en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2021 • årgång 175
mi
s s i onssä
ll
d
lun
aps
tidsk ri
175 år
sk
s
t
f
Hoppets tecken KRÖNIKAN ”DU KAN INTE GE UPP – VI HAR INTE GETT UPP” 4 SYDSUDAN ”DET ÄR SÅ JAG SER PÅ MIN TRO PÅ KRISTUS” 20 BRASILIEN ”VI KAN VARA FÖRSAMLING PÅ DET HÄR SÄTTET OCKSÅ” 16
Det är de rörelserna vi följer s s i onssä mi ll i Uppdrag Mission. s d
lun
t
f
Missionssällskap, LMS,
i samarbete med
Act Svenska kyrkan
www.lundsmissionssallskap.se
REDAKTIONSRÅD Åsa Egnér Agneta Hansson Margareta Koltai Per Kristiansson Johannes Zeiler GRAFISK FORM Maria Mannberg PRENUMERATION pren@uppdragmission.se ANNONSER annons@uppdragmission.se TRYCK Ljungbergs, Klippan issn 2001-0087 OMSLAG Gudstjänst i en av Myanmars församlingar. Bild: Magdalena Vogt
2
u p p d r a g m i s s i o n n r 3
2021
FOTO: SVENSKA KYRKAN I MALMÖ
ANSVARIG UTGIVARE Samuel Rubenson REDAKTÖR Anna Braw Storabackegatan 15C 216 15 Limhamn 073-998 23 27 red@uppdragmission.se
ri
Tidskriften ges ut av Lunds
tidsk
175 år
aps
UPPDRAG MISSION www.uppdragmission.se
sk
Många former
Missionsuppdraget i vår tid bygger på dialog och interreligiösa möten, långt från doktriner och regelverk men nära tron på människor och deras förmåga.
ytterligare en påsk i pandemins tecken har passerat. Förra året saknade vi att kunna gå i kyrkan, att samlas och att umgås, och vi sa till varandra: ”Nästa år! Det är bara den här påsken som blir så här konstig, nästa år är det som vanligt igen.” Visst är det ofta svårt att hålla hoppet levande i en värld som vår under ett år som det här. Men när vi ser tillbaka på det dryga året med pandemin löper hoppets vittnesbörd jämsides med berättelser om oro och sjukdom. Hoppet kommer till oss i många former, med många bildsättningar. Det jublande, exploderande hoppet som bländar oss som ett hav av påskliljor på påskdagens morgon, som fyller oss med visshet om att det kommer att räcka ända in i evigheten. Det flämtande hoppet, som en ljuslåga som bara har precis tillräckligt med syre för att brinna en sekund till, och en till. Det tålmodiga hoppet, som Margareta Koltai skriver om i sin krönika om möten med människor i kyrkorna i Myanmar. Här får vi läsa om människor som drömt om framtid och frihet i en tid präglad av våld och diktatur och som firat varje litet steg i rätt riktning. Hoppet som bro och brobyggande, i det interreligiösa ickevåldsarbetet som Moses Monday John driver i Sydsudan. Hoppet som daglig kamp, som Marcia Blasi på det teologiska seminariet i Porto Alegre uttrycker det. Hoppet som spirar ur de fördjupade samtal mellan unga människor från olika religioner som tar form i poddarna Tro, hopp och fördom och Deeptalk Podcast. Om dessa olika hoppets uttryck, och många fler, får du läsa i det här numret av Uppdrag Mission. Och vi får återigen förvissa oss: ljuset lyser i mörkret, och lågorna är många. agneta hansson suppleant i Lunds Missions sällskaps styrelse och medlem i redaktionsrådet för Uppdrag Mission
BILD: ANAFORA
23 recension
28 stipendierapporten 33 betraktelsen
34 stipendiaten
28
35 om LMS
12 nytt liv
industriområde har blivit en
källa till stolthet både för Kalmar
Stadsmission och för många
människor som får en ny chans i
arbetslivet genom att arbeta där.
24 alla lär av dialogen
BILD: AICON SANTOS, UNSPLASH
En second hand-butik på ett
16
24
BILD: KARL BJURMAN
I den nya podcasten Tro, hopp och fördom samtalar unga
människor om frågor som är
viktiga för dem. Hanna Soldal,
Liam Sallmander och Dina Alami
är samtalsledare.
4 ”vi är medskapare i världen”
Kerstin Bergeå, som arbetar för
Act Svenska kyrkan i Tanzania, är
4
en av många som berättar om
de tecken på hopp hon ser i sin
vardag.
16 ”att hålla hoppet vid liv är en daglig kamp för oss”
går det att tala om hopp nu utan att riskera att framstå som okänslig och orealistisk?
På högskoleområdet i Porto
Det här numret är ett försök, och en av de viktigaste anledningarna är kanske den att
Marcia Blasi undervisar präst
Tegnells ansikte ofta i nyhetsflödet, Donald Trumps också, en rad kolumnisters och några TV-
glad över deras engagemang
har nästan försvunnit från vår horisont.
Alegre i Brasilien är det tomt.
kandidaterna på distans och är och deras svåra frågor.
pandemin för många har inneburit att världen har krympt. De flesta svensktalande ser Anders personligheters … men många länder och ämnen som tidigare fick lite uppmärksamhet ibland Därför får du i det här numret av Uppdrag Mission möta en brasiliansk teolog och lärare,
en sydsudansk fredsarbetare, några unga som just har lanserat en podcast om tro och ett par
diakoniarbetare som håller en second hand-butik öppen för medarbetarnas skull och ser till att
kön är gles och att inte för många kunder är inne samtidigt.
Vad ser du för tecken på hopp? Kanske hittar du några här, och kanske vill du berätta vidare. ANNA BRAW, REDAKTÖR FÖR UPPDRAG MISSION
BILD: ANNA BRAW
12
alltid
4 krönikan
krönika
Demonstrant i Myanmar. BILD: SAN HEUER
”Du kan inte ge upp – vi har inte gett upp”
krönika ”Du kan inte ge upp
vad gör vi för att hålla hoppet levande, och vad hoppas vi på? Just nu när jag skriver detta, i slutet av februari 2021, är vi många som hoppas på vaccinet, ett vaccin som ska bryta vår isolering. Vi är många som längtar efter att få krama om våra pensionerade mammor, pappor och äldre anhöriga, dela måltidsgemenskap, fira gudstjänster, gå på teater och titta på fotbollsmatcher. Andra hoppas på att åter få gå till arbetet, åter andra att arbetet finns kvar och att familjens försörjning är tryggad. Jag måste medge att jag tillhör de otåliga. När Folkhälsomyndigheten säger ”håll ut”, så är min första tanke: OK, men hur länge? Märkligt nog hålls hoppet ofta mest levande av människor som lever i djupaste nöd. Några av de människor som har lärt mig betydelsen av det tålmodiga hoppet har jag lärt känna i kyrkorna i Myanmar. Samtidigt som vi här i Sverige väntar på vaccinet har medborgarna i det landet blivit berövade en demokratiskt vald regering. Igen. Det är inte första gången militären lägger beslag på hela makten. I fem år under 2000talets första decennium kunde jag följa utvecklingen i Myanmar på avstånd men ändå nära eftersom jag bodde nära gränsen till Myanmar i norra Thailand. Under den perioden besökte jag regelbundet det kristna rådet i Yangon. Då var landet fortfarande mer eller mindre stängt. En utlänning kunde inte få tillstånd att bo där. För att resa runt i landet krävdes också tillstånd. Att söka ett sådant tillstånd tog tid, och det gick aldrig att veta om ansökan skulle bli godkänd eller ej. Det fanns, och finns fortfarande, platser där militären för krig mot etniska grupper, och dem fick man som utlänning inte besöka. Det fanns inga fria nyheter, och den enda tidningen som gick att få tag på
var The New Light of Myanmar. Där var alla bilder gröna och röda, och tidningen var full av artiklar som hyllade militärens goda styre. I samband med mina besök hos det kristna rådet pratade vi ofta till sena kvällen om landets utveckling, och vi drömde om framtiden och om den roll som kyrkan skulle kunna spela då. Varje litet steg i rätt riktning firade vi. Trots att den efterlängtade friheten fortfarande var långt borta var det viktigt för alla att se de små tecknen som vittnade om en möjlig demokra tisk öppning, och då och så såg vi en glimt av något sådant. Men i Myanmar hör det inte till ovanligheterna att en period av öppenhet plötsligt slutar med att en ny general tar över som diktator, och så är kontrollen total igen. Vid ett av dessa tillfällen när det demo kratiska utrymmet från en dag till den andra hade krympt ihop till nästan ingenting samlades vi till ett rundabordssamtal. Jag suckade uppgivet där vi satt kring bordet och med låga röster försökte tolka det som hade skett. ”Det känns hopplöst”, sa jag. ”Ska det aldrig bli någon förändring?” En vän i rådet mötte min uppgivna blick och sa: ”Men Margareta, du kan inte ge upp. Vi har inte gett upp.” Nej, inte heller jag kunde ge upp. Det får mig att tänka på Folkhälsomyndighetens ”håll ut”. Det finns hopp om vaccin. Det kommer en tid när vi inte behöver hålla avstånd för att skydda varandra. ”Håll ut”, säger mina vänner i Myanmar. Det kommer en tid då murar ska falla och det blir demokrati. För hoppet är tålmodigt, ibland trotsigt, och vi ger inte upp. Vi håller ut! n
BILD: GUSTAF HELLSING, IKON
margareta koltai är Act Svenska kyrkans tematiska rådgivare för rättvis och hållbar försörj ning och medlem i Uppdrag Missions redaktionsråd. Hon återvände till Sveri ge 2014 efter några perioder av bistånds arbete i Asien, fem år i Thailand och Myan mar för Diakonia och tre år i Vietnam för norska Kirkens Nødhjelp. n r 3
2021
uppdrag mission
5
enkät
”Vi är medskapare i världen” Var ser du hoppets tecken våren 2021? Människor i en rad länder och flera världsdelar berättar. ENKÄT ANNA BRAW BILDER PRIVATA DÄR INGET ANNAT ANGES
u p p d r a g m i s s i o n n r 2
2021
Nyårsfirande i Myanmar. BILD: MAGDALENA VOGT
enkät ”Vi är medskapare i världen”
NAMN: LARISSA AGUIAR GARCIA
NAMN: KERSTIN BERGEÅ
NAMN: LAWRENCE IWUAMADI
BOR I: SÃO PAULO I BRASILIEN
BOR I: DAR ES SALAAM I TANZANIA
BOR I: BOGIS-BOSSEY NÄRA
BOR I: BRYSSEL I BELGIEN, ÄR
ÄGNAR MIG ÅT: ÄR ENGELSK
ÄGNAR MIG ÅT: ÄR ACT
GENÈVE I SCHWEIZ, ÄR
URSPRUNGLIGEN FRÅN UNGERN
LÄRARE OCH MEDLEM I ECHOS,
SVENSKA KYRKANS REGIONALA
URSPRUNGLIGEN FRÅN NIGERIA
ÄGNAR MIG ÅT: ÄR TJÄNSTEMAN PÅ
KYRKORNAS VÄRLDSRÅDS
REPRESENTANT I TANZANIA,
ÄGNAR MIG ÅT: ÄR FÖRESTÅNDARE
EN EU-INSTITUTION
UNGDOMSKOMMISSION,
DÄR VI STÖDER BLAND ANNAT
OCH PROFESSOR I EKUMENISK
TALESPERSON FÖR THURSDAYS
SVENSKA KYRKANS SYSTERKYRKA
BIBELHERMENEUTIK PÅ
IN BLACK-KAMPANJEN OCH
EVANGELISKA LUTHERSKA
KYRKORNAS VÄRLDSRÅDS
LEDARE FÖR DANSGRUPPEN I MIN
KYRKAN I TANZANIA (ELCT) OCH
EKUMENISKA INSTITUT I BOSSEY
FÖRSAMLING
KRISTNA RÅDETS ARBETE FÖR
SAMT ROMERSK-KATOLSK PRÄST
n n n Nu när vaccineringen
GENUSRÄTTVISA OCH MED
n n n Påvens besök i Irak nyligen
NAMN: JUDIT URBAN
n n n Som heltidsarbetande och
mamma till fyra barn har jag inte
haft så mycket tid för volontärarbete de senaste 15 åren. Men jag insåg
hur isolerade vi har blivit på grund
av åtgärderna för att stoppa
äntligen sätter igång i Brasilien
TEOLOGI OCH UTVECKLING
är ett stort tecken på hopp, och
smittspridning, min familj också,
försenade den – ser jag hoppet om
mellan könen alltsomoftast
tillsammans oavsett vilken tro vi har.
problem för alla generationer. Därför
kulturella identiteten. I det här
krig behöver vi sådana brobyggande
Un jeune chez moi (En ung människa
– trots de politiska dispyter som
att få återvända till det normala. Dessutom, närmare min vardag,
med hybridundervisning kan jag
n n n I Tanzania kan jämställdhet
ses som ett hot mot den
spänningsfältet ser jag att Act
det bekräftar att vi är människor
När vi ställs inför kulturkrockar och insatser som samlar människor
träffa mina elever utan skärm
Svenska kyrkans partners, med
till en enda mänsklighet. Covid-19
kan samlas i klassrummet igen.
medskapare i världen, modigt och
uppmärksammar våldets allvar
kyrkan: matdonationer som räcker
kvinnors rättigheter och påminner
som behöver dem, också från
till Guds avbild.
gudstjänster som kändes så
länge att Gud skulle skydda från
i kyrkorummet, och gemensam,
behövdes. Då höjde kyrkorna också
påminner oss om att vi fortfarande
att ”hjälpa Gud” genom att faktiskt
vara som Abraham så som han
är detta två lysande hoppets tecken i
hopp var ute höll Abraham fast vid
en oerhört stor roll.
och se hoppet om den dag när vi
Men mest har jag sett hoppet i
till de församlingsmedlemmar
andra församlingar, webbsända nära att jag kunde ha varit med planerad bön och fasta som
befinner oss i pandemin men kan
beskrivs i Romarbrevet 4:18: ”Där allt hoppet och trodde.”
en teologi som innefattar att vi är
enträget höjer rösten för flickors och om att vi alla är älskade och skapade Regimen i landet hävdade
gick jag med i ett projekt som heter
hemma hos mig). Det är en grupp volontärer, familjer och enskilda
har gjort att vi inte på samma sätt
som riktar sig till unga människor i
och de förföljelser som människor
eller arbetar och befinner sig långt
fortfarande blir utsatta för på grund
och runt Bryssel, unga som studerar
hemifrån i studentkorridorer. De
av sin etniska identitet och sin tro.
får chansen att komma ur sin
påvens Irakbesök som ett påtagligt
annat under en dag eller en helg –
Mitt i pandemins utmaningar kom
tecken på hopp i Mellanöstern och
Coronaviruset och att inga åtgärder
för världen. Jag känner mig styrkt av
rösten och uppmanade istället till
starkt engagemang för att bygga
vidta försiktighetsåtgärder. För mig
och isoleringen skapar så många
vardagsisolering och göra något helt
äta tillsammans, se en film, prata
länge efteråt … Det finns så många
att Kyrkornas världsråd också har ett
möjligheter att vara ett tecken på
broar och arbeta för en bättre värld.
något litet, och det här initiativet är
hopp även om vi bara kan göra
ett bra exempel. Jag hoppas att fler och fler kommer med och att unga
en kultur där religiösa aktörer spelar
fattar mod och tackar ja till inbjudan.
n r 3
2021
uppdrag mission
7
enkät ”Vi är medskapare i världen”
NAMN: NILS BERNHOLD BOR I: HARARE I ZIMBABWE ÄGNAR MIG ÅT: ÄR ACT SVENSKA KYRKANS REPRESENTANT I ZIMBABWE OCH I ESWATINI (TIDIGARE SWAZILAND)
n n n Ljudet av regn som
faller är för mig nog det mest
hoppingivande i Zimbabwe just
nu. Sedan november månad har
större delen av landet fått riklig
nederbörd. Efter flera år av torka
och missväxt har nu dammar och
vattenreservoarer fyllts, och den
kommande skörden väntas bli bättre än på många år.
I ett samhälle som har en
omfattande arbetslöshet och som
är präglat av politisk och ekonomisk osäkerhet är jordbruket, och den
inkomst det bringar, avgörande
för de allra flesta. I förlängningen innebär regnet också hopp om
minskad ekonomisk utsatthet,
minskad undernäring, en ökad
närvaro av flickor i skolan och, sist
men inte minst i dessa Corona-tider, ökad tillgång till hälsovård för alla.
NAMN: KARIN EDWARDSSON BOR I: JÖNKÖPING ÄGNAR MIG ÅT: ÄR KYRKOMUSIKER I KRISTINE KYRKA I JÖNKÖPINGS FÖRSAMLING, KÖRLEDARE, KERAMIKER OCH HÖNSÄGARE
n n n Igår stod jag utanför kyrkan
och pratade med människor som
gick för att lördagshandla på torget.
Flera av dem sa: ”Jag har fått första
NAMN: ANSELM CHEUNG BOR I: HONGKONG ÄGNAR MIG ÅT: ÄR ARKITEKT OCH FORMGIVARE
NAMN: ANNIKA DAVIDSSON BOR I: ÖREBRO ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PENSIONÄR, TIDIGARE LÄRARE I SVENSKA OCH
n n n Sedan nedstängningarna
ENGELSKA
lever i den värsta tiden i historien.
jag varit volontär i Vivalla i Örebro
börja studera kinesisk historia
i svenska. Det ger mig väldigt
började har jag ofta tänkt att vi
Men nyligen fick jag för mig att
för att hitta nya insikter i livet.
n n n Efter min pensionering har
och undervisat invandrarkvinnor
mycket att få bli vän med dessa
sprutan nu!” Ett särskilt skimmer
Jag har trott att det som vi kallar
underbara kvinnor. Det ger mig
det faktiskt finns ett slut på denna
Konfucius levde, var en hoppfull tid,
som kommer från skilda länder och
syntes i deras ögon, ett hopp om att pandemi. Det var så påtagligt! ”Du ger kraft att möta livet.
Vem kan leva utan dig? Livets Herre, alltings Fader, ge oss liv, ett liv
vårperioden och höstperioden, när
men egentligen var det en tid när
religioner respekterar varandra och
sönder. Och ändå, av kärlek, fortsatte
så många infödda svenskar, men de
samhällsordningen höll på att falla
är glada för de kontakter de har.
när han predikade inte heller fick se
med sig, men inget ont som inte
människor förstod vad han sa. Med
Ute på promenad hälsar vi på och
leta på fler ställen för att hitta större
större utsträckning än tidigare. Vi
sätt. Jag tror att Jesus under den tid
vårens tv-gudstjänster. Och trots
så många påtagliga tecken på att
gudstjänst på distans, så kände
dem som förebilder borde vi kanske
torftigheten som finns i att fira
jag någonstans Andens vind, en
hoppets stråle blåsa genom rutan.
Den nådde mig där hemma i soffan.
blir vänner. Tyvärr lär de inte känna
han att predika om att leva på rätt
med dig!”
Så sjöngs det i psalmen i en av
hopp för framtiden att se hur de
tecken på hopp?
Pandemin har fört mycket sorg
har åtminstone lite gott med sig. pratar med okända människor i
sitter liksom i samma båt allihop,
och hjälpsamheten och omtanken
Ibland, kanske bara för en sekund,
har ökat avsevärt. Mitt hopp är att
hjärtan. Håll kvar den strålen. Bevara
även när allt blir som det var förr.
spricker ljuset fram och berör våra den i ditt hjärta.
denna gemenskap ska fortsätta
Det bästa från den här tiden kan vi behålla.
Ytterligare något som inger mig
hopp är att allt fler tar klimathotet
Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer mitt hopp. PSALTAREN 62 :6
8
u p p d r a g m i s s i o n n r 3
2021
på allvar och är beredda att ompröva
sin livsstil på det personliga planet, även om det naturligtvis behöver åtgärdas även i betydligt högre instanser.
enkät ”Vi är medskapare i världen”
NAMN: MATS TÄNGERMARK BOR I: MALMÖ ÄGNAR MIG ÅT: ÄR BITRÄDANDE REKTOR FÖR HYLLIE PARK
NAMN: ROSEMARIE WENNER BOR I: NUSSLOCH NÄRA
NAMN: SUZAN YOUNAN BOR I: ERBIL I IRAK,
HEIDELBERG I TYSKLAND
URSPRUNGLIGEN FRÅN USA MED
ÄGNAR MIG ÅT: ÄR BISKOP
ASSYRISKA RÖTTER
EMERITUS I UNITED METHODIST
ÄGNAR MIG ÅT: ÄR REGION
CHURCH, TJÄNSTGÖR SOM GENEVA
REPRESENTANT FÖR ACT SVENSKA
n n n Sociologen Zygmunt
SECRETARY OF THE WORLD
KYRKAN I IRAK OCH LIBANON
samtidsmänniskans ensamhet och
n n n Eftersom pandemin
FOLKHÖGSKOLA OCH ERSÄTTARE I KYRKORÅDET I MALMÖ PASTORAT
Bauman, som bland annat skrev om
METHODIST COUNCIL
vilsenhet, lär ha sagt att det som
fortsätter vore det enklare att
n n n Det är stort för mig att få
representera Svenska kyrkan här i
NAMN: MARTINA VIKTORIE
Irak och också i Libanon. Att få höra
KOPECKÁ
i stora och små sammanhang, där
Men jag letar efter tecken på hopp
att bemyndiga kvinnor och unga
ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PRÄST I
möts runt ett bord, ser varandra i
World Methodist Council kommer
axel med utsatta grupper – det är
HUSSITKYRKAN SAMT
flyktingar, och jag är upprörd
för mig. Jag är ju assyrisk amerikan
INTERVENTIONSTERAPEUT,
dag, just nu mest på datorskärmen.
utmed EU:s gränser. Läger som
hemland Irak, och jag hoppas att
AMBASSADÖR FÖR TJECKIEN
skilda bakgrunder och livshållningar.
är inte i närheten av att nå upp
inte bara vårt vackra språk utan,
sedan pandemin började i mitt
vänskaper. Och de där samtalen, de
som vi påstår. Medlemmarna i en
överlevnadsförmåga och den
fastan och påsken i karantän. Och
oavsett vilka nyheter som trendar
tog ett gemensamt initiativ och
gruppen här. Vi är stolta över att
byggnad utan också vårt hem, eller
gav honom hopp var alla situationer,
berätta om tecken på förtvivlan.
människor med olika perspektiv
och hittar dem: I mitt arbete för
ögonen, berättar och lyssnar.
Att arbeta på en folkhögskola
är att få delta i sådana samtal varje Där möts människor med de mest Där byggs de mest oväntade
pågår hela tiden runtomkring oss,
på Twitter för tillfället. Det ger mig hopp.
jag i kontakt med migranter och
över den katastrofala situationen
Kara Tepe på Lesbos i Grekland till den humanitära standard
för evigt glömd, de förtrycktas hopp inte borta för alltid. PSALTAREN 9 :19
människor och som står axel vid en dröm som ar blivit verklighet
och har kommit tillbaka till mitt
påvens besök här har visat världen och det är ännu viktigare, den
metodistförsamling i Schwarzwald
livsglädje som finns i den assyriska
samlade in pengar så att flyktingar
vara en del av den rörelsen. Trots IS
kunde sy filtar. Hittills har 1 500
fortsätta att utforska, bygga och
delas ut av organisationen Lesvos
besök här ger moraliskt stöd till
som hade tagit sig till Tyskland
och trots pandemin kommer vi att
BOR I: PRAG I TJECKIEN DEN TJECKOSLOVAKISKA FAMILJE- OCH KRIS UTSEDD TILL GOODWILL
n n n Det har redan gått ett år
hemland. Förra året fick vi fira
vi insåg att kyrkan inte är bara en
snarare att kyrkan är närvarande i
våra familjer, i våra hjärtan, och att våren visar oss hur vacker ”kyrkan”
komma tillbaka till Assyrien. Påvens
är när den blir synlig i naturen och
Iraks kringrända och försvagade
kan gå ut går vi inåt, vi mediterar, vi
pastor har sagt: ”Vi kan inte rädda
förhoppningsvis att uppmuntra
ska vi inte glömma kyrkan överallt
många barn och vuxna sover bättre!”
för att skydda de många minoriterer
viktigt, och naturen är en av de bästa
filtar kommit fram till Kara Tepe och
Ty den fattige är ej
till en organisation som arbetar för
Solidarity – fler skickas framåt
hösten. Elisabeth Kodweiß som är världen, men vi kan bidra till att
Var och en av filtarna är ett tecken
på hopp. Människor visar i handling
kristna minoritet och kommer
Iraks ledare att anstränga sig mer
som har Irak som sitt hemland.
i alla skapade varelser. När vi inte
ber. Och när vi kan gå till kyrkan igen runt oss. Allt som vi lär oss i livet är lärarna vi har.
sin solidaritet med medmänniskor som befinner sig på flykt.
n r 2
2021
uppdrag mission
9
BILD: ANNA MI JAKOBSSON
BILD: GUNNAR MENANDER
enkät ”Vi är medskapare i världen”
NAMN: BENJAMIN ULBRICHT
NAMN: ANITA GUNHAMMAR
BOR I: KALMAR
BOR I: ETT HEMMABYGGT TINY
BOR I: HÖGANÄS
ÄGNAR MIG ÅT: ÄR
HOUSE PÅ SÖDRA GOTLAND MED
ÄGNAR MIG ÅT: VILL ALLTID GÖRA
VERKSAMHETSUTVECKLARE PÅ
FAMILJEN
VÄRLDEN LITE BÄTTRE ÄN DEN ÄR
NAMN: EVA DANIELSSON
STUDIEFÖRBUNDET BILDA
n n n I mitt arbete är jag
engagerad i ett projekt tillsammans
med Kalmar kommun där vårt
mål är att skapa mötesplatser för
utrikesfödda föräldralediga för att
de ska få träna svenska och för att vi
ska kunna ge samhällsinformation. Under en pandemi blir detta svårt.
ÄGNAR MIG ÅT: ARBETAR DELTID
MED DET LILLA DEL JAG KAN, SÅ
SOM PILGRIMSPRÄST OCH
JAG GÅR OFTA DIT LUSTEN OCH
FYLLER UPP MED FAMILJELIV OCH
GLÄDJEN PEKAR OCH ÄGNAR MIG
IDEELLT ENGAGEMANG I DIVERSE
OCKSÅ ÅT ATT FÖRSÖKA JÄMNA
FREDSPROJEKT
UT ORÄTTVISOR SÅ GOTT JAG KAN.
n n n Jag ser hur blickarna i mat
affären ibland möts i trött och varmt
samförstånd. Pandemins ofrivilliga övning i acceptans, hänsyn och
Vi kan inte bjuda in till fysiska träffar,
nyttigt tomrum som många har
tappar svenskan. Hopplöst? Men ett
tyst omtanke. Den finns där, jämte
och deltagarna blir isolerade och
hoppets tecken är att vi kan bjuda in
till promenader och att vi kan hålla kontakten digitalt. Vi hittar vägar, bokstavligt talat.
För mig är längtan efter
gemenskap och efter att mötas ett
erfarit kan då och då frambringa en
MAT HAR VARIT TEMAN UNDER
Bara för att den finns.
NAMN: LARS MICAEL ADRIAN BOR I: LUND OCH BASKEMÖLLA ÄGNAR MIG ÅT: ATT SKRIVA MIN
KULTUR- OCH FRITIDSPOLITIKEN.
n n n Varje liten förändring till
FÖRSTA ROMAN OCH ÅT ARBETE I FLERA FÖRENINGAR, BLAND
något bättre är en källa till hopp och
ANNAT LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP,
i en afrikansk storstad skriver om
som barnpsykolog och brände ut
WÄNNER PÅ CHRISTINEH OFS
okänd granne, som nyss överlevde
kronisk sjuk. Då började jag bo
En vän som bor bland utsatta
en ”dyrbar gåva” hon fått. En dittills ett suicidförsök, anförtrodde henne
glimmar till på vägen. Jag arbetade
SLOTT, SVENSKA JERUSALEMS
delar av året i Grekland. Sedan dess
ÄNGELHOLM
längtan! Ännu mera så just denna
Tänker på alla dem som fått viruset,
vår, den andra pandemivåren.
skönhet.
maj är verkligen ett hoppets tecken.
tranorna låter.
i Aten från 2015, de som lever på en
misär. I det ömsesidiga delandet
det sköra, ja, trasiga, kan bära på en
n n n Att jag har haft Covid-19.
blivit sjuka och lämnat anhöriga i
sorg och saknad – vem är jag att ha
Flyktingfamiljerna som jag såg
få träda in på den allmänna arenan
lastpall med några filtar på en smal
något, hur litet det kunde vara.
han är vår hjälp och vår sköld.
FÖRENINGEN, BIBELNS VÄRLD I
Min flygbiljett till Aten i början av
trottoar, fick mig att vilja bidra med
Vi sätter vårt hopp till Herren,
KULTURFÖRENINGEN CHRISTINAS
mig, och blev dessutom fysiskt
gör de en sällsam upptäckt: även
Jag hittade frivilligorganisationer
som gör sitt bästa, skickar kläder, barnvagnar, blöjor, och började
hjälpa till att samla in. Hoppets
tecken nummer två denna vår är 2021
Och strandskatan! Den kommer
tillbaka varje år och ger mig hopp.
BARN, GIFTFRI MAT, DEN LOKALA
tänkt oss så kan det lilla vara något
u p p d r a g m i s s i o n n r 3
vi, blir fler och fler.
rädslan och lidandet.
Scillan börjar titta fram, och
10
för flyktingfamiljernas skull. De, eller
LIVET. GAMMELSKOGAR, UTSATTA
har varje vår varit full av hopp och
PSALTAREN 33 :20
olika sätt. Nästan alla jag frågar
ställer självklart upp med det de kan,
BJUDER JAG PÅ. BARN, NATUR OCH
sin berättelse, kantad av sår och
stort för den som väntar och längtar.
med omtanke, som jag möter på
PRETENTIÖST? JA, KANSKE. DET
hoppets tecken denna vår. Även när
det inte blir så storartat som vi hade
alla dessa generösa människor, fulla
varit symptomfri och från den 1 april och träffa folk igen! Är glad över
livet! Vet att det en dag tar slut, men
är glad att det fortsätter ... Hoppets tecken är också att det äntligen
blivit vår, min favoritårstid. Allting börjar på nytt, och allting spirar.
enkät ”Vi är medskapare i världen” BILD: SVENSKA KYRKAN I HELSINGBORG
NAMN: LIS HAMARK BOR I: HELSINGBORG
NAMN: YIN-AN CHEN BOR I: CAMBRIDGE I ENGLAND –
ÄGNAR MIG ÅT: TJÄNSTGÖR SOM
URSPRUNGLIGEN FRÅN TAIWAN
DIAKON I RAUS FÖRSAMLING I
ÄGNAR MIG ÅT: PRÄSTKANDIDAT
HELSINGBORG SEDAN 2014
I CHURCH OF ENGLAND, HAR
– HAR TILLSAMMANS MED
OCKSÅ ETT UPPDRAG SOM TEOLOG
MIN MAKE TJÄNSTGJORT I
I THE EPISCOPAL DIOCESE OF
ASIEN FÖR SVENSKA KYRKANS
TAIWAN
INTERNATIONELLA ARBETE I MER
SKRIVER KRÖNIKOR FÖR KARLSKOGA TIDNING OCH ÄR AKTIV I FRIDAYS FOR FUTURE I KALMAR OCH ANDRA
om att vi alla lever i en situation
om att valet att avstå från handling
uppmaning att se de människor
aktuella. Höjer inte vi som ännu kan
inte har någon röst och att be för
så vet vi att den möjligheten snart
med dem, att vi alla är människor
planetens väl hänger ju lika djupt
tiden blir bra.
präglad av osäkerhet. Det är en
för barnen i de stödgrupper jag
som sörjer och de människor som
är med och leder på Familjehuset
SAMTALSTRÄNARE I KLIMATPRATA,
KLIMATNÄTVERK
påminner oss om vår sårbarhet och
Så förklarar jag begreppet ”hopp”
BOR I: KALMAR ÄGNAR MIG ÅT: ÄR
n n n Covid-19-pandemin
ÄN 20 ÅR
n n n Hopp är tron på att fram
NAMN: CECILIA RIBBING
n n n Dietrich Bonhoeffers ord
också är en handling är kusligt
vår röst för alla som inte kan, nu,
dem och minnas att vi hör ihop
kan försvinna. Allas lika värde och
och framtidens träd på sista
tillsammans.
ihop som att älska vår nästa som
och grenarna får symbolisera jaget,
fastän det ofta gör mig utmattad
säga ifrån för att skydda livet och
barnen skriva sina drömmar och vad
som händer utanför mitt lands
– helt enkelt följa vår längtan att leva
som de klistrar upp och fyller hela
människors lidande och be för dem
är att en global studie visade att
fysiskt påtagligt.
förändringar som krävs. Nu behöver
i Helsingborg. Som ett tecken på
detta skapar vi tillsammans hoppets
gruppträffen. Stammen, rötterna
mitt nätverk och mina val. Och så får de längtar efter på gröna pappblad,
trädkronan med.
Då blir det så tydligt att det är
drömmarna och längtan som ger
Det jag gör är att läsa tidningar
och deprimerad – jag vill veta vad
gränser, lägga märke till andra
om jag inte kan göra något mer
oss själva och Gud över allt. Vi måste
leva enkelt så att andra kan leva
nära Jesus. Det som ger mig hopp
hela två tredjedelar ändå vill ha de vi bara uttrycka det. Och vi har
trädet liv. Att det därför är viktigt att
Vinden i ryggen och Jesus intill!
drivkraften i vårt liv.
Varför är du tyngd av sorg, min själ,
drömma och längta. Det är själva
Att våga drömma och längta är
hoppets tecken.
och full av oro? Sätt ditt hopp till Gud! Jag skall åter få tacka honom, min räddare och min Gud. PSALTAREN 42 :6
n r 3
2021
uppdrag mission
11
reportage
Nytt liv för människor och saker Kalmar Stadsmissions second hand har plats TEXT OCH BILD ANNA BRAW
reportage Nytt liv för människor och saker
– vi har ju 1700 kvadratmeter här, ungefär, men vi släpper in 80 kunder, och omkring 20 arbetar i butiken, så det är mycket mer än tio kvadratmeter per person, säger Ulf Irebring. Den här tisdagen arbetar ungefär 40 personer i lokalerna på Amerikavägen, en gata på ett industriområde i Kalmar. Det är den vanliga blandningen av Kalmar Stadsmissions anställda med handledaransvar, praktikanter som har kommit hit via Arbetsförmedlingen och olika stöd- och matchningföretag, de anställda som kallas kommunanställda (de får sin lön med lönebidrag från kommunen och har butiken som arbetsplats), några som Arbetsförmedlingen har placerat här för arbetsprövning, och volontärer. Oftast finns också någon eller några från frivården, människor som är dömda till samhällstjänst eller som har elektronisk fotboja.
att se till det som fungerar Ulf Irebring leder arbetet, titeln är områdeschef, och Susanne Lundström är Kalmar Stadsmissions direktor och brukar vara på plats på tisdagarna. Hon och Ulf har arbetat med en rekrytering och ska ha ett videomöte en stund senare. – Och i förmiddags lärde Ulf mig ett nytt ord, säger Susanne. Det står där på tavlan: salutogent. Jag får öva på det lite till. Så vill vi arbeta. Det betyder att vi utgår från det friska i varje människa. Så rättar hon sig själv: – När man säger att man utgår från det friska kan det ju låta som om något är sjukt också. Men vi kan säga att vi ser till det som fungerar. En del av dem som kommer hit för att arbeta har en diagnos. Vi försöker ju att alltid se mer än diagnosen.
tömde tre netto-butiker När Covid-19 slog till förra våren blev många av Kalmar Stadsmissions volontärer tvungna att stanna hemma, och en del andra verksamheter där Kalmarbor kan få praktisera och arbetsträna stängde. Samtidigt tillkom en ny arbetsuppgift: när butiken är öppen, på onsdagar 10–18 och på lördagar 10–15, finns alltid en vakt vid dörren. Efter att de första 80 har gått in får en ny kund gå in bara när en av de tidigare går ut. – Det är inte så roligt att ha det så, men vi kan ju ha öppet, säger Ulf. Ändå är förra årets siffror nästan som vanligt: 37 praktikanter från Arbetsförmedlingen, 45 medarbetare på heltid eller halvtid med kommunen som arbetsgivare, 13 medarbetare som har butiken som daglig verksamhet inom lss, 36 från frivården, 123 volontärer (faktiskt fler än 2019) och 72 ungdomar som fick göra prova-på-praktik i treveckorsperioder under sommaren. När den här intervjun görs närmar sig påsksläppet med gult porslin, gula och lila textilier, tuppar, kycklingar och hönor – och stora mängder icke-begagnade påskägg. – Vi fick tömma tre Netto-butiker när de skulle stänga förra året, och där fanns det jätte många, berättar Ulf. Påsksläppet är bara en bråkdel av julsläppet, men tre lastpallar står förberedda.
n r 3
2021
uppdrag mission
13
reportage Nytt liv för människor och saker
jämför med simskola – Man ska inte behöva vara bäst på att planera för att få tag i det man behöver här, säger Ulf. Jag brukar jämföra det med simskola – barn till föräldrar som vet när anmälningen till simskolan öppnar får sina platser där, och barn som inte har de föräldrarna lär sig inte att simma, för de får inte plats. Så ska det inte vara här. Påskpyntet syns tydligt som ett tema när det dyker upp i butiken, men under vinterveckorna före har butiken fyllts på med skidor, skridskor och pulkor regelbundet så att inte allt ska vara slut när barnfamiljer lite sent kommer på att något behövs. Fast den vackra träkälken är kanske inte så lämplig i isiga backar längre. Den har istället fått sin plats tillsammans med några antika leksaker i butiken, och intill dem får Susanne syn på några plastfickor med gamla bokmärkesark. – De här känner jag igen! säger hon. Och änglarna här! sammanhang och gemenskap Att både människor och prylar får en andra chans på Amerikavägen är något av en slogan för Kalmar Stadsmission. – Det är inte alltid vi ser resultatet av vårt arbete direkt, säger Susanne. Vi för inte statistik på det viset, och det kanske skulle bli lite nedslående. Vi erbjuder människor kvalitet just nu, en vardag med rutiner och strukturer,
14
u p p d r a g m i s s i o n n r 3
2021
gemensam frukost och lunch, sammanhang, gemenskap. Ulf berättar om ett oväntat möte på Kvarnholmen, i Kalmars 1600-talscentrum, för ett tag sedan: en budbil bromsade och tutade, men istället för ilska möttes han av ett bekant ansikte. En man som kom med fotboja för några år sedan och fortsatte med praktik och kommunanställning efter frivården hade fått en helt vanlig anställning som chaufför nu och var så glad.
”ut och jobba tillsammans” Det salutogena arbetssättet, som fick sitt namn den här förmiddagen fastän det har funnits länge, kan också beskrivas på ett annat sätt: – Vi har så många olika grupper av människor som arbetar här, men när vi arbetar är det på med Kalmar Stadsmission-västen och ut och jobba tillsammans, säger Susanne. Alla vet inte allt om varandra. Man får försöka kroka arm. Sedan kan man kanske prata med en volontär när man står och sorterar tillsammans, eller öppna sig för en av de anställda. – En del arbetar här länge, och en del andra, särskilt de yngre, behöver vara här ett tag och kan fortsätta vidare sedan, säger Ulf. Han berättar om den gemensamma stolt heten hos personalen i den förra butiksbyggnaden, när man kunde se från personalmatsalen hur kön på gatan växte strax före öppningsdags. – Och nu har vi ju fått glesa ut kön, så den svänger ner runt parkeringen, säger han. Vi är stolta nu också. – Det slutar inte med win-win, säger Susanne. Det blir så ofta win-win-win-win-win, hur många som helst. n
reportage Nytt liv för människor och saker
Susanne Lundström
”Det blir så ofta win-win-win-winwin, hur många som helst.”
Camilla Polteg arbetar i
Kalmar Stadsmissions
second hand-butik.
SECOND HAND BLIR MATKASSE
Kalmar Stadsmission har Svenska kyrkan i Kalmar som huvudman.
Kalmar pastorats diakoner och
Kalmar Stadsmissions diakon har
tillsammans en diakonimottag-
ning i Bremerska gården som ligger nära Stortorget i Kalmar. Där finns också caféet och ateljén.
Second hand-butiken ligger på
Amerikavägen 1 i Kalmar och är
öppen två dagar i veckan. In- och
utlämningen är öppen alla dagar utom söndagar och helgdagar.
Överskottet från försäljningen
i butiken går till Kalmar
Stadsmissions arbete och bidrog under förra året bland annat till
de ungefär 11 000 frukostar som
serverades i Bremerska gården och till drygt 5000 matkassar.
n r 3
2021
uppdrag mission
15
intervju
”Att hålla hoppet vid liv är en daglig kamp för oss” Covid-19 har gjort samhällsklyftorna i Brasilien ännu mer synliga
u p p d r a g m i s s i o n n r 3
2021
BILD: MARCELO LEAL, UNSPLASH
intervju ”Att hålla hoppet vid liv är en daglig kamp för oss” BILD: FACULDADES EST
påsk är inte helgdag i Brasilien, men de föregående påskdagarna firade hon med sin familj. – Vi är så tacksamma att vi är friska, allihop. Min man predikade i en gudstjänst, och jag i en, berättar hon. Min man är församlingspräst, och jag är inte det eftersom jag arbetar här, så jag tjänstgör i gudstjänster där jag blir tillfrågad. Församlingarna ordnar det på lite olika sätt, och äldre medlemmar är ofta med i någon gudstjänst som sänds på Youtube eller Facebook, men Zoom och Google Meet är ganska vanligt.
Marcia Blasi är en av lärarna på faculdades est och ser hoppets tecken i teologistudenternas engagemang. INTERVJU ANNA BRAW
n n n Det är annandag påsk den andra påskhelg som Brasiliens invånare har firat under stränga restriktioner. – Jag var ute och gick på högskoleområdet igår. Det var alldeles tomt – jag såg inte en människa, säger Marcia Blasi. Högskolan är ett teologiskt seminarium, Faculdades EST, i Porto Alegre i södra Brasilien. Där undervisar Marcia Blasi i systematisk teologi och leder det som kallas The Gender and Religion Program, och där bor hon tillsammans med sin familj. – Porto Alegre är en storstad, och EST ligger i stadsmiljö, berättar hon, men jag behöver faktiskt bara köra i en kvart för att komma ut på landsbygden. De senaste veckorna har hon haft svårt att hinna med en intervju, först därför att en ny termin startade, sedan för att hon arbetade mycket med högskolans 75-årsjubileum. Annandag
distansstudier På Faculdades EST studerar ett 50-tal unga kvinnor och män från hela Brasilien teologi för att bli präster i Igreja Evangélica de Confissão Luterana no Brasil, en av Brasiliens lutherska kyrkor. Fyra och ett halvt år lång är utbildningen. – I vanliga fall bor de här på området, men nu är nästan alla på sina hemorter och deltar i undervisningen därifrån, säger Marcia Blasi. Seminariet grundades alltså på 1940-talet och har på senare år utvidgats med en utbildning i musikterapi, men inte heller de studenterna syns till. Lärarna håller sig hemma, och Marcia Blasi betonar att det var fint att fira en stillsam påsk med familjen, men det går inte att hålla det större perspektivet ifrån sig: – Situationen här i södra Brasilien nu är mycket värre än förra året vid samma tid. Restriktionerna har varit olika hårda, men det som vi är med om nu är det värsta hittills. Intensivvårdsplatserna på våra sjukhus räcker inte till. Sjukvården håller på att kollapsa, och det är ingen förändring i sikte. Att hålla hoppet vid liv är en daglig kamp för oss. Nedstängningen förra året kom snabbt – Marcia Blasi berättar att hon och andra lärare
n r 3
2021
uppdrag mission
17
intervju ”Att hålla hoppet vid liv är en daglig kamp för oss” BILD: DANIEL BRAMSELL
Marcia Blasi med svenska
gäster vid Katharina
von Bora-statyn 2019. Svenska kyrkans systerkyrka
började undervisa på skärm redan två timmar efter att skolledningen hade fattat beslut om distansundervisning – och det har drabbat redan mycket utsatta grupper extra hårt.
Igreja Evangélica de Confissão
Luterana no Brasil, IECLB, är
en av de lutherska kyrkorna i Brasilien och systerkyrka
till Svenska kyrkan. Den har
ungefär 600 000 medlemmar. Prästutbildningen och en
musikterapiutbildning finns i
Porto Alegre i södra Brasilien, på Faculdades EST (Escola
Superior de Teologia) som
grundades i samband med
andra världskrigets slut. IECLB
ingår i Brasiliens ekumeniska
råd och tillhör också Lutherska
världsförbundet.
18
u p p d r a g m i s s i o n n r 3
2021
ännu tydligare – Vårt samhälle har varit mycket orättvist länge, och människor som är fattiga, människor som är mörkhyade och HBTQ-personer har alltid varit utsatta, men Covid-19 har gjort orättvisorna ännu tydligare, säger Marcia Blasi. Alla kan inte stanna hemma även om de skulle vilja – vårdpersonal, hembiträden och människor som har marknadsstånd utmed gatorna förlorar hela sin inkomst då, så de måste ta sig till sina arbeten, och i sina arbeten är de förstås också extra utsatta för smitta eftersom de träffar så många människor. Kvinnor förlorar ofta sina arbeten före männen, och många mammor är helt utmattade av att försöka klara sitt eget arbete och barnens hemundervisning.
sydde ansiktsmasker I början av pandemin mobiliserade den lutherska kyrkan sina medlemmar på olika sätt. Många kvinnogruppsmedlemmar tog sig an uppgiften att sy ansiktsmasker som kunde delas ut, och pastorerna tog sig runt och gjorde ett slags hembesök utomhus hos församlingsmedlemmar för att dela ut maskerna. – På det viset gick det att ses en liten stund, och de samtalen betydde mycket, säger Marcia Blasi. För oss i den lutherska kyrkan var det också så viktigt att uppmana alla att använda mask och ta restriktionerna på allvar, för en del av pingstledarna i Brasilien predikade att inget skulle hända den som trodde på Jesus och kom till mötena och gav sin kollekt. Sedan dess har församlingskontakterna och delvis också gudstjänstlivet tvingats hitta nya former flera gånger. Marcia Blasi säger att hon tycker att det verkar som om många av församlingarna får det att fungera med Zoom och andra mötesplattformar och att alla naturligtvis saknar varandra. – Vi har lärt oss att vi kan vara församling på det här sättet också. Vi kan sitta hemma allihop, och vi hör ändå ihop. Men vi längtar!
intervju ”Att hålla hoppet vid liv är en daglig kamp för oss” BILD: SETEMARIA, UNSPLASH
Porto Alegre, ”den glada hamnen”, ligger vid
Guaíbaflodens mynning och är huvudstad i den
brasilianska delstaten
Rio Grande do Sul. Den grundades i mitten av
1700-talet och har länge
haft förhållandevis många invånare med tyskt
ursprung. Staden Porto
Alegre beräknas ha ungefär 1,5 miljoner invånare, och
blir glada att någon frågar Prästkandidaterna på Faculdades EST och deras lärare talar mycket med varandra både om vad som är viktigast för kyrkan att göra i den nuvarande situationen och om kyrkans roll när samhällslivet ska återgå till det vanliga. – Alla barn har studerat på distans, till exempel, säger Marcia Blasi. De har suttit hemma i ett år nu. När församlingsmedarbetarna ringer upp tonåringarna för att höra hur de har det är det så tydligt att en del blir glada att någon frågar ”hur mår du?” – men också att en del drar sig undan. Vi vet att sexuellt våld i hemmen har ökat mycket under det här året. Det syns inte i antalet polisanmälningar utan på andra sätt.Vissa grupper i samhället verkar också vara överrepresenterade bland de patienter som har blivit allvarligt sjuka, fast vi har inte sett några vetenskapliga studier om just det än. Covid-19 är ett stort trauma för Brasilien, och vi måste tänka på hur kyrkan kan stötta människor både nu och när pandemin är över. Till exempel talar vi om behovet av gudstjänster där vi tillsammans kan ge uttryck för vår sorg och saknad.
storstadsområdet med över
30 kommuner har över fyra miljoner.
nätverk för att stötta kvinnor Bland Brasiliens över 200 miljoner invånare är nästan 140 miljoner katoliker, och 45 miljoner tillhör olika pingstsamfund (ett av de största är Assembleia de Deus, som grundades av svensk-amerikanska missionärer) eller fristående pingstförsamlingar. Igreja Evangélica de Confissão Luterana no Brasil har ungefär
600 000 församlingsmedlemmar i sina register. Vad kan en minoritetskyrka göra för att inte begränsa sig till kontakt med och hjälp till medlemmar under en sådan här period? – Det är svårt, säger Marcia Blasi. De människor som vi inte hade kontakt med före pandemin är det ännu svårare att få kontakt med nu. Men hennes och kollegernas arbete med ett webbaserat studie- och informationsmaterial, ett om hur man kan bearbeta sorgen när man inte ens kan vara med på en familjemedlems eller väns begravning, har väckt uppmärksamhet långt utanför Brasiliens gränser, och hon har blivit intervjuad av Lutherska Världsförbundets kommunikationsavdelning. Tillsammans med präster och andra arbetar hon också i ett nätverk för att stötta de kvinnor som drabbas av pandemins konsekvenser, och kyrkan har en telefonlinje för unga som behöver samtalsstöd.
gestalta solidaritet Ett ständigt tecken på hopp är prästkandidaternas engagemang för församlingar och medmänniskor. – Vi i Brasilien trodde nog att vi var bättre rustade än vi faktiskt var, och Covid-19 har gjort det uppenbart, säger Marcia Blasi. I flera samfund har fundamentalistiska tendenser blivit synliga. Medkänsla lär man ju sig genom att vara med andra, inte på egen hand, så hur ska det bli? Men nu måste vi arbeta med att gestalta solidaritet på alldeles nya sätt, sådana som vi inte har tänkt på tidigare. Vi samarbetar mycket ekumeniskt på nationell nivå och med organisationer som har olika målgrupper. Våra prästkandidater vill förbereda sig, de ställer svåra frågor till oss lärare. Och vi måste försöka ana vad det verkligen betyder att vara räddad av Guds nåd och buren av Gud genom allt detta. n
n r 3
2021
uppdrag mission
19
intervju
Interreligiöst ickevåld Moses Monday John arbetar
ppdrag m i s s i oIKON n n r 3 BILD:uMAGNUS ARONSON,
2021
BILD: KRISTNA FREDSRÖRELSEN
för fred i sydsudan
BILD: MAGNUS ARONSON, IKON
intervju Interreligiöst ickevåld
INTERVJU KRISTINA HELLQVIST
Tron är en central del av
människors liv – det var
utgångspunkten när ONAD
bildades. Moses Monday John är en av grundarna.
FOTNOT: Kristna Freds
rörelsens och ONAD:s
samarbete finansieras delvis med medel från
Lunds Missionssällskap.
n n n Många
ledare från det sydsudanesiska civilsamhället har deltagit i ett utbildningsprogram för ickevåld och fredsbyggande sedan det startade 2006. Arrangörer är de sudanesiska fredsarbetarna i onad, Organization for Nonviolence and Development. Som ett resultat av deltagarnas engagemang har runt 75 civilsamhällesorganisationer bildat The New Tribe (ungefär Den nya stammen), en grupp som aktivt koordinerar ickevåldsliga aktiviteter. Den fungerar också som en mötesplats för att utbilda aktivister och fredsbyggare i hela Sydsudan. The New Tribe tränar sina kursdeltagare bland annat i konfliktanalys och lär dem att arbeta strategiskt för att nå sina mål. Under 2021–2025 satsar onad med stöd av Kristna Fredsrörelsen på ett projekt för att stötta det sydsudanesiska civilsamhället i dess arbete för en rättvis fred. – Tron är som batteriet i en mobiltelefon, säger onad:s verkställande direktor Moses Monday John. När telefonen har laddats går den att använda. När batteriet är slut kan vi inte göra ett enda samtal, även om vi har mobilsaldo kvar. Det är så jag ser på min tro på Kristus. Han berättar att han själv är kristen och tillhör den anglikanska kyrkan men att han värdesätter, respekterar och arbetar med människor från olika trostraditioner. – På 1990-talet började jag sätta min tro i samband med den socioekonomiska och politiska verkligheten runt mig, säger han. Då upptäckte jag att många orättvisor som drab bar Guds folk i Sudan och runtom i världen, till exempel i Sydafrika, på Nordirland och i Somalia, till och med motiveras med religion. Fyra år senare var han med och grundade den organisation som idag är onad. – Vi var medvetna om att religion utgör en central del i livet för miljontals människor runt om i världen och att det påverkar hur människor tänker, berättar han. Därför bestämde
vi oss för att bli den första interreligiösa ickevåldsorganisationen i Sudan. onad använder sig i sitt arbete av heliga texter, värderingar och praktiker från olika trostraditioner som uppmanar till ickevåld. – Vi försäkrar oss om att människor förstår att ickevåld inte kräver att man bekänner sig till någon särskild religiös eller ideologisk inriktning, eftersom den finns också i sekulära former, säger Moses Monday John. Vi hämtar vår inspiration hos de största ickevåldsledarna, hos Gandhi som var hindu, hos Martin Luther King som var kristen och baptistpastor, hos Badshah Khan som var muslimsk shejk och hos många andra som alla har använt sin religion i ickevåldskamp. Moses Monday John betonar också kvinnors roll i fredsarbetet: – Kvinnor har varit mycket viktiga i ickevåldsrörelser genom historien. Jag arbetar ofta nära kvinnliga ledare och kvinnorörelser och försöker påverka andra mansledda organisationer, givare och internationella organisationer att prioritera stöd till nätverk som för samman kvinnoorganisationer och mansorganisationer och sådana som för samman religiösa och sekulära fredsnätverk. Det ger en unik möjlighet att bygga en stark ickevåldsrörelse. I juni förra året togs Moses Monday John tillfånga av den nationella säkerhetsstyrkan och hölls i häkte i tio dagar. Anledningen var hans arbete ickevåldskampanjen ”Gurush Wen?” (arabiska för ”Var är pengarna?”) där han ledde en koalition av civilsamhällesorganisationer som kräver finansiell transparens och ansvarsskyldighet i Sydsudan. – Den dagen minns jag att jag vände mig till Gud i stilla bön och kände mig styrkt, säger han. Kampanjen var rättfärdig och del av den goda kamp som Bibeln talar om. För mig är tron på Gud en inspirationskälla och en hjälp att hantera motgångar i fredsarbetet. n
n r 3
2021
uppdrag mission
21
betraktelse
Hoppet är som, som, som
BILD: PIXABAY
i livet finns det företeelser som inte kan be skrivas i konkreta termer. Så är det till exempel med livets treklang, tro, hopp och kärlek. Genom kyrkohistorien har dessa begrepp fyllts av ett otal metaforer och bilder i försö ken att beskriva deras existens och innehåll, framför allt med hjälp av det lilla ordet ”som”. Om man går till psalmbokens register, så finner man att så många som femtio psalm verser börjar med det där lilla ordet – ”Som ett klockspel hör jag dig”, ”Som en härlig gudoms källa”, ”Som när ett barn kommer hem om kvällen” och ”Som spridda sädeskornen” är bara några exempel. När jag av Svenska kyrkan i utlandet för några år sedan blev tillfrågad att skriva några sånger kring de ord som utgör dess värde grund fanns ordet hopp med. Jag kände efter ett tag att hoppet inte kunde beskrivas på nå got annat sätt än med bilder och metaforer med hjälp av ordet ”som”. Det här är nog den mest som-fyllda text jag någonsin skrivit.
22 22
u p p d r a g m i s s i o n n r 3
2021
Som bönens låga bär sin tro på läkedom, som svagheten får kraft av nådens rika blom, som fågelns gryningsdrill långt innan soluppgång, som rädslan hör en ton av modets varma sång, så finns hoppet där, det hopp som oss bär igenom vår tillvaro här. Som livet ständigt närs av drömmar, mening, mål, som djupens längtan hörs igenom ytans sorl, som kvinnan bär sitt barn förväntansfullt i bön, som vintern längtar vår, då marken klär sig grön, så finns hoppet där, det hopp som oss bär igenom vår tillvaro här. Som långfredagens sorg förbyts till glädjens sång, som sådden blir till skörd, fast väntan tycks så lång, som oron finner ro i utsatthetens tid, som stormens öga ger en efterlängtad frid, så finns hoppet där, det hopp som oss bär igenom vår tillvaro här.
n
per harling
n r 3
2021
uppdrag mission
22
BILD: MAGNUS ARONSON
recension
centrala insatser som läkare, sjuk-
sköterskor och lärare, däribland
Märta Adolfsson och Anna Bernts-
son i Sydafrika, Barbro Johansson i Tanzania och Helena Eriksson i
Indien. Under den tidsperiod som
behandlas i boken hade SKM drygt
800 utsända missionärer varav
hela två tredjedelar var kvinnor.
i en för de protestantiska kyrkorna
De var välutbildade, språkkun-
vanta utblickar avseende dynamiken
som ledare inom sina respektive
viktig brytningstid. Boken gör rele-
mellan den konfessionellt lutherska,
arbetsområden och tjänstgjorde
förståelsen av kristen mission i ord
skola och sjukvård.
ekumeniska och allmänkyrkliga och handling.
Bokens struktur följer en
tidsmässig och geografisk kronologi.
BERÄTTELSE OM SVENSKA VERBUM 2019
missionens kvinnor på den globala arenan under hundra år
Jonas Jonson har ännu en gång visat prov på att framgångsrikt
hantera ett mycket omfattande
och komplext källmaterial. Bokens
titel anger riktningen: en myriad av
livsberättelser, platser och historiska
skeenden vävs samman till en
angeläget ämne som kastar ljus
teologiska självbild och praktiska
dess många kyrkorelationer
trettio kapitel ut på en strapatsrik
Boken har dessutom ett om
resa världen runt. Enskilda individers
KYRKANS MISSION 1874 –1974
Jonson skriver initierat, enga
gerat och lättillgängligt om ett
också över nutidens diskussioner
gestaltning leds läsaren i bokens
MISSIONÄRERNA – EN BIOGRAFISK
därtill under långa perioder inom
Med början i Svenska kyrkans
missions organisatoriska tillblivelse,
JONAS JONSON
niga, drivna och engagerade
om Svenska kyrkans identitet,
och stora globala engagemang.
fattande notsystem och en
levnadsöden i vitt skilda kontexter
gedigen bibliografi som blir till
genom den vidare ekumeniska,
samman med den större berättelsen
fördjupa sig ytterligare inom fältet.
berättelsens lins.
förstod sig själva och sitt uppdrag i
JOHANNES ZEILER, TEOLOGIE
boken igenom, hela tiden tolkade politiska och socio-ekonomiska
Att skriva biografiskt är för Jonson
inget nytt. Hans tidigare böcker om
Gustaf Aulén (Artos 2011) och Nathan
Söderblom (Verbum 2014) är skrivna i samma populärvetenskapliga
genre, och hans metodologiska
och stilistiska grepp är mycket lika i
samtliga tre verk.
Spänningen mellan ram
berättelsens ”då” och de många
livfulla skildringarnas ”nu” leder
läsaren till Sydafrika, Zimbabwe,
och tidsperioder knyts effektivt om hur protestantiska kyrkor
den kristna missionens tjänst. De olika kapitlens många
litterära bryggor – genom vilka
författaren gör jämförelser och
en guldgruva för den som önskar
n DOKTOR I MISSIONSVETENSKAP OCH VERKSAM VID AVDELNINGEN FÖR KYRKOLIV PÅ KYRKOKANSLIET I UPPSALA
delar iakttagelser avseende kyrkors,
missioners och missionärers vägval,
agendor och konfliktytor – binder
FOTNOT: Denna recension
med bibevarad komplexitet effektivt
publicerades först i årsboken för
Författaren är trogen sitt val av
2021. Eftersom Lunds Missions
samman berättelserna till en helhet. perspektiv boken igenom. Det är
SKM:s missionärer i allmänhet och
de många kvinnorna i missionärs-
hundraårig missonshistoria.
Tanzania, Indien, Kina och Malaysia.
orsaker, motiv och drivkrafter som
Vindeln och Uppsala.
telsen framåt. Den bland samtidens
missions omfattande verksamhet
historia går hela tiden hand i hand.
triaden skola – sjukhus – kyrka ut-
enskilda missionärers liv, uppdrag
särpräglade miljöerna bryts effektivt
även för SKM. Jonson skriver i detta
Förbundet Kristen humanism
sällskap har varit med och
finansierat utgivningen av boken Missionärerna har Uppdrag
recension Jonson tecknar den mångfald av
låg till grund för Svenska kyrkans
under perioden 1874–1974. Det är och uppgifter som står i centrum
Men också till Helsingborg, Askeryd,
Personhistoria och organisations-
De många lokala och kontextuellt
mot omvälvande globala processer
kåren i synnerhet som driver berät-
Mission tidigare uppmärksammat
missionsinitiativ så väletablerade
biografiska artiklar men inte
gjorde ett avgörande kännetecken
också intervju med sällskapets
sammanhang fram kvinnornas
projektet på sidan 34!
den med författarintervju och
genom att recensera den. Se
ordförande Samuel Rubenson om
23
n rn 2r 32 0 20 2 12 1u puppdprdarga gm m i sissisoi n on
reportage
”Alla lär av dialogen”
u p p d r a g m i s s i o n n r 3
2021
reportage ”Alla lär av dialogen”
Poddarna tro, hopp och fördom och deeptalk podcast tar upp ämnen som unga vill prata om – i samtal mellan unga människor som tillhör olika religioner. TEXT MAGDALENA WERNEFELDT BILD KARL BJURMAN OCH OLA FRIDEBLAD
■ ■ ■ ”Välkommen till podden Tro, hopp och
Shade Forsman och Khalid Mohammad medverkade i Tro, hopp och fördom-
poddens avsnitt om rasim tillsammans
med programledarna Liam Sallmander och Hanna Soldal.
fördom!” I bakgrunden hörs indiska tablas och ljudet av flöjt och sitar. ”Ni lyssnar på en podd där unga med olika religiösa bakgrunder pratar om viktiga frågor. Vi som är programledare för den här podden är jag, Hanna, som är kristen.” ”Dina – jag är muslim.” ”Liam – jag är jude.” Det känns ovant. Vi avkrävs sällan besked om vår religionstillhörighet. Vi har inga stämplar i våra pass, Sverige slutade folkbokföra människors trostillhörighet på 1930-talet, och tron har länge betraktats som en privatsak. Men podden Tro, hopp och fördom, som lanserades i höstas, hyschar inte om övertygelser. Hela poängen är att unga utifrån sin religiösa identitet samtalar om sådant som kryper in under skinnet, som till exempel vad bön betyder för dem. Eller hur det är att vara en man som gillar män och samtidigt jude, kristen eller muslim. – Det finns inte så många forum för sådana samtal, säger Hanna Soldal som är samordnare för globala påverkansfrågor på Svenska Kyrkans Unga. Antalet poddar fortsätter växa kraftigt i Sverige. Ämnespoddar om specialintressen som fotboll, mat och kriminalhistorier, men
också existentiella frågor, miljö, ekonomi och samhälle, är som en följd av pandemin just nu en stor trend, berättar Karolina Roslund, vd på Perfect Day Media, för Poddindex.se när hon trendspanar inför 2021. Enligt studien ”Svenskarna och Internet 2020”, publicerad av Internetstiftelsen, ökar poddlyssnandet i alla åldersgrupper. Bland studerande på eftergymnasial nivå lyssnade 86 procent på poddar år 2020, en uppgång med tio procent på ett år. Liam Sallmander leder arbetet i Tillsam mans för Sverige, en verksamhet inom Frys huset med syfte att skapa dialog mellan unga med olika religiösa, kulturella, socioekono miska bakgrunder. – Vi vet att många unga lyssnar på poddar, och vi vill vara där unga finns, säger han.
”samtalet kan gå djupare” Ola Frideblad arbetar sedan många år på allaktivitetshuset Tegelbruket i Örebro, en tjänst inom Mikaels församling. Han håller bland annat i ”Tro möter tro Ung”, religi onsdialoggrupper för unga, och arbetar med Demokratiakademin där deltagarna sätter sig in i teman som religion och demokrati, psykisk och existentiell hälsa och hållbarhet.
n r 3
2021
uppdrag mission
25
reportage ”Alla lär av dialogen”
Genom programmet En värld av grannar
– Interreligiös praktik för fred – arbetar Svenska kyrkan för att främja fredlig
samexistens och ett humant
Europa som präglas av social
och andlig hållbarhet, ett
samhälle där människor värnar om sin nästa och
försvarar demokratiska
grundvärderingar.
Unga från Tillsammans för
Sverige, Ageravolontärerna som är ett samarbete
mellan Act Svenska kyrkan
och Svenska Kyrkans Unga, Tegelbruket och For the
People möttes via En värld av
grannars verksamhet
Magdalena Wernefeldt är
kommunikatör för En värld
av grannar, ett projekt som
ärkebiskop Antje Jackelén har tagit initiativ till. Under 2021
fortsätter En värld av grannar med sin medverkan i varje
nummer av Uppdrag Mission.
Tro, hopp och fördom finns
överallt där poddar finns.
Deeptalk Podcast finns på
Spotify och SoundCloud.
26
u p p d r a g m i s s i o n n r 2
2021
Efter en omskakande händelse i juli 2020 – han och ett gäng ungdomar var i Stockholm, och någon larmade polisen när de stod och väntade på bussen – bestämde sig Ola Frideblad och Khaled Mohammed, från föreningen For the People, för att de måste prata om rasism. Det fick bli en podd – Deeptalk Podcast. – Jag gillar poddar, säger Ola Frideblad. Samtalet kan gå djupare. Det finns en styrka i att tala tillsammans om brännande ämnen och att få höra en persons berättelse, enkelt och rakt. Sociala medier och digitala plattformar hade sitt stora genombrott under 2010-talet. Även om de stora mediehusen fortfarande dominerar, så kan alla som har en internetuppkoppling ta plats i det svenska medielandskapet till nästan ingen kostnad alls, skapa eget innehåll och publicera bloggar, vloggar och poddar. Konkurrensen om lyssnarnas tid är hård. Det finns en stor grupp som vill ha bra och viktigt innehåll, och att det är äkta är också något som värdesätts. – Det finns ingen brist på ämnen, säger Ola Frideblad. I varje avsnitt bjuder vi in en gäst, och jag ser det som min uppgift att ge en djupare och mer mångfacetterad bild av människan.
kanske ifrågasätta För Tro, hopp och fördom-redaktionen, som strävar efter att i varje avsnitt ha de tre abra hamitiska religionerna representerade, har en utmaning varit att få en bra sammansättning för varje ämne. Inför inspelningarna mötte samtalsledarna de medverkande för gemensamma förberedelser.
– Det var viktiga diskussioner. Jag kände mig trygg med ämnen som bön och gudsbild och mindre hemma med rasism, till exempel, säger Hanna Soldal. Men jag var öppen med mina rädslor, som att jag var rädd att uttrycka mig fel. – Vi vill ge tolkningsföreträde till människor som har egen erfarenhet eller kunskap om det vi talar om, och samtidigt släppa fram alla, säger Liam Sallmander. Det är det som är ett interreligiöst förhållningssätt – att vi alla lär av dialogen. I efterhand funderar de på om de borde ha utmanat mer. – I kommande avsnitt kanske vi ska våga ifrågasätta på ett respektfullt sätt för att få ut mer av ämnet, säger Hanna Soldal.
berört på individnivå Tro, hopp och fördom-gänget spelade in sex avsnitt under hösten 2020 och la ut ett per vecka från december och framåt. Reaktionerna har varit positiva. Någon skrev: ”Så bra initiativ! Jag har alltid velat ha en sån podd!” En annan: ”Den här podden borde vara obligatorisk för religionslärare!” – Den har berört på individnivå, men också svarat på ett behov bland dem som jobbar med de här frågorna, säger Hanna Soldal. Deeptalk Podcast har stark lokal förankring, och Ola Frideblad säger att han märker att samtalen fortsätter på andra platser. Någon delar ett avsnitt på sin Facebook-sida och får kommentarer. Det uppstår också samtal i fysiska rum, som när den som just varit gäst möter människor i centrum.
reportage ”Alla lär av dialogen”
Hanna Soldal, Liam
Sallmander och Dina
Alami.
”podden är ju bara början” Hanna Soldal säger att det är en av förhoppningarna med att driva en podd: – Podden är ju bara början. Samtalet tar ju inte slut där, det kan fortsätta hemma, i skolan, i ungdomsgruppen och i en själv. Jag fick en personlig tankeställare av att inse hur lite jag vet om judendomen, till exempel. Podden är också bara början på en tätare kontakt mellan Tillsammans för Sverige och Ageravolontärerna, som är ett samarbete mellan Svenska Kyrkans Unga och Act Svenska kyrkan, berättar Liam. – Vi törstade efter att göra någonting ihop. Nu ser vi varandra som kolleger, och det kommer att bli mer, säger han. ■
Ola Frideblad och Roshan Hashem.
27 27
nn r 3 r 320 20 2 12 1u puppdprdarga gm m i sissisoi n on
stipendierapport BILD: ANAFORA
”Detta är något vi gör tillsammans” u p p d r a g m i s s i o n n r 3
2021
BILD: ANNA BRAW
stipendierapport ”Detta är något vi gör tillsammans”
I början av förra året öppnade anafora community college, en egyptisk version av svensk folkhögskola. Peter Landgren, som har varit med i både planering och genomförande, berättar. TEXT PETER LANDGREN INTERVJUER KATJA BEXAR
”nu har jag kommit på det. Det finns ingen metod, det handlar om människosyn.” Jag tror att det var våren 2002, och orden kom från Mary, lärare på S:t Mina-skolan i Qusiya i Egypten. Hon var vår första gäst på Helsjön, ditskickad av biskop Thomas i tre månader för att lära sig folkhögskolepedagogik. Jag tycker att det som Mary sa är på pricken: folkbildning och folkhögskola handlar om att varje människa ska bli sedd som den hon är och få möjlighet att växa i riktning mot vad hon kan bli. Det är klart att denna tanke passar som hand i handske med Anafora och dess arbete med att ”lyfta upp” den enskilde i kunskap, självinsikt och självförtroende. viljan att lära och forma Nu har den första studerandegruppen genomfört sitt första år på Anafora Community College, ACC, som har kunnat öppna med stöd från Lunds Missionssällskap. Redan från början betraktade vi året som ett pilotår där vi skulle lära oss hur en egyptisk folkhögskola skulle kunna formas, och resultatet har blivit Hyderabad
över förväntan. Trots pandemin, och trots den begränsning som det är att enbart några få i skolledningen, bland pedagogerna och bland de studerande har någon erfarenhet av folkhögskola, har viljan att lära och forma hela tiden funnits där. Naturligtvis har inte allt varit problemfritt. Några studerande har slutat av olika skäl, och ett par lärare har blivit ersatta. Kultur, roller och kunskapssyn är svårigheter vi möter, och det finns fler. Till exempel kan dokumentationen av kunskapen ibland framstå som viktigare än att äga kunskapen – fast det är kanske inte unikt för Egypten? Ellen Key skrev ju: ”Bildning är icke vad vi lärt utan vad vi hava kvar när vi glömt allt vi lärt.” Folkbildning handlar ju inte enbart om att alla ska tillägna sig en viss kunskapsmassa, utan om människosynen, att kunskapen blir en del av varje människa och bidrar till hennes växande.
”vanlig skola” också Anafora Community College är naturligtvis ”vanlig skola” också, såtillvida att vi arbetar med vanliga ämnen. Matematik, arabiska och engelska är de ämnen som har störst plats på schemat. De utgör basen för lärandet inom andra ämnesområden, liksom de i Sverige utgör den grundläggande behörigheten (fast med svenska istället för arabiska förstås). Tyvärr har ju pandemin medfört att det varit omöjligt att göra studiebesök utanför Anaforas murar och att besök av gästlärare och närvarande pedagogisk support inte har gått att genomföra. Kontakten med Sverige har skötts digitalt, mestadels via Zoom, i form av enskilda
n r 3
2021
uppdrag mission
29
stipendierapport ”Detta är något vi gör tillsammans”
deltagare och lärare berättar ”ACC förvandlar mitt liv. Jag lär mig så mycket som jag inte visste – engelska, koptiska, jag kunde inte ett ord. Jag kände inte till Egyptens karta eller vad som hände innan jag föddes. Och jag tycker om matematik, att få använda hjärnan. Att lösa problemen är utmanande. Och keramik ... och sättet att utvärdera, och ...” gemiana muqbil, deltagare ”Det är verkligen utbildning för livet, inte för skolan. Förut kunde jag inte förstå människor runtomkring mig så bra, men psykologin har lärt mig om olika personligheter. Det hjälper mig mycket i kommunitetslivet på Anafora, att förstå varför andra människor gör som de gör, säger som de säger, att förstå personen bakom.” syster eriny, deltagare ”Den första tanken som kommer för mig är knoppar som slår ut i blom. Deltagarna är så ivriga att få lära sig nya saker. De kämpar tappert på även om de är gamla eller har svårt att lära sig nytt. Jag lär mig av dem, att försöka igen när jag misslyckas. Jag är också glad över den nya kunskap jag själv får genom att undervisa.”marianne samaan, lärare i datorkunskap och praktiska kurser (cykelvård och, denna termin, återvinning av papper)
30
u p p d r a g m i s s i o n n r 3
2021
BILDER: ANNA BRAW
stipendierapport ”Detta är något vi gör tillsammans”
BILD: ANAFORA
utvecklingssamtal med lärare och studerande, kontinuerliga ledningsmöten med rektorn syster Marina och en del undervisande samlingar med hela kollegiet. Syster Marina arbetar idogt och med stor passion, och Katja Bexar som ”folkbildningssjäl” är ett viktigt stöd i processen.
eget ansvar Till vår stora glädje har de studerande sedan höstterminens början tillgång till datorer, vilket öppnar nya möjligheter för kunskapssökande enskilt och i grupp och ger ytterligare variationsmöjligheter för redovisning och lärande. Budskapet att var och en av de studerande har ansvar för sina egna studier är något vi försöker trumma in, liksom att detta är något vi gör tillsammans. Det budskapet gäller alla, också pedagogerna som sakta blir friare i dialogen i klassrummet. En av de stora utmaningarna är nu att hitta vägar till ämnesövergripande och integrerat lärande. Precis som i många andra sammanhang är förutsättningen för detta en trygg gemenskap
deltagare och lärare berättar ”ACC följer Anaforas vision – lärarna böjer sig ner och lyfter upp studenterna. Det är en baby som växer i tänkande och som person, som utvecklas framför våra ögon.” syster demiana, lärare i engelska ”Jag är mest glad för att jag har lärt mig omvärlden. Jag visste ingenting. Vad jag har lärt mig om miljö och klimat har förändrat mitt beteende. Nu är jag mycket varsam med vatten, stänger kranen och ger vatten till blommorna istället för att hälla bort det. Jag återanvänder all plast jag kan och undviker ny. Får jag lägga till en sak? Psykologin tycker jag mycket om.” rizka ayob, deltagare
n r 3
2021
uppdrag mission
BILD: ANNA BRAW
stipendierapport ”Detta är något vi gör tillsammans”
där man får modet att ge sig in i nya former för lärande. Det kan man inte läsa sig till, utan man får göra och hitta vägar via ett ständigt trial and error. Vi människor tillägnar oss kunskap på olika sätt, inte minst för att vi alla är mer eller mindre olika. Ett viktigt inslag i schemat på Anafora Community College är därför också ett slags praktiska yrkeskurser, vocational trai ning, där de studerande kan prova på bland annat keramik, ikonmåleri, vävning och cykelreparation. Vi tror att det kreativa uttrycket är bra i växandeprocessen, samtidigt som det är något som kommer Anafora till godo.
ny kursstart till hösten När jag skriver detta är det ungefär ett år sedan jag kom hem från min senaste arbetsperiod på Anafora. Livet blir inte alltid som vi tror eller planerar, men det blir som det ska bli, och det blir bra (som någon på Anafora brukar säga). Vi har lärt oss mycket om formandet av en egyptisk, koptisk folkhögskola, präglad av och ämnad för just de människor som är där. Nu när de första ”pionjärerna” är inne på sitt andra år är vår plan att en ny årskurs ska kunna börja till hösten. Intresse finns från presumtiva studenter, och viljan och motivationen finns hos alla engagerade i ACC. Från folkhögskolorna i Helsjön och Hjälmared folkhögskolor stöttar vi så gott vi förmår, och naturligtvis hoppas vi att vi kan vara på plats snart igen. Det kommer inte att bli som vi tror, men det kommer att bli som det ska vara, och det kommer att bli bra! Detta är bara början. n
32
u p p d r a g m i s s i o n n r 3
2021
BILD: ANNA HJÄLM
Brodera råg i ryggen En värld av grannar bad medarbetare i Svenska kyrkan att dela med sig av kloka ord som
ger dem styrka och energi att tillsammans
med människor av annan tro samverka för
medmänsklighet och fred. Nu blir ”råg i ryggenorden” en broderitävling!
Gör så här:
1. Välj ett av citaten på
svenskakyrkan.se/rågiryggen.
2. Låt kreativiteten flöda och brodera av hjärtans lust.
3. Fotografera ditt färdiga alster.
4. Skicka bilden till
maria.kjellsdotter.rydinger@svenskakyrkan.se
Tre vinnare utses av biskop Karin Johannesson, Helena Ericsson (Brodera mera),
Jonas Eek (opinionschef på Verbum) och diakon Karin Ahlqvist.
I höst kommer vinnarnas broderier tillsammans
med ett urval av övriga alster att visas i en
vandringsutställning.
Senast den 26 juni vill vi ha ditt bidrag!
nnrn r 3 3 r 3 20 220202121 u1upupppdpdrdraragag gmmimsi ssi si oisoinonn
BILD: MARIA STORE
stipendiaten
Anna Berntsson och Märta
Adolfsson, SKM-missionärer
”Man kommer människorna nära”
i Sydafrika.
själv har min bakgrund inom EFS-
missionen, men jag kände också igen mig i både sådant som var negativt och sådant som var positivt.
HUR ANVÄNDER LUNDS MISSIONS
Samuel Rubenson om Jonas Jonsons
SÄLLSKAP MISSIONÄRERNA
bok missionärerna
När vi säljer boken går intäkterna oav-
I SITT ARBETE?
kortat till Mentor Mothers i Kairo, en
INTERVJU ANNA BRAW
verksamhet som sällskapet stöttar. Vi
har också gett den till nya medlemmar, och vi trodde nog att den satsningen
ATT DELA UT STIPENDIER FÖR
när SKM bildades fanns Lunds
GENOMFÖRS HÄR HEMMA ELLER
faktiskt så att sällskapet var med
för att skapa såväl förståelse som
redan från början, och SKM var också
RESOR OCH PROJEKT SOM
UTOMLANDS HÖR TILL LUNDS
MISSIONSSÄLLSKAPS MEST SYNLIGA
Missionssällskap redan. Men det är och finansierade SKM-missionärer
VERKSAMHETER. EN ANNORLUNDA
med och gav ut vår tidskrift.
MISSIONÄRERNA.
SÄLLSKAPET SATSAR SÄLLAN PÅ
SAMUEL RUBENSON, ORDFÖRANDE
SOM GJORDE ATT NI FATTADE DET
VILKEN ÄR KOPPLINGEN MELLAN
För att förstå vilka vi är och varför
Det är nog flera år sedan som jag
vi sätta oss in i historien. På det
SATSNING ÄR JONAS JONSONS BOK
I LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP,
SÄLLSKAPET OCH BOKEN?
hörde om Jonas Jonsons projekt
för första gången. Då fanns det
ingen direkt koppling till oss. Boken
handlar om Svenska Kyrkans
Missions första hundra år, och
34
skulle bära frukt, men vi är faktiskt lite
u p p d r a g m i s s i o n n r 3
2021
delupplaga av boken för att stötta
utgivningen och att sprida boken
förvånade över det genomslag som den har fått mitt i pandemin. Vi har
fått många fler nya medlemmar än de
engagemang för den världsvida
senaste åren, och det finns medlem-
kyrka vi är en del av.
mar som vill läsa boken tillsammans
VAD HAR DU SJÄLV HAFT FÖR
webbaserad bokcirkel med möten
BEHÅLLNING AV LÄSNINGEN?
också. Nu leder Per Kristiansson en
på Zoom. Gensvaret har blivit mycket
BOKUTGIVNING – VAD VAR DET
Det som Jonas Jonson berättar
större än vi hade vågat hoppas.
HÄR BESLUTET?
missionärer är en fascinerande
ÄR DET NÅGOT SÄRSKILT AVSNITT
världen ser ut som den gör behöver
den värld vi lever i idag. De spelade
Ja, den tidiga historien [med Svenska
Sverige mot världen. Jonas Jonson
Sydafrika. De som kom dit hade så
och det blir personligt. Man kommer
var så små. Det blev svårt för dem att
viset kan vi också hjälpa andra
människor att möta det som är
främmande. Därför betonar Lunds Missionssällskap det historiska. Vi
bestämde oss för att bekosta en
om Svenska Kyrkans Missions
historia som förklarar mycket av
en viktig roll genom att de öppnade
använder sig mycket av deras brev, människorna nära. Det var mycket
som var nytt för mig eftersom jag
SOM DU SJÄLV HAR FASTNAT FÖR?
Kyrkans Missions missionärer] i
olika visioner, och sammanhangen
samsas, och de fick brottas mycket med sig själva. n
LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP
Samtala om Uppdrag Mission!
ift en tidskr
ns ds missio från lun
sällskap
ång 174 020 • årg • nr 5 • 2
SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONS
en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 1 • 2021 • årgång 175
SÄLLSKAPS STIPENDIER
En oväntad och positiv följd av den långa pandemitiden är att många
Lunds Missionssällskap delar varje
geografiska begränsningar för möten, samtal och studier har försvunnit.
år ut resestipendier till i första
Ska vi ses vid skärmar spelar det ju mycket mindre roll var vi är!
ss s mission från lund
d
s s i onssä
lun
mi
och grupper vars resa är en del av
ll
tidsk
ri
f
Att hålla kontakten
ett ömsesidigt utbytesprogram
KRÖNIKAN CHARLOTTE FRYCKLUND OM IGENKÄNNING 4 BROBY/ASTIGARRAGA FEM KILOMETER HALSDUK 8 ESBJÖRN HAGBERG VI KAN BETYDA NÅGOT FÖR VARANDRA 10
Uppdrag Mission kan fungera som samtalsmaterial för en grupp som fanns
före pandemin eller för en som bildas nu. Alla tidigare nummer finns på
nummer också – skriv till pren@uppdragmission.se om din grupp vill ha något.
s
aps
I4 EN ANNAN PANDEM 16 VÄNNER” 22 KRÖNIKAN SAMLAS DEM FÖR VÅRA DÄR TVÅ FÅR KARIN: ”VI KALLAR HONGKONG GRANNAR SYSTER EN VÄRLD AV
hjälper gärna fler igång!
www.uppdragmission.se, och så länge lagret räcker kan man beställa trycka
hand ungdomar under utbildning
g 174 0 • årgån nr 4 • 202 ällskap •
oss alla Gud,var med 175 år
sk
Nordborg som är verksamhetsutvecklare på Sensus Östra Götaland. Och vi
ift en tidskr
t
– Sensus har många grupper som träffas via Zoom, berättar Elisabeth
mellan kyrkor och ekumeniska
organisationer. Sällskapet ger också
en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2020 • årgång 174
stipendier till vissa projekt, till
hav Språket är ett 4 A, FAKTISKT!” LÄNGSTA RESAN NY MÄNNISK KRÖNIKAN: DEN GÖR EN TILL EN ”ETT NYTT SPRÅK SFI I MALMÖ: JÄRVA 28 GRANNAR: TRYGGA EN VÄRLD AV
studier och till tryckning av skrifter.
12
Ansökan ska vara väl förberedd,
– Vi har en digital verktygslåda på www.sensus.se och där kan man hitta
ingå i en långsiktig informations-
många tips för studiecirkeln, säger Elisabeth Nordborg.
eller utbildningsverksamhet och
innehålla en realistisk budget för
Mentormammor
KRÖNIKAN: ”DE VET VILKA DE ÄR” 4 SWAZILAND: ”JAG KAN PRATA MED MIN MENTORMAMMA OM ALLTING!” 6 EN VÄRLD AV GRANNAR: TILLSAMMANS I UPPLANDS VÄSBY 18
uppdrag_mission_2020_3.indd 1
GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE
och bidrag till projekt, studier och
utgivning med inriktning på utbild-
genomförandet.
2020-04-20 16:47
Ansökan görs via Lunds
I Malmö stöder sällskapet projekt
Missionssällskaps ansökningsportal,
med inriktning på dialog och ökad
www.lundsmissionssallskap.se/
Lunds Missionssällskap
ning, integration och fredsarbete,
förståelse mellan olika religiösa
stipendier. Ansökningsportalen
äldsta missionssällskap. Missions
mer, såsom musik, konst och film.
islam och kristendom.
15 april–15 maj, 15 juli–15 augusti
idag samarbeten, dialog och
KUNSKAPSUTBYTEN
arbetet har utvecklats och innebär arbete för fred och ickevåld i en
världsvid gemenskap. LMS har ett
nära samarbete med Act Svenska kyrkan, och biskopen i Lunds
stift är dess hedersordförande.
Sällskapet verkar ekumeniskt.
LMS förvaltar avkastningen på
gärna i en mångfald av uttrycksfor-
Lunds Missionssällskap arbetar med
fem noder:
I Hongkong ges stöd till ett
centrum för studiet av mötet mellan
kristen tradition och kinesisk kultur, men också till teologisk utbildning
för de många minoritetskyrkorna i
de gåvor som har testamenterats
Sydostasien.
året delas rese- och projektbidrag
The Desmond Tutu Chair vid
till sällskapet, och fyra gånger om ut till sökande från hela landet.
Antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren. UNGDOMAR VIKTIGA
I första hand stöder LMS unga
I Kapstaden finansierar sällskapet
University of Western Cape.
I Jerusalem ges stöd till Svenska
teologiska institutet och dess
Fyll i ansökningsformuläret
VILL DU BLI MEDLEM?
enligt anvisningarna och skicka
sällskap, LMS, får du tidskriften
– ett svarsmeddelande bekräftar
Som medlem i Lunds Missions
det genom att trycka på ”Skicka”
Uppdrag Mission (fem nummer per
att ansökan har kommit fram.
år). Du blir också kallad till årsmötet
Svar kan förväntas inom en
där ordförande och styrelse väljs.
månad efter att ansökningstiden
Medlemsavgiften är 50 kronor
gått ut för respektive period.
per år, alternativt en engångs
summa på 500 kronor för livslångt
DOKUMENTATION
medlemskap.
När resan eller projektet har
lundsmissionssallskap.se!
stipendiaterna kunna dokumentera
Skriv till styrelsen@
avslutats ska stipendiaten/
sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att
I Egypten stöder sällskapet
med Université Catholique i Lyon
kurs- och retreatcenter i samverkan och Helsjöns folkhögskola samt
Mariadöttrarnas arbete i Kairo.
ummer an t u äs
25 juni
te
ning på möten över kultur- och resebidrag för volontärinsatser
samt 15 oktober–15 november.
religionsteologi.
utbildningssatsningar på Anafora
religionsgränser. Sällskapet ger
är öppen 15 januari–15 februari,
arbete med religionsdialog och
människor som vill göra tjänst i
den globala kyrkan med en beto-
traditioner, framför allt judendom,
n
grundades 1845 och är Sveriges
publiceras i Uppdrag Mission
och/eller på hemsidan. Skicka
text och högupplösta bilder till
rapport@lundsmissionssallskap.se!
n r 3 3
2021
uppdrag mission
35
Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg
UNDER SAMMA HIMMEL Coronapandemin tvingar miljoner människor till ett liv i extrem fattigdom och hunger.
Vi lever alla under samma himmel. Vi har samma rättigheter men verkligheten ser olika ut.
SWISHA TILL
36
900 1223
u p p d r a g m i s s i o n n r 3
svenskakyrkan.se/act
2021
Tillsammans kan vi göra skillnad. Din gåva gör det möjligt.
Foto: Jesper Wahlström / IKON
POSTTIDNING B