Uppdrag Mission #1 2016 by Uppdrag Mission

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 1, 2016 • ÅRGÅNG 170 • 45 KR

SYRIEN PRÄSTEN STANNAR I ALEPPO 6 PARAGUAY DAGBOK FRÅN CAMPO NUEVE 26 ENKÄTEN FYRA RÖSTER OM INTEGRATION 18

MISSIONS UPPDRAGET I VÅR TID BYGGER PÅ DIALOG OCH INTERRELIGIÖSA MÖTEN. LÅNGT FRÅN DOKTRINER OCH REGELVERK MEN NÄRA TRON PÅ MÄNNISKOR OCH DERAS FÖRMÅGA. DET ÄR DE RÖRELSERNA VI FÖLJER I UPPDRAG MISSION.

Uppdrag Mission www.uppdragmission.se Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap i samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete www.lundsmissionssallskap.se Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Marie Bosund Hedberg Media&Sånt Södra Promenaden 7B 211 29 Malmö 0733-60 87 54 red@uppdragmission.se Redaktionsråd Lars Micael Adrian, ordförande Anneli Dennersten Mika Vähäkangas Gunilla Kristiansson Lennart Hamark Kristiina Ruuti Urban Jorméus Erik W Graver Grafisk form Sjunde [form & kommunikation] Prenumeration pren@uppdragmission.se 0733-60 87 54 Annonser annons@uppdragmission.se 0704-8180 85

Konsten att vara tacksam EN TYSK MINISTER menade

Tacksamhet är dock som kärlek – man kan inte förutsätta den.

att flyktingar som kritiserade maten som de bjöds på var otacksamma. Den som tas emot av Europa ska vara tacksam. Ministern är inte ensam i sitt tänkande. Tacksamhet är dock som kärlek – man kan inte förutsätta den och man kan inte heller tvinga sig att vara tacksam eller att älska. Tacksamhet mot Sverige hör till min familjehistoria. Min mamma kom till Sverige under Lapplandskriget 1944-45 och kunde återvända hem därför att Sovjet inte ockuperade Finland. Sedan barndomen har jag fått höra hur varmt min mammas familj med sina kor och hästar blev mottagen. 70 år senare tror jag att det mottagandet uppmuntrar mig att prestera mitt allra bästa i jobbet här. Det är en salig skuld av tacksamhet.

PÅ SAMMA SÄTT är

jag tacksam mot Tanzania och tanzanier som tog emot mig, en invandrare, så fint. Jag kände mig verkligen välkommen och accepterad. Än idag anser jag att tanzanier måste vara bland de finaste och mest civiliserade folken i världen. Också där ville jag delta i ”byggandet av nationen” som man brukade säga. Genom att ta emot flyktingar och invandrare hjälper samhället inte bara nykomlingarna utan även sig själva. Genom ett hjärtligt mottagande och acceptans får samhället nya ytterst lojala medborgare. Denna lojalitet bygger ofta på känslan av tacksamhet. Länderna i Europa blir gråa när en stor del av befolkningen går i pension. Då är antalet lojala samhällsmedborgare i arbetsför ålder en överlevnadsfråga för ett nordiskt välfärdssamhälle. Allt detta går i två riktningar: för att få hjälp ska man hjälpa. För att en tacksam före detta flykting eller hans eller hennes barn ska bidra till samhället måste vi acceptera våra nya grannar och ge dem en chans att spela sina roller. mika vähäkangas Professor i missionsvetenskap med ekumenik, Lunds Universitet. Medlem i Uppdrag Missions redaktionsråd.

Tryck Ljungbergs, Klippan ISSN 2001-0087 Omslag Karin och Lara i Bergsjön. Foto: Martin Olson

2 UPPDRAG MISSION NR 1 2016

PS. Vi blir dock inte helt likadana till slut: vi sverigefinnar hejar fortfarande på finska hockeylandslaget! D.S.

Kära läsare! Det här numret har Migration som en röd tråd. Vi blickar ut över världen där över 60 miljoner människor är på flykt från krig och förföljelse, enligt FNs flyktingorgan UNHCR.

Alltid

Ulrika Nylén på kyrkokansliet i Uppsala har intervjuat Serop Megerditcian, präst i den armenisk-evenageliska kyrkan i Aleppo. Hans berättelse om hur det är att leva i Syrien idag är viktig information för alla, inte minst för dem som inte förstår varför man flyr från sitt hem. Själv väljer han att stanna kvar hos sin församling.

9 BETRAKTELSEN 17 PORTRÄTTET 18 ENKÄTEN 23 RECENSIONER

Gunnar Lidén, kyrkoherde i Svenska kyrkan i Aten, varvar sin vardag med samtal med bofasta svensk-greker och hjälp till flyktingar från Turkiet.

24 I KORTHET 30 STIPENDIATEN

Jag har mött invandrare, asylsökande och papperslösa i Bergsjön i Göteborg, där församlingen är en del av integrationsnätverket Framtiden bor hos oss.

PRÄSTEN STANNAR I ALEPPO – Vi är omgivna av fanatiker som ser allting i svart-vitt. Jag ber att Gud öppnar deras hjärtan så att de ser vad som är verklig fred, säger Serop Megerditcian, präst i den armeniskevangeliska kyrkan, som stannar i Syrien.

FRAMTIDEN BOR I BERGSJÖN Dörrarna till Bergsjöns kyrka vid Rymdtorget i nordöstra Göteborg står öppna. Både bildligt och bokstavligt. Här byggs den nya folkkyrkan med människor från hela världen.

26 20

Attentaten i Paris i mitten av november, när ”krigare” från den islamiska staten (IS) mördade drygt 130 människor och skadade flera hundra blev ett plötsligt avbrott i förhandlingarna inom EU för större solidaritet i flyktingmottagandet. Självmordsbombarna och deras gärningar blev ammunition för dem som drivs av islamofobi. Många länder vägrar nu att ta emot flyktingar av rädsla för att Trevlig läsning! terrorister ska gömma sig i Marie Bosund Hedberg flyktingströmmarna. Redaktör Låt framtiden bo hos oss! Trevlig läsning! Marie Bosund Hedberg Redaktör

DAGBOK FRÅN PARAGUAY Kontakter med ett kristet samfund i Campo Nueve i Paraguay ledde ungdomar från Framtidskyrkan i Gottne/Mellansel på ett händelserikt missionsuppdrag tvärs över jordklotet.

INTEGRATION PÅ EN KAFFERAST Lis Hamark är diakon i Raus församling i Helsingborg och ansvarig för Måndagskaféet i församlingssalen, där helsingborgare möter asylsökande över en kopp kaffe för att lära sig av varandras erfarenheter.

UPPDRAG MISSION NR 1 2016 3

4 UPPDRAG MISSION NR 1 2016

Ett barn är fött text: lars collmar

OCH DET HÄNDE SIG VID DEN TIDEN

att några taxichaffisar satt en natt och fikade på Röda Rummet vid Norra Bantorget i Stockholm. Ute ven en kall, stickig snålblåst. De nya som kom till då och då, körde ner nacken i kavajen och sprang de få stegen från bilen och till fiket. Rushen efter krogutsläppen var över. Nu skulle det vara lugnt resten av natten. Då kom änglarna. De kom gående över Norra Bantorget, som ett litet demonstrationståg. De gick med bestämda steg. De verkade inte frysa. Det kom ljus från dem. Från deras kläder, tycktes det. Och de sjöng. Chaffisarna gapade. En renhållningsvagn stannade på trottoaren, och föraren gapade han med. Sedan stängde han av motorn för att höra bättre. Bara saftblandaren på taket fortsatte att vifta ut gul-vitt ljus. Änglarna kom närmare. De liknade inget annat. Möjligen något ur en rysk film. De var vanliga män, och ändå inte alls vanliga män. De var kolossala och ändå inte, kanske, större än vanliga människor. De var ljusstrålande, så man blev bländad och ändå, kanske, inte klädda på annat sätt än vanliga män.

Nu var de framme vid fiket. Nu öppnade deras ledare dörren. – Var inte rädda! sade han. Jag bådar er en stor glädje. Det lät alldeles för högtidligt. Nej, det lät alldeles rätt. Det var just så högtidligt. – Ett barn är fött åt er, sade ängeln. Det barnet ska vara hela världens frälsare. Och ni ska fara och se det. Det är inte svårt att hitta. Och ängeln beskrev hur man skulle köra genom tunnlarna under stan för att hitta den kulvert, där en invandrarkvinna fött ett barn. Alldeles under riksdagshuset skulle det vara.

Det var som om en rad tusenwattslampor släckts. Chaffisarna gick tysta till sina bilar och körde i högtidlig karavan genom stan och ner i tunnlarna. Det var inte svårt att hitta. Inne i kulverten låg ett gammalt däck, som någon fyllt med trassel. Och i trasslet låg ett litet, nyfött barn. Såg ut som en turk. Eller kurd. Någonstans därifrån. Taxichaufförerna slog av motorerna. En sån där liten ville man inte sätta avgaser på! Sedan såg de på barnet och knäföll.

Chaffisarna gapade.

En del alkisar och hallickar och horor, som också var där, knäföll de med.

En av dem satt med ett wienerbröd inkört i munnen. Han glömde både att tugga och svälja, satt evigt stirrande.

Det finns inte mycket annat man kan göra inför det barnet.

En ung konstnär, som satt vid ett annat bord, gjorde en snabbskiss. Senare skulle han bli världsberömd, när han målade en altartavla som föreställde denna chaffis med wienerbrödet och änglarna. Så gick änglarna.

Jomen, så är det ju, gud! Det är där du finns! I en kulvert eller en krubba eller ett skjul var som helst, mitt i världen! Där kan jag se dig, ibland i alla fall. Då blir ju kyrkan bara ett ställe, dit man drar sig undan för att tänka och tala om, vad vi såg där i kulverten, ute i världen. Varför är den så sällan det då? Gör något åt det! Eller hjälp åtminstone oss att göra något åt det! För jag tror inte vi klarar det på egen hand. AMEN

Kapitlet ett barn är fött är hämtat ur Fläckiga pantern, som gavs ut på Verbums förlag 1993. UPPDRAG MISSION NR 1 2016 5

–FIENDEN VILL ATT DU SKA DÖ

– DET ÄR INTE LÄTT ATT GE HOPP I EN HOPPLÖS SITUATION, SÄGER SEROP MEGERDITCIAN, PRÄST I DEN ARMENISK-EVANGELISKA FÖRSAMLINGEN I ALEPPO. VI VET INTE VAR DET SLUTAR, DET BLIR BARA VÄRRE OCH VÄRRE. VI SÄTTER ALLT VÅRT HOPP TILL GUD.

– Vi har gått från en guldålder till något som är värre än stenåldern. Att leva är en risk. Du kan när som helst bli träffad av en raket. Det enda som finns kvar är den enkla tilliten till Gud, säger prästen Serop Megerditcian, på mirakelbesök i Stockholm från krigets Syrien. text och foto: ulrika nylén

MMANUELSKYRKAN I ALEPPO

byggdes 1923. Idag har många byggnader runtom kyrkan bombats sönder. Kyrkan har också skadats: fönster har slagits ut, det är hål i taket. – Men kyrkan finns kvar. Raketerna faller runtomkring den. Att den finns kvar är ett mirakel, säger Serop Megerditchian, som är präst i den armenisk-evangeliska församlingen. Jag möter Serop Megerditchian i Stockholm tillsammans med Katarina Ottosson som är handläggare för Mellanöstern på kyrkokansliet i Uppsala. Han har precis landat på Arlanda. Han tog först den riskabla vägen mellan Aleppo och Beirut. Från Beirut flög han till Paris. Han är i Stockholm i en tid när många ur hans församling flyr till fots och i bräckliga båtar. I Sverige hör vi rösterna från dem som har lyckats fly. Men vi hör sällan något från dem som stannar kvar. Det är därför Serop är i Sverige. För att ge förstahandsinformation om situationen i Aleppo och hur det är för hans församling. Det är Svenska kyrkan som har bjudit in honom och som tillsammans med Sveriges

kristna råd är hans värd under vistelsen. Han ska besöka Sigtunastiftelsen, möta församlingar och kristna företrädare som ärkebiskop Antje Jackelén. Han är själv förvånad över att han är här. – Att jag lyckades få ett Schengenvisum som tillåter mig att flyga till Sverige är inget annat än ett mirakel. RISKERAR LIVET PÅ VÄG TILL KYRKAN

Situationen i Aleppo är mycket svår. De senaste veckorna har striderna kring staden intensifierats och IS har gjort nya framryckningar i området. Staden är uppdelad mellan olika stridande fraktioner och kyrkan ligger i den regeringskontrollerade delen av Aleppo. Området attackeras därmed av jihadistiska al-Nusra och andra liknande grupper. – Vi är omgivna av fanatiker som ser allting i svart-vitt. Det finns inga gråzoner. Jag ber att Gud öppnar deras hjärtan så att de ser vad som är verklig fred, säger Serop som har tagit ett beslut att stanna i Syrien med sin församling. Gudstjänsten i Emmanuelskyrkan samlar mellan 230-260 människor varje söndag. De

FÖRE KRIGET FANNS DET STORMARKNADER, BANKER, TRANSPORTMEDEL. DET VAR SÄKERT OCH FRITT. KRISTNA VAR FRIA OCH KUNDE BYGGA KYRKOR.

UPPDRAG MISSION NR 1 2016: ALEPPO 7

ALEPPO

SYRIEN

DAMASKUS

som är där har tagit stora risker på vägen. – Folk går mer än en halvtimme till kyrkan. Sen går de mer än en halvtimme tillbaka. På vägen dit kan du träffas av en raket. På vägen hem kan du också träffas. Men att stanna hemma är också en risk. Du är aldrig säker.

”GUD VÅR BESKYDDARE”

BARN HAR SVÅRT ATT KÄNNA SIG TRYGGA PÅ NYA PLATSER. ÄVEN OM DE SKULLE BO PÅ LYXHOTELL SÅ VILL DE HA MED SIG SIN NALLE.

Sedan kriget började för fem år sedan har Serop slutat att fråga efter människor som han inte sett på länge i kyrkan. – Jag vet inte hur det är hos er. Men i vår kultur frågar vi alltid ”varför kommer du inte till kyrkan”. Nu frågar jag inte längre. Han berättar om en söndag då det var kraftig raketbeskjutning i Aleppo. Han sopade golvet och förberedde gudstjänsten tillsammans med sin familj. – Jag tänkte att idag kommer det ingen. Vi var tre från början. På slutet var vi 80 personer, bland annat en 82-årig kvinna. Jag frågade varför hon hade kommit, eftersom jag var orolig för hennes säkerhet. Kvinnan sa: jag dör hellre i kyrkan än hemma. Kvinnan har den här enkla sortens tillit: Gud skyddar mig. Detta är allt vi har kvar, tro och tillit. Församlingen inleder alltid varje gudstjänst med att läsa psaltarpsalmen 91 ”Gud vår beskyddare”. Den psalmen spelar en nyckelroll i församlingens liv. Barnen kan den utantill: ”I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar”. FRÅN GULDÅLDER TILL STENÅLDER PÅ FEM ÅR

Serop berättar om Aleppo före kriget. Han beskriver det som en guldålder. Då fanns det stormarknader, banker, transportmedel. Det var säkert och fritt. Kristna var fria och kunde bygga kyrkor. 8 UPPDRAG MISSION NR 1 2016: ALEPPO

– Efter fem år är vi nu i något som är värre än stenåldern. Ni i Sverige lever fortfarande i guldåldern. Men att ta allt för givet är inte ett bra sätt att leva. Jag är oroad för kyrkan i Sverige. Ni ska inte låta tron dö. När Serop reste till Sverige hade de varit utan el i 25 dagar. Internet slutade fungera i mars. Vägarna kontrolleras. Under de heta sommarmånaderna var de utan vatten i 26 dagar. De blev till slut tvungna att köpa smutsigt vatten. Sedan länge är det svårt att få tag på grönsaker, kött och bröd. Människor överlever på torra varor och lider av undernäring. – Fienden vill att du svälter. De vill att du ska dö. Då är den där lilla biten bröd som du lyckas få tag på ett mirakel. BER OM FÖRBÖNER FRÅN ANDRA KRISTNA

Stora delar av församlingen har lämnat Aleppo. Serop vet inte vart de har tagit vägen. Många familjer har skingrats. De som stannar kvar är de som inte har möjligheten att ta sig någonstans. Men det finns också de som inte vill riskera den långa flyktvägen. De dör hellre hemma. Serop ser lidandet i att både stanna och att fly. Värdigheten är en bristvara i båda fallen. – Barn kan inte sova när det bombas. Men de har svårt att känna sig trygga på nya platser. Även om de skulle bo på lyxhotell så vill de ha med sig sin nalle. Du kan ge dem många nya leksaker, men de kommer att fråga efter dem som fanns där hemma. De vill ha sitt rum. På samma sätt kommer människor som flyr alltid att bära med sig en hemlängtan. Vad kan kyrkor i Sverige göra för att stötta människor i Syrien? – Det största stödet är när kyrkor runtom i världen ber för oss. När jag får meddelanden och förböner så vet jag att vi alla är ett i Kristus. Vi lider tillsammans. Jag uppmuntrar er i Sverige att be. Men inte bara för sakens skull utan från era hjärtan. Jag är säker på att Gud gör mirakel. •

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke. Flykten valde oss. Därför är vi här. Ni som ej blev valda – men ändå frihet äger, hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär Bojan väljer foten. Vi valde att vandra

betraktelsen

FLYKTEN VALDE OSS

Natten var barmhärtig. Nu är vi här. Ni är för många, kanske den frie trygge säger. Kan vi bli för många som vet vad frihet är? Ingen väljer nöden. Vi valde den icke. Den valde oss på vägen. Nu är vi här. Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger! Hjälp oss att bära den frihet som vi bär!

STIG DAGERMAN, SVENSK FÖRFATTARE, POET OCH JOURNALIST (1923–1954). HAN SKREV DAGSEDLAR I TIDNINGEN ARBETAREN OCH FLYKTEN VALDE OSS PUBLICERADES DEN 21 APRIL 1953. UPPDRAG MISSION NR 5 2015: BETRAKTELSEN 9

Mellan 1850 och 1910 utvandrade nästan var femte svensk, de flesta till USA. Studier visar att många av dem klarade sig relativt bra i sitt nya hemland men det går inte att jämföra en etnisk grupp invandrare i en miljö med hundratalet etniska grupper i en annan miljö, skriver Pieter Bevelander, forskare vid Malmö högskola, i en analys av migrationens ekonomiska orsaker och konsekvenser. I våra dagars Sverige är den långsamma integrationen för många invandrargrupper ett av de mest komplexa samhällsproblemen. Detta problem är föremål för betydande forskningsinsatser. Det har samtidigt producerats studier om de svenska invandrarnas historiska öden och äventyr i USA för 150 år sedan. Forskningen om invandrarnas integration i dagens Sverige bedrivs ofta med hjälp av omfattande datamaterial och statistiska analysmetoder. Studierna av svenskarnas integration i USA har normalt genomförts med hjälp av historisk berättarmetod. De har gett oändligt många och värdefulla insikter om människor och miljöer, yrkesliv och företagande, men har trots allt knappast klargjort hur snabbt eller långsamt invandrarnas genomsnittliga ekonomiska integration förlöpte under olika tidsperioder.

BODDE I ENKLAVER Det finns arbeten i vilka svenskarnas socioekonomiska integration studerats med hjälp av de amerikanska folk- och bostadsräkningarna. Det främsta exemplet är kanske Ulf Beijboms avhandling om Swedes in Chicago: A Demographic and Social Study of the 1846-1880 Immigration från 1971. Med hjälp av ”the Tenth Census of the United States, 1880” visade Beijbom att svenskarna hade en förhållandevis låg socioekonomisk position. De hade en svag finansiell ställning och var bosatta i enklaver. Dessa enklaver gav med tiden vissa svenskar möjlighet att utveckla egna ekonomiska verksamheter. Majoriteten av svenskarna hade emellertid ”invandrarjobb” i framför allt industri och hantverk. I förhållande till andra invandrargrupper hade svenska kvinnor ett högt arbetskraftsdeltagande och var i vissa yrken klart överrepresenterade i förhållande till andra invandrare. Många ogifta kvinnor fick anställning som hushållerskor (”the Swedish maid”) eller inom textilindustrin. Svenskarna var framför allt verksamma i textil-, metalloch byggnadsindustrierna (”the Swedes built Chicago”). Studien kunde emellertid inte, i brist på tillförlitliga informationskällor, ge något svar på hur svenskarnas socioekonomiska position förändrades över tiden. En jämförelse med dagens invandring till Europa och Sverige måste naturligtvis göras med vetskap om att såväl människomaterial (vad gäller till exempel utbildning) som mottagande miljöer (vad gäller teknik, kompetenskrav, regler och institutioner på arbetsmarknaden och offentliga välfärdssystem) skiljer sig dramatiskt åt i tid och rum. Inte minst måste man akta sig för att dra alltför stora växlar på betraktelser av en etnisk grupp invandrare i en miljö (svenskar i USA) i jämförelse med hundratalet etniska grupper i en annan miljö (invandrarna i Sverige).

SVENSKAMERIKANERNAS ÖDEN JÄMFÖRS MED DAGENS FLYKTINGDRÖMMAR

10 UPPDRAG MISSION NR 1 2016

TIDIGARE INVANDRING Nu till dagens Europa och Sverige. Det är inte första gången som vi tar emot flyktingar. Under 1950-och 1960-talen kom flyktingar från Ungern och dåvarande Tjeckoslovakien. Under 1970-talet kom vietnamesiska båtflyktingar samt chilenare i samband med Pinochets militärkupp. Kriget mellan Iran och Irak var främsta anledningen till att flyktingar kom från dessa länder under 1980-talet. En tidigare topp i antal asylsökande på 80 000 personer var under inbördeskriget i dåvarande Jugoslavien 1993 och bestod främst av bosnier. Hur har det gått ekonomiskt för olika invandrargrupper? Frågan är inte lätt att besvara. För de som invandrar med syfte att i första hand jobba har de flesta redan tagit kontakt med arbetsgivare i förväg eller har ett kontrakt innan man flyttar till Sverige. De flesta arbetar således mer eller mindre direkt efter flytten till Sverige. I dagsläget är det då främst högutbildade män och kvinnor som har ett yrke där efterfrågan är större än utbudet på den svenska arbetsmarknaden. För de som kommer från Europa och bosätter sig i Sverige av andra skäl, som till exempel att man flyttar ihop eller gifter sig med någon boende i landet, ser vi att de har relativt lätt att få ett arbete, men att andra behöver lite mer tid för att få ett första arbete. Man måste först lära sig svenska vilket kan ta tid. Det beror också på var man bosätter sig. Stockholms arbetsmarknad ger större chans till passande arbete än andra storstäder, mindre städer eller landet i övrigt.

HÖGRE UTBILDNING ETT PLUS För flyktingar är integrationsprocessen till arbetsmarknaden den längsta. Den främsta anledningen till att man har sökt sig till Sverige är att söka skydd från förföljelse eller krig. Många har varit med om hemska händelser vilket kan ha gett fysiska och/eller psykiska men som kan fördröja inträdet på arbetsmarknaden. I dagens samhälle är utbildning och kunskaper som man lär sig på jobbet en färskvara och flyktvägen för många kan ha varit lång och gör att de kunskaper i form av yrkes- eller och teoretisk utbildning som de tar med sig från hemlandet devalveras. Dessa generella mönster till trots ser vi också skillnader i arbetsmarknadsintegration mellan olika invandrargrupper. Bosnier som kom under det tidiga 1990-talet då ekonomisk kris rådde i Sverige har i dagsläget ett av de högsta sysselsättningstalen. Kvinnor från Thailand har efter fem år i Sverige samma sysselsättningstal som svenska kvinnor. För andra länder mäter vi mindre bra sysselsättningstal, det vill säga lägre än genomsnittet. En del av gapet mellan genomsnittets sysselsättningstal och en rad invandrargruppers sysselsättningstal beror på olika former av diskriminering. Det positiva är dock att alla grupper har ökade sysselsättningstal när de har varit längre i landet. Detta tolkas som så att med tiden får fler in en fot på arbetsmarknaden och kan försörja sig själva. De flyktingar som kommer hit idag kommer att gå samma väg ut på arbetsmarknaden. Vilka som kommer att gå snabbare än andra är svårt att sia om. Men de med högre utbildning ligger ett steg före!

Peter Bevelander

Peter Bevelander är professor i Internationell Migration och Etniska Relationer och föreståndare för Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Wefare vid Malmö högskola.

UPPDRAG MISSION NR 1 2016 11

Framtiden bo 12 UPPDRAG MISSION NR 1 2016: BERGSJÖN

or i Bergsjรถn

UPPDRAG MISSION NR 1 2016: BERGSJร N 13

Dörrarna till Bergsjöns kyrka vid Rymdtorget i nordöstra Göteborg står öppna. Både bildligt och bokstavligt. Här byggs den nya folkkyrkan med människor från hela världen. – Vi gör erfarenheter som hela Svenska kyrkan kommer att göra om tio år, säger Henrik Törnqvist, kyrkoherde i Bergsjöns församling. text: marie bosund hedberg

foto: martin olson

ordförande i nätverket Framtiden bor hos oss, som drog igång för femton år sedan när den statliga Storstadsutredningen slog fast att segregationen ökade i våra storstäder. Flera bostadsområden hade en hög andel invandrare, många invånare som var utslagna från arbetsmarknaden och många som fick försörjningsstöd. – Det handlar om församlingar och distrikt som har en ökande folkmängd men låg tillhörighet i Svenska kyrkan, säger Henrik Törnqvist. Bergsjön, med 16 000 invånare, är en sådan församling, med människor från 142 länder, många är asylsökande, en del lever som papperslösa. De tror på Gud, de har en andlig identitet. Det är i den mångreligiösa och mångkulturella miljön som vi arbetar. Det är kyrkans uppgift att reflektera kring det som sker i samhället och vi som är med i nätverket vill vara med och utforma den nya folkkyrkan på evangeliskluthersk grund, bland annat genom att bilda opinion och sprida kunskap kring de erfarenheter vi gör. – Vi ska visa att vi är bra på att bygga gemenskap, säger Christina Byström, informatör och nätverkssamordnare. Vi HAN ÄR OCKSÅ

14 UPPDRAG MISSION NR 1 2016: BERGSJÖN

behöver göra insatser som kan bidra till inkludering och social sammanhållning. Vi arbetar efter fyra ledord – människovärde, möten, förankring och förändring. NYA GUDSTJÄNSTFORMER

Bergsjöns kyrka är öppen alla dagar i veckan och det finns verksamheter för olika åldrar. Lunch en gång i veckan, second hand-butik, kafé, flera olika körer, fritidsgården Hörnan och utdelning av mat och bröd nästan varje dag är några exempel. Gudstjänsterna samlar många Bergsjönbor och flest kommer till söndagarnas högmässa. – Den börjar klockan elva men alla kommer inte prick klockan elva, utan folk droppar in. En del är med i hela mässan, andra kommer bara för att tända ett ljus, berättar Henrik Törnqvist. Det har vuxit fram nya gudstjänstformer som gör att ännu fler känner sig delaktiga. Det märks också i sången och musiken som framförs i kyrkan. Några av våra anställda har bildat gruppenVärldens musiker och man har blandat annat skrivit ”Kom hit och möt hela världen” som kan växelsjungas på svenska och arabiska, ”Ta allo men”. ”Kom hit och sjung din sång, Kom hit och möt hela världen, Kom hit med allt du är.” I källaren är barnen som brukar komma

CHRISTINA BYSTRÖM, NÄTVERKSSAMORDNARE.

HENRIK TÖRNQVIST, KYRKOHERDE I BERGSJÖNS FÖRSAMLING.

SKAPARGLÄDJE.

SUZANNE BOSTRÖM, VOLONTÄR FRÅN UNG RESURS, ÄR POPULÄR NÄR BARNEN TRÄFFAS AFTER SCHOOL.

SNART ÄR PAPPERSHJÄRTAT KLART.

GRÄNSLÖS KREATIVITET.

till fritidsgården Hörnan i full gång. Det är ”after school” och diakonen AnnSofie Olsson har gett dem i uppgift att måla kyrkoåret. Det är färger, glitter, stjärnor, saxar, klister och pappersremsor i en salig röra på arbetsbordet och alla verkar tävla om att få det snyggaste resultatet. ALLA FÅR VARA BARN

FRAMTIDEN BOR HOS OSS Nätverket ”Framtiden bor hos oss” (FBHO) består av församlingar och distrikt inom Svenska kyrkan som arbetar i mångkulturell och mångreligiös miljö i Malmö, Göteborg, Linköping, Norrköping, Södertälje och Stockholm. Nätverket arrangerar bland annat konferenser, utbildningar och driver opinionsfrågor. Nätverket tar gärna emot fler medlemmar. framtidenborhososs.se

Suzanne Boström, volontär från Svenska kyrkans Ung resurs, sitter mitt ibland dem. Hon får hjälpa till att klippa ett hjärta, klistra symboler på ett papper och att vara smakråd. – Det är härligt att vara här i Bergsjön, säger hon. Jag kommer från Strängnäs där jag bland annat har lett konfirmandgrupper. Det här är en annan miljö och verksamheten betyder något helt annat än där jag kommer ifrån. Barnen ger så mycket tillbaka – och här får de vara barn trots allt som de har varit med om. 13-åriga Mina och 14-åriga Binta brukar träffas på Hörnan och de slår sig ner för en

16 UPPDRAG MISSION NR 1 2016: BERGSJÖN

eftermiddagsfika. För dem är Bergsjöns kyrka en mötesplats flera olika dagar i veckan. Mina, som kom till Sverige för sex år sedan från Bosnien brukar följa med sin mamma de dagar man delar ut bröd i kyrkan och när man sorterar skänkta kläder. Binta har precis börjat högstadiet i en ny skola och för henne är Hörnan en trygg plats och här kan hon få läxhjälp i flera olika ämnen. Musiken förenar också Binta och Mina. De är båda två med i ungdomskören Karibu och de ser fram emot övningstillfällena. Andreas Andersson är musikpedagog och en av medlemmarna i Världens musiker. Han ska snart samla kören och han stämmer sin gitarr. – Musiken är verkligen gränsöverskridande, säger han. Här i Bergsjön har vi lyckats fånga upp den musik som folk har med sig. Vi har hittat en sångerska och en slagverkare från Irak, en syriansk sångerska och en operasångare från Azerbadjan. •

–Vi behöver internationell hjälp Vad händer?

– Vi samarbetar med den grekiskortodoxa, den anglikanska och den katolska kyrkan. Det är en ekumenisk anda vi inte har sett tidigare. Det behövs för antalet flyktingar i Grekland och i synnerhet Aten har ökat kraftigt de senaste veckorna. Det beror på att vädret brukar bli så dåligt i november och i december att det inte går att ta sig över Medelhavet i öppna båtar. Trots att man kan registrera sig i Thessaloniki gör många den långa resan till Aten. Det är många som tjänar pengar på att transportera flyktingarna till Aten. Många kontroller vid gränsövergångar som var öppna för två månader sedan kommer snart att stängas. Hur kan du hjälpa flyktingarna? – Vi bevakar situationen och rapporterar om vad som händer. Vi försöker att uppmärksamma situationen i Aten och att påverka Svenska

GUNNAR LIDÉN Ålder: 65 år Bakgrund: Kyrkoherde i Svenska kyrkan i Grekland och Skandinaviska kyrkan i Aten sedan september 2010. Aktuell: Engagerar sig i de många tusentals flyktingar som kommer till Grekland.

porträttet

Gunnar Lidén är kyrkoherde i Skandinaviska kyrkans församling i Aten. Kyrkan är en mötesplats för bofasta svensk-greker och turister som vill samtala på sitt eget språk om glädje och sorg.

kyrkans internationella arbete och ACT Alliance till att allokera mer resurser till Aten. En del är på väg att hända, Svenska kyrkan i Karlstad skickar till exempel hit kläder och annat. Delar av vinsten från årets julbasar kommer att gå till flyktingarbetet. Hur ser en vanlig arbetsdag ut? – Jag leder verksamheten i Aten, men också Rhodos, Kreta och Thessaloniki, där vi har gudstjänster och möten med bofasta svensk-greker och turister. I tjänsten ingår själavårdande samtal med människor som på olika sätt drabbas av den ekonomiska krisen i Grekland. Svenska turister och svensk-grekiska bofasta i Grekland uppgår till flera tusen. Sommartid ökar den turistströmmen tydligt, men turister från Sverige kommer under hela året. text erik w graver

UPPDRAG MISSION NR 1 2016: PORTRÄTTET 17

enkät

När jag anställdes som diakon för åtta år sedan kom det ungefär 25 asylsökande om året till Örkelljunga, nu är det betydligt fler. Då var det kommunen som hade helhetsgreppet men för mig var det viktigt att vi som kyrka skulle hålla oss framme. Våra erfarenheter, nätverk och kontakter behövs om integrationen ska bli framgångsrik. 2011 fick vi ett EU-bidrag för att stärka och utveckla församlingens pågående arbete och det har resulterat i en handbok för socialarbetare med fokus på ensamkommande flyktingbarn. Vi identifierade mötesplatser i kyrkan för att kunna bjuda in ännu fler och efter hand har vi mer och mer kunnat integrera vårt arbete i församlingens ordinarie verksamheter, till exempel öppna förskolan, internationella marknader, kafé och secondhandbutik. Ett konkret resultat av integrationsarbetet är den ideella föreningen IFALL – Integration för alla. Den har ett långsiktigt perspektiv som innebär att de nyanlända skolas in i föreningslivet. BOEL SKOGLUND DIAKON, ÖRKELLJUNGA PASTORAT

En av de viktigaste faktorerna för en fungerande integration är var de som kommer hit väljer att bosätta sig. En familj som hamnar i ett invandrartätt område där det är stor brist på samhällsservice har mycket svårt att integreras. Barnen har små chanser att komma vidare med utbildning och sysselsättning. En familj med samma bakgrund som väljer att bo i en stadsdel med blandad befolkning får tillgång till svenska språket redan från förskolan och sedan i skolan. De skapar kontakter som kan leda till jobb. Ett segregerat boende har alla de nackdelar man kan tänka sig.

FOTO: ANETTE ANDERSSON

Det är bara den enskilda människan själv som kan avgöra om man är integrerad i ett sammanhang eller inte. Om jag ändå ska försöka ge en definition när det handlar om integration i en annan kultur med ett annat språk, så tänker jag att den dag jag kan förstå skämt och själv skämta, då har jag kommit en bra bit på väg till att bli integrerad.

FOTO: CONNY TENGQVIST

Integration är när olika delar sammanfogas till en helhet som blir större än summan av de olika delarna.

Politikens fokus ligger nästan alltid på de problem som är akuta. Idag handlar det om hur vi ska ta emot alla de flyktingar som just nu kommer till Sverige, hur de snabbt ska komma in i skola, validering, arbete och boende. Men vi måste också ställa frågan: Hur kan vi undvika att de flyktingar som kommer idag hamnar i samma fälla som de som idag bor i segregerade förorter. Många av dem har aldrig fått chansen att lära sig svenska på förskola och i skolan, och till följd av samhällets tillkortakommanden har alltför många stängts ute från den svenska arbetsmarknaden och samhällsgemenskapen. Jag har precis presenterat min rapport ”Förorterna som Moder Svea glömde” och det är statistik som gäller 38 utsatta områden över hela landet. Från dem har företrädare från olika stadsdelsföreningar kontaktat mig för att diskutera hur just deras stadsdel kan bli bättre på integration. Det kan vara ett tecken på att medborgare i dessa förorter börjar ta steg mot att organisera de olika grupperna i förorterna som alla, oavsett nationalitet, har det gemensamt att samhället stängt dem ute från integrationens möjligheter. JAN EDLING ANALYTIKER FLEXICURITY STOCKHOLM

VAD ÄR INTEGRATION? OCH NÄR ÄR MAN IN 18 UPPDRAG MISSION NR 1 2016: ENKÄTEN

Jag har tagit tjänstledigt under ett och ett halvt år från mitt jobb som chef på en av avdelningarna på Volvo Personvagnar i Göteborg. Jag ville se hur företaget uppfattade sin CSR, Corporate Social Responsibility i verkligheten, det som innebär att företagen på olika sätt ska ta ansvar för hur de påverkar samhället. Jag fattade mitt beslut när jag hade sett filmen ”Ett trevligt folk” om hur en eldsjäl i Borlänge hade byggt upp ett somaliskt bandylandslag som deltog i VM i Ryssland. Visserligen förlorade laget med 1-22 men det var allt annat omkring det som hade ett värde. Man visade hur viktigt det är bredda insatserna och väva in föreningslivet i det man erbjuder.

Man är integrerad när man känner att man kan delta i samhället på lika villkor och inte begränsas på grund av sin bakgrund. Det handlar till exempel om tillgång till utbildning, jobb, bostad, kulturliv och jämlik sjukvård. När individens erfarenheter, kunskaper och talanger tas tillvara och får möjlighet att berika det nya landet.

FOTO: JENS CHRISTIAN

Det finns stora möjligheter till det inom idrotten och det övriga föreningslivet och det är där jag är aktiv med att hjälpa unga vuxna i utanförskap genom att kombinera innebandyspel med att ge inblickar i arbetslivet och ge råd om lämpliga utbildningar. Hur man utnyttjar dessa möjligheter är upp till individen men ett stort steg är att man får tillgång till möjligheterna som finns och motivation.

FOTO: EMELIE ASPLUND

Det är när man umgås över gränserna och har utbyte av varandra. När man kan använda varandras kompetenser.

Jag flydde från Bosnien med min familj för 22 år sedan och under de första åren i Sverige hade jag svårt att som ung kvinna bemöta de fördomar som jag mötte. Nu är jag trygg i min egen roll och har lättare för att skaka av mig det obehaget. Många gånger handlar det om okunskap, och det är viktigt att kunna bemöta det. Jag har just kommit ut med en bok, ”Pamela utan P” där jag beskriver de olika processer som jag har gått igenom. Jag skrev dagböcker när jag var ny i Sverige för att bearbeta min sorg och saknad efter dödade släktingar, ett förlorat land och en förlorad identitet. Det fanns en kraft i det skrivna ordet. Anteckningarna var en inspiration när jag började skriva boken men de var alldeles för uppgivna för att jag skulle kunna publicera dem rakt av. Min man är också flykting från Bosnien och vi försöker förklara för våra tre barn vad det innebär att vara ryckt ur sitt sammanhang. Och vi lär dem att det är en styrka att få leva med två språk, två kulturer. En rikedom både för dem själva och för samhället. Jag blev politiskt aktiv för att jag ville påverka det som sker i samhället. Sverige är ett fantastiskt land på många sätt. Ett land som har mött mig och min familj med värme och engagemang när vi har mest behövt det. Jag har fått möjlighet att utbilda mig och starta ett nytt liv.

Jag har varit föreningsaktiv sedan jag var barn, har startat en innebandyklubb i Mölndal, har varit domare och arbetat på Volvo Personvagnar i trettio år. Det har gett mig tillgång till flera olika nätverk och det är dem jag använder nu.

AMELA HODZIC REGIONRÅD (S), REGION SKÅNE MALMÖ

Hittills har 75 killar testat innebandy och vi har fått ihop ett lag som kunde börja spela i seriesystemet nu i höstas. Vårt mål är att göra åtminstone ett mål men det är inte matchresultatet som är viktigt. Idrotten blir en ram för en massa andra aktiviteter. Jag lär känna de här unga människorna och jag är övertygad om att jag kan ordna ett tiotal praktikplatser och en del sommarjobb när det blir aktuellt. Jag ska också ta med en grupp på studiebesök till min gamla arbetsplats och låta dem träffa en ingenjör med en bakgrund som liknar deras. De ska få höra om vägen dit och hur viktigt det är att skaffa sig en utbildning. På jobbet hade jag en fulltecknad almanacka och ansvar för en miljardbudget. Nu trivs jag med att styra min egen tid och den som kommer att lära sig mest av den här resan är troligen jag själv. PONTUS BERGER TJÄNSTLEDIG EKONOMICHEF, INNEBANDYTRÄNARE KÅLLERED

NTEGRERAD?

UPPDRAG UPPDRAG MISSION MISSION NR NR 51 2016: 2015: ENKÄTEN 19

INTEGRATION PÅ EN KAFFERAST SHEKEBA OCH HENNES SJUÅRIGA DOTTER ZYENAB KOMMER ALLRA FÖRST TILL MÅNDAGSKAFÉET. TRÄFFARNA MED HELSINGBORGARNA BETYDER MYCKET FÖR DEM.

20 UPPDRAG MISSION NR 1 2016: HELSINGBORG

Sorlet stiger snabbt när Shekeba, Ala, Mustafa och Albuna möter Kurt, Barbro, Mats och Eva över en kopp kaffe. De är några av dem som brukar komma till Måndagskaféet i Raus församlingsgård i Helsingborg för att lära sig av varandras erfarenheter. – De öppnar våra sinnen och berikar oss, säger Eva Eriksson Loodberg och tittar på de nya vännerna Mustafa och Ranya från Syrien tvärs över bordet. text och foto: marie bosund hedberg

öppnar halv tre men Shekeba och hennes sjuåriga dotter Zyenab är på plats redan en halvtimme tidigare. Det är tre månader sedan hon kom till Sverige från Afghanistan med sin familj och för henne är måndagsträffarna ett tillfälle att lära sig lite svenska och att lära känna svenskar. De flesta nyanlända som kommer till Måndagskaféet bor i stugor som Migrationsverket hyrt vid Råå vallars camping några hundra meter från församlingsgården. De svenska gästerna pratar man om som helsingborgare, de bor ofta i närheten och har tid att sitta ner en stund. Kurt Lennart Jönsson är pensionerad lärare och skolledare och för honom var det självklart att ställa upp som medmänniska. – Man får göra det man kan, säger han. Det är lätt att känna vanmakt i situationen som råder just nu. En liten stund senare har Albuna och hennes dotter Melice slagit sig ner vid hans bord och de är snart inne i ett samtal som förs på en blandning av engelska och svenska. Vad har hänt sedan sist? Lis Hamark är diakon i Raus församling MÅNDAGSKAFÉET

och ansvarig för Måndagskaféet. Hon har förberett träffen med en pedagogisk bild på en skola och en beskrivning av det svenska skolsystemet. På en whiteboard har hon skrivit ”Välkommen” och ”Var så god och ta kaffe eller te” och hon är också noga med att hälsa alla välkomna muntligen. Det är snart trångt runt borden i församlingssalen och det märks att det är en populär mötesplats. – Vad de än möter senare i livet så ska de kunna minnas det här med glädje, säger hon.

Lis Hamark är diakon i Raus församling och ansvarig för Måndagskaféet i församlingsgården.

SNART ÖPPNAR SKOLAN

Effat och hennes tvillingbror Jahaya, Salehaffar och Ahmed är ensamkommande flyktingbarn från Mellanöstern och det märks när de kommer in i rummet. De hälsar glatt på Siv och Mats Åström som de träffat flera gånger tidigare. De förklarar nästan i munnen på varandra varför de brukar komma till Måndagskaféet: Vi vill lära oss svenska! Snart öppnar skolan för de ensamkommande barnen och det märks att ungdomarna runt bordet längtar. – Det är fantastiska barn, säger Mats Åström. De snappar upp allting och vi lär oss mycket av dem. Jag hade tänkt att bli god man åt ett ensamkommande flyktingbarn men jag

– VAD DE ÄN MÖTER SENARE I LIVET SÅ SKA DE KUNNA MINNAS DET HÄR MED GLÄDJE.

UPPDRAG MISSION NR 1 2016: HELSINGBORG 21

KURT LENNART JÖNSSON TRÄNAR ALA FRÅN KURDISTAN KÄNNER SIG TRYGG

SVENSKA MED ALBUNA MEDAN HENNES

AHMED FRÅN SYRIEN SKOJAR GÄRNA MED

TILLSAMMANS MED GUNNAR CARLSSON.

DOTTER RITAR.

MATS ÅSTRÖM.

– DET ÄR FANTASTISKA BARN. DE SNAPPAR UPP ALLTING OCH VI LÄR OSS MYCKET AV DEM.

hade svårt för att boka in mig under längre perioder i sträck. Att fungera som en mentor känns bra. Ungdomarna slår sig ner och Ahmed börjar prata modekläder med Mats. Han kan ordet ”skjorta” men han har inte fått ordning på svenskans olika sj-ljud. Varför stavas inte ”sjuk” på samma sätt när det låter likadant? 17-årige Ala har flytt till Sverige på farliga vägar från Kurdistan. Han har upplevt mycket våld, bland annat fick han se hur hans bror blev dödad. Nu sitter han på Måndagskaféet mellan Barbro och Gunnar Carlsson, ett pensionerat lärarpar som han har fått en mycket bra kontakt med. De går hemtamt igenom orden på bilden som Lis Hamark har delat ut. – Han är en ung man som just nu upplever sina värsta år, säger Gunnar Carlsson. Han är deprimerad men varje gång vi tar honom till stranden inte långt härifrån blir han lugn. Han känner frid när han får titta ut över havet och han är mycket, mycket långt borta i sina tankar. Hans syster har redan kommit hit och vi försöker hjälpa honom så mycket vi kan för att han ska få ett tryggt liv. Tyvärr pratar han nästan bara kurdiska så det är viktigt att han får lära sig svenska om han ska lyckas. SVENSKA (O)VANOR

Arne Loodberg och hans fru Eva Eriksson Loodberg bor nära församlingsgården och nappade direkt på tanken att få lära känna 22 UPPDRAG MISSION NR 1 2016: HELSINGBORG

människor från andra kulturer och samtidigt göra en insats. Redan vid första Måndagskaféet träffade de Mustafa och Ranya som kommit hit tillsammans med sin dotter Alma. Campingstugan på stranden är det syriska parets tredje asylboende och de tycker att de har acklimatiserat sig väl under de tre månader som de varit här. – Jag är civilingenjör och Ranya är miljöingenjör och vår stora dröm är att få använda våra utbildningar här i Sverige, förklarar Mustafa. Vi vill lära oss svenska så fort som möjligt. Vi är oerhört tacksamma för att vi har blivit så väl mottagna här, inte bara vi utan många andra syrier. Arne Loodberg ler när han berättar om de många kontakterna som han och hans fru har hunnit ha med Mustafa och Ranya. De blev bland annat inbjudna till Almas fyraårskalas för några dagar sedan och det var en hejdundrande fest. – Vi ska också bjuda hem dem till oss, berättar Eva Eriksson Loodberg, så att de får se hur en svensk familj bor och lever. – De nyanlända upplever hela tiden nya situationer som de inte känner till, fortsätter Arne Loodberg. Häromdagen följde jag med Mustafa till akuten sedan han skadat sitt öga. I väntrummet satt en man och snusade och det var något som Mustafa aldrig hade sett förut. Han behövde min förklaring för att förstå vad mannen höll på med. •

läst sedan sist IAN MCEWAN

DOMAREN Brombergs, 2015 LIVSFRÅGOR I LÄTTUGGAT FORMAT En ovanligt regnig sommar i London står den sextioåriga överrättsdomaren Fiona Mayes man framför henne och informerar henne om att han tänker ha en affär med en betydligt yngre kvinna. Samtidigt som hennes äktenskap försvinner med regnvattnet ner i avgrunden ska hon döma den snart myndiga Adam Henry, till livet eller till döden. Han är nämligen Jehovas Vittne som, trots dödlig leukemi, vägrar ta emot blodtransfusion. Hon dömer, men vem och till vad egentligen? Domaren av Ian McEwan är en lättläst och bra roman som passar utmärk som julklapp till den som gärna läser böcker med djupare filosofiska frågor i lättuggat format. För den som, liksom jag, älskar ett målande språk kanske inte Domaren kommer att vara den fulländade upplevelsen, men den är kortfattad och njutningsfullt enkel. Detta är egentligen en fördel eftersom den behandlar teoretiska resonemang och det filosofiska i att döma och bli dömd, att leva eller att välja döden. I en vardag av juridik och familjerättsmål får vi följa inte bara domare Fionas yttre och inre regnperioder utan även en böljande våg av frågor om vem som dömer vem, och var vårt ansvar för varandra börjar och slutar. Boken blir så ett inlägg i debatten om religionens frihet eller förtryck och huruvida det finns något som kan kallas objektivt och distanserat, men utan att ge något definitivt svar, förenklat resonemang eller överdriven koppling till Bibeln. Fiona Maye är en karaktär att känna igen sig i, även om ålder och livssituation skiljer oss åt. Hur lätt är det inte att bara följa med i rännilarna av minuter och sekunder som till slut blir livet och vad gör man när vattenmassorna redan har fört en alldeles för långt bort från det man egentligen önskade? När jag har lagt ifrån mig boken blir min bestående tanke: Döm inte så ska du inte bli dömd. Vilken är din? MALIN PIHLGREN NYLANDER Assistent och präst i Svenska kyrkan Dubai

MARCUS J. BORG

KRISTENDOMENS HJÄRTA – ATT ÅTERUPPTÄCKA DEN KRISTNA TRON OCH LEVA ETT HELHJÄRTAT LIV Svensk översättning: Are Kaspersen och David Holm Tomas von Martens förlag, 2015 UTMANANDE LÄSNING Hur formuleras en tro som betraktar den kristna traditionen som levande, och samtidigt talar till människor som söker gud i vår samtids världsuppfattning? I sin bok, nyligen utkommen på svenska, uttrycker Borg en teologi som bejakar djup andlig förankring såväl som vetenskaplig bibelforskning. Det är utmanande läsning, många kommer att bli provocerade, många kommer att känna sig lättade. De flesta, liksom jag, kanske både ock. Borgs diskussion och slutsatser rör sig i spänningsfältet mellan två paradigm som han skiljer mellan och försöker bygga broar mellan. ”Det tidigare paradigmet ” där rätt trossatser låter oss kvala in för evigt liv och undkomma synden, och ”det framväxande paradigmet” som präglas av en metaforisk läsning av Bibeln. Borgs framväxande paradigm baseras på tron att människan kan leva evangeliet i sin egen samtid och kontext och att bibeln talar i symboler. Utgångspunkten i två paradigm som ställs mot varandra är en lyckad pedagogisk uppbyggnad. Jag skulle kunna hävda att det även leder till vissa generaliseringar och kategoriseringar i beskrivningen av de båda paradigmens synsätt. Men läsningen är så dynamisk, och den nyfikenhet som verkar driva texten framåt känns så uppriktig att det inte bekommer mig. Texten tar inte illa upp av att bli ifrågasatt. Många kan med behållning läsa boken. Framförallt de som kämpar med bibelsyn och de som känner att ramarna för den tro de växt upp med skaver. Boken kan ge dem verktyg att återfå ett helhjärtat och innerligt förhållande till tron. I sitt förord skriver ärkebiskop emeritus KG Hammar: ”Borg vill visa att det är möjligt att tro också med bejakande av en nutida vetenskapligt formulerad världsbild. Det är inte bara möjligt, menar han. Det är också spännande, utmanande och förvandlande”. Jag tycker om att läsa böcker där jag inte håller med om allt, men där insikten om det gläder och föder en vidare process i mig. Det här är en sådan bok. Läs den och känn dig uppfriskad i vintermörkret. AGNETA HANSSON Projektledare, Svenska kyrkan Malmö

CTR, LUNDS UNIVERSITET

AFRICAN LIVED CHRISTIANITY –Faith, Ritual and Power INTERNATIONELL KONFERENS Missionsvetenskapligt mars-seminarium LUND 16–18 MARS Genom att fokusera på tro, ritual och makt så är konferensens mål att bygga nya broar i skärpunkten mellan teologi och antropologi samt mellan afrikanska förtrollade världar och västerländska akademiska förklaringsmodeller. INBJUDNA TALARE Elias Bongmba (Rice University) Päivi Hasu (Helsinki University) Naomi Haynes (Edinburgh University) Niels Kastfelt (Copenhagen University) Karen Lauterbach (Copenhagen University) Isabel Mukonyora (West Kentucky University) Galia Sabar (Tel Aviv University) Tomas Sundnes Drønen (Stavanger School of Mission and Theology) SPRÅK: ENGELSKA FRI ENTRÉ INFO OCH ANMÄLAN: www.teol.lu.se/forskning/ konferenser-och-symposier/alc2016/ SPONSORER Lunds Missionssällskap Riksbankens Jubileumsfond Kungliga Vitterhetsakademien

UPPDRAG MISSION NR 1 2016: LÄST SEDAN SIST 23

i korthet TRE AV FYRA FÖRFÖLJS PÅ GRUND AV SIN TRO Tre av fyra personer lever i länder där religionsoch övertygelsefriheten är kraftigt begränsad, enligt Svenska Missionsrådet och Sveriges kristna råd. Religions- och övertygelsefrihet har länge varit en nästan bortglömd fråga i den svenska utrikespolitiken, och därför har Svenska missionsrådet och Sveriges kristna råd under flera år arbetat med att uppmana regering och riksdag att integrera religionsoch övertygelsefriheten i svensk utrikespolitik. Kvinnor är särskilt utsatta för brott mot religionsoch övertygelsefriheten och regeringen uppmanas att utveckla utrikespolitiken genom att uppmärksamma förtyck mot kvinnors rätt till religionsoch övertygelsefrihet i fn, eu och i bilaterala relationer. Källa: Svenska Missionsrådet

UTBILDNINGAR OM PSYKOSOCIALT STÖD Svenska kyrkan har lång erfarenhet av att ge psykosocialt stöd i det internationella arbetet, till exempel i flyktingläger. Nu vill Svenska kyrkan dela med sig av kunskaperna också i Sverige. Psykosocialt stöd handlar om att stötta människors egen förmåga att återhämta sig. Grunderna i stödet är att verka för att människor får inflytande över sin situation, bland annat genom att ge korrekt information, möjlighet att påverka, att behandla människor med respekt och ge möjlighet att delta i samhället och att ge något tillbaka. Svenska kyrkan samarbetar med Röda

24 UPPDRAG MISSION NR 1 2016: I KORTHET

Korset och Rädda Barnen om en informations- och utbildningssatsning i psykosocialt stöd. Satsningen är i tre steg. Det första steget består av en informationssatsning med kortfattade råd till medarbetare, ideella och asylsökande. Steg två och tre består av utbildningssatsningar, både bas- och vidareutbildning. Utbildningarna äger rum under våren 2016. Källa: Svenska kyrkan

så kallade Minimum Initial Service Package for Reproductive Health (misp). Källa: Svenska kyrkan

STÖD TILL UTSATTA KVINNOR Kvinnor och barn är extra utsatta i humanitära situationer. Mödrahälsovård, familjeplanering och preventivmedel är en bristvara. Gravida på flykt riskerar att föda utan rätt medicinsk hjälp. Risken att bli utsatt för sexuellt våd är stor. Bristande tillgång för vård för kvinnor, speciellt gravida, är en global hälsokris enligt bland annat fns befolkningsfond. I stora flyktingläger och i humanitära insatser längs flyktvägar är hälsovård för den sexuella och reproduktiva hälsan ofta bortglömd, åsidosatt eller bortprioriterad. Det resulterar i ökad spridning av sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter. De som är Hiv-smittade löper stor risk att inte få tillgång till sina bromsmediciner. – Det finns organisationer som försöker öka tillgången och prioritera allt som rör den sexuella och reproduktiva hälsan i humanitära situationer, säger Emilie Weiderud, policydialoghandläggare på Svenska kyrkans internationella arbete. Bland annat genom att dela ut paket som innehåller kondomer, bromsmediciner och psykosocialt stöd vid sexuellt våld,

BARNÄKTENSKAP FÖRBJUDS Guatemalas kongress har höjt gränsen för giftermål till 18 år, från tidigare 14 år för flickor och 16 år för pojkar. Att lagen gått igenom är ett positivt steg, men att konsolidera lagen och kontrollera att den efterföljs kommer att bli en utmaning. Barnäktenskap är en normalitet, speciellt på landsbygden, och närmare en tredjedel flickor gifter sig innan de fyllt 18 år. – Att lagen har gått igenom är utan tvekan positivt, men det är svårt att se hur den ska spridas och respekteras när det inte finns någon plan eller resurser avsedda för detta. Det är en del av kulturen att gifta sig tidigt i många byar och många gånger är det på grund av fattigdom, ett sätt för föräldrar att lämna över det ekonomiska ansvaret för dottern till hennes blivande man, säger läraren Yesenia Micaela Cua. www.manniskohjalp.se

FLER KLIMATFLYKTINGAR

INSATSER NÅR FRAM

fn:s flyktingorgan (unhcr) anger att det till år 2050 kommer att finnas mellan 250 miljoner och en miljard klimatflyktingar. Klimatförändringarna och dess följdverkningar förväntas leda till stora befolkningsförflyttningar från platser där det av olika anledningar inte längre går att leva. fn:s flyktingorgan unhcr anger som exempel ökad torka och hetta respektive kraftigt ökad nederbörd, vilket kan göra det omöjligt att fortsätta bedriva odling eller ha boskap på den plats man nu befinner sig. Klimatförändringarna kan också slå ut fisket och därmed tvinga till förflyttningar i kustnära områden. Därtill anges ofta stigande havsnivåer som en källa till framtida förflyttningar. www.migrationsinfo.se

Under september 2015 delades 10 ton energikex ut till flyktingar som kommit till Europa via fns flyktingorgan unhcr. Plus 340 000 filtar, 60 000 vattenflaskor, 1 500 tält samt extra insatser för ensamkommande barn och funktionshindrade. Källa: UNHCR

SYDSUDANS KRISTNA RÅD BYGGER FÖR FRED Efter delningen av Sudan 2011 splittrades också Sudan Council of Churches, scc. Sydsudans kristna råd bildades men har inte fungerat som en enande kraft. Det tänker den nytillträdde ordföranden pater James ändra på. South Sudan Christian Council (sscc) har präglats av dåligt ledarskap och korruption i många år. Det har lett till att kyrkliga ledare i Sydsudan och rådets partners har tappat förtroendet. Nyvalde ordföranden pater James Oyet Latansio jobbar nu hårt för att återupprätta förtroendet för det kristna rådet i Sydsudan. Svenska kyrkans internationella arbete samarbetar med act och flera andra partners om

En av Lutherska världsförbundets fredskommittéer i Jonglei i Sydsudan berättar om sitt arbete.

KONFERENS I MALMÖ 26–27 APRIL 2016

SAMHÄLLE

EXISTENS

stöd till hållbar försörjning och högre motståndskraft mot yttre påverkan, så som konflikter och politiska oroligheter. Svenska kyrkan och deras partners stöder också sscc i sitt arbete för att förena kyrkornas röster i landet. Under Latansios ledning har sscc tagit fram en handlingsplan. Rådet ska driva på för att bygga en fredskultur, samtidigt som man för en dialog med inflytelserika personer inom regeringen och andra organisationer. sscc kommer också att verka internationellt för att uppmärksamma situationen i Sydsudan, tillsammans med partners som Svenska kyrkan samarbetar med. Enligt handlingsplanen kommer sscc också att verka för försoning på gräsrotsnivå mellan grupper som har stridit mot varandra. Det vill rådet uppnå genom att bygga en gemensam grund med trygga rum, där människor kan mötas i dialog. sscc vill också motverka den hets till våld som pågår på sociala medier, som är riktad mot parterna i en konflikt mellan president Salva Kir och tidigare vicepresidenten Riek Machar. När han avsattes år 2013 eskalerade konflikten snabbt och tvingade två miljoner människor på flykt. Text: Erik W Graver

SAMHÄLLE OCH EXISTENS Den 26-27 april arrangerar Svenska kyrkan Malmö och Malmö högskola en konferens på temat Samhälle & Existens – religion som utmaning och resurs, hot och möjlighet. I det Sverige som idag alltmer växer fram och där Malmö finns i dess framkant är tro och religiös tillhörighet inte ett privat särintresse, utan en angelägenhet som rör både samhälle och existens. Är trons och religionens nya synlighet en möjlighet eller ett hinder för vårt samhälle? Är det en rest av gårdagen som bör förpassas till historiens skräpkammare eller anar vi här en framtid där religion, tro och existentiella frågor alltmer tas på allvar av människor och samhälle? Detta och mycket mer kommer att debatteras under konferensen. Men frågorna behöver också ställas till företrädare för religion och tro. Bland talarna finns Antje Jackelén, Alice Bah Kuhnke, Malena Ivarsson, Heidi Avallan, Per Svensson, Kakan Hermansson och k g Hammar. Läs mer och boka plats på svenskakyrkan.se/malmo UPPDRAG MISSION NR 1 2016: I KORTHET 25

Dagbok från Paraguay Kontakter med ett kristet samfund i Campo Nueve i Paraguay ledde fjorton ungdomar från Framtidskyrkan i Gottne/Mellansel utanför Örnsköldsvik på ett händelserikt missionsuppdrag tvärs över jordklotet. text: katarina näslund foto: katarina näslund och irene johnsson 26 UPPDRAG MISSION NR 1 2016: PARAGUAY

ATT KOMMA NÄRA DESSA OTROLIGA BARN, ATT FÅ HÖRA LÄRARNA BERÄTTA OM DERAS VARDAG OCH DERAS BEHOV, GREP TAG OM OSS. 27 MARS

30 MARS

Tidigt på morgonen startade vi vår resa från Gottne. Tåget tog oss sedan vidare till Arlanda där vi klev på planet som skulle ta oss till Sydamerika.

Vi besökte samma församling som dagen innan och hjälpte till i deras barngrupp. I Paraguay går barnen fyra timmar i skolan, antingen på förmiddagen eller eftermiddagen. Övrig tid lämnas många barn antingen ensamma hemma eller så får de följa med en förälder på jobbet eller jobba själva. Samfundet cibb (Convencion Iglesias Bautistias Betel) bedriver därför ett slags fritidshem för barn där de får hjälp med läxor, delta i barnsamlingar, leka, fika och spela fotboll. Det var härligt att få möta barnen och få leka, sjunga och skratta med dem. Vi gjorde också en liten utflykt till en närbelägen flod. Denna till synes lilla vandring visade vardagen och verkligheten i många paraguyaners liv. För att komma till floden fick vi gå genom en liten dal där en bonde bodde med sin familj. De bodde i ett mycket enkelt hus som var omgivet av odlingar och djur. Fattigdomen var påtaglig men skönheten i landskapet var bedårande. På kvällen reste vi ungefär tio mil till samfundets lägergård utanför staden Campo Nueve. Lägergården var vår bas under resan.

28 MARS

Vi vaknade i Sao Paolo i Brasilien, bytte flyg och landade i Foz do Iguaco på förmiddagen lokal tid. På plats för att ta emot oss fanns Adam, en svensk volontär, och två minibussar med chaufförer. Värmen och fukten i luften var påtaglig och det kändes verkligen att nu var vi i Sydamerika. Vi åt lunch på en restaurang och sedan bar det av till de fantastiska Iguacufallen. Mäktig upplevelse. Efter ett antal timmar i parken och med blöta kläder blev det dags att åka till hotellet där vi skulle bo vår första natt. 29 MARS

Äntligen klev vi in på paraguyansk mark när vi korsade Vänskapens bro som går över floden Parana och är gränsen mellan Brasilien och Paraguay. I gränsstaden Cuidad del Este fick vi några timmar då vi kunde turista lite och på eftermiddagen for vi vidare till den närbelägna staden Puerto Franco. Där fick vi träffa den första församlingen, fira gudstjänst och vi medverkade med drama och sång. Även denna natt fick vi sova på hotell.

31 MARS

Vi var uppe tidigt och åkte iväg till byn Paso Yobai där vi besökte en församling som hade fritidsaktiviteter för barnen i byn. De visade oss danser och vi fick lyssna till vackert gitarrspel. Vi bidrog med drama, sång och lekar. Vi bjöds på traditionell paraguyansk mat och efter det blev det fotbollsmatch med barnen.

1 APRIL

Vi åkte till staden Caaguazu och besökte en statlig skola där församlingen i staden bedrev fritidsaktiviteter. Vi hade en samling med drama och sång som sedan följdes av lek, ansiktsmålning, fika och fotboll. Att komma nära dessa otroliga barn, att få höra lärarna berätta om deras vardag och deras behov, grep tag om oss. 2 APRIL

Vi var uppe tidigt och åkte iväg på en tvådagarstripp. Efter några mil på den röda jordiga vägen så fick vi ta en liten bilfärja över en sjö. Efter ytterligare några mil var vi framme i byn San Jorge och mötte ännu en ny församling inom samfundet. Vi åkte direkt vidare till en utpost där vi hade en samling med drama, sång, fika, lek och ansiktsmålning. En familj upplät sitt hem för samlingar och det var fantastiskt hur de öppnade sitt hem, gav ”det lilla” de hade, samtidigt som de gav oss det bästa de hade. Åter tillbaka i San Jorge bjöds vi på lunch och sedan träffade vi barngruppen där. Vi delade ut lekmaterial som vår barngrupp Korsdraget i Framtidskyrkan hade samlat in pengar till. På väg till platsen Guajhory där vi skulle övernatta tittade vi på en församlingsplantering och bad för platsen. 3 APRIL

I Guajhory firade vi långfredagsgudstjänst och medverkade med predikan, drama och sång. Detta var en församling som bestod nästan uteslutade av tysk-brasilianska bönder som bodde i området. Efter en riktig festmåltid var det åter dags att ta plats i minibussarna och bege sig hem till Campo Nueve. På vägen hem passerade vi ännu en församlingsplantering som vi fick välsigna och be för.

UPPDRAG MISSION NR 1 2016: PARAGUAY 27

4 APRIL

På förmiddagen hjälpte vi till med att anlägga en plantering framför huset där vi bodde. På eftermiddagen var vi i Caaguazu, vi hade varit där tidigare på en skola och hade ”ungdomshäng” (vi visade lite bilder från Sverige och lekte) och på kvällen var det gudstjänst med predikan, drama och sång i kyrkan. Många kontakter knöts och vi fick känna tillhörighet. 5 APRIL

Påskdagen firade vi i Campo Nueve med förmiddagsgudstjänst där vi stod för predikan, drama och sång. Vi åt en fantastisk måltid på en närbelägen grillrestaurang och på eftermiddagen blev det landskamp i fotboll mellan Sverige, Paraguay och Brasilien tillsammans med ungdomar i församlingen. 6 APRIL

Vi bilade till Asunción och tittade på staden, gick på museum, shoppade och var tillsammans med pastorsfamiljen som verkligen ställde upp och gjorde allt för att vi skulle trivas. Vi sov i kyrkan där. 7 APRIL

Vi tog den lokala bussen till staden Benjamin Aceval eftersom våra minibussar behövde en översyn på en verkstad. I den lilla lokala församlingen hjälpte vi till med second handförsäljning, lekte och sjöng med barnen. Genom bidrag som vi fått av nbc (Nolaskogs biståndsstiftelse) så kunde vi bygga en lekställning med olika gungor. Efter en lång dag med mycket jobb var det åter dags för en natt i kyrkan i Asunción.

28 UPPDRAG MISSION NR 1 2016: PARAGUAY

8 APRIL

11 APRIL

Hem till Campo Nueve igen. På vägen passerade vi Coronel Oviedo där cibb har sitt kontor. Vi tittade på församlingens skola, kyrkan och övriga lokaler. Vi fick även tid att besöka den lokala marknaden. På kvällen blev vi bjudna på pizza hos grannen till lägergården.

Vi bytte flyg i London och efter landningen på Arlanda väntade en sex timmar lång bussresa. 12 APRIL

Halv sex på morgonen var vi hemma igen och vi skildes åt med den sång som vi sjungit så många gånger under resan: Välsignelsen.

9 APRIL

Vi var hemma på lägergården och arbetade fysiskt med att flytta jord, trampa jordgolv, färdigställa rabatter samt bada och sola lite grann. På kvällen var det avskedsfest. 10 APRIL

Klockan fyra på morgonen började resan hem. Efter bilfärden till flygplatsen på den brasilianska sidan så klev vi på flyget som skulle ta oss till Sverige via Sao Paolo och London.

Många intryck har vi fått och möten har vi fått göra! Vi har blivit inspirerade, berörda av människor och av Gud. Vi har fått lära oss vad mission kan innebära genom att själva vara del och vi har alla sett hur Gud så tydligt lett oss och talat till oss på ett sätt som vi inte upplevt hemma i Sverige. Varje dag har inletts med en andakt som ungdomarna har turats om att hålla i och varje dag har avslutats med reflektion, andakt och dagboksskrivande. Dessa tillfällen har varit otroligt välsignade och betytt mycket för oss! Nu ber vi om att det som Gud har påbörjat ska få växa vidare! Frids hälsningar – eller som man säger i Paraguay: Bendiciones!

ANSIKTSMÅLNING.

LANDSKAMP I FOTBOLL.

VI BYGGDE EN LEKSTÄLLNING MED BIDRAG FRÅN NOLASKOGS BISTÅNDSSTIFTELSE.

VI TOGS EMOT AV EN BONDE OCH HANS FAMILJ.

–Världen kommer till Rättvik Att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till Lunds Missionssällskaps mest synliga verksamheter.

TEXT: MARIE BOSUND HEDBERG

Stiftsgården i Rättvik har fått 50 000 kronor i projektbidrag till det generationsöverskridande lägret Global trettonhelg 2016. Helena Andersson Bromander är musikansvarig på stiftsgården och projektledare för lägret som genomförs mellan den 3 och 6 januari. Det blir föreläsningar, seminarier, samtal och lek. Global trettonhelg återknyter till U-seminarierna, som Jonas Jonsson, numera biskop emeritus, ledde i Rättvik på 1980-talet, och där de globala frågorna stod i fokus.

VILKA FRÅGOR STÅR PÅ PROGRAMMET DEN HÄR GÅNGEN? – Vi ska tala om försoning och om klimatmigration. Deltagarna är mellan 16 och 80 år och det ska bli mycket intressant att höra vilka erfarenheter olika generationer bär med sig – och vilka frågor de ställer. Hur ser det ut i dagens mångkulturella skola? Hur var det att undervisa i en svensk skola på 1980-talet när flyktingar kom hit från Mellanöstern?

VILKA FÖRELÄSARE ÄR INBJUDNA? – Världen kommer till Rättvik under de här dagarna. Raheel Sharon från Church of Pakistan ska berätta om fredsarbete där islamistiska grupper bombar kyrkor. Hur lever en minoritet i den situationen? Just nu är det viktigt för oss här i Sverige att reflektera över hur vi förhåller oss till minoriteter – här är det asylboenden som sätts i brand.

– Malin Oljelund, socionom och diakon, arbetar för Stockholms stad med medling mellan brottsoffer och unga misstänkta förövare. Kan två människor mötas efter en kränkning och finns det hopp om försoning? Johannes Oljelund från biståndsministerns kansli belyser hur människor i olika delar av världen tvingas flytta på grund av klimatförändringarna. En grupp av Svenska kyrkans Agera-volontärer berättar om sina intryck från det internationella klimatmötet i Paris i december. STIPENDIATER Övriga stipendiater hittar du på www.lundsmissionssallskap.se

HELENA ANDERSSON BROMANDER ÄR PROJEKTLEDARE FÖR GLOBAL TRETTONHELG 2016 SOM GENOMFÖRS MELLAN DEN 3 OCH 6 JANUARI PÅ STIFTSGÅRDEN I RÄTTVIK. SISTA MINUTEN-BOKNINGAR: BOKNINGEN@STIFTSGARDEN.ORG.

30 UPPDRAG MISSION NR 1 2016: STIPENDIATEN

FOTOMONTAGE LOGOTYPE: OSKAR OLSSON OCH MARIKA SÖDERSTEDT

GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. De allra första svenska missionärerna i Indien och Kina kunde resa ut på uppdrag av sällskapet. Idag har missionsarbetet tagit helt nya former och utvecklats till gränslösa samarbeten, utbyten och dialog och genomförs av grupper eller enskilda. Missionsbegreppet omfattar även arbetet för fred och ickevåld och en världsvid gemenskap. Lunds Missionssällskap har ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete. Biskopen i Lund är hedersordförande och vi verkar utifrån de breda nätverk som styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands. Starka band finns även till den teologiska fakulteten vid Lunds universitet, Centrum för teologi och religionsvetenskap, och särskilt till ämnena missionsvetenskap och religionsteologi. UNGDOMAR VIKTIGA Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till sökande från hela landet, och antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren. – I första hand stöder vi ungdomar, de är viktiga för oss eftersom de har en framtid och vågar se över kultur- och religionsgränser, säger Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap. Oftast söker de resebidrag för olika slags volontärinsatser. Vi stödjer även utbytesverksamhet av olika slag och vill gärna uppmuntra till en mångfald av uttrycksformer med projekt som innehåller musik, konst och film. KUNSKAPSUTBYTEN Lunds Missionssällskap arbetar dessutom med fyra noder över världen. Dessa mötesplatser för utbildning oh interreligiös dialog finns i Hongkong, Kapstaden, Jerusalem och Malmö. Vi lånar erfarenheter

från varandra och ställer frågor som vad Malmö kan lära av Kapstaden, Hongkong eller Jerusalem. Eller tvärtom – vilka erfarenheter och lösningar kan Malmö bidra med. I Hongkong har vi gett stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i Kina, men också till teologisk utbildning för de många minoritetskyrkorna i Sydostasien. I Kapstaden finansierar vi professuren The Desmond Tutu Chair vid den teologiska fakulteten vid University of Western Cape. I Jerusalem stöder vi Svenska teologiska institutet, STI, och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi genom bidrag till en professur i religionsteologi. I Malmö stöder vi Fosie församlings arbete tillsammans med moskén i Rosengård och olika nätverk för en förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt islam och kristendom. www.lundsmissionssallskap.se

VILL DU MEDARBETA? Vill du skriva artiklar, bokrecensioner, debattartiklar eller analyser i Uppdrag Mission? Hör av dig till redaktör Marie Bosund Hedberg, 0733-60 87 54 eller red@uppdragmission.se.

VILL DU PRENUMERERA PÅ UPPDRAG MISSION? Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige, 300 kronor inom övriga Europa och 350 kronor i övriga världen. Du kan anmäla dig antingen genom att maila till red@uppdragmission.se eller genom att skriva till redaktionen, se adress sid 2. Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen, 0733-60 87 54. EN TIDSKR IFT FRÅN LUNDS MISSION SSÄLLS

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STIPENDIER Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer. Resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet. Numera kan stipendieansökan bara göras via Lunds Missionssällskaps sida, www.lundsmissionssallskap.se/ stipendier. Fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till stipendium@lundsmissionssallskap.se Skicka in din ansökan i god tid! Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 augusti och 15 november. Räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare. När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Maila in text och bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se

pendium ansökan om resestismissionssallskap.se

0805.pdf epost till: stipendium@lund Ansökan skickas per datum, t.ex: Hans_Hansson_10 ditt namn och dagens Namnge pdfen med Beslut (fylls i av LMS) Datum (fylls i av LMS)

ansök an om

projektbidrag

Ansökan skickas per epost till stipendium@ Namnge pdfen lundsmissionssallskap.se med ditt namn och dagens datum, Eventuella bilagor t.ex: Maria_Larsso ska skickas per n_20110214.p post Box 32, 221 00 Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df med ”Ansökan Projektbidrag”. i av LMS) Beslut (fylls i av LMS)

Beslutsdatum (fylls

Sökandes namn (obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt)

Sökandes namn

Adress (obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt

)

E-post (obligatoriskt)

Adress (obligatoriskt

)

Resans längd, alternativt

datum för utresa och

hemresa (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt

)

Samarbetspartner på

resmålet (obligatoriskt)

Privat initiativ eller genom

Projektets längd

(obligatoriskt)

en organisation (obligatoriskt) Samarbetspartner

Resans budget (obligatoriskt)

Privat initiativ eller

Syfte med resan (obligatoriskt)

Projektets budget

(obligatoriskt)

genom en organisation

(obligatoriskt)

Syfte med projektet

(obligatoriskt)

KAP • NR 1, 2016 • ÅRGÅN G 170 • 45 KR

1 (2)

www.lundsmissionssallskap.se

TEMANUMMER:

NÄSTA NUMMER UTE 25/2 llskap lunds missionssä en tidskrift från en tidskrift från lunds missionssällskap

166 • 45 kr • nr 4 • 2012 • årgång

nr 4 • 2011 årgång 166

Halva sanningen finns på den andra sidan

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4 • 2013 • ÅRGÅNG 167 • 45 KR

–detta är mit t mal mö! ann ilmar nils per martin sHifaa

Västra Jerusalem Rabbinen på baRRikadeRna 14 Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24 analys söRen Wibeck om den histoRiska konflikten 6

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKA P • NR 4, 2015 • ÅRGÅNG 169 • 45 KR

SYRIEN PRÄST 4, 2014 • ÅRGÅNG 168 •EN 45 KR STANNAR I ALEPP O6 PARAGUAY DAGBO K FRÅN CAMPO NUEVE 26 ENKÄTEN FYRA RÖSTER OM INTEGR ATION 18

andreas sonja CeCilia lina riCHard BoB

jeHosHua karin tony marie jonas sandra

Kapstaden

Birgit Bo rafael elsie kristina

6 sin kärlek till malmö 16 ilmar reepalu om d är en del av malmö per Brinkemo somalilan 20 är olika i malmö BoB Hansson alla 39 HENNES SOPBERG FÅR SYDAFRIKA ATT VÄXA 10 om framtidens malmö kristina olsson HÄR HJÄLPS MAMMOR OCH BARN TILL ETT TRYGGT LIV 30 INTERNATIONELL FÖREBILD I KAMPEN MOT HIV 36 FRAMTIDEN FORMAS FÖR DEN FRIA GENERATIONEN 38

BLIR DET SOMMAR FÖR KRISTNA I MELLANÖSTERN? PAKISTAN LÄNGST NER PÅ SKALAN 10 EGYPTEN OROLIGHETERNA ÄR INTE ÖVER 30 ANALYS EMIGRATIONEN FORTSÄTTER 40

TEMA:

KONTAKTA MARIE BOSUND HEDBERG 0733-60 87 54 PREN@UPPDRAGMISSION.SE

DET GODA MÖTET MALMÖ DÄRFÖR TIGGER MARIA FRÅN RUMÄNIEN 4 LIMA GATUBARNET LUIS ENRIQUE BLEV SKOLBARN 26 1 UPPDRAG MISSION NR 4 2015: DET GODA MÖTET HAMMENHÖG ERIC STARTADE ASYLHJÄLPEN 34

UPPDRAG MISSION NR 1 2016: LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP 31

POSTTIDNING B Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

4� 1� 1� 1� 8� 6� 3� 0� 0�

SMS:a Ljus

FOTO: ERIC MILLER/IKON

till 72905 och ge 50 kr

LÅT FLER FÅ FYLLA FEM! Var femte sekund dör ett barn som inte hunnit fylla fem år. Sisipho Sakawula är tre år och bor i ett av Kapstadens fattigaste områden. De första fem åren är de sköraste, då är mat, rent vatten och hälsa avgörande. Ge en gåva för alla barns rätt till ett tryggt liv! SMS:a LJUS till 72905 och ge 50 kr. Eller swisha valfritt belopp till 9001223.

pg 90 01 22-3 | bg 900-1223 Läs mer: svenskakyrkan.se/internationelltarbete