Uppdrag Mission nummer 2 2021: Att berätta om mission by Uppdrag Mission

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 2 • 2021 • årgång 175

Att berätta om mission 175 ÅR ”VAD VI KAN LÄRA OSS, VAD VI KAN TA TILL OSS” 14 PETER FJELLSTEDT FÖRKUNNAREN, MISSIONÄREN, SKRIBENTEN 8 KRÖNIKAN JOHANNES ZEILER OM FÖRVANDLING 4

Ständigt behov av reflektion

Det är de rörelserna vi följer s s i onssä mi ll i Uppdrag Mission. s d

lun

www.lundsmissionssallskap.se

ANSVARIG UTGIVARE Samuel Rubenson REDAKTÖR Anna Braw Storabackegatan 15C 216 15 Limhamn 073-998 23 27 red@uppdragmission.se REDAKTIONSRÅD Åsa Egnér Agneta Hansson Margareta Koltai Per Kristiansson Johannes Zeiler GRAFISK FORM Maria Mannberg PRENUMERATION pren@uppdragmission.se ANNONSER annons@uppdragmission.se TRYCK Ljungbergs, Klippan issn 2001-0087 OMSLAG Mutale Mulenga-Kaunda talar vid Kyrkornas världsråds missionskonferens i Arusha i Tanzania våren 2018. Bbild: Albin Hillert, Kyrkornas världsråd

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

2021

Act Svenska kyrkan

Missionssällskap, LMS,

i samarbete med

Tidskriften ges ut av Lunds

tidsk

175 år

aps

UPPDRAG MISSION www.uppdragmission.se

Missionsuppdraget i vår tid bygger på dialog och interreligiösa möten, långt från doktriner och regelverk men nära tron på människor och deras förmåga.

ordet mission var för mig under många år ganska skrämman de – det fick mig att associera till en exklusiv religionsförståelse – och missionsvetenskap var inget ämne som hägrade när jag vid 43 års ålder skulle börja studera teologi. En dag när jag var på retreat i Rögle kloster såg brodern som ledde retreaten att jag läste en bok av William Johnston. Han berättade för mig om ett dialogseminarium som snart skulle äga rum i Höör. Det skulle handla om om buddhism och kristendom och anordnas av den missionsvetenskapliga institutionen i Lund. Jag hade aldrig hört talas om något liknande och anmälde mig direkt. Där fick jag en helt ny förståelse av vad mission också kunde vara: ekumenik och interreligiös dialog, dialog mellan religioner. Syftet var både intresse för ”den Andre” och det sociala och fredsförebyggande. Jag träffade spännande och intressanta tänkare som Aasulv Lande, den dåvarande professorn i ämnet, Carl Sundberg och forskarstudenterna Ann Aldén och Patrick Fridlund. Jag fick också kontakt med de budd histiska gästerna, och en aktivist vid namn Sulak Sivaraksa berörde mig starkt med sitt engagemang för rättvisa och fredsarbete. De följande åren kom min teologiutbildning att handla mycket om missionsvetenskap och missionsbegrepp, och jag fick vara med i många olika sammanhang i en rad länder. Mission är så mycket: mission, ekumenik och religionsdialog, med exklusiva, inklusiva och pluralistiska inriktningar. Missionens innehåll och praktik har sociala, kulturella, filosofiska och teologiska aspekter. Missionsvetenskapen i Lund och Upp sala har globala kontaktnät, och på seminarierna finns forskare och studenter med fokus på vitt skilda områden i världen och med olika kontexter. Det som är extra intressant med missionsvetenskap är att den skapar ett behov av teologiutveckling samtidigt som den är ett praktiskt arbete med nedslag i sociala strukturer och kontexter och ofta med människan i fokus. Det innebär ett ständigt behov av reflektion. Mission är viktig, och jag är oerhört glad att den blev mitt fokus som teolog. åsa egnér tidigare sekreterare i Lunds Missionssällskap och medlem i Uppdrag Missions redaktionsråd

BILD: THOMAS KINTO UNSPLASH

BILD: CHARLOTTE GRANROT FRENBERG

alltid

4 krönikan

12 enkäten

17 recensioner

25 betraktelsen

30 stipendierapporten 34 stipendiaten 35 om LMS

22 vittne till ett folkmord

Alma Johansson kom till Turkiet för att arbeta bland armenierna som missionsarbetare, sjuksköterska och barnmorska. När hon

blev vittne till folkmordet 1915

skrev hon brev som har blivit världshistoriska dokument.

Historikern Maria Småberg har läst dem.

26 ett ömsesidigt beroende

Magdalena Wernefeldt, som

arbetar med Svenska kyrkans program En värld av grannar,

utforskar begreppet ”konvivialitet”.

18 ”de var modiga”

I boken Kallelsens barn berättar

BILD: ANNA BRAW

Mats Egfors om sina föräldrar,

som var missionärer i Kongo, och

om mission i ett större perspektiv.

”Det var inte bara framgång”, säger han, ”det fanns också

mycket utsatthet och sorg.”

per kristiansson bläddrar försiktigt i en bok med stela, gulbruna blad och visar en bild av ett hinduiskt tempel. Lunds Missionssällskap, som bildades för 176 år sedan, skulle

genast ha en egen tidskrift. Peter Fjellstedt fick uppdraget att vara redaktör och tog hjälp av tyska

illustratörer och skribenter för att förmedla kunskap om den stora världen och dess stora behov

8 ”hans klara, härliga framställning”

av evangelium till de svenska missionsvännerna. Det fanns en stark tro på att allt skulle falla på

Fjellstedt, missionsvisionären som

inför andra människors tro och traditioner.

sällskap och som kom att forma

delar av världen och flera epidemier har Lunds Missionssällskaps tidskrift satts samman, tryckts

det innebär att sprida det glada

berätta om mission. Särskilt om många får komma till tals.

Erik Sidenvall berättar om Peter

rekryterades till Lunds Missions många svenskars bild av vad budskapet.

plats bara alla fick höra om Jesus – men också, poängterar Per Kristiansson, en stor nyfikenhet

Under två världskrig, en rad världsekonomiska krascher, omvälvande politiska processer i olika

och skickats ut till sällskapets medlemmar och andra läsare. Och det finns fortfarande mycket att ANNA BRAW, REDAKTÖR FÖR UPPDRAG MISSION

Förvandling mission är idag lika självklart som komplicerat i den ekumeniska rörelsen. Självklart eftersom mission utgör en så viktig aspekt av kyrkornas grundläggande identitet. Komplicerat eftersom begreppet laddas med så olika betydelser. För många är det ett omistligt och älskat ord som talar om trons centrum i Jesus Kristus. För andra är det ett historiskt belastat ord, förknippat med kolonial dominans och konkurrens om själar. För ytterligare andra är det ett tämligen obegripligt och obrukbart ord, ett som med fördel kan bytas ut och ersättas med andra begrepp som ligger bättre i linje med den egna trostraditionens sätt att beskriva och förstå sig själv och sitt uppdrag i samtiden. I mars har det gått tre år sedan Kyrkornas världsråds globala missionskonferens med över tusen deltagare från världens alla hörn ägde rum i Arusha i Tanzania. Den mångfasetterade representationen av kyrkor och missionsorganisationer, inte minst från olika evangelikala och pentekostala sammanhang, vittnade om att det ekumeniska landskapet har förändrats under de senaste decennierna. Inte vid någon av Kyrkornas världsråds tidigare missionskonferenser har andelen kvinnor och ungdomar varit så stor som denna gång. Konferensens kraftfulla och i dag mycket omtalade slutdokument ”The Arusha Call to Discipleship” kommer otvivelaktigt att prägla och utmana den ekumeniska rörelsens teologiska reflektion och missionspraktik under flera decennier framöver.

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

2021

Mutale Mulenga-Kaunda, forskare vid University of KwaZulu-Natal i Sydafrika, var konferensens första talare. Hon är sprungen ur en av landets många dynamiska pingstkyrkor och mycket välartikulerad. Nu blev hon ett slags ikon för hur den ekumeniska missionsrörelsen idag ger ord och utrymme för nya röster och initiativ. Hon delade sin livsberättelse med oss BILD: ALBIN HILLERT, KYRKORNAS VÄRLDSRÅD

krönika

som var där: hur hennes mamma, i sin makes frånvaro, ensam tagit hand om henne och syskonen under deras uppväxt, om erfarenheten av att leva med aids i familjen och om vad det inneburit för henne att leva under ekonomiskt mycket ansträngda förhållanden. Att kyrkan ska främja förändring (eng. change) i största allmänhet tycks för Mutale Mulenga-Kaunda vara en alltför svag vision. Förvandling (eng. transformation) är vad det handlar om, och kyrkan måste vara en plats och ett sammanhang som på trons grund medvetet driver arbetet för social, ekonomisk och politisk rättvisa framåt och som bidrar till att män och kvinnor ges lika rätt och möjlighet till utbildning och arbete, allt för att en växande ung generation ska bli egna subjekt, bli tagna i

krönika Förvandling

En grupp dramastudenter gestal-

tar Arushakonferensens tema.

BILD: ALBIN HILLERT, KYRKORNAS VÄRLDSRÅD

n r 2

2021

uppdrag mission

krönika Förvandling

anspråk och räckas möjlighet att aktivt kunna bidra och själva förändra sin situation. En global ekumenisk konferens som den i Aru sha visar mycket tydligt hur kyrkornas före ställningar om mission formats och förändrats över tid: i mötet med andra kristna kyrkor över världen, som motkraft till det som uppfattas som en orättfärdig ekonomisk eller politisk världsordning, i dialog med människor av an nan tro, eller som ett konstruktivt bidrag till samhällsbygget i stort. Detta flöde av diakonala, sociala och hu manitära insatser, av teologier och evangelisa tionssatsningar, påverkansarbete eller olika li turgiska, musikaliska och religiösa praktiker fick en särskild tydning även i Arusha. Missionskommissionen i Kyrkornas världsråd utgör en unik plattform för missionsteologisk reflektion bland världens kristna och involve rar långt fler kyrkor och sammanhang än de formella medlemskyrkorna. I kommissionen samverkar representanter från medlemskyrkorna sida vid sida med före trädare från den katolska kyrkan och olika evangelikala och pentekostala kyrkor världen runt. Därtill bidrar de olika missionsorganisa tionerna och ekumeniska nätverken med vikti ga perspektiv och erfarenheter, inte minst inom fälten religion och utveckling och i gränssnittet mission och bistånd. Aldrig någonsin tidigare har en missionskonferens i Kyrkornas världs råds regi planerats och genomförts med så stor ekumenisk bredd som den i Tanzania 2018.

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

2021

Att konferensen förlades till Arusha och till den afrikanska kontinenten var ingen tillfällighet. 2018 var det 60 år sedan missionskonferensen i Achimota i Ghana 1958, en konferens som kom att bli banbrytande. Den ekumeniska rö relsen började arbeta med att hålla samman arbetet för kristen enhet å ena sidan med kyr kornas kallelse att leva i och av mission å den andra. Mötet i Arusha manifesterade några av de stora förändringsprocesser som ägt rum mellan 1958 och 2018. Tyngdpunktsförskjutningen från nord till syd gick inte att ta miste på. Det faktum att näs tan 40 procent av världens kristna inom ett par decennier kommer att finnas på den afrikanska kontinenten påverkar naturligtvis kyrkornas förståelse av sig själva, deras sätt att arbeta och deras sätt att förstå sitt uppdrag att vara en del av Guds mission. En större mångfald av kyrkor, fler kvinnor i ledande ställning och en långt mycket större delaktighet från kyrkor i vad vi brukar kalla för globala Syd var alltså några av de kännetecken som blev tydliga i Arusha. Denna dynamik blev också tydlig i själv rub riken för konferensen – Moving in the Spirit: Called to Transforming Discipleship – där talet om mission och evangelisation kopplas till Guds Ande, till Guds närvaro i skapelsen, till kristet lärjungaskap och till bilder av en kyrka som vill bidra till en livsbejakande förvandling av både enskilda och grupper av människor. Inte minst det sistnämnda, att kyrkan syns, hörs, verkar, påverkar, och bjuder motstånd mitt i det offentliga rummet, blir här en omist lig del av kyrkans missionssyn. Rubriken är naturligtvis indirekt kopplad till missionsdokumentet Tillsammans för Livet som färdigställdes 2012 och som togs emot vid Kyrkornas världsråds generalförsamling i Busan 2013. Påven Fransiskus tal om ”missio nary discipleship” som hela kyrkans kallelse

krönika Förvandling

att vittna och tjäna i världen, de ortodoxas betoning av den heliga treenigheten ur vilken allt liv springer fram och de mer evangelikala kyrkornas outtröttliga iver att vittna om Jesus som världens frälsare – allt detta finns så att säga under ytan i en och samma rubrik. Talet om Guds mission sträcker sig alltså längre än till individens frälsning och är mer långtgående än tidsbegränsade sociala eller diakonala insatser. Guds mission innefattar ur detta perspektiv allt skapat, hela skapelsen. Jesusorden i Johannesevangeliets 10:e kapitel, ”Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd”, blir alldeles avgörande för den missionsteologi som mejslas fram i Tillsam mans för Livet. På mötets sista dag talade den syrisk-ortodoxe patriarken Ignatius Aphrem ii. Han stod all deles ensam på den väldiga scenen och talade om priset för kristen efterföljelse. Går man igenom hans tal i efterhand slås man av att han nästan inte alls nämner or det mission, än mindre ordet evangelisation. I stället talar han om kristet lärjungaskap och om korsets nödvändiga betydelse i tider av fördrivning och förföljelse. Den annars så färg sprakande scendekoren har för det speciella tillfället bytts ut mot en svartvit film från ter rorns och krigets Syrien som ordlöst rullar i bakgrunden. Mitt i denna destruktion – i ett myller av demolerade städer, sönderbombade kyrkor och instabila samhällen – talar han om det kristna hoppet och om vittnesbördet, martyria, som kyrkans dyrbara skatt.

Han är inte ute efter åhörarnas emotionella sympatier. Han söker inga förenklingar. Han pekar på de kristnas rättmätiga plats och brobyggande uppgift i regionen, han talar sig varm för kyrkans insatser att bidra till stabili tet, försoning och säkerhet för alla människor – inte bara sina egna – och han betonar vikten av interreligiös dialog och samverkan. Mission gestaltas på många olika sätt och förändras över tid. Och vi med den. n

johannes zeiler är teologisk sekreterare på avdelningen för kyrkoliv vid Kyrkokansliet i Uppsala. Hans doktorsavhandling från 2018 har titeln Crafting Lutheran Pastors in Tanzania: Perceptions of Theological Education and Formation in the Evangelical Lutheran Church in Tanzania. Under konferensen i Arusha ingick han i den grupp som kallades Harvesting Committee och som samlade in, sammanfattade och bearbetade deltagarnas bidrag till konferensdokumentet The Arusha Call to Discipleship (finns i svensk översättning på Sveriges kristna råds webbplats). Han är också en av författarna till den officiella slutrapporten från konferensen, The Arusha Conference Report (finns på Kyrkornas världsråds webbplats).

n r 2

2021

uppdrag mission

reportage

En värld öppnade sig Peter Fjellstedt i Lunds Missionssällskaps och världsmissionens tjänst

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

2021

reportage En värld öppnade sig

TEXT ERIK SIDENVALL BILD WIKIMEDIA COMMONS (PORTRÄTT) OCH ANNA BRAW

När Peter Fjellstedt avled var han en er känd och hyllad röst inom den svenska kristen heten. Han var förkunnaren, missionären och skribenten. Hans många rapporter och artiklar i Lunds Missions-Tidning (som utkom första gången 1846) hade varit viktiga kanaler för att sprida kunskap om missionsarbetet men också för att, som det heter, väcka opinion för missionens ”sak”. Hans ryktbarhet har nått in i vår tid. Som inspiratör och bibelutläggare är han ännu inte bortglömd. n n n

missionsstudier i basel Peter Larsson (efternamnet Fjellstedt fick han i samband med inskrivningen vid skolan i Karlstad) föddes år 1802 på gården Fjällane i Silleruds socken i Dalsland inte långt från den norska gränsen. Finland var då ännu en del av det svenska riket, och Napoleons erövringskrig skulle börja inom ett år. På den svenska landsbygden hade befolk ningen vuxit sedan 1700-talets första hälft. ”Freden, vaccinet och potäterna” skulle göra många av de gamla kyrksocknarna överfulla av unga människor. Denna utveckling kom som bekant att fortsätta och bli en förutsätt ning för den förändring Sverige genomgick under seklets andra hälft. Fadern var sockenhantverkare och hem förhållandena enkla. Förmodligen uppmärk sammades Peters begåvning tidigt av försam lingens prästerskap, och kanske såg någon av dem i hantverkarsonen en blivande kollega. Men vägen till prästvigning var lång och mödosam för den som saknade ekonomiska resurser och ett stödjande familjenätverk. Pe ter Fjellstedts utbildningsresa tog honom över Karlstads lärdomsskola till universitetet i Lund. Någon gång under första hälften av 1820talet upplevde han en missionärskallelse. Efter

prästvigningen i Karlstad år 1828 gick färden till missionsinstitutet i Basel för vidare studier.

utsänd från england Under det tidiga 1800-talet var det nära och förtroliga samarbetet mellan de olika prote stantiska missionsorganisationerna mer regel än undantag. Peter Fjellstedt valdes ut till tjänst göring inom det engelska Church Missionary Society. Flertalet av de missionärer som utsän des vid denna tid hade samma bakgrund som Fjellstedt – begåvade landsbygdsynglingar från enkla förhållanden, en del med ringa utsikter till en karriär inom hemlandets kyrkliga hierarkier. På plats i London, före avfärden till södra Indien år 1831, ingick han äktenskap med Christiana Schweitzerbarth från Stuttgart. Som missionärshustru kom hon att vara djupt invol verad i alla aspekter av hans arbete. Svårigheter av olika slag kom att dominera Peter Fjellstedts liv som missionär. Det indiska klimatet kom att bli en prövning, och 1836 fick han en ny postering i Izmir i dagens Turkiet. Det engelska missionssällskapets försök att bedriva mission i det ottomanska imperiet vi sade sig bli en omöjlig uppgift. År 1843 befann han sig i hemlandet igen. Han tjänstgjorde då som resepredikant, utsänd av missionssällska pet i Basel. Och det var i denna funktion som han upp märksammades av de grupperingar som låg bakom bildandet av Lunds Missionssällskap. ”nationalsak” Lunds Missionssällskap har ofta kopplats samman med den lutherska konfessionalism som vann anhängare i Sverige under 1840-talet och framåt. Konfessionalismen bröt med den ekumeniskt sinnade, samhällsreformerande protestantism som varit dominerande sedan det sena 1700-talet.

n r 2

2021

uppdrag mission

reportage En värld öppnade sig

Denna inkluderande protestantism kom att bli Peter Fjellstedts grundhållning livet igenom. Frågan är dock om det verkligen var enga gemanget för det renodlat lutherska som ledde fram till bildandet av det sydsvenska missions sällskapet. Snarare låg de nationella motiven bakom. Peter Fjellstedt påpekar i ett brev från 1844 själv för vännen Peter Wieselgren (1800–1877) att ”[m]issionssaken måste äfven för oss blifva Nationalsak”. Missionen skulle inte längre vara en angelägenhet för trängre kretsar av särskilt intresserade; det var ett helt folk som skulle mobiliseras för evangeliets utbredning. Det stu kade svenska riket skulle med stolthet kunna ställa sig vid sidan av Europas ledande nationer.

i väntan Att Lunds Missionssällskap skulle vara ett interimistiskt organ, bildat i väntan på den nationella kyrkans eget initiativ, kom att bli

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

2021

en förenande hållning inom den första styrel sen. Nationella och konfessionella intressen till trots är det inte alls orimligt att just tan ken på att kunna binda upp den begåvade Peter Fjellstedt för missionens sak i hemlan det låg bakom sällskapets tillkomst. För den herrnhutiske malmöborgaren Emanuel Bager (1788–1866) var ”hufvudsaken nu […] blott att få Fjellstedt hit”. Peter Fjellstedt kom till Lund och trädde i missionssällskapets tjänst. I 22 år med start år 1846 utgav han Lunds Missions-Tidning, och från år 1847 förestod han också sällska pets nybildade missionsinstitut (det som efter många förvecklingar skulle bli ”Fjellstedtska skolan”, beläget vid Fyrisån i Uppsala). Till hans insatser som skriftställare hör också hans bibelförklaringar, som började ges ut år 1851. ”Fjellstedts bibel” kom att bli

reportage En värld öppnade sig

ett begrepp bland framförallt den kyrktrogna, lågkyrkliga väckelsens män och kvinnor.

”… som en uppslagen bok” Men det var i första hand som förkunnare som Peter Fjellstedt vann ryktbarhet i sin samtid. Under långa och synnerligen intensiva prediko resor genomkorsade han landet. Av särskild betydelse, inte minst för honom själv, verkar resorna på den småländska landsbygden ha va rit. Här kom han i kontakt med den herrgårds miljö och den fromma lantadel som kom att betyda så mycket för den lågkyrkliga rörelsen. Gårdar som Norra Solberga, Herrestad, Tagel och Strömsrum kom att bli noder utifrån vilka ett väckelsens nätverk kunde bildas. Vad var det då som fascinerade i Peter Fjell stedts förkunnelse? Om en predikan han höll i Östersund år 1857 berättas det: ”När man hörde hans anförande ur Gamla och Nya testamentet, förnam man, att den gudomliga uppenbarelsen och Guds rikes ut vecklingshistoria låg framför honom som en uppslagen bok. Hans utseende härvid, hans glada trosvisshet, hans klara, härliga framställ ning gjorde på mig det intrycket, att jag tyckte mig se och höra en av Gamla testamentets profeter stå där inför Herren och förkunna de uppenbarelser han mottagit av honom.” främmande och exotiskt Förutom den uppenbara retoriska begåvning en och den fängslande personligheten hade Peter Fjellstedt en berättelse som talade till samtiden. Missionen stod för det främmande och exotiska. I de talrika missionstidningarna kunde läsekretsen följa de utsända missionä rerna och bli bekant med avlägsna orter och

främmande och svåruttalade namn. Det var en hel värld som öppnade sig, också för dem som knappt hade blickat utanför sockengränsen. Framför allt mot slutet av 1800-talet fram stod möjligheten att själv få träda in i missio nens tjänst för en del unga som ett alternativ till att lämna hemlandet som emigrant med sikte på ”det stora landet i väster”. Men äventyren och exotismen till trots var det förmodligen just berättelsen om den nya, och bättre värld, som byggdes av missionens män och kvinnor, som fascinerade. Människor räddades ur, som man såg det, okunskap, miss bruk och fattigdom. Nya samhällen kunde ta form, och de omvända kristna på fjärran kontinenter blev till bröder och systrar som väntade på den himmelska härligheten.

spegelbild I vår egen tid har ofta denna berättelse, många gånger med rätta, setts som uttryck för lika delar naivitet och kulturimperialism: det var den vita mannens och kvinnans småborgerliga ideal som skulle kopieras i de samhällen som missionen skapade. Men för Peter Fjellstedts åhörare framstod berättelsen om missionen också som en spegel bild av reformrörelser här i Sverige – också här skulle människor lyftas ur utsatthet och nöd. I missionens berättelse kunde förmodligen många av hans åhörare, på ett lite märkligt sätt, finna en spegling av den egen livsresan. Också mot slutet av sitt liv kom Fjellstedt att vara i ständig rörelse. År 1872, som sjuttio åring, biträdde han Peter Wieselgren som då hade hunnit bli domprost i Göteborg. Senare samma år bosatte han och Christiana sig nära hennes födelsestad Stuttgart. Efter hennes död 1876 återvände han till Sverige och bosatte sig i Uppsala. När han avled fem år senare, den 4 januari 1881, var det som en väckelsens och missionens patriark. n

n r 2

2021

uppdrag mission

enkät

”Jesus har följare överallt”

BAKGRUNDSBILD: SIMON NEU-ULM, PIXABAY

BILD: MAGNUS ARONSON

Vad vill du berätta om mission i år? Åtta teologer med olika perspektiv svarar på frågan.

NAMN: LEVINO LIEGISE

NAMN: JONAS JONSON

NAMN: CHAMMAH J. KAUNDA

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR DOKTORAND

BOR I: STRÄNGNÄS

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PROFESSOR VID

BOR I: ÖREBRO

VID OXFORD CENTRE FOR MISSION

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR BISKOP

YONSEI UNIVERSITY I KOREA OCH

ÄGNAR MIG ÅT: UNDERVISAR

STUDIES

EMERITUS, KYRKOHISTORIKER

PINGSTPASTOR

I MISSIONSVETENSKAP PÅ

BOR I: OXFORD I ENGLAND –

OCH FÖRELÄSARE

n n n Mission pågår, överallt, just

BOR: I SEOUL I KOREA – KOMMER

ÖREBRO TEOLOGISKA HÖGSKOLA

URSPRUNGLIGEN FRÅN ZAMBIA

OCH ÄR OCKSÅ HÖGSKOLANS

evangelikala organisationen

förtvivlan, mitt bland inskränkta

som med Jesus som förebild arbetar

uppdraget att delta i Guds

och vit nationalism. Jim Wallis, som

för nya berättelser om framtiden,

grundade organisationen för 50

och innehåll till nuet, och andas

fattigdom, svält och arbetslöshet,

det som möjliga framtidsbilder kan

att möta. Men det finns också

om i världen fortsätter Sant’ Egido

saker ska kunna bli annorlunda.

inte minst i Afrika och Asien, och det

fattiga och sitt arbete för fred. Det

oss att tänka rätt, som skapade

KOMMER URSPRUNGLIGEN FRÅN NAGALAND I INDIEN

nu. I USA samlar den progressiva

vi måste tala inte bara om livet

Sojourners miljoner vettiga kristna

allomfattande liv före döden. Vi som

för rättvisa och icke-våld, mot rasism

n n n Mer och mer inser jag att

efter döden utan också om ett

ägnar oss åt att studera mission

måste förstå den stora mångfalden

har kallats ”vår tids Bonhoeffer”,

budskapet kan få rädda liv, ”nu

år sedan. Han räknas nu som en

i Hebreerbrevets sjunde kapitel.

opinionsbildare. I Rom och runt

bland mänskliga behov så att

och för all framtid”, som det står

Jag måste träna mig så att jag blir känslig och receptiv och se till att

sin bön, sin gemenskap med de

mitt budskap befriande. Om det ska

INTERNATIONELLA SAMORDNARE

n n n I år vill jag berätta om

demokratier, har vi det gudomliga

såväl enorma utmaningar som

mission och rita upp ramarna

Pandemin har fått förödande

eller framtiderna. Vi får ge form

gudomligt liv in i det – för det är ur växa. Det tvingar oss att fråga hur

ljusglimtar i missionsarbetet.

konsekvenser för många individer

världen över i form av bland annat och där finns många behov

ljusglimtar. Den kristna kyrkan växer,

Den missionella frågan kan hjälpa

finns många viktiga perspektiv för

är två exempel. Jesus har handfasta,

varelser bland andra skapade

Syd. I Mellanöstern och Nordafrika

också skulle behöva bli mindre

följare överallt. Den som har ögon

skapelsemässigt gör det också

tittarrespons under pandemin,

och mer intrakulturellt.

sig till dessa pilgrimer, som vill

med och förändra handlingsmönster

varit stort. Ljuset lyser i mörkret, och

mitt arbetssätt blir terapeutiskt och kunna bli så kanske missionsarbetet interkulturellt eller kulturblandat

av landets mest inflytelserika

n n n Mitt i en pandemi, mitt i

NAMN: MARIA KARLSSON

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

2021

pålitliga, uthålliga, självutgivande

att se med ser dem – och ansluter

”reclaim Jesus” i den tid som är.

varelser, i skapelsen. Att tänka

nödvändigt för oss att medvetet vara

så att hela skapelsen får leva under livgivande villkor.

oss i Väst att lära av våra syskon från

vittnar kristna tv-kanaler om ökad

eftersom behovet av hopp och tröst

mörkret har inte övervunnit det.

enkät ”Jesus har följare överallt”

INTERVJU ANNA BRAW PORTRÄTTBILDER PRIVATA DÄR INGET ANNAT ANGES

BILD: RICKARD L. ERIKSSON

NAMN: HENRY MBAYA BOR I: STELLENBOSCH I SYDAFRIKA ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PROFESSOR I MISSIONSVETENSKAP PÅ DEN

den grundläggande mänskliga

rättigheten. Ingen människa kan

NAMN: ERIK JOHANSSON

behövs. Vi behöver varandra.

ÄGNAR MIG ÅT: INTERNATIONELL

ensam rädda livet – alla i världen

EKUMENISK FAKULTET, OCH OAVLÖNAD DELTIDSPRÄST I ST. MARY’S PARISH I SAMMA STAD

n n n Under år 2021 har vi ”att

vårda hela livet” som missionellt

fokus. Vi delar alla ett liv på den

här planeten. Det är en gåva från

Gud till alla, oavsett tro och etniska

skillnader. Moder Jord är, med

sin mångfald av gåvor, mycket

värdefull. Jorden är en gåva som har

MISSIONSSEKRETERARE I EFS

n n n Jag vill berätta om hur

TEOLOGISKA FAKULTETEN VID STELLENBOSCH UNIVERSITY, EN

BOR I: UPPSALA

NAMN: PETER PAULSSON BOR I: ÖREBRO ÄGNAR MIG ÅT: ÄR GENERAL

Jesus förvandlar människors

liv, både här i Sverige och över

hela jorden! Tack vare SAT-7:s

är att det helt enkelt inte räcker

Men idag verkar kristenheten

Guds kärlek. Hundratusentals

en imponerande missionshistoria.

hoppets hälsning och ett bud om

mindre säker på sin uppgift. När

barn får skolundervisning, även i

Jesus uppstått och visar sig för

flyktingläger. Ortodoxa, katoliker och

för deras envisa vägran att tro dem

andliga arv, och det ökar förståelsen

lärjungarna varit med Jesus i tre år

framför allt får de som ännu inte

Ändå vänder sig Jesus till hela

känna honom. Det sker idag, och det

lärjungarna tillrättavisar han dem

protestanter får del av varandras

har mött Jesus en möjlighet att lära

gruppen och säger till dem alla:

förvandlar enskilda människor och

varandra i en global livskedja som är

mycket ömtålig.

Den kristna missionens

hjärta är kallelsen att ”leva i

fullhet”, som Kristus sa. Livet är

n n n När det gäller mission måste

vi, tror jag, alltid tänka på att det

Nordafrika och Mellanöstern en

var det alltså några som tvivlade.

och vi inser mer än någon gång

MIG MYCKET BÄTTRE

n n n Sverige är ett litet land med

tjäna den och ge den näring.

tidigare hur beroende vi är av

I ENGELSKA OCH STUDERAR TEOLOGI SOM EGENTLIGEN PASSAR

finns en aspekt som är att bygga

I SVERIGE

får 100 miljoner människor i

som hade sett honom. Trots att

Vi fortsätter att leva i pandemin,

BOR I: SANTIAGO I CHILE ÄGNAR MIG ÅT: UNDERVISAR

ekumeniska satellit-tv-sändningar

SEKRETERARE FÖR OPEN DOORS

anförtrotts oss som stöd för oss –

men lika mycket är det vår plikt att

NAMN: DIEGO CALQUÍN

”Åt mig har getts all makt … gå därför

och längtan efter gemenskap. Och

hela samhällen.

oavslutat uppdrag!

rättvisevärderingar och hållningar

som räknas som korrekta. Vi måste

bidra med något nytt och unikt. Inte på något triumfatoriskt vis, utan

genom att tacka nej till makt för att

kunna ta till oss korsets kraft. När vi har korset i vår mitt måste vi fråga oss: vad finns det som bara Kyrkan

kan göra? Och sedan, när vi har svar på den frågan, kan vi gå och bygga sätt som bara Kyrkan kan.

utan inkluderar även den som är osäker och rentav tvivlar. Svensk

med att anpassa sig till rätt- och

upp världens rätt och rättvisa på det

ut …” Jesus exkluderar inte någon

kristenhet: fatta mod – vi har ett

världen. Vad jag menar med det

n r 2

2021

uppdrag mission

PORTRÄTTBILD: SVENSKA KYRKAN I MALMÖ

intervju

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

2021

Per Kristiansson.

intervju

”Vad vi kan lära oss, vad vi kan ta till oss”

175 år av möten och nya vänskaper i tidskriftsform INTERVJU OCH BILD ANNA BRAW

I Per Kristianssons rum på stiftskansliet i Lund fyller bokryggar i olika färger och med guldbokstäver ett helt hyllplan. Hans tjänst som stiftsadjunkt för mission i Lunds stift innefattar sekreterararbetet i Lunds Missionssällskap, och eftersom sällskapet inte har några andra anställda och inte heller några lokaler har alla årgångar av Lunds Missions sällskaps tidskrift hamnat hos honom. – 1987 sökte jag ett stipendium från säll skapet för en resa, berättar han. Det var min första egna kontakt. Men min fru Gunillas morfar hade varit ordförande, så vi har haft det med oss på det viset också. Då hette tidskriften Missionsorientering, och när Per Kristiansson gjorde en del av sin prästpraktik hos Bengt Ingvarsson, som ock så var redaktör för den, började han läsa om befrielseteologi, Kairos, delande, Chile … – Hela mötet med Bengt och hans engage mang i den världsvida kyrkan, för kyrkan i världen, påverkade mig så mycket. nnn

folkbokföringsärende Bengt Ingvarsson övertalade sin praktikant att tacka ja till Munka Ljungby som första tjänst. – Kyrkoherden hade varit ensam länge, så han tog emot mig när jag kom, och efter två

dagar tog han semester. En av de första sakerna som hände var ett folkbokföringsärende. En familj från El Salvador, politiska flyktingar, hade återförenats med en dotter som hade smugglats ut via Guatemala, och hon skulle skrivas in. Då blev det som jag hade tentat av verkligt för mig. Pappan berättade om sig själv, om hela El Salvadors historia, Oscar Romero, kyrkans svek och kyrkans engagemang. Jag var prästvigd sedan en vecka. Det var ett upp vaknande. Jag förstod lite av vad vi kan lära oss, vad vi kan ta till oss här i Sverige.

intresse och ödmjukhet Ungefär den uppgift som pappan från El Sal vador fick i Per Kristianssons liv har Lunds Missionssällskaps tidskrift haft sedan det första numret kom ut året efter att sällskapet hade grundats. – Det var Peter Fjellstedt som var redaktör, och han spred också tidningen när han var ute och talade, berättar Per Kristiansson. Det är mycket översatt material, mycket från tyska missionärer. En spännande sak är att det från allra första början finns artiklar om bland annat hinduismen. Det fanns ett intresse för vad andra trodde på, och en ödmjukhet – men också ett upplysningstänkade som är svårt för

n r 2

2021

uppdrag mission

intervju ”Vad vi kan lära oss, vad vi kan ta till oss”

Missionsorientering, en ganska akademisk tid skrift med mycket material om befrielseteologi. – Sedan kom Hela Jorden, och för mig var den som att stiga in i ett ortodoxt kyrkorum: bredare, mindre akademisk, mindre aktivistisk, full av dofter och smaker.

oss att förstå. Så enkelt är det ju inte, och så enkelt var det inte heller.

”som ett ortodoxt kyrkorum” Kanske har tidskriften speglat tiderna också – det är något som Per Kristiansson har funderat på när han har gått igenom årgångarna. Fram till 1927 hette tidningen Lunds Mis sionstidning, och i banden (som kommer från ett arbetarbibliotek i Malmö) är den ihopsatt med en annan kristen tidskrift. Från 1927 hette den Den evangeliska missionen. 1972 blev den

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

2021

mötet och delandet Uppdrag Mission kom till i början av 2010-talet när sällskapet flyttade redaktionen från Upp sala till Skåne och anlitade en ny redaktör och en ny formgivare. Tillsammans med en redak tionskommitté tog de fram många reportage idéer som hörde nära samman med sällskapet och med dess så kallade noder, platser där säll skapet engagerar sig på lång sikt och bygger kontakter. – För mig är det absolut viktigaste med mis sionen mötet och delandet, säger Per Kristians son. Det är ord som jag fortfarande tror på. Lunds Missionssällskap har gett många män niskor möjlighet till lite längre möten där vän skaper har kunnat uppstå. Och det är det stora: du blir tvungen att förhålla dig till den andre, och du måste göra det på ett seriöst sätt när du lever nära. n

recensioner BILD:EDVARD MUNCH, PUBERTET

till kyrkans andliga erfarenhet

och med lyhördhet för den helige

Andes ledning.

Redan under hans livstid

började hans andliga barn samla breven. Några publicerades i den

finska tidskriften Aamun Koitto.

En samling brev gavs ut på ryska redan 1956.

HELIGE JOHANNES AV VALAMO SE IN I DITT HJÄRTA – BREV FRÅN EN BIKTFADER I VALAMO KLOSTER ELISABETH LÖFSTRAND

ATT HATA GUD ÖVERSÄTTNING: JENNY HÖGSTRÖM

hos bokhandlare och på bibliotek med självhjälpsböckernas löften om ”fem minuter om dagen”

ÖVERSÄTTNING:

JENNY HVAL

I en tid som betonar det egna

projektet och som fyller hyllorna

kommer Johannes brev som en

ARTOS FÖRLAG

befrielse. Med den andlige väg-

transcendens.

brev som befrielse

efter 38 år i klostret han utses till

aldrig mörklägga henne. Hatet hon

biografi återger Tito Colliander ett

ljuskäglan från egen brist och

och biktfar, den åldrade präst

tighet, från vägledaren själv till

avsökningar har drag av lekfull Ord som ”hat” och ”svart” lyckas

I den avslutande delen av sin själv

ledarens långa erfarenhet – det är dess starets – vrider han långsamt ofullkomlighet till Guds barmhär-

känner är inte en kraft som skadar

samtal mellan sig själv och sin vän

befriande energi

friar henne. Det bottnar i ett rimligt

munken och staretsen Johannes.

Jenny Hvals roman Att hata Gud är

underordnas.

Johannes. ”Den kan ångras. Nej, det

trädet. Tiden ska pröva allt.

rar febrigt beskrivs i jagform hur en

hör beskrivningen av Edvard

Det är dit som djävulen vill föra oss.

– att låta Gud vara Gud, att Guds

en naken flicka sitter och … hatar.

också den djupaste synd. Att Gud

synden. Att den som har fallit har

bara så uppenbart för mig att det

allt möjligt.”

är besegrad.

hatar att vara utlämnad till konst-

i en by norr om Moskva och dör i

hälsade alla med orden ”Min glädje.

en stor del av sitt liv, nästan 60 år,

uppståndelsen är grundförutsätt-

TANKEKRAFT FÖRLAG

Den norska artisten och författaren ett tidsdokument. I scener som vibre-

flicka blir ung kvinna på 1990-talet. Tidens förändringar befriar

andra, utan en inre energi som beoch djupt känt krav på att slippa

Till guldtrådarna i Hvals textväv

Munchs kända tavla ”Pubertet”, där

”Synden är inte det värsta”, säger

värsta är missmodet och misströstan. Misströsta på att Gud skulle förlåta

henne. Internet öppnar ofattbara

När jag har läst Hvals bok är det

inte längre något som enbart killar

är vad flickan i målningen gör. Hon

som bestämmer allt.

närens övermäktiga blick som om

Heinävesi i Finland 1958. Han lever

bältet på Vestlandet i Norge. Det

Jag förstår också jaget i Jenny Hvals

i Valamo kloster, först i Ryssland,

möjligheter. Plötsligt är rockmusik

spelar, och det är inte längre ”Gud” Bokens jag har vuxit upp i bibel

som under hela hennes barndom

har presenterats som ”Gud” framstår mera som ett socialt kontrollsystem där särskilt flickor hålls i schack.

Hon reagerar genom att bokstav-

ligen måla allting svart, men bland

Norges samtida kyrkbrännande

han vore Gud, och jag förstår henne.

inte skulle vara barmhärtig. Sedan är Johannes av Valamo föds 1873

Guds kärlek och makt.

På frukten ska man känna Kanske är tilliten ett nyckelord

barmhärtighet alltid är större än

att resa sig. Att den siste fienden Den helige Serafim av Sarov

Kristus är uppstånden” – sedan

ningarna radikalt förändrade. Hopp och liv och glädje och möjlighet.

poetiska och filosofiska gestaltning.

sedan i Finland. Under 20 år funge-

frestande att bara slå ifrån sig den

andlige vägledare, och biktfar. Han

är så karaktäristiskt för ortodox

from person att inta försvarsställ-

förlag gav 2015 ut brevsamlingen

på människan, som alltid ser

För en kristen är det naturligtvis

här boken. Redan titeln kan få en

ning eller förbereda sig på strid, och

texten rymmer gott om provoka-

rar han som klostrets starets, alltså helgonförklarades 2018, och Artos

Kristus är mitt ibland oss och Astrid

Andersson Wretmarks biografi Fader

”Breven genomsyras av det som

andlig vägledning: en helhetssyn möjligheter och vägrar att döma”, läser jag i EKIBS (Bjärka Säbys)

recensioner tioner, men den som sluter sig går

Johannes på Valamo.

synaxarium den 15 december.

världen är dessutom en pojkvärld,

spektiv speglar Jenny Hval ett tätt

andliga vägledare, djupt förankrad

återkomma till, ett brev om dagen,

destruktiv. Så småningom bildar

som för en ung människa blir för-

nen med rötter bland eremiterna

Deras häxriter och konstnärliga

■ MARIA KÜCHEN

brev och samtal med en total tillit

svartrockare hittar hon inte hem. Hon är några år för ung, och den

sluten kring sig själv och obegripligt hon ett band med två tjejkompisar.

miste om mycket. Ur underifrånpervävt kristet socialt sammanhang

tryckande. Det ska inte avfärdas.

Han är en av 1900-talets stora

i den ortodoxa själavårdstraditioi Egyptens öknar. Han vägleder i

Detta är en brevsamling att

i själens vinterdagar. Så länge världen står det efter vinter kommer

vår, också i Andens rike.

■ TOMAS ÅBERG n r 2

2021

uppdrag mission

intervju

Mats Egfors.

Lyxkryssaren Drottningholm.

Kinamissionärerna Karl och

Elizabeth Nelton med barnen Paul Göte Egfors på Kongofloden.

och Eva (Lisbet är inte född än).

Färja över floden.

Elizabeth Nelton, sjuk i cancer,

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

2021

Lastfartyget Mayombe som Mats Egfors reste med på 1960-talet.

bärs nerför Hjältarnas väg,

1000 trappsteg.

intervju

”De var modiga, ohyggligt modiga” Med sin bok Kallelsens barn vill Malmöprästen Mats Egfors berätta både om sina föräldrars arbete i Kongo och om en viktig bit svensk historia. n n n Mats

Egfors föräldrar, Lisbet och Göte, träffades i Kongo. Hon kom till den svenska skolan som lärare. Han hade kommit till Afri ka som missionär lite före henne. Nu lever ingen av dem längre, men efter sig lämnade de bland annat två kistor fyllda med brev, anteckningar, bilder och föremål. – När jag började gräva i dem hittade jag en fascinerande historia som jag ville berätta, säger Mats Egfors. Medan han arbetade med sin bok växte den från att handla om hans egen familj till att bli en större berättelse om svensk mission. Nu hoppas han kunna ge en annan ingång till den historien. Han säger att missionen ibland beskrivs i form av en förenklad fram gångssaga och att man inte alltid närmar sig det som var problematiskt. – Jag vill försöka beskriva verkligheten så som den var, på gott och ont, visa flera aspekter, säger han. Det var inte bara framgång, det fanns också mycket utsatthet och sorg.

navigering genom minfält En av alla berättelser i boken är den om den svenska lyxkryssaren Drottningholm som tog bland annat hans pappa till Sydafrika i en förs ta etapp på hans väg till Kongo. Det var mitt under ett brinnande andra världskrig, och få

INTERVJU JENNY ERIKSSON BILD UR PRIVATA ALBUM

fick lämna Sverige, men Drottningholm skulle gå tom ner från Göteborg till Sydafrika för att hämta amerikanska krigsfångar. Samtidigt hade flera svenska samfund missionärer som var redo att ge sig av. Plötsligt, med bara två, tre dagars varsel, fick de möjlighet att följa med. – Städer är mörklagda och båten måste navi gera rakt genom minfält, berättar Mats Egfors. Den går över Atlanten nära Sydamerika och ner till Kapstaden. Där släpps missionärerna av med sin packning i varsin kappsäck. De tar sig uppåt kontinenten via de nya järnvägsbyg gena på egen hand. Vid Victoriafallen skiljs de åt. Min pappa tar sig västerut till Kongo. Det är en så otroligt spännande historia.

trodde på godhet Han vill också berätta om de människor som reste ut i världen till platser som på den tiden sågs som de mest märkliga. Missionärerna var ofta människor som i likhet med både hans morföräldrar och hans föräldrar trodde på godhet och på att man kan göra världen lite bättre. De kände också att det arbetet skulle vara svårt att göra hemma vid köksbordet, och de ville göra det trots att det kunde vara farligt. Lisbet var uppväxt i Kina, där hennes för äldrar var missionärer. Morfadern Karl hade

n r 2

2021

uppdrag mission

intervju ”De var modiga, ohyggligt modiga”

Mats Egfors tillbaka i Gabon i Kongo 1966.

friat till mormodern Elizabet i ett brev som finns bevarat. Efter frieriet i brevet hade han för säkerhets skull lagt till några meningar som visar livet han förväntade sig: ”Har offrat mitt liv på missionens altare och kan därför heller inte lova något varaktigt hem. Det blir kanhända understundom att direkt förtrösta på Herren. Vår lön är, som Du vet, inte heller så stor …” – De var modiga, ohyggligt modiga, säger Mats Egfors. De visste att många av dem skulle komma att dö. Han ser det som att många missionärer var idealister som lyckades transformera teologi till ett socialt engagemang. – Det är ett genomgående tema. De var jord nära, vanliga människor som kunde bygga ett hus, driva en skola, ta sig genom urskogen och laga en bil. Enkla, dugliga och modiga män niskor. Han säger att berättelsen om hans föräldrar och morföräldrar också oundvikligen blir en del av hans egen berättelse, med uppväxten som missionärsbarn i Kongo. – Det är inte så många som har skrivit om att vara missionärsbarn, om hur det är att bli definierad genom föräldrarnas dramatiska livsval.

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

2021

en av de svåra berättelserna För honom själv innebar uppväxten något po sitivt, och han säger att han är tacksam för de erfarenheter den har gett honom, bland annat i synen på andra människor. – Jag fick tidigt lära mig att vi människor är lika. Vi gråter och skrattar åt samma saker un der vår olikfärgade hud. Jag har ännu många vänner från den tiden, som jag har mejlkontakt med var och varannan vecka. I högstadieåldern började han på en inter natskola och klarade det bra, även om han beskriver den första tiden som tuff. – Men de minsta barnen grät sig tills sömns, och det finns många som fortfarande har men av den tiden. Det är en av de svåra berättelser na som jag velat ha med, ett av de perspektiv som jag har saknat. Han säger också att uppväxten har påver kat hans arbete. Bland annat var han under Balkankriget flyktingpräst i Malmö. ”den förste visselblåsaren” Ett perspektiv som han vill påminna om är missionens betydelse för självständighetskam pen i kolonialiserade afrikanska länder. – Edvard Sjöblom, till exempel, är en mis sionär som ofta glöms bort. Han var den förste som slog larm om den belgiske kung Leopolds osannolika grymheter. Missionärerna hade

intervju ”De var modiga, ohyggligt modiga”

Svenska skolan

i Ponte-Noire.

FOTNOT: Mats Egfors

bok Kallelsens barn är

utgiven på Visto förlag.

egen postgång som inte kontrollerades, och på det sättet kunde det som hände komma till Europas kännedom. Mats Egfors kallar Edvard Sjöblom ”den förste visselblåsaren” och berättar vidare att många personer som har haft stort inflytande inom viktiga rörelser i Afrika gick i skolor som hade startats av missionen. Där fick de lära sig om frihet och om människors lika värde. – Som Jomo Kenyatta och Nelson Mandela. Mandela tog upp missionens betydelse i sitt installationstal. En nutida person är Denis Mukwege. Han har sagt att missionen har gjort att hans arbete har blivit möjligt. En annan sak som Mats Egfors vill lyfta fram är att missionen ofta diskuteras över hu vudet på människorna i de länder där missio närerna arbetar. – I Afrika är missionen ofta väldigt väl sedd. Missionärerna var ofta vännerna, dem som man kände tillit och förtroende för, de som byggde skolor och sjukvård och bidrog till självständigheten. Det är värt att uppmärk samma. Och en aspekt som varit viktig för mig och som jag saknar i annan missionslitte ratur är en politisk omvärldsbeskrivning som bakgrund till den kontext missionsarbetarna arbetade i. Det gäller såväl i Kongo som i Kina. Idag är Mats Egfors pensionerad, men han sitter i styrelsen för en insamlingsstiftelse som bland annat driver barnhem och skolor i Kenya och arbetar mot könsstympning.

Ur Göte och Lisbet Egfors album.

– Jag är väldigt glad att få vara med där. Det är jätteviktigt att se att världen är stor och att vi hör ihop oavsett nationalitet eller hudfärg.

unik period Han tolkar intresset för Kallelsens barn som att det kan finnas ett nyvaknat intresse för mis sionens historia och hoppas också att boken ställer nya frågor som kan göra att det ökar. – Det är en unik och väldigt intressant peri od i den svenska historien, en som det många gånger blundas för. Trots att kyrkan har en så långvarig ställning i Sverige finns här en reli gionsblindhet. Sedan boken kom ut i somras har Mats Egfors fått många brev och telefonsamtal från läsare som har berättat att de känner igen sig i den historia han berättar. – Jag känner att jag har träffat rätt, att bo ken inte är någon skönmålning. Jag tar både med det som varit bra och det som kan ifråga sättas. n

n r 2

2021

uppdrag mission

Alma Johansson.

intervju Till häst med kollega och armenisk

följeslagare.

Folkmordets ögonvittne INTERVJU ANNA BRAW BILDER UR KMA:S ARKIV

Från utställningen Witnesses of

BILD: YEREVANTSI, WIKIMEDIA COMMONS

the Armenian Genocide.

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

2021

Maria Småberg.

intervju Folkmordets ögonvittne

Alma delar ut soppa.

Alma. Alma med armenisk familj.

Två veckor till häst genom Turkiet för att berätta för världen att armenierna höll på att bli utrotade – det uppdraget tog Alma Johansson på sig. n n n Barnhemmet i Mush, där Alma Johansson

hade arbetat i flera år, hade redan brunnit upp. Barnen var döda. Själv befann hon sig nu i en annan stad, på en större missionsstation, tillsammans med andra missionärer från Tyskland, USA och Skandinavien. Någon borde ta sig till Istanbul och försöka berätta för de nordeuropeiska diplomaterna där vad som hade hänt. Förtvivlade armenier hade bett missionärerna att göra det. Vem kunde ta på sig ett sådant uppdrag? Alma Johansson erbjöd sig. Hon var ganska ung, hon hade just kommit och hade inga sär skilda uppgifter i staden, hon var ogift, och hon var kvinna – det kunde vara så att det skulle bli enklare för henne att ta sig fram. De andra uppmuntrade henne inte men lovade att be för henne.

Så förbereddes resan, som skulle bli två veckor till häst och i ett mindre sällskap med några som skulle till Istanbul av andra orsaker. En av dem var den guvernör som hade sett till att barnhemmet sattes i brand.

”den här historien måste berättas” – Det var ju svårt för henne att resa tillsam mans med den man som var orsaken till att barnen hade dött, säger Maria Småberg. Men det som gjorde det ännu svårare var att han var sjuk. Alma fick börja vårda honom under resan. Och så dog han ändå innan de hade kommit fram. Maria Småberg är historiker och skrev sin doktorsavhandling, Ambivalent Friendship – Anglican Conflict Handling and Education for Peace in Jerusalem 1920–1948, om de ang likanska skolor i Det heliga landet där barn som tillhörde olika religioner studerade till sammans. Alma Johansson upptäckte hon 2005, när det var 90 år sedan det armeniska folkmordet ägde rum. – Först läste jag en artikel i Sydsvenskan och såg hennes namn, berättar hon. Sedan var jag på en workshop i Norge och fick höra om hen nes norska och danska kolleger. Och så, hösten 2006, hade jag några dagar när jag kunde sitta på Riksarkivet och läsa hennes brev. Jag blev väldigt gripen och tänkte: den här historien måste berättas.

n r 2

2021

uppdrag mission

intervju Folkmordets ögonvittne

Med skyddsling.

Armeniskt flyktingliv. Kvinnor försörjde sig på handarbete.

Kvinnliga Missions-Arbetare, KMA, var den organisation som skickade ut Alma Johansson och en rad andra kvinnor från Sverige, Norge och Danmark runt sekelskiftet. Det var fortfa rande bara män som kunde bli missionärer vid den tiden. KMA, som hade vuxit fram ur den kristna ungdomsrörelsen KFUK, var en ekume nisk organisation som styrdes av kvinnor och bara skickade ut kvinnor. Många av dem var sjuksköterskor, en del också barnmorskor, och de hade oftast fått sin utbildning i vårdämnen, missionsarbete och språk i Tyskland. På fältet samarbetade KMA med bland annat en tysk, luthersk organisation, Deutscher Hilfsbund.

FOTNOT: I boken Folkmord, flyktingar och fortlevnad –

tre skandinaviska kvinnors

arbete för armeniska kvinnor

och barn (Artos förlag

2020) har Maria Småberg

skrivit uppsatsen om Alma

Johansson.

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

2021

stor humanitär fråga Maria Bernadotte, syster till Folke Bernadotte, var en tongivande medlem, liksom den skån ska friherrinnan Sigrid Kurck. Armeniernas situation i Turkiet var en stor humanitär fråga redan i slutet av 1800-talet, och en tysk mis sionär hade rest runt i Sverige och berättat om de massakrer som redan hade ägt rum. KMA hade bildats 1896 och fick snart en Armenien kommitté som Sigrid Kurck ledde. – Det är KMA:s arkiv som finns på Riksarki vet, berättar Maria Småberg. Till att börja med var det ett rörigt material att gå igenom, och det är alltid svårt att läsa mikrofilm. Men så bör jade jag läsa När och fjärran, KMA:s tidskrift. De brev som Alma Johansson skickade hem till Sverige redigerades och publicerades där.

historiskt dokument Före folkmordet la KMA:s utsända medarbetare mycket tid på att skriva hem och rapportera om sitt arbete, brev som var ställda till kontoret i Stockholm men som också hade organisatio nens givare som tänkta läsare. När kvinnorna var på ”hemmavistelse” reste de runt och höll föredrag. – Det finns en vänskaplig och nära relation mellan fältet och kontoret, men Alma är hela tiden medveten om att det som hon skriver ska tryckas, säger Maria Småberg. Med den rapport som Alma Johansson hade med sig på hästryggen till Istanbul blev skrivuppdraget världspolitik – den skulle alltså till de diplomater som hon kunde komma i kontakt med. Men missionstidskriften När och fjärran skulle också publicera hennes ögon vittnesskildring, något som har gjort den till ett avgörande historiskt dokument för forsk ningen hundra år senare. – Hon är främst en praktisk människa, säger Maria Småberg. Under resan vakar hon på nät terna för att skydda några armeniska flickor i sällskapet från att bli våldtagna. Senare skriver hon lite om sin egen rädsla, men det är hennes empati för ett kristet broderfolk och för barn och kvinnor som lyser igenom. Hon har en stark tillit till Gud – det är den som bär henne. n

betraktelse

Missio dei Och Gud talade till dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.” Och Jesus steg fram till dem och sade: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på Jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er i alla dagar till tidens slut.”

BILD: GORDON JOHNSON, PIXABAY

handlar det här om makt? Ger dessa båda ord från Herren oss rätt att förhäva oss över skapelse och medmänniskor – vi som själva är skapelser och vill vara Jesu lärjungar? Utifrån bilden av Gud som mild och barm härtig har jag svårt att tro att Herren vill att vi ska härska med utarmande, exploatering och överordning som resultat. Att Jesusordet där emot ändå har använts som intäkt för makt ambitioner är vi plågsamt medvetna om. Som om mission handlade mer om invasion. Att Herren talar vid dessa tillfällen är rim ligt. När något speciellt har hänt och det ska

firas, när något ska börja eller något avslutas, hålls det gärna tal. Situationen kräver att ett sammanfattande, sändande och inspirerande ord formuleras. Så också här: människan är skapad, och Jesus ska överlämna sitt verk i våra händer. Livets Gud menar inte att det ska inspirera till förtryck och självpåtagen upphöjdhet. Den störste är ju den minste, och han själv går hela tiden längre ner. Nej, här förmedlas i stället glädje och lust. Var fruktsamma och föröka er! Kan det handla mer om liv än så? Livet och glädjen ska delas och ges vidare. Så också i missionsbefallningen: Gör alla folk till lärjungar! Det handlar om att bjuda till Kristi efterföljelse. I hans kärlek får vi upprättas och fullkomnas. Finns bättre liv och större glädje än i det hela? Jo, det handlar om makt. Makten är Herrens – den kan vi inte göra anspråk på att äga. Däremot: glädjen, livet, hoppet, lusten, värmen och omsorgen från Gud, dem får vi äga och dela. Det är Guds gåva och vår sändning. Han är med oss alla dagar. Gud såg att det var gott. n

richard thörn är kyrkoherde i Södermöre pastorat.

BILD: PIXABAY

n r 2

2021

uppdrag mission

BILD: PIXABAY

reportage

Konvivialitet

”Det har uppstått ett ömsesidigt beroende”

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

2021

reportage Konvivialitet

TEXT MAGDALENA WERNEFELDT, EN VÄRLD AV GRANNAR BILD CHARLOTTE GRANROT FRENBERG

Genom programmet En

värld av grannar – Interreli-

giös praktik för fred arbetar

Svenska kyrkan för att främja fredlig samexistens och

ett humant Europa som

präglas av social och andlig

hållbarhet, ett samhälle där människor värnar om sin

nästa och försvarar demokra-

tiska grundvärderingar.

Programmet En värld av

grannar ska bidra till erfa-

renhetsutbyte och hjälpa

människor att lära av goda

exempel. Sedan starten 2018

har en serie arbetsträffar genomförts. Nu skapas

nätverk för att med avstamp i det praktiska arbetet på

gräsrotsnivå öka den interreligiösa samverkan i Sverige och Europa.

I början av 2022 planeras för

Det är vårvinter 2020. I Högsby försam ling arbetar Mo Javid på ett nystartsjobb som kyrkogårdsarbetare. Han kom till Sverige för tre år sedan och söker asyl. Tjänsten, som han har haft i ett par år nu, ger inkomst, kontakter och språkträning. När pandemin slår till visar det sig att han sitter på en åtråvärd kompetens. Mo Javid är nämligen fotograf och reporter med mångårig erfarenhet av digital kommu nikation från hemlandet Iran. När kyrkoherde Jonathan Darte blir inter vjuad av Emilia Lindstrand från Växjö stift i oktober samma år säger han: – Före coronaviruset var vi inte digitaliserade på något vis, och vi hade inte varit där vi är nu utan Mo. Med hans hjälp kommer vi absolut att fortsätta med våra sändningar. – Det är en ära att få vara här, säger Mo. Någonting har hänt. Den som fick hjälp hjälper, och den som hjälpte blir hjälpt. Det har uppstått ett ömsesidigt beroende. ■■■

ett så kallat Ärkebiskopens

möte, där praktiker kommer

tala till europeiska religiösa ledare om gemensamma

strategier för framtida

insatser och en vision för ett

humant Europa.

FOTNOT Magdalena

Wernefeldt är kommunikatör för En värld av grannar, ett

projekt som ärkebiskop Antje

Jackelén har tagit initiativ till.

Under 2021 fortsätter En värld

av grannar med sin medverkan

i varje nummer av Uppdrag

Mission.

en reformerad diakoni I år är det tio år sedan Lutherska världsför bundet samlade en grupp på 28 personer från fjorton länder, samtliga verksamma inom oli ka diakonala insatser, för att utifrån samtidens utmaningar ”reformera diakonin”. Då befann sig Europa mitt i finanskrisen. Den slog särskilt hårt mot unga, äldre och migranter, liksom mot de unga demokratierna i östra Europa där demokratiska institutioner och generella välfärdssystem just hade börjat byggas. Utsatthet och rädsla växte. Den sociala

oron var bara början på en våg av motsättningar och nationalistiska strömningar som sedan har fortsatt att svepa över Europa. Solidaritetsgruppen, som den kom att kal�las, identifierade tidigt vad dess uppdrag handlade om: att hitta det som bidrar till att vi alla kan leva tillsammans. Medlemmarna delade erfarenheter från vardagen med varandra och möttes i en gemensam vision av ett samhälle byggt på ömsesidigt utbyte och respekt för olikheter, en gemenskap som låter sig berikas av mångfalden. Ett konvivialt samhälle.

spanskt 700-tal Begreppet konvivialitet har använts i olika sammanhang. La Convivencia, på spanska, betecknar den tid från 711 och framåt då muslimer, judar och kristna levde sida vid sida i Al Andalus under muslimskt styre. Convivialité dyker upp i 1800-talets Paris som beskrivning på spirituella samtal och mål tidsgemenskap där vitt skilda åsikter och idéer fick fritt utrymme. Österrikaren Ivan Illich, teolog och filosof, använder begreppet i den samhällskritiska bo ken Tools For Conviviality från 1973, där han bland annat talar om relationen mellan människor, mellan människa och teknik och mellan människa och miljö. Han menar att det finns teknik som ökar konvivialiteten och tvärtom. I vår tid har också historikern Paul Gilroy använt sig av convivial för att beteckna kulturen i det område i London där han växte upp bland judar, sikher och cyprioter: ”Jag är formad av en

n r 2

2021

uppdrag mission

reportage Konvivialitet

”Att leva i konvivialitet är att fatta tag i den livstråd som binder var och en av oss samman med allting annat.” Cognitive Psychotherapy and the Development of Consciousness: Living in Conviviality, astrid palm beskow, jan beskow, maria teresa miró, 2001

rik, urban kultur där vit, brittisk livsstil bara var ett element”, säger han i en intervju som Sindre Bangstad gjorde med honom i Olso 2018.

agera tillsammans Gemensamt för hur begreppet konvivialitet används är att det lägger fokus på ömsesidiga relationer och ömsesidigt lärande. Tony Addy, utbildningsansvarig vid Interdiac (International Academy for Diaconia and Social Action) och den som satt samman solidaritetsgruppens två rapporter, menar att om detta synsätt får prägla kyrkan kommer det att omforma diakonin: ”Att sträva efter konvivialitet skiljer sig från interreligiös dialog och interkulturell dialog, eftersom det leder till att vi söker efter möjligheter att agera tillsammans.” signal till samhället Det finns exempel på att det är just det som sker på sina håll inom Svenska kyrkan. Ett är Högsby församling, ett annat är de så kallade brobyggarna i Lunds stift. Brobyggarna är vad man skulle kunna kalla integrationskonsulter med migrationsbakgrund. I olika församlingar i stiftet bidrar de till att vidareutveckla verk-

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

2021

samhet inriktad på integration för att den bättre ska kunna anpassas efter deltagarnas behov. Ingrid Jerve Ramsøy, som följer brobyggarna inom det europeiska forskningsprojektet Norms and Values in the European Migration and Refugee Crisis, säger: – Det skickar en signal till samhället i stort att nyanlända har viktig kompetens att bidra med och att det finns plats för olika sätt att tycka och tänka, både inom kyrkan och i samhället generellt.

gemensam lösning I november presenterade Europeiska kommissionen sin plan för hur den kommer att arbeta för att människor med migrationsbakgrund ska integreras och inkluderas de kommande sju åren. För att lyckas ser eu-kommissionen det som strategiskt viktigt att verka för ökad interreligiös dialog. Flyktingkrisen efter andra världskriget ledde till att Lutherska världsförbundet bildades. Kyrkorna gick samman för att möta nöden, fast beslutna att söka vägar till försoning och gemenskap, bort från den fiendskap som lagt stora delar av Europa och andra delar av världen i ruiner. Nöden och utmaningarna i Europa och världen idag behöver också lösas gemensamt, denna gång av aktörer över religionsgränserna. Och det är då, skriver Tony Addy, när vi bryter ner barriärer och kliver över kulturella, religiösa, sociala och ekonomiska gränser, som konvivialitet skapas. ■

”Border”, Mattias Christensson. Bilden ingår i konstprojektet Bildrör (2006) där Mattias Christensson tolkade en rad kända svenskars tankar i bild.

reportage Konvivialitet

29 29

nnrr 2 20 2 2 0221 1 uuppppddrraagg mmi si ss si oi onn

stipendierapport

Sanningssökare och vänner

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

2021

BILD: JASON COOPER, UNSPLASH, BILD AV LOTUSKORSET: JAN OLOV FORC

Kan det finnas ett frö till kristen tro i andra religioner? Det trodde den norske missionären Karl Ludwig Reichelt.

BILD: UR AREOPAGOS ARKIV

Karl Ludwig Reichelt tog tidigt initiativ till religionsdialog

stipendierapport Sanningssökare och vänner

TEXT JAN OLOV FORS BEARBETNING ANNA BRAW

drygt en halvtimmes resväg från det pulse rande och hektiska Hongkongs centrum ligger Tao Fong Shan, ett kristet center för studier, meditation och dialog. Det grundades 1930 av den norske prästen och missionären Karl Ludwig Reichelt (1877–1952). Tao Fong Shan betyder ”Tao-vindens berg”. Tao eller Dao, som bland annat står för ”väg” på kinesiska, är i kinesisk tradition grund läggande för den yttersta principen i världs ordningen. I den kinesiska översättningen av bibeln används Tao också som benämning för ”Ordet” (logos), som i Johannesevangeliets första kapitel refererar till Kristus. I Johannese vangeliets tredje kapitel läser vi: ”Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far.” Karl Ludwig Reichelt kom till Kina som missionär i början av 1900-talet för att om vända buddhistmunkar till kristendomen, men ganska snart upptäckte han att det var svårt att kommunicera med dem. Anledningen till det var inte enbart språklig – det kristna och det buddhistiska sättet att uppfatta verkligheten och se på livet tycktes vara mycket olika var andra. Men han reste mycket i Kina och besökte buddhistiska tempel och kloster, skaffade sig ett stort kontaktnät och fick många vänner bland buddhister. Snart började han tillsammans med andra skandinaviska missionärer bygga ett center dit buddhistmunkar kunde komma för att studera den kristna tron. På grund av det kinesiska inbördeskriget flyttades verksam heten 1930 från Nanjing till Hongkong.

glasfönster. Korset är nestorianskt, och det beror på att nestorianismen var den form av kristendom som kineserna först kom i kontakt med, någon gång under 700-talet.1 Med lotuskorset ville Karl Ludwig Reichelt visa att grunden till det som kan leda till korset och utvecklas till en kristen tro redan fanns i buddhismen. Hans studier i kinesisk buddhism hade också övertygat honom om att mahayanabuddhismen (”den stora farkosten”) och framför allt Jōdo (”det rena landets skola”) var influerade av den nestorianska kristendomen. Mahayana är en av de två huvudriktningarna inom buddhismen, och Jōdo uppstod i Japan på 1200-talet. Karl Ludwig Reichelt var inte främmande för att väva in element ur den buddhistiska liturgin i centrets gudstjänster: rökelse, medi tation, klockringning under textläsningen. I en buddhistisk tempelliturgi ingår den så kallade tillflyktsformeln eller ”de tre juvelerna”: ”Jag tar min tillflykt till Buddha, till Dharma (läran) och till Sangha (församlingen)”– han utformade en kristen version av den. Den danske arkitekten Johannes PripMøller ritade och utformade Tao Fong Shan i nära samarbete med Karl Ludwig Reichelt, och det liknar ett buddhistiskt kloster – det blir extra tydligt när man tittar på hur kapellet

1. NESTORIANISMEN var en

klosterrörelse som lade stor

vikt vid böner, meditationer och riter och som hävdade

lotusblomman och korset Själva symbolen för Karl Ludwig Reichelts tänkande och arbete blev ett kors som växer fram ur en lotusblomma. Den finns inne i själ va kapellet, Christ Temple, och i lotuskryptans Hyderabad

att den gudomliga och

mänskliga naturen var

strikt åtskilda i Kristus.

Den fördömdes i början av

400-talet men levde vidare i den östsyriska kyrkan.

n r 2

2021

uppdrag mission

stipendierapport Sanningssökare och vänner

är byggt och ser lotusdammen vid ingången till området. I boken Missionärerna beskriver Jonas Jon son Tao Fong Shans arkitektur som ”en materia lisering av Reichelts vision” och ”ett stycke reli gionsteologi formulerad i sten, form och färg”. Från konservativt kristet håll fick Karl Lud wig Reichelt stark kritik för vad som ansågs vara religiös synkretism och ett hot mot kris tendomens renhet, men han vägrade att ändra inriktning, och 1925 blev han utesluten ur det norska missionssällskapet. Svenska Kyrkans Mission och ärkebiskop Nathan Söderblom fortsatte stödja honom, och ganska snart star tades en norsk och en dansk stödkommitté.

FOTNOT: En mer utförlig

version av Jan Olov Fors

stipendierapport finns att läsa

på www.uppdragmission.se. Jan Olov Fors är Svenska

kyrkans präst i Kina, Hongkong

och Taiwan. Våren 2021 arbetar

han, på grund av pandemin, på distans och tjänstgör också i

Helsingfors och London.

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

2021

ökad dialog Mycket av mötet mellan kristendomen och buddhismen i Kina under större delen av 1900-talet präglades mer av monolog och polemik än av dialog, och både kristna och buddhister ville hellre demonstrera den egna religionens överlägsenhet än försöka se vad som fanns att lära av den andra traditionen. Karl Ludwig Reichelt studerade buddhismen ingående och tycks ha varit genuint intresserad av att lära sig mer om den. Fortfarande kan den buddhistisk-kristna dialogen i Kina sägas vara underutvecklad i jämförelse med den mer blomstrande dialo gen mellan buddhister och kristna i Japan och Nordamerika.

Ekman Tam, som under några år var direktor på Tao Fong Shan, såg dialogen med budd hismen som ett sätt att fördjupa den kristna spiritualiteten. Själv var han särskilt inspirerad av den kristna form av kontemplation och me ditation som trappistmunken Thomas Merton hade utvecklat i mötet med zenbuddhism och taoism.

tao fong shan idag På Karl Ludwig Reichelts tid kom många buddhistmunkar till Tao Fong Shan, och så är det inte längre, men centret försöker bevara öppenheten mot kinesiska religioner och den kinesiska kulturen, och arkitekturen är en tydlig symbol för den öppenhet som var och är intentionen. Visionen idag är att Tao Fong Shan ska vara en plats där kontextuell kris ten spiritualitet, konst och liturgi skapas och utvecklas och där interreligiöst och kulturellt utbyte och dialog uppmuntras. Under lång tid drevs Tao Fong Shan av stiftelsen Areo pagos, som tidigare hette Den nordisk kristne buddhistmisjon, men sedan några år tillbaka har en Hongkong-baserad stiftelse ansvaret i nära samarbete med Areopagos. På Tao Fong Shan finns ett regelbundet andakts- och gudstjänstliv. Stillheten och tystnaden utgör en stark kontrast till den i övrigt livliga atmosfären i Hongkong med drygt sju miljoner invånare och de enorma skyskraporna. n

stipendierapport Sanningssökare och vänner BILD: UR AREOPAGOS ARKIV

Utanför kapellet efter en gudstjänst 1934.

BILD: UR AREOPAGOS ARKIV

Tao Fong Shan 1935

BILD: JAN OLOV FORS

Christ Church.

CHRISTFULNESS

På Tao Fong Shan kan man del-

ta i Christfulness-meditation. Den danske missionsprästen

Ole Skjerbæk Madsen, som är

knuten till Aeropagos, ligger

bakom utformningen. Mind-

fulness, som ibland översätts

och till medmänniskor, till att

erfara och veta sig vara älskad

av Gud och till att sträva efter att ge denna kärlek till andra.

Inspirationen hämtas från den

respektfulla och kärleksfulla at-

tityd som Kristus visade i mötet

men ses av många utövare

sen. En av de böner som används

sekulär meditationsform utan

handlar om att uppleva att Kris-

i väst i första hand som en

BILD: RUSLAN BARDASH, UNSPLASH

koppling till buddhism och

med andra och till hela skapeli Christfulness-meditationer

tus är med och i mig liksom han

andlighet. Enligt Ole Skjer-

är i andra, en erfarenhet som

mindfulness och Christful-

med orden ”nu lever inte längre

bæk Madsen kompletterar

ness varandra. Christfulness uppmuntrar till en aktiv och

byggs.

i relation till en själv, till Gud

som ”medveten närvaro”,

har sina rötter i buddhismen

Hongkong.

en icke-dömande medvetenhet

Paulus beskriver i Galaterbrevet jag, utan Kristus lever i mig”

(Galaterbrevet 2:20).

3333

n rn 2r 2 2 02201 2u1 pup pd prdarga m g im s si isos n ion

BILD: UR AREOPAGOS ARKIV

Christ Temple

BILD: OLIVIA ROSTH

Finnas till hands och lyssna

BILD:MIKE YUKHTENKO, UNSPLASH

stipendiaten

volontär på internationell bibelskola INTERVJU ANNA BRAW

I LIMASSOL PÅ CYPERN startade

med sammanhanget och kulturen

i Stockholm och Kaggeholms

en utmaning och ett äventyr.

pingstförsamlingen Filadelfia

folkhögskola en bibelskola 2018. Den heter EQUIP International School of

Biblical Training, och undervisningen

VOLONTÄR?

församling var också en viktig plats.

senaste månaderna med bara en dags

som var volontärer tillsammans,

Fellowship, och den har varit en del

många länder. En stipendiefond

och vår uppgift var att finnas som

Östeuropa och Nordafrika finns.

Olivia Rosth studerade på skolan

stöd för bibelskolans elever. Det var så utvecklande och utmanande att

av min vardag i sammanlagt ett och

ett halvt år nu. Jag har fått engagera

mig i ett annat kyrkosammanhang

många samtal och många frågor

som har en helt annan kyrklig

skap för att kunna åka tillbaka och

som inte alltid fick svar – vi försökte

arbeta som volontär hösten 2019.

finnas till hands och lyssna. Jag är

OLIVIA, HUR BLEV DIN

med om det. Vi arbetade också

VOLONTÄRTID I LIMASSOL?

Den heter ICF, International Christian

än vad jag är van vid, och jag har

personliga resa med Gud. Det blev

Vilket år! Först och främst vill jag

min tid och mitt fokus, men en

vara en del av en annan människas

läsåret 2018–2019 och fick sedan ett

stipendium från Lunds Missionssäll-

väldigt tacksam att jag fick vara

tätt tillsammans med skolans

kursledare och lärare, och det var en

dessutom fått lära känna människor

bakgrund än vad jag själv har. HUR BLEV DET FÖR ER NÄR

sina liv för något som är större än

som så många andra, tvungna att

Cypern kändes det som att komma

har fått se det positiva men också

och göra om bibelskolan till en

styrka under året att jag var bekant

under annorlunda omständigheter.

hem, och jag tror att det har varit en

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

2021

utmaningarna i att bo och arbeta

människor som är på flykt runt om i

världen. Jag hade tur som kunde ”fly”

hem till Sverige. Men jag har fått lite insyn i hur livet kan bli när man själv

inte kan påverka sina omständigheter och dessutom blir tvungen att lämna

det som brukar vara en trygg punkt i

livet, hemmet. Och trots att året inte

alltid kommer att bära med mig.n

det som gjorde det möjligt för mig

deras bekvämligheter i Sverige. Jag

och jag jämför inte min upplevelse

med det som händer alla de miljoner

trevligt blev det också ett turbulent

Ja, förutom allt som var roligt och år med sjukdom, trafikolyckor,

att åka. När jag kom tillbaka till

varsel. Men jag har lärt mig så mycket,

blev som jag hade tänkt fick jag åtta

stor glädje att vara med och arbeta så nära människor som har vigt

och det jag hade kallat mitt hem de

PANDEMIN KOM?

tacka Lunds Missionssällskap för det stipendium jag fick – det var

nedstängning, och vi blev uppmanade

att åka hem. Jag fick lämna den ö

VAD HADE DU FÖR UPPDRAG SOM Vi var två deltagare från förra året

för deltagare från Mellanöstern,

HUR VAR LIVET PÅ CYPERN?

Skolan tog en stor del av både

är på engelska. Tanken är att

deltagarna ska kunna komma från

jag kom till. Men det har varit både

månader där, och erfarenheter som jag

bränder och pandemi. Tyvärr blev vi,

sluta med klassrumsundervisning distanskurs. Sedan gick Cypern in

i ”complete lockdown”, alltså total

ATT DELA UT STIPENDIER FÖR RESOR OCH PROJEKT SOM GENOMFÖRS HÄR HEMMA ELLER UTOMLANDS HÖR TILL LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS MEST

SYNLIGA VERKSAMHETER .

LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 1 • 2021 • årgång 175

ift en tidskr

ns ds missio från lun

sällskap

ång 174 020 • årg • nr 5 • 2

s s i onssä

lun

aps tidsk

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONS

Att hålla kontakten

SÄLLSKAPS STIPENDIER

KRÖNIKAN CHARLOTTE FRYCKLUND OM IGENKÄNNING 4 BROBY/ASTIGARRAGA FEM KILOMETER HALSDUK 8 ESBJÖRN HAGBERG VI KAN BETYDA NÅGOT FÖR VARANDRA 10

En födelsedagspresent till en vän? Eller en uppmuntran till med som vanligt sedan i våras?

Ge bort Uppdrag Mission! ideella församlingsmedarbetare som inte har kunnat vara

175 år

Lunds Missionssällskap delar varje

• 2020 • årgång 174 missionssällskap • nr 4 en tidskrift från lunds

oss alla Gud,var med

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2020 • årgång 174

år ut resestipendier till i första

I4 EN ANNAN PANDEM 16 VÄNNER” 22 KRÖNIKAN SAMLAS DEM FÖR VÅRA DÄR TVÅ FÅR KARIN: ”VI KALLAR HONGKONG GRANNAR SYSTER EN VÄRLD AV

hand ungdomar under utbildning

Uppdrag Mission är inne på sin 175:e årgång och kommer

och grupper vars resa är en del av

ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer

under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige. Skriv till pren@uppdragmission.se så kan du få

ett ömsesidigt utbytesprogram

Språket är ett hav

fakturan till en annan adress än den nya prenumerantens/de nya

4 KRÖNIKAN: DEN LÄNGSTA RESAN 12 EN TILL EN NY MÄNNISKA, FAKTISKT!” SFI I MALMÖ: ”ETT NYTT SPRÅK GÖR JÄRVA 28 EN VÄRLD AV GRANNAR: TRYGGA

prenumeranternas. Om du vill kan du också få ett par tidigare

mellan kyrkor och ekumeniska

organisationer. Sällskapet ger också

Mentormammor en tidskrift r å n4 l u n d s m KRÖNIKAN: ”DE VET VILKA DEf ÄR” issionssäl

lskap • nr 2 SWAZILAND: ”JAG KAN PRATA MED MIN MENTORMAMMA OM ALLTING!” 6 • 2020 • årgång 17 4 EN VÄRLD AV GRANNAR: TILLSAMMANS I UPPLANDS VÄSBY 18

uppdrag_mission_2020_3.indd 1

stipendier till vissa projekt, till

2020-04-20 16:47

studier och till tryckning av skrifter.

nummer att slå in eller posta tillsammans med en hälsning.

Ansökan ska vara väl förberedd,

ingå i en långsiktig informationseller utbildningsverksamhet och

Anafora

innehålla en realistisk budget för

KRÖNIKAN: BISKOP THOMAS OM ETT SÄTT ATT LEVA 4 HISTORIA: DRÖMMEN OM EN VÄRLD AV GRANNAR: ATT LYFTA UPP 8 NY MARK I NYTT LAND 22

GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE

och bidrag till projekt, studier och

utgivning med inriktning på utbild-

genomförandet.

Ansökan görs via Lunds

I Malmö stöder sällskapet projekt

Missionssällskaps ansökningsportal,

med inriktning på dialog och ökad

www.lundsmissionssallskap.se/

Lunds Missionssällskap

ning, integration och fredsarbete,

förståelse mellan olika religiösa

stipendier. Ansökningsportalen

äldsta missionssällskap. Missions

mer, såsom musik, konst och film.

islam och kristendom.

15 april–15 maj, 15 juli–15 augusti

idag samarbeten, dialog och

KUNSKAPSUTBYTEN

arbetet har utvecklats och innebär arbete för fred och ickevåld i en

världsvid gemenskap. LMS har ett

nära samarbete med Act Svenska kyrkan, och biskopen i Lunds

stift är dess hedersordförande.

Sällskapet verkar ekumeniskt.

LMS förvaltar avkastningen på

gärna i en mångfald av uttrycksfor-

Lunds Missionssällskap arbetar med

fem noder:

I Hongkong ges stöd till ett

centrum för studiet av mötet mellan

kristen tradition och kinesisk kultur, men också till teologisk utbildning

för de många minoritetskyrkorna i

de gåvor som har testamenterats

Sydostasien.

året delas rese- och projektbidrag

The Desmond Tutu Chair vid

till sällskapet, och fyra gånger om ut till sökande från hela landet.

Antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren. UNGDOMAR VIKTIGA

I första hand stöder LMS unga

I Kapstaden finansierar sällskapet

University of Western Cape.

I Jerusalem ges stöd till Svenska

teologiska institutet och dess

Fyll i ansökningsformuläret

VILL DU BLI MEDLEM?

enligt anvisningarna och skicka

sällskap, LMS, får du tidskriften

– ett svarsmeddelande bekräftar

Som medlem i Lunds Missions

det genom att trycka på ”Skicka”

Uppdrag Mission (fem nummer per

att ansökan har kommit fram.

år). Du blir också kallad till årsmötet

Svar kan förväntas inom en

där ordförande och styrelse väljs.

månad efter att ansökningstiden

Medlemsavgiften är 50 kronor

gått ut för respektive period.

per år, alternativt en engångs

summa på 500 kronor för livslångt

DOKUMENTATION

medlemskap.

När resan eller projektet har

lundsmissionssallskap.se!

stipendiaterna kunna dokumentera

Skriv till styrelsen@

avslutats ska stipendiaten/

sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att

I Egypten stöder sällskapet

med Université Catholique i Lyon

kurs- och retreatcenter i samverkan och Helsjöns folkhögskola samt

Mariadöttrarnas arbete i Kairo.

ummer an t u äs

7 maj

ning på möten över kultur- och resebidrag för volontärinsatser

samt 15 oktober–15 november.

religionsteologi.

utbildningssatsningar på Anafora

religionsgränser. Sällskapet ger

är öppen 15 januari–15 februari,

arbete med religionsdialog och

människor som vill göra tjänst i

den globala kyrkan med en beto-

traditioner, framför allt judendom,

grundades 1845 och är Sveriges

publiceras i Uppdrag Mission

och/eller på hemsidan. Skicka

text och högupplösta bilder till

rapport@lundsmissionssallskap.se!

n r 2 2

2021

uppdrag mission

Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

FASTEAKTIONEN 2021

UNDER SAMMA HIMMEL Coronapandemin tvingar miljoner människor till ett liv i extrem fattigdom och hunger.

Vi lever alla under samma himmel. Vi har samma rättigheter men verkligheten ser olika ut.

SWISHA TILL

900 1223

u p p d r a g m i s s i o n n r 2

svenskakyrkan.se/act

2021

Tillsammans kan vi göra skillnad. Din gåva gör det möjligt.

Foto: Deborah Rossouw / IKON

POSTTIDNING B