IDROTTARE NIOTILLFEM

Text: Lina Åsberg / Fotograf: Anette Andersson

Av en slump upptäckte Johanna Åström att hon hade en fallenhet för att röra sig snabbt i bergsmiljö, och snart var hon både bergslöpare på elitnivå och landslagskvinna i skimo. Allt gick som på räls – tills det inte gjorde det längre. Nu jobbar hon på att tänka mindre på prestation och mer på upptäckarglädjen.

Johanna Åström är bara 26 år men har redan hunnit med mer än de flesta. Hon har varit favorit i många stora skyrunning-lopp – och vunnit – kastat sig in i skimo och blivit ambassadör för Arc’teryx, allt med utgångspunkt i hemmet i den norska byn Åndalsnes. När jag talar med henne i november befinner hon sig i de franska Alperna tillsammans med landslaget i skidalpinism – vardagsmat för tjejen som lever mellan fjälltoppar och skogsstigar. Trots framgångarna gömmer det sig i Johanna en ödmjuk tjej, som inte gärna tar plats i rampljuset och som, pokalerna till trots, understryker att hon ”inte är en tävlingsmänniska”. I augusti 2021 annonserade hon på sociala medier att hon skulle pausa från tävling på elitnivå för att hitta tillbaka till glädjen i löpningen. I intervjun med mig understryker hon gång på gång hur hon ”tävlar för att det är kul”, för att se hur långt hon kan pusha sig själv och för umgänget med likasinnade.

JOHANNA, VAD VAR DET SOM VÄCKTE LÖPARINTRESSET? VARFÖR BÖRJADE DU MED STIGLÖPNING?

– Jag är uppvuxen i Matfors, en liten by utanför Sundsvall och intresset för att vara ute och träna har alltid funnits i mig. Jag växte upp med orientering, skidåkning, simning och fotboll, var alltid ute och tränade med vänner. Det handlade aldrig om att tävla eller att bli bättre än någon annan – jag tyckte bara om att vara ute i naturen och umgås. – Efter det flyttade jag till Funäsdalen och började jobba i en liten skidbutik. Där testade jag på ett motbackelopp – ett stiglopp i motlut – och det gick bättre än jag hade väntat mig. Omgivningarna i Funäsdalen är fantastiska både för trailrunning och skimo och jag blev biten och ville fortsätta. Faktum är att det nog var det som gjorde att jag diggade orienteringen så mycket – det var löpningen som drog. Jag har aldrig varit något vidare på att läsa kartor, säger Johanna och skrattar. Men på hösten 2021 tog det stopp. Johanna började känna att glädjen sakta gav vika för obehag, en känsla av att hon behövde prestera för att få finnas till i tävlingsvärlden. Det började med en större skidtävling där Johanna inte presterade så bra som hon önskat, och besvikelsen över det sipprade sakta över till andra lopp och träningen i Johannas vardag. Hon berättar för mig att det var då hon bestämde sig för att ta en paus, för att hitta tillbaka till glädjen och syftet med tävlandet.

Johannatipsar!

FAVORITERNA BLAND ARC’TERYX TRAILRUNNINGUTRUSTNING.

NORVAN SL 2 – Lätta löparskor som knappt känns på fötterna. ”De ger en väldigt härlig löpkänsla”, säger Johanna.

SQUAMISH HOODY – En lätt och packbar vindjacka som Johanna alltid har med sig ifall väderförhållanden skulle ändra sig.

CITA VEST – Välventilerad väst som också är lätt att packa i ryggan.

NORVAN 7 – Lättviktig löparväst med vätskesystem, som kommer ut i uppdaterad design under 2022.

JohannaÅström

ÅLDER: 26 år. GÖR: Tävlar i skyrunning, medlem i svenska landslaget i skimo. BOR: Åndalsnes, Norge. – Jag började känna att hela jag var dålig, berättar Johanna. Det var som att det var inte bara resultaten som var dåliga, utan hela jag var dålig när jag inte gjorde bra ifrån mig. Jag kände liksom att ”Nu Johanna, nu måste du prestera, annars är du inte värd någonting”. Jag har ju alltid drivits av en inre motivation, så jag kände som inte igen mig själv. Då insåg jag att jag var tvungen att pausa.

Resultatet blev en tid då Johanna bara fokuserade på mindre lopp, där insatserna var låga och publiciteten liten. Där hittade hon tillbaka till glädjen och gemenskapen igen, och hon lyser upp när hon berättar att den nyfunna träningsglädjen sedan följde med henne tillbaka in i de stora loppen.

PÅ INSTAGRAM SKREV DU ATT DU INTE VILL VARA EN 24/7-IDROTTARE. VAD MENAR DU MED DET?

– Det kan ju lätt bli så att träningen och tävlingen blir allomfattande, att man tänker på träning 24/7 när man lever i den värld jag lever i, svarar Johanna. Men för mig är det viktigt att det finns något annat, utanför träningen, och att jag kan koppla bort träningen när jag inte är i den. Att det finns variation i livet och att jag gör saker som inte bara handlar om tävling och träning. Jag jobbar till exempel på ett litet kafé och en sportbutik i orten där jag bor, och det tycker jag är jätteroligt för det är något helt annat. – Sedan är det klart, det finns ju de som verkligen sporras av att hela tiden tänka på träning, resultat och att få en bättre placering i nästa lopp, tillägger Johanna. Men jag är inte sådan.

Vad är ditt tips till aspirerande stiglöpare som vill bli bättre? Hur hittar man rätt mellan prestation och välmående? – Att formulera sina värderingar är nog bra, säger Johanna. Alltså varför man springer. Är det för att man är nyfiken, vill ha kul, vill nå nya resultat? Det kan vara lätt att hamna i en prestationsbubbla, särskilt om man är en ung person som har fallenhet för löpning så att man får ögonen på sig. Då är det bra att kunna komma tillbaka till varför.

SIST MEN INTE MINST, VAD ÄR DINA PLANER FÖR FRAMTIDEN? VAD HÄNDER NU NÄRMAST OCH VAD ÄR DINA DRÖMMAR FÖR OM TIO ÅR?

– Nu närmast ska jag delta i världscupen i skidalpinism, och i sommar blir det Golden Trail Series där jag kommer att springa Mont Blanc, Zegama och Stranda Fjord. Men om tio år … Jag hoppas att jag alltid kommer att springa och träna, oavsett vilken nivå det är på. Och sedan tycker jag om att baka, så det hade varit väldigt roligt att öppna ett litet bageri.

Har du också längtat efter sommarlöpningen?