Flamsäkert

Elda tryggt och smart – vi lär dig hur

Text: Olof Lange / Fotograf: Sofia Sjöberg & Erik Nylander

Långt efter att du har ställt undan kängorna hänger lukten av rök kvar i kläderna och väcker minnen av närvaro och frihet. Blicken som förtrollat fastnar i glödens lugna pulserande ser i skuggorna våra förfäder samlas kring härden.

Människan har en lång och nära historia med elden. När vi tämjde elden fick vi ljus, värme och skydd mot rovdjur, och med upphettade kolhydrater och proteiner i magen kunde vi föröka oss och sprida oss över hela jordklotet.

Elden är fortfarande viktig för människan, inte minst när vi är ute i naturen. Men varför brinner det egentligen, och vad behöver du kunna för att tända en brasa – och hålla lågan vid liv?

Bränsle, syre och värme

För att det ska brinna behövs bränsle, syre och värme, och likt en trebent ställning kollapsar elden om ett av benen saknas. Med rätt balans brinner det i stället bättre.

Vi startar förbränningen genom att tillföra värme, men en ensam gren brinner inte vidare eftersom värmen sprids och går förlorad. Grenar som ligger nära hettar i stället upp varandra så att processen fortsätter.

I värmen sönderfaller större molekyler i veden till pyrolysa gaser, som egentligen är det som brinner.

Syre behövs för själva förbränningen. Den varma röken stiger uppåt och frisk luft sugs in, men för att tända behöver vi ofta ge lite hjälp på traven.

Förbereda

Samla grenar längs stigen så kan du tända elden direkt när du kommer fram, runt välkända lägerplatser är det ofta ont om bränsle. Grenar som ligger på marken och grenar med bark är oftast fuktiga eller murkna, håll utkik efter grenar utan bark som står fritt i luften.

Trä som knäcks med ett skarpt ljud är bra bränsle. Är ytan blöt så är veden ändå oftast torrare inuti. Torra kvistar går nästan alltid att hitta längst ner nära stammen på en gran.

Gör i ordning eldplatsen med bränslet nära till hands och försäkra dig om att elden inte kan sprida sig. Ta bort material som kan börja brinna, och känn efter hur fuktig jorden är. Under torka tränger ett regn knappt ner i marken och i skog eller torvmark kan glöden pyra länge i torra rötter.

Vad gäller ute i naturen?

Allemansrätten tillåter inte att du skadar levande träd och buskar eller tar av vindfällen för att elda, de har en viktig roll i ekosystemet. Elda aldrig direkt på klipphällar – stenen spricker och kan aldrig bli hel igen.

Nationalparker, naturreservat och andra naturskyddsområden kan ha olika regler rörande eldning. Länsstyrelserna och kommunerna har lokal information om eldning och tillfälliga eldningsförbud.

Tända

Börja smått och torrt, bygg sedan upp elden eftersom den tar sig, med större pinnar som också kan vara fuktigare. Tunna kvistar fattar lätt eld men brinner också snabbare. De vanligaste fallgroparna är att inte ha tillräckligt med smått material att börja med, eller lägga på för mycket så elden kvävs.

Näver, tändkottar eller tjärved är inte nödvändiga för att göra upp eld, men underlättar i svåra förhållanden.

Att tända med tändstål

Ett tändstål räcker länge och fungerar i alla temperaturer även om det är blött. Det kräver erfarenhet för att fungera optimalt, så öva så snart du har tillfälle.

Gnistorna från stålet är 3 000 grader celsius men det behövs också ett finfördelat material som kan flamma upp. Det yttersta lagret av näver eller tjärved som skrapas till en liten hög är perfekt. Prova också med mjölkörtsfrön eller vassvippor.

Ta stöd med änden av stålet och dra nedåt längs stålet med knivryggen. Fungerar perfekt för att tända näver eller tjärved. Håll kniven stadigt och dra i stället stålet mot dig. Metoden är bra när du saknar stöd och när tändmaterialet är svårare att komma åt.

Elda

Vinden kan hålla fart på elden – eller vara ett problem när det blåser för mycket. En grop i sand eller snö ger lä men kan samtidigt göra att elden får för lite syre. Det är lätt avhjälpt med en luftkanal. En risbädd förbättrar också luftflödet och skyddar mot markfukt.

Tunna kvistar behöver utrymme för att brinna bra men tjockare grenar kan ligga närmare varandra. Att bränna blött eller fuktigt trä går, med omsorg och mycket värme, och veden räcker då längre.

En timrad brasa

Timringen är en användbar form för brasan och lätt att anpassa. Veden staplas i lager likt en timrad stuga så elden blir stadig och bra att laga mat på. Grenarna fungerar också som vindskydd åt de första flämtande lågorna.

Börja med två grova grenar parallellt med varandra, knappt en grenlängd isär. Lägg nästa varv på tvären nära ändarna så att det bildas en kvadrat Fortsätt uppåt med gradvis tunnare grenar så att stapeln får formen av en mayapyramid. Tänd från toppen för en långvarig och underhållsfri eld med lite rök. Flera grenar i varje lager gör elden mycket varm och kraftig.

eller

Bygg upp timringen runt tändveden så att elden brinner utåt och torkar fuktig ved innan den kan fatta eld.

Varför ryker det?

Visst verkar det alltid blåsa rök i ögonen på just dig? Men varför ryker det? Vid en perfekt förbränning blir bara osynlig koldioxid och vattenånga kvar. Men ingen eld är perfekt och det uppstår rök, som är en komplex blandning av oförbrända gaser och partiklar som tjära och sot. Många av dem är giftiga och som en varning svider röken i ögonen.

Vad kan du göra åt röken?

Först och främst kan du flytta dig ur röken, och sedan förbättra förbränningen utifrån bränsle, syre och värme. Ligger grenarna tätt utan syre, eller för glest så de inte värmer varandra? Har du lagt på för mycket fuktigt bränsle på en gång? Torka och värm fuktig ved bredvid elden och lägg på nya pinnar först när lågorna slukat de gamla, så slipper du mycket av röken. Tänk tvärtom om du är i nöd och behöver rök att signalera med, blöta löv och färskt gräs på en stadig eld ger en riktigt tjock rök.

Utelivets lyx

När brasan sprakar kvittar det om du sitter ensam på en ö eller med familjen runt en grillplats nära stan. Då lågorna inte längre är nödvändiga i vardagen har de i stället fått en status av livskvalitet och lyx. För många är eldning helt synonymt med uteliv – vi längtar inte bara till naturen, vi längtar efter att elda.

”Samla grenar längs stigen så kan du tända elden direkt när du kommer fram, runt välkända lägerplatser är det ofta ont om bränsle”