MULTISPORTARENMARIKAWAGNER

Multisportaren Marika Wagner: ”JAG ÄR GJORD FÖR LÅNGA DISTANSER”

Text: Anna Kernell / Fotograf: Otto Norin

Möt Marika Wagner, vars outtömliga energi och sisu kan inspirera även de soffigaste av potatisar att börja snegla mot äventyr.

Marika är uthålligheten personifierad. En multisportare av rang som vunnit både Åre Extreme Challenge och Ö till Ö – där hon även blev första kvinna att gå i mål på under 9 timmar och hittills alltid har avslutat på pallen. Hon har cyklat i mål som fyra i duoklassen på Silk Road Mountain Race, ett 180 mil långt lopp genom Kirgizistan där över en tredjedel av deltagarna valde att bryta. För att inte tala om de fruktansvärt krävande äventyrslopp hon deltagit i runt om i världen, bland berg, djungel och våtmark.

Vi skulle kunna fortsätta lista en hel massa ofattbara meriter men låt oss i stället lära känna personen bakom prestationerna lite bättre – och dyka ner i det här med adventure racing.

VAD ÄR DET SOM DRIVER DIG?

– Jag har nog ända sedan jag var liten haft väldigt mycket tävlingsinstinkt. Men jag skulle inte vilja kalla mig för vinnarskalle, för det tror jag egentligen inte att jag är. Drivet ligger inte i att vinna, utan i själva tävlingen i sig. Att pusha mig själv och göra mitt bästa. Måste jag välja mellan att komma tvåa i ett tajt rejs där det har varit spännande, eller vinna en promenadseger, så väljer jag det tajta rejset alla dagar i veckan. Så egentligen är det väl äventyret och utmaningen i sig, och att vara ute i naturen. – Jag hade en föreläsning en gång där jag pratade om adventure racing och motivation och att det adderar någonting extra när vi gör saker i naturen. Någon i publiken invände och menade att man väl lika gärna kan få ut allt det jag pratade om även på löparbanan. Och i stunden höll jag med, för det är så lätt att vara tillmötesgående när man föreläser. Men grejen är att jag inte tror det. Jag tror att det naturen ger oss, i form av ett motstånd, något vi behöver förhålla oss till, som vi behöver jobba med och emot, är något större än vad du kan uppleva på en löparbana eller ett asfaltslopp i stan.

ADVENTURE RACING ÄR JU VERKLIGEN EN EXTREM TÄVLINGSFORM – VAD ÄR DET SOM TJUSAR?

– Oavsett vilken ambition du har så är ett adventure race tufft. Det är en extrem situation där du rör dig i extrema miljöer som berg och djungel, vilket gör att du kommer att behöva plocka fram allt du har. Det kommer att ställa de yttersta kraven på dig – fysiskt, mentalt, kunskapsmässigt. Och sedan laget på det. Det handlar alltid om att tänka: Vad kan jag göra i exakt den här stunden för att underlätta för laget? För att vi som grupp ska fungera bättre? Och det är det som är grejen för mig, den här komplexiteten. – Vi kanske sitter i skiten med navigeringen och jag kan inte hjälpa till med att navigera, för det är inte alls min grej. Men jag har under åren sett till att skaffa mig tillräckligt mycket kompetens för att förstå vad navigatören behöver. För mig handlar det jättemycket om det, att förstå att man är en del av en enhet och hur man bäst kan bidra till den. – Det är ju något man kan ta med sig i andra situationer i vardagen där du inte bara är beroende av dig själv, som på jobbet eller i familjen. Att inte hamna i tänket att nu har jag gjort min del, så nu får ni göra eran. Utan i stället fundera över vad jag kan göra för att vi tillsammans ska nå dit vi vill.

”Det är ju inte så att jag pushar mig förbi en känsla av att vilja ge upp, för jag vill inte det. Jag har inte det inom mig. Alls.”

Adventureracing

Multisportslopp som pågår dygnet runt, i minst 24 timmar men upp till sju dygn. Man tävlar i mixade lag om fyra och det finns ingen utstakad bana, deltagarna måste navigera sig fram själva. Adventure race består alltid av paddling, löpning och mountainbike men kan ha inslag av annat – ibland kan man behöva rida, klättra eller fira ner sig själv i ett vattenfall med cykeln på ryggen.

– Sedan gillar jag ju att det finns det här tävlingsmomentet, att det faktiskt går att vinna eller förlora. För mig blir det kittlande då. Vi övervinner oss själva, vi gör det ihop, och vi gör det med naturen.

HUR FÖRBEREDER DU DIG INFÖR SÅ LÅNGA LOPP?

– Jag kombinerar långloppen med att köra kortare och snabbare rejs. De ger mig någonting annat, där handlar det mer om att bara köra på och prestera. Själva problemlösningen sker ju innan, när jag sorterar ut ett träningsår, för att ge mig bästa möjliga förutsättningar att vara i toppskick när jag står på startlinjen till exempelvis Åre Extreme Challenge. – Det är inför de kortare rejsen jag förbereder mig. Sedan är det mängden träning i sig som ger mig tåligheten att palla de här längre distanserna. Att orka köra riktigt långa rejs handlar om att ha tränat tillräckligt mycket under lång tid, inte att göra enstaka, dunderlånga pass. Det är mycket mer mentalt än fysiskt. – Däremot kan det vara bra att köra ett pass som är över sex timmar om det är första gången man ska köra flerdagarsrace eller nattlopp, eftersom det är först då man kan säga något om sin mentala kapacitet. Pallar man att fortsätta när den där dippen kommer? Gör man det så kommer man att inse att det kommer att vända, och då blir man tryggare i vetskapen om att det jobbiga kommer att gå över, så småningom. Har man aldrig varit i den situationen tidigare så förstår jag att man vill bryta när den uppstår. – Att komma ur en svacka skapar en väldigt positiv känsla och är något jag verkligen rekommenderar alla att uppleva. Dessutom så tror jag att sådana erfarenheter gör en bättre på att hantera livet när det i sig känns dyngsurt och tungt. Man river av den här skyddsbubbelplatsen som man går runt invirad i under livet. Det är en kontrollerat dålig situation, för man väljer den ju själv. ”I adventure racing är det inte laget som inte har några problem som vinner utan det lag som hanterar sina problem bäst. Alla kommer att gå vilse, få problem med utrustningen eller ha någon i laget som blir sjuk eller får ont.”

KÄNNER DU ALDRIG, OM BARA FÖR ETT ÖGONBLICK, ATT DU VILL GE UPP?

– Den tanken har faktiskt aldrig slagit mig – haha! Skulle du intervjua mina föräldrar skulle de nog säga: ”Ja, hon var envis som en get redan från födseln.” Och jag minns själv att jag var så som barn. Det är ju inte så att jag pushar mig förbi en känsla av att vilja ge upp, för jag vill inte det. Jag har inte det inom mig. Alls. Så när jag

Marika Wagner

GÖR: Multisportare, tävlar i adventure racing, mountainbike och swimrun, coachar i cykel, swimrun och multisport FRÄMSTA MERITER: Guld i såväl Åre Extreme Challenge som Ö till Ö. ÅLDER: 34 år. BOR: Stockholm.

väl hittade till långa distanser så insåg jag ju att jag är som gjord för det här. Det är här jag ska vara. – Visst, jag har precis som många andra kämpat med självkänsla och självförtroende under framför allt tonåren, men jag har aldrig tänkt att jag inte klarar av saker som jag vill göra. Det handlar snarare om vilja och intresse. Jag har till exempel aldrig sprungit maran, inte för att jag inte tror att jag kan, men det tickar inte i gång något inom mig; fyra mil på en väg … Men fyra mil över ett berg? Nu snackar vi!

SÅ DU HAR ALDRIG BRUTIT ETT LOPP?

– Jo, två gånger. En gång ramlade jag på ett cykellopp och behövde åka ambulans därifrån, och en annan blev jag magsjuk natten innan ett tredagars adventure race i Indien. Vi startade visserligen ändå och tog oss igenom 36 timmar, men sedan gav jag upp med respekt för mina lagkompisar som i princip släpade på mig. De hade inte roligt längre. – I efterhand ångrade vi oss dock allihop. Det man måste komma ihåg när det går en emot i sådana här lopp är att alla lag har det tufft. I adventure racing är det inte laget som inte har några problem som vinner, utan det lag som hanterar sina problem bäst. Alla kommer att gå vilse, få problem med utrustningen eller ha någon i laget som blir sjuk eller får ont. Och det skulle vi ha kommit ihåg. För vi stannade och sov där vi bröt och efter tjugofyra timmars vila passerade laget som sedan blev trea förbi oss. Arrangörerna sa till och med det: ”Ta inte det här beslutet nu, ät och sov först.”

VAD KRÄVS FÖR ATT HÅLLA PÅ MED DET DU GÖR?

– Bara för att man håller på med samma sak och har samma mål i sikte så ska man inte ta för givet att alla har samma drivkrafter. Alla har inte den här tävlingsdrivkraften som jag har. Och det tror jag är viktigt att förstå i bemötandet av lagkamrater, träningskompisar och nya som vill börja med adventure racing eller multisport. – Om du känner att det vore roligt att köra Åre Extreme Challenge men tänker att du inte alls är som mig så skulle jag vilja säga: Du behöver inte vara det. Vad du hittar som din drivkraft djupt inom dig själv behöver inte ha någonting med mina drivkrafter att göra, vi kan ändå göra samma sak. Har man koll på sin drivkraft så tror jag att man kan komma väldigt långt med den. – Så om ni undrar vilka typer som håller på med sådant här så är svaret alla. Det vi har gemensamt är nyfikenheten på att testa våra gränser, mentala som fysiska.

Psst … Marika planerar att delta i adventure racing-VM i Paraguay i september. Håll koll på hur det går på facebook. com/arworldseries där de postar live tracker- och live streaming-länkar.

Sugenpåattprova?

Det finns flera kortare adventure race med snällare prova-på-klasser i Norden för dig som vill se om det här med AR är något för dig. Där kan man tävla i lag om två om man inte lyckas sätta ihop ett fyrmannalag, och även om loppen är tuffa så är de inte lika extrema i innehållet. Tre bra exempel för 2022 är:

STOCKHOLM ADVENTURE RACE 24–25/9 Gå all in i tävlingsklassen (24 timmar), eller ta det lite mer piano i motionsklassen (8 timmar) eller prova-på-klassen (4 timmar).

ÖSTHAMMAR ADVENTURE RACE 26–28/8 Välj att tävla i 36 eller 12 timmar (12 timmar är utformat för att passa just nybörjare).

LOST IN KAINUU (PUOLANKA, FINLAND) 8–9/10 Här finns fem olika klasser att välja mellan, allt från 48 till 4 timmar.