HÅRDAST ARBETANDE MANNEN I SHOWBIZ [?]

Ett rikskänt kebabbråk får Özz Nûjen att ge sig ut på vägarna igen. Trots ständiga hot och behov av vakter i salongerna, fortsätter han att turnera och det finns inte på kartan att ställa in.

– Jag gör det jag gör av en stor kärlek till Sverige och till demokratin.

TEXT: MIRANDA SIGANDER FOTO: JOHAN STRINDBERG

I vår spelar Özz Nûjen restaurangägaren Remi i Kebaben på skäret. – Remi är en good guy, som alla andra i föreställningen ska studsa emot.

En mycket missnöjd bebis skriker i sin barnvagn. Mamman försöker sitta ned vid ett restaurangbord för att luncha med sin väninna men tvingas rulla vagnen fram och tillbaka i allt hetsigare takt för att lugna sin bebis. Då kommer restaurangägaren fram och tittar ned i vagnen och börjar gulla. Som genom ett trollslag tystnar barnet och lugnet sänker sig över restaurangen. Mamman pustar tacksamt ut. Väninnan också. Men så fort restaurangägaren går ut mot köket börjar bebisen att skrika igen.

– Tack, vi bryter där, säger regissören Anna Novovic. Bebisskriken stängs av med en knapptryckning och restaurangen blir åter en replokal hos Riksteatern i Hallunda i Stockholm. Situationen på scenen är klart komisk, men frågan är om det inte går det att utveckla scenariot ytterligare?

Under våren ska den nyskrivna, humoristiska föreställningen Kebaben på skäret av Alma Kirlic möta publiken runt om i landet. Men först ska detaljerna finslipas och mängder av text memoreras. Özz Nûjen, som spelar den bebisgullande restaurangägaren Remi, har en intressant utmaning framför sig.

– Remi är en good guy, som alla andra i föreställningen ska studsa emot. Han försöker se det positiva i allt och vill bara väl. Samtidigt har han en klangbotten som ska bli intressant att gräva lite i för min del.

PJÄSEN UTSPELAS inne i Remis kebabrestaurang, olika gäster och andra besökare kommer och går och komiska situationer uppstår.

– Det är som i tv-serien Skål, du vet, säger Özz Nûjen och börjar sjunga på den gamla tv-seriens intromelodi Where everybody knows your name innan han lägger till:

– Det är åtminstone så som Remi vill att det ska vara.

Oväsen, fettfläckar på trottoaren, konflikt om ett soprum och nedskräpning drogs fram som argument, men när Aftonbladet skrev om bråket växte historien till att handla om segregation och klass.

– Jag bodde i närheten och gick dit och käkade i en sorts stödaktion. Deras mixed grill, det är en jätteportion, billig och jättegod, säger Özz Nûjen och skiner upp i ett stort leende.

Även om Kebaben på skäret bygger på händelserna i Hornsberg så är Özz Nûjen noga med att påpeka att själva föreställningen är en fiktiv berättelse.

– Och det går att applicera händelserna på massor av ställen över hela landet. Vad händer när kapitalstarka personer bosätter sig på attraktiva adresser vid vattnet och det dyker upp andra personer där? Det där gillar jag att undersöka, framför allt har jag alltid gillat att skildra den lilla människans kamp mot överheten, de som bestämmer och sitter på makten och pengarna.

Varför gillar du det?

Özz Nûjen

Född: 1975 Bor: Stockholm

– Jag vet inte, men jag har alltid haft det med mig. Det beror kanske på min kurdiska uppväxt. Eller för att jag läste så mycket som liten, David och Goliatberättelser. Men i Kebaben på skäret finns egentligen inga onda eller goda karaktärer, det handlar om det mänskliga.

Familj: Mamma, pappa, syskon och syskonbarn

Karriär i urval: Turnérade senast med Riksteaterns föreställning Laika. Har spelat på Dramaten, Uppsala stadsteater och Göteborgs Stadsteater. Har varit programledare i radio och medverkat i tv-serier som Aspiranterna, Tusenbröder samt julkalendern Lasse-Majas detektivbyrå.

Hobby: ”Jag älskar film och jag älskar fotboll. Jag är stolt över att jag bojkottade hela fotbolls-VM, fast det smärtade. Att ha VM i en diktatur är en katastrof.”

Men den goda stämningen dör när bostadsrättsföreningen som hyr ut lokalerna börjar klaga. Det är för skräpigt, för skränigt eller... Ja, vad är egentligen problemet?

I en loge vid sidan av repetitionsrummet funderar Özz Nûjen på föreställningens problematik.

– Du vet, det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Det sägs inte öppet vad det hela egentligen handlar om. Och precis så var det när jag läste om kebabbråket från början.

För den som har missat bakgrunden: Historien om det infekterade kebabbråket i det exklusiva Hornsberg i Stockholm, tog sin början 2019 då en bostadsrättsförening ville vräka sin alltför populära kebabrestaurang.

Förra året hade Özz Nûjen 200 hotellnätter och turnéerna avlöser varandra. Han skrattar när han berättar om hur fyra minuter av stand up i Hellenius hörna i TV4 kan ge en miljonpublik. Men egentligen är det arbetet på landets teaterscener, med massor av text att lära och föreställningar varje kväll under flera månader, som är hans huvudsyssla. En slitvarg? Absolut.

– Jag har alltid velat göra bra ifrån mig och aldrig ligga någon till last. Mitt “vara” är att prestera. Jag vet att det är fel att tänka så, och lite sorgligt, men det är ett sätt att leva, säger Özz Nûjen och fortsätter:

– Inte för att skryta, men jag är en av dem i branschen som jobbar hårdast. Kanske inte mest effektivt, men hårdast. Och jag är tacksam för det, att publiken kommer och att jag kan göra det jag älskar. Det är få förunnat.

Men nog är man mer än bara sina prestationer? Det hävdar åtminstone många självhjälpsböcker.

– Det är alldeles riktigt. Men man känner ju inte så. För mig är det tydligt att jag måste göra något bra och gott varje dag för att ha rätten att finnas. Det låter lutherskt?

– Nej, det är en del av min kurdiska uppväxt. Men det är samma tankebana, sedan kallar man det lutherskt här i Sverige. Men i den kurdiska kulturen är det viktigt att jobba och göra rätt för sig. Det är gamle Zarathustra: du ska tänka gott, göra gott och tala gott.

Mår du bra då, om du får ihop allt?

– Ja, men samtidigt är man ju sin egen värsta fiende. Man tycker ju inte att man räcker till på alla plan, fast man vill. Då drabbas man direkt av tvivel och kriser –och så jobbar man bara ännu mer, skrattar Özz Nûjen.

När han väljer jobb är det viktigt att det är ”väldigt proffsigt” och ”väldigt vänligt”. Att ställa in en föreställning finns inte på kartan.

– Jag ska inte ljuga, det är inte lika roligt att spela varje gång när man gjort en föreställning 100 gånger. Men det är lika viktigt varje gång. Det spelar ingen roll om det är 30 eller 3000 i publiken, du ska ge järnet. Det handlar om respekt för de som har valt att lägga sin tid och sina pengar på att komma och titta.

Samtidigt tvingas han, liksom Remi i Kebaben på skäret, hantera faktumet att det finns de som inte vill ha honom här. Hot och hat är sedan länge en del av Özz Nûjens liv.

– Jag har haft beskydd i perioder och det har varit vakter på plats på flera föreställningar under ett flertal turnéer nu. Det är inte acceptabelt någonstans, men det är tyvärr sådant som man får leva med och uthärda eftersom populister och rasister vinner makt.

Hur har det påverkat dig?

– Jag har blivit luttrad. Det har varit så här i många år.

Du har aldrig funderat på att ta ett steg tillbaka?

– Nej, då hade jag skämts. Möjligen hade jag varit rikare men om demokratins fiender, som islamister, fascister, rasister och populister inte gillar dig så gör du något rätt, säger Özz Nûjen och fortsätter:

– Det är fruktansvärt och mörkt, det som pågår där ute. Men jag gör det jag gör av en stor kärlek till Sverige och till demokratin. Motståndet måste finnas i alla former.

Kebaben på skäret

Handling: Remi och hans systerdotter driver en populär snabbmatsrestaurang i ett nybyggt område. Allt är frid och fröjd tills de boende plötsligt tycker att en kebabrestaurang i huset är en mycket dålig idé. Medverkande: Parwin Hoseinia, Özz Nûjen, Arina Katchinskaia, Caroline Rauf och Christoffer Rigeblad.

Regi: Anna Novovic

Produceras av: Riksteatern i samarbete med Malmö Stadsteater Turnérar med Riksteatern fram till slutet av mars. Spelas sedan på Malmö Stadsteater.

Özz Nûjen lutar sig fram och ler brett trots det allvarliga ämnet.

– Dessutom är jag säker på att populismen kommer att implodera snart. Folk vill inte bli lurade och det är så tydligt nu att enkla svar inte funkar på komplexa frågor. Det är som Bob Marley sa: “You can fool some of the people some of the time, but you can’t fool all the people all the time.”