vi inte råd med. Vi står inför en angenäm uppgift att tillväxa och Försvarsmakten får ekonomi att växa, men det är lättare att köpa 100 nya lastbilar än att utbilda 100 nya officerare. Vi måste därför påbörja ett långsiktigt arbete med att både utveckla dagens utbildningsystem och öka utbildningskapaciteten. I dag saknar Försvarsmakten en utbildningsstrategi men den är nu under framtagning då behovet av en strategi är stort med tanke på den stora, framtida tillväxten. Målen med strategin är att tydliggöra ”Försvarsmaktens gemensamma målbild inom utbildningsområdet, koordinera Försvarsmaktens gemensamma vägval i den gemensamma utbildningsproduktionen samt tydliggöra prioriterade fokusområden som är centrala för en modern och ändamålsenlig utbildning i Försvarsmakten och som leder mot krigsförbandens utveckling, behov och förmågor. Planen är att den Försvarsmaktsgemensamma strategin ska fastställas under 2023.

Långskjutande bekämpningssystem - viktig förmåga som armén saknar

Den interna debatten inom Försvarsmakten och till viss del även den externa i dessa tider handlar mycket om vilka nya materielsystem och förmågor som Försvarsmakten och armen ska tillföras med tanke på att försvarsanslagen stiger kraftigt kommande år. Förvaltaren Peter Åkerström ger Artilleri & Luftvärn en lägesbild om artilleriets arbete med att förbereda för ett möjligt införande av långräckviddiga bekämpningssystem.

”Armén saknar idag förmågan att på långa avstånd från marken bekämpa en motståndare. Vid Artilleriets Stridsskola (ArtSS) pågår ett arbete om att inventera vilka system som finns på marknaden, lära oss mer om dessa och genomföra enklare materielförsök för höjd kompetens inför en eventuell framtida anskaffning. Det är en omfattande uppgift att förbereda anskaffning av materiel, bygga förband och ta fram metoder som möjliggör bekämpning från mark på ett avstånd upp till 300 kilometer. Det här är en förmåga som Sverige aldrig tidigare haft förbandssatt samt det är ett rimligt antagande att tro att ett beslut om anskaffning om denna förmåga kommer att ske i samband med den fortsatta utvecklingen av armén.

1. Över 70km

ArtSS genomför studier

Förberedelser i form av studier genomförs redan nu vid ArtSS. Uppgiften är formulerad som ”studera och genomföra materielförsök i begränsad omfattning med långskjutande bekämpningssystem i syfte att bygga kunskap om dessa bekämpningssystems innebörd för markstridskrafterna.” Arbete inom detta område bedrivs även inom FMV. Det medger på sikt att tempot och kvalitén i arbetet kan öka. Arbetet är prioriterat vid ArtSS, då motståndaren presenterar ett hot som vi så snart som möjligt måste klara av att hantera. En bra genomgång av hotbilden finns i tidigare artikel (nr1 2021) skriven av numera pensionerade majoren Mats Nilsson.

2. Norwegian Battle Lab & Experimentation, - utvecklings och experimentorganisation inom det Norska försvaret.

I studie 161802S, Understödsbehov och framtida bekämpningskoncept, rekommenderades bland annat att det måste ske en utökning av totala antalet understödsförband i armén. Målbilden att i en framtid ha tillräckligt med understödsförband för att dels avdela artilleriförband till understöd av våra manöverförband, dels artilleriförband för bekämpning av högprioriterade mål på djupet och lägga avståndslagda mineringar.

Förvaltare Peter Åkerström

genomförde grundutbildning på A 8 under åren 1994-95. Fem år senare anställdes han på samma förband som teknisk officer. Under huvuddelen av sin karriär har Peter Åkerström arbetet med befattningar vid Artilleribataljonen. Senast på bataljonsstaben som teknisk chef och under tolv år som logistikchef. Sedan år 2018 arbetar Åkerström på ArtSS utvecklings-avdelning i befattning som teknisk chef och utvecklingsofficer.

Det ska i framtiden finnas en tydlig uppdelning av huvuduppgifter för indirekta bekämpningsförband på olika nivåer i vår organisation. Bataljonsgrk, brigadartilleri och med förstärkning av divisionens eldrörsartilleribataljoner, ska främst utgöra manöverbataljoner direkta understöd.

Långskjutande artilleri ska ha som huvuduppgift att understödja striden genom bekämpning av högvärdiga prioriterade mål på djupet och att genom avståndslagda minering kunna forma stridsfältet.

Eldrörsartilleriets begränsningar

Eldrörsartilleriet har begränsningar avseende möjlighet till verkan och låg spridning vid skjutning på långa avstånd1. Detta gör att alternativet som är på bordet är raketartilleri. En tydlig rekommendation från studien var att långskjutande markmålsförmåga måste anskaffas så snart det är möjligt. Långskjutande bekämpningssystem har egenskaper såsom allvädersförmåga och dygnet runt-förmåga med god uthållighet vilket skulle komplettera flygvapnet på ett bra sätt. I totalförsvarspropositionen 2021-2025 togs beslutet att öka antalet brigadartilleribataljoner och att divisionsartilleribataljoner ska omvandlas till förband. Det var tydligt att våra tillkommande två divisionsartilleribataljoner skulle vara av typen eldrörsartilleri. Tillgängliga ekonomiska medel hade därmed prioriterats. ArtSS har under en tid inhämtad teknisk kunskap och underlag från de stora leverantörerna av raketartilleri. Exempel på leverantörer av raketartillerisystem och deras produkter är amerikanska företaget Lockheed Martin med systemen MLRS och HIMARS, israeliska Elbit med PULS samt koreanska HANWHA med sitt Chunmoosystem.

Amerikanska High Mobility Artillery

System (HIMARS) eller israeliska Puls från Elbit skulle kunna vara två möjliga system som Sverige anskaffar för att införa en förmåga till markbaserade, långräckviddig bekämpning.

SAAB har i samarbete med Boeing tagit fram ”Ground launched small diameter bomb” (GLSDB). GLSDB är markskjuten, GPS- och tröghetsnavigerad glidflygande styrd bomb. I den applikation där ArtSS har deltagit vid skarpskjutning har SAAB nyttjat en 20-fots container. För ändamålet specialutrustad för att bära en podd med sex stycken GLSDB. Norge har inom ramen för NOBLE2 också utvecklat och utvärderat detta system. Senaste inblicken i tillämpning var hos våra norska kollegor. NOBLE genomförde en ”Long Range Precision Fires” (LRPF), en konceptdemonstration i Setermoen i slutet av 2021. Under förevisningen påvisades hur Norge skulle kunna använda sig av GLSDB som verkanssystem. Måluttag genomfördes av stridsflyg och måldata skickades via Länk 16 i deras ledningsstödssystem NORBMS, för att sluta vid verkansplattformen där GLSDB stod för effektuering. Svenska deltagande som observatörer vid denna demo var personal från Arméstaben och ArtSS.

Samordnad bekämpning

Det var intressant förevisning med många intressanta diskussioner och redovisningar, ett exempel på hur en bekämpning kan ske samordnat mellan flygvapnet och armén. Där måldata och beslut om insats genomförs med hjälp av ett digitalt ledningsstödssystem.

Det är en stor fördel om vi har förmåga att kunna ta emot stöd och leda indirekt bekämpning med våra partners långskjutande artillerisystem. Inom NATO och bland våra samarbetspartners sker det kontinuerligt en utveckling av lång-

skjutande bekämpningsförmåga. Ny ammunition som ska ge längre räckvidd, högre precision och bättre verkan. För Sveriges del är det just nu styrd ammunition som vi ser som intressantast för vår fortsatta förmågeutveckling. Vi lever dock just nu i en mycket föränderlig tid, så hur det kommer bli i slutändan återstår att se!

Kompositionen av en verkansplattform med tillhörande modulära ammunitionspoddar gör att samma plattform kan verka med flera olika ammunitionsslag och räckvidder. Genom omladdning av ammunitionspodd på verkansplattformen kan förbandet få en helt annan uppgift i en annan riktning och avstånd. Detta skapar en handlingsfrihet för bekämpningschefen att kunna möta olika hot och verka mot olika typer av mål på olika platser på stridsfältet. Man kan grovt dela in ammunitionen i två olika räckviddsomfång: 30-150 samt 50-300 kilometer. Märk väl att såväl som att ammunitionen har en begränsning i längd, så har den ofta också ett kortaste skjutavstånd. Moderna styrda raketer lägespositionerar uteslutande sig med hjälp av en kombination av GPS och tröghetsnavigeringssystem (INS). Detta gör verkanssystemet mycket motståndskraftigt för störning. När raketen väl är skjuten ska det mycket till för att den inte ska träffa sin målpunkt. Ammunition finns i en mängd olika varianter när det kommer till verkansdel, sensorer och tändrör beroende på tillverkare och land. Vissa typer medger även laserstyrning i slutfasen mot målet.”

Rocket

Saab premiärvisade sitt första mobila luftvärnssystem

Inför ögonen på representanter från 15 olika länder har nu Saab premiärvisat och skjutit med sitt nya, mobila system för markbaserat närluftvärn – Mobile Short-range Air Defence (MSHORAD).

Som enda deltagande media var Artilleri & Luftvärn på plats för att följa det historiska, officiella elddopet med en tidigare luftvärnsofficer som skytt, Emil Holm. Förevisningsskjutningen genomfördes i slutet av augusti på Bofors skjutfält där representanter från ett stort antal av de länder som köpt robot 70-systemet och fortfarande har det operativt var på plats. Totalt ett hundratal personer från länder som Kanada, Brasilien, Tjeckien och Irland för att nämna några exempel. Även representanter från Luftvärnsregementet liksom FMV var på plats för att följa demon.

Krav på högre mobilitet

Förevisningsdagen inleddes med ett antal teoretiska presentationer av såväl systemets olika delar samt en mer övergripande tolkning hur Saab ser på den taktiska utvecklingen

Lyckade skjutningar i Karlskoga

värnsveteraner, demoskytten och tekniska marknadsföraren Leif Sätterström som innan pensionen för några år sedan hade skjutit över 300 robotskott. Ett svårslaget rekord… Saab har under flera års tid arbetet med att vidareutveckla sitt mångåriga och väl spridda luftvärnsrobotsystem 70, eller robot 70 i dagligt tal (se mer utförlig artikel om systemet i nr 1 2022). MSHORAD baseras på den vidareutvecklade versionen av Rbs 70, New Generation (NG) med bland annat ökad räckvidd. Som sensor används den nya generationens radar från Saab, Giraffe 1X med en räckvidd på cirka 75 kilometer.

Som bärare till såväl sensor som vapenplattform har Saab valt att använda det lätta stridsfordonet Mars från tjeckiska tillverkaren Svos.

Fem skjutningar

Efter lunch inleddes skjutpassen där scenariot var att den mobila eldenheten hade uppdraget att skydda en nyligen mobiliserad mot Örebro framryckande brigadsstridsgrupp. Det första målet utgjordes av en drönare, det andra en monterad helikopterkropp och det tredje ett bogserat luftmål (”korv”).

Totalt genomfördes fem skjutningar, varav två i mörker. Under en av skjutningarna omgrupperades vapnet från fordon till ett fristående stativ. Saab:s chef för affärsenheten Missile Systems Stefan Öberg var både nöjd och lättad över de lyckade skjutningarna: – Dagens demonstration visar att vi har ett fullt fungerande och mobilt luftvärnssystem. Detta understryker fördelen med att en och samma leverantör kan erbjuda en komplett lösning med allt från radar till eldenhet och ledningssystem för luftvärn, säger Stefan Öberg.

Likt en lång orm ringlade kön av intresserade gäster fram mot ett av skjutmålen, en helikopterkropp.

En av landets mest erfarna robot 70-specialister, FMV:s Leif Jansson diskuterar förevisningsskjutningen med Saab:s Rikard Svensson.

Foto: Saab.

Laura Swaan Wrede

Först inom luftvärnet att vara ställföreträdande arméchef

Hon har en förkärlek till att lära sig språk, har varit adjutant till kronprinsessan Victoria och chef för landets största arméförband, Livgardet. För två år sedan utsågs Laura Swaan Wrede att bli första luftvärnaren som leder den svenska armén.

Den 31 mars år 2020 är en historisk dag inom såväl den svenska armén som luftvärnet. Då befordrades överste Laura Swaan Wrede till brigadgeneral och fick befattningen ställföreträdande arméchef. En position som ingen svensk officer med bakgrund inom luftvärnet tidigare haft, och som definitivt ingen kvinnlig officer har varit i närheten av att inneha. Men könsdiskussion om manligt eller kvinnligt ledarskap som officer är Laura Swaan Wrede innerligt trött på att höra: – Jag har nu varit hög chef inom Försvarsmakten i ett antal år och jag är fortfarande lika förvånad över att det är sådan stor fokus på mitt kön. Jag går inte runt och tänker att jag är ett föredöme på grund av mitt kön som kvinna. Jag vill vara ett föredöme för att jag har en viss kompetens och erfarenhet som jag kan dela med mig av. Jag kan tycka att vi inte har kommit så långt som vi borde i genusdiskussion eftersom det fortfarande är sådant fokus på mig som kvinna, säger Laura Swaan Wrede.

Händelserika år

Nu har hon haft befattningen som ställföreträdande arméchef i drygt två år och det har, minst sagt, varit händelserika år. Ett krig pågår i Europa och inte särskilt lång från svenska gränsen, en pandemi har gått hårt åt vissa länders befolkning, ett Natomedlemskap stod före valrörelsen högt upp på den politiska dagordningen och den svenska armén växer så det knakar:

– Mycket att göra?

– Ja, uppgifter att lösa saknas absolut inte men jag är en person som gillar att arbeta. Just nu ger det också en stor tillfredsställelse att få jobba med tillväxt och personal som är positiv till den framtida utvecklingen av armén som vapengren. Men, det gäller också att vi levererar enligt de beslut som vår uppdragsgivare, den svenska riksdagen, har beställt utifrån förutsättningen att anslagsökning som är utlovad också infrias från politiken.

– Hur ser du på utmaningen med att få tillräckligt med personal, officerare som soldater, för att klara av tillväxttakten?

– Vi måste se till att de personalkategorier som vi har att tillgå används på ett klokt, flexibelt och effektivt sätt. Ett exempel är bland annat återetableringen av I 13 där vi idag har personal som både arbetar med att stötta den befintliga hemvärnsgruppen samtidigt som de stöttar etableringsarbetet som är i sin linda. Jag vill inte att vi ska börja tala i termer av ”vi och de”. Vi måste lyfta blicken och varje regementschef ska inte bara titta på sin organisationsenhet (OrgE) utan se till helheten inom respektive garnison eller ort. Vi kanske också kan utnyttja vissa tidvisa anställda i detta arbete och inte minst attrahera tidigare anställda officerare att återvända till armén. Personalförsörjningen är helt klart en utmaning, säger brigadgeneral Wrede och tillägger att ska tillväxten lösas enligt gällande plan måste dagens personalbrist tas bort.

– Vi ska heller inte glömma bort vikten av att skapa en bra utbildning för de värnpliktiga så att även denna kategori av personal känner sig välkommen till Försvarsmakten och ser armén som en framtida arbetsplats.

Mot en fjärde brigad

– Hur ser du på ditt uppdrag som ställföreträdande arméchef?

– Det är definitivt ett viktigt uppdrag då jag och arméchefen ska föra armén mot framtiden. Arméchefen har också enträget arbetat med att foga samman armén till en helhet och skapa förståelse såväl internt som externt för målet med en armé bestående av tre brigader. Ny går vi också med raska steg mot en fjärde brigad.

– Hur är uppdelningen i arbetsuppgifter mellan dig och arméchefen?

– Mycket jämlik. Arméchefen och jag delar lika på alla uppgifter. När möjligheten öppnades för kvinnor att genomföra frivillig värnplikt blev Laura en av de första att söka och blev antagen.

Luftvärnet lockade

– Det var luftvärnet som lockade mig. Och på Lv 7 var de också mycket framsynta och gjorde ingen stor sak av det kom ett gäng tjejer till förbandet. Vi som gjorde lumpen samtidigt träffas än idag och snackar gamla minnen. Vi är också ett gäng som fortfarande är aktiva inom Försvarsmakten som Catharina Schön-Niklasson, Anneli Vesterholm och Susanne Brorsson.

Först ställföreträdande arméchef och nu sedan 30 september nyutnämnd Rikshemvärnschef. Laura Swaan Wredes karriär har ännu inte nått toppen.

Those were the days. Laura Swaan

blickar tillbaka till värnplikten som hon och några kvinnor var de första att göra i armén med placering på dåvarande Lv 7 i Luleå. Bild t h: General Swaan har landat i Afghanistan för en av många genomförda utlandsmissioner.

– Vad är det som tilltalar dig med officersyrket?

– Jag tycker om att ha ett varierat arbete och jag gillar att vistas i skog och mark. Jag tycker om att arbeta med människor och att hantera utmaningar. Ett officersyrke som är en mix av dessa beståndsdelar är helt optimalt för min del. Att vara chef för Livgardet var en helt otrolig tid och just den omfattande spännvidd som finns på Livgardet, med allt från hund- och musikenhet till säkerhetsbataljon, passade mig som hand i handske. En fantastisk kul del av min yrkeskarriär.

Praodagar föddes det militära intresset Laura Swaan Wrede är uppvuxen i Småland och speedwayfästet Målilla. Pappa var egen företagare och mamma ekonom.

– Har du haft en tydlig ambition att göra karriär inom det militära?

– Svårt att svara på. Jag vet att jag sa när jag var tolv år att jag skulle bli officer. Vart detta kom ifrån vet jag inte, men så var det. När jag sedan kom till punkten för att göra prao i skolan fick jag beskedet från studievägledaren att ”militären tar inte emot tjejer”. Ett besked som jag inte var nöjd med utan jag tog saken i egna händer och ringde själv till I 12 i Eksjö. En framsynt överstelöjtnant som hette Inge Werner tog mig på allvar och erbjöd mig att få sova ett par nätter

på regementet. Jag fick ett eget rum på sjukan. Där och då, 1980, när inte ens möjligheten fanns för kvinnor att göra värnplikt, föddes med stor sannolikhet mitt intresse att bli officer. Jag brevväxlade med Inge ända fram till hans död för något år sedan och han sa till mig under min prao; ” jag tror att du kommer att vara en av våra framtida officerare. När du tar din examen på Karlberg kommer jag att vara på plats”. Och det var han. Vilken härlig kollega.

Skör balansgång

– Hur ser du på ledarskapet och dess utveckling inom armén. Det har framkommit uppgifter om att det finns en dold, mindre positiv kultur på vissa förband där kränkningar och ovälkommet beteende förekommer trots en tydlig värdegrund?

– Som chef är du chef här och nu. Du fattar ditt beslut baserat på den fakta och information som du har tillgänglig just den stunden. Då gäller det att du har en stor tilltro till denna medarbetare och jag har alltid sagt att jag som förbandschef ska ”älska mina soldater”. Du måste vara mån om soldaternas väl och ve vilket innebär en tydlighet och rakhet i ditt sätt att agera, vilket också är en skör balansgång till att inte bli bufflig eller rent av olämplig som ledare. Samtidigt måste du våga vara obekväm och våga fatta mindre populära beslut, vilket du kommer att tvingas att göra i någon situation.

Wrede

– Det finns vissa som hävdar att rollen som general blivit mer och mer politisk. Ser du några tecken på att så är fallet?

– Jag håller inte med. Visst, det vore anarki om vi skulle ta egna beslut som inte stämmer överens med vad uppdragsgivaren har beordrat oss att göra men det innebär inte att vi som arméns främsta företrädare per automatik säger ja och amen till det som våra chefer eller andra beslutsfattare framför. I detta hänseende tycker jag att arméchefens enträgna arbete med att förklara sin plan för armén i form av devisen ”3-2-1”, som nu är 4+1+1, varit mycket tydlig. Men, balansgången att vara lojal mot uppdragsgivarens beslut och de uppfattningar som skulle kunna finnas hos personalen eller Försvarsmaktens ledning kan i vissa lägen vara svår. Jag tycker att vi har ett öppet och transparent debattklimat inom armén.

Din chef, arméchefen Karl Engelbrektson tog i slutet av förra året emot den första eldenheten av luftvärnssystem 103 Patriot från FMV. Vilken känsla har du när Sverige genomför en sådan markant förmågehöjning av luftvärnet?

– Naturligtvis är det en fantastisk känsla och insikt att Sverige nu fått ett luftvärnssystem som tillhör de bästa i världen. Som utbildad på kanonsystemet 40/48, som vi då tyckte var mycket bra är naturligtvis utvecklingen som att flyga till Mars. Anskaffningen av 103-systemet är av stor vikt för hela Försvarsmakten.

– Jag vill också hävda att införandet av Patriot också medfört att armén och flygvapnet nu kommer varandra ännu närmare i och med att vi båda har ett ansvar för att bedriva luftförsvar på ett effektivt sätt. Som luftvärnare när vi varit basnära och övat har jag aldrig känt att det funnits ett motstånd från flyget till vår verksamhet utan jag har alltid känt ett välkomnande som resulterat i en bra samverkan.

Talar flera språk

Ett av generalens stora intressen som hon också haft stor glädje av i yrket är språk. Hon pratar utan problem ett antal språk, däribland finska.

– Ja, jag har en förmåga att lära mig språk snabbt vilket också är värdefullt med tanke på den ökande andelen övningar och samarbete med andra länder. Jag gillar också att vara ute i insatser och arbeta vilket fört mig till bland annat Mellanöstern i några år.

De personliga hälsningarna från det svenska kungahuset och andra utmärkelser har en hedersplats. Till höger diplomet som stipulerar att Laura Swaan Wrede av HKH kung Carl Gustaf förärats Serafimerorden av 8:e storleken.

Ett uppdrag som hon avslutade vid årsskiftet och som bland annat medfört att hon tilldelats utmärkelsen Serafimerorden av åttonde storlek, var personlig adjutant åt hennes kungliga höghet, kronprinsessan Victoria. – Jag kommer inte att kommentera detta uppdrag mer än att det för mig varit en mycket stor ära att få arbeta i det svenska kungahuset. Jag har haft förmånen att lära mig hur nationen Sverige fungerar och leds. Jag har träffat många höga befattningshavare och även kunnat delta i vissa samtal så visst har det givit mig en personlig inblick i världspolitik och utveckling. Det har varit mycket givande år.

Fotnot: I samband med slutförandet av denna tidskrift meddelades att Laura Swaan Wrede utsetts till rikshemvärnschef och hon lämnade sin befattning som ställföreträdande arméchef den 30 september. Samtidigt befodrades hon till generalmajor. Till ny ställföreträdande arméchef har utsetts en annan välkänd luftvärnare, överste Anders Svensson som också befordras till brigadgeneral. Artilleri & Luftvärn ber att få gratulera båda till befordringarna.

Norge skänker M 109-pjäser till Ukraina

Den norska staten har beslutat att donera 22 bandgående haubitsar av typen M 109 Paladin till Ukraina som ett stöd i det pågående kriget mot Ryssland.

Beslutet offentliggjordes under sommaren och när det blev känt att Norge skänkt merparten av sin gamla arsenal av haubitsar var redan transporten genomförd.

– De ukrainska styrkorna litar på att vi i väst stöttar med den kvalificerade materiel som vi kan avvara. Ukraina har med emfas framfört önskemål om att erhålla just denna typ av försvarsmateriel som vi nu har donerat, och utvecklingen av striderna visar tydligt på det ökade behovet för Ukraina

att ta emot tyngre artillerisystem, förklarade norske försvarsministern, Björn Arild Gram när donationen offentliggjordes. Som bekant har norska artilleriet genomfört, liksom Sverige, en förnyelse av sitt artillerisystem då bandgående artillerihaubitsar av typen K 9 köpts från Sydkorea. I samband med donationen skänktes även reservdelar och ammunition till M 109. Även utbildning av ukrainska artillerister har skett av norska kollegor. Utbildningen har genomfört i Tyskland.

Vi

MilDef erbjuder en portfölj av produkter och tjänster med ett komplett sortiment av stryktålig elektronik, mjukvara och integrationstjänster. Våra produkter är beprövade och i drift till sjöss, på land och i luften hos nationella och internationella styrkor världen över, i de mest extrema och krävande miljöer.

digitaliserar världen där insatserna är som högst, kraven de tuffaste och när teknologin spelar en avgörande roll

Artilleri- och Luftvärnsklubben bjuder in till

HÖSTMÖTE I BODEN

Tema: Långskjutande markmålsbekämpning

Tid: 17 november kl. 14.00 – 17.00.

14.00 – 14.30 Fika

14.30 – 17.00 Föreläsning och diskussion

Plats: A 8, Artillerihallen.

OSA senast 221110 till daniel.hellberg@mil.se alt. anette.lifbom-chua@mil.se

Artilleri- och luftvärnsklubben

Adress Artilleri- och Luftvärnsklubben C/o Jan Ohlsson, Villagatan 73, 253 54 Mörarp

Kontaktperson: Överstelöjtnant Lars Mörrby, Försvarets Materielverk, Stockholm. lars.morrby@fmv.se Tel: 08-782 54 11, 070-217 0216

Ordförande Överste Magnus Ståhl Artilleriregementet Boden 0921-34 80 00

Artilleri- och Luftvärnsklubben bjuder in till

HÖSTMÖTE I HALMSTAD

Tema: behov/krav på egen UAS-förmåga hos framtida lv-förband.

Tid: 8 december kl. 08.00 – 16.00. Plats: Genomgångslokalen i By208 (Lv-hallen).

OSA senast: fredag den 2 december kl. 15.00 till nicholas.madison@mil.se alt. 073-801 90 15. Ange också i din anmälan (gäller ej anställda inom Försvarsmakten) personnummer.

Alla medlemmar och presumtiva medlemmar hälsar varmt välkomna till en spännande dag om framtidens utveckling inom luftvärnet.

Artilleri-Tidskrift

Bankgiro 833-4278 Prenumerationspriser

Inom Europa 300 kr per år Utom Europa 350 kr per år Lösnummerpriser

Enkelnummer 100 kr Dubbel-/Temanummer 150 kr © 2022 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa. Scanna QR-koden så kommer du till webbsidan där tidigare nummer av Artilleri-Tidskrift finns publicerade i pdf-format. Eller besök www.artlvklubben.se

Har du flyttat eller har ny adress?

Du vet väl om att som medlem är det din skyldighet att anmäla ny adress om du vill fortsätta att få tidskriften och vara medlem i föreningen. Mejla eller ta kontakt med antingen sekreteraren (se kontaktuppgifter ovan) alternativt redaktören.

Artilleri & Luftvärn

Posttidning B

Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt Lokförargränd 12, 775 51 KRYLBO

ARCHER – eldkraft och mobilitet i alla lägen

Utvecklad för Sverige

ARCHER utgör nästa generations mobila artillerisystem, utvecklad för komplexa hotbilder. Med eldkraft och mobilitet för att understödja snabbrörliga markförband – i alla lägen.

• Helautomatiskt system. Snabb eldgivning med hög precision och komplett skydd för besättningen.

• I bruk inom svenska Försvarsmakten. Service- och underhållsorganisation finns etablerad.

• Utvärderas av flera exportkunder för framtida användning.

BAE Systems Bofors i Karlskoga utvecklar och tillverkar högteknologiska produkter och system. Vi bidrar till en stärkt nationell säkerhet, försvarsförmåga och försörjningskapacitet.

baesystems.com