HAND I HAND

Tillfälligheter och språkintresse. Ja, det var allt som behövdes för att Klara Svensson skulle utbilda sig till teckenspråkstolk.

Hur det hela började? Jo, när Klara gick på gymnasiet i Klippan fanns möjlighet att läsa teckenspråk och som språkintresserad tyckte hon det låt kul. Och det fastän hon inte har någon döv i familjen eller släkten.

- Det var en slump kan man säga eftersom denna teckenspråkskurs inte fanns att välja varje år. Jag har alltid haft ganska lätt för att lära mig nya språk och märkte nog ganska snart att jag hade något slags fallenhet för detta med teckenspråk, berättar Klara.

Ivrigt påhejad av sin teckenspråkslärare sökte Klara efter gymnasiet in på tolkutbildningen.

– Det är en utmaning att lära sig ett nytt språk i vuxen ålder, det vet alla som har försökt sig på att göra det. Barn fixar det hur enkelt som helst men som vuxen är det svårt. Till en början hade jag ganska dålig koll på vad det innebär att vara tolk. Det är ett väldigt speciellt yrke att hela dagarna tolka andra utan att ta plats själv, säger Klara.

Idag beräknas omkring 30 000 personer i Sverige vara teckenspråksanvändare. Antalet döva är omkring 10 000, det vill säga en promille av befolkningen.

ATT ARBETA SOM teckenspråkstolk ställer stora krav på både simultanförmåga och arbetsminne. Det som ska tolkas finns ju bara en kort stund i minnet och ersätts nästan direkt av nästa sak som ska tolkas.

– Det är inte ovanligt att jag inte minns något alls av det jag tolkat efteråt. Det är inte heller min uppgift. Det går åt en mängd energi för att ligga lite före i tanken, lyssna in, tolka och vidarebefordra till teckenspråk eller tal. Det är absolut inte samma sak som att sitta bredvid och lyssna.

Som teckenspråkstolk är det primära inte att översätta ord för ord utan att förmedla sammanhanget och kärnan i det som sägs, detta utan att lägga på sina egna tolkningar eller fylla i logiska luckor. Det är också viktigt att återspegla både den dövas och den hörandes känsloläge. En vanlig missuppfattning om yrket som tolk är att tolken bara finns till för den som är döv.

– Jag är precis lika mycket tolk för den som är hörande. På samma sätt som en döv person inte kan talad svenska kan ju de allra flesta hörande inte svenskt teckenspråk, säger Klara och ger rådet att om du som hörande befinner dig i en tolkningssituation ska du tala till den som är döv och inte till tolken.

ATT ÄGNA SINA arbetsdagar åt att tolka andra utan att föra fram sina egna åsikter och tankar påverkar en som person, även om man vet att det ingår i jobbet.

– Jag tror att mitt yrke har påverkat mig i den mån att jag, när jag INTE jobbar, har ett lite större behov av att uttrycka mina åsikter på ett sätt som nog inte hade varit lika starkt om jag hade jobbat med något annat, säger Klara.

Anledningen till att Klara började på Riksteatern var för att den före detta kollegan Laith på Riksteatern Crea uppmanade henne att söka. Klara hade då ett tillfälligt jobb på ett annat ställe men tänkte att det ändå kunde vara värt att skicka in en ansökan. Det har hon inte ångrat.

–Jag trivs jättebra. Riksteatern är en jättetrevlig arbetsplats med bra kollegor, en bra arbetssituation och roligt och varierat tolkningsinnehåll med allt från repetitioner till ekonomimöten. Det bästa med jobbet är att ge människor som annars inte skulle kunna samtala en möjlighet att prata.

– Mitt råd till den som är nyfiken på att bli tolk är följande: Bli tolk! Det är ett roligt och speciellt jobb som kräver både mentala och sociala skills.

JOACIM GUSTAFSON

Klara Svensson

Titel: Teckenspråkstolk

Utbildning: Den som vill bli teckenspråkstolk går en treårig utbildning, och blir då både teckenspråkstolk och dövblindtolk. Det finns en handfull teckenspråkstolksutbildningar i Sverige. Klara gick sin utbildning på en folkhögskola i Stockholm men utbildningen finns idag även vid Stockholms universitet. Kul jobb: Mitt yrke är coolt. Väldigt coolt. Jag skulle säga 8,5 på en tiogradig skala.