ALPINKULTUR #1 by Alpinkultur

PRYLGU3/I1D4 E 1

BLOD, Svett & HUDAR TOPPTUR - HÄR FÖR ATT STANNA

DE HUNGRIGA

EC-LAGETS JAKT MOT VÄRLDsCUPEN

Henrik Windstedt Världens bästa pappa

CHRISTINE HARGIN HAR BARA BÖRJAT

SVERRE LILIEQVIST HUR TÄNkte HAN?

Skidåkarhotellet FÖR DIG SOM ÄLSKAR VÅRSKIDÅKNING

ÄKTA SKI IN SKI OUT

VÅRSKIDÅKNING från 2 793 kr/p i dubbelrum, tors-sön v.15-17. inkl frukost och entré till Tott Spa & gym

- OFFICIAL WORLD CUP HOTEL

0647-150 00, www.tottare.com

LÄS MER & BOKA

»»

RADICALLY

IPE

GIR LS FR EE

VOELKL.COM

MISSION

VOELKL.COM

L FREERI DE

FUN

YOUR IS OUR

FRE ER ID E

ANA TIT

RIDER Paddy Graham Photo Markus Greber

DE ERI RE LF FU

IOR FREESKI JUN

PL AY

EASY!

Det har aldrig funnits en skida för sådan extrem användning som är så lekfull och kvick. Dessa modeller hanterar alla skidåkare som söker sig utanför pisten. One, Two, Go!

ONE

138_116_130 SIDECUT 156 (16.3), 166 (19.7), 176 (23.5), 186 (27.5) Length (Radius)

TWO

146_124_138 SIDECUT 176 (24.2), 186 (28.2), 196 (32.5) Length (Radius)

Introducing... THE NEW CHAM HIGH MOUNTAIN SKIS

LOOK XM 13 BINDING

CHAM 107 CHAM 97 HIGH MOUNTAIN HIGH MOUNTAIN

T LANGE X BOOT

MATILDA RAPAPORT

Henrik windstedt

40 BILDGALLERI

58 SKI-TOURING

EVELINA NILSSON

Christine Hargin

76 PJÄXDOKTORN

EC-LAGET

INNEHÅLL Alpinkultur No. 1

EXklusiv prylguide 13/14 produkter På INSTAGRAM MED JACOB WESTER ABS-RYGGSÄCKEN räddar liv

88 SImon ericson

100

SVERRE liliequist

CHEFRedaktören har ordet Framför dig på skärmen har du de första raderna i Alpinkultur – ett klickbart onlinemagasin, det enda i sitt slag i skidsverige. Alpinkultur kom till av den enkla anledningen att vi ville göra någonting eget. Det gör vi nu. En del grepp kommer ni läsare att känna igen, andra kommer att vara nya och vissa snarlika, men ur en ny vinkel. Vår vinkel. Vi vet inte om vår egen goda smak kommer att falla alla på läppen, men vet samtidigt att vi inte är ensamma om att brinna för prylar, personligheter, platser och allt annat som har med skidåkning att göra. Förhoppningsvis kommer ni att tycka om det ni läser, och sprida det glada budskapet om den alpina kulturen vidare. Share it if you like it, kanske man säger nu för tiden. På återseende! Johan Jonsson med redaktion

OMSLAGET Henke bränner av en giftig sväng i ett solrikt Åre. ÅRE | Henrik Windstedt | Foto Mattias Fredriksson

INITIATIVTAGARE/ CHEFREDAKTÖR Johan Jonsson info@johan-jonsson.com

REDAKTÖR Grim Båtelson grim@alpingaraget.se

ANSVARIG UTGIVARE Alpingaraget alpingaraget.se

INITIATIVTAGARE/ FOTO Daniel Rönnbäck info@danielronnback.com

ART DIRECTOR / LAYOUT Aron Östman aron@alpingaraget.se

ART DIRECTOR Carl Gundersen web@alpingaraget.se

VILL DU FÅ NÄSTA NUMMER AV ALPINKULTUR DIREKT HEM I E-BREVLÅDAN? MAILA ALPINKULTUR@ALPINGARAGET.SE

Inverterad karriär Från hotellchef till skidstjärna Matilda Rapaport gör tvärt oM Text JOHAN JONSSON Foto JOHAN JONSSON, DANIEL RÖNNBÄCK

Till alla er som ibland säger: ”Jag önskar jag kunde jobba mindre och åka mer skidor”. Här har ni er inspiration! Straight outta Handelshögskolan och chEfande, till ett skräddarsytt liv med dubbla karriärer och Freeride World Tour.

Du var på något vis mitt i en vanlig karriär, men valde att satsa mer på skidåkningen i vinter. Var det ett svårt beslut?

speciellt bra med ett sådant konsultliv. Sax. Det är två helt olika skidområden, Vi hamnade i Engelberg istället! så det är kul! Men om man jämför detta med att driva Ski Lodge är det Men du flyttade inte med honom mycket mindre jobb. Just ja, jag håller som lyxhustru direkt. även på att starta upp en jobbsite för säsongspersonal. Ha ha. Nej. Jag ville försöka hitta en livsstil där jag kunde åka skidor, men ändå Många järn i elden? kombinera det med vanligt jobb som intresserade mig. Jag tycker verkligen Ja. Det är lite stressigt. Men kul! det är kul med företagande och entreprenörskap. När jag fick chansen att Ändå har du åkt mycket mer skidor bli hotellchef på Ski Lodge Engelberg i år? kändes det som ett helt naturligt val. Ja, det har jag. Har du helt släppt det vanliga jobbandet nu? Märker du någon skillnad?

Ja. Faktiskt. Men det har kommit gradvis under lång tid. Under de första åren på Handels var jag helt inställd på att bli konsult på McKinsey och jobba 80 timmar i veckan. Men när jag började närma mig examen tänkte jag mer och mer på andra alternativ, och eftersom Mattias (Hargin, landslagsåkare och pojkvän, reds. anm.) har 250 resdagar om året skulle det heller inte rimma

Nej. Nu har jag blivit konsult. Ha ha! Fast det är inte 80 timmar i veckan direkt, och framför allt inte på en arbetsplats mitt i en stad där fritiden går åt till att jobba. Jag jobbar med PR- och marknadsföringsuppdrag för Jungfrauregionen och Hasliberg, och så hjälper jag till att utveckla ett hotell som ska öppna i Disentis hösten 2014, Lodge

atilda Rapaport har för vissa varit känd som ett glatt ansikte på ett hotell i Engelberg, för andra som en fantastisk friåkare med vinster i NM och pallplaceringar på stora tävlingar i Europa. Under vintern som gått har tiden omfördelats och det förstnämnda har fått ge plats för det sistnämnda. Resultaten har inte låtit vänta på sig och platsen i nästa års FWT (Freeride World Tour) är kirrad och klar. Självklart ville vi veta hur det gått till.

Absolut. Just att kunna komma igång tidigt, åka mycket i december. Den grunden har man med sig hela säsongen. Det har jag aldrig kunnat göra förut. Så att kvala till FWT med tävlingar kvar, det var lätt som en plätt? Ha ha. Nej, det är aldrig lätt. Tävlings-

situationer är så oförutsägbara. Men jag gav mig själv chansen att lyckas på ett annat sätt, och kom in i ett bra flow. Så det gick vägen! Kommer fokus att ligga ännu mer på skidåkningen nästa år? Ja, det tror jag. Att köra FWT innebär ännu mer resande. Det är färre tävlingar, men längre resor och längre perioder på varje plats. Kommer det att rycka i konsultnerven? Mmm, det kommer det! Men det får jag ta igen på sommarhalvåret. När får du sällskap av Mattias på FWT? Ha ha. Ja, det är en bra fråga du… Han skulle definitivt platsa där, och han tycker ju det är roligt. Men så länge han kör alpint blir det nog svårt… Efter att den här intervjun blev klar fick Matilda ett wildcard till det näst sista FWT-stoppet i Fieberbrunn. Väl där körde hon på som hon brukar, vilket resulterade i en smått fantastisk andraplats. Detta resulterade i sin tur i ännu ett wildcard, till den stora finalen – Verbier Extreme. Med blodad FWT-tand lade Matilda i en växel till, satte hela världseliten på plats och vann världens mest prestigefyllda friåkningstävling. Alpinkultur lyfter på hatten, gratulerar, och hoppas att Matilda Rapaport håller den där konsultnerven i schack i många år till. Vi har en ny svensk skidstjärna på friåkningshimlen!

Matilda Rapaport Ålder: 27 Bor: Engelberg Meriter: 1:A VERBIER FWT 2013 2:a Fieberbrunn FWT 2013 2:a fwq 2013,totalt två andraplatser och en vinst i NM Sponsorer: Nordica, Osprey Peak Performance, POC

PEAKPERFORMANCE.COM

I nacktrakten p책 de etab ett fl책sande. De t kommer 채r hungriga som fan.

Text JOHAN JONSSON Foto OSKAR BAKKE, JOHAN JONSSON

blerade världsc upåkarna hörs r från Europacu plaget, OCH de

“

Åkaren anpassar skidåkningen efter rådande förhållanden, lutningar och underlag.”

id första anblick kan man tro att ovanstående citat är hämtat från Bamses skidskola. Det är fel. Det är hämtat från PDF:en Europacuplaget_Mål-Värdegrunder. Varför jag väljer just detta lösryckta citat är för att jag tycker det ringar in en stor del av sporten alpin skidåkning. Och plockar man ner det i detaljer handlar mycket om just detta – att anpassa åkningen. Det kanske låter banalt, men det är

så det är. ”Köra så jäkla fort det bara går i just den där delen av banan”, skulle vara ett annat sätt att uttrycka det. ”Köra så jäkla fort det går”, är en kortare variant. That’s what it’s all about. De åkare som just nu kör så jäkla fort det bara går, de reser runt med Världscuplaget. Platsen där har de fått för att de förtjänar den, såklart. Men att förtjäna dessa platser har de senaste åren

blivit minst sagt svårt… Från början tänkte jag skriva om ett Europacuplag som ligger hack i häl på sina storebröder- och systrar i WC-laget. Men faktum är att hack i häl är en underdrift, i alla fall på damsidan. De svenska damerna har nämligen nio (!) startplatser när det vankas WC-slalom. Och med tanke på att det är sex damer i A-laget, är det alltså (minst) tre platser ”över”. Ska vi prata nackflåsande kommer det snarare från juniorlaget. ”När vi kör ett kval om de sista startplatserna i en världscupslalom är det snarare juniorerna som gör upp om dem, eftersom alla WC- och EC-tjejer som satsar på slalom har sin plats klar.” säger Pierre

Olsson, en av damtränarna. Vad det gäller herrarna ser vi ett liknande fenomen. Ett extremt framgångsrikt världscuplag i slalom har gjort att platserna Sverige tilldelats blivit fler, och att både flera från Europacuplaget och till och med någon från juniorlaget ska vara med och tampas om startplatserna ses som en självklarhet. Nummerlapparna åkarna kämpar om är desamma, vad är då skillnaden mellan de olika lagen? Förutom att EC-åkarna i någon form av kapitalistisk framgångslogik får betala 600 kronor per tränings- och tävlingsdag ur egen ficka, är inte skillnaderna stora. Uppdelningen på träningar är oftast mer gren- än lagbaserad, men när underlaget är dåligt och inte håller för många åkare får de tre, fyra bäst rankade en egen bana. Inte sagt att det inte kan vara EC-åkare dock! Många prator om ett nytt svenskt slalomunder. Om det till största del beror på de stora framgångarna i den absoluta världstoppen, eller det faktum att vi har ett otroligt starkt Europacuplag låter jag vara osagt. Självklart är det mer intressant för TV-sporten att fokusera på den som vinner världscupen, än den som jagar precis bakom. Ingen idé att rangordna, självklart är det en kombination av att få jaga, och att jagas, som gjort svenskarna så framgångsrika. Tänk dig själv in i situationen på ett träningspass med de svenska herrarna. Är du snabbast, då vet du att du kört ifrån en del av den absoluta världseliten. Men ligger du åtta, då vet du istället att du kanske tappat din startplats i nästa tävling till en junior. Det är baske mig en inspirerande miljö!

För att få en bättre inblick i denna miljö stämde vi träff med dalkullan och tillika ett av EC-lagets största framtidshopp; Nathalie Eklund. - Var är du? Jag är, öh… Det är en Handelsbanken här, och en SEB på andra sidan gatan. - Jag vet inte riktigt… Men… där är ju SEB… och… Har du en väska med Dalahästar på? Varken jag eller Nathalie Eklund är några hejare på Stockholms geografi, och det första naturliga samtalsämnet blir såklart Dalarna. Lokalpatriotismen sitter djupt rotad, och båda verkar fortfarande räkna Dalarna som hemma på något vis. Men samtalet glider snart in på skidåkning.

Har du ett uttalat fokus på slalom?

dig och de andra ungA åkarna?

laget för relation till de i WC-laget?

Nej, egentligen inte. Jag lägger ner minst lika mycket tid på storslalomen, och jag vill inte rikta in mig på endast en gren. Men det är ju slalomen som gått bäst, och folk ser väl mig lite som en slalomåkare tror jag.

Vet inte varför faktiskt… Men det vore kul att veta. Då kan man ju få fram ännu fler! Ha ha.

En bra relation. De tar väl hand om oss när vi kommer upp. Det är inte så att vi ser varandra som konkurrenter, inte förrän vi står på startlinjen då. Jag tror de ser oss mer som positiv energi, som kommer in i laget. Och sporrar dem att köra fortare.

Hur kommer det sig att Sverige har ett sådant otroligt starkt EC-lag? Våra tränare tror jag faktiskt. Hans Ottosson och Anders Nilsson. Och gruppen. Helheten. Vi är väldigt starka tillsammans. Väldigt tighta. Vi är en seriös grupp, men har väldigt roligt tillsammans och alla vet vart vi vill. Vad är det i svensk skidåkning under de senaste åren som gjort att det gått så bra för

Sverige har flera åkare i första startgrupp i WC, men även en otrolig bredd med nio startplatser. Det har aldrig hänt förut. Vad tror du det beror det på? Framgång föder framgång. Är jag i toppen på en landslagsträning så vet jag att jag kör jämnt med några av de snabbaste i världen. Sen har vi väldigt många snabba juniorer som kommer bakifrån. Jag är fortfarande junior själv visserligen… Ha ha. Men de som är ännu yngre då. Vad har ni i Europacup-

Hur skiljer sig supporten åt mellan de olika lagen? I WC, då… Då är man bara, då åker man bara. Vi i EC betalar vissa delar själva. Men i övrigt tycker jag inte det är några skillnader egentligen. Runt träningsläger och så. Allt är väldigt proffsigt. Föredrar du att träna tillsammans med WClaget, eller bara med de andra i EC-laget?

Det är lite olika. Den här säsongen har varit perfekt. Vi började träna och kom igång i mindre grupper, sen gick vi över till att träna tillsammans när vi började köra mer på tid och matcha varandra. Blir WC-tjejerna på dåligt humör när ni slår dem? Ha ha. Njae… Det tycker jag väl inte. Det är inget man märker. Men… man vet ju själv att det inte är kul att bli slagen av någon som är yngre. Känns det som att ni får kämpa mycket hårdare för att få WC-platserna?

Nej. Den som är snabbast får platsen. Inga konstigheter. Vad har du för mål med den här säsongen? Mitt stora mål är att ta mig in topp 30 på WC-slalomlistan. Är 37:a nu. Jag kommer även lägga stor tyngd på Europacupen. Försöka vara med där framme. Och sedan vara med och slåss om medaljer på JVM.

emellan. Men senare i säsongen får man planera efter hur det gått tidigare. Dra ifrån eller lägga till. Känner du dig som någon som jagar de i WC-laget, eller någon som är jagad av juniorerna? Jag jagar.

Nathalie sveper det sista kaffet. Säger tack, hej, och springer vidare till ett träningspass. När den här Men blir det inte mycket tidningen ges ut än hon rankad 21 i världen i slalom. med tanke på att du kör WC också? Endast två personer på topp 30 är yngre än henne. Under Jo… Det blir väldigt mycket säsongen som gått har hon tävlingar när man är lite mitt tangerat sin bästa placer-

“

ing (2:a) i Europacupen, och förbättrat sitt WC-bästa med fem placeringar (6:a). Nathalie är ung och hungrig, men inte ensam om det i Sveriges olika landslag. När jag pratar med Pierre Olsson, är det inte lätt för honom att svara på vem av de mer okända från EC-laget som håller på att slå igenom just nu. Det finns för många att välja på. Vi enas om att det är ett bra problem.

Vi är väldigt starka tillsammans. Väldigt tighta. Vi är en seriös grupp, men har väldigt roligt tillsammans.

DesigneD for freeDom Rockered liberation. Along with our most playful Rocker2 collection yet, we create everything to enable the most liberated mountain experience possible. See more at salomonfreeski.com

THE NEW

ATOMIC REDSTER LET THE MOST DYNAMIC SKI BOOT EVER BOOST YOUR SKIING EXPERIENCE

På Instagram med

Jacob Wester Även skidproffs har en vardag, likt oss vanliga människor. Jacob Westers Instagramflöde visar att han har andra talanger än skidåkning. instagram.com/jacobwester

360 från en 10-metersklippa under träningen för WC-slopestyle i Schweiz. 30 meter bakom fotografen så går parkliften med morgontrötta jibbers, så det var rätt roligt att showa lite. Bra uppvärmning för slopestyleåket också.

Fotografen Brett Schreckengosts katt, i den lilla byn Ophir runt hörnet från Telluride.

San Joaquin colouir i Telluride. Klassiskt åk som görs bäst med lite kortare skidor. Rännan är 40° brant hela vägen ner och lämpar sig utmärkt för hoppsvängar.

Välbehövlig morgonmedicin innan en heldag med Daniel Rönnbäck och Erik Sunnerheim i Serre Chevalier. Kaffe kan vara det viktigaste i mitt liv, med väldigt få undantag.

Stora Värtan en marsdag utanför min lägenhet. Någon har glömt sin stol.

[DR]

Intervjuer med Henrik Windstedt handlar oftast om att han är en extremt bra och mångsidig skidåkare. Det är han såklart, också. Men sedan drygt tre år tillbaka är han inte bara det, utan även pappa till Loui. Och sedan september även till Eddie. Vi tyckte det var värt att inte bara fokusera på skidåkningen. Alpinkultur ger er:

VÄRLDENS BÄSTA PAPPA TEXT JOHAN JONSSON FOTO MATTIAS FREDRIKSSON [MF], Daniel Rönnbäck [DR]

[MF]

är jag får tag på Henke per telefon, tror jag först att han är berusad. Jag tittar på klockan, och även en alkohol-romantiker från Västerdalarna inser det olämpliga i att vara på lyran mitt i veckan, innan lunch. När jag till slut hör att han säger ”Jag håller på att snickra en bänk, och har en massa skruvar i munnen. Vänta.” känns det bättre, och när munnen väl är tömd, tar någon form av intervju sin början. Vad håller du på med? Jag håller på att göra en liten bänk, till Tove och Loui. Att sitta på, till våren. Jag har precis flyttat friggeboden, och då försvann en

bro de brukar sitta på i vårsolen, när de kommer hem från dagis. Och… eftersom jag är borta ganska mycket då, på våren, så tänkte jag det vore schysst att ge dem en ny plats att sitta på. Eftersom jag är en cynisk jäkel, ligger tanken ”Sådär säger han bara för att det låter bra.” nära tillhands. Men… den får inte fäste. Jag är ganska säker på att Henrik Windstedt inte säger saker för att det ska låta bra. Jag tror bara att han vill att Tove (Henkes sambo) och barnen ska ha en fin plats i solen. Snickra alltså… Har du någon fritid?

Det beror på vad du menar med fritid. Om du menar att slötitta på TV, då har jag inte mycket fritid. Men jag ser inte på det så. Mitt jobb som skidåkare är ju en form av fritid. Det är min hobby, även om det är mitt jobb. Sen är tiden med familjen också fritid, eftersom jag inte jobbar då. Väljer man att se på det så, har jag väldigt mycket fritid! Bra sätt att se på det. Men längtar du ibland till att ha ett ”vanligt” jobb, där man verkligen slutar när man slutar? Jo. Självklart. Det tror jag alla gör emellanåt. Att slippa ha ansvar hängande över sig. Ansvar att alltid producera,

eller planera för att kunna producera. Det är klart att det inte alltid är kul, det här livet. Resa mycket, och vara borta från familj och vänner. Men fördelarna är ju ändå gigantiska om man jämför med nackdelarna. Jag skulle aldrig vilja byta bort det, och gentemot de som drömmer om att få leva ett liv som skid- eller snowboardproffs, så tycker jag nästan det är respektlöst att klaga, även om det i perioder är jobbigt. I det stora hela är det ju ett drömliv. Vilka dagar är värst? De då man är borta från familjen, men ändå inte kan göra det man är borta för. Man kanske är småskadad,

eller sitter och väntar på bättre väder. Det är liksom lose-lose, och då kommer gärna den lilla ångesten smygande… Å andra sidan: De dagar det är blåfågel och puder, och det går riktigt bra, då är allt bara underbart. Då kommer istället känslan av att jag vet att jag kommer kunna slappna av och njuta av tiden hemma, och jag vet att mina sponsorer kommer att bli nöjda och låta mig hålla på med det här ett tag till. Det är ju det man vill… Hur många resdagar, kopplade till skidåkningen, har du per år? Jag vet faktiskt inte. Jag tänker alltid att jag ska räkna under säsongen, men det blir aldrig av. Hur många dagar är familjen med? Det brukar vara på någon teamplåtning och någon tävling. Kanske ett par veckor per säsong. Åker du mycket med Tove och familjen när du är i Åre? Ja, ganska mycket. När det är gött väder och helg, då Loui inte är på dagis. Det är bra dagar. Det ska bli jäkligt kul att se hur Loui utvecklas! Det lossnade med cykeln i sommar, så… Det är det jag ser fram emot mest i vinter. Ha ha! Men jag försöker åka mycket med polarna när jag är hemma också, så jag blir pushad. Lite som träning, fast kul. Ser du fram emot att

bli äldre, gå på tur med familjen utan att leta efter klippor att hoppa? Att bara slappna av, inte prestera. Ja, men… både och. Jag gillar ju det. Att prestera. Jag gillar ju att få lite cred för det jag gör, precis som alla andra. Att pusha sig lite. Det är väl det som hållit en kvar i branschen också – ett driv att göra coola grejer. Förhoppningsvis har man en kropp som håller, även när man är lite äldre, och kan fortsätta göra coola saker. Det är ju kul, så varför sluta? Sanning. När kommer Loui kunna stompa större klippor än dig? Hmmm… 2024. Det kommer vara säsongen när han passerar mig. Då är han 15, och jag 41. Jag var 14 när jag hoppade östra första gången. Men då hade jag inte mycket ben att sätta emot i landningen. Ha ha. Då jag är 40, kommer jag kanske inte att hoppa östra på högsta, men jag kommer inte att krascha heller. Men året efter, då glider han förbi. Ha ha ha! Only the future will show… Vad tycker Loui om att hänga nere i Monaco? Tycker han det är skönare än Åre? Han pratar om Monaco hela tiden. ”Åka ner till Monaco och bada!”. Hur länge har du tänkt bo där?

“jag försöker åka mycket med polarna när jag är hemma, så jag blir pushad. lite som träning, fast kul.”

[MF]

Jag använder det lite som en morot, för att jag ska kunna göra bra ifrån mig och säkra framtiden. Och… det är ju en viss folkgrupp som gillar att bo där, och det öppnar en del dörrar, vare sig man gillar det eller inte. Tidsmässigt går det inte att säga. Så Men jag trivs ganska bra länge jag kan hålla en bra där nere, och jag är aldrig nivå på min åkning. där längre än två veckor i sträck ändå. I somras, Du var ju känd som lite när vi hade What! Camps hemkär till Åre förr i tiden. Är det likadant nu? i Norge, sov jag i samma säng 18 dagar i sträck. Det var rekord för de Jag har vuxit ifrån det lite. Det har att göra med inställ- senaste sex åren… ning tror jag. Det är inte Vilken period på året är många som orkar fortsätta jobbigast tycker du? med det här livet efter den första ”treårsförälskelsen”. Hösten. Svårt att slappna Det går att dra en parallell av då. Kanske är det till att vara nykär. Efter ett kontraktsförhandlingar, tag kommer man in i en och man ska planera vardag, och det är lika med säsongen. Men ingen vågar skidåkningen. Efter några planera något exakt, för år kommer det där. Man man vet inte vart snön ska vinner inte varje tävling, komma. Man vill bara åka man får kanske kämpa mer iväg och shredda, men det för att hålla sig kvar på en går inte. Det är stressande hög nivå. Det är då många med… Ovissheten. Det är psykar lite. Inte orkar haslätt att få lite panik. Men sla. Jag tror det precis var sen drar det igång, och då när min nyförälskelse lade känns det bättre. sig som jag var lite hemkär. Man ville hem och hänga Kör du hundra procent med polare, festa lite kanske. Men nu känner jag mig av hushållssysslorna när du är hemma, eftertillbaka i det professionella som Tove gör allt när du igen. Jag måste åka ifrån är borta? Åre ibland för att kunna jobba med det jag gör. Man Inte hundra procent, men kan inte producera en filmjag försöker ju dra mitt strå part här. Men nu för tiden extra mycket till stacken längtar jag ju till Åre av en annan anledning – familjen. när jag är hemma. Vi har en bra uppdelning tycker jag. Klart polarna också. Men det är ju Tove och barnen Ändrade du din syn på som drar mest nu. skidåkning och risktagande när ni fick Loui? Hur många dagar brukar du klara av nere i Monaco innan du längtar upp till Nej, det skedde faktiskt innan. Jag vet om riskerna, Åre? var så säker. De är ju väldigt stora inom den här sporten, Beror ju på årstid såklart…

[DR]

men jag försöker alltid minimera dem. Jag vill ju inte dö, och inte skada mig. Tyvärr blir man jämförd med alla andra actionsportsstollar som gör saker med små marginaler, där konsekvenserna är enorma. Men jag gör inte sådant. Jag försöker alltid kalkylera på riskerna och göra saker som ser bra ut utan riskera för mycket. Henke berättar om ett videoklipp en kompis lagt upp på Facebook, och jag tittar på en finne som gör ett helt sjukt flyg med sin cross, över trädtopparna, och landar i en liten å. Action-sportscenen är på många sätt underbar, men utomstående buntar ibland ihop allt till en enda stor actionröra. Det är lätt att bli missförstådd då… Du tog beslutet att inte köra världstouren i år. Varför?

“ATT DAGDRÖMMA FÅR MIG OCKSÅ PEPPAD. ATT VISUALISERA MIG SJÄLV I EN FET MILJÖ, NÄR JAG DÖDAR DET.”

Jag har bevisat att jag kan köra bra på tävlingar. Har vunnit touren ett år, och tagit hem några andra deltävlingar. Men ibland känner jag att det är för små marginaler mellan succé och fiasko. Sen är det ganska mycket bråk och tjafs, och det är inte så kul. Det nöter bara på en. Det ska bli skönt att ha mer tid för att filma, och göra det när det är bra förhållanden. Har kärleken till skidåkningen blivit större eller mindre sedan du fick barn? Eller annorlunda? Oförändrad. Den har ingenting med barnen att göra.

När slog du igenom internationellt? 1999. Då vann jag King Of The Hill i Riksgränsen, som var en rätt stor tävling då, och signade mina första internationella kontrakt. Hur många gånger har du vunnit NM? Sju gånger. Femma tre gånger. Tvåa en gång. Det är rätt bra du… Har du ett mål, typ ”När jag vunnit tio gånger är jag nöjd”? Nej, absolut inte. Jag kommer att köra NM även när jag inte har en chans att vinna. Jäklar vad skönt att höra, många säger ju tvärt om. Jag vill inte vara kaxig, men min skidkarriär kanske inte står och faller med mina resultat på NM. Men för mig personligen betyder det supermycket! Det är en bekräftelse på att jag är i toppen av friåkningssverige. Första gången jag vann var på tioårsjubileet, och sist var det tjugoårsjubileet. Det är kul! Ända sedan jag intresserade mig för skidåkning utanför rödkulleområdet har NM varit viktigt för mig. Och det är verkligen sjukt kul att vinna. Och jag vet hur svårt det är. Det finns inte marginaler för misstag, inte för någon. Hur ser den närmsta framtiden ut? Innan jag målar upp några galna projekt ska jag ta mig tillbaka fysiskt och vara 110 %. Jag har mycket idéer, och pratar mycket

[MF]

med mina sponsorer om vad vi kan göra. Vissa grejer planeras för i vinter, och vissa grejer planeras för en längre framtid. Men hälsan först. Fast om ingenting går fel, så kommer de där 110 % att finnas i mig någon gång under den här vintern.

dödar det. Sen är det hårt jobb hela säsongen för att ta sig till den där platsen. För att vara i form, fysiskt och mentalt, att kunna dra en trea mitt i en hårig linje i Alaska.

Henke avbröt säsongen 11/12 efter att ryggen börjat strula. Avbrottet kom dock i tid, och starten på den nuvarande säsongen har varit bra, med resor till Kanada och Alperna.

Jag åker fortfarande skidor, på någon slags nivå. Det ska inte vara något sorgligt avslut, utan jag kommer anpassa mig till det jag kan göra bra. Jag kommer att ha utvecklat What! Camps tillsammans med David (Kantermo), och göra det till en ännu bättre grej än vad det är idag. Något unikt i Europa. Och förhoppningsvis har jag väl gjort några bra investeringar, så att jag kan hitta på nya roliga projekt och utmaningar. Sen om det handlar om att bygga ett hus på Bali eller jobba med skog i Jämtland, det får vi se.

Vart finner du inspiration inför säsongen? Från lite allt möjligt. Man hör ju om allsköns grejer som gjorts i andra sporter, sen försöker man omsätta det till skidåkning. Sen drömmer man ju alltid om att bara åka det djupaste pudret i den bästa skogen. Det är en mix av seriöst planerande och drömmande för att hitta sätt att göra nya saker. Möten med kreativa människor, som är bra på det de gör. Men bara att dagdrömma får mig också peppad. Att visualisera mig själv i en fet miljö, när jag

[DR]

Vad gör du om tio år?

I den eminenta podcasten Värvet, får intervjuobjekten rekommendera någonting på slutet. Vad som helst. Kör på! Det här blir lite klyschigt, men… Jag vill rekommen-

“Jag vill rekommendera människor att vara lite mer tacksamma mot livet. Mot vänner och familj.” dera människor att vara lite mer tacksamma mot livet. Mot vänner och familj. Det här säger jag inte för att jag förlorat någon nära nyss. Men karriär och pengar är inte det enda i livet. Jag stöter på så många gubbar, män, som säger ”Jag önskar att jag inte jobbat så mycket i livet. Jag borde umgåtts mer med familjen och vännerna när jag hade chansen.” Hitta en balans mellan att leva i nuet, utan att glömma framtiden. Skratta mer, häng mer med polare och familj. Lev inte sen, utan nu.

så har man det bra. Men, när man träffar människor som är rika eller kända, eller både och, så är det inte så ofta det är sköna människor, som mår bra. Folk verkar glömma av det… Vem skulle du vilja att jag intervjuade nästa gång? Det vore kul med någon från det gamla gardet, typ Johan Enström. Lite frågor om vad de gör nu, vad de ångrar i karriären, och så vidare. Hade varit kul, och lärorikt!

Det är svårt att inte glorifiera Jag håller med Henke om Henkes mångsidiga skidatt det är en klyscha, men karriär. På flera sätt är den ändå tål den att upprepas. osannolik, och jag vet ingen Vi pratar länge om vänner som presterat på lika hög som ”bara ska jobba hårt nivå i så många olika sortnågra år, och sedan lugna ers skidåkning. Puckel, big ner sig”, fast istället fastnar air, alpint, filmer, friåkning, i ett ekorrhjul av 70slopestyle, halfpipe, foton, timmars arbetsveckor för extremtävlingar, you name att kunna bibehålla den it. Samtidigt är det lätt att positiva löneutvecklingen glorifiera honom som person och ständigt få mer pengar också. Han är en likeable på kontot, men i realiteten person. Han når inte upp inte ha tid att använda alla (ner?) till surjämte, men pengarna innan de är gamla det flyger inte påklistrade gubbar som säger ”Jag leenden omkring honom helönskar att jag inte jobbat så ler. Det är en egenskap i alla mycket i livet.” fall jag uppskattar. Henke är en trevlig prick, och i våra Jag har tänkt ganska mycket ögon världens bästa pappa. på det på slutet, när man ser människor som tror att bara man är rik och känd,

“Det är en mix av seriöst planerande och drömmande för att hitta sätt att göra nya saker. Möten med kreativa människor, som är bra på det de gör.”

Tre snabba inför vinterN Familjeskidort Åre Friåkningsskidort Revelstoke Partyskidort Chamonix och Åre

Faktaruta

Ålder 29 Bor Monaco Familj Tove, Loui (född 3 okt -09), Eddie (född 16 sept -12) Sponsorer Salomon, Peak Performance, Red Bull, Hestra, Betsafe, Mammut Avalanche Equipment, Snowslush Resultat Sju segrar i NM, 1:a Freeride World Tour 2008, flera topp tio-placeringar i X-games, halfpipe och slopestyle. Filmparts MSP:s In Deep och Attack of La Nina. Field Productions Being There. Egna dokumentären Henrik Windstedt – Exploded View. Med flera.

[DR]

[MF]

www.nordica.com

INTRODUCING THE NEW

TROOPER HELMET

272.08

On selected models

214.58

176.31

CARBON FIBER REINFORCED BEYOND THE CALL OF DUTY

Fรถr mer information om Trooper besรถk Alpingaraget eller www.sweetprotection.com

120 dagar på resande fot Med livet nedpackat i en resväska, från december till Maj, reser Daniel Rönnbäck världen runt tillsammans med vänner och skidåkare för att dokumentera skidåkning. Här får ni följa med Daniel på en bildresa från Chamonix, via Sälen, upp till Riksgränsen i norr.

FOTO DANIEL RÖNNBÄCK

01 Aiguille du Midi, 3 842 meter över havet. Via Glacier Rond

och Exit Couloir tar jag mig ner för att hitta min position för att fota Andreas Fransson. Det är sen eftermiddag och vi tar sista liften upp för att tajma solens sista strålar. För mig var detta mitt första möte med Chamonix. Att stå på toppen av Rond och blicka ner över byn nere i dalen är en mäktig känsla. Att stanna upp och fångas upp av bergen, naturen och storheten är en känsla som fortfarande sitter kvar.

02 Erik Sunnerheim repellerar sig ned för den övre isiga biten ner i Le Couloir des Poubelles från toppen av Bochard. Även om vi enkelt hade kunnat åka ner de första metrarna är det dessa beslut som kan bli förödande. Så vi repellerar oss ned för att säkert påbörja åket en bit ner.

03 Ibland händer det. När drömmar blir verklighet. Det här var min första resa till Kanada, förväntningarna var stora. Tillsammans med Xtravel åkte jag över Atlanten för att äntligen få uppleva det kanadensiska pudret. Sverre Lilieqvist i Vallhalla powdercats.

04 Sverre Lilieqvist och

Eric Asmussen i snökatten på väg upp för ytterligare ett av dagens tolv åk.

05 För mig som fotograf är en resa som denna rena drömmen. Mellan varje bild får jag själv njuta av midjedjupt puder. Efter sju dagar kan jag och Eric Asmussen på bilden nu återvända hem och årets puderabstinens är nu borta.

06 Eric Asmussen tittar ner på dagens

första åk. Vår guide har kollat av snön och det är klart för Eric att droppa in.

07 Tillbaka hemma i Åre efter två månader på resande fot.

Ibland behöver man bara vrida på huvudet istället för att resa flera hundra mil. Det är det som är tjusningen med Åre; även om det är dåligt väder, dålig snö, kallt och blåsigt, finns det alltid rolig åkning där. Här mellan Lillskutan och Totthummeln. Årebon Johannes Andersson slänger en skön cork 360 i Åres backcountry.

08 Det handlar om att hitta de små ljusglimtar som varje plats har att erbjuda. Joonas Wikberg i en skön handplant på en av landingarna i svarta linjen i Tandådalens Park.

09 Nästa generations skidåkare ser dagens ljus. Varje år besöker jag Sälen och det har blivit lite av en tradition att fota med Lucas Söderberg. Lucas är elva år och bor i Sälen. För Lucas finns bara en sak på vintern och det är skidor.

10 April är en härlig månad i Åre - liftköerna blir mindre och vinterns is har bytts ut mot slask. Det är även en period då många filmteam kommer till Åredalen för att filma på hoppen som byggs i området varje vår. Här tar Simon Ericson luft med Snasahögarna i bakgrunden.

11 Det är något speciellt med Riksgränsen. Det är hit

alla åker i maj, berget förvandlas till en lekplats för vuxna, och trots att det i södra Sverige har blivit sommar och säsongen i Åre och Sälen tagit slut så kan du fortfarande åka puder här uppe. Johan Jonsson tar sig ned för Insteget på klassiska Nordals.

12 Johan Jonsson skär till stighudarna i Riksgränsens sportshop. Skoter är tillåtet i stora områden runt Riksgränsen, men där det inte är det, hjälper topptursutrustningen oss upp till toppen. Frihet.

速

COCHISE - Flip Core Natural Rocker

COCHISE 120-130 - Intelligent Free Mountain System

WWW.BLIZZARD-SKI.COM

WWW.TECNICA.IT

Fornix Helmet The Fornix helmet combines light weight, adjustable ventilation, size adjustability, and a unique safety feature called The Aramid Bridge to bring you a safe and comfortable helmet.

Iris 3P Goggle Key Features Aramid Bridge Adjustable Ventilation Size Adjustment Light weight

Iris 3P has the unique 3P lens which enables relief from excessive reflection without sacrificing the needed glare to differentiate snow from ice. Thanks to the POC Partially Polarized Technology the 3P

The Aramid Bridge is a safety feature that ensures

NXT lens optimizes ability to quickly read the snow

the entire integrity of the helmet is used upon an

conditions ahead. The 3P lens is Photochromatic

impact, ensuring a high level of energy

and also has the patented color vision boosting filter

absorption. The strands of Aramid within the EPS

HCD (High Chromatic Definition) as well as superb

foam increase the structural stability of the

olephobic/ hydrophobic treatment and state of the

helmet, all while being very light.

art anti-fog treatment.

Used and preferred by: Jeremy Jones, Mitch Tรถlderer, Flo Orley and Tyler Peterson POC is a Swedish brand with a strong mission to do the best we can to possibly save lives and to reduce the consequences of accidents for gravity sports athletes.

Key Features Partially Polarized NXT Lens Photochromatic HCD Filter Optimized fit for POC helmets

Svettas för att det är kul Att skriva några ord om den rådande toppturstrenden är inte direkt att uppfinna hjulet. Men vi på AlpinKULTUR tycker ändå det är värt att belysa än en gång. För bövelen – det är ju bra att röra på sig! sådant bör uppmuntras.

text johan jonsson FOTO mattias fredriksson

“Även om vi med en smula cynism ser att det är en trend att gå på tur, som lätt kan kopplas ihop med någon form av allmän hälsotrend, finns det ingen anledning att klanka ner på den. ”

ag ska erkänna; jag var inte helt såld från början. Även ur min mun kom de bakåtsträvande fraserna i stil med ”Jamen, det finns ju en lift.” eller ”Jamen, man hinner ju inte åka lika mycket.” Men någonstans, för några år sedan, började jag ta aktiva val för att svettas mer. Om jag ska vara ärlig tror jag det var på grund av mitt fanatiska flugfiskeintresse. Det ledde till att jag på somrarna började ta mig längre bort från civilisation och människor, och i nästa steg väcktes intresset att söka mig bort från liftarna under vintrarna.

Även om vi med en smula cynism ser att det är en trend att gå på tur, som lätt kan kopplas ihop med någon form av allmän hälsotrend, finns det ingen anledning att klanka ner på den. I en tid av urbanisering och glesbygdsavveckling, där tidens rådande hype lär människor att stoppa korv eller baka surdegsbröd, måste det ju vara någonting positivt när korvstopparna på sin fjällsemester använder apostlahästarna istället för sittliften för att komma åt pudret. Men precis som med alla trender gäller det att veta vad man pysslar med. Vad det anbelangar att röra sig i miljöer utanför pisterna är det till och med viktigare än någon annanstans. Blir det fel i analysen av surdegskulturen kan det självklart bli dålig stämning på nästa hipsterkalas. Men blir det fel i analysen av lavinfaran, kan istället en väldigt farlig situation uppstå. Därför känner jag att vi med ens bör avhandla några grundläggande SÄKERHETSASPEKTER. Innan man ger sig ut på tur måste man införskaffa en del säkerhetsutrustning. Det börjar alltid med lavinsändare, och

köp för guds skull inte den billigaste modellen, satsa på en från ett välkänt märke som du vet är beprövad och fungerar. Nästan lika viktigt som att ha en sändare är att kunna använda den. Öva öva öva. Du kan aldrig få för mycket av det. Att kapa tid i sökningen när någon ska grävas fram kan vara skillnaden mellan liv och död. För att du ens ska kunna gräva fram den som blivit begravd av en lavin behöver du sond och spade. Sonden för att kunna finsöka och veta exakt vart offret är begravt, och spaden för att kunna… gräva. Samma gäller här – satsa på rejäla saker. Vill du kunna gräva fort håller det inte med en mikroskopisk och ultralätt spade. De senaste åren har även lavinryggsäckar (hoppa till sidan 97 för att läsa mer om vad det här är) blivit vanligare och det finns en anledning till det. Av människor som hamnat i laviner och utlöst sin ABS-ryggsäck överlevde 97 %. Motsvarande siffra för människor utan ABS-ryggsäck var 75 %. Tre på hundra, eller en på fyra. Det är ganska stor skillnad… Även om de inte är billiga, tycker vi det är en bra investering. De sista vi rekommenderar att du stoppar i ryggsäcken är: vatten, lite mat, ett första hjälpen-kit och ett förstärkningsplagg. För längre turer, som kanske inkluderar övernattning, behöver du självklart komplettera med mer utrustning – karta, kompass, gps, ev. satellittelefon, etc. Oavsett om det gäller små eller stora turer är det otroligt viktigt att inneha den rätta FÖRKUNSKAPEN, eller i alla fall delar av den: Att lära sig hur man läser snön, beter sig i bergen och färdas säkert sker självklart inte över en natt. Det krävs erfarenhet. Men till att börja med rekommenderar vi alla att tjuvstarta en smula. Läs en bok på området (Markus Landrøs Skredfare är förmodligen den bästa att starta med), gå en kurs så att du lär dig hur man söker, sondar och gräver effektivt och försök åka så mycket som möjligt med guider eller andra åkare som

“ vet mer än dig. Var inte rädd att ställa många frågor. Det är säkerhet det handlar om och då är inga frågor dumma. För att någonting ska bli en trend är det viktigt att man kan nörda in sig i det på ett eller annat sätt. När det gäller topptursutrustning kan man det. Ordentligt. Inte nog med att det kommer nya prylar varje år, det finns dessutom olika inriktningar på grejerna – utrustningen hos den som försöker kapa gram för att vara snabb på vägen upp skiljer sig markant från den som bara vill ha det bästa möjliga på vägen ner. Det fina i kråksången är dock att trenden skapat ett större sug efter den här sortens utrustning, vilket gjort att konkurrensen ökat och tvingat tillverkarna att producera bättre och mer funktionella lösningar. Det som förut var stabilt och klumpigt är nu stabilt och smidigt. Lätta och veka konstruktioner kan numer vara lätta och starka. Här är en liten förklaring till den basala UTRUSTNINGEN: Skidor Det fungerar alldeles utmärkt med ”vanliga” skidor, men vill man kapa lite vikt finns numer bra skidor som även är lite lättare. Bindningar Här har utvecklingen gått fort framåt och de tyngre turbindningarna fungerar faktiskt i stort sett lika bra som vanliga bindningar utför. Även de lättare så kallade “techbindningarna” har den senaste tiden blivit stabilare och bättre.

Stighudar Ofta medföljer dessa ”pre-cut” om du köper en skida som är gjord för att tura med. Annars får du skära till dem själv, det är inte svårt. Gå för bra fäste framför låg vikt. Bakhala stighudar är det överlägset mest ovärda i en topptursutrustning. Stavar Vanliga stavar fungerar fint, men ett par med justerbar längd underlättar verkligen eftersom de kan göras längre under vägen upp och vid stakningar. Pjäxor Även här har utvecklingen gått fort framåt och en pjäxa med ”walk mode” kan även vara riktigt bra utför. Ska du bara göra någon tur då och då fungerar vanliga pjäxor alldeles utmärkt. Ibland kan det bli lite för mycket att tänka på. Det kan vara forumtrådar hit, dålig ekonomi dit och helt enkelt för många val. Därför kan du med fördel titta på paketen vi med omsorg satt ihop på nästa sida.

“

För att någonting ska bli en trend är det viktigt att man kan nörda in sig i det på ett eller annat sätt.

Snabb uppför

Skidor Dynafit Seven Summit 1330g/skida Bindningar Dynafit TLT Speed Super Lite 178g/st Stighudar Dynafit Skin 128-340g/st Stavar Dynafit Seven Summit Carbon Pole 214g/st Pjäxor Dynafit TLT5 1083g/st Ryggsäck Dynafit RC 20L Backpack 440g

Snabb utför

Skidor Nordica El Capo Bindningar Marker The Duke Stighudar Pomoca Freespirit Stavar K2 Lock Jaw Carbon Pjäxor Dalbello Lupo SP I.D.

Jag skulle inte kalla mig för någon fanatiker eller totalfrälst topptursnisse, men när jag för ett par år sedan reste runt på Senja (Norges näst största ö) insåg jag att det faktiskt var ganska skönt att det inte fanns en enda lift på hela ön. Det gjorde att jag kunde se ett åk, sedan i lugn och ro ta mig till det åket och köra det, först. På skidorter fungerar det inte på samma sätt eftersom det ofta inte krävs något svettarbete för att ta sig till åken. Där handlar det istället om att gå upp så tidigt som möjligt på morgonen, vara först vid liften, och sedan stressa sig fram med vassa armbågar för att kunna hetsa sig ner genom det där puderfältet som förste man. Fördelarna med att tura är uppenbara. Det är bra för kroppen. Man rensar knoppen. Det är lättare att välja vilka, få, bra vänner man har runt sig under skiddagen. Kostnaden för liftkort försvinner. Man får köra mer ospårat puder. Lunchen smakar bättre och listan kan göras längre. Tittar man på turandet på rätt sätt, finns det näppeligen några nackdelar. Börja svettas mer du också!

ETT STJÄRNSKOTT UTANFÖR MALLEN EVELINA NILSSON

Tar det som det kommer, på riktigt Evelina Nilsson visste ingenting om friåkningstävlingar när hon rullade in i Riksgränsen en vecka innan NM i våras. Men efter en veckas gängåkning med några av Sveriges bästa friåkare, och en smula coachning av desamma, var hon redo att köra sin första extremtävling. Det gick ganska bra. Hon vann. TEXT JOHAN JONSSON FOTO DANIEL RÖNNBÄCK

örsta gången jag träffade Evelina kom hon, tillsammans med puckelesset Per Spett, insläntrandes i Per Jonssons legendariska husvagn i Riksgränsen. Glad, men lugn. När jag dagen efter såg henne åka skidor kändes det… fräscht. Ett nytt ansikte på berget. Eller, en ny stil rättare sagt. Och en skön stil! Jesper Björnlund kallade henne av någon anledning för Jerry, och gav tips som nog egentligen inte behövdes. ”Det där kommer gå bra på tävlingen.” tänkte jag.

Ett knappt år senare har succéentrén på friåkningsscenen sjunkit in, och vi på Alpinkultur var självklart lite nyfikna på den där tävlingen, vad som hänt sedan dess, och vad som kommer hända. Hur kommer det sig tror du, att du i din första tävling satte flera internationellt meriterade tävlingsåkare på plats? Jag tror att de handlade väldigt mycket om att jag som ny åkare inte hade några förväntningar eller någon press på mig. Jag var avslappnad och ville bara ha roligt. Nu har du blivit blivit sponsrad, och lever det glada friåkarlivet. Vad tycker du om det? Som liten var det min dröm. Jag är bara så otroligt glad över min situation och att jag får möjligheten att åka skidor! Kommer du försöka ta världen med storm och köra fler tävlingar i framtiden? Jag blir mer och mer peppad på att tävla faktiskt, inte bara i Sverige. Du slutade med puckeltävlandet. Var det ändå naturligt att fortsätta tävla med någonting annat? Jag behövde en tävlingspaus från puckeln. Till NM åkte jag ju bara för att ha det kul och åka skidor i gott sällskap. Du har inte tävlat någonting i år, men rest runt en del med filmare och fotografer. Känner du att det är roligare? Nja… Det är mer att jag bara velat ta det här året som det kommer. Och då har det blivit naturligt att fota och filma, det är ingenting som jag planerade i somras direkt. Det blev så. Känner du dig som en udda fågel för att du inte jagar sponsorerna med blåslampa, utan verkligen tar sakerna som de kommer?

Jag åker ju skidor för att jag tycker att det är kul, och att jag har sponsorer som hjälper mig är en stor bonus. Det är inte så udda tycker jag… Men känner du att det vore värt att offra lite av det roliga, och göra skidåkningen till mer av ett jobb? Eller jobbar du hellre vid sidan av då? Jag tror att det är lite grand hur man väljer att se på saken. För mig är skidglädjen det viktigaste och då får vi helt enkelt se hur framtiden blir! Det behöver ju inte bli dåligt bara för att det är ett jobb.

Med de norrländska visdomsorden avslutas intervjun. Det enda jag är säker på, är att Evelina kommer ha det jäkligt roligt när hon åker skidor. Och har hon roligt på en tävling, är chansen för vinst stor. Är det på en resa med fotograf blir resultatet garanterat bra. Vi får helt enkelt se. Evelina stressar inte upp sig i onödan, utan tar det som det kommer. Och det blir bäst så.

Evelina Nilsson Ålder: 21 Sponsorer: Four Elements, Cmd. skis, Röjk, Stitch n Stones, Sweet Protection, Oakley Meriter: 1:a NM 2012

Text & FOTO JOHAN JONSSON

“man bryr sig om att folk ska ha det bra i backen, sen nördar man ju ner sig i allt...”

Att äntra Alpingaragets pjäxverkstad är som att komma in i en annan värld. Inte vid första anblick kanske. Men den som tittar lite närmare på verktygen, personalen och arbetet som utförs, ser snart att en sällan skådad improvisationskonst och yrkesskicklighet satt sin prägel på lokalen. Men hur ser Herr Pjäxdoktorn själv på sitt hantverk? Möt bootfittingvärldens egen nutty professor – Mattias “MATTIS” johansson. Jag kan inte erinra mig att jag någonsin träffat en människa som brinner så mycket för sitt jobb som Mattis. När jag gjorde den här intervjun hade jag tio minuter på mig. Det räckte, gott och väl. Om jag någonsin får för mig att skriva en bok i ämnet, tror jag en bra metod skulle vara att boka in en helg, sätta sig framför Mattis med någon form av inspelningsapparatur, titta lite frågande på

honom och säga: ”Pjäxor?” Men det får bli en annan gång, här kommer istället en kort intervju. Det är lika bra att få den här frågan överstökad på en gång: Vad är det vanligaste felet folk gör när de köper pjäxor? De köper för stora pjäxor, lyder det korta svaret. Men egentligen handlar det ju

om att de går till fel butik som låter dem göra det. Att personalen inte har nog kunskap att hjälpa alla sorters kunder. Vad är det vanligaste ingreppet du gör på en pjäxa? Att bredda den. Vad är det svåraste eller konstigaste du gjort med en pjäxa? Jag gör inga konstiga ingrepp. Alltså… Det svåraste ingreppet är egentligen att hitta problemet hos en människa. Eller hela problemkedjan rättare sagt. Det mekaniska är inte svårt. Att borra ett hål, slipa en sula, kombinera två olika pjäxor

till en, det är bara att göra. Men att… Jag kan ta ett konkret exempel. För ett tag sedan kom det in en person med olika längd på benen, olika flexibilitet i anklarna, olika grovlek på benen, olika abduktion, pronering och supinering på fötterna, och olika knävinklar. Att anpassa utrustningen till den personen, så att denne tycker det är roligt att åka skidor. Det! Är det jag brinner för. Kombinationen. Kedjan av beslut och analyser som ska till för att tillfredsställa olika människors behov. Vad är roligast med yrket? Att hjälpa folk så de blir nöjda utomhus. När de åker. Ibland kommer det

in kunder som varit runt på flera ställen och väl fått bra hjälp men ändå aldrig blivit helt nöjda. När de människorna sedan kommer tillbaka och är helt nöjda… Det är så jäkla kul. Det är så konkret feedback på det här. Någon har ont, så tar man bort det onda, så det känns bra istället. Det är det bästa. Man bryr sig om att folk ska ha det bra i backen, det är grundtanken med att jag håller på med det här. Sen nördar man ju ner sig i allt… Som? Allt! De är det här med att tänka som en fot... Man måste testa olika saker, prova på allt själv för att förstå hur folk känner, och

vad det blir för skillnad av olika ingrepp man gör. Jag har gjort allt med mina olika pjäxor. Sprutat innerskor som är så tighta att man gråter, slipat sulorna aggressivt, slipat dem tvärt om, haft för stora pjäxor, med mera, med mera, med mera. Jag har varit med min tjej i Alperna två gånger, och båda gångerna har jag nästan förstört semestern för att jag har experimenterat med pjäxorna för mycket. Det är sådant som gör att jag kan analysera andras problem och framför allt åtgärda dem.

Sulorna då?

VAD ÄR BÄSTA KÖPTIPSET?

Bootfitting. I Kitzbühel. Vi kan kalla det VM. Folk från hela världen skulle göra saker på tid. Tävlingen var inte det roligaste, även

Rätt skal för rätt fot. Det är det allra viktigaste.

Jo, de är också viktiga. Men det viktigaste är att förstå behoven, från person till person. Förstå hela kedjan av hur krafterna rör sig, vilken fot som behöver vad. ”Jag är foten”, får man tänka då. Just det… Jag hörde någonting om en tävling. Vad var det? Jag vann ju! Jag är världsmästare! Ha ha. I vad?

om jag vann, det var den tillhörande öldrickningen efteråt med bootfitters från hela världen. När vi berättade om de saker vi gör här på Garaget, sa de hela tiden ”You did whaaat?!”. Ha ha. Det kändes som att så många av de där kända amerikanerna inte hade tänkt en millimeter utanför mallen. Där måste jag klippa intervjun för att inte hamna i onåd hos väntande vänner. När jag skyndar ut genom dörren hör jag Mattis skramla med verktygen och skrocka för sig själv: ”Min bäste vän. Foten och jag. Ho ho ho…” LÄR KÄNNA MATTIS BÄTTRE PÅ HANS BLOGG. blogg.alpingaraget.se/author/pjaxdoktorn/

Bäst i världen Men Christine Hargin har bara börjat FOTO: FWT / J.BERNARD

FOTO: FWT / Tero REPO

För att vara ett land som i stort sett saknar riktiga berg, har Sverige varit rent löjligt framgångsrikt när det kommer till utförsåkning. Stenmark, Pilla, Anja – listan kan göras lång. På senare år har vi även bubblat upp som en av de starkaste nationerna när det gäller den friare sortens skidåkning, och faktum är att friåkningens svar på alpinåkarnas världscup – Freeride World Tour (FWT) – i vintras vanns av svenskar både på herr- och damsidan! Christine Hargin heter den forna racetjejen som gjorde rent hus på touren, och här får hon komma till tals om förra säsongen, den framgångsrika skidfamiljen, och några jämförelser mellan det forna livet som alpin landslagsåkare och det nuvarande som extremskidåkare. TEXT Hannes Tomani FOTO J.BERNARD, TERO REPO, HANNES SÖDERLUND, MATTIAS HARGIN

Christine, du kommer ju från en relativt skidtokig familj (systern Jeanette hade flera år i det alpina landslaget och vann även FWT 2011, brodern Mattias placerade sig på topp 10 i världscupen i slalom 2012 och har varit nära att vinna NM flera gånger), har du alltid vetat att det var skidåkning som var din grej? Ja, jag var tidigt inställd på skidgymnasium och den svängen. Jag har några äldre brorsor som också gått på skidgymnasium och jag minns att jag ganska tidigt visste att jag ville börja i Järpen, redan när jag var tio år, max. Så absolut, på ett eller annat sätt. Sen kom ju friåkningsvändningen lite av farten, men skidåkningen har ju funnits där sen jag var jätteliten. Har det påverkat dig att ha syskon som är framgångsrika SKIDÅKARE? Om man har en förebild som är lite närmare, och ser att det är möjligt, tror jag det är lättare att själv anamma det. Men det har ju kommit ganska naturligt också. Jag vet inte riktigt… det har säkert påverkat mycket omedvetet också.

Det var ju inte så att jag slutade åka alpint och började åka fritt, jag har alltid åkt fritt vid sidan av det alpina. Men det gick några år från att jag slutade tävla alpint till att jag började tävla i friåkning. Jag slutade för att jag tyckte jag stod still i utvecklingen. Jag var lite sugen på att börja plugga, vara hemma och leva ett vanligt liv. Så jag gjorde det. Men jag åkte fortfarande mycket skidor och insåg till slut att jag inte var så peppad på att vara hemma, utan ville åka mer skidor igen. På den vägen är det. Hade några år där jag provade mig fram inom friåkningen och nu har det ju blivit en helhjärtad satsning. Igen. Fast på något nytt plan. Vad tycker du är den största skillnaden med att åka fritt jämfört med alpint? Det känns ju mer som att man är egen företagare nu, planerar säsongen och roddar med sponsorer och samarbeten. Även om man följer ett tävlingsschema är det mycket tid däremellan som ska planeras och det gör jag ju helt själv från scratch nu. När jag åkte alpint följde man bara med, det var skidförbundet som styrde allt med sponsorer, resor och boende. Så det var ju bara att hoppa på, på Arlanda. Ha ha. Då hade man träningsprogram, fystester och ett helt annat upplägg och var ganska styrd av det. Mycket av det har jag lärt mig att återanvända nu. Hur man ska träna, vilken tid på året och sådär. Men just företagsmässigt blir det väldigt stor skillnad. Nu jobbar jag med de jag vill. Rent idrottsmässigt måste man vara kreativ och påhittig i åkningen för att utvecklas. I alpint handlar det mer om målbilder av hur det optimala åket ser ut.

“

Jag tror a lite närma jag det är

Du började ju med att åka alpint, vad var det som fick dig att sluta?

FOTO: HANNES SÖDERLUND

Tror du din tävlingsvana från det alpina gett dig fördelar gentemot dem som inte har det? Absolut. Det har säkert hjälpt mig att kunna hantera nervositet och kunna tagga till när det är tävling, att vara lite taktisk också. Man ser ganska många som kör lite över sin förmåga. Då blir det inga bra resultat. Det gäller att ha insikt om vad man behärskar. Du har ju tävlat på den högsta nivån i både alpint och friåkning, är det stora skillnader på tävlingarna? I både arrangemanget och hos deltagarna? Den alpina världscupen är både mer erkänd och strukturerad. Men samtidigt har friåknings-touren verkligen jobbat med det mediala, så det känns ändå som att det blivit ganska mycket uppmärksamhet från media på slutet. Jag tror att FWT tar mycket inspiration från surftouren och har samma tänk om att de vill ha de bästa åkarna. Eftersom de bästa åkarna ofta både vill tävla, filma och fota, så kan man inte lägga femton tävlingar på ett år. Det skulle sålla bort de som vill göra annat. Det känns som det är mer åkaranpassat på FWT, medan den alpina cupen är mer strukturerad och… är som den är.

Kan du berätta hur du upplevde den gångna säsongen och framför allt vinsten i FWT? Från början tyckte jag det var väldigt skönt. Jag hade kvalat in till touren och visste att jag skulle köra hela. Jag hade mer harmoni än året innan när jag fick köra mer kvaltävlingar och inte visste från gång till gång om jag skulle kvala in och så där. Nu var jag med från början och det kändes tryggare. Sen kände jag igen fler orter och fler människor vilket gjorde mig bekväm. Det började ju inte så bra och det tog på något vis bort en del press. Jag missade första tävlingen, för den kom in sent i schemat och jag hade redan bokat en foto- och filmresa till Japan då. Sen kraschade jag andra tävlingen. Då kände jag att det inte var någon idé att tänka på totalen. Jag slappnade av mer, tog det tävling för tävling istället. Då kom resultaten också. Jag tyckte att jag åkt stabilt säsongen igenom, men blev ändå lite överraskad när det gick så bra. Inför Verbier började allt komma ikapp mig och jag blev extremt nervös. Det hade gått bra där året innan, men jag visste inte vilken linje jag skulle köra och var supernervös. Men annars har jag bara bra minnen från hela säsongen.

att om man har en förebild som är mare, ser att det är möjligt, tror r lite lättare att själv anamma det. Är det många i den alpina världen som åker fritt? Eller finns det inte riktigt utrymme för det? Det blir tydligt om det är inställt på grund av snöfall någon dag. En del fokuserar då helt på att vila inför tävlingen, medan andra åker ut och shreddar puder i slalombacken. Jag har alltid varit intresserad av att vara ute och åka, men det finns ju inte så mycket utrymme för det om man ska köra världs- eller europacup... Men vill man så går det. Julia Mancuso har ju varit med i Verbier till exempel (sök på ”Julia Mancuso Verbier Extreme” för en lektion). Om du frågar runt är det nog inte många som har transciever ens. Det är fullt upp med det alpina.

Som en av de som tagit steget från den alpina världen ut i den fria, tycker du att alpina åkare borde åka mer fritt? Ja, speciellt i yngre åldrar. Puder också, men framför allt i pisten. Men absolut, jag tror jag är jätteviktigt. Det har i alla fall hjälpt mig väldigt mycket.

Har vinsten påverkat vad du kommer göra den här säsongen? Ja... Jo, men det har den väl. Jag känner att jag kan satsa ännu mer på skidåkningen. Förra året jobbade jag ganska mycket under sommaren och åkte skidor på vintern. I år har jag kunnat fokusera mer på vintern och skidåkningen. Men det är också lättare att planera när det har gått så bra, för det är många som vill ha med en på olika saker. Tidigare har det varit så att man själv stampat för att komma med på film- och fotouppdrag, och nu har jag flera olika att välja mellan. Det är ju väldigt bra. Väldigt positivt! Vad satsar du på i år? Ska du stå som världsmästare i vår igen, eller ska du satsa på att filma? Jag ska köra hela touren och försöka prestera bra, och sedan planerar jag resten efter det. Men jag har en del film- och fotogrejer inplanerade. Jag kommer jobba ganska nära Norrøna, och så har jag lite andra grejer planerade. Det känns bra! Om du får välja fritt, hur ser din perfekta skiddag ut? Hmm... En inte allt för tidig morgon då kanske. Helst. Ha ha. Och sen… en lagom nivå, men mycket åkning. Lite adrenalinfyllt utan att vara obehagligt. Mycket snö såklart och sen att man gör någonting nytt. Det låter så seriöst,

men det är kul att utvecklas. Som när man är i en miniramp och skatar, då är det ju alltid kul att göra något man inte gjort förut. Det kan bara vara någonting litet, men ändå någonting. Och sen lite kaffe på det så är det väl en bra dag! Att bli utsedd till världsmästare i sitt skrå kan ge vem som helst en släng av hybris. Det är dock inte fallet med Christine, som lyckats hålla kvar fötterna på jorden och fortsätter fokusera målmedvetet på skidåkningen. När hon väl klickar i pjäxorna i bindningarna och börjar svänga ned för berget, då kan ingen ta ifrån henne att hon gör det som världsmästare. Att motivationen fortfarande brinner visade hon med vinster i två av de tre första tävlingarna på årets tour, och hade det inte varit för att en liten knäskada stoppat henne från att köra de två sista tävlingarna, hade chansen att försvara årets titel varit väldigt goda. Efter några veckors vila är dock Christine tillbaka, och vi ser fram emot att se en revanschsugen världsmästare på start i NM!

Följ henne gärna under resten av säsongen på christinehargin.com. Det blir en kul resa, vi lovar.

Se Christines tävlingsåk från Chamonix. FOTO: Mattias hargin

SPOTCHECK MED

SIMON ERICSON

Att skidåkningen expanderat från den traditionella formen på snötäckta bergstoppar och tagit sig ut till mer urbana miljöer är inget nytt. Varje år invaderas städer runt om i landet av tidigare parkråttor som tröttnat på den bekväma vardagen i parken med features som med omsorg byggts just för ändamålet. TEXT Hannes Tomani FOTO Nicke Jacobsson

Varför ger du dig ut i städer och åker skidor? För att det är en helt annan utmaning än att åka i parken. Det är som när piståkare tar sig ut i backcountryn, fast för en parkåkare. När man hittar ett typ av spot som man länge tänkt på och sedan får köra det på det sättet man vill och det fungerar bra, då får man en riktigt bra känsla. Framför allt eftersom det inte är någon som byggt den platsen till dig för att du ska åka skidor där, du har själv kommit på hur du ska köra det. Det finns ju också så sjukt många ställen att köra på, och så är det ju alltid kul att vara ute med alla kompisar och åka.

mycket längre tid än vad man tänkt sig. Och man kommer alltid till en punkt när man är för kall och till en punkt när man är för varm. Sedan ska man väl inte tänkta så mycket på saker, utan istället att man bara ska ut och åka skidor och se hur det går, för det är då

man har som mest kul. Men ibland så är det ju kul att köra något stort som man måste tänka sig efter många gånger innan man kör.

visera och o r p im a t f o r å “Man f v allt som a p m a r t r a t s bygga en ring där k m o t n u r a t it man kan h man ska åka.”

Vad är det svåraste med att vara ute och köra urbans? Ett problem som nästan alltid uppstår är farten. Eftersom man nästan alltid kör i en stad så är det ofta vägar som inte är så branta i inrunet. Om man inte har en vinsch så kan det vara väldigt svårt att få fart till det man vill köra på. Det finns ju även bungee-linor som man kan använda, men beroende på hur spotet ser ut kan det vara svårt att få fart även med en bungee. Man får ofta improvisera och bygga en startramp av allt som man kan hitta runt omkring där man ska åka. Vad borde man tänka på när man ska ut i staden och köra? En riktig klassiker är att ta med sig för lite vatten. Det spelar nästan ingen roll hur mycket vatten man tar med sig, det tar nästan alltid slut för tidigt ändå. Många spadar är också bra att ha. Det kan också vara bra att ha med ombyte eller extra kläder eftersom man alltid är på ett spot under

Är du helt färsk i gamet, kan en liten ordlista vara på sin plats: Jibber – Parkskidåkare Spot – En plats där man hittar en: Feature – Någonting man kör skidor på, hoppar över, etc. Handrail – Handräcke. Oftast bredvid en trappa Urbans – Samlingsnamn för alla features man kör i stadsmiljö Shot – Filmklipp Inrun – Sträckan där man får upp fart till sin feature. Outrun – Sträckan efter featuren, där man stannar Bungee-lina – Elastiskt rep som används för att få fart Downrail – Ett sluttande, rakt handräcke Kink – En böj i handräcket

Trädownrail i Vitabergsparken Vid korsningen Ljusterögatan/Gaveliusgatan

Det här är ett downrail med ett bra inrun och med ett outrun med mycket saker man kan åka in i, men ändå ett ganska enkelt spot, även om det var enklare för några år sedan. Just för att det är ett trärail så har det blivit väldigt svajigt och träet har sjunkit ihop och blivit krokigt och lutande åt sidorna. Det är också ganska så långt, så det är svårare än vad man tror när man bara kollar på det. Det ligger i en väldigt fin miljö med lite skog trots att det ligger mitt inne i staden, så man kan få fina bilder och klipp på det. När jag körde det var det inte alls kallt så railet var väldigt hackigt. Vi hade precis snö så det räckte. Vi hade inte så lång tid att köra det heller, för vi var tvungna att köra på ett annat ställe samma dag, men vi lyckades ändå få till en bra session på det.

KLASSISKA HANDRAILS

I STOCKHOLMSOMRÅDET

Downrail vid Sofiaskolan Vid vändplanen på Tengdahlsgatan

Det här railet är ett typiskt downrail som körts av många genom åren. Det är många snowboardåkare som har kört riktigt bra på det. Eftersom det inte är så långt är det ett bra räcke att göra trick på, och man får bra med fart. Det enda som gör det lite svårt är att det står en bänk nära slutet av railet som är lätt att åka in i. Vi hade redan kört ett annat räcke tidigare på dagen när vi körde det här, så man var ganska trött i benen när vi kom dit. Men vi lyckades få till några bra bilder och filmklipp så det var värt det.

4kink vid Kungsholmen Nedanför PO Hallmans gata

Även det här stället är en klassiker eftersom det är så många som har kört den. Det är svårt att säga vem som kört bäst på det trickmässigt, men Tom Wallisch har varit där en gång och mer behöver man väl inte säga… Annars är det ett rail som är ganska svårt eftersom det är platt, vilket gör det lite svårare att hålla balansen på. Har också blivit ganska skrovligt så det kan vara lätt att hugga på den. Det ligger ju precis vid vattnet och har träd omkring sig, så man kan få snygga foton och filmklipp. För mig var det här typ det första lite “större” handrailet som jag filmade och fotade på riktigt med blixtar och hela köret, så jag var megastokad på att vara där och köra! Kommer inte alls ihåg om det gick bra eller inte, men sjukt roligt var det!

2kink i Solna

2kink vid Skärholmen Storholmsbackarna 94

Är ett roligt och enkelt rail som man åker till om man vill få många trick gjorda utan att behöva lägga ned så mycket tid. Man får tillräckligt med fart och har också en bra stund på sig att stanna efter railet. Det känns nästan som att det skulle kunna finnas i en park. Det är ungefär lika stort som ett parkrail och det tar inte alls lång tid att hajka. Runtom ligger det fina lövträd och ljuset kommer in väldigt bra så det fungerar bra för foto och film.

Vid Västra vägen 3C

Ligger vid en korsning i Solna, och har en bra och naturlig inrun. Men när man landar är det väldigt kort, man landar nästan på en gångväg och kort efter det tar det stopp. Ett rail som är ganska svårt på grund dess längd, men ganska lätt för att kinkarna inte är så skarpa och branta. Just för foto och film kanske det inte är det bästa stället, men om man tänker efter och är kreativ så kan man absolut få till det bra. Vi fick skotta ur trappan sjukt länge när vi var där. Det hade varit varmt och sen kallt, så snön var som is. Men när vi började köra så gick det bra och vi fick något klipp som vi var nöjda med.

black season 5 the hot dog winter

blackcrows-skis.com

SAFETY FIRST ABS-ryggsäcken som självklar kompanjon För tio år sedan fnissade de salta friåkarna åt ALLA som åkte med ABS-ryggsäckar. Ofta var det kortsvängande tyskar i dåligt sittande skidkläder som hade de gigantiska ryggsäckarna på sig. Det var då. Nu har utvecklingen av produkterna och medvetenheten om farorna tagit många kliv framåt. Det är vi glada för. “Egentligen ska ingen skidåkare behöva lavinutrustningen.” Så resonerade en känd amerikansk skidåkare i en krönika i höstas. Hen menade att om du inte är så säker på snön att du kan droppa in i åket utan säkerhetsutrustning, då ska du inte droppa in alls. Vi tycker att detta är en intressant tanke, fast kanske mer på ett filosofiskt än reellt plan. Det vore ju som att säga att man inte ska ha bilbälte bara för att man inte planerat att krocka. Just jämförelsen med bilbältet är dock relevant och det är så skidåkare bör tänka på sin säkerhetsutrustning. Det är någonting som är en självklarhet att alltid ha med sig, men ingenting som ska påverka sättet du åker. Bilbältet har man alltid på sig när man kör bil, men man gör inte idiotiska omkörningar för det utan gör sitt bästa för att köra säkert. ABS-ryggsäckar har funnits länge, men de är ändå det senaste tillskottet i det många ser som självklar lavinutrustning. Tidigare har endast lavinsändare, spade och sond varit ”det obligatoriska”. ABS-ryggsäcken byter på intet vis ut dessa tre, utan ska ses som ett komplement som ökar din säkerhet ytterligare. Ryggsäcken fungerar ungefär som en flytväst, även om tillverkarna hellre gör jämförelsen med en skål nötter, där de största och lättaste nötterna alltid hamnar på toppen om du skakar skålen. En lavin är ju inte flytande, som vatten, utan består av snö.

Vid en incident drar du i handtaget på ena axelremmen, och två ballonger blåses då snabbt upp med komprimerad gas. Fysikens lagar sköter resten, eftersom ballongerna är lättare än snön – man ”flyter”. Överlevnadsstatistiken från Schweiziska lavininstitutet, SLF, säger att 97 % av de som aktiverade sin ABS-ryggsäck i en lavin överlevde. Motsvarande siffra för dem utan ABS-ryggsäck är 75 %. 3/100 eller ¼ - skillnaden är markant.

Vad som till sist är väldigt viktigt att komma ihåg, är att ens sätt att tänka på laviner och riskerna som hör till dem inte ska omvärderas för att man har en ABS-ryggsäck. Ja, chanserna att överleva en lavin ökar ordentligt, men det är otroligt viktigt att göra samma utvärderingar av situationerna som uppstår som när man kör utan ABS-ryggsäck. Att kunna backa, säga nej och tänka konstruktivt kring snö och säkerhet är precis lika viktigt oavsett vad som sitter på din rygg.

VI TILLHANDAHÅLLER MEDIAYTOR MED SKRÄDDARSYTT INNEHÅLL FÖR VINTERSPORTPUBLIKEN - PÅ PLATS

E TORG

ÅR OOH-TV LED

OOH-TV KROG VINTER

www.adcitymedia.com

www.signimage.se

Stage 660 cm x 219 cm straight with 3 oval feet & bag

EXPOMATERIAL

PRINT MONTAGE

With Stage Tripod feet, Art no 3562-T. Maxilight LED Art no 8259/led not included.

SKYLTMATERIAL I BUTIK ELLER PÅ EVENTAKTIVITETER I FJÄLLVÄRLDEN ? VI TILLHANDAHÅLLER ALLT INOM EXPONERINGSLÖSNINGAR

nya BMW 3-serietouring

www.bmw.se

när du älskar att köra

fyrhjulsdrift åt alla! Den intelligenta fyrhjulsdriften xDrive finns på över 70 olika modeller i vårt sortiment. Och nu kan du även få den på nya BMW 3-serie Touring. xDrive känner av olika vägförhållanden och skickar kraften dit den behövs bäst – innan du ens upptäckt att du befinner dig i en kritisk situation. På så sätt blir du också en bättre förare, och det är ju det som är karaktäristiskt för en riktigt säker bil. Välkommen in och provkör nu.

nyA BMW 3-Serie touring xDrive ADvAntAge eDition. Från 338.300 kr.

advantage Edition innehåller: Alarmsystem, Takrails, Förvaringspaket, Parkeringssensor bak, Regnsensor, Xenonstrålkastare, Farthållare, Belysningspaket, Bluetooth-förberedelse Business samt USB-anslutning, Sport/Modern/Luxury Line.

Bilia group Stockholm Serenadvägen 23 131 40 nacka tel: 08-556 188 00 Mån-fre: 9-18 Lör: 11-16

Alltid med BMW Fri Service i 3 år/8.000 mil. Nya BMW 3-serie Touring xDrive Advantage Edition. Pris från 338.300 kr. Effekt från 184-245 hk. Bränsleförbrukning vid blandad körning enl EU-norm från 4,9-7,1 l/100 km. Koldioxidvärde från 129-166 g/km. Miljöklass: EU5. Billån från 2.860 kr/mån. Baseras på 5,75% ränta (ränteläge februari 2013), 30% kontantinsats, 50% restskuld efter 36 månader. Effektiv ränta 6,35%. Uppläggningsavgift och administrationsavgift tillkommer. Finansiering via BMW Financial Services.

När Sverre Liliequist startade sitt andra åk under vinterns upplaga av Swatch Skiers Cup – grundad av Kaj och Sverre och friåkarnas motsvarighet till golfens Ryder Cup – var det få som anade att årets mest omtalade åk var på gång. Med en riktigt fet backflip framför en dundrande lavin hamnade Sverre helt plötsligt i samma TV-program som Bruce Willis och hade snart två miljoner views bara på Youtube. Vår självklara fråga är:

Hur F N tänkte du där? Text johan jonsson foto David carlier

Foto: David Carlier / www.swatchskierscup.com

ag tänkte att jag körde ett tävlingsåk, och att jag skulle köra så bra som möjligt för mitt team. Jag försökte bara hålla mig till min plan, och det gick ju bra. Det rasar ju alltid en del snö när man kör ett brant offpiståk. Nu rasade det såklart lite mer, men det ändrade egentligen inte mina förutsättningar, och jag såg ju inte hur mycket snö som kom bakom mig. Om sanningen ska fram var jag inte helt säker på att jag skulle göra en backflip. Men jag visste att Cody Townsend hade kört just den klippan innan mig, och när jag såg hans spår tänkte jag: ”Fan, jag gör en bakåt ändå. Sätter amerikanen på plats.” Det var en bra dag, och jag hade bra självförtroende. Då kan snabba beslut vara enkla. Andra dagar kanske man kör runt klippan. Men just den dagen kändes det bara naturligt att dra en bakåt.

På grund av att familjen växt har du ju åkt lite mindre skidor den här säsongen. Hur kan du ändå köra med sådant ladd och självförtroende? Ja du… Har man så få dagar på sig

gäller det ju att kräma ur det mesta ur de dagarna. Dessutom har jag haft fler dagar fysträning, och färre dagar där jag åkt skidor och kört på i skitförhållanden. Så egentligen är ju kroppen i ganska fin form, för att den är stark och utvilad. Så… det är bara att passa på! Vad som kommit lite i skymundan, är att du gjorde en dubbel frontflip på backcountry slopestyle-dagen. Har du ens gjort det förut någon gång? Ja, för tolv år sedan, på Rip Curl Heli Challenge i Nya Zeeland. Då flög ena tåbindningen av, ha ha. Men jag tänkte om lite den här gången. De som gjort dubbla rotationer vet att det är lätt att överrotera den andra volten. Men nu tog jag det lite lugnare i den andra rotationen. Tyvärr satt den inte perfekt, men det var nära. Nästa år! Vad gör du annars om dagarna? Jag jobbar för fullt med Kask. Dag och natt känns det som ibland. Vi har ju mest varit känt som ett mössmärke, men i och med att vi

utökat sortimentet en del, framförallt med goggles och underställ, har det blivit mycket mer att jobba med. Vilket självklart är roligt! Sen kommer vi utöka sortimentet ytterligare, så att alla kan bära Kask året runt. Mer kan jag tyvärr inte säga nu. Jag är numera tvåbarnsfar och jobbar fortfarande nära med mina sponsorer, med eller utan skidor på fötterna. Trots att jag jobbat på det här sättet under många år tröttnar jag inte. Jag brinner för den här branschen. Sverre Liliequist är 41 år ung, kör skiten ur så gott som alla skidåkare i hela världen, och kommer så göra i många år till. Kolla in Sverres omtalade åk HÄR. Mer info och videos finns på www.swatchskierscup.com.

Sverre är…

Aktuell med: Bakåtvoltande Youtubefenomen, friåkningsproffs och grundare av Kask. Sponsrad av: Swatch, SOS, Hestra, Nordica, Mammut Safety Equipment, Volkswagen, Sweet, Fat Can

En jäkligt skön snubbe

TACK FÖR ATT DU LÄSTE DET FÖRSTA NUMRET AV

VILL DU FÅ NÄSTA NUMMER AV ALPINKULTUR DIREKT HEM I E-BREVLÅDAN? MAILA ALPINKULTUR@ALPINGARAGET.SE

NO.1/2013

ALPINKULTUR C/O ALPINGARAGET AB BIRGER JARLSGATAN 127 113 56 STOCKHOLM alpingaraget.se